Minnen. Mentor. Föreningen Mentors elever 1998

Transkript

1 Minnen av Mentor,

2

3 Minnen av Mentor

4

5 Minnen av Mentor Föreningen Mentors elever 1998

6 Föreningen Mentors elever, Lund 1998 Alla rättigheter forbehållna. Kopiering är forbjuden utan foreningens skriftliga medgivande. Gäller även for undervisningsbruk. Grafisk form: Mattias Ställborn Omslagsfoto: Gustaf Mandal, 1945 (framsida) och Lennart Carlsson 1995 (baksida) Tryck: Wallin & Dalholm Boktryckeri AB, Lund 1998 ISBN

7 Innehåll Siffrorna inom parentes efter namnen anger elevnumret. Förord 9 Axel Magnusson (1030) 98 Biografi 11 Anekdot 100 Nils Kjellman 14 Stig Nellgård f Nilsson (I 034) 101 Bengt Hjelmqvist 15 Gunhild Otterhag fbjernstad (1051) 103 Något om Gunnars ungdom talet, det var då som talet, det var då som Carl Eric Hedar (1141} 112 Amie Strutzenblad (252) 25 Gunvor Wegnelius ftollhagen (1161) 114 Rutger Heyden (303) 27 Ulla Landvik f Lindelöf ( 1171) talet, det var då som Ingvar Holm (1194) 117 Bertil Brunnerup (307) 34 Gretha Nilsson (1203) 126 Sten Axel Westerström (349) Carl GustafJohannsen (352) Per-Håkan Ohlsson (485) 41 Nils Sahlgren (1237) Arne Eneroth ( 1222} 129 Lars Ekström (1230) 131 lnga-kari Holmstedt fgadd (501) 43 Stig Dovmark (1273) 134 Axel Tomberg (580) 53 Kaisie Nord-Petersson (1327) 135 Ragnar Werner (609) 54 Lennart Tullsren f Andersson (1334) 137 Thomas Adlercreutz (622) 56 Edvin Myhrenmark ( 1353) 146 Marie Louise Wikström (627) 57 Knut Nilsson (1361} 148 Anekdot 58 Sven lngelson (1393) 155 Nils Lennart Svensson (651} 59 Ruben Persson Lunderup (1395) 157 Bertil Harrison (678) 61 Sven Carlsson ( 1488) 158 Åke Bengtsson (690) 69 Karin Bengtsson f Grahn (1503) 161 Erna Holm berg f Broman (695) 71 Birgit Jansson f Lilienroth ( 1531) 163 Elsa Cruce f Knutson (734) Lars-Erik Liedholm (1537) 164 Per Cedergren (751} 76 Stig Ramel ( 1554) 170 Majken Sjöberg f Sterner (768) 80 Anekdot 173 Jan Engfeldt (771) 81 Bengt Samuelsson (1673) 174 Nina Althin f.d. Ella Kjellen (774) 82 Olle Hagberg (1674) Stig Elborgh (791} 84 Louise Lyberg f von Schwerin (1712) 180 Karin Fjelner (795) 85 Åke Ahlberg (1716) 182 Margaretha Dahlstedt f Gadd (81 O) 87 Max von Sydow ( 1717) 183 Charlotte Hamilton La Jeunesse (814} 89 Sven Erik Naumann (1724) 185 Kjell Werner (905) 90 Per Olof Hallqvist ( 1738) 188 Lennart Öhman (916) 92 Finn Hedlund (1739) 193 Sigurd Hansell (976) 94 Gudrun Nygell fbengtsson (1768) 195 Kerstin Gamsrorp (I 019) 96 Gunnar Ljungdahl ( 1838)

8 Innehåll Nils-Folke Rudelius (1844) 199 Tommy Forss (2797) 286 Björn Swedmark (1893) 203 Henrik Ask (2832) 291 Gunnar A Olin ( 1908) 204 Curc Andersson (2841) 293 Jan Bolmstedt (1974) 207 Eva Ljunggren (2865) 297 Fotografier talet, det var då som talet, det var då som Bengt Viterius f Jönsson (2875) 305 Ulf Widegren f Dahlström ( 1980) 227 Christina Richardson f Gröne (2927) 309 Hans Ljunggren (2007) 231 Lennart Elborgh (2980) 310 Gunilla Wärle (2014) 235 Hans Roberc Åkerberg (3039) 314 Ulf Mörling (2068) 238 Carl Johan Evander f Larsson (3194) 320 Birgitta Holm-Berge (2150) 243 Gustaf Centervall f Larsson (3352) 325 Gillis Bengtsson (2167) talet, det var då som Sverker Hällen (2252) 246 Catharina Henkow f Eriksson (3405) 330 Lars Elmenius (2364) 252 Margareta Wickström f Holmstedt 331 Lars Åhlander (2371) 255 Kastanjebladet 335 Carl Jacob Ask (2429) 258 Utdrag ur Mentors dagbok 338 Margaretha Ekman f Månsson (2446) 260 Mentors latinska punkter 344 Torsten Rosencrantz (2449) 263 Mentors tyska punkter 357 Gösta Lidbo (2540) 267 Mentors franska punkter 366 Anders Järund (2559) 271 Lärare nämnda i elevernas berättelser Agneta Pleijel (2671) 277 Elevregister 380 Bengt Nimeus f Nilsson (2786) 281 Personer nämnda i boken Tommy Andersson (2788) 282 Efterord

9 Förord Ingivelsen till denna bok om Mentor - privadäraren Gunnar Holmstedt - kom under senhösten Boken är ett styckeverk. Många av Mentors elever är inte längre i livet. Flera av dem hade haft mycket att berätta. Tanken har varit att låta så många röster som möjligt komma till tals. Ett nittiotal försök att beskriva samma fenomen kan knappast utge sig for att vara något annat än en rad upprepningar, låt vara med varierande tidsbakgrund. För enkelhetens skull följer minnesbilderna i kronologisk ordning. De, som av skilda skäl ej har medtagits, har dock varit till värdefull hjälp i vårt arbete. Vi vill tacka alla dem som har skrivit och alla dem som genom sitt ekonomiska stöd har möjliggjort tryckningen. Boken är till innehåll såväl som till finansiering en kollektiv manifestation av Mentors elevkår. Minnen av Mentor är utgiven av Föreningen Mentors elever, som bildats for att tillvarata minnet av privatläraren Gunnar Holmstedt. Föreningen kommer att fortsätta sitt arbete bl. a. genom att söka bevara den unika studiekammaren på Södra Esplanaden. Ett särskilt tack vill vi rikta till Modo som genom Hans Robert Åkerberg skänkt papperet. Vi vill även tacka Sparbanken Finn som genom en penninggåva har gj ort det möjligt for oss att genom postverket nå ett tusental av Mentors f. d. elever. Vi tackar också Gustaf Mandal, Lennart Carlsson, Hagblom Foto, Jan Dahlander och Sydsvenska Dagbladet som ställt fotografier gratis till förfogande. Sist, men ingalunda minst, vill vi tacka Mentors hustru, Inga-Kari, 9

