I N T E R N A T I O N E L L A H A N D E L S H Ö G S K O L A N HÖGSKOLAN I JÖNKÖPING. Finns där ett golv?

Transkript

1 I N T E R N A T I O N E L L A H A N D E L S H Ö G S K O L A N HÖGSKOLAN I JÖNKÖPING Skadestånd enligt FHL Finns där ett golv? Magisteruppsats i juridik Företagshemligheter Författare: Suzan Polat Seminariegrupp: Lärare: Göran Wahlgren Jönköping november 2008

2 Sammanfattning De rättsliga regler som skyddar företagsspecifik information finns i lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter. Lagen innehåller en definition av begreppet företagshemlighet. Definitionen uppställer ett antal rekvisit som samtliga måste vara uppfyllda för att en information ska utgöra en företagshemlighet och därmed skyddas av lagen. En företagshemlighet omfattas av tystnadsplikt. Ett olovligt anskaffande, utnyttjande eller röjande av en företagshemlighet är i lagens mening ett angrepp på företagshemlighet som i vissa fall kan utlösa både straff- och skadeståndsansvar. I de allra flesta fall leder dock angrepp på företagshemligheter endast till skadeståndsansvar. Ansvarssubjekt kan enligt lagen vara affärspartners, arbetstagare, i vissa fall även f.d. arbetstagare samt andra som kommer i kontakt med en näringsidkares företagshemligheter. Den tystnadsplikt som åligger dessa kan vara avtalad eller underförstådd. Arbetstagares tystnadsplikt bygger ofta på den arbetsrättsliga lojalitetsplikten. I ett fåtal fall är tystnadsplikten reglerad i FHL. De gärningar som är kriminaliserade i lagen är företagsspioneri och olovlig befattning med företagshemlighet. I ett fåtal fall kan andra straffrättsliga regler bli aktuella. Straffansvar inträder oavsett om skada har uppkommit. Övrigt missbruk av företagshemligheter är skadeståndsgrundande i den mån skada har uppkommit. Lagens skadeståndsregler utgör specialbestämmelser som ska tillämpas före bestämmelser i SkL och allmänna kontraktsrättsliga regler som endast har getts en kompletterande funktion. Ett undantag från denna principiella utgångspunkt är MBLs företräde framför FHL. Skadeståndsbestämmelserna i FHL har utformats efter förebild från dels immaterialrätten, dels arbetsrätten, särskilt MBL. Skadestånd enligt FHL kan således utgå både i form av ekonomiskt och allmänt skadestånd. Införandet av allmänt skadestånd har i förarbetena motiverats med de bevissvårigheter som kan uppstå när en näringsidkare ska styrka den ekonomiska skada som denne lidit. Tanken är att skadeståndet ska vara en verkligt effektiv sanktion. Genom att domstolarna utnyttjar möjligheten att utdöma allmänt skadestånd ska enligt förarbetena skadeståndet kunna sättas på en högre nivå än vad som skulle ha blivit fallet om endast ett ekonomiskt skadestånd kunnat dömas ut. En studie av rättspraxis på området visar att domstolarna inte lever upp till de intentioner som lagstiftaren gett uttryck för i förarbetena. Genom att analysera ett flertal av de rättsfall som finns på området har jag kommit fram till att detta beror på avsaknaden av en uttrycklig minimiregel för bestämmandet av det ekonomiska skadeståndet. Förarbetena kan, enligt min mening, tolkas som att en sådan minimiregel varit lagstiftarens avsikt men att detta inte kommit att uttryckas tydligt. Min uppfattning är att denna brist på tydlig vägledning påverkar domstolarnas praxis på så sätt att utdömda skadestånd i vissa fall blir omotiverat låga. Problematiken är enligt min mening generell men den är särskilt påtaglig i de fall där en angripen näringsidkare misslyckas med att styrka att angrepp lett till ekonomisk skada. I de fallen har domstolarna endast dömt ut allmänt skadestånd. Bristen på klara hållpunkter för vad ett allmänt skadestånd är ersättning för och framför allt vilka belopp som kan utdömas skapar en rättsosäkerhet som borde vara lätt att åtgärda. Att införa en minimiregel efter mönster från immaterialrätten är mitt förslag på lämplig åtgärd inte minst med tanke på att detta rättsområde ligger närmast skyddet för företagshemligheter. i

3 Innehåll Förkortningar... iii 1 Inledning Bakgrund Syfte Metod Avgränsningar Disposition Lagens definition av begreppet företagshemlighet Det skyddsvärda objektet Hemlighållandekravet Skaderekvisitet Information som faller utanför begreppet företagshemlighet Undantagsregeln Skydd mot obehöriga angrepp Straffansvaret enligt FHL Civil- och strafflag i ett Straffbestämmelserna i FHL Konkurrensen mellan straffbestämmelserna i FHL och liknande bestämmelser i brottsbalken Utökat straffansvar i framtiden Skadeståndsansvaret vid brott Skadeståndsansvaret Relevanta skadeståndsbestämmelser utanför FHL Skadeståndsansvar i affärsrelationer Anställdas skadeståndsansvar Lagrummets koppling till arbetsrätten st FHL st FHL Skadeståndsansvar i senare led Meddelarfrihetens betydelse FHL Bestämmande av skadeståndet enligt FHL De olika typerna av skadestånd enligt FHL Allmänt om gränsdragningen mellan olika typer av skadestånd Gränsdragningens betydelse för FHL Skadeståndets olika beståndsdelar Utredningens förslag Principiella utgångspunkter Den ekonomiska skadan Skadan är påvisbar Skada går inte att påvisa Allmänt skadestånd i

4 Allmänt skadestånd utöver ekonomiskt skadestånd Allmänt skadestånd när ekonomisk skada inte har kunnat påvisas Beräkningsgrunder och omständigheter som ska beaktas vid beräkningen av skadeståndet Bestämmande av skadestånd inom angränsande områden Immaterialrätten Upphovsrättslagen Det industriella rättskyddet Närmare om hur skadeståndet beräknas Arbetsrätten Det ekonomiska skadeståndet enligt MBL Allmänt skadestånd enligt MBL Bestämmande av skadestånd enligt MBL i praktiken Jämförelse med FHL Rätten till allmänt skadestånd Jämkningsregeln i FHL Dubbla budskap i förarbetena Sammanfattande reflektioner Studie av rättspraxis Rättsfall där ekonomiskt skadestånd har dömts ut med stöd av 35 kap. 5 rättegångsbalken Brunnhagesfallet Svea hovrätts dom i mål T 81/96 Brunnhages mot IBAB Vi i Villa-fallet RH 2002:61 Svea hovrätt V-bolaget mot BE (m.fl.) First Reserve-fallet AD 1998 nr 80 First Reserve mot Vitalitet Analys av rättsfallen Rättsfall där ekonomiskt skadestånd har dömts ut med stöd av andra grunder JAHAB-fallet NJA 1998 s. 633 JAHAB mot Lärarförbundet och Apple Lotsbåtfallet RH 2002:11 Svea hovrätt D-varvet mot B-varvet Analys av rättsfallen Rättsfall där endast allmänt skadestånd har dömts ut Lerniafallet AD 2006 nr 49 Lernia mot MG Boxholmfallet Göta hovrätts dom i mål T 427/95 Boxholms Trärör mot Nya Boxholm Analys av rättsfallen Sammanfattande analys Slutsatser Litteraturförteckning ii

