Redovisning av kreditrisk

Transkript

1 Redovisning av kreditrisk - en undersökning av 26 europeiska bankers redovisning av kreditrisk enligt IFRS 7 Magisteruppsats i företagsekonomi Författare: Linda Kristoffers Redovisning Camilla Sjökvist Höstterminen 2009 Handledare: Mats Karén

2 Förord Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare Mats Karén för de råd och det stöd vi fått under arbetet med denna uppsats. Vi vill också tacka våra opponenter för de värdefulla tips de har gett oss. Uppsala den 14 januari 2010 Linda Kristoffers Camilla Sjökvist ii

3 Sammandrag Den finanskris som under 2008 drog in över Europa skadade omvärldens förtroende för banker och deras hantering och redovisning av kreditrisker. Transparensen i redovisningen ifrågasattes och krav på ökade upplysningar ställdes. I denna uppsats utreds om bankerna har tagit till sig av kritiken genom en undersökning av huruvida omfattningen av kreditriskupplysningar enligt IFRS 7 i 26 europeiska storbankers årsredovisningar har förändrats under 2008 jämfört med Det undersöks också om det finns några skillnader i omfattning av lämnade kreditriskupplysningar mellan studiens 10 undersökta banknationaliteter år 2007 och Studien har en kvantitativ ansats där 2007 och 2008 års årsredovisningar för de största europeiska bankerna studeras. Utifrån studien dras slutsatsen att kreditriskupplysningarna i europeiska storbankers årsredovisningar har ökat i omfattning mellan år 2007 och Det fastslås också att det finns en skillnad i omfattning av lämnade kreditriskupplysningar mellan studiens undersökta banknationaliteter år 2007 och 2008, men att skillnaden är mindre år Det indikerar, enligt uppsatsförfattarna, att europeiska storbankers kreditriskredovisning har blivit mer transparent och harmoniserad. iii

4 Förkortningar IASB IAS IFRS CDO International Accounting Standards Board International Accounting Standards International Financial Reporting Standards Collateralized Debt Obligation iv

5 Innehållsförteckning 1 INLEDNING BRISTER I BANKERS REDOVISNING AV KREDITRISK VIKTEN AV TRANSPARENS I REDOVISNINGEN SYFTE REFERENSRAM BANKRÖRELSE LAGSTIFTNING PÅVERKAR BANKERS REDOVISNING AV KREDITRISK Internationella redovisningsstandarder IFRS/IAS Finansiella instrument Definition av begrepp IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar HARMONISERING VILJAN ATT LÄMNA UPPLYSNINGAR SAMMANFATTNING OCH FORTSATT TILLÄMPNING AV REFERENSRAM METOD KVANTITATIV ANSATS VAL AV FÖRETAG KÄLLOR OCH TILLVÄGAGÅNGSSÄTT METODPROBLEMATIK Problematik kring undersökningens bedömningskriterier Banknationaliteter RESULTAT FRÅN UNDERSÖKNINGEN UPPFYLLDA KRITERIER 2007 OCH 2008: TOTALT UPPFYLLDA KRITERIER 2007 OCH 2008: PER LAND UPPFYLLDA KRITERIER FÖR OLIKA BANKNATIONALITETER UPPFYLLDA KRITERIER FÖR OLIKA BANKNATIONALITETER JÄMFÖRELSE BANKNATIONALITETER ÅR 2007 OCH ANALYS AV RESULTAT FRÅN UNDERSÖKNINGEN ÖKAD TRANSPARENS I KREDITRISKREDOVISNINGEN UTRYMME FÖR FÖRBÄTTRINGAR AV KREDITRISKREDOVISNINGEN UTVECKLINGEN SKILJER SIG ÅT MELLAN LÄNDER SMÅ FÖRÄNDRINGAR I RANGORDNING AV LÄNDER ÖKAD HARMONISERING SLUTSATSER OCH VIDARE FORSKNING SLUTSATSER VÄRDERING AV RESULTAT FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING KÄLLFÖRTECKNING BILAGA 1 - VÄRLDENS 50 STÖRSTA BANKER BILAGA 2 - BEDÖMNINGSKRITERIER BILAGA 3 - KRITERIEGUIDE BILAGA 4 - SAMMANSTÄLLNING AV DATA v

6 Figurförteckning Figur 1: Modell över referensram Figur 2: Modell över fortsatt tillämpning av referensram Figur 3: Antal uppfyllda kriterier: totalt Figur 4: Andel uppfyllda kriterier: totalt Figur 5: Antal uppfyllda kriterier: per land Figur 6: Andel uppfyllda kriterier: per land Figur 7: Förändring av antal/andel uppfyllda kriterier: per land Figur 8: Antal uppfyllda kriterier: per land Figur 9: Andel uppfyllda kriterier: per land Figur 10: Antal uppfyllda kriterier: per land Figur 11: Andel uppfyllda kriterier: per land Tabellförteckning Tabell 1: Undersökningens kriterier och i vilken mån de uppfylls Tabell 2: Rangordning av banknationaliteter vi

7 1 Inledning I denna inledande del av uppsatsen redogör vi först kort för uppsatsämnets bakgrund. Därefter följer en problemdiskussion där det framgår varför vi tycker valda forskningsfrågor är intressanta att undersöka. Problemdiskussionen mynnar sedan ut i formuleringen av uppsatsens syfte. 1.1 Brister i bankers redovisning av kreditrisk På senare år har användandet av olika finansiella instrument ökat. Det har medfört att företagens intressenter efterfrågar mer information om företagens finansiella riskhantering (McDonnell, 2007). För att öka transparensen 1 i redovisningen införde International Accounting Standards Board (IASB), den myndighet som ansvarar för utvecklingen av internationella redovisningsstandarder, IFRS, i januari 2007 IFRS 7 (IASB, 2005). Standarden anger vilka upplysningar kring finansiella instrument som företag ska lämna i de finansiella rapporterna. Den fastställer bland annat upplysningskrav avseende kreditrisk, det vill säga risken för att en part i ett finansiellt instrument inte kan fullgöra en skyldighet och därigenom förorsaka motparten en finansiell förlust (IFRS 7, Bilaga A). En bransch som i hög grad använder sig av finansiella instrument och är exponerad för kreditrisk är banksektorn (Sveriges Riksbank, 2008). Det är en bransch som har spelat en central roll i den nuvarande så kallade finanskrisen. I synnerhet de amerikanska bankerna och bolåneinstituten har stått i fokus eftersom deras omfattande utgivning av så kallade subprimelån, högrisklån till personer med osäker kreditvärdighet, utgjort grunden till finanskrisen. Genom att ompaketera subprimelånen till komplexa derivat och sälja dem till banker och finansiella investerare över hela världen kom inte de höga kreditrisker som lånen medförde att återspeglas i bankernas redovisning. När sedan låntagarna fick problem att betala lånen blev krisen ett faktum. (Bäckström och Forsell, 2008) Förtroendet för bankerna och deras riskhantering sjönk och bristen på transparens i redovisningen skadade tilliten till bankernas riskredovisning (Ingves, 2009). 1 Med transparens avser IASB att redovisningen ska ge en rättvisande bild av ett företags finansiella ställning, resultat och förändring av den finansiella ställningen (IASBs föreställningsram). 1