10 som med ett aldrig sviktande intresse från begynnelsen har följt och understött tillblivelsen av denna bok. Vi hoppas att i någon mån ha kunnat motsvara de förväntningar, som har ställts på vårt arbete i förhoppningen om att det även skall kunna bli till nöje for dem, som ej har åtnjutit privilegiet att räknas till Mentors elever. Lund i november 1997 Carl Johan Evander (Greve Spole) Per Olof Hallqvist (Pinocchius Öhlquist) Jan Nedvall Qanne Grill) Carl-Olof (Olle) Hagberg (OlofEberhard Habackuk Grindpinne) Sverker Hällen (Sir Andrew Rock) Bengt Viterius (Augusrulus Pumpa) ro

11 Biografi Gunnar Holmstedt - en kort biografi Gunnar Holmstedt föddes den 1 oktober 1903 i Lund. Han var son till tapetserare- och sadelmakaremästaren Wilhelm Holmstedt ( ) och hans hustru Elise, född Larsson ( ), snickardotter från Östra Herrestad på Österlen. Han hade två yngre syskon: Marta ( ) och brodern Gösta ), som utbildade sig till radioingenjör. Redan som 11-åring inledde Gunnar Holmstedt sin verksamhet som privadärare. Under ett halvt sekel lotsade han generation efter generation fram till studentexamen. Familjen bodde först på Biskopsgatan, men flyttade snart till Stora To megatan och senare till Östra Vallgatan 8 i hörnet av Skolgatan. Han gick först i Östra skolan - nuvarande Magleskolan - vid Magle Stora Kyrkogata. Han tog studentexamen vid Katedralskolan Som nybliven student tillbringade han efter morfaderns död en sommar på Österlen. Efter studentexamen studerade Gunnar Holmstedt bl. a. latin vid Lunds universitet. I stället for en akademisk karriär valde han privatlärarens roll. Det har under decennier spekulerats över varför han gjorde detta val - men ingen av teorierna eller ryktena har vid kontroll visat sig hålla. Gunnar Holmstedt gjorde sin rekryttjänstgöring vid Första Armefordelningens studentkompani i Halmstad. Om denna tid författade han en krönika. Detta är måhända den enda tryckta skrift, som han har publicerat. Skriften, som delvis är på vers, innehåller porträtt av kompaniets befäl och manskap. Gunnar Holmstedt träffade sin tillkommande, lnga-kari Gadd, Il

12 Biografi De gifte sig på midsommarafton De fick fyra barn: Sverker f 1939, Ingela f 1941, Valdemar f 1942 och Margareta f Under kriget tjänstgjorde Mentor - som tidigt var klare uttalad antinazist - som värnpliktig officer vid Skånska luftvärnskåren i Malmö. Sena eftermiddagar, kvällar och veckohelger fortsatte han undervisningen. Denna hade i början till största delen ägt rum i hemmet vid Ö Vallgatan. Omkring 1930 flyttades undervisningen till Södra Esplanaden 28, tredje våningen. Omsider flyttade familjen in i bottenvåningen. Där skedde undervisningen i det s. k. Söderrummet eller Barnens rum for att efter krigsslutet förläggas till rummet närmast ingångsdörren, den lokal som kanske de flesta känner som Mentors lärosal. Denna hade under kriget använts till att härbärgera flyktingar. Mentors lärjungaskara kom att omfatta närmare elever. Zenit på hans bana kan ha inträffat år 194 5, då 120 nya elever anmälde sig for studier. Mentors elever var av flera kategorier: de flyktiga - som endast bevistade några ra lektioner, de kortvariga - som läste en sommar eller en termin, samt de trogna som i flera år gick i Mentors skola. En särskild kategori utgjorde de som inkvarterades i huset for kortare eller längre tid. Vad Mentors pedagogik innebar framgår av elevberättelserna och av Mentors punkter i denna bok. Att lära intresserade och begåvade elever är inte svårt, men att lära ointresserade eller mindre begåvade elever är en konst. Mentors konstnärskap hade två huvudlinjer. Den ena var berättandets konst - att genom intressanta berättelser förmedla kunskap. Den andra var att göra undervisningen underhållande for eleverna - där fanns en stor och avgörande skillnad i förhållande till den vanliga skolan. Mentors lön mätt i penningar blev ringa. Många har lyckönskat sig till att tarifferna var låga - kostnaden for en lektion delades av flera, stundom av många. Få var de, som kunde åtnjuta Mentors odelade uppmärksamhet. De obemedlade gick fritt. Varje lektion 12

13 Biografi och varje erlagd summa finns bokförd. En del slarvade med betalningarna. Efter deras namn har Mentor skrivit: "Hopplös!". Mentor har berättat att han som pojke av sin far sändes ut for att inkräva betalning for uträttat hantverk. Många av gäldenärerna var ovilliga att punga ut och vid ett tillfälle fick Mentor ett brev med sig skrivet av fadern av ungefär följande lydelse: "Eftersom vår uppfattning om heder och rätt i så hög grad skiljer sig från varandra, har jag beslutat att efterskänka er skuld, vilket härmed intygas." Mentor förde ett mycket regelbundet liv med ett minimum av sömn. Fyra timmar ansåg han vara mer än tillräckligt. Hans semester inskränkte sig till ett par dagar varje sommar vid svärföräldrarnas sommarställe i Halland. Till hans fa nöjen kan räknas enstaka besök vid gudstjänster i domkyrkan, vid studentaftnar på AF samt vid föreläsningar i Arbetareinstitutets regi på Folkets Hus. Någon gång årligen besökte han auktioner vid Lunds bokauktionskammare, där under senare år hans förre elev, teaterkritikern Jarl W Donner skötte klubban. Jarl W brukade om Mentor säga: - Han är den ende egentlige lärare jag har haft. Mentors schema tillät inga resor. De enda längre resor han företog var bröllopsresan Sverige runt upprepad med hela familjen sommarren 1954, samt resor till Paris och Berlin i sällskap med lnga-kari under 1970-talets första år. Dock uppmuntrade han alltid sina elever att resa. När studentexamen avskaffades i Sverige 1968 upphörde i praktiken undervisningen på Södra Esplanaden. Mentor hade då också uppnått pensionsåldern. Endast ett fatal elever - varav någon teologie studerande - forrsatte in på 1970-taler. ÅI blev Mentor hedersledamot av Lunds Nation. Under sina sista år var han rullstolsbunden efter en högersidig förlamning. Han avled den 30 oktober 1983, fyra veckor efter sin 80-årsdag, då han hade blivit uppvaktad och firad av många av sina gamla elever. 13

14 Nils Kjellman Bara lata lärare drabbades Mentors verksamhet och metoder var väl bekanta inom kollegier och för skolans ledning. Vi talade ofta om hans arkiv och kunskaper om de olika lärarnas käpphästar. Hans verksamhet var ju på intet sätt illegal och till skada (eller irritation) bara för de lata lärare, som helt enkelt hämtade ett kuvert med stilar ur skolans förråd, i ställer för att hitta på något själva. Mannheim den 29 juli 1994 Nils Kjellman Rektor vid Spyken

