1992 rd - ShUB 34 - RP 107

Transkript

1 1992 rd - ShUB 34 - RP 107 Social- och hälsovårdsutskottets betänkande nr 34 om regeringens proposition med förslag till lagar om ändring av vissa lagar om utövning av yrken inom hälso- och sjukvården Riksdagen remitterade den l september 1992 regeringens proposition nr 107 med förslag till lagar om ändring av vissa lagar om utövning av yrken inom hälso- och sjukvården till social- och hälsovårdsutskottet för beredning. Utskottet har begärt ett utlåtande av kulturutskottet om propositionen. Kulturutskottets utlåtande nr 4 ingår som bilaga till betänkandet. Med anledning av ärendet har utskottet hört lagstiftningsrådet Marja-Liisa Partanen vid social- och hälsovårdsministeriet, högskolerådet Leena Pirilä och specialplaneraren Marja-Liisa Niemi vid undervisningsministeriet, biträdande avdelningschefen Antti Marttila vid social- och hälsostyrelsen, biträdande avdelningschefen Rolf Eriksson vid Finlands stadsförbund samtidigt som representant också för Suomen Kunnallisliitto, sektionschefen Erik Nylund vid Finlands svenska kommunförbund, biträdande verksamhetsledaren Santero Kujala vid Finlands Läkarförbund, verksamhetsledaren Atilla Samaletdin vid Finlands Tandläkarförbund, juristen Malja Mäkisalo vid Hälsovårdens fackorganisation, farmaceutiska direktören Eeva Teräsalmi vid Finlands Apotekarförbund, informationschefen Kirsti BUlt vid Finlands Farmaciförbund, ordföranden Bero Lång vid Finlands Ögonoptikerförbund, verksamhetsledaren Maarit Helenius vid Suomen Optikkojen Ammattiliitto och styrelseledamoten Vesa Valkeala vid Suomen Rammasteknikkojen Seura. I propositionen föreslås att lagarna om utövning av yrken inom hälso- och sjukvården skall ändras i enlighet med avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet De föreslagna stadgandena motsvarar EG-bestämmelserna om erkännande av examensbevis och samordning av villkoren för yrkesutövning. Avsikten med bestämmelserna är att främja personers fria rörlighet genom att de stadganden som gäller utövning av yrken inom hälso- och sjukvården samordnas och att berättiga med- borgare i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet att utöva verksamhet som överensstämmer med hans utbildning och erfarenheter i den stat dit han flyttar för att vara verksam som arbetstagare eller självständig yrkesutövare. Lagarna avses träda i kraft samtidigt med avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet Avsikten är att stadga närmare genom förordning om ikraftträdandet. Social- och hälsovårdsutskottet ägnar uppmärksamhet åt kraven på språkkunskaper för dem som utövar yrken inom hälso- och sjukvården. Med tanke på tryggheten inom hälsooch sjukvården är det viktigt att yrkesutövaren kan tala patientens språk. Därför poängterar utskottet att i synnerhet kommunerna och kommunalförbunden, men också övriga arbetsgivare inom hälso- och sjukvården bör säkerställa att arbetstagarna har språkkunskaper som garanterar patientsäkerheten. Det finns vissa beaktansvärda skillnader mellan yrkesutövning i Finland och det ömsesidiga erkännande som förutsätts i EES-avtalet. Kravet att tandläkare bör ha genomgått ett orienterande skede bör också ställas på tandläkare som kommer till Finland från andra länder. De som avlagt farmaceutexamen bör efter utredningar ges en ställning som motsvarar bestämmelserna i EES-avtalet så att farmaceutexamen jämställs med en högskolexamen. Problemen med det orienterande skedet i den specialiserade utbildningen för allmänpraktiserande läkare bör utredas. Utskottet hänvisar till kulturutskottets utlåtande. Analogt bör finländska yrkesutövare genom en revidering av hälsovårdar-, barnmorske- och optikerexamina beredas möjligheter till yrkesutövning på basis av ömsesidighet i de övriga EES-länderna. Europeiska gemenskapernas direktiv om ömsesidigt erkännande av läkar- och tandläkarexamina och om reciprocitet i fråga om T

