1992 rd - StaUB 27 - RP 15

Transkript

1 1992 rd - StaUB 27 - RP 15 statsutskottets betänkande nr 27 om regeringens proposition med f6rslag till lotteriskattelag samt vissa lagar som har samband med den Riksdagen remitterade den13mars 1992 ovan nämnda proposition nr 15 till statsutskottet för beredning. Utskottet har begärt utlåtande av grundlagsutskottet i ärendet. Det ingår som bilaga till detta betänkande. statsutskottets skattedelegation, som berett betänkandet för utskottet, har hört biträdande avdelningschefen Seppo Mäkelä vid finansministeriet, adminstrative direktören Eero Kurri vid Oy Veikkaus Ab, styrelsemedlemmen, verkställande direktör Mikko Katajisto vid Arpajaiskeskus ry, riksdagsmannen Gunnar Jansson och landskapsstyrelsemedlemmen, ordföranden för Ålands Penningautomatförening P.A.F. Lasse Wiklöf. Dessutom har Finlands Rederiförening och Ålands Redarförening rf lämnat in skriftligt utlåtande. Regeringens proposition Enligt gällande lotteriskattelag (259/70), som trädde i kraft 1971, skall lotteriskatt betalas på vinster som utfallit vid lotterier, och då är den som fått en vinst skattskyldig. Till sin karaktär är den en skatt på vinster och bärs upp i stället för inkomstskatt. Lotteriskattelagen har såväl till sina principer som tekniskt sett konstaterats vara föråldrad. Regeringen föreslår i propositionen att lagen skall upphävas och ersättas med en ny lag med samma namn. Jämfört med det gällande systemet har de viktigaste ändringarna i den föreslagna lagen att göra med lagens tillämpningsområde, skattskyldigheten, skattegrunden, skattebeloppet och påföljderna av att skatten lämnas obetald. Den centrala principiella förändringen i propositionen jämfört med det nuvarande systemet med lotteriskatt är att lotteriverksamheten beskattas i stället för vinsterna. Efter ändringen vore lotteriskatten inte längre en skatt som ersätter inkomstskatten utan en särskild indirekt skatt och den som anordnar lotteriet kommer att vara skattskyldig i stället för den som fått en vinst. Avsikten är att lagen skall tillämpas på alla lotterier där vinstema enligt gällande lag är belagda med lotteriskatt. Dessutom skalllagen tillämpas på penningautomat- och kasinospel. Regeringen föreslår i fråga om skattskyldiga som anordnar lotterier med ensamrätt att beskattningen skall basera sig på avkastningen av verksamheten. Regeringen föreslår att bingospel liksom andra med lotterier jämförbara förfaranden enligt det gällande systemet skall beskattas på grundval av de utdelade vinstemas sammanlagda värde. Regeringen föreslår att skatten på lotterier som anordnas med ensamrätt skall vara 5 procent av lotteriavkastningen. Samma skattegrad föreslås också för kasinospel. skattegraden för penningautomater och andra spel skall däremot vara 3 procent av avkastningen. Beskattningen av bingospel skall inte ändras. skattegraden för varulotterier föreslås vara 1,5 procent av lotteriavkastningen. Skatt skall inte bäras upp för lotterier som ger små skatteintäkter jämfört med skatteförvaltningens kostnader för kontrollen av att skatten betalas. För att förenkla betalningen av skatten föreslår regeringen att skatten skall betalas per kalendermånad. I propositionen stadgas också om påföljderna av att lotteriskatten lämnas obetald. I propositionen ingår utom förslaget till lotteriskattelag förslag till ändring av lagen om skatt på inkomst och förmögenhet samt av lagen angående stämpelskatt. Utskottets ställningstaganden A v de skäl som nämns i propositionen och på basis av erhållen utredning anser utskottet att lagförslagen behövs och tillstyrker dem

