Förhistoriska fynd vid Runnaby

Transkript

1 Förhistoriska fynd vid Runnaby Arkeologisk utredning Eker14:161, 14:178, 14: :180, Örebro socken och kommun, Närke, Örebro län SAU rapport 2014:25 Fredrik Andersson

2 SAU rapporter 2014:25 ISSN SAU 2015 UTGIVNING OCH DISTRIBUTION Societas Archaeologica Upsaliensis Thunbergsvägen 5B, Uppsala TEKNISKA OCH ADMINISTRATIVA UPPGIFTER Länsstyrelsens dnr och datum för tillstånd: , SAU:s projektbeteckning: 1151 Uppdragsgivare: Örebro kommun Belägenhet LANDSKAP: Närke LÄN : Örebro KOMMUN: Örebro SOCKEN: Örebro FASTIGHET: Eker14:161, 14:178, 14: :180 RAÄ: - FASTIGHETSKARTBLAD: 65F7AS GRÄVE KOORDINATER: N , E HÖJD: m ö h Undersökningen TYP AV UNDERSÖKNING: Arkeologisk utredning DATUM I FÄLT: UNDERSÖKT YTA: ca 400m 2 KOORDINATSYSTEM: Sweref99 TM HÖJDSYSTEM: RH2000 INMÄTNINGSSYSTEM: RTK-GPS Personal: Fredrik Andersson (projektledare), Michel Guinard Fynd förvaras: I SAU:s lokaler i väntan på fyndfördelning Arkivmaterial: Förvaras hos SAU OMSLAGSBILD: Michel Guinard har uppsikt över schaktarbetet framför Lillstugan. Foto: Fredrik Andersson (SAU). ALLMÄNT KARTMATERIAL: Lantmäteriet Medgivande MS2007/04080 DIGITALA PLANER: Fredrik Andersson LEKTÖR: Åsa M Larsson TRYCK: Societas Archaeologica Upsaliensis 2

3 Innehåll Sammanfattning 4 Inledning 5 Antikvarisk bakgrund 6 Topografi och fornlämningsmiljö 6 Tidigare undersökningar 8 Undersökningen 9 Metod och genomförande 9 Undersökningsresultat 11 Kart- och arkivstudien 11 Fältarbetet 11 Nyregistrerade fornlämningar 12 Slutsats 15 Referenser 16 Arkiv och söktjänster 16 Historiska kartor 16 Bilagor 17 Bilaga 1. Schaktlista 17 Bilaga 2. Fyndlista 18 3

4 Sammanfattning SAU genomförde i augusti 2014 en arkeologisk utredning vid Runnaby, nordväst om Örebro. Fältdelen av utredningen bestod av inventering, maskinschaktning och provrutsgrävning med spade och handsåll. I ett antal provrutor framkom förhistorisk keramik och skärvsten inom ett ca 200 m2 stort område. Fynden tolkades som spår efter en ej tidigare känd förhistorisk boplats. Keramiken dateras till yngre bronsålder - äldre järnålder. Figur 1. Utdrag ur Terrängkartan med undersökningsområdet markerat. Lantmäteriet Gävle. Medgivande MS2007/ Skala 1:

5 Inledning På uppdrag av Länsstyrelsen i Örebro län genomförde SAU under några dagar i augusti 2014 en arkeologisk utredning inom fastigheterna Eker 14:161, 14:178, 12:179 och 14:180 i Örebro kommun (figur 1). Utredningsområdet uppgick till närmare 4 hektar och utgjordes av tomtmark, ej brukad åkermark samt skogsmark. Bakgrunden till utredningen var att Örebro kommun ska upprätta en ny detaljplan inför planeringen av nya bostadshus inom de berörda fastigheterna. Syftet med den arkeologiska utredningen är att klargöra huruvida det förekommer fornlämningar inom området. Resultatet ska bidra till Länsstyrelsens och kommunens fortsatta arbete. I förfrågningsunderlaget från Länsstyrelsen definierades det att den arkeologiska utredningen skulle omfatta en arkiv- och kartstudie, fältinventering samt utredningsgrävning. Figur 2. Den kända fornlämningsmiljön enligt FMIS i närområdet runt utredningsområdet mot bakgrund av fastighetskartan. Skala 1:

6 Antikvarisk bakgrund Topografi och fornlämningsmiljö Utredningsområdet var beläget på Karlslundsåsen nordväst om Örebro. Den dominerade jordarten i området var postglacial finsand med inslag av lerjord. Utredningsområdet låg på meter över havet i en relativ flack ostsluttning. Höjden över havet tyder på, enligt SGU:s strandlinjemodell, att området utgjort en del av Östersjöns kustlinje ca 4000 f Kr och var således strandnära under tidigneolitikum (figur 4). Under historisk tid har området tillhört gården Södra Runnaby i Eker socken. Gården Runnaby finns dokumenterad första gången 1347 och har således minst medeltida anor (SOFI). Följer man det historiska kartmaterialet så verkar dock utredningsområdet ha utgjorts av skogs- och utmark, i alla fall från 1700-talets mitt fram till 1800-talet. Någon gång under perioden styckas marken upp och det anläggs tomter i norra delen av området medan den nordöstra delen brukades som åker. Vid tiden för utredningen låg åkern i träda och endast en tomt var bebodd. Övriga hus var antingen rivna eller stod och förföll (se omslag). Figur 3. Utredningsområdets nordöstra del från norr. Foto: Fredrik Andersson, SAU. 6

7 Figur 4. Karta med höjddata från lantmäteriets laserdata och utredningsområdet markerat. När det gäller den kända fornlämningsbilden i närområdet angränsar utredningsområdet i norr till en boplatslämning med osäker utbredning, Örebro 415 (fig 2). Där har man tidigare noterat förekomst av skärvsten, keramik, slagg och en del av en ugnsvägg. Ytterligare ca 500 meter norrut finns en känd järnframställningsplats (Örebro 416), vilket tyder på aktiviteter i området under järnåldern. Annars består de registrerade fornlämningarna i närområdet av två källor med tradition (Eker 38:1 och 50:1), en torplämning från 1800-talet (Eker 65:1), samt en milstolpe (Eker 54:1). Utifrån fornämningsbilden samt de topografiska förrutsättningarna misstänktes att förhistoriska boplatser från neolitikum och framåt kunde finnas inom det aktuella utredningsområdet (fig 4). 7

8 Tidigare undersökningar En arkeologisk förundersökning har tidigare genomförts i området i form av en schaktningsövervakning vid nedläggning av VA-ledning (Holm 2013). Ledningsschaktet hade delvis grävts rakt igenom fornlämningen Örebro 415 utan beslut enligt kulturmiljölagen. Även den nordöstra delen av det nu aktuella utredningsområdet berördes av ledningsdragningen. Vid den antikvariska kontrollen, som delvis fick ske efter att ledningen hade lagts ner, noterades ett stolphål norr om utbredningen för Örebro 415. Inom det nuvarande utredningsområdet grävdes ett schakt i öst-västlig riktning och där framkom en sentida härd strax framför ett uthus (numera rivet). Figur 5. Den del av utredningsområdet där tidigare grävarbeten hade genomförts. Stora delar av matjordlagret hade vid något tillfälle skrapats bort, möjligtvis i samband med rivningen av byggnader i området. Foto: Fredrik Andersson, SAU 8

9 Undersökningen Metod och genomförande Utredningsarbetet inleddes med en arkiv- och kartstudien där områdets fornlämningsbild, kulturhistoria och naturgeografi studerades. Syftet var att skapa ett gott underlag för det efterföljande fält- och rapportarbetet med målsättningen att pricka ut områden och lägen där fornlämningar kunde förekomma inom utredningsområdet. Dessa ytor skulle sedan prioriteras vid fältarbetet. Tabell 1. Redovisning över vilka källor som ingick i kart- och arkivstudien samt vilka resultat de förväntades ge. Arkiv FMIS Skog och Historia Historiska museet SOFI Ortnamnsregistret Litteratur Arkeologiska rapporter Kartor Häradsekonomisk karta Ekonomisk karta 1950-talet Skifteskartor, sockenkartor Geometriska kartor Historiska strandlinjekartor Jordartskarta Laserdata Förväntat resultat Kända fornlämningar Kända kulturlämningar Lösfynd Kulturhistorisk bakgrund, datering av ev bebyggelseenheter m m Kända fornlämningar, kulturhistorisk bakgrund Möjliga kulturlämningar (husgrunder, åkrar m.m.), historisk markanvändning Möjliga fornlämningar (husgrunder, åkrar, färdvägar m.m.), historisk markanvändning Möjliga fornlämningar (husgrunder, åkrar, färdvägar m.m.), historisk markanvändning Möjliga förhistoriska boplatslägen Möjliga förhistoriska boplatslägen Möjliga förhistoriska boplatslägen, möjliga fornlämningar (t ex större gropar, rösen) Det efterföljande fältarbetet bestod dels av fältinventering och dels av utredningsgrävning i form av sökschakt med maskin och handgrävda provrutor (ca 0,25 x 0,25 m stora) där jorden sållades. Valet av utgrävningsmetodik baserades dels på de naturgeografiska förutsättningarna och dels att det fanns potential att området kunde dölja boplatslämningar från stenåldern. När det gäller stenåldersboplatser så utgörs de i regel av ett stratigrafiskt odifferentierat lager under torven som främst innehåller fynd (t ex keramik, slagen sten, skärvsten, brända ben). Rutgrävning är därför en effektiv metod för att bekräfta förekomsten av fyndmaterial och därigenom konstatera att det rör sig om en fast fornlämning. Med maskingrävda sökschakt får man upp stora ytor och är lämpligt för att konstatera förekomsten av anläggningar, strukturer och till viss del lösfynd. Metoden är effektiv i åkermark men kan vara besvärlig i tätbevuxen skogsmark där vissa ytor måste väljas bort för att det inte går att komma åt med maskinen. 9

