Hanöbukten Kustvattenmiljö 2003

Transkript

1 Hanöbukten Kustvattenmiljö 23 Blekingekustens Vattenvårdsförbund Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten

2 Hanöbukten Kustvattenmiljö 23 Blekingekustens Vattenvårdsförbund Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten Årsrapport 23 Stefan Tobiasson, Roland Engkvist, Sture Lindahl, Anders Sjölin KAL U N HÖGS K O L A N MAR Y T HÖGSKOLAN I KALMAR - Institutionen för Biologi och Miljövetenskap I V E S R I

3 Hanöbukten Kustvattenmiljö 23 Blekingekustens Vattenvårdsförbund Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten Årsrapport 23 BESTÄLLNINGSADRESS: Högskolan i Kalmar Kalmar TELEFON: TELEFAX: EPOST: stefan.tobiasson@hik.se HEMSIDA: TEXTER: Stefan Tobiasson Högskolan i Kalmar, Roland Engkvist Högskolan i Kalmar, Sture Lindahl SMHI, Anders Sjölin Toxicon. ILLUSTRATIONER: Stefan Tobiasson, Roland Engkvist, Sture Lindahl, HÖGSKOLAN I KALMAR, Institutionen för Biologi och Miljövetenskap Stefan Tobiasson Rapport 24:4 ISSN GRAFISK FORM: Karl-Erik Persson Media, Färjestaden TRYCK: Högskolans Tryckeri UPPLAGA: 15 ex

4 Innehåll Sammanfattning I-IV Inledning 9 1. Tillståndet i olika vattenområden Västra Hanöbukten Åhus och upp till Sölvesborgsområdet Pukaviksbukten och Karlshamn Ronnebyområdet och västerut Karlskrona- och Torhamnsområdet Östra Blekingekusten / södra Kalmarsund 2 2. Tillförsel av föroreningar Hydrografi i utsjön Hydrografi i Blekinge och västra Hanöbukten Salthalt Siktdjup Syreförhållanden Närsalter Organiskt kol (TOC) Klorofyll-a Sediment och mjukbottenfauna Sediment Bottenfauna Makroalger på hårdbottnar Utbredning och förekomst av alger Undersökning i västra Hanöbukten Undersökning av tångförekomst i Blekinge Rödalger Djur i tångsamhället Blåstångens kväve-, fosfor- och kolinnehåll Metaller och miljögifter i musslor Metaller i musslor Miljögifter i musslor Fiskfysiologiska undersökningar 42 Referenser 43 Bilagor 45

5 Kustundersökningar i Blekinge och västra Hanöbukten - sam man fatt ning av re sul tat från un der sök ning ar na 23 Under 23 genomförde Hög sko lan i Kal mar, SMHI och TOXI CON i Landskro na sam ord na d kust kon trol l i Hanö buk ten. I prov tag ningarna in går så väl vatten - och sedimentundersökningar som un der sök ning ar av biologiska variab ler. Syftet med un der - sök ning ar na är att övervaka miljön i Hanö bukt ens kust vatten och att kon sta te ra even tu ell på ver kan från ut släpp eller andra för änd ring ar. Rekordlite näring via åarna En stor del av näringstran sporten till kust vattnet sker med vatten dragen och är på olika sätt på ver kad av mänsk lig ak ti vi tet. Näringstran sporten i åarna är i stor utsträckning beroende på neder börds mäng den som 23 var betydligt lägre än normalt. Under 23 föll nederbörden dessutom främst under sommaren och den förbrukades i hög grad av växtligheten. Den samlade mängden näring från land till Hanöbukten var därför den minsta sedan undersökningarna började 199. Trendanalys av näringstillförseln visar att det finns en tendens till minskning av fosfor i Helgeå medan Länsgräns det i övriga åar saknas motsvarande utveckling. Samtidigt har utsläppen från industrier och kommunala reningsverk minskat dramatiskt. Under 23 kom ungefär 84% mot normalt över 9% av kvävet via vattendragen. Mot sva ran de värden för fosfor var 57% mot normalt över 7%. Här kom så mycket som 34% från skogsindustrin Bornholm 8 Vattendrag i kart bil den 8 = Lyckebyån 82 = Ronnebyån 84 = Bräkneån 86 = Mörrumsån 87 = Skräbeån 88 = Helgeån reningsverk 6% industri 1% Sex stora vattendrag mynnar i Hanöbukten och bidrar i hög grad till den samlade belastningen på kusten. Vattendragens andel av Hanöbuktens näringstillförsel var ovanligt liten under 23. Total belastning av kväve 23 : P-tot (ton) N-tot (ton) nederb (mm) 8 7 Kväve vattendrag 84% 2 55 ton årsnederb (mm) N-tot (ton) P-tot (ton) Både kväveoch fosfortransporten via vattendragen var ovanligt liten under 23 p g a lite nederbörd. industri 38% reningsverk 5% Fosfor Total belastning av fosfor 23 : 9 ton vattendrag 57% SAMMANFATTNING AV KUSTUNDERSÖKNINGAR I BLEKINGE OCH VÄSTRA HANÖBUKTEN 23 I