2 rd - StaUB 27 - RP 15 Utskottet föreslår en sådan precisering i stadgandet om befrielse i lagförslagets 18 l mom. som grundlagsutskottet anför i sitt utlåtande. Enligt propositionen anses också lotterier vara anordnade i Finland om de anordnas på ett finskt fartyg eller luftfartyg även då det befinner sig utanför finskt territorium. Enligt vad utskottet erfarit planerar vissa finska rederier att inleda internationell kryssningstrafik närmast på Karibiska havet. I så fall är det främst utländska företag som är specialiserade på spelverksamhet som har hand om spelen ombord. Rederierna hyr ut spellokaler i fartyget till dem. Utskottet anser det inte vara ändamålsenligt att lotteriskatten omfattar också denna verksamhet. Med anledning av detta föreslår utskottet att l 2 mom. i förslaget till lotteriskattelag kompletteras med ett stadgande om att lagens tillämpningsområde inte omfattar lotterier som anordnas på fartyg i trafik mellan tredje länder. Förslaget stämmer överens med det förslag lotteriskattearbetsgruppen har lagt fram (FM arbetsgruppspromemoria 1991:20). Enligt lagförslagets 8 2 mom. skall lotteriskatten för en kalendermånad betalas senast den första vardagen i den andra månaden efter kalendermånaden. Enligt utskottets åsikt är tiden alltför kort för varulotterier, varför utskottet har förlängt den med en månad. Begreppsapparaten i både gen gällande och den nya självstyrelselagen för Aland som träder i kraft vid ingången av nästa år, är föråldrad när det gäller beskattningen. Detta leder till oklarheter om hur lagstiftningsbehörigheten delas upp mellan riket och landskapet. Utskottet anser att regeringen borde utreda om det är skäl att modernisera formuleringen i 18 5 punkten självstyrelselagen för Aland som träder i kraft vid ingången av Grundlagsutskottet konstaterar i sitt utlåtande att det kan stadgas om lotteriskatten genom en rikslag också för Ålands vidkommande. statsutskottet anser det ändamålsenligt att lotteriskatten omfattar alla dem som bedriver verksamhet av samma typ, också Ålands penningautomatförening. Ekonomiutskottet har i sitt betänkande (EkUB 17/1990 rd) om regeringens proposition med förslag till lagstiftning om kasinoverksamhet på samma sätt som grundlagsutskottet i sitt utlåtande om denna proposition om lotteriskattelagen konstaterat att målet bör vara att hos Ålands penningautomatförening uppburna lotteriskatter skall återställas för att disponeras på Åland. Med beaktande av de ekonomiska relationerna mellan riket och landskapet i deras helhet anser statsutskottet också för egen del detta vara motiverat. Utskottet förutsätter att regeringen utreder möjligheterna att i statsbudgeten ta in ett särskilt anslag genom vilket den lotteriskatt som årligen uppburits hos Ålands penningautomatförening återbetalas tilllandskapet Åland. Utskottet föreslår vördsamt att det andra och det tredje lagförslaget i regeringens proposition skall godkännas utan ändringar och att det första lagförslaget godkänns sålydande: l. Lotteriskattelag I enlighet med riksdagens beslut stadgas: l Tillämpningsområde (l mom. såsom i regeringens proposition) Som lotteri som anordnas i Finland anses även lotterier som anordnas på ett finskt fartyg eller luftfartyg även då fartyget eller luftfartyget befinner sig utanför finskt område, dock inte lotterier som anordnas på ett fartyg i trafik mellan tredje länder. 2-7 (Såsom i regeringens proposition) 8 Betalning av skatt och redovisningsskyldighet (l mom. såsom i regeringens proposition) Den som anordnar något annat lotteri än varulotteri skall betala lotteriskatten för en kalendermånad ( utesl.) senast den första dagen i den