15 Bengt Hjelmqvist Med en gubbes vishet och en ynglings ysterhet Gunnar Holmstedt var 28 dagar äldre än jag. Vi följdes åt i skolan - latinskolan hette den då - från andra klass till studentexamen. Vi var åtminstone tidvis bänkkamrater. Gunnar var klassens ljus. Han hade en konkurrent i Rudolv Körner, slutligen lektor i Växjö. Båda hade ungefär likvärdiga betyg, men Gunnars begåvning var klart mer kreativ. Under srudentåren träffades vi inte så ofta, men 1927 strålade vi på nytt samman. Vi gj orde båda rekryten vid studentkompaniet i Halmstad (med avstickare till Revinge och Ystad). Jag oroade mig för vad som komma skulle, och det kändes betryggande att hålla Gunnar i handen. Vi var båda överåriga och betraktades med vederbörlig vördnad av den yngre generationen. Vi var duktiga i att snabbt skriva visor, står det i några minnesanteckningar av kompaniets meste militär - han var den ende som blev furir. Det militära var inte Gunnars starkaste sida, men han tog vedermödorna med upphöjt lugn och blev snabbt populär tack vare sin hjälpsamhet och sin berättarglädje. Studenternas värnpliktstjänstgöring var på den tiden uppdelad i två perioder med några månaders mellanrum dem emellan. Under mellanrummet författade Gunnar en krönika om kompaniets öden och äventyr, tryckt på Svenssons boktryckeri i Halmstad. Jag skulle tro, att det är den enda tryckta skrift som han publicerat, men det är möjligt att jag misstar mig. Skriften innehåller porträtt i ord, delvis fri vers, av kompaniets befäl och manskap. Det var typiskt för Gunnar, att han förser de fyra plutonerna med sinnrika namn: hyxosfolket (från Kristianstads län), Sjöfolket (från Halland), Gosens män (från 15

16 Bengt Hjelmqvist Malmöhus län) och Samojederna (från Småland). På liknande sätt förlänade han i sin pedagogiska gärning sina elever mer passande namn än deras föräldrar gett dem. Gunnar är också själv porträtterad i skriften. Den som fört pennan är en annan av Gasens gode män, och han skriver så här: Med en gubbes vishet förenade /han/ en ynglings ysterhet. Till honom lupo med sina bekymmer alle nödställde piltar, och stod städse hans pung öppen för dem, och var han för dem alla såsom en fader. De krigsmän, hos vilka han tillbragte nattens rimmar, fägnade han mycket med sitt tal. Ty från hans läppar strömmade talet ljuvligare än honung och vist såsom Salomos. De råe Hyxos, de skriande Samojeder, de fule Filisteer och Gasens gode lyssnade alle med förundran till hans visa ord och envar av krigsmännen vördade den ädle gamle. Sålunda uppfattades han av sina några år yngre exerciskamrater. När han återgick till sin civila tillvaro och blev mentor för de många, skulle tusentals manliga och kvinnliga elever uppleva honom på samma sätt: mångkunnig, generös och något av en fadersgesralr. Gunnar hade ett fantastiskt personminne. Han höll noga reda på sina gamla klasskamraters vidare öden. För egen del lämnade jag Lund 1934 för att vistas på andra och sämre orter. Men jag gjorde allt emellanåt återbesök i staden och ställde då gärna kosan till Gunnars hus vid Södra Esplanaden. Jag fann honom omgiven av lärda böcker och inre så sällan av gamla elever på besök och alltjämt med vishet i sitt tal och inre så lire ysterhet i sitt sinne. Åry i november 1995 Bengt Hjelmqvisr, klasskamrat vid Karedralskolan 16

17 lnga-kari Holmstedt f Gadd Något om Gunnars ungdom Många har undrat varför Gunnar ej fullföljde sina studier vid Lunds universitet. Den 23:e maj 1921 hade han avlagt studentexamen vid Lunds katedralskola med utmärkta betyg. Jag vet blott att han läste för följande professorer och tenterade för flera av dem: Haimon Einar Löfstedt (latin), Curt Weibull (historia), Emil Sommarin (nationalekonomi), Efraim Liljeqvist (filosofi), Martin P:son Nilsson (klassisk fornkunskap) och Axel Herrlin (pedagogik). Hösten 1933 bad jag Gunnar följa med mig på professor Herrlins föreläsningar i pedagogik och det gjorde han gärna, men när kursen var slut och jag bad honom gå till professorn för att få sitt betyg omskrivet, vände han i porten. Så länge jag känt Gunnar, har han visat dåligt självförtroende. Han ville hellre hjälpa andra än tänka på sig själv. "Min bror Gösta måste först bli student, innan jag kan fortsätta mina studier", sade han. Systern Marta var studentska sedan flera år och gift med docent Folke Boström. Trots sitt goda huvud hade Gösta hoppat av gymnasiet, byggt radioapparater och motvilligt låtit sig undervisas av storebror. Till slut blev han med Gunnars hjälp student som privatist och med tiden ingenjör. Ekonomiska förhållanden kan ha gjort att Gunnar ej fortsatte vid universitetet. Eftersom han - tills världskriget kom och han blev inkallad - troget betalade sina terminsavgifter till Lunds nation, där han senare blev hedersledamot, fanns nog under alla åren en förhoppning att kunna fortsätta studierna. Gunnars far, Wilhelm Holmstedt, var nyss fyllda 22 år när sonen Gunnar föddes 1 oktober Som tonåring hade Wilhelm och en

18 Inga-Kari Holmstedt f Gadd kamrat, Herman Böckert, idkat akrobatik på fritiden. En dag då fru Madigan var i Lund med sin cirkus, såg hon ynglingarna uppträda i gamla ridhuset'. Hon skrev kontrakt, som skulle undertecknas av målsman. När Wilhelm lämnade sitt till modern, sade hon: "Du fortsätter i yrket". Kamraten följde med cirkus Madigan och jag har sett hans namn på dess affischer. Som femåring hade Wilhelm drabbats av en svår ögonsjukdom. Ena ögat blev blint och på det andra var synen nedsatt. Trots detta fick han - liksom sina fyra syskon som alla blev lärare - skolans guldpeng. Att gå studievägen var uteslutet. Han blev lärling och senare gesäll och mästare inom tapetserare- och sadelmakareyrket. Vid sekelskiftet blev Wilhelm, som då var 19 år, förste man i Göranssons välrenommerade möbel- och tapetserarefirma på Östra Mårtensgatan. Denna övertog han senare av sin principal. Uppmuntrad och hjälpt av sin farbror Gustaf, som var adjunkt, kom Gunnar in i andra klassen på Katedralskolan. Gustaf ordnade att den lille duktige brorsonen fick privatelever. Dessa var ibland äldre än läraren. De pengar Gunnar tjänade genom sin undervisning och de han fick i stipendier gav han - med undantag av litet mynt till presenter och böcker - till sin far, som senare sade: "Tack vare Gunnars pengar behövde jag aldrig dra växlar för att betala leveranser till firman". I maj 1921, då Gunnar just blivit student, dog hans morfar, snickaren Lars Månsson i Östra Herrestad på Österlen. Gunnar höll tal vid graven. Han var den förste i morssläkten, som blivit student. Med Österlen hade Gunnar starka släktband. Modern Elise hade gått och läst för kyrkoherden i Östra Herrestad Måns Böös och när dennes son Erik Kristian blivit förste stadskomminister i Lund, gift sig och ratt barn, ombads den unga Elise att komma till Lund och passa sin läsprästs barnbarn. Det blev en väldig omvälvning för henne och mången gång grät hon av hemlängtan. Några år senare fick hon 1. i Kattesund 18