8 1.2 Vikten av transparens i redovisningen Med bra transparens i redovisningen kan investerare göra mer informerade bedömningar om risker och avkastning (IASB, 2005). Känner investerare att de inte kan lita på informationen i redovisningen eller att den är otillräcklig kommer de inte att våga investera och finansmarknaden kommer inte att fungera effektivt (Sveriges Riksbank, 2008). Det var precis vad som hände under finanskrisen, som tydligt demonstrerar vikten av transparens i de finansiella rapporterna. Hanteringen av subprimelånen gjorde det svårt för banker och andra marknadsaktörer att bedöma den egna och andras riskexponering vilket fick till följd att viljan att handla med varandra och ge varandra lån minskade allt mer. Kostnader för interbanklån steg rejält och det blev kostsamt eller till och med omöjligt för banker att sälja tillgångar för att skaffa likviditet. Osäkerheten om var ompaketerade subprimelån fanns och rädslan för spridning mellan banker medförde att förtroendet för hela banksystemet kom att urholkas och likviditeten i banksystemet sinade. För flera banker, exempelvis storbankerna Merrill Lynch och Bradford & Bingley, blev läget kritiskt. Vore det inte för omfattande ingripanden av centralbanker och regeringar världen över skulle det finansiella systemet ha kollapsat (Ingves, 2009). Banker runt om i världen har med andra ord fått betala dyrt för sin riskhantering och brist på riskupplysningar i redovisningen. Eftersom finansiella rapporter utgör beslutsunderlag för intressenter vid deras samröre med företag är transparens i redovisningen och relevant och tillförlitlig information mycket viktig (Smith, 2006). Med hänsyn till bankers funktion i samhället 2 får deras intressenter anses vara alla i samhället (Svenska bankföreningen, 2009). Därmed blir vikten av relevant och tillförlitlig redovisning mycket viktig för banker. För att återskapa omvärldens sedan finanskrisen sargade förtroende för banker måste transparensen i bankers redovisning av kreditrisk förbättras (Ingves, 2009). Frågan är om detta har skett, om banker har lärt sig något av finanskrisen. Är exempelvis banker bättre på att redovisa upplysningar om kreditrisker idag än före krisen? IASB avser, som tidigare nämnts, att med de internationella redovisningsstandarderna öka transparensen i enskilda företags årsredovisningar. Standarderna syftar också till att harmonisera den finansiella information som lämnas i årsredovisningar för att öka transparensen och jämförbarheten mellan olika länder. Harmoniseringssyftet förklaras utifrån att en 2 In- och utlåning, räntesättning, betalningsförmedling och riskspridning. 2

9 harmoniserad redovisning krävs för att garantera en effektiv kapitalmarknad (Europaparlamentets och Rådets Förordning 1606/2002/EG). Finanskrisen har visat att kapitalmarknaden inte är effektiv och vi frågar oss hur harmoniserad redovisningen av kreditrisk är mellan olika bankländer. Skiljer sig transparensen mellan banker av olika nationalitet? 1.3 Syfte Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida omfattningen av kreditriskupplysningar enligt IFRS 7 i europeiska storbankers årsredovisningar har förändrats under 2008 jämfört med Syftet är också att undersöka om det finns några skillnader i omfattning av lämnade kreditriskupplysningar mellan olika banknationaliteter år 2007 respektive 2008 samt göra en jämförelse mellan åren. 3

10 2 Referensram Eftersom denna uppsats behandlar omfattningen av bankers redovisning av kreditrisk behöver läsaren till att börja med förstå vad bankrörelse innebär och på vilket sätt banker är utsatta för kreditrisk. Läsaren behöver också förstå vilka faktorer som kan påverka omfattningen av företags lämnade kreditriskupplysningar. I detta avsnitt avser vi förse läsaren med denna information. 2.1 Bankrörelse Definitionen av bankrörelse skiljer sig åt mellan olika EU-länder (Pilsäter et al., 2003). Banker är emellertid kreditinstitut och i EG-direktivet (2002/12/EG) finns i artikel 1 en definition av vad ett kreditinstitut är: ett företag vars verksamhet består i att från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel och att bevilja krediter för egen räkning (Europaparlamentets och Rådets Direktiv 2000/12/EG kap 1). Bankers verksamhet bygger på att bära kreditrisk. Under senare år har det emellertid skett ett strukturellt skifte i bankers kredithantering. Det har blivit allt vanligare att internationella banker tillämpar den så kallade originate and distribute affärsmodellen, där lån värdepapperiseras och säljs vidare. Värdepapperiseringen har till stor del skett i strukturerade kreditinstrument, exempelvis Collateralized Debt Obligations, CDO:s (Sveriges Riksbank, 2008). CDO:s är obligationer som består av flera andra skuldsedlar (Dagens Nyheter, 2008). Genom originate and distribute affärsmodellen har bankers kreditrisker delvis överförts till andra aktörer, investeringsenheter som ofta stått utanför myndigheternas tillsyn och som inte har kunnat refinansiera sig i centralbanker. Investeringsenheterna har emellertid, för att kunna emittera certifikat med hög rating, i stor utsträckning varit uppbackade av garantier från de banker som sålt krediterna. På så vis har de kreditrisker de värdepapperiserade lånen inneburit ändå stannat kvar inom banksystemet. Originate and distribute affärsmodellen har med andra ord spridit risk mellan fler aktörer men samtidigt medfört stora risker och ökad sårbarhet i det finansiella systemet (Sveriges Riksbank, 2008). 4