5 Förkortningar AD AvtL Bet. Ds HD FHL MBL NJA Arbetsdomstolen lagen (1915:218) om avtal om andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område Lagutskottets betänkande 1989/90:LU37 Skydd för företagshemligheter Departementsserien Högsta domstolen lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet Nytt juridiskt arkiv PL patentlagen (1967:837) Prop. RH Regeringens proposition 1987/88:155 om skydd för företagshemligheter Rättsfall från hovrätterna SkL skadeståndslagen (1972:207) SOU Statens offentliga utredningar TF tryckfrihetsförordningen (1949:105) URL upphovsrättslagen (1960:729) Utredningen SOU 1983:52 Företagshemligheter YGL yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469) iii

6 1 Inledning 1.1 Bakgrund Ett företags samlade kunskap om produktion, branschförhållanden, affärsförbindelser, marknadsföring, administration m.m. har idag stor betydelse för dess konkurrensförmåga. Genom att ständigt utvecklas och förnyas kan ett företag ligga steget före sina konkurrenter och behålla sin konkurrenskraft under en lång tid. En avgörande förutsättning för detta är att företaget kan skydda den strategiska och unika kunskap som utvecklas inom företaget. Det är emellertid ur samhällsekonomisk synpunkt också viktigt att konkurrensen inom näringslivet är effektiv och att kunskapsutbyte inte stoppas i onödan. Lagen (1990:409) om skydd för företagshemligeter (FHL) kom till efter det att en avvägning mellan olika konkurrerande intressen gjorts. Syftet med lagen är att förbättra skyddet för nämnda typ av företagsspecifikt kunnande. Lagen är tänkt att vara en samlad reglering av skyddet för företagshemligheter. En del angrepp på företagshemligheter har ansetts vara så allvarliga att dessa har kriminaliserats i lagen medan en del andra angrepp endast föranleder skadeståndsskyldighet. En angripen näringsidkare kan enligt FHL tillerkännas både ekonomiskt och allmänt skadestånd. Skadeståndets grundläggande funktionen är att reparera skadan men möjligheten att utdöma allmänt skadestånd tjänar även ett preventiv syfte. FHL har varit i kraft i 18 år. Under dessa år har lagen åtskilliga gånger kritiserats för att den inte ger näringsidkares företagshemligheter ett tillräckligt skydd. Kritiken har i stora delar tagit sikte på att de skadeståndsbelopp som döms ut av domstolarna med stöd av lagen är för låga och att syftet med lagen därmed inte uppnås. 1.2 Syfte Det övergripande syftet med föreliggande arbete är att undersöka om domstolarna möter några speciella tolknings- och tillämpningsproblem som kan vara förklaringen till att skadeståndsbeloppen hamnar på en enligt kritikerna låg nivå. En sådan undersökning kräver svar på ett flertal frågor. Den första frågan som uppkommer är om lagstiftaren i lagtexten och förarbetena till FHL gett domstolarna tillräckligt klar vägledning för hur skadeståndets storlek ska bestämmas. Om inte, blir nästa fråga, om bristen på tillräckligt klar vägledning har påverkat praxis? Uppvisar praxis något tydligt mönster som åskådliggör problematiken med de låga skadeståndsnivåerna? Ytterligare frågor är om det finns utrymme för en annan tolkning av förarbetena än den som kommer till uttryck i praxis och vad som kan vara anledningen till att domstolarna inte föredrar denna andra tolkning. Jag har även för avsikt att komma med förslag till lösning på de problem som framträder genom analysen. 1.3 Metod I uppsatsen studeras och analyseras huvudsakligen innebörden av lagtext och förarbeten som styr hur ett skadeståndsbelopp enligt FHL bestäms. Framställningen inleds med angivande av vilka olika typer av skadestånd som kan bli aktuella enligt FHL. Eftersom någon tydlig typindelning inte görs i förarbetena används här även annan rättsvetenskaplig litteratur i ett försök att systematisera innehållet i förarbetena. Efter det att ett visst utrymme 1