3 Lotteriskattelag 3 andra månaden efter kalendermånaden. Den som anordnar varulotteri skall betala lotteriskatten senast den första dag_r;n i den tredje månaden efter kalendermånaden. Ar ovan avsedda dag en helgdag eller lördag, får skatten betalas den första vardagen därefter. (3 och 4 mom. såsom i regeringens proposition) 9-17 (Såsom i regeringens proposition) 18 Befrielse från skatt och anstånd med betalning av skatt Finansministeriet kan av särskilda billighetsskäl och på villkor som det bestämmer på ansökan bevilja partiell eller fullständig befrielse från lotteriskatt, skatteförhöjning, skattetillägg, dröjsmålsränta och restavgift samt ränta som skall betalas med anledning av anstånd. (2-4 mom. såsom i regeringens proposition) (Såsom i regeringens proposition) Helsingfors den 9 juni 1992 I den avgörande behandlingen deltog ordföranden Mattila, vice ordföranden Luttinen, medlemmarna Alaranta, Hämäläinen, Jokiniemi, Laaksonen, Lahti-Nuuttila, Louvo, Luukkai- nen, Malm, Sasi, Savolainen, Turunen och Vihriälä samt suppleanterna Ala-Nissilä, Apukka, Backman, Lahtinen, Linnainmaa, Renko och Röntynen. Reservation I motsats till vad som konstateras i propositionens motivering kommer skatten på varulotterier att i det närmaste tredubblas. Avkastningen av skatten skulle emellertid fortfarande totalt vara bara några hundratusen mark, dvs. betydelselös. För en del föreningar som anordnar varulotterier kan skatten rent av tiodubblas. Nästan alla föreningar som anordnar varulotterier får statsbidrag för sin verksamhet och många av dem sköter uppgifter som staten eller kommunerna i själva verket borde ha hand om. Det är därf6r inte motiverat att försvåra föreningamas egen anskaffning av medel genom att höja lotteriskatten för dem. Eftersom skatteavkastningen för varulotterier inte vore så mycket större än de administrativa kostnaderna för att uppbära skatten, borde varulotteriema helt befrias från skatt. Med stöd av det ovan anförda föreslår vi att det andra och det tredje lagförslaget i utskottets betänkande skall godkännas utan ändringar och att detförsta lagförslaget skall godkännas sålydande:

4 rd - StaUB 27 - RP 15 l. Lotteriskattelag I enlighet med riksdagens beslut stadgas: 1-3 (Såsom i utskottets betänkande) 4 skattegrunden och skattesatsen (l mom. såsom i utskottets betänkande) (2 mom. ute s l.) (2 och 3 mom. såsom 3 och 4 mom. i utskottets betänkande) 5 (Såsom i utskottets betänkande) 6 Undantag från skatteplikten Skatt skall inte betalas (l och 2 punkten såsom i utskottets betänkande) 3) j (Jr varulotterier som avses i lotterilag stiftningen, ( 4 punkten såsom 3 punkten i utskottets betänkande) 7-25 (Såsom i utskottets betänkande) Helsingfors den 9 juni 1992 Matti Lottinen Pentti Lahti-Noottila Lea Savolainen Asko Apokka Jouni Backman Toulikki Hämäläinen Hannele Lookkaineo Timo Laaksonen

5 Lotteriskattelag 5 RIKSDAGENS GRUNDLAGSUTSKOTT Bilaga Helsingfors den 15 maj 1992 Utlåtande nr 9 Till statsutskottet statsutskottet har genom en skrivelse av den 22 april 1992 begärt utlåtande av grundlagsutskottet om regeringens proposition nr 15 med förslag till lotteriskattelag samt vissa lagar som har samband med den. Utskottet har hört äldre regeringssekreteraren Marja-Liisa Lindström och äldre budgetsekreteraren Reijo OLindh vid fmansministeriet, Illedlemmen av Alands landskapsstyrelse Lars-Ake Wiklöf, professorn Edward Andersson, professorn Mikael Riden, professorn Antero Jyränki, professorn Esko Linnakangas, extraordinarie förvaltningsrådet Olof Olsson, professorn Ilkka Saraviita och professorn Kari S. Tikka. Efter att ha behandlat ärendet från statsförfattningsrättslig synpunkt anför grundlagsutskottet vördsamt följande. Regeringens proposition I propositionen föreslås att den gällande lotteriskattelagen skall ersättas med en ny lag. Avsikten med reformen är att göra beskattningen av olika former av lotterier och spel enhetligare, eliminera tolkningsproblem, förenkla uträkningen och betalningen av skatten och möjliggöra en effektiv skatteuppbörd. Regeringen föreslår att den nuvarande beskattningen, som grundar sig på vinstbeloppet och delvis är progressiv, skall ersättas med en lotteriskatt som fastställs på grundval av avkastningen av verksamheten eller i vissa fall på basis av det sammanlagda värdet av de i lotteriet utdelade vinsterna. I förslaget har skattesatserna för olika former av lotterier och spel bestämts så att det skattebelopp som för närvarande betalas av dem som anordnar lotterier inte ändras väsentligt. Lagarna avses träda i kraft så snart de har antagits och blivit stadfästa. Enligt propositionens motivering till lagstiftningsordningen är det i den föreslagna lotteriskattelagen delvis fråga om ökad skatt, varför lagförslaget måste behandlas i den ordning som 68 riksdagsordningen föreskriver för skatt som skall uppbäras under längre tid än ett år. Förslagen till ändring av lagen angående stämpelskatt och av lagen om skatt på inkomst och förmögenhet bör behandlas i den ordning som stadgas i 66 riksdagsordningen. Utskottets ställningstaganden Den föreslagna lotteriskattelagen är en skattelag. Den uppfyller villkoren i 61 regeringsformen för lagstiftningsordningen för en skattelag, dvs. i den skall stadgas om grunderna för skattskyldigheten och skattens storlek samt om de skattskyldigas rättsskydd. Från den synpunkten sett finns det sålunda inte något hinder för att lagförslaget behandlas i den ordning som stadgas i 68 riksdagsordningen. Lotteriskattelagen kommer allmänt att gälla lotterier som anordnas i Finland och således också lotterier i landskapet Åland. Lagen skall även tillämpas på lotterier som anordnas på ett finskt fartyg eller luftfartyg då det befinner sig utanför finskt territorium. Eftersom lagen kommer att tillämpas på detta sätt har utskottet bedömt om det ingår i rikets eller landskapet Ålands lagstiftningsbehörighet att stadga om en skatt av detta slag, till den del den gäller landskapet Åland. Enligt gällande självstyrelselag för Åland (670/51; Il 2 mom. 5 punkten) ingår lagstiftningen om "skatter och avgifter, vilka skola i