19 lnga-kari Holmstedt f Gadd plats hos juridikprofessorn Hamilton och längre fram blev hon en av de duktiga bagerskorna på Norrmans - senare Evas - konditori. Arbetet där var mycket ansträngande och till slut ingrep stadsläkaren. Redan klockan två på natten skulle några av flickorna elda upp ugnarna. Kamratskapet var gott. Efter arbetets slut gjorde flickorna sig fina och gick på Bull is (Klostergatan). Där träffade Wilhelm och Elise varandra. För att vara ett stöd för sin mormor stannade Gunnar hela sommaren 1921 i Östra Herrestad. Han och mormodern bodde i släktens korsvirkeshus från 1700-talet och de blev ofta bjudna till fränder och vänner. Det plågade emellertid Gunnar att han saknade pengar att köpa presenter för till dem de gästade. Han skrev därför till sin far och bad om mynt. Sent omsider kom en tia. Då förstod Gunnar att han hädanefter själv måste skaffa de pengar han behövde. Han fick en elev i Borrby och så plats som sommardräng i Vall by hos "världens bäste lantbrukare". Sommaren 1921 kom att stå i ett ljust skimmer hos Gunnar. Han kom att älska Österlen och dess folk och lärde uppskatta dessa män och kvinnor, som arbetade med sina händer. Gunnar, stadsbarnet, vars fars släkt varit i samma nattvardslag som Esaias Tegner, mötte här landsbygdens folk. Denna sommar vidgades hans synfält och han kom att hysa samma respekt för handens som för hjärnans arbetare. Rik på nya upplevelser återvände Gunnar till Lund och blev en vidsynt lärare för tusentals elever. Lund i juni 1994 Inga-Kari Holmstedt (elev 501)

20 20

21 1920-talet, det var då som... LUND... alltjämt var en trivsam liten landsortshåla. Från Samojedien inflyttade akademiker klagade över frånvaron av kultur i allmänhet och teater, konserthus och konstmuseum i synnerhet. Magistraten fick 1921 en ny arbetsordning. Borgmästare och tre rådmän utsågs. Lunds Domkyrka högtidlighöll sitt 800-årsjubileum 1923 i närvaro av kungligheter och honoratiores från när och fjärran. Medeltidsuret hade restaurerats och domkyrkans inre berikats med Joakim Skovgaards jättemosaik av Kristus i absidens högvalv och Emanuel Vigelands glasmålerier i absid och tvärskepp. Biskop Edvard Rodhe utsågs till universitetets prokansler, den siste i ämbetet. Fredrik Böök var professor i litteraturhisroria I studenttidningen "Lundagård" medarbetade litteratörer och andra kända profiler som Ingvar Andersson, Sam Ask, Gunnar Aspelin, Frans G. Bengtsson, Aron Borelius, Karl-Ragnar Gierow, Hjalmar Gullberg och Sigfrid "Tristan" Lindström. Bengt Hjelmqvist, studentkamrat med Mentor på Katte 1921, var en av redaktörerna för tidningen Lundagård som startade Värmlänningen Tage Erlander skrevs in vid universitetet. Efter en snöstorm i februari 1922 pryddes Universitetsplatsen av ett tiotal eleganta snöfigurer. Skulptörer var konsthistorikerna Oscar Antonsson och Aron Borelius. Dessvärre tvangs utställningen att stänga ganska snart på grund av tö. Vid 1920 års karneval kunde John Tandberg visa upp Karl XIl:s dödsskalle "både från hans ungdom och från hans äldre da' r". Fyra år senare vandrade Hjalmar Gullberg i karnevalståget som Hamlet års karneval presenterades av 21

22 1920-talet programförfattaren Bengt Hjelmqvist som "Lunds Studentkårs vandrande kulturhistoriska museum i åtta karnevalsavdelningar". I tåget gick bl a lngjald Illråde, "vars vidräkning med små.kungarna följdes av en större vedräkning". Lund fick sin första busslinje Busstationen låg på Stortorget. Den flyttades först 1967 till Botulfsplatsen. Lunds brandkår avhästades och flyttade 1929 från förhyrda lokaler i Drottensgatan, dit den kommit 1902, till en ny station på Kävlingevägen 7. Byggnaden var ritad av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin, som för övrigt bodde granne med brandkåren på Kävlingevägen 5. Brandkåren fick nya, moderna brandbilar från Tidaholmsverken. Samma år beslöts, att ett reningsverk skulle byggas vid Höje å. I spritförbudsomröstningen röstade lundabor NEJ till förbud. Endast röstade JA till totalförbud för alkohol. När Mentors studentkull 50-årsjubilerade, medverkade Bengt Hjelmqvist in absentia med denna dikt: 'Jag minns ftån skolans dar en bild, en skola vitt ftån dagens skild, en lektor mera tam än vild, som lärde oss latin. jag minns en annan ftom och mild, vars möda nog var rätt forspilld, o, Lindskog, o, Alin! Med Er jag bär på minnets blad, en lång och klassisk lärarrad, o, Blidberg, Enghoff, Gertz, Sahlin! Med Er jag minns en gammal stad; Med Gyllenkrok och Esplanad, där ni mött upp en vårlig kväll. Salut, salut och hell!" 22

23 1920-talet "KA TTE"... liksom alla andra rikets läroverk ålades med 1928 års skolstadga betydande organisatoriska och andra förändringar, som dock kom att få egentligt genomslag först under 30-talet. Med 1905 års skolstadga hade realskolan införts och skolstadgan hade därför ibland kallats för "medelklassens skolreform". Med den nya skolstadgan delades läroverket in i en femårig realskola och ett fyraårigt gymnasium med två parallella utbildningsgrenar, reallinjen och latinlinjen. En särskild avgångsklass, parallell med gymnasiets första ring, inrättades och den s. k. realskoleexamen ersattes av realexamen, "en avstigningsstation på läroverkets mellanstadium", som ledamoten i 1899 års läroverkskommitte, Harald Dahlgren, hade kallat den. För inträde i realskolans första klass krävdes "godkända insikter i ämnena kristendomskunskap, modersmålet, räkning och geometri, geografi, naturkunnighet samt historia" från folkskolans fjärde klass samt "godkänd vid av realskolan anordnad prövning i modersmålet och räkning". Kraven skulle komma att modifieras något i 1933 års skolstadga men inträdesproven bestod in i nästa decennium. Latin undervisningen sköts till första ring och varade således fyra i stället för sex år. Grekiskan begränsades till två läsår mot tidigare fyra. Detta markerade början till slutet för den gamla "latinskolan". Gymnasiets nya reallinje, genombrottet för den nyttoinriktade pedagogiken, blev ingen omedelbar succe. Länge hade latinlinjen dubbelt så många elever som reallinjen. Latinlinjen betraktades sedan gammalt som den naturliga förberedelsen för universitetsstudier. Studentexamen, som hade ifrågasatts flera gånger under 20-talet, överlevde och bestod i ännu fyrtio år, om än i modifierad form. Josua Mjöberg var rektor sedan

