Men seniorerna gav sig inte utan seniorerna i Skåne samlade sig den 9 november 1977 till ett stormöte till vilket infann sig 120 personer.

Transkript

1 Historik EN KORT HISTORISK SAMMANFATTNING HUR DET BÖRJADE Den moderata seniororganisationen började växa fram i slutet av 1970 talet. Att så skedde berodde inte på att Moderata Samlingspartiet på den tiden ansåg sig vara betjänt av en särskild organisation som i likhet med Moderata Kvinnoförbundet och Moderata Ungdomsförbundet kunde attrahera de äldre väljarna. Seniorrörelsen hade alltså helt sin grund i lokala och enskilda initiativ, det var moderata seniorer i bl.a. Malmö, Göteborg och Visby började organisera sig i särskilda grupper inom partiet (och man kan inte undgå att få en känsla av dessa seniorgrupper av partistyrelsen i någon mån betraktades som något som katten släpat in). Men seniorerna gav sig inte utan seniorerna i Skåne samlade sig den 9 november 1977 till ett stormöte till vilket infann sig 120 personer. Mötet beslöt att bilda en gemensam organisation, Moderata Pensionärers Intressegrupp (MPI), fastställde en arbetsordning för denna samt valde en styrelse. I denna ingick som ordförande Karl- Axel Nyman och i övrigt Karin Löfgren, Carla Bengtsson, Elsa Palm, Erik Aspelin och Henrik Björck. Den nybildade styrelsen arbetade med att, med visst stöd från några länsförbund, ordna olika former av arrangemang, studiebesök m.m. för äldre medlemmar i partiföreningarna. Men partistyrelsen var till en början föga intresserad, Karl Axel Nyman envisades med på varje stämma motionera om bildandet av en riksorganisation för de moderata pensionärerna; en motion som regelbundet avslogs. Verksamheten fortsatte under åren som följde, man ordnade allmänna möten ( öppna hus ), utflykter och träffar för intresserade. Stadgar antogs 1979 och under valrörelsen 1979 gjordes också betydande insatser, totalt arrangerades 25 möten av olika slag. Man lyckades också, särskilt i Skåne, bli representerade i länsförbundsstyrelsen och (i Malmö) i stadsdelsföreningarna, antalet medlemmar steg till 160 och man började ge ut en liten intern tidning MPI-kuriren som under året utkom med sex nummer. Den behandlade verksamheten men innehöll också artiklar om politiska och samhällsorienterade ämnen. Man ordnade också allmänna möten ( öppna hus ), utflykter, träffar för intresserade och inlämnade ett antal motioner till förbundsstyrelsen. Seniororganisationen spred sig under de följande åren över landet.och Club 60 i Uppsala tog i samarbete med Medborgarskolan till en första nationellkonferens som arrangerades i mars 1982 i Gimo (som på den tiden var Medborgarskolans kurs- och konferensgård). I konferensen deltog ca 40 representanter från Malmö, Kristianstad, Hälsingborg, Göteborg, Borås, Stockholm, Strängnäs, Visby och Umeå. Huvuddelen av dessa (ca 30 personer) kom från Mälardals-, Göteborgs- och Skåne/Hallandsregionerna, Norrland representerades av en Umeåbo. Fördelningen var naturlig eftersom initiativet till bildandet av organisation ju kom från Göteborg/Skåne. Vid konferensen diskuterades möjligheterna att försöka bilda en sammanslutning för de olika pensionärsgrupperna i landet och man satte också till en interimsstyrelse för en sådan med Karl Axel Nyman som ordförande. Partiet började nu också vakna och i november 1983 kallades deltagarna i konferensen till ett möte i partihögkvarteret i Stockholm. I mötet deltog 24 representanter från olika delar av landet. Sida 1 av 5