6 rd- StaUB 27- RP 15 riket allmänneligen utgöras" i rikets lagstiftningsbehörighet med de i 23 nämnda undantagen. Med stöd av 23 l mom. har landskapet "rätt att för sina behov använda inkomsterna från närings- och nöjesskatter". Landstinget fattar beslut om dessa skatter. Redan i 1920 års självstyrelselag fanns det till denna dellikadana stadganden om uppdelningen av rikets och landskapets lagstiftningsbehörighet Därför bör det, såsom grundlagsutskottet ansåg i sitt utlåtande nr 5/1991 rd, utredas vad som ursprungligen avsågs med näringsskatt och nöjesskatt i självstyrelselagen. F örarbetet till varken självstyrelselagarna från 1920 och 1951 eller den nya lagen, som träder i kraft och som till denna del är oförändrad, ger någon klarhet i vad som avses med en näringsskatt eller en nöjesskatt Som utskottet ser det måste saken granskas utifrån vad som sannolikt avsågs med näringsskatt i samhället på den tiden när den första självstyrelselagen stiftades. I sitt utlåtande nr 5/1991 rd har utskottet utrett vad som avses med en näringsskatt. Utskottet ansåg då att begreppet näringsskatt på den tiden då den första självstyrelselagen stiftades avsåg en likadan skatt på avkastningen från en viss näringsverksamhet som fortfarande uppbars på 1920-talet. Enligt utskottets mening är det befogat att anse att bereppet alltjämt har samma innebörd i självstyrelselagen, eftersom senare självstyrelselagar inte har avsett att ändra dess betydelse. Enligt 4 lotteriskattelagen grundar sig skatten på avkastningen av lotterier eller vinsternas sammanlagda värde. När det gäller avkastningen av lotterier kan skatten formellt sett anses hänföra sig till avkastningen från näringsverksamhet skattens fmansrättsliga karaktär framgår dock av det tredje lagförslaget i propositionen. Enligt förslaget är lotterivinster inte skattepliktig inkomst för vinsttagaren. Lotteriskatten är således i sak en skatt som här ersätter inkomstskatten för vinsttagaren. Det tekniska uträkningssättet för skatten i lagförslaget betyder inte att skatten är en näringsskatt som hänför sig till avkastningen av näringsverksamhet och som landskapet har behörighet att stadga om. Nöjesskatten har uppenbarligen aldrig blivit ett lika hävdvunnet begrepp som näringsskatten. Med nöjesskatt har närmast avsetts en skatt som skall betalas på inträdesbiljetter till nöjestillställningar. I vidare bemärkelse har med en nöjesskatt också avsetts skatt på biografföreställningar. Det må dessutom framhållas att statsutskottet då det 1980 föreslog att stadgandena om nöjesskatt i lagen angående stämpelskatt skulle upphävas avsåg att nöjesskatten helt skulle slopas (StaUB 39/1980 rd). I Finland härstammar skatten på inträdesbiljetter till nöjestillställningar från 1915 (Nådig förordning angående temporär skatt å offentliga föreställningar och förlustelsetillfållen, FörfS 59/14). Nöjen beskattades visserligen redan innan skatter på inträdesbiljetter infördes, och skatterna gällde fortfarande då 1920 års självstyrelselag stiftades. Det kan nämnas att åtminstone spinnhusavgift enligt Commerce Collegii kungörelse från 1782 samt fattig- och arbetshusavgift enligt nådiga kungörelsen från 1818 skulle betalas för vissa offentliga nöjen, tillställningar och förevisningar (Finansexpeditionens bref till samtliga Guvernörer, angående erläggande af föreskrifna afgifter för offentliga nöjen och förevisningar; FörfS 40/ 1897). Enligt vad utskottet erfarit räknades bl.a. lotterier på den tiden till offentliga nöjen. Detta tyder på att beskattningen av lotterier är en sådan nöjesskatt som det ankommer på landskapet att lagstifta om. I fråga om förslaget till lotteriskattelag bör emellertid också den föreslagna skattens finansrättsliga karaktär beaktas med tanke på denna synpunkt. Såsom det ovan konstaterades ersätts vinsttagarens inkomstskatt här med den föreslagna lotteriskatten. Det är således inte fråga om en skatt på lotterier som kan likställas med nöjesskatt enligt självstyrelselagen och som landskapet har behörighet att besluta om. Med beaktande av det ovan anförda kan det stadgas om lotteriskatten genom en rikslag också för Alands vidkommande såsom meningen är enligt propositionen. En rikslag begränsar inte landskapets lagstiftningsbehörighet på kommunalbeskattningens område. Grundlagsutskottet gör statsutskottet uppmärksamt på frågan om det med tanke på rikets och landskapets ekonomiska relationer vore motiverat att ändra den föreslagna lag~n så att skatter som betalas i landskapet Aland återbetalas tilllandskapet Ufr EkUB 17/1990 rd). Utskottet uppmärksammar 18 i förslaget till lotteriskattelag där myndigheterna ges rätt att bevilja skattelättnader. Det har i och för sig ansetts möjligt att förvaltningsmyndigheterna ges sådana befogenheter (t.ex. GrUU 4/1991 rd). Inte heller detta förslag, som innebär att myndigheternas prövning är bunden vid lag, bör