6 Höga fosfathalter på många platser Under 23 var fosfathalterna i Hanöbukten högre än angivna riktvärden på flertalet platser. Framförallt på stationerna i Karlshamn och vid Kristianopel var halterna mycket höga. Genomgående var fosfathalterna högre 23 än föregående år. Kvävehalterna var däremot aningen lägre och uppvisar även på längre sikt en tendens till att minska. Lägst var kvävehalterna i öppna kustavsnitt lång ifrån land. Någon egent lig salt halts skikt ning fö re kom inte längs kust en utom vid Karlshamn och i Ronnebyområdet som är starkt påverkade av å-vatten. Salthaltsskiktningen är i all män het svag i skärgårds områden vilket med för att sy re för hål lan de na of tast är goda vid botten. I Karls kronabassängen fö re - kom mer dock ibland låga syr gas hal ter i bot ten vatt net men under 23 var syretillgången god. Siktdjupet under sommaren 23 var bra. Enligt Naturvårdsverkets tillståndsklassning registrerades mycket stort eller stort siktdjup på alla stationer utom vid Kristianopel som hade så lite som 1 meters siktdjup i juli. Stationen ligger instängt i en grund vik där ett vattendrag mynnar, och den har ofta mycket högre närsalthalter än övriga stationer. Fjädermygglarver var den djurgrupp som ökade mest till provtagningen Fosfathalterna var genomgående höga vid provtagningarna i Hanöbukten 23 Antal arter på bottenstationer vid Karlskrona medelvärden av 6 stationer Fler arter av bot ten djur 14 Generellt har det bara skett 12 små förändringar av bottnarnas djursamhällen i Ha- 1 nöbukten de senaste åren. 8 På och i sedimentet finns 6 nor malt ett re la tivt stort antal djur som på olika sätt påverkas av för o re ning ar och 4 2 annan stör ning. Vid ökad för o re nings grad för svin ner några käns li ga arter, medan andra mer tåliga arter kan breda ut sig. De föroreningsgynnade fjädermygglarverna var de som ökade mest till provtagningen 23. Djur på träf fa des på samtliga 24 un der sök ta sta tio ner vid un der sök - ning ar na 23. Överlag var artantalet aningen högre än de senaste åren. Några sta tio ner hade dock bara ett fåtal arter vil ket kan tyda på en viss på ver kan. Det gäller speciellt stationen i Valjeviken men även en station i Yttre redden vid Karlskrona. Artantalet på flertalet stationer låg annars runt 1. spridningen anges som standarderror (SE) Medelbiomassa (gww/m2) Antaler djurarter i bottnarna utanför Karlskrona ökade markant fram till 1993 men har därefter minskat något igen Blekinge v Hanöbukten Längs öppna kuststräckor har mängden musslor och därmed biomassan minskat något sedan slutet på 198- talet. Samtidigt ha mängden musslor i skyddade områden med gyttjigt sediment ökat något vilket har inneburit ökade biomassor. Sedan 1993 har den t ex ökat i Karlskronaområdet vilket kan vara ett teck en på ökad eutrofiering. Speciellt om man även beaktar att anta let fö re kom man de ar ter har minskat något under perioden. I ett lite längre perspektiv har dock situationen i detta område blivit bättre. Samtidigt som dessa förändringar har inträffat kustnära har stationerna ute i Hanöbukten utvecklats mot fler arter och uppvisar inga tecken på miljöstörning. Stationerna i Valjeviken och vid Sölvesborg uppvisar tydliga tecken på övergödning men på sta tio nen vid Kris ti an opel, som ti di ga re visat tydliga teck en på åter kom man de ut slag ning av bot ten djuren till följd av sy re brist hade si tu a tio nen märkbart förbättrats under senare år. Samma sak gäller en station vid Torhamn som under senaste femårsperioden har utvecklats från nästan helt livlös till normal. Mängden östersjömusslor avtar sakta på sandbottnar en bit ut från kusten II SAMMANFATTNING AV KUSTUNDERSÖKNINGAR I BLEKINGE OCH VÄSTRA HANÖBUKTEN 23

7 Det är tydlig skillnad på djurlivet i en tångruska från en vågexponerad plats och en plats med mer slam och näring Tången minskar något igen Under perioden har det skett stora negativa för änd ring ar på algstationerna i Blekinge och västra Hanöbukten, åt mins to ne då det gäller tångens situation. Försämringarna har varit störst på vågexponerade stationer medan stationer inne i skärgården klarat sig bättre. Det går inte själv klar t att koppla försäm ringarna till de punktkäl lor som finns i om rå det. Sedan 22 hade det inte skett några avgörande förändringar av tångsamhällena mer än att grundare delarna av tångsamhället hade minskat på några platser. På de vågexponerade lokalerna i Blekinge hade inte någon återhämtning skett och inomskärslokalerna hade kvar sina tångsamhällen intakta. Analys av djur och växter i tångsamhället visar att det är avsevärd skillnad mellan exponerade platser och skyddade platser med mer slam och näring. Kemisk ana lys av blå stång visar att till väx ten 23, liksom flertalet tidigare år, var kvä ve be grän sad på de flesta provtagna sta tio ner na. Täckningsindex Ma11 (Björknabben) TÄCKNINGSINDEX Täckningsindex Ma6 (Tärnö) Blyhalterna i musslor minskar Mät ninga r av metaller och miljögifter i Blåmusslor 23 visar att halterna överlag var re la tivt måttliga för flertalet ämnen. De me tal ler som hittills visat sig ha de starkaste bio lo gis ka effekterna är kvick sil ver, kad mi um och kop par. Av dessa var kad mi um hal ten tyd ligt förhöjd utanför Skånes ostkust och i Pukaviksbukten men även på referensstationen vid Torhamn. Blyhal ten var liksom tidigare år tyd ligt för höjd på lokalen i Sölvesborgsviken men har minskat tydligt under de senaste åren. Kopparhalterna var högre än 22 och uppvisar en tendens Täckningsindex Ma4 (Lindö) Genom att kombinera uppgifter om tångens täckningsgrad och utbredning kan man få ett mått på hur mycket tång det finns på varje station. De värden man får fram kallas täckningsindex och är en god hjälp när man ska studera utvecklingen av tångsamhällena under en följd av år Blåstången har under de senaste 1 åren försvunnit från stora ytor i de yttre delarna av kustbandet till att öka i Pukaviksbukten och vid Sölvesborg. Trendanalys för sex års mätningar visar att kromhalterna i området har ökat medan bly uppvisar tendens till att ha minskat. Halterna av pesticider, PAH och PCB i blåmusslor var genomgående låga. De var i samma storleksordning som i referensområden på västkusten och i Östersjön. Däremot var halterna av tributyltenn (TBT), ett ämne som bl a ingår i vissa båtbottenfärger, över 1 gånger högre än angivna sk NOEC-värden (no observed effect consentration). Vissa organismer är väldigt känsliga för detta ämne och de uppmätta halterna är så höga att negativa effekter på musslor och andra organismer inte kan uteslutas. Tånglakar i god kondition Tånglakar i utsläppsområdena till massabruken i Nymölla och Mörrum bedömdes inte vara vara negativt påverkade av utsläppen 23. Vid undersökningarna var visserligen EROD-aktivitet, ett mått på avgiftning av främmande ämnen, högre vid Nymölla än på re fe rens lo ka len vid Torhamn. Lokalen avvek dock inte från alla referensstationerna och ingen påverkan bedömdes därför föreligga. Kadmium är den tungmetall som under senaste sex åren har uppvisat högst värden. Under 23 var de dock ganska måttliga Täckningsindex Ma15 (Svanhalla) Tånglakar i utsläppsområdena upp vi sa de inga tecken på försämrad kondition och fortplantningen var god. Tånglakarna hade liksom 22 stor parasitförekomst i bukhålan på samtliga platser. SAMMANFATTNING AV KUSTUNDERSÖKNINGAR I BLEKINGE OCH VÄSTRA HANÖBUKTEN 23 III