11 2.2 Lagstiftning påverkar bankers redovisning av kreditrisk En viktig faktor som påverkar bankers redovisning av kreditrisk är den lagstiftning som finns på området. Eftersom vi i denna uppsats ska undersöka omfattningen av bankers kreditriskupplysningar i årsredovisningar med utgångspunkt från den internationella redovisningsstandarden IFRS 7 kommer vi i avsnitt att ge läsaren information om regelverket IFRS/IAS, med tonvikt på den nämnda standarden Internationella redovisningsstandarder IFRS/IAS Noterade bolag inom EU:s medlemsstater måste sedan 2005 upprätta sin koncernredovisning enligt internationella redovisningsstandarder så som de antagits av EU (Europaparlamentets och Rådets Förordning 1606/2002/EG). Med internationella redovisningsstandarder avses IFRS-standarder och IAS-standarder som utfärdats av det oberoende expertorganet IASB. Syftet med redovisningsstandarderna är att harmonisera den finansiella information som rapporteras i koncernredovisningar för att på så sätt öka både insynen och jämförbarheten mellan olika länders redovisningar (Europaparlamentets och Rådets Förordning 1606/2002/EG). IFRS/IAS har dock ett principbaserat synsätt som lämnar visst utrymme för tolkning och anpassning av den egna rapporten (Finansinspektionen 2006:2) Finansiella instrument Bankers kreditrisker är kopplade till finansiella instrument. Finansiella instrument regleras av IASB genom tre standarder: IAS 32 som behandlar klassificering av finansiella instrument, IAS 39 som berör redovisning och värdering av finansiella instrument samt IFRS 7 som reglerar vilka upplysningar kring finansiella instrument som företag ska lämna. Grundregeln för dessa tre standarder, som kompletterar varandra, är att de skall tillämpas av alla företag för alla typer av finansiella instrument (IFRS 7, IAS 32 och IAS 39) Definition av begrepp I IAS 32 och IAS 39 definieras begrepp såsom finansiellt instrument, finansiell tillgång, finansiell skuld, egetkapitalinstrument och derivat. Dessa begrepp används med följande betydelser: 5

12 Enligt IAS 32, p. 11 är definitionen av ett finansiellt instrument: Ett finansiellt instrument är varje form av avtal som ger upphov till en finansiell tillgång i ett företag och en finansiell skuld eller ett egetkapitalinstrument i ett annat företag. En finansiell tillgång är varje form av tillgång i form av: a) kontanter b) egetkapitalinstrument i ett annat företag, c) avtalsenlig rätt att i. erhålla kontanter eller annan finansiell tillgång i ett annat företag, eller ii. byta en finansiell tillgång eller finansiell skuld med ett annat företag under villkor som kan vara förmånliga för företaget, eller d) avtal som kommer att eller kan komma att regleras i företagets egna egetkapitalinstrument. (IAS 32, p. 11) En finansiell skuld är varje skuld i form av: a) avtalsenlig förpliktelse att i. erlägga kontanter eller annan finansiell tillgång i ett annat företag, eller ii. byta en finansiell tillgång eller finansiell skuld med ett annat företag under villkor som kan vara oförmånliga för företaget, eller b) avtal som kommer att eller kan komma att regleras i företagets egna egetkapitalinstrument. (IAS 32, p.11) Ett egetkapitalinstrument är varje form av avtal som innebär en residual rätt i ett företags tillgångar efter avdrag för alla dess skulder. (IAS 32, p.11) Ett derivat är ett finansiellt instrument med samtliga tre nedanstående kännetecken: a) dess värde ändras till följd av ändringar i en underliggande variabel, exempelvis angiven räntesats, priset på ett finansiellt instrument eller ett kreditbetyg, b) det krävs ingen inledande nettoinvestering eller en inledande nettoinvestering som är mindre än vad som skulle krävas för andra typer av avtal som kan förväntas reagera på ett liknande sätt vid förändrar i marknadsfaktorer, och c) det regleras vid en framtida tidpunkt. (IAS 39, p. 9) 6

13 2.2.4 IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar Den standard som främst behandlar europeiska bankers redovisning av kreditrisk är IFRS 7. Syftet med IFRS 7 är att kräva att företag lämnar sådana upplysningar i sina finansiella rapporter som gör det möjligt för användare att bedöma: a) den betydelse finansiella instrument har för företagets finansiella ställning och resultat, och b) karaktär och omfattning av de risker som uppstår genom finansiella instrument och som företaget är exponerat för under perioden och vid rapportperiodens slut samt hur företaget hanterar dessa risker. (IFRS 7, p.1) Följande punkter i IFRS 7 berör vår undersökning och beskrivs nedan i punktordning: Punkt 33: Kvalitativa upplysningar För varje typ av risk som härrör från finansiella instrument ska ett företag lämna upplysning om: a) exponering för risk och dess uppkomst, b) företagets mål, principer och metoder för att hantera risk samt metoder för att mäta risken, och c) eventuella förändringar i a eller b i förhållande till föregående period. (IFRS 7, p. 33) Punkt 34: Kvantitativa upplysningar För varje typ av risk som härrör från finansiella instrument ska ett företag lämna: a) Sammanfattande kvantitativa uppgifter om företagets exponering för risken vid rapportperiodens slut. Dessa uppgifter ska baseras på den information som internt rapporteras till nyckelpersoner i ledande ställning inom företaget. c) Uppgifter om koncentration av risker. (IFRS 7, p.34) Denna koncentration av risker uppkommer, enligt IFRS 7 Bilaga B, från finansiella instrument med likartade egenskaper som påverkas på ett likartat sätt av makroekonomiska och andra omvärldsförändringar (IFRS 7, B8). Identifiering av koncentrationer av risker kräver en bedömning med hänsyn tagen till företagets förhållanden. Information om koncentrationer av risker ska enligt en kompletterande punkt till IFRS 7, p.34 omfatta en beskrivning av: 7

14 a) hur ledningen fastställer koncentrationer, b) de gemensamma faktorer som kännetecknar varje koncentration (exempelvis motpart, geografiskt område, valuta eller marknad), och c) storleken på kreditrisken avseende samtliga finansiella instrument som påverkas av dessa faktorer. (IFRS 7, B8) Punkt 36: Kreditrisk För varje klass 3 av finansiella instrument ska ett företag ange: a) det belopp som bäst motsvarar den maximala kreditriskexponering vid rapportperiodens slut utan hänsyn tagen till säkerheter och andra arrangemang som innehas för att minska kreditrisken, b) med avseende på de belopp som uppgivits enligt a, en beskrivning av dessa säkerheter, c) information om kreditkvaliteten på finansiella tillgångar som varken har förfallit till betalning eller har nedskrivet värde, och d) redovisat värde för finansiella tillgångar som annars skulle redovisas som förfallna till betalning eller skrivas ned och vars villkor har omförhandlats. (IFRS 7, p.36) Punkt 37: Kreditrisk: Finansiella tillgångar som antingen är förfallna till betalning eller har nedskrivet värde För varje klass av finansiella tillgångar ska ett företag ange: a) en åldersanalys av de finansiella tillgångarna som är förfallna, men inte nedskrivna, vid rapportperiodens slut, b) en analys av finansiella tillgångar som företaget, efter individuell bedömning, bedömt har minskat i värde, inklusive de faktorer som företag har beaktat för att avgöra om företag ska skriva ned, och c) med avseende på de belopp som uppgetts enligt a och b, en beskrivning av erhållna säkerheter och andra arrangemang för att minska för att minska kreditrisken samt, såvida det inte är ogenomförbart, en bedömning av deras verkliga värden. (IFRS 7, p. 37) 3 Klasserna är: a) Finansiella tillgångar värderade till verkligt värde via rapporten över totalresultat, b) Investeringar som hålls till förfall, c) Lånefordringar och kundfordringar, d) Finansiella tillgångar som kan säljas, e) Finansiella skulder värderade till verkligt värde via rapporten över totalresultat, och f) Finansiella skulder värderade till upplupet anskaffningsvärde (IFRS 7, p. 8). 8