7 ägnats åt den begreppsförvirring som råder när det gäller vad som är allmänt respektive ideellt skadestånd övergår framställningen till att närmare behandla skadeståndets olika beståndsdelar. Vad som först tas upp är innehållet i den ursprungliga utredningens förslag. Därefter behandlas innebörden av gällande lagtext och förarbeten. Möjligheterna att utdöma ekonomiskt skadestånd belyses utifrån två tänkta typsituationer, nämligen när skadan är påvisbar respektive när skadan inte går att visa. Allmänt skadestånd behandlas också utifrån två tänkta typsituationer, nämligen allmänt skadestånd utöver ekonomiskt skadestånd respektive allmänt skadestånd när ekonomisk skada inte har kunnat påvisas. När den närmare innebörden av förarbetena analyseras sker detta delvis mot bakgrund av den ursprungliga utredningens förslag. Vidare jämförs reglerna för bestämmande av skadeståndet enligt FHL med motsvarande regler inom de två rättsområden immaterialrätten och arbetsrätten som av lagstiftaren pekats ut som förebilder för de aktuella reglernas utformning. Härutöver analyseras ett flertal av de rättsfall som finns på området. Detta sker genom att rättsfallen delas in i tre grupper: 1) rättsfall där ekonomiskt skadestånd har dömts ut med stöd av 35 kap. 5 rättegångsbalken 2) rättsfall där ekonomiskt skadestånd har dömt ut med stöd av andra grunder 3) rättsfall där endast allmänt skadestånd har dömts ut Genom analysen framträder tre olika problemområden som har orsakssambandet mellan angreppet och skadan som gemensam nämnare. Dessa tre olika problemområden analyseras och ligger tillsammans med analysen av lagtext och förarbeten till grund för slutsatserna. 1.4 Avgränsningar I de inledande kapitlen behandlas översiktligt de paragrafer i lagen som reglerar skadeståndsskyldigheten för olika ansvarssubjekt. I mycket begränsad omfattning behandlas även de straffrättsliga bestämmelserna dock inte lagens bestämmelser om brottspåföljder. Den delen av uppsatsen är mera ägnad att underlätta förståelsen för skadeståndsskyldighetens uppkomst medan uppsatsens tyngdpunkt ligger på tolkningen och tillämpningen av de regler som styr bestämmandet av skadeståndets storlek. Det finns flera sätt att studera den problematik som behandlas i detta arbete. T.ex. kan en empirisk undersökning av hur stor nytta företagen haft av skyddet för företagshemligheter utom och inom en process, vara en indikator på hur effektiv lagstiftningen är. Det är känt att en del ersättningsanspråk regleras genom skiljeförfaranden som inte är offentliga, liksom genom uppgörelse mellan inblandade parter som inte heller är avsedda att bli offentliga. Den kritik som framförts när det gäller nivån på utdömda skadestånd bygger på den bild som framträder när praxis studeras. En sådan studie visar att näringsidkare genomgående har tilldömts belopp som i vissa fall legat avsevärt lägre än det yrkade. Om praxisbilden kan utgöra ett tillräckligt underlag för att dra några generella slutsatser om skadeståndsnivån kan diskuteras. En empirisk undersökning av skadeståndsnivån vid skiljeförfaranden och uppgörelser mellan parterna skulle onekligen nyansera bilden i synnerhet om de faktorer som tillmäts betydelse vid bestämmandet av skadeståndet också är en del av undersökningen. Dessa faktorer kan sedan jämföras med de faktorer som domstolarna ansett skadeståndsgrundande och skillnader kan analyseras. 2

8 Vidare kan en komparativ studie av olika länders lagstiftning om skydd för företagshemligheter vara ytterligare ett sätt att felsöka. Många länder har sådan lagstiftning och det är möjligt att något land i sitt regelverk redan har löst ett visst problem som den svenska lagstiftaren brottas med. Man kan då diskutera om inte en liknande lösning kan lämpa sig även för svensk del. Lagstiftning på ett område föregås ofta av mer eller mindre ingående komparativa studier av ovan nämnda slag. Det känns därför naturligt att undersöka vad som blev resultatet av lagstiftarens arbete med att finna lämpliga regler för bestämmandet av skadeståndets storlek. Lagstiftningen har också varit i kraft tillräckligt länge för att göra en sådan studie meningsfull. Därmed är det inte sagt att empiriska eller komparativa studier inte är nödvändiga med jämna mellanrum. Tvärtom. 1.5 Disposition Uppsatsen är disponerad på följande sätt: Kapitlen 2 4 behandlar begreppet företagshemlighet, straffansvaret och skadeståndsansvaret enligt FHL. Genomgången är ganska översiktlig. Kapitel 5 behandlar bestämmandet av skadeståndet och eftersom detta är huvudämnet för uppsatsen blir både omfattning och djup större. I kapitel 6 behandlas reglerna för bestämmande av skadeståndet i angränsande områden. Kapitel 7 innehåller redovisning av ett urval från praxis och en analys av denna. Slutsatserna redovisas i kapitel 8. 3

9 2 Lagens definition av begreppet företagshemlighet Begreppet företagshemlighet definieras i 1 FHL. Där anges tre objektiva kriterier: 1) det ska vara fråga om information om affärs- eller driftförhållande i en näringsidkares rörelse 2) informationen ska hållas hemlig av näringsidkaren 3) ett röjande av informationen ska vara ägnat att medföra skada i konkurrenshänseende Utöver dessa kriterier krävs att det ska vara fråga om ett obehörigt angrepp på företagshemligheten vilket framgår av 2 FHL. Sistnämnda lagrum innehåller en generalklausul och vissa viktiga exempel på när ett angrepp inte är obehörigt (se avsnitt 2.4). 2.1 Det skyddsvärda objektet Det skyddsvärda objektet enligt lagen är information, som tills sin art 1 kan utgöra företagshemlighet. Enligt 1 2 st FHL ska med information förstås både sådana uppgifter som har dokumenterats i någon form, inbegripet ritningar, modeller och andra liknande tekniska förebilder, och enskilda personers kännedom om ett visst förhållande, även om det inte har dokumenterats på något särskilt sätt. I förarbetena sägs att begreppet information är tänkt att ha en vidsträckt innebörd. Inga särskilda krav ställs utan (u)ttrycket information har samma betydelse som i allmänt språkbruk och fungerar som en neutral samlingsbeteckning för uppgifter, kunskaper och vetande av vad slags som helst. Begreppet information är alltså mycket vidträckt och den verkliga avgränsningen av vad som är företagshemlighet i lagens mening görs därför med hjälp av de övriga kriterierna i definitionen. 2 Informationen ska röra affärs- eller driftförhållanden i en näringsidkares rörelse, dvs. i en yrkesmässigt bedriven verksamhet av ekonomisk art. Sådan information kan ha mycket skiftande karaktär och vara mer eller mindre spridd inom företaget, ibland även utanför företaget. Informationen måste dock vara specifik för, eller ha anknytning till, 3 näringsidkarens rörelse eftersom allmänt förekommande information inte omfattas av FHL. 4 Här kan det ibland också bli aktuellt att dra en gräns mot sådant som klassas som personlig skicklighet, erfarenhet och kunskap hos någon som är anställd i näringsverksamheten. 5 Den typen av information/kunnande som är knuten till en viss individs personliga förutsättningar ingår inte i en näringsidkares rörelse. En näringsidkare som vill att information i hans verksamhet ska skyddas som företagshemlighet måste åberopa, och har också bevisbördan för, de faktiska omständigheter som talar för att informationen till sin art faller inom skyddsområdet. När en näringsidkare har visat att det är fråga om information som finns inom dennes näringsverksamhet, informationen är specifik för dennes rörelse och inte allmänt förekommande är det sedan domstolens sak att avgöra om denna information till sin art omfattas av skyddet i FHL. Domstolarna redo- 1 Ang. till sin art se Fahlbeck (2004) s Prop. s Prop. s Prop. s. 35 och Fahlbeck s Prop. s. 35 4