8 Kustundersökningar i Blekinge och västra Hanöbukten - 23 års resultat i korthet * * * * * * * * Under 23 belastades Hanöbukten med ovanligt lite näringsämnen. Detta berodde på att nederbörden var mindre än normalt och på att den i hög grad föll på sommaren och därmed förbrukades av växtligheten. Fosfathalterna var genomgående relativt höga, speciellt i instängda vikar som t ex vid Kristianopel och i Karlshamn. Kvävehalterna var mer måttliga och uppvisar dessutom en tendens till att sjunka. Syretillgången i vatten nära botten var god under 23. Samma sak gäller siktdjupet. Det har inte inträffat några dramatiska förändringar av de mjuka bottnarnas djursamhälle under senare år. I några områden finns dock tecken som tyder på en liten försämring vid 23 års mätning. Det gäller t ex vid Sölvesborg och Valjeviken men även i viss mån vid Karlskrona. Inga avgörande förändringar hade inträffat i tångens utbredning sedan tidigare år. På vågexponerade stationer har fortfarande ingen återhämtning av förlorade tångbälten skett och i mer skyddade områden finns tången fortfarande kvar. Analys av djur och växter i tångsamhället visar att det är avsevärd skillnad mellan exponerade och skyddade platser med mer slam och näring. Mätning av metallhalter i blåmusslor visar att de under 23 överlag var relativt måttliga för flertalet ämnen. Kadmiumhalterna var dock fortfarande höga utanför Skånes ostkust och blyhalten hög vid Sölvesborg. Halterna av pesticider, PAH och PCB i blåmusslor var genomgående låga. De var i samma storleksordning som i referensområden på västkusten och i Östersjön. Däremot var halterna av tributyltenn (TBT), ett ämne som bl a ingår i vissa båtbottenfärger, så höga att negativa effekter på musslor och andra organismer inte kan uteslutas Tånglakar i de båda utsläppsområdena vid Nymölla och Mörrum var i god kondition och uppvisade inga tecken att vara påverkade av industiutsläppen. Enligt miljöbalken ska den som släpper ut främmande ämnen i miljön kontrollera effekterna av sina utsläpp. I Hanöbukten har kommuner, industrier och andra intressenter bildat Blekingekustens och västra Hanöbuktens vattenvårdsförbund för att samordna denna kontroll. Mer information kan hämtas på förbundens hemsidor respektive I Blekingekustens vattenvårdsförbund och Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten ingår följande medlemmar: Bromölla kommun, Hässleholms kommun, Karlshamns kommun, Karlskrona kommun, Kristianstads kommun, Osby kommun, Ronneby kommun, Simrishamns kommun, Sölvesborgs kommun, Tomelilla kommun, Ö Göinge kommun, ASSI Domän, Ericsson Business Communication AB, Karlshamns AB, Karlshamnsverket Kraftgrupp AB, Kiviks musteri AB, Stora Enso Nymölla AB, Sveriges Stärkelseproducenters förening, Södra Cell Mörrum, Tarkett AB, Valeo Engine Cooloing AB, Åhus hamn & stuveri AB, Domänverket Mörrum, Fiskeriverket, Kustbevakningen i Blekinge, Landstinget i Blekinge, Länsstyrelsen i Blekinge, Länsstyrelsen i Skåne län, Sydkustens marinbas, Blekingefiskarnas centralförening, Svenska Sydfiskarnas Centralförbund, Sveriges sportfiske- och fiskeförbund, Södra Sveriges Vattenbrukares förening, Bräkneåns vattenförbund, Helgeåkommittén, Lyckebyåns vattenförbund, Mörrumsåns vattenvårdsförbund, Ronnebyåns vattenvårdsförbund, Skräbeåns vattenvårdskommitté Kustundersökningar i Blekinge och västra Hanöbukten ges ut av Blekingekustens Vattenvårdsförbund och Vattenvårdsförbundet för västra Hanöbukten. Dessa sidor är särtryck av sammanfattingen i Rapport 24:4 från undersökningarna 23. De är utförda av Högskolan i Kalmar, SMHI och Toxicon. TEXT Stefan Tobiasson, FOTO, GRAFIK OCH KARTOR Stefan Tobiasson, REDIGERING Stefan Tobiasson, Tina Kindström IV SAMMANFATTNING AV KUSTUNDERSÖKNINGAR I BLEKINGE OCH VÄSTRA HANÖBUKTEN 23

9 Inledning Syftet med de genomförda un der sök ning ar na är att övervaka mil jön i Hanö bukt ens kust vatten och att kon sta te ra even tu ell på ver kan från utsläpp eller an dra för änd ring ar. Pro gram met ska ge un der lag för fortsatt pla ne ring, åtgärder och fort satt över vak ning i Hanö buk ten och dess till rin nings om rå de. Un der sök ning ar na ut gör ett bas pro gram som vid behov kan kom plet te ras med specialundersök ningar. Under 23 ge nom för des sam ord nad reci pient kontroll i Blekinge och väs tra Hanö buk ten en ligt de pro gram som fastställdes 23. Kon trol len har om fat tat fy si ka lis ka/ ke mis ka para metrar i vatten, bio logiska un der sök ning ar av bot ten fau na och makroalger, fisk fy sio lo gi för tång la ke samt mät ning av me tal ler och an dra gifter i blåmusslor. Me to der och sta tions nät för de oli ka prov tagnings momenten re do vi sas i bilaga 1. Prov punk ter na i res pek ti ve prov tag nings om rå de samt för varje un der sök nings typ fram går också i ett antal kar tor i rapporten. I denna rapport redovisas resultaten dels för de olika utsläppsområdena dels för hela vat ten om rå det i Blekinge och västra Hanö buk ten gemensamt. Vid ut vär de ring en av er håll na un der sök nings re sul tat har om möj ligt Natur vårds ver kets bedöm ningsgrunder för Kust och Hav använts. Äldre reci pientdata för såväl kemiska som biologiska pa ra met rar finns för området och har i viss mån använts för be döm ning av ut veck ling en över tiden. I rap porten re do vi sas och kommenteras en dast de vikti gas te re sul ta ten. Rå da ta re do vi sas i bi la gor. Samt li ga data kan dessutom er hål las i excel-format från konsulterna och respektive vattenvårdsförbund. Rapporter, data och mer information finns på de båda vat ten vårdsför bund ens hemsidor : ten.org respektive Resultaten av de fysiologiska studierna på tånglake vid Nymölla och Mörrum har redovisats till skogsindustierna i två rapporter (Toxicon 24) och finns därför i föreliggande rapport enbart i form av en sammanfattning. FAKTA Undersökarna Länsgräns Bornholm 8 Vattendrag i kart bil den 8 = Lyckebyån 82 = Ronnebyån 84 = Bräkneån 86 = Mörrumsån 87 = Skräbeån 88 = Helgeån Undersökningar av mjuk bott nar och mak ro al ger samt me tal ler och an dra gif ter i blå muss lor har ut förts av In sti tu tio nen för Biologi och miljövet en skap, Kal mar Högskola. Ana ly ser na av kvä ve, fos for och kol i alger samt tung me tal ler, PAH-er och organiska tennföreningar i musslor har om be sörjts av ALcontrol i Växjö, med an pesticider och bromerade flamskyddsmedel i musslor har ana ly se rats av ITM i Stockholm. SMHI i Norr kö ping an sva rar för prov tag ning och ana lys av hydro grafiska mät ning ar. Un der sök ning ar av fiskfysiologiska un der sök ning ar av tång la ke har gjorts av TOXICON AB i Lands kro na. Varje un der sö ka re sva rar för ut vär - de ring och sam man ställ ning av sin del. Hög sko lan i Kal mar svarar för slutlig rap portfram ställning. Karta 1 Av rin ning som rå den för de sex största vat ten drag som myn nar i Hanöbukten. INLEDNING 9