15 Punkt 38: Kreditrisk: Erhållna säkerheter och andra arrangemang för att minska kreditrisken Om ett företag erhåller finansiella eller icke-finansiella tillgångar under perioden genom att ta kontroll över säkerheter eller ta i anspråk andra arrangemang för att minska kreditrisken (exempelvis garantier), och sådana tillgångar uppfyller kriterierna för redovisning enligt andra standarder, ska företaget lämna upplysning om a) tillgångarnas karaktär och deras redovisade värden, och b) sina strategier för att avyttra tillgångarna eller använda dem i rörelsen, när tillgångarna inte enkelt kan omvandlas till kontanter. (IFRS 7, p. 38) Definitionen av kreditrisk är, som tidigare nämnts, risken att en part i ett finansiellt instrument inte kan fullgöra en skyldighet och därigenom förorsaka motparten en finansiell förlust (IFRS 7, Bilaga A). Verksamheter som kan ge upphov till kreditrisk och hänförlig maximal kreditexponering är exempelvis, enligt IFRS B10, lånefordringar och kundfordringar, derivatkontrakt, utfärdande av finansiella garantier samt lånelöften som inte kan återkallas under kreditens löptid. 2.3 Harmonisering En del av syftet med denna uppsats är att undersöka hur harmoniserad europeiska bankers redovisning av kreditrisk är. Att IFRS är principbaserat har varit betydelsefullt för den globala acceptansen av standarderna och flexibiliteten har möjliggjort tillämpning av IFRS i länder med olika redovisningsmiljöer. I den bemärkelsen konstituerar IFRS ett steg framåt i harmoniseringsprocessen av länders redovisning. Samtidigt medför det faktum att IFRS är principbaserat en möjlighet för företag att använda flexibiliteten till att behålla sina traditionella, kulturellt betingade, redovisningsprinciper och jämförbarheten av redovisningen mellan olika länder är fortfarande långt ifrån perfekt (Carmona och Trombetta, 2008). Det finns fortfarande betydande skillnader i implementeringen av IFRS mellan länder även om regelverket har förbättrat överensstämmelsen i den finansiella rapporteringen i Europa betydligt (Steffee, 2009). Det vi i denna uppsats fokuserar på är harmoniseringen av redovisning av kreditrisk, om en banks nationalitet påverkar omfattningen av i årsredovisningen lämnade kreditriskupplysningar. 9

16 2.4 Viljan att lämna upplysningar Även inom ett land kan det förekomma skillnader mellan företags vilja att i de finansiella rapporterna lämna upplysningar. I detta avsnitt presenterar vi information om faktorer som påverkar företags vilja att lämna upplysningar. Faktorerna kan förklara varför olika företag redovisar olika mycket upplysningar och varför ett och samma företag kan redovisa olika mycket information vid olika tillfällen. Det finns en allmänt observerad tendens för företag att undanhålla private information från investerare. De klassiska förklaringarna till det inkluderar kostnaderna förknippade med att ta fram och sprida upplysningar och investerares osäkerhet kring företags informationsutgivning (Einhorn och Ziv, 2008). En undersökning genomförd av Einhorn och Ziv (2008) visade på att förklaringen kan ligga i att företag, när de en gång delat med sig av vissa upplysningar implicit åtar sig att lämna liknande upplysningar i framtiden. Den osäkerhet och ojämna maktfördelning som informationsassymetri mellan företag och investerare skapar bidrar till ineffektivitet på finansmarknaden. Ekonomisk teori argumenterar för att ökade upplysningar från företag minskar informationsassymetrikomponenten av företags kapitalkostnad (Leuz och Verrecchia, 2000). En undersökning gjord av Leuz och Verrecchia (2000) visade också på att företag som ökar sina lämnade upplysningar får ekonomiska och statistiskt signifikanta fördelar, i form av exempelvis lägre kapitalkostnad och ökad aktieomsättning. 2.5 Sammanfattning och fortsatt tillämpning av referensram Vi har i denna referensram redogjort för hur alla noterade bolag inom EU:s medlemsstater måste upprätta sin koncernredovisning enligt de internationella redovisningsstandarderna IFRS/IAS men att det fortfarande finns skillnader i redovisningen mellan länder. Vi har också förklarat att banksektorn är en bransch som i hög grad är exponerad för kreditrisk 10

17 och pekat på några olika faktorer som i ekonomisk litteratur har argumenterats påverka hur mycket upplysningar enskilda företag lämnar i sina finansiella rapporter. Med hjälp av de i denna referensram nämnda upplysningskrav kring kreditrisk som IFRS 7 anger ska vi i denna uppsats, vilket illustreras i figur 2, undersöka omfattningen av kreditriskupplysningar i årsredovisningarna för den kreditriskexponerade europeiska banksektorn. Genom att använda de i avsnitt utvalda punkterna i IFRS 7 kommer vi att arbeta fram de kriterier vi behöver för att genomföra undersökningen. Vi kommer i undersökningen att utreda huruvida europeiska bankers vilja, att i årsredovisningarna upplysa om kreditrisk har förändrats mellan 2007 och Bankernas vilja att upplysa mäts genom omfattningen av lämnade kreditriskupplysningar. Vi kommer även att undersöka harmoniseringen mellan länderna 2007 respektive 2008, med avseende på omfattningen av lämnade kreditriskupplysningar i bankernas årsredovisningar. En jämförelse av harmoniseringen mellan åren kommer också att genomföras. 11