2 Seniororganisationen spred sig under de följande åren över landet. Vad man skulle kunna kalla ett genombrott skedde 1983, fortfarande på initiativ av Medborgarskolan, som i mars 1982 inbjöd landets moderata seniorer till en Idékonferens om pensionärsverksamheten. Club 60 i Uppsala, till vilken inbjudan riktades, tackade ja och veckan utlystes till 5 9 september 1983 på Gimo kursgård och till konferensen inbjöds alla kända moderata äldregrupper i landet. Intresset var stort och eftersom i programmet också inlagts en programpunkt Bildande av Moderata Seniorers Seniorforum och val av styrelse satte man till en ledningsgrupp med Karl Axel Nyman som sammankallande och med Brita Wolff, Elsa-Maria Gullberg, Sten Risberg, Sune Lindgren och Gustaf Muthas som övriga ledamöter. Ledningsgruppen sammanträdde i partiets lokaler och som ett tecken på vaknande intresse från partiets sida kan väl tas att partisekreteraren, Georg Danell, deltog i gruppens överläggningar. Ledningsgruppens arbete ledde till att det till 5 9 september 1983 utlystes en Idékonferens om pensionärsverksamheten på Gimo Kursgård. Till denna inbjöds alla då kända moderata äldregrupper och seniorveckan upprepades sedan Man vågar nog säga att det var med dessa två konferensveckor som Moderata Seniorer föddes som en självständig riksorganisation Födelsen bekräftades med ett dop 1985, då seniorerna 10 okt samlades till sitt första årsmöte och då antog namnet Moderata Seniorers Samrådsforum och fick sin första ordförande: Blenda Littmark (som var riksdagsledamot och alltså hade en förankring i partiet). Vid årsmötet antogs också stadgar för den nya organisationen. I stadgarna angavs bl.a att: Till organisationen kan anslutas grupper av pensionärer tillhörande Moderata Samlingspartiet Ändamålet för organisationen skulle vara att: Tillvarata pensionärsintressen inom Moderata Samlingspartiet Utväxla erfarenheter inom pensionärsgrupper Inhämta och sprida information om bestämmelser och andra fakta av betydelse för pensionärer Samråda om verksamheten inom anslutna pensionärsgrupper och Verka för nybildning av ytterligare pensionärsgrupper inom Moderata Samlingspartiet Varje ansluten grupp äger rätt att utse två röstberättigade företrädare för att representera gruppen vid överläggningar och beslut. Men man måste också konstatera att den nybildade organisationen inte inom partiorganisationen tycks ha mötts med odelad entusiasm. Ett exempel: En representant för länsförbundet i Stockholm, Hans Krumlinde, tog i dec 1985 kontakt med ordföranden och meddelade att han fått i uppdrag att gå igenom vad som fanns skrivet om Aktiva seniorer och avge ett yttrande till kommande möte med förbundsstyrelsen. Han hade också en del frågor om hur aktiva seniorer arbetade: Han ifrågasatte om seniorerna kunde bilda lokalföreningar med egna stadgar (förbundsstyrelsen hade ännu inte godkänt de i Gimo antagna stadgarna), var tveksam om att partiet ville att seniorerna skulle bilda lokala föreningar och undrade om Sida 2 av 5

3 man inte kunde klara sig med kommittéer och förklarade att han var orolig för vad som kunde hända vid val till länsförbundsstämman. Risken fanns att seniorföreningarna, om de fick en ställning jämförlig med MUF och Kvinnoförbundet, finge allt för många ombud till stämman och därmed skulle komma att ta över. Ordföranden blev misstänksam och kontaktade partiombudsmannen och frågade om det fanns någon tidsplan för startandet av seniorgrupper inom länet och fick då veta att Krumlinde av partisekreteraren Georg Danell fått i uppdrag att arbeta med seniorfrågor och undersöka om det i länet fanns förutsättningar att utveckla seniorverksamheten (som vid denna tidpunkt endast kommit igång i Mariefred och i Strängnäs) genom att starta nya grupper i Eskilstuna och Katrineholm och frågan var då om Moderata Seniorforums stadgar skulle komma att efterlevas. Men seniorerna gav sig inte och man fortsatta med sina årliga riksmöten på Gimo och i ett brev till partiordföranden Ulf Adelsohn i april 1986 påpekade de moderata pensionärsgrupperna i Malmö, Kristiansstad, Lund och Helsingborg en del faktorer som måste beaktas när det gällde att få fram ett valprogram till det kommande valet (1988): Pensionärerna är en stor grupp av befolkningen (ca 25 %) och en stor väljargrupp (1.5 milj.),och utgör nära hälften av de betalande medlemmarna i partiet (om man bortser från ungdomarna) Dagens (för att inte tala om morgondagens) pensionärer är vitalare än tidigare och mera påverkbara av vad som rör sig i samhället, inte minst inom politiken. Pensionärerna kan vara en tillgång för partiet om man slår vakt om dem, visar större intresse för för dem viktiga frågor och inte förblindas i tron att det inte lönar sig att värva röster i denna grupp. Och när man studerar vilka politiska frågor som engagerade de äldre seniorerna är det inte utan att den som senare varit engagerade i någon valrörelse känner igen sig. Ur styrelsens första verksamhetsberättelse (sept 1984) kan man utläsa att frågor som tagits upp varit: Ställningen inom partiet som under det gångna året visat ett i någon mån ökat intresse (som kan exemplifieras av att partisekreteraren medverkat i möten i Gimo) ATP pensioner Änkepensionsfrågan Boende och vård i hemmet vid ålderdom och sjukdom Friskvård, egenvård, kostupplysning och matordning inom långvård och äldreomsorg Åtgärder rörande förbättring av äldre personers vårdstatus Det kan i detta sammanhang också ha sitt intresse att citera en skrivelse1989 från ordföranden Blenda Littmark till partisekreteraren Per Unkell: Pensionärsfrågorna har varit i centrum de allra senaste åren och är det fortfarande. Krisrapporter från vården avlöser varandra. Men även pensionärernas ställning i samhället, deras medinflytande och självbestämmande liksom den enskildes möjligheter att själv välja sin livsform debatteras överallt. I årets val hade Moderata Samlingspartiet det bästa pensionärsprogrammet och den i särklass bästa broschyren (som skrivits av MSS). Inget annat parti hade något liknande. Men hon kunde också konstatera att: Det är politiskt nödvändigt att Moderata Seniorer växer, allt fler röster höjs för att bilda ett pensionärsparti och slutligen: Moderata Seniorer utgör en stor del av partiet och de som är anslutna till föreningar och grupper i MSS ställer gärna sina krafter, erfarenheter och kunskaper till Sida 3 av 5