10 1. Tillståndet i olika vattenområden Västra Hanöbukten Kusten söder om Åhus ner till Simrishamn är öppen med företrädesvis sandstränder i norra delen och klipp- /moränkust från Stenshuvud och söde rut. Vatten omsättningen är mycket god ända in till stran den och bottnarna består främst av väl sor te rad sand, åtmins to ne ner till 25 meters djup där lite mer blandade substrat vidtar. Det finns ett stort vattendrag (Helgeå) och några mindre som mynnar i västra Hanö buk ten och där med tillför näringsämnen och föroreningar. Helgeån är det i sär klass största vattendraget som belastar Hanöbuk ten och på ver kar därmed i hög grad re sul ta ten av speciellt de hydro logiska mätning arna utanför kusten. Uppvällning av nä rings rikt bottenvatten är vanligt längs hela kust sträck an och bidrar sannolikt med mycket när salter. De oli ka prov tag nings sta tio ner nas lä gen fram går av kar ta 2. Vat ten fö ring och när salt trans port från Helgeån 23 framgår av figur 1. Transporten av såväl kväve som fosfor var betydligt lägre än de föregående fem åren. Under perioden har det skett en viss minskning vad avser Helgeåns transport av fosfor medan det för kvävetransporten inte finns motsvarande tendens (bilaga 3). Enligt en statistisk utvärdering av vattenkvalitet och provtagningsprogram i bl a Helgeå (Grimvall & Nordgaard 24) har det dock inte skett någon signifikant minskning av vare sig kväve eller fosfortransporter efter flödesnormalisering. Möjligen har kvoten Tot-N/Tot-P ökat något. Under vintermånaderna i början av året observerades stor avvikelse av fosfat (oorganiskt fosfor) i stationerna i västra Hanöbukten. Under samma period var avvikelsen liten eller tydlig vad gäller oorganiskt kväve, totalfosfor och totalkväve. Jämfört med 22 har fosfathalten i station VH3A ökat under 23, då man ser till vintervärden, men den ligger fortfarande lägre än (figur1). Likaså nitrat+nitrit-halten och totalhalten kväve har ökat med en avvikelseklass, från liten till tydlig avvikelse under 23 jämfört med 22. Punkten är dock flyttad vilket gör en direkt jämförelse osäker. Avvikelse av totalhalter fosfor och kväve under sommaren (juli) var liten utom för kväve i VH4 där den var tydlig. Siktdjupet under sommaren är bra och har ökat jämfört med 22 och ligger enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder på liten avvikelse. Lägsta syrgashalt i bottenvattnet under året var 6,23 ml/l som uppmättes under hösten i VH3A. Detta klassas som hög halt enligt bedömningsgrunderna och innebär god syretillgång. En bottenfaunastation provtas sedan 1993 i området (KD2). Biomassan har # #S H2 %U #Y #S # Åhus KD2 #S VH3 VH3A VH4 %U #Y H3 # KD1 KD1 #S Hydrografi # Mjukbottenfauna #Y Metaller och andra gifter i musslor %U Algprofiler %a Metaller i sediment # Fiskfysiologi BY4 #S 1 2 kilometer FAKTA Avvikelseklassning Vid utvärderingen av erhållna hydrografiska data har Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för Kust och Hav (rapport 4914, 1999) använts. Det finns där två alternativa metoder att klassa uppmätta data; efter tillstånd eller avvikelse. Mätresultaten från 23 har till skillnad från tidigare år utvärderats för varje område enligt avvikelseklassning, bilaga 4, med undantag av syrgashalten i bottenvattnet som tillståndsklassas efter en effektrelaterad skala. Vid avvikelseklassning tar man hänsyn till hur öppet området är, d.v.s. hur stort vattenutbytet är. Ju mer instängt ett område är, desto mindre är vattenutbytet och det gör att det kan vara normalt med t.ex. höga närsaltsmängder och låga syrehalter. Man jämför sedan med en uppskattning av hur förhållandena var omkring 195, d.v.s. innan de försämringar som blivit tydliga idag ägde rum. De värdena benämns jämförvärden. Bedömningen av dagens tillstånd tar alltså hänsyn till de naturliga förutsättningarna (vattenutbytet) och dagens tillstånd anges i form av avvikelse från det eftersträvansvärda målet. Avvikelsen anges i en femgradig skala som ingen, liten, tydlig, stor eller mycket stor avvikelse, där mycket stor avvikelse innebär t.ex. mycket höga närsalthalter eller mycket litet siktdjup jämfört med den uppskattade situationen 195. Karta 2 Provtagningsstationer i vattenområdet Västra Hanöbukten. 1 TILLSTÅNDET I OLIKA VATTENOMRÅDEN 23

11 Inga data ännu P-tot (ton) 7 N-tot (ton) 3 flöde (m3/s) 6,8, N-tot P-tot flode 5 4,6, , ,3, ,1 jan mars maj juli sept nov febr apr juni aug okt dec Figur 1 Flöde och näringsämnestransport i Helgeå 23. Figur 2 Halten av fosfatfosfor (µmol/l) i ytvatten på sta tion VH3 under åren flera år varit väldigt låg och halverades dessutom mellan 22 och 23 (figur 3) men art sam man sätt ning en antyder inte att området är förorenat. Den var 23, liksom tidigare år, nästan iden tisk med artsammansättningen på stationen KD1 en bit norrut (se nästa vattenområde). Den lilla sandmärlan hade till 22 åter etablerat sig på stationen efter några år med låga tätheter men till 23 hade den åter minskat betydligt. Däremot fanns den nyligen invandrade havsborstmasken Marenzelleria viridis kvar i samma mängd. Under åren som provtagning skett har såväl artantal, abundans och diversitet minskat signifikant. Studerar man resultaten lite närmare ser man att det är mätningen 1993 som avviker och därefter har djurlivet på platsen vara väl digt stabilt trots en miljö som sannolikt är tämligen variabel. Även biomassan uppvisar en tydlig tendens till att minska och 23 var biomassan för bottendjur den lägsta sedan starten. De två lokalerna i västra Hanöbukten kompletterades 23 med vardera 2 extra lokaler inom någon kilometer från ordinarie lokal. Skälet är att få en säkrare bedömning av tångförekomsten i ett större område. Vidare har programmet ändrats så att kvantitativ provtagning har upphört, likaså bedömningen av algsamhället längs en fast transekt. Vid varje ordinarie lokal bedöms nu istället makroalgernas täckningsgrad i tre rutor om fem gånger fem meter. Vid Karakås (H2) och Simris (H3) var algsituationen i stort oförändrad sedan 22, dvs tången hade tätnat något vid Karakås och inte återkommit vid Simris. Provtagningarna vid extralokalerna (figur 4) visar att det kan förekomma betydande abundans ind/m abundans biomassa artantal biomassa artantal gww/m Djup (m) Djup (m) SIMRIS KARAKÅS Täckning (%) H2 H2a H2b H3 H3b H3c Figur 3 Artantal, individtäthet och biomassa på bot ten fau na sta tion KD2 under åren Figur 4 Djuputbredning och täckningsgrad för blås- och sågtång vid Simris och Karakås och extra lokaler (b och c) 23. Observera att skalan på X-axeln inte är lika mellan diagrammen. TILLSTÅNDET I OLIKA VATTENOMRÅDEN 23 11