10 Figur 6. Exempel på den snårskog som utgjorde utredningsområdets södra del, och som försvårade fältarbetet. En knappt synlig Michel Guinard försöker likväl inventerar. Foto: Fredrik Andersson Provrutsgrävning är därför mer lämplig i skogsmark, förutsatt att jorden är lättsållad (sand- eller moränjordar). Vid fältinventeringen avsöktes utredningsområdet okulärt efter synliga fornlämningar. Eventuellt lokaliserade fornlämningar, samt möjliga lägen för fornlämningar ej synliga ovan mark, dokumenterades och mättes in ned handhållen GPS (GeoXR). All mätdata efterarbetades sedan i Intrasis och ArcGIS. En bedömning gjordes också av vilka ytor som skulle prioriteras vid den efterföljande utredningsgrävningen, samt vilken utgrävningsmetod som var mest lämplig för de olika ytorna. Sökschaktningen skedde således främst inom åkermarken i nordöstra delen av utredningsområdet. När det gällde tomtmarken i norra delen hölls det öppet för att även sökschakt skulle grävas där; under förutsättning att marken gjordes tillgänglig och, efter att Länsstyrelsen konsulterats, det var antikvariskt motiverat. Schakten lades igen efter avslutat fältarbete. Samtliga schakt, störningar, anläggningar och fynd mättes in och dokumenterades. När det gällde de objekt som behövdes mätas in i skogen var mätförhållanden mycket dåliga på grund av den täta vegetationen och felmarginalen vid GPS-mätningen var oftast flera meter. En bedömning gjordes att det skulle bli allt för tidskrävande att mäta in varje enskild provruta, utan prioritering lades på att mäta in eventuella fornlämningsindikationer. 10

11 Undersökningsresultat Kart- och arkivstudien Resultatet från kart- och arkivstudien var magert. Förutom den redan kända fornlämningen (Örebro 415) framkom inga tydliga indikationer på att skulle finnas kulturhistoriska lämningar inom utredningsområdet. När det gällde de naturgeografiska förhållanden visade jordartskartan och höjdmodellskartan att området var förhållandevis homogent. Inga specifika ytor stack ut som mer tydliga boplatslägen än andra. Ett resultat från kartanalysen var dock uppgifter om de ledningar och kablar som var nedlagda inom utredningsområdet. Cirka 3000 m 2 av området bedömdes vara påverkat av tidigare schaktarbeten, vilket påverkade var sökschakt kunde läggas. Fältarbetet Den inledande inventeringen kunde bekräfta bilden som kartstudien hade gett av ett relativt topografiskt homogent landskap. Trots att utredningsområdet ligger i en åssluttning var landskapet relativt flackt. Det visade sig också att det inte bara var ledningar som hade lagts ned inom utredningsområdet, utan ett par av de byggnader som fanns markerade på fastighetskartan hade rivits och matjorden för stora delar av området kring dessa byggnader hade skrapats bort. Inventeringen kunde vidare konstatera att skogspartiet i söder var väldigt snårigt med en tät växtlighet som försvårade möjligheten att få en överblick över området. Dock kunde inventeringen konstatera att det i den täta skogen fanns ett förmodat röjningsröse (objekt 320) och även andra möjliga odlingsspår (fig 9). Figur 7. Ett av sökschakten i norra delen av undersökningsområdet. Foto: Fredrik Andersson 11