18 3 Metod För att läsaren ska kunna bedöma uppsatsens kvalitet lämnas i detta avsnitt information om hur vi gick tillväga i arbetet med denna uppsats, vilka val vi gjorde och varför vi gjorde dem. 3.1 Kvantitativ ansats Vi har i denna studie använt oss av en kvantitativ ansats eftersom vi har en testande problemställning. Kvantitativ ansats bör användas av uppsatsförfattare som ämnar undersöka relativt få nyanser, i vårt fall omfattning av lämnade kreditriskupplysningar, men önskar gå på bredden och undersöka ett större antal enheter. Ansatsen kännetecknas av att ett givet förhållande kan beskrivas tämligen exakt. Den största risken med en kvantitativ ansats är att undersökningen kan få en ytlig prägel. Ansatsen är extensiv och därför kan den inte vara alltför komplex och djupgående (Jacobsen, 2002). I denna uppsats har valet av kvantitativ ansats inneburit att vi endast avser undersöka huruvida omfattningen av lämnade upplysningar kring kreditrisk har förändrats. Vi kommer således inte att undersöka kvaliteten i lämnade upplysningar eller analysera bakomliggande orsaker till bankernas val av omfattning av lämnade kreditriskupplysningar. 3.2 Val av företag Det finns studier som visar att större bolag redovisar fler upplysningar om finansiella instrument än vad mindre gör (Benkel & Moa, 2008). Mot bakgrund av detta kan det förväntas att kreditriskupplysningarna skiljer sig åt mellan banker av olika storlek. Eftersom vi i denna uppsats inte avser studera bankers storleks inverkan på omfattningen av kreditriskredovisningen har vi valt att undersöka banker av mer jämförlig storlek. Vi har därför valt att undersöka de största bankerna i Europa som tillämpar IFRS i sin årsredovisning. Vi ville begränsa vår undersökning till en geografisk marknad och vi valde den europeiska eftersom finanssektorns struktur i Europa till största delen är bankbaserad (Sveriges Riksbank, 2009). Vi har baserat valet av banker utifrån en uppställning av världens 50 största banker, med avseende på balansomslutning, gjord av The Banker och publicerad i en artikel skriven av Rogers (2009) i The Guardian. Från denna ranking av banker har vi eliminerat alla icke- 12

19 europeiska banker, som var 16 stycken till antalet. Av de kvarstående 34 bankerna var det fem banker som inte kunde ingå i vår undersökning på grund av att de är ägda av eller har blivit sammanslagna med en annan bank som finns med i rankinglistan. Ytterligare en bank föll bort med anledning av att årsredovisningarna inte fanns tillgängliga på engelska, en bank redovisade inte enligt IFRS och en bank har upphört med sin bankverksamhet. Det gav oss en slutlig population på sammanlagt 26 europeiska banker av 10 olika nationaliteter, se Bilaga Källor och tillvägagångssätt Med utgångspunkt i de upplysningskrav kring kreditrisk som anges i IFRS 7 arbetade vi fram en mall, se Bilaga 2, med 14 stycken upplysningskriterier. Därefter stämde vi av valda bankers årsredovisningar 2007 och 2008 mot dessa kriterier. Vi har använt oss av företagens elektroniska årsredovisningar, som vi har hämtat från respektive banks webbsida. Varje kriterium tilldelades samma vikt, inga upplysningar har i vår undersökning bedömts vara viktigare än andra. Om ett företag ansågs uppfylla ett bedömningskriterium tilldelades de en etta, annars en nolla. Att avgöra huruvida en bank uppfyllt ett kriterium visade sig vara mer problematisk än vi inledningsvis trodde, och vi fick arbeta fram kriterier till kriterierna. I bilaga 3 redogör vi för, för varje bedömningskriterium, vilka krav vi har ställt för att en bank ska ha ansetts uppfyllt ett kriterium och därmed tilldelats en etta. I bilaga 4 redovisar vi resultaten från avstämningen av årsredovisningarna. Efter avstämningen genomförde vi en komparativ analys för att fastställa huruvida antalet/andelen uppfyllda kriterier förändrades under år 2008, jämfört med Resultaten sammanställde vi i diagram, som presenteras i avsnitt 4 Resultat från undersökningen i uppsatsen. Med hjälp av våra data kunde vi göra denna analys på företagsbasis, landsbasis och summerat för samtliga undersökta banker, varav vi valde att fokusera på de två sista. Vi analyserade också om antalet/andelen uppfyllda kriterier skiljde sig åt mellan de 10 bankländerna, för att ta reda på om en banks nationalitet inverkar på omfattningen av lämnade kreditriskupplysningar i bankers årsredovisningar. Denna analys av landskillnader i omfattning av kreditriskupplysningar genomförde vi för år 2007 respektive 2008 och vi gjorde även en jämförelse mellan åren. 13

20 3.4 Metodproblematik Problematik kring undersökningens bedömningskriterier Bedömningskriterierna utformades utifrån upplysningskrav som IFRS 7 ställer på europeiska koncerner och de ska därmed vara uppfyllda av studiens banker. Från början var bedömningskriterierna fler till antalet men några eliminerades eftersom de behandlade upplysningar som inte var tillämpbara för samtliga banker. Eftersom vi i studien jämför bankers uppfyllande av kriterier var det nödvändigt att alla kriterier skulle vara tillämpliga för samtliga banker. Under arbetets gång reflekterade vi uppsatsförfattare över att en enskild bank kunde uppfylla ett kriterium både år 2007 och år 2008 men att informationen var mer utförlig eller lättillgänglig ett av åren. Vi reflekterade även över att olika banker kunde lämna olika informativa upplysningar och ändå nå samma antal uppfyllda kriterier. Begränsningen till att använda endast ettor och nollor har medfört att sådana skillnader inte fångas upp i undersökningen. Vi uppsatsförfattare övervägde att införa en till nivå, tvåor, men insåg att en sådan ansats skulle innebära ännu större metodproblem eftersom det vore än mer problematiskt att sätta upp riktlinjer för vad som motiverar en tvåa jämfört med en etta. En bank som uppfyller samtliga 14 kriterier kan tolkas uppfylla IFRS 7: s upplysningskrav på kreditrisk. En bank som uppfyller hälften av kriterierna får tolkas vara mindre bra på att uppfylla IFRS 7:s upplysningskrav. Emellertid behöver detta inte tolkas som att den banken är hälften så bra som den bank som uppfyller samtliga bedömningskriterier eftersom vissa upplysningar förmodligen är mer relevanta för att avspegla ett företags exponering för kreditrisk. I denna studie har vi dock, som tidigare nämnts, valt att inte tillskriva kriterierna olika vikt, dels eftersom IASB inte gör det och dels för att det är en alltför subjektiv bedömningsfråga. I och med att kriterierna egentligen inte har lika stora skalsteg (ekvidistans) är det inte helt korrekt att räkna ut ett medelvärde. I denna studie presenteras ändå medelvärden och standardavvikelser för uppfyllda kriterier eftersom siffrorna är informativa i den bemärkelsen att de upplyser om i vilken mån den undersökta populationen uppfyller de 14 bedömningskriterierna. 14