12 variationer i täckningsgrad vid närliggande lokaler.vid H2 hade ordinarie lokal mest tång. Vid H3 framgick att det fanns en viss tångförekomst i närområdet (H3b) trots att ordinarie lokal i stort har saknat tång i flera år. Mätningen av metaller i blåmusslor visar att halterna av kadmium var förhöjd vid Karakås (figur 4). Vid Simris var kadmiumhalten däremot betydligt lägre än de senaste fem åren. Enligt Na tur vårds ver kets be döm nings grun der klassas den upp mät ta kad miumhalten vid Karakås som tydligt av vi kan de. Det är svårt att knyta den uppmätta hal ten till en spe ci ell för o re nings käl la och mycket talar för att kadmiumet istället kommer från berggrunden. Även halten av nickel var tydligt förhöjd vid Karakås och denna metall uppvisar en tydligt stigande trend under de sex åren provtagning utförts. Halterna av pesticider, PAH och PCB i blåmusslor var låga. De var i samma storleksordning som i referensområden på västkusten och i Östersjön. Däremot var halterna av tributyltenn (TBT), ett ämne som bl a ingår i vissa båtbottenfärger, över 1 gånger högre än angivna sk NOEC-värden (no observed effect consentration) vilket innebär att de uppmätta halterna är så höga att negativa effekter på musslor och andra organismer inte kan uteslutas. 1.2 Åhus och upp till Sölvesborgsområdet Kuststräckan från Åhus och norrut till Sölvesborg är flack med ett antal små # Karta 3 Åhus Tosteberga # %U#Y H1 N7 K1 %a # #S #Y Kiaskär NymöN #S %a # # L12 Utkörningen Provtagningsstationer i vattenområdet från Åhus upp till Sölvesborgsområdet moränöar som på en del ställen bildar en smal "skärgård". I detta område har Stora Enso Ny möl la sitt utsläpp. Det belastas dess ut om av vatten från Skräbeån för vilken flöde och när salt - trans port under 23 framgår av fi gur 5. Ut an för "skär går den" består bottnar na ute slu tan de av sand och grus. Följer man kus ten en bit mot öster kom mer Sölves borgs- och Valje vi ken som lig ger mer skyddade för vågor och vind. Här består bott nar na av gyttja med stort in slag av or ga niskt material. Sölves borgs viken be las tas av ett min dre vat ten drag och av det kom mu na la renings ver ket samt drä ne rings vat ten från H1 #S VH1 # KD1 Ma11 %U # Kråknabben (Hällevik) #S Hydrografi # Mjukbottenfauna #Y Metaller och andra gifter i musslor %U Algprofiler %a Metaller i sediment # Fiskfysiologi 1 2 kilometer dikad åker mark. Dess ut om sker ut släpp i viken från tre yt be hand lings in du stri er. Lis ter lan det har öp pen moränkust med en sta ka skär och öar om väx lan de med sand strän der och en sta ka par ti er med klippkust som vid List ers hu vud och på Hanö. På södra delen av Lis ter lan det vid Hälle vik och Torsö återfinns vi kar där inslaget av sand är stort. De olika prov tagningsstationernas lä gen fram går av kar ta 3. Skräbeån uppvisar ingen trend för närsalttransporten under den senaste tioårsperioden men liksom för övriga vattendrag var transporten under 23 betydligt mindre än föregående år. De P-tot N-tot (ton) (ton) N-tot P-tot flode jan mars maj juli sept nov febr apr juni aug okt dec flöde (m3/s) abundans ind/m abundans biomassa artantal biomassa gww/m artantal Figur 5 Flöde och näringsämnestransport i Skräbeån 23. Figur 7 Artantal, individtäthet och biomassa på bot ten fau na sta tion N7 under åren TILLSTÅNDET I OLIKA VATTENOMRÅDEN 23

13 Siktdjup (m) Figur 6 Siktdjup (m) uppmätt i juli-september under åren kommunala reningsverken i Sölvesborg och Nogersund har minskat sina kväveutsläpp signifikant och Stora Enso Nymölla har minskat såväl kväve- som fosforutsläppen markant. Data saknas för januari från station VH1 pga dåliga isförhållanden. Station VH1 vid Nymölla har därför inte provtagits tidigare än i mars under 23. Då har med all sannolikhet vårblomningen redan satt igång, vilket gör att utvärdering av vintervärden av kväve- och fosforhalter inte kunnat utföras. I station L12 i Sölvesborgsområdet har mätningar gjorts enbart i september och bedömts som sommarvärden. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder bör sommarvärden vara tagna i juli eller augusti. VH1 har provtagits och utvärderats för juli månad. Under dessa förutsättningar uppvisar VH1 tydlig avvikelse för både totalfosfor och totalkväve under sommaren medan L12 uppvisar mycket stor avvikelse för totalfosfor och tydlig avvikelse för totalkväve. Även hög halt klorofyll uppmättes i L12 vid detta tillfälle vilket indikerar mycket plankton. De högre totalhalterna fosfor och kväve i L12 hänger troligtvis ihop med att mycket av ämnena är bundet i biomassan. Även siktdjupet under sommaren klassades som stor avvikelse i L12 medan VH1 uppvisade tydlig avvikelse. Det är ändå relativt stort siktdjup och jämfört med 22 har siktdjupet i juli i VH1 ökat det senaste året. Lägsta syrgashalt som uppmätts i bottenvattnet under året var 5,51 ml/l i VH1 i augusti, vilket innebär att syretillgången varit god under hela 23. Bottenfaunastationerna L12 och N7 ligger båda i skyd da de vikar (Sölvesborgs- resp Valje viken) med en viss or ga nisk be last ning. Följ akt li gen har de en djurs am man sätt ning som an ty der föro re na de för hål lan den. På prov punk ten i Valje vi ken (N7) blev förhållandena tyd ligt sämre under ett antal år. Fram till 1996 sjönk art an ta let tydligt (figur 7), och även djursamman sättningen vittnade om en för säm ring. Vid prov tag ning en 1997 var dock si tu a tio nen något bättre och stationen blev efterhand både art- och individrik. 2 fanns så mycket som 19 arter och biomassan var över 1 g/m 2. Sedan dess har artantal och biomassa sjunkit betydligt vilket är ett ganska vanligt mönster på stationer som är kraftigt förorenade. Även artsammansättningen på stationen antyder att området är förorenat. På stationen vid Sölvesborg (L12) har glödförlusten successivt minskat under de provtagna åren. Även mängden av rovborstmaskar (Nereis diversicolor) har minskat. Arten är dokumenterat tålig mot föroreningar och borde rimligen trivas bra i sedimentet varför minskningen är svår att förklara. Däremot har de föroreningståliga fjädermygglarverna ökat på stationen vilket antyder att situationen skulle ha blivit något sämre än tidigare. I vattenområdet finns även en sta tion som ligger betydligt mer vågexponerat. Det är KD1 som ingår i programmet för västra Hanö buk ten. Stationen har provtagits sedan 1993 och uppvisar ingen nämn värd för änd ring sedan dess (figur 8) bortsett från då det gäller biomassan. abundans ind/m abundans biomassa artantal biomassa gww/m artantal Djup (m) RAKÖ s H1 H1b Täckning (%) H1c Figur 8 Artantal, individtäthet och biomassa på bot ten fau na sta tion KD1 under åren Figur 9 Djuputbredning och täckningsgrad för blås- och sågtång vid Rakö och extra lokaler (b och c) 23. TILLSTÅNDET I OLIKA VATTENOMRÅDEN 23 13