2 rd - ShUB 34 - RP 107 examensbevis för utövande av andra i propositionen angivna yrken inom hälso- och sjukvården skiljer sig däri att ansökningar av optiker, tandtekniker och utövare av sjukvårdsyrken kan behandlas inom fyra månader. Eftersom det enligt uppgift är skäl för de finska myndigheterna att reservera hela den till buds stående tiden för att utreda hur examensbevisen motsvarar varandra föreslår utskottet att dessa stadganden skall ändras. Hänvisande till det ovan anförda och propositionens motivering föreslår social- och hälsovårdsutskottet att det f ö r s t a, a n d r a och t r e d j e lagförslaget skall godkännas utan ändringar och att det fjärde, femte och s j ä t t e lagförslaget skall godkännas sålydande: 4. Lag om ändring av 2 lagen om utövande av optikeryrket I enlighet med riksdagens beslut ändras i lagen den 11 november 1960 om utövande av optikeryrket (429/60) 2 3 mom., sådant det lyder i lag av den 17 januari 1991 (70/91), samt fogas till2,sådan den lyder i nämnda lag av den 17 januari 1991, nya 4 och 5 mom. som följer: 2 Utöver vad som stadgas i l mom. beviljar social- och hälsostyrelsen på ansökan den som är medborgare i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som på grundval av den utbildning han har genomgått i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i denna stat har tilldelats, eller som på grundval av den utbildning han har genomgått någon annanstans har ett av en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet godkänt sådant utbildnings- eller examensbevis eller annat kompetensbevis som i staten i fråga krävs för erhållande av rätt att som självständig yrkesutövare utöva optikeryrket och har en sådan yrkeserfarenhet eller har slutfört en sådan prövotid eller genomgått ett sådant lämplighetsprov som social- och hälsostyrelsen eventuellt föreskriver eller bestämmer, rätt att vara verksam som legitimerad optiker. Sökanden skall tillställa social- och hälsostyrelsen de utredningar som behövs för behandlingen av ansökan. Ett beslut som gäller en sådan ansökan skall meddelas senast inomfyra månader från det den utredning som gäller ansökan har inkommit. För lämplighetsprovet uppbärs avgift enligt lagen om grunderna för avgifter till staten. Om yrkeserfarenhet, prövotid och lämplighetsprov stadgas närmare genom förordning. ( 4 och 5 mom. såsom i regeringens proposition) Ikraftträdelsestadgandet

3 Hälso- och sjukvårdsyrken 3 5. Lag om ändring av l a lagen om utövning av tandteknikeryrket I enlighet med riksdagens beslut ändras l a lagen den 30 april 1964 om utövning av tandteknikeryrket (220/64), sådant detta lagrum lyder i lag av den 17 januari 1991 (67/91), som följer: l a Utöver vad som stadgas i l beviljar socialoch hälsostyrelsen på ansökan den som är medborgare i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som på grundval av den utbildning han har genomgått någon annanstans har ett av en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet godkänt sådant utbildnings- eller examensbevis eller annat kompetensbevis som i staten i fråga krävs för erhållande av rätt att som självständig yrkesutövare utöva tandteknikeryrket och har en sådan yrkeserfarenhet eller har slutfört en sådan prövotid eller genomgått ett sådant lämplighetsprov som social- och hälsostyrelsen eventuellt föreskriver eller bestämmer, rätt att vara verksam som sådan legitimerad tandtekniker som har införts i registret över legitimerade tandtekniker. Sökanden skall tillställa social- och hälsostyrelsen de utredningar som behövs för behandlingen av ansökan. Ett beslut som gäller en sådan ansökan skall meddelas senast inom fyra månader från det den utredning som gäller ansökan har inkommit. För lämplighetsprovet uppbärs avgift enligt lagen om grunderna för avgifter till staten. Om yrkeserfarenhet, prövotid och lämplighetsprov stadgas närmare genom förordning. (2 och 3 mom. såsom i regeringens proposition) Ikraftträdelsestadgandet 6. Lag om ändring av lagen om utövning av sjukvårdsyrke I enlighet med riksdagens beslut ändras l lagen den 31 oktober 1962 om utövning av sjukvårdsyrke (554/62), sådant detta lagrum lyder delvis ändrat genom lagar av den30mars 1979 och den 17 januari 1991 (375/79 och 68/91), samt fogas till lagen en ny l a som följer: l (l mom. såsom i regeringens proposition) Utöver vad som stadgas i l mom. beviljar social- och hälsostyrelsen på ansökan den som är medborgare i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som på grundval av den utbildning han har genomgått i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i denna stat har tilldelats ett sådant utbildnings- eller examensbevis eller annat kompetensbevis som i staten i fråga krävs för erhållande av rätt att som självständig yrkesutövare utöva bammorske- eller sjukskötaryrket, rätt att, antingen i annans tjänst eller som privat yrkesutövare, vara verksam som sådan utövare av sjukvårdsyrke som har införts i social- och hälsostyrelsens matrikel över utövare av sjukvårdsyrke. Den som är medborgare i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som på grundval av den utbildning han har genomgått i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i denna stat har tilldelats, eller som på grundval av den utbildning han har genomgått någon annanstans har ett av en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet godkänt sådant utbildnings- eller