10 visar inte alltid så tydligt sin bedömning av om informationen till sin art har karaktären av företagshemlighet innan de går in på bedömningen av om informationen i det specifika fallet utgör en företagshemlighet. Praxis angående vilken information i en näringsidkares rörelse som till sin art kan utgöra företagshemligheter uppvisar en ämnesmässig koncentration kring kundregister och annan kundinformation. 6 Övriga avgöranden har en kasuistisk prägel Hemlighållandekravet Utöver kravet på att informationen till sin art (typiskt sett) ska falla inom skyddsområdet för FHL krävs att informationen har hållits hemlig. Det är inte fråga om ett absolut hemlighållande. Det säger sig självt att ett sådant hemlighållande många gånger är opraktiskt eller rent av omöjligt. Anställda har ofta tillgång till företagshemligheter som ett led i sitt arbete eller kan bereda sig tillgång till dessa. Det kan vara till en näringsidkares fördel att han utifrån ändamålet för verksamheten reglerar tillgången till hemlig information och håller kretsarna inom vilka informationen får spridas identifierbara och slutna. Det är dock inte fråga om formkrav eller några stränga krav på aktivitet från näringsidkarens sida. Det ska vara tillräckligt att det utifrån objektiva faktorer går att fastställa att näringsidkarens ambition varit att behålla informationen inom den krets där den är känd. 8 Ibland kan också omständigheterna vara sådana att det framstår som klart för de inblandade att en viss information även utan någon särskild åtgärd från näringsidkarens sida är avsedd att hållas hemlig Skaderekvisitet Det tredje rekvisitet är att röjandet ska vara ägnat att medföra skada i konkurrenshänseende. Även om en viss information skulle till sin art anses utgöra företagshemlighet så skyddas inte varje sådan information som har hållits hemlig av näringsidkaren. Det är endast relevant information som är skyddsvärd. Den utgör företagshemlighet först om den kan anses som så väsentlig för näringsverksamheten att ett röjande skulle förändra näringsidkarens konkurrensförmåga i negativ riktning. 10 Informationen ska alltså ha ett ekonomiskt värde i näringsidkarens hand 11 och ett röjande ska kunna medföra skada. Ekonomiskt värde betyder inte nödvändigtvis att även skadan ska vara ekonomisk. 12 Skadebegreppet finns i 9 FHL där det framgår att även andra typer av skador än ekonomisk skada berättigar till ersättning. Uttrycket ägnat att medföra skada markerar att det inte krävs att skada verkligen uppkommit i det enskilda fallet. Det räcker med att röjandet typiskt sett är av beskaffenhet att det medför skada. 13 Detta har stor betydelse vid talan om vitesförbud enligt 6 Se t.ex. AD 1998 nr 80, AD 2000 nr 3, AD 2002 nr 38, NJA 2001 s. 362, RH 2002:61 7 Fahlbeck s Prop. s och Fahlbeck s Prop. s Prop. s NJA 1995 s I bet. s. 20 det ställs krav på att informationen ska ha ett värde för näringsidkaren. 13 Prop. s. 36 5

11 lagens 11 och För utdömande av skadestånd krävs fortfarande att skada motsvarande lagens skadebegrepp i 9 är för handen. Jag behandlar ingående FHLs skadebegrepp i kapitel 5, särskilt i avsnitten Det framgår där att skadebegreppet är vidsträckt. Jag har även en teori, som jag grundar på förarbetsuttalandena, om att skadebegreppet är mera vidsträckt än vad som framgår av lagtexten, se avsnitten och Lagstiftaren har vidare ansett att inte varje information som har ett ekonomiskt värde i näringsidkarens hand kan omfattas av begreppet företagshemlighet. Det finns därför information som över huvud taget inte anses kunna utgöra företagshemlighet. Det finns också information som har undantagits från begreppet företagshemlighet för att möjliggöra röjanden som anses vara nödvändiga Information som faller utanför begreppet företagshemlighet Skadan som drabbar en näringsidkare måste vara av sådan typ att skadevållaren i princip av domstol kan åläggas att utge skadestånd. 15 En svensk domstol skulle inte kunna utdöma skadestånd om ett avslöjande gällde en näringsidkares kriminella aktivitet. En skada som inte skyddas av rättsordningen är inte en skada i FHLs mening. Här finns en grundläggande begränsning i lagens tillämpningsområde. Företagshemlighetsbegreppet omfattar inte uppgifter om brottsliga eller från samhällets synpunkt helt oacceptabla förhållanden. Till sistnämnda kategori hör särskilt allvarliga åsidosättanden av lagstiftning som är avsedd att skydda t.ex. liv och hälsa. För att en uppgift inte ska anses som företagshemlighet måste brottet faktiskt ha begåtts eller annan helt oacceptabel verksamhet ha utövats. Det räcker inte med att den som röjer informationen misstänker brott eller oacceptabel verksamhet. 16 Information om att ett företag bedriver brottslig verksamhet eller åsidosätter miljö- eller annan skyddslagstiftning (särskilt allvarliga missförhållanden) faller således utanför själva definitionen av begreppet företagshemlighet. Utan denna viktiga begränsning i definitionen av begreppet företagshemlighet skulle uppgifter om t.ex. brottslig verksamhet utan vidare kunna falla inom lagens tillämpningsområde. Som ovan nämnts är dock en förutsättning för denna begränsning att brottet faktiskt har begåtts eller att den annars oacceptabla verksamheten verkligen har förekommit. Det krävs alltså att brottet eller den oacceptabla verksamheten är fullbordade fakta. Det kan tänkas att en arbetstagare eller någon annan endast misstänker att en näringsidkare ägnar sig åt försök eller förberedelse till brott som är straffbart redan på detta tidiga stadium. Om arbetstagaren eller denne någon då avslöjar detta utgör de lämnade uppgifterna inte företagshemlighet per definition. 17 Men det krävs att det brott som förbereds eller är föremål för försök är straffbart redan på förberedelse- eller försöksstadiet. För att kunna vara säker på att inte bli skadeståndsansvarig mot näringsidkaren måste avslöjaren veta när försök och förberedelse är för handen samt när dessa är straffbara. Det säger sig självt att detta, i de allra flesta fall, är svårt eftersom det kräver kunskaper i juridik som kan vara svårtillgängliga för en lekman. Det är här undantagsregeln har sin viktigaste roll. 14 Prop. s Bet. s Bet. s Fahlbeck s