14 Denna hade nästan tredubblats från den första provtagningen till 22 men sjönk märkbart till 23. Hela vikt ök ning en berodde på muss lornas ökade vikt. Sannolikt hade sandmusslorna (Mya arenaria) en stark rekrytering och god överlevnad av yngel som successivt vuxit till sig. Sedimen tet på plat sen är väldigt fast och trots extra tyngder på skopan är det svårt att få upp bot ten se di ment djupare än 5-6 cm. Stora sandmusslor sitter på dettta djup eller mer och kommer inte alltid med vilket kan förklara varför biomasssan sjunkit igen allteftersom musslorna blivit större och gräver sig djupare ner i sanden. Lokalerna vid Rakö kompletterades 23 med 2 extra lokaler inom någon kilometer från ordinarie lokal för att få en säkrare bedömning av tångförekomsten i ett större område. Vidare har programmet ändrats så att kvantitativ provtagning har upphört liksom bedömningen av algsamhället längs en fast transekt. Vid lokalen bedöms nu istället makroalgernas täckningsgrad i tre rutor om fem gånger fem meter. Det är uppenbart att lokalen vid Rakö (H1) fått försämrad tångstatus åtminstone delvis genom betning då där syntes tydliga betskador. Om detta beror på överskott av betande djur eller på att tången har försämrad motståndskraft mot betning är svårt att säga. Enligt 22 års provtagningar fanns det dock höga tätheter av de två betande arterna Idotea baltica och Idotea granulosa (Engkvist m fl 24, Tobiasson m fl 23). De skador som fanns har sannolikt uppkommit under höstenvintern Provtagningarna vid extralokalerna (figur 9) visar att det kan förekomma betydande variationer i täckningsgrad mg/kgts Kiaskär bly i blåmusslor Hästholmen Figur 1 Halter av bly i blå muss la i Sölves borgsviken (Kiaskär) och på referensstatio n. Angivet jäm för vär de visas med en linje. Karta 4 # #S # K24 #Y # KA Jordskär (Gunnön) # # %U %U #Y N6 Ma7 # %U #Y Ma8 Ma9 M2 # M1 #S N5 # Kladdenabb Provtagningsstationer i vattenområdet Pukaviksbukten och Karlshamn. vid närliggande lokaler. Vid Rakö fanns t ex den maximala täckningsgraden av blås- och sågtång kring 2 m djup medan H1a och H1b hade mest tång grundare än 1 m. Tångbältets djuputbredning var dessutom större vid extra-lokalerna. Algprofilen vid Björknabben (Ma 11) hade åter tappat delar av sitt tidigare spirande strandnära blåstångsbälte, möjligen också genom betning av tånggråsuggor då även denna lokal hade relativt hög täthet av tånggråsuggor under hösten 22. De mycket grunda tångförekomster som funnits här är dock mycket känsliga för t. ex isskrapning och uttorkning. I djupare delar förekom, liksom tidigare, ingen tång. Rödalgssamhället på 6 m djup hade oförändrat artantal men ökad biomassa på framförallt gaffeltång (Furcellaria lumbrikalis). Halterna av tungmetaller i blåmussla ana ly se ra des dels i yttre delen av Sölvesborgsviken (Kiaskär) och dels vid Tosteberga (Rakö). Halten av bly vid Kiaskär var lägre än tidigare år och metallen uppvisar en minskande trend under de sex provtagna åren (figur 1). Överlag var halterna av flertalet tungmetaller i musslor lägre än de senaste åren vid Kiaskär. Lokalen vid Rakö hade däremot högre metallhalter än 22 och hade t ex tydligt avvikande halt av kadmium och koppar. Under 23 gjordes, liksom tidigare år, fiskfysio logiska undersökningar inom ra men för de sam ord na de kon troll pro - gram men inom Ble kinge och västra Hanöbukten. Un der sök ning ar gjor des utanför de båda skogsindustrierna i Mörrum och Nymölla. Undersökningarna 23 K6 K7 #S KM KN T/H # #S Ma6 K27 K3 #S %U #S Hydrografi # Mjukbottenfauna #Y Metaller och andra gifter i musslor %U Algprofiler %a Metaller i sediment # Fiskfysiologi 5 1 kilometer visar att det var högre EROD-aktivitet, ett mått på avgiftning av främmande ämnen, vid Tosteber ga än på re fe rens l- o ka len vid Torhamn. Recipientlokalerna hade också högre halt av CYP1A, det enzym vars aktivitet mäts i EROD-analysen. Sam man ta get bedöms dock inte tånglakar i utsläppsområdet vara påverkade då lo ka lerna inte avvek signifikant från alla referenslokal erna. Tånglakar i re ci piente n upp vi sa de inga tecken på försämrad kondition och fortplantningen var god. Tånglakarna hade liksom 22 stor parasitförekomst i bukhålan på samtliga lokaler. 1.3 Pukaviksbukten och Karlshamn Pukaviksbukten är tämligen öppen ut mot ha vet och vattenomsättningen måste där med be trak tas som god. Det är endast i den inre delen in mot Pukavik som vattenutbytet är något be grän sat. Bottnarna i Pu ka viks buk ten be står därför med nå got un dan tag ute slu tan de av fin sand eller sand. I Pukaviksbukten mynnar Mörrums ån, Ble king es största vattendrag. Här finns ock så länets största fosforutsläpp (Mörr ums bruk). I figur 11 visas flöde och trans port av nä rings äm nen via Mör rum sån 23. Transporten av såväl kväve som fosfor var betydligt mindre än tidigare år. Kusten från Pu ka viks buk ten för bi Karlshamn bort till skärgården stax öster därom är även den ex po ne rad för vågor och vind. På den ex po ne ra de södra delen av Stärnö finns en låg klipp kust. I Karls hamns hamn där vat ten sta tio nen K7 lig ger är dock vattenutbytet inte lika 14 TILLSTÅNDET I OLIKA VATTENOMRÅDEN 23