4 rd - ShUB 34 - RP 107 examensbevis eller annat kompetensbevis som i staten i fråga krävs för erhållande av rätt att utöva genom förordning stadgade andra sjukvårdsyrken, och har en sådan yrkeserfarenhet eller har slutfört en sådan prövotid eller genomgått ett sådant lämplighetsprov som socialoch hälsostyrelsen eventuellt föreskriver eller bestämmer, beviljas på motsvarande sätt av social- och hälsostyrelsen rätt att vara verksam som annan utövare av sjukvårdsyrket Sökanden skall tillställa social- och hälsostyrelsen de utredningar som behövs för behandlingen av ansökan. Ett beslut som gäller en sådan ansökan skall meddelas senast inom fyra månader från det den utredning som gäller ansökan har inkommit. För lämplighetsprovet uppbärs avgift enligt lagen om grunderna för avgifter till staten. Om yrkeserfarenhet, prövotid och lämplighetsprov stadgas närmare genom förordning. (3 och 4 room. såsom i regeringens proposition) la Ikraftträdelsestadgandet Helsingfors den 8 oktober 1992 I den avgörande behandlingen deltog ordföranden Skinnari, vice ordföranden Taina, medlemmarna Ala-Harja, Hurskainen, Kauppinen, Kuittinen, Muttilainen, Nordman, Puhakka och Stenius-Kaukonen samt suppleanterna Koistinen, Mäkipää, Saari (delvis), Takala (delvis) och Vehkaoja.

5 Hälso- och sjukvårdsyrken 5 RIKSDAGENS KULTURUTSKOTI Bilaga Helsingfors den 2 oktober 1992 Utlåtande nr 4 Till Social- och hälsovårdsutskottet Social- och hälsovårdsutskottet har genom en skrivelse av den 11 september 1992 begärt utlåtande av kulturutskottet om regeringens proposition nr 107 med förslag tilllagar om ändring av vissa lagar om utövning av yrken inom hälsooch sjukvården. Utlåtandet skall särskilt ta hänsyn till behövliga ändringar i stadgandena om utbildning. Utskottet har med anledning av ärendet hört lagstiftningsrådet Matja-Liisa Partanen vid social- och hälsovårdsministeriet, högskolerådet Leena Pirilä och tf. planeraren Matja-Liisa Niemi vid undervisningsministeriet, direktören Leena Nederström vid utbildningsstyrelsen, biträdande avdelningschefen Antti Marttila vid social- och hälsostyrelsen, professom Olli Mäkelä vid Helsingfors universitet, tf. professom Helena Leino-Kilpi vid Åbo universitet, professom Pekka Peura vid Kuopio universitet, sekreteraren för utbildningsfrågor Tuula Pitkänen vid Hälsovårdens fackorganisation TEHY rf., rektom Ulla Järvelä vid Helsingfors stads hälsovårdsläroanstalt, lektom Eeva Pasanen vid Bammorskeinstitutet, informationschefen Kirsti Bult vid Finlands Farmaciförbund, styrelseledamoten Vesa Valkealahti vid Suomen Rammasteknikkojen Seura, biträdande ombudsmannen Santero Kujala vid Finlands Läkarförbund, även som representant för Finlands Medicinarförbund och verkställande direktören Eero Lång vid Finlands Ögonoptikerförbund. Regeringens proposition Regeringen föreslår att en del lagar om utövning av vissa yrken inom hälso- och sjukvården skall samordnas med avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet Förslaget överensstämmer med EG-bestämmelsema om ömsesidigt erkännande av examensbevis och samordning av villkoren för utövande av förvärvsverksamhet. De går ut på att främja fri rörlighet för personer. Utskottets ställningstaganden Hälso- och sjukvårdsutbildningen i Finland är allmänt taget högklassig och ligger i många fall på en högre nivå än i EG-ländema. Utskottet anser att kravet på ömsesidigt erkännande av examensbevis i EES-avtalet inte får leda till att utbildningen i Finland försämras. För att de som fått sin utbildning i Finland inte skallligga sämre till i jämförelse med dem som utbildat sig i andra EES-länder, till exempel på grund av längre studietid, bör Finland utreda om utbildningen här kan komprimeras utan att nivån sjunker. Utskottet påpekar att de som anlitar hälsooch sjukvårdsservice bör ha rätt att få service på sitt modersmål. Läkarutbildning. Direktivet om särskild utbildning för allmänpraktiserande läkare gäller utbildningen efter genomgången sexårig grundutbildning. Enligt direktivet skall den särskilda utbildningen omfatta två års studier och ha en praktisk inriktning. Från och med den l januari 1995 kommer den särskilda utbildningen att krävas av allmänpraktiserande läkare inom primärvården vars patienter får ersättning eller åtnjuter andra förmåner inom ramen för landets socialförsäkringssystem. Enligt planerna skall den tvååriga särskilda utbildningen i Finland byggas upp så att det så kallade orienterande skedet efter den ettåriga grundutbildningen tas bort och den sammantagna utbildningstiden för den allmänna delen av specialistutbildningen blir två år igen. Den praktiska utbildningen skall enligt direktivet äga rum dels i minst sex månader på ett godkänt sjukhus, dels i minst sex månader hos en godkänd allmänpraktiserande läkare eller på en godkänd institu-