21 3.4.2 Banknationaliteter Som tidigare nämnts i avsnitt 3.2 Val av företag är vår studie inriktad på de största bankerna i Europa. Bankerna är av tio olika nationaliteter och vissa länder representeras av fler banker än andra. När vi i uppsatsen skriver om en viss nationalitet avser vi endast undersökta banker av den nationaliteten. De resultat som presenteras i undersökningen ska inte tolkas som att de gäller för samtliga banker inom ett land. 15

22 4 Resultat från undersökningen I detta empiriavsnitt redovisas resultaten från genomförd undersökning. Vi inleder med att presentera sammanställningar av hur antalet/andelen uppfyllda kriterier förhåller sig mellan år 2007 och 2008, på total- och landsbasis och kriterienivå. Därefter presenterar vi sammanställningar av hur antalet/andelen uppfyllda kriterier förhåller sig mellan undersökta bankländer. 4.1 Uppfyllda kriterier 2007 och 2008: totalt Vi har i vår undersökning med hjälp av de bedömningskriterier som listas i Bilaga 2 undersökt omfattningen av undersökta bankers kreditriskupplysningar. I vår undersökning kunde maximalt 364 kriterier (respektive år) uppfyllas eftersom vi undersökte 26 europeiska bankers årsredovisningar och kriterierna var 14 stycken till antalet. År 2007 var antalet uppfyllda kriterier, för bankerna summerat, 264 stycken. År 2008 var antalet 285 stycken. Detta illustreras i figur 3 Antal uppfyllda kriterier: totalt nedan. I figur 4 Andel uppfyllda kriterier: totalt illustreras att andelen uppfyllda kriterier år 2007 därmed var 72,5 % och 2008 var motsvarande siffra 78,3 %. Figur 3: Antal uppfyllda kriterier: totalt Figur 4: Andel uppfyllda kriterier: totalt 16

23 Antalet uppfyllda kriterier för de 26 studerade bankerna har mellan år 2007 och 2008 ökat med 8,0 %. Uttryckt i procentenheter var ökningen 5,8. Tre kriterier, kriterium 1, 2 och 13 (se tabell 1 nedan), var uppfyllda av samtliga banker redan För ett kriterium, kriterium 11, skedde ingen förändring i antalet banker som uppfyllde kriteriet. För alla andra kriterier noterade vi en ökning av antalet/andelen uppfyllda kriterier mellan åren. Högst procentuell ökning av antalet uppfyllda kriterier mellan åren noterades för kriterium 14 som gäller upplysningar om strategier för att avyttra eller använda mindre likvida säkerheter för att minska kreditrisk. Därefter var ökningen störst för upplysningar om uppkomsten av kreditrisker, kriterium 3. Avseende upplysningar om förändring av exponering för kreditrisk i förhållande till föregående period kompletterades upplysningarna i årsredovisningarna så pass att samtliga banker uppfyllde kriterium 7 år Antal banker 2007 Antal banker 2008 Förändring Kriterium Kriterium Kriterium Kriterium Kriterium Kriterium Kriterium Kriterium Kriterium Kriterium Kriterium Kriterium Kriterium Kriterium Tabell 1: Undersökningens kriterier och i vilken mån de uppfylls 17

24 4.2 Uppfyllda kriterier 2007 och 2008: per land I vår undersökning har banker av 10 olika nationaliteter ingått: Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Schweiz, Belgien, Italien, Nederländerna, Spanien, Danmark och Sverige. Nedan i figur 5 till 7 redovisas våra sammanställningar av bankernas omfattning av kreditriskupplysningar mellan 2007 och 2008 på landsbasis. Antalen uppfyllda kriterier är ländernas genomsnittliga antal uppfyllda kriterier, det vill säga vi har dividerat summan av ett enskilt lands bankers uppfyllda kriterier med antalet undersökta banker i det landet. Nationaliteterna är rangordnade från största till minsta bankland utifrån sammanslagna balansomslutningar för de banker som har ingått i studien. Figur 5: Antal uppfyllda kriterier: per land Figur 6: Andel uppfyllda kriterier: per land 18

25 Figur 7: Förändring av antal/andel uppfyllda kriterier: per land Storbritannien 2007 uppfyllde de brittiska bankerna i snitt 12,0 av 14 kriterier var motsvarande siffra 12,3. Antal uppfyllda kriterier ökade således med 2,5 %. Ett snitt på 12,0 uppfyllda kriterier 2007, respektive 12,3 kriterier 2008 innebar att de brittiska bankerna uppfyllde 85,7 % av kriterierna år 2007 och 87,5 % av kriterierna år Andelen uppfyllda kriterier ökade således med 1,8 procentenheter mellan år 2007 och år Ökningen bestod i att de brittiska bankerna lämnade mer upplysningar kring maximal kreditriskexponering 4. Frankrike 2007 uppfyllde de franska bankerna i snitt 8,8 av 14 kriterier var motsvarande siffra 9,8. Antal uppfyllda kriterier ökade således med 11,4 %. Ett snitt på 8,8 uppfyllda kriterier 2007, respektive 9,8 kriterier 2008 innebar att de franska bankerna uppfyllde 62,5 % av kriterierna år 2007 och 69,6 % av kriterierna år Andelen uppfyllda kriterier ökade således med 7,1 procentenheter mellan år 2007 och år Frankrikes ökning bestod bland annat i att de franska bankerna ökade sina upplysningar gällande uppkomsten av kreditrisker, gemensamma faktorer som kännetecknar varje koncentration av kreditrisker och storleken på kreditrisken avseende de finansiella instrumenten som påverkas av dessa faktorer. 4 När vi i uppsatsen skriver att upplysningar har ökat avses att antalet/andelen uppfyllda kriterier har ökat. 19