12 2.3.2 Undantagsregeln Det inte alla brott som föranleder straffansvar på ett tidigt stadium, dvs. vid försök- och förberedelse. Dessutom kan det vara så att själva avslöjandet leder till att brottet aldrig fullbordas. En del lagbrott eller missförhållanden föranleder kanske endast skadestånd, sanktionsavgifter av olika slag, förbud m.m. Diskussioner kring detta upptog en stor plats i förarbetena eftersom lagstiftaren, främst lagutskottet, befarade att detta kunde leda till att allvarliga missförhållanden hos näringsidkare inte uppdagas pga. risken för skadeståndsansvar. 18 Det var inte tillfredsställande att allvarliga missförhållanden som inte utvecklades till brottsliga gärningar skulle få åtnjuta skydd som företagshemligheter. Detta kunde leda till ur samhällssynpunkt oönskade konsekvenser. Av den anledningen kom undantagsregeln i 2 2 st FHL till. Bestämmelsen omöjliggör skadeståndstalan mot någon som röjer en företagshemlighet i syfte att avslöja något som skäligen kan misstänkas utgöra brott som kan ge fängelse eller annat allvarligt missförhållande i en näringsidkares rörelse. Här är det fråga om undantag från något som i och för sig utgör en företagshemlighet. Utan denna undantagsregel skulle den som hade goda skäl till att anta att en företeelse inom företaget var brottslig eller annars förkastlig inte undgå skadeståndsansvar för ett avslöjande om hans antagande senare skulle visa sig felaktigt. 19 Konsekvensen av att information om brott och allvarliga missförhållanden inte utgör företagshemlighet enligt denna undantagsregel är att FHLs regler om straff och skadestånd inte är tillämpliga på den som avslöjar sådan verksamhet. Undantagsbestämmelsen tar främst sikte på förhållanden som innefattar brottsliga gärningar men även på förfaranden från företagens sida som utan att vara kriminaliserade innebär att gällande regler åsidosätts i väsentliga avseenden och som kan medföra ingripanden från det allmännas sida i form av föreskrifter förbud m.m. eller företeelser som av annan anledning framstår som klart otillbörliga eller klandervärda. 20 För att inte rätten att avslöja missförhållanden ska bli illusorisk har misstankegraden bestämts till skälig i överensstämmelse med rättegångsbalkens terminologi. 21 Det direkta syftet med röjandet av företagshemligheten ska vara att avslöja ett brott eller missförhållande. Andra syften vid sidan om förtar inte betydelsen av det direkta syftet. 22 Missförhållandena ska vara allvarliga. För ett riskfritt avslöjande krävs att de föreliggande omständigheterna objektivt sett kan anses utgöra ett allvarligt missförhållande. 23 Gränsen mellan sådana missförhållanden som helt faller utanför skyddet för företagshemligheter särskilt allvarliga missförhållanden och sådana som definitionsmässigt omfattas 18 Se t.ex. bet. s Bet. s Bet. s Bet. s Bet. s Bet. s. 91 7

13 av lagen men aktualiserar undantagsregeln allvarliga missförhållanden är dock inte helt klar Skydd mot obehöriga angrepp Lagen skyddar endast mot obehöriga angrepp. Detta kommer till uttryck i 2 FHL. Kravet på obehörighet utgör en garanti för att skyddet för företagshemligheter inte blir för långtgående. 25 Ordet angrepp betecknar olovligt anskaffande, utnyttjande eller röjande av företagshemlighet. I första stycket anges den generella principen att lagen endast gäller obehöriga angrepp på företagshemligheter. Bestämmelsen har karaktären av generalklausul och medger att domstolarna i enskilda fall väger skyddet för företagshemligheter mot andra intressen. 26 I paragrafens andra och tredje stycken ges exempel på angrepp som inte är obehöriga. Andra stycket gäller angrepp i syfte att avslöja missförhållanden och hänger samman med skaderekvisitet i definitionen av begreppet företagshemlighet i 1 FHL. Av denna anledning har stycket behandlats ovan (se avsnitt 2.3.2). 27 Det tredje stycket gäller angrepp på företagshemligheter som angriparen (eller någon före honom) fått del av i god tro. Är någon i god tro, dvs. inte känner till att en information har karaktären av företagshemlighet kan varken denne eller någon efter denne ställas till svars enligt FHL. Andra och tredje styckena är endast exemplifiering av angrepp som inte är obehöriga. 28 Utöver de i lagrummet angivna exemplen finns andra fall då angrepp inte är obehöriga pga. att motstående rättsliga intressen väger tyngre, t.ex. vittnesplikt. 29 Ytterligare exemplifiering finns i förarbetena 30 och praxis Bet. s. 27 och Fahlbeck s Bet. s Fahlbeck s Fahlbeck skriver att lagrummen måste läsas tillsammans för en fullständig förståelse av FHL. s Bet. s Prop. s Se bet. s. 91 som hänvisar till uttalanden i prop. ang T.ex. AD 2003 nr 21 8

14 3 Straffansvaret enligt FHL 3.1 Civil- och strafflag i ett FHL innehåller både civilrättsliga och straffrättsliga regler. Ett angrepp på företagshemligheter kan vara straffbart enligt 3 och 4 FHL eller endast skadeståndsgrundande enligt 6-8 FHL. Straffansvaret enligt 3 och 4 FHL inträder endast om någon kommit över en företagshemlighet på olovlig väg. Den som lovligen, dvs. på tillåten väg t.ex. i sin tjänsteutövning, fått kunskap om en företagshemlighet kan inte straffas enligt FHL, varken för åtkomsten av kunskapen eller för olovligt röjande eller utnyttjande. Däremot kan skadeståndsansvar bli aktuellt. En näringsidkare delar ofta med sig frivilligt av sina företagshemligheter i samband med olika avtal som förekommer i dennes näringsverksamhet. Vid anställningsavtal, samarbetsavtal, affärsförbindelser m.m. sker många gånger en nödvändig kunskapsöverföring som innefattar företagshemligheter. Information som överförts på liknande sätt har naturligtvis åtkommits på lovlig väg. Detta utesluter straffansvar för själva vetskapen om företagshemligheten även om en avtalspart skulle råka få del av hemlig information som inte hör till avtalssituationen. Om en avtalspart olovligen röjer eller utnyttjar en företagshemlighet som han eller hon kommit åt på lovligt sätt föreligger endast avtalsbrott. Huvudregeln för avtalsbrott är att sådana inte är straffbelagda hur klandervärda de än kan vara. 32 Parterna förväntas i en avtalssituation ha beaktat eventuella konsekvenser av ett avtalsbrott. Det som FHL erbjuder om parterna inte själva reglerat avtalsbrott sinsemellan är skadestånd och förbud. 3.2 Straffbestämmelserna i FHL FHL innehåller två straffbestämmelser. Det avgörande för straffansvaret är, som ovan nämnts, om tillgången till företagshemligheten är lovlig eller olovlig. Enligt 3 FHL kan den som med uppsåt olovligen bereder sig tillgång till en företagshemlighet dömas för företagsspioneri. Den som anskaffar en företagshemlighet med vetskap om att den som tillhandahåller hemligheten eller någon före honom beretts sig tillgång till denna genom företagsspioneri kan enligt 4 FHL dömas för olovlig befattning med företagshemlighet. Straffansvaret enligt 3 och 4 FHL inträder redan i och med det olovliga anskaffandet respektive förvärv av tidigare olovligt anskaffad företagshemlighet. 33 Det krävs inte att gärningsmannen även utnyttjat eller röjt hemligheten. Kriminaliseringen är således inriktad på det olovliga anskaffandet medan förfaranden som innebär att någon utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som han eller hon fått tillgång till på ett lovligt sätt är endast skadeståndsgrundande. Vad som menas med att anskaffandet av den hemliga informationen ska ske olovligen är normalt inte svårt att avgöra när gärningsmannen är någon utomstående. När det är fråga om en anställd som är gärningsman uttalas i propositionen att paragrafen i princip täcker de fall då denne bereder sig tillgång till sådan information som ligger klart utanför hans arbetsuppgifter. Det är däremot inte straffbart att någon i sin anställning får del av sådan infor- 32 Dessa förhållanden har kritiserats pga. utgången i Ericsson-målet och en viss utvidgning av straffansvaret kom att diskuteras. Förhållandena har behandlats i utredningen SOU 2008:63 Förstärkt skydd för företagshemligheter som kom den 10 juni 2008 där det föreslås vissa ändringar i ansvarsbestämmelserna, se s Prop. s. 38 och 40 9