12 Det efterföljande utredningsgrävning genomfördes som planerat med maskinschaktning i den öppna terrängen och provrutsgrävning i skogspartiet. Schaktningen inleddes i anslutning till fornlämningen Örebro 415. I det nordvästligaste sökschaktet (S200) registrerades skärvsten och träkol i ploglagret. I en mörkfärgning strax under ploglagret påträffades en bit keramik av allmän förhistorisk karaktär (F1). Efter att mörkfärgningen undersökts närmare kunde det konstateras att det rörde sig om en stratigrafiskt omrörd kontext, förmodligen en rotvälta. Inga ytterligare fornlämningsindikationer kunde dock konstateras i sökschakten. Keramikfyndet tolkas som att det förmodligen hör samman med Örebro 415. Utredningen kunde dock inte konstatera att det fanns några bevarade lämningar kvar inom det aktuella utredningsområdet; förutom möjligtvis sprida fynd i ploglagret. Örebro 415 får därmed anses vara avgränsad söderut genom denna utredning. Avsaknaden av tydliga fornlämningsindikationer gjorde också att det inte bedömdes vara befogat att gräva sökschakt i den befintliga tomtmarken i nordöst, utan denna del släpptes i samråd med länsstyrelsen. Sammanlagt schaktades ca 400 m 2 fördelat på 15 sökschakt. När det gäller provrutsgrävningen grävdes och sållades ca 25 provrutor inom det ca närmare 8500 m 2 stora skogspartiet. I sex provrutor framkom förhistorisk keramik och skärvsten. Fynden tolkas som att vara spår efter en förhistorisk boplats (objekt 396). Nyregistrerade fornlämningar Objekt 396 Inom ett ca 200 m 2 stort område i utredningsområdets sydöstra del påträffades vid provrutsgrävningen fynd av keramik och skärvsten (fig 9). Fynden tolkades som lämningar tillhörande en förhistorisk boplats och bör därmed utgöra en fast fornlämning. Fornlämningen är dock inte avgränsad. Inga tydliga topografiska begränsningar noterades utan den gräns som mättes in baserades på fyndförekomsten. Boplatsen kan mycket väl vara större än 200 m 2 och fortsätter i öster med stor sannolikhet utanför utredningsområdet. Sammananlagt togs 19 keramikfragment tillvara med en sammanlagd vikt på 32 gram. Bland fragmenten fanns två mynningsbitar varav en mynningskant var facetterad. Godset var fast med finkornig magring och dateras troligen till äldre järnålder, möjligtvis yngre bronsålder. Huruvida det finns bevarade anläggningar eller andra strukturer som kan kopplas samman med fyndmaterialet kunde inte undersökas vid utredningstillfället. Området var alltför tätbevuxet med träd och sly för att det skulle vara möjligt att med grävmaskin kunna gräva sökschakt. Keramikfynden bedömdes även vara nog för att konstatera fornlämning och därigenom uppfylla utredningens syfte. 12

13 Objekt 320 Tio meter sydost om boplatslämningen registrerades i den tätbevuxna skogen ett röse, ca 5 m i diameter och ca 0,3 m högt (fig 8, 9). Röset bestod av 0,3 0,6 m stora stenar och var övertorvat och bevuxet med sly. Strax söder om röset noterades ett möjligt åkerhak. En preliminär tolkning är att det rör sig om ett röjningsröse, förmodligen sentida. Det historiska kartmaterialet innehåller dock ingen information om att området skulle ha varit uppodlat. Möjligen avslöjar flygfotot som 1950-talets ekonomiska karta bygger på, att området har varit röjt. Ett indicium för att det kan ha brukats som åker under en period under talets första hälft. Röset bedöms som en övrig kulturhistorisk lämning, men det går inte att utesluta att det rör sig om en fast fornlämning utan vidare antikvariska insatser. Inte heller här gick det att vid utredningstillfället ta hjälp av grävmaskinen för att undersöka röset. Eftersom röset låg i anslutning till de nyupptäckta boplatsfynden gjordes bedömningen att undersökning av röset kan ske vid en eventuell förundersökning av objekt 396. Figur 8. Objekt 320, ett väl dolt röse i den täta snårskogen. Foto: Fredrik Andersson, SAU. 13