26 Tyskland 2007 uppfyllde de tyska bankerna i snitt 11,0 av 14 kriterier var motsvarande siffra 11,3. Antal uppfyllda kriterier ökade således med 2,7 %. Ett snitt på 11,0 uppfyllda kriterier 2007, respektive 11,3 kriterier 2008 innebar att de tyska bankerna uppfyllde 78,6 % av kriterierna år 2007 och 80,6 % av kriterierna år Andelen uppfyllda kriterier ökade således med 2,0 procentenheter mellan år 2007 och år De tyska bankerna ökade mellan åren sina upplysningar kring sina strategier för att avyttra eller använda mindre likvida säkerheter för att minska kreditrisk. De ökade också upplysningarna kring uppkomsten av kreditrisker och förändring av exponering för kreditrisk i förhållande till föregående period. Schweiz 2007 uppfyllde den schweiziska banken 12,0 av 14 kriterier var motsvarande siffra 13,0. Antal uppfyllda kriterier ökade således med 8,3 %. 12,0 uppfyllda kriterier 2007, respektive 13,0 kriterier 2008 innebar att den schweiziska banken uppfyllde 85,7 % av kriterierna år 2007 och 92,9 % av kriterierna år Andelen uppfyllda kriterier ökade således med 7,1 procentenheter mellan år 2007 och år 2008 genom att den schweiziska banken 2008 upplyste om det verkliga värdet på erhållna säkerheter kopplade till förfallna eller nedskrivna finansiella tillgångar. Den informationen saknades året innan. Belgien 2007 uppfyllde de belgiska bankerna i snitt 10,5 av 14 kriterier var motsvarande siffra 11,5. Antal uppfyllda kriterier ökade således med 9,5 %. Ett snitt på 10,5 uppfyllda kriterier 2007, respektive 11,5 kriterier 2008 innebar att de belgiska bankerna uppfyllde 75,0 % av kriterierna år 2007 och 82,1 % av kriterierna år Andelen uppfyllda kriterier ökade således med 7,1 procentenheter mellan år 2007 och år Ökningen bestod i att de belgiska bankerna ökade sina upplysningar kring storleken på kreditrisk för varje koncentration samt kring kreditkvaliteten på finansiella tillgångar som varken har förfallit till betalning eller har nedskrivet värde. Italien 2007 uppfyllde de italienska bankerna i snitt 10,0 av 14 kriterier var motsvarande siffra 11,0. Antal uppfyllda kriterier ökade således med 10,0 %. Ett snitt på 10,0 uppfyllda kriterier 2007, respektive 11,0 kriterier 2008 innebar att de italienska bankerna uppfyllde 20

27 71,4 % av kriterierna år 2007 och 78,6 % av kriterierna år Andelen uppfyllda kriterier ökade således med 7,1 procentenheter mellan år 2007 och år De italienska bankerna upplyste år 2008 men inte år 2007 om sina strategier för att avyttra eller använda mindre likvida säkerheter för att minska kreditrisk. I övrigt skedde ingen förändring. Nederländerna 2007 uppfyllde de nederländska bankerna i snitt 8,0 av 14 kriterier var motsvarande siffra 9,0. Antal uppfyllda kriterier ökade således med 12,5 %. Ett snitt på 8,0 uppfyllda kriterier 2007, respektive 9,0 kriterier 2008 innebar att de nederländska bankerna uppfyllde 57,1 % av kriterierna år 2007 och 64,3 % av kriterierna år Andelen uppfyllda kriterier ökade således med 7,1 procentenheter mellan år 2007 och år Att andelen ökade berodde på att upplysningarna kring uppkomst av kreditrisker samt förändring av exponering för kreditrisk i förhållande till föregående period ökade. Spanien 2007 uppfyllde de spanska bankerna i snitt 8,5 av 14 kriterier var motsvarande siffra 11,0. Antal uppfyllda kriterier ökade således med 29,4 %. Ett snitt på 8,5 uppfyllda kriterier 2007, respektive 11,0 kriterier 2008 innebar att bankerna uppfyllde 60,7 % av kriterierna år 2007 och 78,6 % av kriterierna år Andelen uppfyllda kriterier ökade således med 17,9 procentenheter mellan åren. Ökningen bestod i att de spanska bankerna mellan åren ökade sina upplysningar om uppkomst av kreditrisk, hur koncentrationer fastställs och maximal kreditriskexponering för varje klass av finansiella instrument utan hänsyn tagen till säkerheter. Upplysningarna ökade också kring kreditkvaliteten på finansiella tillgångar som varken har förfallit till betalning eller har nedskrivet värde, samt strategier för att avyttra eller använda mindre likvida säkerheter i rörelsen för att minska kreditrisk. Danmark 2007 uppfyllde den danska banken 11,0 av 14 kriterier var motsvarande siffra 12,0. Antal uppfyllda kriterier ökade således med 9,1 %. 11,0 uppfyllda kriterier 2007, respektive 12,0 kriterier 2008 innebar att den danska banken uppfyllde 78,6 % av kriterierna år 2007 och 85,7 % av kriterierna år Andelen uppfyllda kriterier ökade således med 7,1 procentenheter mellan år 2007 och år Det som banken lämnade ökade upplysningar om år 2008 jämfört med år 2007 var förändring av exponering för kreditrisk i förhållande till föregående period. 21

28 Sverige 2007 uppfyllde den svenska banken 7,0 av 14 kriterier var motsvarande siffra 8,0. Antal uppfyllda kriterier ökade således med 14,3 %. 7,0 uppfyllda kriterier 2007, respektive 8,0 kriterier 2008 innebar att den svenska banken uppfyllde 50,0 % av kriterierna år 2007 och 57,1 % av kriterierna år Andelen uppfyllda kriterier ökade således med 7,1 procentenheter mellan år 2007 och år Ökningen med ett kriterium berodde på att banken år 2008 men inte år 2007 angav en åldersanalys av de finansiella tillgångar som var förfallna men inte nedskrivna. 4.3 Uppfyllda kriterier för olika banknationaliteter 2007 I figur 8 och 9 nedan visas antalet respektive andelen uppfyllda kriterier per bankland Nationaliteterna är rangordnade utifrån antalet/andelen uppfyllda kriterier. Figur 8: Antal uppfyllda kriterier: per land 2007 Figur 9: Andel uppfyllda kriterier: per land 2007 Störst antal/andel uppfyllda kriterier 2007 hade Storbritannien och Schweiz med 12 av 14 uppfyllda kriterier, vilket innebar att länderna uppfyllde 86 % av undersökningens bedömningskriterier. Minst antal/andel uppfyllda kriterier 2007 hade Sverige som endast uppfyllde hälften av bedömningskriterierna. Det aritmetiska medelvärdet av ländernas genomsnittligt uppfyllda kriterier var 9,9. Det motsvarade en uppfyllandegrad på 71 %. Standardavvikelsen från medelvärdet var 1,5 kriterier. 22