15 mation som han visserligen inte behöver för att klara sina arbetsuppgifter men som han ändå får reda på när han på vanligt sätt utför sina arbetsuppgifter. I uttrycken bereder sig tillgång till i 3 FHL och anskaffar i 4 FHL ligger att gärningsmannen utövar en viss aktivitet. En förutsättning för straffansvar enligt 3 FHL är att gärningen begås med uppsåt och för 4 FHL att gärningsmannen vid förvärvet äger vetskap om ett föregående angrepp genom företagsspioneri. 34 På samma sätt som i fråga om andra brott kan företagsspioneri begås endast av fysiska personer. 3.3 Konkurrensen mellan straffbestämmelserna i FHL och liknande bestämmelser i brottsbalken I huvudsak utgör angrepp på företagshemligheter inte straffbara gärningar. Som det har framgått ovan har dock vissa gärningar ansetts särskilt allvarliga och därför kriminaliserats i FHL. Gärningar som är kriminaliserade i FHL är i de flesta fall kriminaliserade även i brottsbalken. När en gärning omfattas av straffbestämmelserna i FHL ska ansvar utdömas enligt den lagen även om gärningen omfattas av straffstadganden i brottsbalken. Detta framgår indirekt av 3 2 st FHL. Undantagna är de fall då gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken. 35 Av praktisk betydelse här är främst grovt spioneri, 19 kap. 6 brottsbalken, med straffmaximum om livstids fängelse. En gärningsman ska alltså dömas endast enligt FHL trots att förfarandet kan vara straffbart enligt andra straffstadganden. Den som t.ex. genom stöld bereder sig tillgång till en företagshemlighet ska dömas endast för företagsspioneri. Det förhållandet att förfarandet stölden skulle ha varit straffbart även enligt andra regler utgör emellertid en omständighet som kan göra att företagsspioneriet ska anses som grovt. 36 Angrepp på företagshemligheter kan också vara straffbara enligt brottsbalken men inte enlig FHL. Om angreppet strider mot allmänna ansvarsregler i brottsbalken innebär det förhållandet att angreppet går fritt från straffansvar enligt FHL inte att ansvarsfrihet föreligger enligt brottsbalken. FHL innehåller inte en uttömmande straffrättslig reglering av angrepp på företagshemligheter. Olika situationer är tänkbara. Ett exempel är när angreppet skett i form av röjande eller utnyttjande av företagshemlighet som någon har lovlig tillgång till. Ett sådant röjande eller utnyttjande är inte straffbelagt utan endast skadeståndsgrundande. Röjandet eller utnyttjandet kan dock ha gjorts i strid med bestämmelser om tystnadsplikt. I så fall kan brott mot tystnadsplikten 20 kap. 3 brottsbalken föreligga. 37 Ett annat exempel är när ett angrepp på företagshemligheter inte är obehörigt till följd av 2 FHL. Om det tillvägagångssätt som använts för att få tag i hemligheten är otillåtet enligt allmänna regler i brottsbalken ger 2 FHL inte skydd. Typfallet är att någon stjäl hemliga handlingar på en arbetsplats för att avslöja allvarliga missförhållanden där. Här kan det vara fråga om olika straffbara förfaranden beroende på omständigheterna. 34 Prop. s och Fahlbeck s Se 3 2 st FHL och 4 2 st FHL 36 Prop. s Prop. s. 49 och bet. s. 33 och 49 10

16 3.4 Utökat straffansvar i framtiden För närvarande finns alltså två straffbestämmelser i FHL 3 och 4. Utredningen om skyddet för företagshemligheter har föreslagit att straffansvaret ska utvidgas till att även omfatta vissa obehöriga röjanden och utnyttjanden av företagshemligheter som görs av personer med lovlig tillgång till hemligheten, bl. a. anställda. 38 Som lagstiftningen ser ut i dagsläget drabbas inte dessa av straffansvar eftersom det brister i rekvisitet om att tillgången till hemligheten ska vara olovlig. 3.5 Skadeståndsansvaret vid brott Med straffansvaret för företagsspioneri och olovlig befattningen med företagshemlighet följer ett skadeståndsansvar som har kommit till uttryck i 5 FHL. Den som har gjort sig skyldig till brott enligt 3 eller 4 FHL ska ersätta den skada som uppkommer genom brottet eller genom att företagshemligheten obehörigen utnyttjas eller röjs. Den som har gjort sig skyldig till brott enligt FHL kan enligt denna paragraf bli skadeståndsskyldig dels för den skada som uppkommer genom brottet, dels för den skada som följer av ett senare obehörigt utnyttjande eller röjande av företagshemligheten. Detta innebär att om gärningsmannen röjer företagshemligheten till annan som är i god tro 39 och som i sin tur utnyttjar företagshemligheten ådrar sig gärningsmannen ansvar även för den skada som uppkommer genom detta utnyttjande. Om mottagaren av företagshemligheten är i ond tro blir även denne skadeståndsskyldig enligt 8 FHL (se avsnitt 4.4). Fördelningen av skadeståndsansvaret mellan fler skadeståndsskyldiga har inte reglerats i FHL. När en skadeståndsrättslig fråga inte regleras i FHL utgör SkLs 40 regler och allmänna skadeståndsrättliga principer komplement till FHL. Fördelningen av skadeståndsansvaret sker med tillämpning av 6 kap. 4 SkL vilket leder till ett solidariskt ansvar för den skada som uppkommit. 38 SOU 2008:63 s Se 2 3 st FHL 40 Skadeståndslagen (1972:207) 11