7 Lotteriskattelag 7 kritiseras i statsförfattningsrättsligt hänseende enligt 61 regeringsformen. Det kan emellertid inte anses att 18 är helt korrekt, eftersom den inte alls reglerar i vilket syfte - t.ex. av billighetsskäl - lättnader kan beviljas. Avslutningsvis konstaterar utskottet att begreppsapparaten i självstyrelselagen för Åland, också i den nya lagen som träder i kraft vid årsskiftet, är föråldrad i den sak som utlåtandet gäller. Denna omständighet medför oklarheter i uppdelningen av lagstiftningsbehörigheten mellan riket och landskapet såsom fallet varit två gånger tidigare (reseskatten och lotteriskatten). Utskottet anser att regeringen borde utreda om det är skäl att vidta åtgärder för att modernisera formulerin.,gen i 18 5 punkten i självstyrelselagen för Aland som träder i kraft vid ingången av På basis av det ovan sagda anför grundlagsutskottet vördsamt att det första lagförslaget i regeringens proposition bör behandlas i den ordning som föreskrivs i 68 riksdagsordningen och att de övriga lagförslagen i regeringens proposition kan behandlas i den ordning som stadgas i 66 riksdagsordningen. I den avgörande behandlingen deltog ordföranden Zyskowicz samt medlemmarna Jansson, Koskinen, Laine, M. Laukkanen, J. Leppänen, Moilanen, Nikula, Näsi (delvis), Varpasuo, Vistbacka, Vähänäkki och Väistö.

8