14 Figur 9. Översiktsplan över nyregistrerade fornlämningar samt grävda schakt och område för provrutsgrävning. 14

15 Slutsats Resultatet av den arkeologiska utredningen vid Runnaby blev en fast fornlämning och en övrig kulturhistorisk lämning. Ett måhända väntat resultat med tanke på fornlämningsmiljön i närområdet. Mer oväntade var kanske att lämningar efter en bronsålders- eller järnåldersboplats framkom vid provrutsgrävningen och inte vid sökschaktningen. Utredningen får ses som ett bra exempel på fördelen med en flexibel utredningsmetod där valet mellan till exempel provrutsgrävning och sökschaktning styrs av platsens förutsättningar. Den nyupptäckta fornlämningen hade varit ytterst svår att nå med grävmaskin och ytan hade därför lätt kunnat ha valts bort. Särskilt eftersom platsen inte stack ut som något tydligt boplatsläge. Utredningen visar också att rutgrävning, en metod som framför allt används för att lokalisera stenåldersboplatser, även har potential för att hitta andra typer av lämningar. Åtminstone i områden med lättsållad mark. För att konstatera vad för typ av lämning fynden vid objekt 396 representerar, och vilken utsträckning den har, behöver ytterligare undersökningar göras. Vid eventuellt efterföljande undersökningar behöver området avverkas eller gallras för att underlätta sökschakt med grävmaskin. Nästa steg bör vara att få upp större ytor och undersöka förekomsten av anläggningar. Dock bör valet av grävmetodik vid eventuellt fortsatta antikvariska insatser tänkas över. Mängden keramik som framkom vid utredningen var i relation till den begränsade grävinsatsen förvånansvärd stor. Visar det sig att de fynd som framkom i provrutorna är representativt för den 200 m 2 stora ytan som de förekom inom betyder det ca 7 kg keramik skulle dölja sig i marken där. Den sandiga jorden innebär goda förrutsättningar för att förhållandevis samla in fyndmaterial. Även om visar sig att fynden ligger i ett stratigrafiskt omrört matjordslager kan de vara en viktig del i den vidare tolkningen av platsen när det gäller datering, aktivitetsytor m.m. Framför allt tillsammans med, och i relation till, eventuella anläggningar och andra struktur som kan framkom. 15

16 Referenser Holm, J Runnaby. VA-ledning genom en boplats. Stiftelsen Kulturmiljövård Rapport 2013:27. Stiftelsen Kulturmiljövård. Västerås. Arkiv och söktjänster FMIS= Fornsök, Historiska kartor = Lantmäteriet, historiskakartor.lantmateriet.se/arken/s/search.html Historiska museets samlingar, mis.historiska.se/mis/sok/sok.asp SDHK = Svenskt Diplomatariums huvudkartotek, SGU = Historiska strandlinjer, Jordartskarta, maps2.sgu.se/kartgenerator/maporder_sv.html Skog och Historia = Skogens Pärlor Historiska kartor Akt Enhet/blad Typ År Arkiv SOFI, Ortnamnsregistret, J133-10f5c68 Ekersby Ekonomiska kartan 1956 Rikets allmänna kartverks J Tysslinge Häradsekonomiska kartan 18-ekr S12-7:3 Södra Runnaby Södra Runnaby Rikets allmänna kartverks Laga skifteskarta 1851 Lantmäterimyndigheternas Storskifte 1768 Lantmäteristyrelsens arkiv 16

17 Bilagor Bilaga 1. Schaktlista Nr Schaktdjup (m) Matjordsdjup (m) Jordkaraktär botten Schaktarea (m 2 ) Notering 200 0,35 0,3 Sand 65,79 Skärvsten och kol i ploglagret. Keramikfynd (F1) 231 0,4 0,35 Sand 37, ,4 0,35 Sand 36, ,4 0,35 Sand 34, ,4 0,35 Sand 27, ,4 0,3 Sand, lera i öster 26,75 Åkerhak väster om dike 334 0,3 0,2 Sand 14, ,3 0,2 Sand 19, ,25 0,2 Sand 26, ,25 0,2 Sand 17, ,3 0,2 Sand 9, ,3 0,2 Sand 25, ,3 0,2 Sand 18, ,3 0,2 Sand 13, ,25 0,15 Sand 22,11 17

18 Bilaga 2. Fyndlista Fnr Material Sakord Antal Vikt Notering Kontext 1 Keramik Skärva 1 6,6 Schakt Keramik Fragment 6 9,3 Objekt Keramik Skärva 1 2,2 Mynningsbit Objekt Keramik Fragment 6 3,8 Objekt Keramik Skärva 2 7,2 Objekt Keramik Fragment 2 2,4 Objekt Keramik Skärva 1 1,1 Mynningsbit Objekt

19

20