15 P-tot N-tot (ton) (ton) N-tot P-tot flode jan mars maj juli sept nov febr apr juni aug okt dec flöde (m3/s) abundans ind/m abundans biomassa artantal biomassa gww/m artantal Figur 11 Flöde och näringsämnestransport i Mörrumsån 23. Från nationella (ti di ga re PMK) mätningar. Figur 13 Artantal, individtäthet och biomassa på bot ten fau na sta tion M1 i Pu ka viks buk ten under åren stort och området be las tas av utsläpp från såväl in du stri som kom mu nalt reningsverk och dag vatten. Dess ut om myn nar ett vattendrag i ham nen (Mieån). De olika provtagningsstati onernas lä gen framgår av karta 4. Under vintern 23 uppmättes stor till mycket stor avvikelse av oorganiskt fosfor och liten till tydlig avvikelse oorganiskt kväve i både K6 och K7. För båda stationerna men speciellt för K7 innebär detta en förbättring vad gäller halten oorganiskt kväve jämfört med 22 medan det för både K6 och K7 innebär högre halt och avvikelseklass av fosfat jämfört med förra året, dock inte extremt hög nivå fosfat sett i längre perspektiv. NO3-N (umol/l) m 15 m 25 m Figur 12 Nitrathalt (µmol/l) uppmätt på tre olika djup på sta tion K6 under åren I K6 har nitrathalten minskat och inte sedan 1996 har nitrathalten vintertid varit lägre här. Station K7 uppvisar de högsta närsalthalterna. K7 ligger i Karlshamns hamn där vattenutbytet är sämre än i K6 och området belastas av utsläpp från industrier, dagvatten och det kommunala reningsverket. Totalhalterna av kväve och fosfor under vintern uppvisade tydlig avvikelse vilket innebar en förbättring för K7 jämfört med 22. Under sommaren uppmättes tydlig avvikelse av kväve i K6 och K7. Tydlig avvikelse av totalfosfor noterades i K6 och stor avvikelse av totalfosfor i K7. Detta innebar en förbättrad kväve- och fosforsituation i K7 men för K6 blev totalhalten kväve sämre under 23 jämfört med 22. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder bör sommarvärden vara tagna i juli eller augusti. Station K24 har under 23 mätts enbart i september och dessa har utvärderats och bedömts som sommarvärden. Totalhalterna av fosfor och kväve klassades i K24 som tydlig avvikelse vilket var en förbättring m.a.p. fosfor men samma klass som 22 för kväve. Vid samtliga stationer i området var siktdjupsförhållandena goda och uppvisade endast liten avvikelse. Bottnarna i Pukaviksbukten består, som ti di ga re konstaterats, nästan uteslutande av sand. Detta avspeglar sig även i djursamhällena som do mi ne ras av sandrörsbyggande havs borst mas kar (Pygospio elegans), små fåborstmaskar (Oligochae ter) och musslor. Djursamhällets struk tur styrs för övrigt i väldigt hög grad av djupet och i Pu ka viks buk ten antyder djur sam häl lets arts am man sätt ning, med undantag för sta tio nen längst in i viken (N5), låg grad av eu tro fie ring (Tobiasson m fl, 1996). Då det gäller artantalet på sta tio ner na i Pu ka viks buk ten har det under åren varierat mellan 1 och 15 vilket är täm li gen normalt. Stationen i yttre delen av Pu ka viks - buk ten (M1) har prov ta gits sedan 1987 (fi gur 13). In di vid an ta let har va rie rat mellan åren, men har för hela provtagningsperioden ökat signifikant. Det är fram fö rallt mäng den av små mas kar som har fluktue rat mellan åren. Rovborstmasken (Nereis diversicolor) har däremot minskat signifikant. För totala bio mas san kunde man under hela 9- TILLSTÅNDET I OLIKA VATTENOMRÅDEN 23 15

16 talet se en tydlig trend med sjun kan de värden fram till 1998 då en kraftig kraftig rekrytering av Östersjömusslor inträffade. Mängden muss lor och därmed även den totala biomassan ökade under några år men har åter sjunkit vilket är svårt att förklara. På mjuk botten stationen vid Nyp grund (M2) har bio mas san sjunkit tydligt under prov tag ning spe rio den men den är dock inte speciellt låg. Det finns bara en bot ten fau na sta tion i om rå det söder om Karls hamn (KN). Bottensub stratet på sta tio nen, lik som i hela kust om rå det utanför Karls hamn, är sand. Sta tio nen håller ett djur sam häl le som är ty piskt för denna typ av botten. Arts am man sätt ningen har varit relativt stabil under alla de provtagna åren. Däremot har biomassan sjunkit avsevärt men har de senaste åren visat tendens till att öka igen. Det finns inget som antyder att stationen är på ver kad av för o re ning ar. Algprofilen vid Norrören (Ma9) var i stort oförändrad sedan 22, dvs där fanns ett mycket tätt tångbälte på mycket grunt vatten, men eftersom lokalen är flack sträcker sig bältet utefter en sträcka av över 5 meter. Djursamhället var individrikt, fr a med gott om märlor (Gammarus spp.) och snäckor (Theodoxus fluviatilis) vilket antyder att lokalen inte är så speciellt kraftigt vågpåverkad. Lokalen synes endast i ringa grad påverkad av övergödning då djur som havstulpaner och musslor i stort saknas. Algprofilen vid Stärnö (Ma7) hade inte förändrats, dvs tång saknades i stort helt, undantaget var några mycket små blåstångs-rekryter. Sådana har visat sig tidigare utan att ge upphov till ökad # #S Karta 5 K27 Ma6 T/H K3 #S %U K28 #S %[ %a REF Provtagningsstationer i vat ten om rå det Ronneby och västerut. 16 TILLSTÅNDET I OLIKA VATTENOMRÅDEN 23 # TÖ Figur 14 Halten av kadmium i blåmusslor från Pukaviksbukten under åren Linjen anger bakgrundshalten. tångtäthet. Rödalgerna på 6 meters djup visade i stort sett oförändrad artsammansättning medan biomassan hade fördubblats till över 6 g torrvikt per kvadratmeter, mesta ökningen kom på gaffeltång (Furcellaria lumbricalis). Eftersom gaffeltång växer mycket långsamt beror den ökade biomassan sannolikt på att man med tre prover inte förmår kompensera för den fläckighet som finns i artens utbredning. Algprofilen vid Tärnö (Ma6) hade åter tunnats ut m a p sitt mycket grunda tångbälte. Det verkar vara en mycket långsam process att återskapa förlorad tång i denna miljö. Rödalgssamhället # B mg/kgts K29 Ma5 Ft1 Ft2 %[ %[ #S %a # %[ #S %U RY K12 Ma4 %U #S Hydrografi # Mjukbottenfauna %U Algprofiler %[ Ftalater i sediment %a Metaller i sediment 1 2 kilometer kadmium i blåmusslor från Pukaviksbukten Rockegrund Norrören Jordskär var intakt och hade ökat sin biomassa, fr a gällde ökningen gaffeltång. Den tånglösa lokalen vid Rockegrund (Ma8) uppvisade dubbelt så hög biomassa av rödalger som 22. Då det gäller halterna av tungmetaller i blå muss lor var de ungefär i samma stor leks ord ning som bakgrundshalterna för flertalet me tal ler. Kad mi um hal terna var dock måttligt förhöjda men utan den tendens till högre halter längre in i Pukaviksbukten vi set här tidigare (figur 14). Liksom på övriga stationer i provtagningsprogrammet finns en tendens till ökade krom- och kopparhalter samt minskande blyhalter under senaste sexårsperioden. Halterna av pesticider, PAH och PCB i blåmusslor var låga. De var i samma storleksordning som i referensområden på västkusten och i Östersjön. Däremot var halterna av tributyltenn (TBT), ett ämne som bl a ingår i vissa båtbottenfärger, över 1 gånger högre än angivna sk NOEC-värden (no observed effect consentration) vilket innebär att de uppmätta halterna är så höga att negativa effekter på musslor och andra organismer inte kan uteslutas. Under 23 gjordes liksom de två tidigare åren fiskfysio logiska undersökningar inom ra men för de sam ord na de kon troll pro gram men inom Ble kinge och västra Hanöbukten. Un der sök ning ar gjor des utanför de båda massabruken i Mörrum och Nymölla. Det finns ing en ting i de gjorda un der sök ning ar na tyder på att häl so till stån det för fiskar i om rå det ut an för Mörrums Bruk har på ver kats ne ga tivt.