24 1920-calec "SPYKEN"... som räknar sina anor från 1848, uppstod i skepnad av Lunds Realskola, inledningsvis med 15 elever. Elevantalet växlade starkt och hade efter tjugo år vuxit till endast 50 elever. Studentexamen avlades liksom for alla andra skolor vid universitetet. Sedan skolan 1868 B.tt egen examineringsrätt, ökade elevantalet så småningom till 130 elever år Efter en nedgångsperiod fick skolan ett uppsving efter utnämningen av den 30-årige adjunkten Johannes Strömberg till föreståndare. Denne legendariske skolman, som såg till att den nuvarande huvudbyggnaden byggdes 1903 och som upprättade skolhem for långväga elever, tiodubblade elevskaran under sina sjutton rektorsår. En av många namnkunniga studenter under 10-talet hade varit distinktionskorpralen Per Edvin Sköld, som lämnat tjänsten vid det till Lund förlagda infanteriregementet, I 25. Sköld slutade sin bana som försvars- och finansminister. När han började läsa på "Spyken", var han redan 21 år gammal men långt ifrån den äldste av skolans elever. Per Edvin ansåg sig dock vara gammal nog att med glimten i ögat anmoda sina yngre klasskamrater: - Ni skall min själ säga farbror till mig! Ström berg, gemenligen kallad "Spyken", efterträddes 1916 av kemilärare Harald Körner, med tillnamnet "Källarmästaren". Han hade nämligen sin lärosal nere i källaren. Elevantalet ökade stadigt men flickorna fick vänta länge än, innan de beviljades inträde på Spyken. Bland dem som blev studenter på 20-talet fanns sedermera professorn Sven Kjöllerström, advokaten Sture Jernryd och stadsfogden Gillis Björck, samt den kände Hans Ostelius. Den senare hade enligt egen utsago "förvisats från Ystads läroverk". Där hade han alltid haft C i matematik. Beslöt han alltså att i Lund välja greklinjen. Han fick emellertid C också i grekiska. Dock avlade han omsider mogenhetsexamen år 1924 och flög sedan vida i världen.

25 Amie Strutzenblad Hästvänner Det var som jag var Gunnar Holmstedts privatelev i alla ämnen utom fysik-matematik. Gunnar var en underbar och ambitiös lärare, som offrade mycken tid på sina elever. Han var också en stor natur- och djurvän. Min lilla schäfervalp fick medfölja på lektionerna men förpassades ibland till ett skåp för att ej för mycket störa lektionen. Som hans mor1 var hemifrån Österlen blev jag en gynnad elev. Ibland tog vi en paus i lektionerna för att besöka ett stall för hästar. Han var en stor hästvän liksom jag. Vi klättrade på kvällen in till dem med bröd och socker i fickorna. Sedan fortsatte lektionen. Ingen möda sparades för att eleven skulle klara examen. Dagen före latinprovet lät han mig extemporera ett stycke. Det gick nog lite' knaggligt efter vad jag minns. Men just det fick jag i examen. Då gick det bra. Under examensdagarna hade vi lektioner ganska sent på kvällarna och traskade runt utomhus för att hålla oss vakna. Hans mor försåg oss med starkt kaffe. Före svensktentan var jag väldigt nervös, men Gunnar visste att tentatorns käpphäst var fornnordisk litteratur och tränade mig däri. 1. Elise Holmstedt flarsson född i Östra Herrestad den 26 maj 1876, död den 23 augusti 1959.

26 Amie Strutzenblad Tack vare honom och bryggarhästen August, som stod utanför Katedralskolan och matades med sockerbitar, blev jag lugn och klarade examen. Tyvärr gick inte hans bror Gösta upp. Annars var det meningen att vi skulle undervisats samtidigt. Ja, Mentor var en fin och underbar människa, som man aldrig glömmer. Haninge i mars 1995 Amie Srrurzenblad (elev 252)

27 Rutger Heyden Melioribus annis Minnesbilderna från åren i Lunds Katedralskola bli mer och mer töckniga, möjligen medvetet undertryckta: jag var en tämligen skral skolar. Kanske inte övervägande på grund av klen begåvning och förmåga, i gymnasiet klart avhängigt av distraherande aktiviteter, här icke närmare specificerade. Nåväl, latinet kom ohjälpligt i bakvatten. Min stränge, men sällan avsiktligt ovänlige, latinlärare Frithiof Ponten betygsatte mig efter förtjänst. Pontens inställning till en viss elev kunde avläsas i hans bruk av tilltalspronomen. I vanliga fall var tilltalet han. Blev Ponten irriterad, skärptes han till ni. Och blev Ponten riktigt förbannad (han hade understundom ganska kort stubin!) förnedrades vederbörande med tilltalet du. Jag kom aldrig nedom han-nivån, men stödundervisning i latin var tvingande av nöden. Genom någons förmedling hamnade jag 1929 hos en redan då legendarisk man, som hette Gunnar Holmstedt. Han bodde vid den tiden i föräldrahemmet i nedre delen av Skolgatan - från Råbygatan räknat på dess högra sida - i bottenvåningen av ett lågt, anspråkslöst hus. Även dess inre verkade spartanskt. Rummet, som Gunnar disponerade för sin lärarmöda, vette åt gårdssidan och var rätt mörkt. Man tog plats på en dyscha (möjligen Gunnars nattläger?). Vi var som regel tre, fyra elever åt gången. Gunnar satt a 1 dr i g. Han stegade rummet av och an med en bok i ena handen, den andra oftast plöjande det risiga håret. Hans intellektuella attityd var präglad av oerhörd koncentration,

28 Rutger Heyden interfolierad med ymnigt och humoristiskt associationsflöde. Gunnars nom de guerre, Mentor, var då - mig veterligen - ännu inte inaugurerat. Hans ordförråd föreföll att vara oändligt rikt och hans sinne skärpt för nyanser i synonymer, som bäst kunde återge den latinska textens anda och mening. Han var beskt kritisk mot andra översättare. Så till exempel hädade han en gång Viktor Rydberg, som i en text kallat den i någon stad intågande Julius Ccesar för "månskenshjässan", där latinets formulering klart och tydligt var "bolaren" Ccesar. - Men det tordes väl inte Rydberg skriva! Mot eleverna var Gunnar endels svidande kritisk, endels varmt uppmuntrande. För egen del ägnades jag vid något tillfälle en kombination av bådadera: - I början trodde jag, att du var dum. Men det tror jag inte nu längre. När vart i denna karga värld en bättre herdekost beskärd? I min bokhylla har jag två högt skattade böcker (den sistnämnda i viss mån konsekutiv till den första) : Erich Maria Remarques "Der Weg zurtick" med dedikationen "Till studentexamen av Gunnar Holmstedt" och Nils Dallbys lilla "Levande Latin" med dedikationen: ''Rutger Heyden, Amico olim discipulo Amicus senex Frithiof Ponten alias Pons. " Sebastianhus, Grevie, i mars 1994 Rurger Heyden (elev 303)