29 Banker av samtliga undersökta nationaliteter, med undantag av Schweiz, uppfyllde i låg utsträckning kriteriet kring hur bankernas ledningar fastställer koncentrationer av kreditrisker. Alla bankländer, förutom Danmark, lämnade heller inte tillräckliga upplysningar för att uppfylla kriteriet gällande redovisning av verkligt värde av erhållna säkerheter och andra arrangemang för att minska kreditrisk kopplade till förfallna eller nedskrivna finansiella tillgångar. Även Storbritannien, som placerade sig i topp i landsrankingen avseende antal uppfyllda kriterier per land, brast i upplysningar kring detta. Att upplysa om kreditkvaliteten på finansiella tillgångar som varken förfallit till betalning eller har nedskrivet värde och storleken på kreditrisker för olika koncentrationer var också något som många av bankländerna (4 av 10) inte upplyste om. Samtliga banknationaliteter upplyste år 2007 om sina metoder för att mäta och hantera kreditrisker samt om karaktär och redovisade värden av, under perioden, erhållna säkerheter och andra arrangemang för att minska kreditrisken. Bankerna i de olika länderna upplyste också i de flesta fall kriteriet rörande förändring av exponering för kreditrisk i förhållande till föregående period. 4.4 Uppfyllda kriterier för olika banknationaliteter 2008 I figur 10 och 11 nedan visas antalet respektive andelen uppfyllda kriterier per bankland Nationaliteterna är rangordnade utifrån antalet/andelen uppfyllda kriterier. Figur 10: Antal uppfyllda kriterier: per land 2008 Figur 11: Andel uppfyllda kriterier: per land

30 2008 var det aritmetiska medelvärdet av bankländernas genomsnittligt uppfyllda kriterier 10,9 kriterier, vilket motsvarade en uppfyllandegrad på 78 %. Standardavvikelsen från medelvärdet var 1,4 kriterier. Sverige var det land som uppvisade lägst resultat i undersökningen med endast 8,0 uppfyllda kriterier år Schweiz placerade sig i topp med 93 % uppfyllda kriterier, vilket kan jämföras med Sveriges andel på 57 %. Schweiz med sin topplacering lyckades under året uppfylla alla bedömningskriterier förutom att det saknades upplysningar motsvarande kriterium 9 som berör kreditkvaliteten på finansiella tillgångar som varken har förfallit till betalning eller har nedskrivet värde. De brittiska bankerna uppfyllde också de flesta av bedömningskriterierna men brast, liksom den svenska, de spanska och nederländska bankerna i redovisningen av verkligt värde av erhållna säkerheter och andra arrangemang för att minska kreditrisk kopplade till förfallna eller nedskrivna finansiella tillgångar. De franska bankerna uppfyllde betydligt färre kriterier än den schweiziska banken och de brittiska. Sämst var de franska bankerna på att beskriva hur bankernas ledningar fastställer koncentrationer av kreditrisk och på att ange analyser av finansiella tillgångar som individuellt har bedömts minska i värde. De tyska bankerna uppfyllde de flesta kriterierna år De saknade emellertid relativt ofta upplysningar om hur bankernas ledningar fastställer koncentrationer. Italien och Spanien uppfyller i snitt samma antal kriterier (11,0) under 2008 men vilka kriterier de uppfyller skiljer sig åt. De belgiska bankerna och den danska banken upplyser något mer om sina kreditrisker än Italien och Spanien medan Nederländerna och Sverige är de som redovisar minst upplysningar kring kreditrisker, det vill säga uppfyller lägst antal bedömningskriterier. 4.5 Jämförelse banknationaliteter år 2007 och 2008 Vid en jämförelse av uppfyllda kriterier mellan 2007 och 2008 för olika banknationaliteter kunde följande noteras: Schweiz gick år 2008 upp i ensam ledning, från att ha delat förstaplatsen med Storbritannien. Belgien gick upp en placering, från femte till fjärde plats. Danmark, Italien, Nederländerna och Sverige behöll sina placeringar och landade på platserna tre, sex, nio och tio. Spanien gick upp två placeringar till plats sex. Därmed gick Spanien om Frankrike, som backade en placering till plats åtta under Mest backade 24

31 Tyskland som föll ner två placeringar, från plats tre till plats fem. Sverige låg kvar på sin bottenplacering och var den nationalitet som i vår undersökning uppfyllde minst antal kriterier. Placering 2007 Placering 2008 Förändring Schweiz Storbritannien Danmark Belgien Tyskland Italien Spanien Frankrike Nederländerna Sverige Tabell 2: Rangordning av banknationaliteter 25

32 5 Analys av resultat från undersökningen Resultaten från undersökningen ska i detta avsnitt analyseras för att se om omfattningen av europeiska storbankers kreditriskupplysningar har förändrats mellan år 2007 och 2008 och om olika banknationaliteters omfattning av lämnade kreditriskupplysningar skiljer sig åt. 5.1 Ökad transparens i kreditriskredovisningen När vi uppsatsförfattare startade vår undersökning förväntade vi oss att vi skulle se en ökning av omfattningen av europeiska storbankers kreditriskupplysningar i 2008 års årsredovisningar jämfört med år Vi förväntade oss att längre erfarenhet av tillämpning av IFRS 7 och finanskrisens negativa effekter på förtroendet för bankers riskhantering och riskredovisning skulle leda till att bankerna delade med sig av fler upplysningar kring kreditrisk. Vår empiriska undersökning visade också, i enlighet med våra förväntningar, att den europeiska banksektorn år 2008 i jämförelse med år 2007 uppfyllde fler av de kriterier som utgjorde grunden i vår undersökning. År 2007 var det 100 av 364 kriterier som inte var uppfyllda och år 2008 hade dessa minskat med 21 stycken. Antalet uppfyllda kriterier ökade därmed med 8 % vilket visar på att omfattningen av europeiska storbankers kreditriskupplysningar har ökat. Det indikerar att transparensen i undersökta europeiska storbankers årsredovisningar har förbättrats, givet att de lämnade upplysningarna är rättvisande. Att de europeiska storbankernas vilja att upplysa om exponering för kreditrisk ökade mellan år 2007 och 2008 visade sig i vår undersökning. Det utrymme som gavs till upplysningar om kreditrisk i årsredovisningarna ökade och ofta beskrevs hur kreditriskerna under sista kvartalet 2008 ökade dramatiskt till följd av finanskrisen. Informationen som lämnades var ofta mer detaljerad och i synnerhet noterades att de europeiska bankernas beskrivningar av hur de mäter kreditrisker var mer utförliga i 2008 års årsredovisningar. Det som storbankerna främst visade vilja på upplysa mer om var sina strategier för att avyttra eller använda mindre likvida säkerheter för att minska kreditrisk. Det tror vi kan förklaras utifrån att likviditeten i banksystemet sjönk kraftigt under finanskrisen och att likviditetsrisk blev ett aktuellt ämne. Förmodligen skapade detta ett tryck på bankerna att upplysa om strategier för dessa mindre likvida säkerheter. 26