6 rd - SbUB 34 - RP 107 tion inom primärvården och under högst sex månader på andra godkända vårdinrättningar eller motsvarande organ med inriktning mot primärvård. Den mest avgörande ändringen för Finland är frågan om vilka grupper av läkare direktivet kommer att gälla. I direktivet sägs att det inte gäller sjukhusläkare, specialister eller läkare som genomgår specialistutbildning. Ett problem i sammanhanget är att det kan dra ut på tiden innan läkarna blir färdiga med sin examen, eftersom också det nuvarande orienterande skedet enligt vad utskottet har erfarit vållar problem i det rådande ekonomiska läget då det inte finns tillräckligt med praktikplatser. Utskottet anser att det absolut måste finnas tillräckligt många arbetsplatser för den praktiska läkarutbildningen. Specialistutbildningen i Finland omfattar 32 specialiteter och sammanlagt 58 grenspecialiteter. EG-systemet har inga grenspecialiteter. Utskottet anser att Finland bör utreda om antalet specialiteter är ändamålsenligt med tanke på våra nationella behov. Barnmorskeutbildning. Direktivet om barnmorskeexamen innehåller miniroibestämmelser för uppbyggnaden av utbildningen och en detaljerad utbildningsplan. Direktivet nämner två alternativ, en treårig barnmorskeutbildning eller barnmorskeutbildning för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård. Den finländska barnmorskeutbildningen uppfyller inte minimikraven i EG-direktivet vad gäller I den avgörande behandlingen deltog ordföranden Jouppila, vice ordföranden Astala, medlemmarna Ala-Haija, Aula, von Bell, Gustafsutbildningstiden och vissa enskilda åtgärder i samband med bammorskearbetet. Därför måste barnmorskeutbildningen i Finland ändras antingen så att den nuvarande utbildningen kompletteras med en ettårig praktiktid, och den som utövar yrket har då utbildning som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård och den skicklighet och behörighet som krävs av en barnmorska, eller så att barnmorskeutbildningen blir treårig. Utskottet snabbar på beslut om en samordning av barnmorskeutbildningen med EG-direktivet och fmner det angeläget att existerande brister i utbildningen avhjälps. Farmaciutbildning. Utskottet finner det viktigt att det nordiska samarbetet inom farmaciutbildningen alltjämt värnas. Behörighetsprov. Utskottet uppmärksammar att bland annat optikerutbildningen i Finland omfattar 3,5 år för studerande med gymnasieutbildning och 4,5 år för studerande med mellanstadieutbildning. EG-direktivet kräver treårig utbildning. Också inom andra hälso- och sjukvårdssektorer förekommer liknande avvikelser från utbildningen i EES-länderna. Utskottet anser att det vid behov kan krävas att de som har examensbevis från andra EES-länder måste genomgå ett behörighetsprov. På grundval av det ovan sagda anför kulturutskottet vördsamt att social- och hälsovårdsutskottet bör beakta det som sägs i detta utlåtande när det utarbetar sitt betänkande. son, Lehtinen, Räty, Suhola, Toivonen, Tykkyläinen och Virrankoski samt suppleanten Seivästö.