4 partiets förfogande det är av mycket stor betydelse att MSS grupper och föreningar integreras i partiet. Sammanfattningsvis kan väl sägas att Moderata Seniorer, sedan organisationen väl funnit sina former, gradvis allt bättre integrerats i partiets verksamhet. Man hade upptäckt att seniorernas insatser kunde vara av stort värde i t. ex. en valrörelse och representanter för de äldre hade genom åren kommit att få en allt större plats i den politiska verksamheten. Och man kan väl också notera, att det som, en smula oriktigt kommit att kallas äldrepolitik kommit att dra till sig en allt större del av uppmärksamheten. Vad äldrepolitiken då ansågs omfatta kan kanske definieras som åtgärder för att förbättra seniorernas situation i samhället exempelvis: De äldres ekonomi (basen för denna pensionerna - är ett ständigt återkommande diskussionsämne.) De äldres levnadsförhållanden (boende, vård och omsorg, samhällets hänsyn till äldre människor och deras rätt att själva bestämma över sina liv) De äldre i arbetslivet (äldre är inte bara en belastning, de kan också vara en tillgång) De äldres medinflytande i politiken (såväl inom partiorganisationerna på alla nivåer som i de beslutande organen i samhället) Detta kan jämföras med vad som särskilt underströks inför valet 2010: De äldres ekonomi (pensionerna och inkomstskatterna) De äldres boende ( De flesta äldre vill kunna bo kvar i sitt ordinarie boende, men många äldre kommer att vilja byta till ett boende som är mera anpassat till deras ålder och ev. handikapp. Det måste också finnas möjligheter för makar att kunna bo tillsammans även om den ena av dem har ett stort behov av vård") Vård och omsorg (sjukvård och omsorg omfattar integrerade insatser från specialistsjukvården, landstingens primärvård och kommunernas hemvård, något som kräver ett nära samarbete mellan huvudmännen) Medinflytande (De äldre och deras anhöriga måste få vara delaktiga och få medinflytande när det gäller att utforma biståndet så att det kan anpassas efter den enskildes särskilda behov). Man kan också konstatera: att Moderata Seniorer med åren blivit en integrerad och (tror jag!) respekterad del av partiorganisationen riksorganisationen har ett årligt anslag från partiet och flera länsförbund från resp. länsförbund och deras verksamhetsordningar är fastställda av partistyrelsen och resp förbundsstyrelser ordföranden för riksorganisationen (i dag benämnd Moderata Seniorer) är adjungerad i partistyrelsen, de flesta länsförbunden har i dag förbundsvisa seniororganisationer/seniorråd) och ordförandena för dessa i en del förbund (dock inte alla!) är adjungerade till resp. förbundsstyrelse och att många föreningar utser särskilda senioransvariga som har till uppgift att hålla kontakt med de seniora medlemmarna och särskilt bevaka deras intressen. De Moderata Seniorernas arbetsformer har genom åren också stabiliserats. Sida 4 av 5

5 Powered by TCPDF ( Historik Ordföranden har genom åren varit: Blenda Littmark (riksdagsledamot) Åke Eriksson (kommunalt aktiv i Strängnäs) Görel Bohlin (fd riksdagsledamot och landshövding i AC län) Inger Koch (kommunalt aktiv i Stockholm) Det är också värt att notera att Åke Eriksson ( ) var ledamot av den parlamentariska äldreberedningen SENIOR 2005 och att Inger Koch i dag är ledamot av den arbetsgrupp som har till uppgift att ta fram ett nytt idéprogram för partiet. Man har i dag två riksomfattande arrangemang: En årlig årsstämmokonferens på våren som genomförs på olika orter (från Falsterbo i söder till Åre i norr), som regel med stöd av berörda länsförbund. En temadag på hösten som genomförs i Stockholm och där många av våra ledande politiker deltar som föredragshållare. De Moderata seniorerna är också engagerade i det internationella samarbetet: De är (tillsamman med Kristdemokraternas seniororganisation) medlemmar i Europeiska Seniorunionen (ESU) som är ett organ inom EU och där vi eller KD har en vice president i unionens styrelse och har ett nära samarbete med sina norska och finska motsvarigheter och har vid ett par tillfällen gemensamma konferenser med sina systerorganisationer i de nordiska länderna och Balticum. Ingress: Moderata samlingspartiets seniorer Lista, företrädartyp: Right Målgrupp: Moderata seniorer Sida 5 av 5