17 4 Skadeståndsansvaret Missbruk av företagshemlighet kan som nämnts ovan medföra inte bara straffansvar utan även skadeståndsansvar. Det finns också bestämmelser i FHL som reglerar ett skadeståndsansvar frikopplat från straffansvaret. Karaktäristiskt för de senare är att den skadeståndsgrundande handlingen utgör ett brott mot någon form av tystnadsplikt. En tystnadsplikt kan antingen vara avtalad eller lagstadgad. En avtalad tystnadsplikt kan vara uttryckligen avtalad eller vara en mer eller mindre underförstådd del av ett avtal. Denna typ av tystnadsplikt förekommer i anställnings- och affärsförhållanden. Vidare är en stor del av informationsflödet inom offentlig verksamhet underkastat tystnadsplikt genom bestämmelser i sekretesslagen 41 och brott mot denna kan medföra straffansvar utöver skadeståndsansvaret. Offentliganställdas tystnadsplikt är alltså reglerad i lag och kan inte begränsas eller utvidgas genom enskilda avtal. Däremot kan tystnadsplikten för privatanställda utvidgas, t.ex. att gälla även efter avslutad anställning. Skadeståndsbestämmelserna i FHL är indelade utifrån den relation en angripare har till den näringsidkare vars företagshemligheter har angripits. I det föregående har beskrivits en angripare som bär ett straffrättsligt ansvar som även medför skadeståndsansvar enligt 5 FHL. Lagens 6 reglerar skadeståndsansvaret för affärspartners. 7 1 st FHL reglerar skadeståndsansvaret för anställda. Vidare har FHL två bestämmelser, 7 2 st och 8 som är lagfästa tystnadsplikter för arbetstagare respektive var och en som kommer i kontakt med en företagshemlighet som har angripits enlig FHL. 8 FHL reglerar utomståendes ansvar och har störst betydelse för konkurrenter. Angrepp på företagshemligheter kan berättiga till skadestånd även enligt andra regler än de i FHL. Denna lag som är en speciallag innehåller dock en i det närmaste fullständig reglering av skadeståndsrättsliga frågor som rör angrepp på företagshemligheter. Detta innebär att det är mera sällan som tillämpning av andra skadeståndsrättsliga regler blir aktuellt. Det är först när FHL av någon anledning inte blir tillämplig som skadestånd enligt andra regelverk, som t.ex. SkL, kan komma i fråga. En ganska vanlig sådan situation är brott mot den lojalitetsplikt som följer av ett anställningsavtal utan att det samtidigt rör sig om brott mot FHL. Vad som då ofta brister är att den angripna hemligheten inte stämmer in på FHLs definition av en företagshemlighet. Det finns dock situationer då bestämmelser utanför FHL kan komma att tillämpas parallellt med de i FHL. 4.1 Relevanta skadeståndsbestämmelser utanför FHL Skadeståndsreglerna i FHL är tänkta som en samlad reglering av skadeståndsansvaret när företagshemligheter utnyttjas eller röjs i strid med tystnadsplikter i affärs- och anställningsförhållanden, 42 6 och 7 FHL. Även skadeståndsansvar vid angrepp på företagshemligheter som inte innebär brott mot en tystnadsplikt är reglerad i FHL, 5 och 8. Reglerna utgör specialbestämmelser som ska tillämpas inom lagens tillämpningsområde före bestämmelser i SkL och allmänna kontraktsrättsliga regler om skadestånd. 43 En konsekvens av 41 Sekretesslagen (1980:100) 42 Bet. s Bet. s

18 denna rangordning är att bestämmelsen i SkL om att arbetstagares skadeståndsskyldighet förutsätter synnerliga skäl inte gäller när det är fråga om angrepp på företagshemligheter. 44 Följer en tystnadsplikt av bestämmelser i kollektivavtal blir däremot skadeståndsreglerna i MBL tillämpliga. 45 MBL utgör alltså speciallag i förhållande till FHL och tillämpas inom sitt område. Vidare är SkL tillämplig som ett komplement till FHL. Frågor som inte är reglerade i FHL kan vara reglerade i SkL. Eftersom bestämmelserna i FHL är ganska heltäckande är utrymmet för tillämpning av andra bestämmelser liten. Ett exempel är dock 6 kap. 4 SkL som blir aktuell vid fördelning av skadeståndsansvaret mellan två eller fler ersättningsskyldiga eftersom någon bestämmelse som reglerar den situationen saknas i FHL. Allmänna skadeståndsrättsliga principer utgör också komplement till FHL. Ett exempel är principalansvaret enligt 6 FHL där en arbetsgivare får ta ansvar för anställdas hantering av affärspartners företagshemligheter. 4.2 Skadeståndsansvar i affärsrelationer Inom ramen för olika typer av affärsrelationer är det ofta nödvändigt med överföringar av information som utgör företagshemlighet. Information som har meddelats i ett sådant sammanhang är naturligtvis åtkommen på tillåtet sätt. Utnyttjande eller röjande av sådan information kan därför inte föranleda straffansvar utan ses som ett avtalsbrott som kan ge upphov till skadeståndsansvar enligt 6 FHL. För ansvar uppställs fem objektiva och ett subjektivt rekvisit. De objektiva rekvisiten är: 1) att informationen utgör företagshemlighet 2) att näringsidkaren har fått del av företagshemligheten i samband med en affärsförbindelse 3) att näringsidkaren var i ond tro företagshemligheten har meddelats i förtroende 4) att näringsidkaren utnyttjar eller röjer företagshemligheten 5) att skada har uppkommit Det subjektiva rekvisitet är 6) att angriparen haft uppsåt eller varit oaktsam. Utöver detta krävs 7) att utnyttjandet/röjandet varit obehörigt enligt 2 FHL. Innan jag går närmare in på de olika rekvisiten enligt lagrummet ska följande nämnas. 6 FHL bygger på en avtalad tystnadsplikt. Om detta avtal, uttalat eller underförstått, innehåller några skadeståndsregler går dessa före reglerna i FHL eftersom 6 är dispositiv. Skadeståndsansvaret ska då bestämmas genom tolkning av parternas avtal. Om avtalsregler för skadestånd saknas blir FHL tillämplig. Begreppet företagshemlighet har förklarats i det föregående (se kapitel 2) liksom vad som utgör ett obehörigt angrepp (se avsnitt 2.4). Kravet på att näringsidkaren ska ha fått del av informationen i samband med en affärsförbindelse inrymmer många olika kommersiella kontak- 44 Prop. s Bet. s