17 P-tot N-tot (ton) (ton) N-tot P-tot flode jan mars maj juli sept nov febr apr juni aug okt dec flöde (m3/s) P-tot N-tot (ton) (ton) N-tot P-tot flode jan mars maj juli sept nov febr apr juni aug okt dec flöde (m3/s) Figur 15 Flöde och näringsämnestransport i Bräkneån 23. Från Bräkneåns vat ten vårdsförbunds mätningar. Figur 16 Flöde och näringsämnestransport i Ronnebyån 23. Från Ronnebyåns vatten förbunds mätningar. 1.4 Ronnebyområdet och västerut Från Karlshamn och österut består kusten av en smal skär gård som på några ställen flikas upp av fjärdar som sträcker sig flera kilometer in i landskapet. I några områden tätnar öarna till en bre da re skärgård, exempelvis vid Tärnö. Ett stör re vat ten drag (Bräkneån) mynnar i detta område och dess ut om fanns där under 23 tre fisk od ling ar. Flö de och transport av nä rings äm nen via Bräk ne ån för 23 framgår av figur 15. Om rå det utanför Ronneby ka rak tä r- i se ras av en smal mo rän skär gård med låga öar. Ron ne by fjär den är en halvöppen fjärd med re la tivt god kontakt med utsjövattnet. Fjärden be las tas fr a av Ronnebyån, men i dess yttre del finns även en stor fiskodling. Flö de och trans port av nä rings äm nen via Ronnebyån för 23 fram går av figur 16. Liksom för övriga vattendrag var transporten av såväl kväve som fosfor i de båda åarna betydligt mindre än tidigare. För Bräkneån var transporten den lägsta under hela perioden De olika provtagningsstatio nernas lägen framgår av karta 5. För Ronnebyområdet är vintervärdena av fosfor klassade som tydlig avvikelse vid station K12 och oorganiskt såväl som totalhalt kväve klassade som stor avvikelse, vilket innebär en höjning av fosfat men sänkning av kväve jämfört med 22. Jämfört med situationen fler år tillbaks i tiden innebär årets halter relativt höga värden av både fosfat och kväve. Sommarvärdena av totalhalter kväve och fosfor ligger båda på ungefär samma nivåer som de gjorde 22, dvs. tydlig avvikelse. Även stationerna K27-K3 som ligger i området har mätts, men endast i september. Dessa värden har bedömts som sommarvärden och samtliga uppvisar 1 3,9,8 25 µmol/l,7,6,5,4,3 µmol/l ,2, Figur 17 Halten av fosfatfosfor (µmol/l) i ytvatten på sta tion K12 i Ron ne by fjär den under åren Figur 18 Halten av nitratkväve (µmol/l) i ytvatten på sta tion K12 i Ron ne by fjär den under åren TILLSTÅNDET I OLIKA VATTENOMRÅDEN 23 17

18 abundans ind/m abundans biomassa artantal biomassa gww/m artantal P-tot N-tot (ton) (ton) N-tot P-tot flode jan mars maj juli sept nov febr apr juni aug okt dec flöde (m3/s) Figur 19 Artantal, individtäthet och biomassa på bot ten fau na sta tion RY i Ron ne by fjär den un der åren Figur 2 Flöde och näringsämnestransport i Lyckebyån 23. Från nationella (ti di ga re PMK) mät ning ar. tydlig avvikelse för totalhalter fosfor och kväve utom K28 som visar stor avvikelse för totalfosfor. Högsta totalhalter vad gäller både fosfor och kväve uppmättes vid K28. Siktdjupet i området varierade under sommaren från liten till stor avvikelse med lägst siktdjup i K12, 4,8 m i juli. Syrgashalten i bottenvattnet har som lägst uppmätts till 7,2 ml/l i september i K12, dvs. mycket god syretillgång. Det finns endast en mjuk bot ten sta tion i om rå det väster om Ron ne by (TÖ). Den har va rie rat mel lan åren vad gäller biomassa och in di vid an tal men har ge nom gå en de hållit djur ar ter som krä ver bott nar med låg för o re nings be last ning (Lep päkoski 1975). 23 dominerades dock djursammansättningen av föroreningståliga fjädermygglarver medan Östersjömusslorna hade minskat avsevärt. En förklaring till fluktuationer na mellan olika år och till 23 års resultat finns i det fak tum att bottnen till viss del täcks av lös dri van de rödalger vissa år. Dessa kommer med i några av bot ten pro ven varvid en del djur som inte lever nere i sedimentet utan i vegetationen kommer med. Blir algmatan liggande under längre perioder kan syrefria förhållanden uppstå nere i sedimentet. Sedimentet på bottenfaunastationen RY i Ronnebyfjärden uppvisar en sjunkande trend vad avser organiskt innehåll. Anta let ar ter eller högre taxa har legat mellan 9 och 13 de senaste åren medan såväl abundans son biomassa minskade tydligt från toppnoteringen 1996 och därefter har ökat igen de tre senaste åren (figur 19). Den prov tag na bott nen vi sar teck en på en viss över göd ning men det verkar inte som om sy re brist upp trä der. Bot ten - fau na sta tio nen söder om Ron nebyfjärden (B2) vi sa de inga teck en på för o re ning och har inte nämnvärt förändrats under prov µmol/l syrgas ml/l Figur 21 Ytvärden av oorganiskt kväve (µmol/l) på sta tion NY i Karls kro na fjär den under åren Figur 22 Syrgashalt (mg/l) vid botten på sta tion NY i Karls kro na fjär den under åren TILLSTÅNDET I OLIKA VATTENOMRÅDEN 23