29 1930-talet, det var då som... LUND... äntligen fick en underfart under järnvägsspåren vid Bantorget. Gångbron över spåren kunde rivas. "Bomeländets" saga var all. Och det hände sig Det året stod också det nya domkapitelhuset färdigt, ritat av den flitige domkyrkoarkitekten Wåhlin. Staden blev en sevärdhet rikare, när varuhuset Epa - också slog upp sina portar vid Mårtenstorget. Affärsiden var "enhetsprissystemet" och målgruppen var "de som sätter värde på att få en bra sak för ett billigt pris". Om varorna verkligen var bra eller ej, tvistades det om länge. Rättvist eller ej kom Epa att stå för något med lägre kvalitet och användes exempelvis för att beskriva ingenjörer, som inte examinerats vid Chalmers eller KTH, "Epa-ingenjörer". Året efter öppnade Diwongs bageri påbörjades det första avloppsreningsverket i Källby var det precis 100 år sedan Akademiska Föreningen bildades av lärare vid universitetet och sedan den sista avrättningen ägde rum i Lund. Dödsdomen hade avkunnats av akademin, eftersom den skyldige var en student. Han halshöggs på "räfstplatsen" vid Getingevägen. Nazismens hydra bredde ut sig. Hitler tog makten i Tyskland I Lund saknade han inte anhängare. Men det fanns också framstående motståndare till den nya frälsningsläran. En var professor Ragnar Josephson, som redan 1933 höll ett flammande tal mot nazism och rasism. Året efter grundade Josephson Arkiv för Dekorativ Konst. Så småningom fick museet lokaler i det nedlagda småskoleseminariet vid Finngatan. Den officiella invigningen fick dock vänta till Litterära och filosofiska berömdheter gjorde nedslag i Lund, Harry

30 1930-raler Martinson 1933, Vilhelm Moberg 1934, Gustaf Hellström och Bertrand Russell Samma år återkom Bertil Malmberg från en resa i Tyskland. Där hade han upplevt "demonmannen" och beklagade djupt, att så många "förhäxats av råttfångarens pipor". I november 1935 hölls en stor manifestation, en "skaldeafton till förmån for landsflyktiga intellektuella". Hela den skånska parnassen var där: Sigurd Agrell, Frans G. Bengtsson, Hjalmar Gullberg, Gabriel Jönsson, Nils Ludvig Olsson, Daniel Rydsjö och Anders Österling. Konferencier var Ivar Harrie. Domkyrkans nya orgel invigdes 1934 och Vipeholms "sjukhus for svårskötta, höggradigt psykiskt efterblivna" stod färdigt 1935, inrymt i vad som en gång avsetts som kaserner for I 25 (sedermera I 7 och numera P 7) kunde den nu i Lunds kommunala liv mycket aktive Tage Erlander inviga det nya, numera ersatta, badhuset i Stadsparken. Åkerlund & Rausing, forpackni ngsgiganren, uppförde fabrik i Källby Då var kriget hotande nära i Europa. Det andra världskriget inom drygt tjugo år bröt ut den 1 september Ar 1933 mottogs for första gången flickor vid Katedralskolan och Spyken. Tidigare hade flickorna fått sin utbildning vid Lunds fullständiga läroverk for fl ickor. Ve rksamheten inleddes där höstterminen 1908 med åtta flickor på en treårig latinlinje utan grekiska. De fick gå upp som privatister. Först genom en resolution av den 23 februari 1912 fick läroverket rätt att anordna studentexamen. Skolan var sedan 1882 inrymd i byggnaden i hörnet av Sankt Perri Kyrkogata och Byraregaran. Huset finns alltjämt kvar. Skolan flyttade 1916 sin verksamhet till en ny, större byggnad i Kråkelyckan norr om Clemenstorget, senare kallad Lindebergska skolan. Sista gången man här avlade studentexamen var vårterminen

31 1930-raler ''KATTE"... fick uppleva nya förändringar, betingade av 1933 års läroverksstadga. Franska blev obligatoriskt ämne på latinlinjen och engelska fast ämne på reallinjen. Matematiken delades upp på en allmän och en specialkurs. En treårig latinlinje tillkom. Den största nyheten var dock, att man nu kunde se flickor i gymnasiet. I 1936 års studentkull fanns det nitton unga damer. Flickornas andel i gymnasiet ökade snabbt. De var 26 år 1933 men hela 203 tjugo år senare för att 1963 vara uppe i över 300. Det året var det kvinnlig majoritet bland studenterna. Flickorna hade en tendens att söka sig till latinlinjen, vilket medverkade till att den länge dominerade. Katedralskolan jubilerade Det året, den 18 november, hade det nämligen gått precis hundra år sedan Karl XII-huset införlivades med skolan. Med anledning därav utgavs en festskrift. Rektor Mjöberg talade under boken till församlade lärare och elever, som sedan med skolans baner i täten tågade upp till Domkyrkan. Där ägde en solenn minneshögtidlighet rum med högstämda tal och musik i fosterländsk anda. SPYKEN... vid decenniets första höstterminsstart hade 71 elever i den treåriga realskolan, 92 elever på gymnasiets reallinje och 246 på latinlinjen, i allt 409 elever. 33 elever tog studenten vid höstterminens slut. Två elever lämnade skolan. När vårterminen började, uppgick elevskaran till 378. Terminsavgiften låg mellan 95 och 200 kronor, vartill kom ett "högst 25-procentigt dyrtidstillägg". Alltjämt fanns det inte mindre än 35 "helklassiker", alltså elever på latinlinjen, som även läste grekiska. Hebreiska var fritt tillvalsämne på latinlinjen och ryska på reallinjen. "För att utöva tillsyn besöker rektor eller klassföreståndare i regel varje elev minst en gång i terminen i dennes bostad, såvitt han icke 31

32 1930-ralet har sitt föräldrahem i staden eller andra omständigheter göra sådam besök överflödiga. Dessa besök avse att undersöka, hurudana de förhållanden äro under vilka eleven tillbringar sitt dagliga liv sam: att se till att hygienens fordringar tillfredsställs vad bostad, föda m. m angår'', säger alla decenniets årsredogörelser. Man kan inte undgi. misstanken att "inspektionerna" jämväl syftade till att utröna förekomst av tobaksrök, tombuteljer och eventuella kvinnliga bekanta. Uppenbarligen vågade man sig dock inte på att "inspektera de inackorderingsvärdar och -värdinnor, som tillhörde borgerlighetens övre skikt. Det fanns en särskild förteckning över 44 tänkbara inackorderingsvärdar och -värdinnor. Rumspriserna varierade 1932 mellan 75 och 175 kronor per månad för eget rum och 75 till 100 kronor fö delat rum. I priset ingick "bostad, föda, värme, belysning och uppassning", medan sängkläder och linne måste medföras. Om tvätt av sängkläder och linne står ingenting att läsa. "Med hemmen står skolan genom rektor i livlig rapport. Minst en gång varje termin avsändes per post direkt till föräldrar eller förmyndare meddelande om hur elev skött sig med avseende på uppförande, kunskaper och flit", står det vidare i årsredogörelserna. Det blev nog inte alltid klang- och jubelföreställningar i hemmet, när discipeln nästa gång vågade visa sig där. Föreningslivet "har utvecklat sig kraftigt och föreningslivet tycks hava uteslutande goda följder", noterar flera årsredogörelser. Skolföreningarna var kristliga gymnasistföreningen, den litterära föreningen, den naturvetenskapliga föreningen, gymnastik- och idrottsföreningen och elevhemsföreningen. Utöver regelbundna månatliga eller tätare möten förekom föredrag av inbjudna gäster, besök i kyrkor, på museer och vid observatorier. Spyken inspekterades september 1932 av generaldirektören för Kungl. Skolöverstyrelsen m. m. 0. Holmdahl jämte undervisningsrådet H.Wallin. Skolans egen inspektor var professor Roben 32