19 ter mellan näringsidkare. Ofta föreligger det en avtalsrelation mellan näringsidkaren och den som har fått del av företagshemligheten, men något bindande avtal behöver inte ha kommit till stånd. Mottagande av en företagshemlighet kan ha skett på ett sådant sätt att ett förtroendeförhållande kan anses föreligga redan under ett förhandlingsskede. 46 Bestämmelsen kräver att motparten ska ha tagit del av informationen i förtroende. Detta krav är uppfyllt endast om mottagaren har insett eller borde ha insett att informationen har meddelats under förutsättning att den inte obehörigen röjs eller utnyttjas. En motpart som inte har insett och inte heller borde ha insett att den mottagna informationen är en företagshemlighet är inte i ond tro och kan därför inte ställas till svars. Den avgörande tidpunkten för ond tro är när motparten fick del av informationen, inte tidpunkten för röjandet/utnyttjandet. 47 Det ska vara klart för motparten redan vid själva informationsöverföringen att uppgifterna lämnas under tystnadsplikt. Näringsidkaren vars företagshemlighet angripits behöver inte uttryckligen ha påtalat att informationen ska hållas hemlig, ännu mindre behöver parterna ha avtalat om detta. Det är i princip tillräckligt att det framgår av omständigheterna att informationen har lämnats i förtroende. Men eftersom bevisbördan för att uppgifterna har lämnats i förtroende ligger på den angripne näringsidkaren 48 ligger det också i dennes intresse att företa säkerhetsåtgärder. Ibland kan det vara så att en näringsidkare delar med sig av företagshemligheter i större utsträckning än vad motparten har behov av och är beredd att ta ansvar för. Sådan överskottsinformation omfattas inte av tystnadsplikten. Ansvar föreligger endast för sådan information som mottagaren accepterar att ta emot i förtroende. 49 Rekvisitet att hemligheten ska utnyttjas eller röjas innebär krav på en viss aktivitet. 50 Med utnyttjande avses enligt propositionen att någon i egen kommersiell verksamhet praktiskt tillämpar den information som företagshemligheten innefattar. Det uppställs inte krav på att verksamheten ska vara vinstgivande. Med röjande avses enligt propositionen att gärningsmannen avslöjar företagshemligheten för någon annan oavsett om det sker mot ersättning eller inte. 51 En grundläggande förutsättning för skadestånd är att skada har uppkommit. FHLs skadebegrepp är mycket vidsträckt och framgår av 9. Skadebegreppet behandlas i kapitel 5 nedan. Mottagarens utnyttjande eller röjande av en företagshemlighet ska ha skett med uppsåt eller av oaktsamhet med en gemensam term vållande. Skadeståndsansvaret i affärsförbindelser är alltså sedvanligt culpaansvar. Mottagare har även principalansvar för sina anställdas vållande 52 om inte synnerliga skäl finns som kan göra att 4 kap. 1 SkL blir tillämplig och den 46 Prop. s Fahlbeck s Prop. s Prop. s. 22 och Fahlbeck s Prop. s Prop. s

20 anställde får bära ett personligt ansvar för uppkommen skada. Vidare kan skadeståndsgrundande oaktsamhet anses föreligga för arbetsgivare vid: 1) val av arbetstagare som får del av den hemliga informationen (culpa en eligendo); 2) vid anvisningar om hur den hemliga informationen får användas (culpa in instruendo); och 3) vid övervakande av hur den hemliga informationen används (culpa in inspeciendo). 53 Kravet på att utnyttjandet eller röjandet ska vara obehörigt är generellt och framgår som tidigare nämnts av 2 FHL. Allmänt sett föreligger obehörighet när hemligheten används på ett sätt som inte varit avsett i affärsrelationen. 54 Lagrummet tyder vidare på att tystnadsplikten inte är begränsad i tid. Av förarbetena framgår att tystnadsplikten i allmänhet kvarstår så länge som företagshemligheten som sådan består eller med andra ord så länge ett röjande är ägnat att medföra skada för näringsidkaren. 55 Tystnadsplikten mellan näringsidkare i affärsrelationer består även efter det att mellanhavandena har upphört. Detta skiljer sig markant från vad som gäller i förhållandet mellan en näringsidkare och dess anställda. 4.3 Anställdas skadeståndsansvar Av 7 1 st FHL framgår att en arbetstagare som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet hos arbetsgivaren som han har fått del av i sin anställning under sådana förhållanden att han insåg eller borde ha insett att han inte fick avslöja den kan bli skyldig att ersätta den skada som uppkommer genom hans förfarande Lagrummets koppling till arbetsrätten 7 1 st FHL reglerar anställdas skadeståndsansvar vid obehöriga angrepp på företagshemligheter. Ett obehörigt angrepp enligt lagrummet kan ske dels när en anställd röjer en företagshemlighet för en utomstående genom att bryta mot sin tystnadsplikt och dels när en anställd utnyttjar arbetsgivarens företagshemlighet i egen kommersiell verksamhet. Både röjande och utnyttjande handlar i slutänden om att arbetsgivaren den näringsidkare vars företagshemlighet har angripits får en försämrad konkurrenssituation genom att någon annan praktiskt tillämpar företagshemligheten i egen kommersiell verksamhet eller får reda på information som är avsedd att hållas hemlig. Denna typ av agerande leder till en osund konkurrens som beivras av lagstiftaren. Var finns då den regel som stadgar att arbetstagaren har tystnadsplikt angående arbetsgivarens företagshemligheter och den regel som förbjuder arbetstagaren att använda arbetsgivarens företagshemligheter i egen kommersiell verksamhet? 7 1 st FHL stipulerar inte någon laglig tystnadsplikt för företagshemligheter. Lagrummet anger endast förutsättningarna för skadeståndsansvar för brott mot en redan existerande tystnadsplikt som bygger på regler utanför FHL. Denna tystnadsplikt kan följa av (annan) lag såsom det är för de offentliganställda eller vara avtalad uttryckligt eller underförstått såsom det är för de flesta privatanställda. 53 Fahlbeck s. 298 f 54 Prop. s Prop. s