33 1930-raler Malmgren. Om inspektionsresultatet förmäles ingenting i årsredogörelsen. Rektor fick 1930 "ett särskilt biträde ifråga om de kvinnliga eleverna", Ingeborg de Fine Licht (av de flesta i all vänlighet kallad "Fina Ljuset"), en förtjusande dam, som förblev skolan trogen i flera decennier. I gymnasiet inrättades en särskild "svagavdelning" för manliga elever, som tre gånger i veckan fick extra gymnastikundervisning vid Sydsvenska Gymnastikinstitutet (SGI) på Sandgatan, dock sannolikt inte förmedlad av de välbekanta "lufthopporna". Vid början av vårterminen 1940 bestod kollegiet vid Spyken av 13 ordinarie, 9 tim- och 6 extra-lärare samt lärare i övningsämnena musik, teckning och gymnastik. Flera lärare var då som sedermera fast anställda vid andra skolor, exempelvis vid Katte, Folkskoleseminariet i Lund och högre allmänna läroverket för gossar i Malmö och "extraknäckte" alltså vid Spyken. Bland dem fanns under 30-talet lektorerna Arvid Leide, Gustaf Lindeberg, Johan Linders, Frithiof Ponten och Bernhard Svensson. Från äventyr i Sydamerika och annorstädes kom 1934 "som en frisk fläkt" John Karlzen, en ovillig skolfux, som så småningom kom att bli en välkänd författare. I lärarrummet kunde kollegiet förlusta sig med Biblioteksbladet, Moderna Språk, Nordisk Tidskrift, Pedagogisk Tidskrift, Svensk Lärartidning, Tidskrift for Svenska Läroverk och Tidskrift for matematik, fysik och kemi. 33

34 Bertil Brunnerup ''Pyramus et Thisbe" Mentor var en fin och intellektuell man med verklig humor. Jag minns med glädje hur han gissade rätt på det stycke i latinet, som jag skulle analysera och översätta på examensdagen. Jag besökte honom några gånger ca 20 till 30 år efter studentexamen, och då bjöd han allrid mig och min hustru på kaffe och goda kakor. Sedan satte han mig som 50- och 60-åring bland sina unga elever, där jag fick en mening eller två att försöka "klara av". Jag kan ännu som 84-åring "Pyramus er Thisbe" utantill rack vare Mentor. Jag rycker att nedanstående förklaring säger vad jag ryckte om min gamle vän och Mentor. Vad är en Mentor? En Mentor är en person som adepten tilldelats, eller själv valt, och inte står i beroendeställning till. Mentorn hjälper till med att vidga vyerna och ställer upp som bollplank, men styr inte de dagliga sysslorna. Mentorn är en förebild, rådgivare, lärare och vän i en och samma person. Mentor var i Homeros Odysseen den person, som Odysseus under sina irrfärder anförtrodde vården av sitt hus och uppfostran av sin son Telemachos. Genom Mentor talade vishetens gudinna Arhena till Telemachos. Från detta har vi fatt begreppet mentor i betydelsen rådgivare. Göteborg i november 1994 Bertil Brunnerup f Persson (elev 307) 34

35 Sten Axel Westerström En botanists bekännelser Jag var en mycket medelmåttig studiosus under skolriden i Lunds Katedralskola åren Biologi var det ämne, som Sngade mitt intresse. Latinundervisningen börjde i första ringen Det gick skapligt for mig de två första åren, men hösten 1930 sjönk mina prestationer trots den hygglige adjunkten Nils Dallbys ambitiösa undervisning. Det blev tyvärr Be i julbetyget, vilket var förutsett efter några skrala skrivningar; det gällde att översätta latinsk text till svenska. Jag insåg, att jag behövde stödundervisning och fick höra talas om Gunnar, som av sina elever kallades Mentor. Jag letade mig ner till honom, där han bodde i faderns hus på Södra Esplanaden, for övrigt inre så långt från Lunds Privata Elementarskola, "Spyken". Gunnar blev min "pr ceptor" och jag fick börja lektionerna troligen redan i slutet av hösten Gunnar tränade snart upp mig i latinsk textanalys och grammatik. Han stärkte mitt intresse for detta så påtagligt, att jag vid mitten av följande vårtermin fick en eloge av adjunkt Dallby och terminsbetyget höjt från Be till Ba. Att jag i fortsättningen skulle hålla mina latinska kunskaper på skaplig nivå med slutbetyget Ba i studentexamen, hade Mentor förvisso stor del i. Gunnar hade stor förmåga att göra sin undervisning intresseväckande. Han var okonventionell och gjorde ofta hänsyftningar till aktuella händelser, även inom elevens intressesfär, eller i dagens samhälle. Han drog sig inre för att även träna oss genom översättning till latin av ett eller annat svenskt "rum" ord eller talesätt. Efter att ha följt ett mycket stort antal elever och deras skolprestationer hade Gunnar lärt sig läroverkskollegernas individuella 35

36 Scen Axel Westerström undervisningsmetoder och av dem prefererade lacintexcer, som kunde förväntas vid skrivningar. Han kunde till och med gissa sig till de texter, som kunde bli aktuella vid studentskrivningar, som ju dock var gemensamma för hela landet. Han övade eleverna också på sådana texter. Emellanåt kunde det bli fullträffar med uppenbare allcför goda resultat i något prov, något som - har det berättats för mig - framkallade läroverkskollegernas irritation. Förutom i latin åtog sig Gunnar ibland undervisning även i andra språk. För historia, såväl äldre som nutida, hade han store intresse, liksom för politik. Lektionerna kunde emellanåt spåra in på dylikt. Vi bibringades både social och politisk kunskap, inre minst om den illavarslande, framträngande nazismen. Gunnar gjorde oss samhällsmedvetna. På så sätt förlorad tid för det egencliga ämnet kompenserades genom överdragning av lektionstiden, vilket kunde orsaka förskjutningar i dagens program. För oss alla hade Mentor etc personlige intresse. Han satte sig snart in i elevernas sociala förhållanden, studieproblem och intressen. År många av oss fann han på något smeknamn, syftande på vederbörandes intressen. En ung dam kallades "fröken Raff". Själv kallades jag "Absalon Laaf" - Absalon som ersättning för mitt ena förnamn och Laaf med anledning av mina botaniska intressen. Gunnar var humoristisk, men hans ganska timida läggning var dämpande i utspelet. Han var välvillig och generös. Ibland delade han ur bokpresenter, vanligen med på latin skrivna dedikationer, såsom: Stenoni Absaloni Westerström Optimo Amicorum d.d.d. Gunnar Holmstedt eller Stenoni-Axelio Westerström (quondam Absaloni Laajfo nominato)

37 Collectori florum diligentissimo Viro honestissimo Amico Optimo ut munusculum examinis maturitatis bene prteparati d.d.d. G.H. Prteceptor amicusque D.d.!!!. M. junii MCMXXXII Sten Axel Westerström Hans handstil var vacker och vårdad, tämligen sirlig, men likväl driven och snabbflyrande. Kaffekitteln stod väl för det mesta på ute i köket för inhämtning vid lämpliga tillfällen. En eller annan elev kunde hamna snett förr eller senare. Gunnar kunde då bli till hjälp och stöd. Det blev nog många handlån genom åren. Eleverna kunde också fl hans hjälp, då det gällde att skriva inlagor till myndigheter. Då gällde det att hitta på något fyndigt, som kunde gå hem. En i Göteborg hemmahörande yngling på Spyken, som fltt inkallelse till militärtjänst, fick exempelvis hjälp med avfattander av en anhållan om anstånd. Genom att utnyttja sökandens adress Backatorp (bostadsområde på Hisingen), hoppades Gunnar att kunna framkalla ett intryck av att sökanden var en fattig backstugusittare i behov av hänsynstagande. En annan f. d. elev, en ingalunda obekant författare, torde ha fltt åtskillig hjälp hos Gunnar före överlämnandet av sina historier till trycker. Sedan jag slutat skolan, fortsatte Gunnars och min vänskap och vidgades till ömsesidig familjevänskap. Det Holmstedtska hemmet har alltid varit öppet för besökande. Vid tillfälliga vistelser i gamla hemstaden har jag ibland kunnat hälsa på nere på Södra Esplanaden. Gunnars hustru lnga-kari och deras barn brukade semestra i Falkenbergstrakten. Under en lång period på och 80-talen bodde jag i Halmstad. Familjerna kunde då träffas. Under slutet av sitt liv var Gunnar tyvärr invalidiserad efter en cerebral cirkulationsskada. Detta hade dock inte märkbart drabbar 37

38 Sten Axel Westerström hans intellektuella funktioner, även om han kanske var lite dämpad. Han var ända till sitt sista levnadsår glad över att få vistas på Långasand. Göteborg i september 1993 Sten Axel Westerström (Absalon Laaf, elev 349)

39 Carl Gustaf Johannsen Gunnar Holmstedt femtio år När oktober avlövar våra lindar - och å dess första dag - firar privatläraren Gunnar Holmstedt, Lund, sitt fullbordade första halvsekel. Helt säkert kan Gunnar Holmstedt tillvitas vara en av både stadens och rikets märkligaste pedagoger. Han har icke som vilken som helst ställt sig i ledet för att så småningom som exrralärare, "provkisse", adjunkt eller lektor nå tillfredsställelsen att ra plugga vett i andras ungar. Långt innan Gunnar Holmstedt själv avlade sin lysande studentexamen, var han flitigt anlitad privadärare. Om genom att lära andra lär man själv eller annorledes, så besatt Gunnar Holmstedt redan vid denna tidpunkt en beläsenhet av sällan skådade mått. Sålunda var av naturliga skäl akademiska studier ingenting för denna hjärna. Varför spilla tid på föreläsningar, seminarier etc, när man redan vet, vad föreläsaren kommer att säga eller åtminstone bort säga? Eller som i varje fall betydligt snabbare kunde inhämtas i lampans sken och nattens tystnad efter dagens arbete som privadärare. Studier av detta slag ger visserligen inga diplom, ingen doktorsring eller -hatt, men den kursen har Gunnar Holmstedt styrt. För honom rar inget vetande vara främmande. Om han i morgon ånyo skulle absolveras i sin studentexamen, är det troligt, att han med sin humanistiska inställning icke skulle välja matematisk- naturvetenskaplig linje. Men nödgad till ett sådant predikament skulle han klara sin examen. Därmed är rättigheten att nämna honom som en av rikets märkliga pedagoger given. Men det är inte bara detta oerhörda minne för vad som en gång inlärts, som är det märkliga. Som pedagog har Gunnar Holmstedt en smittande energi; ja, 39

40 Carl Gusraf Johannsen ibland verkar der, som om han genom okänr virus överförde inrelligens hos disciplarna. Kungliga Karolinska Karedralskolan i Lund och Lunds Privara Elemenrarskola rar årligen år sig äran arr ha gjorr N. N. och N. N. med många flera rill srudenrer. I err srorr anral av fallen är der Gunnar Holmsredr, som åsradkommir verker. Bokligt verr hade varir valura nog för den rimliga rimpenning eleven erlägger. Graris och som exrra påbröd skänker emellerrid vår käre Menror en god porrion bon sens. Med välavvägd menral aga fosrrar han rill en vederhäftigher, som i lyckligaste fall närmar sig hans egen. Trors arr err lusrrum1 passerar fyra gånger, sedan jag själv hade glädjen arr vara i Menrors elevkrers, srår hans ingenium2 lika krisrallklarr blixrrande för mig. Der är med mig många av hans flerrusenhövdade elevskara, som i dag bringar Menror sin hyllning som err blygsamt rack för allr vad han åsradkommir. C. G. Johannsen (elev 352) tl994 Texren ursprungligen publicerad Snällposren den 1 okrober Sydsvenska Dagbladet 1. lusrrum = femårsperiod 2. ingenium = begåvning

41 Per-Håkan Ohlsson Branden i Berlin Det är förblivande intryck jag fatt genom Mentor. Allt började så smått med hjälp i latinstudierna. Hans sätt att undervisa var helt igenom en hjälp, inte ett krav. Han lärde oss privatelever att rycka om det latinska språket. Men de avgörande minnena hänför sig till alla de utblickar han gjorde i anslutning till de olika texterna. Det var det kulturella arvet från Rom han levandegjorde. Kulturhistorien blev intressant och spännande. Två minnen vill jag ta fram. Det ena var när vi skulle upp i studentexamen i maj Vi var endast 32 på båda linjerna, latinare och realare. Men examen pågick trots det ringa antalet i tre dagar. Jag var uppe i latin på eftermiddagen den andra dagen. Dagen innan hade den förmiddagens abiturienter fatt ett stycke att översätta, de som var uppe på eftermiddagen fick fortsättningen. Vi tog naturligtvis reda på vilket avsnitt, som hade behandlats den andra dagens förmiddag, varpå vi på rasten gick igenom det närmast följande partiet hos Mentor. Han nästan översköljde oss med nya kunskaper, långt utöver vad som var vanligt vid en textgenomgång. Vi fick inte tid att äta, innan provet skulle avläggas. Orimligt nog fick vi det stycke som vi hade förberett, vilket resulterade i ett höjt betyg, inte så mycket, men dock ett snäpp. Frågan är om det inte gladde Mentor lika mycket som det gladde mig. Det andra minnet är följande. Vi hade gått igenom vårt pensum på eftermiddagen och skulle gå hem. I brevinkastet i ytterdörren satt eftermiddagstidningen, där det i stora och mycket svarta bokstäver stod om riksdagshusbranden i Berlin. Mentor höll ute i trappan en lång föreläsning för oss om vad denna händelse skulle komma att