Ukna kyrkogård Kulturhistorisk inventering av kyrkogårdar/ begravningsplatser i Linköpings stift 2004

Transkript

1 Ukna kyrkogård Kulturhistorisk inventering av kyrkogårdar/ begravningsplatser i Linköpings stift 2004 (KI Ukna 204) Ukna församling Linköpings stift Kalmar län

2 Innehåll INLEDNING 3 Bakgrund 3 Syfte 3 Kulturminneslagen och Begravningslagen 3 Kulturhistorisk bedömning 4 Inventeringens uppläggning och rapport 4 Linköpings stift, Kalmar län en kort historik 5 Kort kyrkogårdshistorik 5 UKNA KYRKOGÅRD 6 Sockenbeskrivning 6 Kyrkomiljön 7 Kyrkan 7 Kyrkogårdens historik 8 Beskrivning av kyrkogården idag 9 Beskrivning av enskilda kvarter/områden med kulturhistorisk bedömning 11 KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET 19 ARKIV OCH LITTERATUR Bilagor: Kulturminneslagen 2

3 INLEDNING Bakgrund Ur kulturhistorisk synpunkt är kyrkogårdar och begravningsplatser bärare av en stor mängd information och platserna ger anledning till frågor av olika slag. Vad är typiskt för våra kyrkogårdar när det gäller vegetation, omgärdningar, gångar, gravvårdar m m och finns det några regionala skillnader? Vad har varit gängse bruk under olika tider och vad kan vi få för historisk information bara av att gå på en kyrkogård? Med utgångspunkt i behovet av att förbättra kunskapen om våra kyrkogårdar och begravningsplatser genomförs en stiftsövergripande kulturhistorisk inventering. På uppdrag av Linköpings stift utför Kalmar läns museum inventeringen av kyrkogårdar/begravningsplatser inom stiftets del av Kalmar län. Arbetet bekostas av medel från den kyrkoantikvariska ersättningen och påbörjades under år Projektet beräknas vara avslutat vid utgången av år Inventeringen berör de till Svenska kyrkan hörande kyrkogårdarna/begravningsplatserna som omfattas av kulturminneslagen. Lagen gäller de begravningsplatser som är tillkomna före utgången av år 1939 och ytterligare några som skyddas genom särskilt beslut av Riksantikvarieämbetet. Denna rapport utgör en delrapport i inventeringen vars resultat kommer att sammanställas och analyseras i en stiftsövergripande rapport. Syfte De stiftsövergripande inventeringarnas syfte är: - att lyfta fram och öka förståelsen för kyrkogårdarnas och begravningsplatsernas kulturvärden och att främja kontakterna mellan kyrkan och kulturmiljövården - att skapa ett underlag för församlingarnas/samfälligheternas planering och förvaltning av kyrkogårdarna/begravningsplatserna och för vård- och underhållsplaner - att sammanställa ett enhetligt och tillgängligt kunskapsunderlag med beskrivning av och historik för den enskilda kyrkogården/begravningsplatsen samt en bedömning av de kulturhistoriska värdena. Inventeringen blir samtidigt en samlad dokumentation och överblick av kyrkogårdar/begravningsplatser i stiftet från 2000-talets första decennium. - att skapa ett underlag för handläggning av kyrkoantikvariska ärenden och för bedömning av var det är särskilt viktigt att stödja insatser med kyrkoantikvarisk ersättning. Kulturminneslagen och begravningslagen Enligt Lag om kulturminnen m m (SFS 1988:950) skall Svenska kyrkans kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. Tillstånd måste sökas hos länsstyrelsen för att göra väsentliga förändringar på kyrkogården. (Se vidare i bilaga om Kulturminneslagen). Begravningslagen (SFS 1990:1144). anger att en gravvård ägs av den som betalar gravrättsavgiften. När en gravanordning har blivit uppsatt, får den inte föras bort utan upplåtarens medgivande. När gravrätten upphör har ägaren rätt till gravvården. Om gravrättsinnehavaren inte vill gör anspråk på gravvården inom 6 månader tillfaller gravvården upplåtaren, alltså församlingen. Vidare säger lagen: Om en gravanordning har tillfallit upplåtaren och den är av kulturhistoriskt värde eller av annat skäl 3

4 bör bevaras för framtiden, skall upplåtaren om möjligt lämna kvar den på platsen. Om gravanordningen ändå måste föras bort från gravplatsen, skall den åter ställas upp inom begravningsplatsen eller på någon annan lämplig och därtill avsedd plats. Kulturhistorisk bedömning Alla gravvårdar bär på sin historia och kan berätta om en person, en familj, stilhistoria och begravningstraditioner. I rapporten anges exempel på typer av gravvårdar som utifrån skilda kriterier bedöms som kulturhistoriskt värdefulla. Generellt gäller att ålderdomliga gravvårdar från tiden fram till 1850 bör föras in i kyrkans inventarieförteckning Detta gäller även gravstaket och gravvårdar i gjutjärn och smidesjärn liksom äldre vårdar av trä. Många andra gravstenar har också ett kulturhistoriskt värde som kan kopplas till gravvårdens utförande - material, konstnärligt utförande eller till en person- lokal/personhistoriskt värde. Inventeringen omfattar i första hand enbart gravvårdar ute på kyrkogården. I flera kyrkor finns det dock gravvårdar som förvaras i kyrkan eller i lokal i anslutning till kyrkan. Ofta har dessa ett stort kulturhistorisk värde och bör tas med i kyrkans inventarieförteckning. Den kulturhistoriska bedömningen görs utifrån principer som tagits fram av och fortlöpande diskuteras med representanter för Linköpings stift, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, och Östergötlands län samt länsmuseerna i Jönköpings och Östergötlands län. En kulturhistorisk bedömning är aldrig definitiv utan hela tiden föremål för omvärderingar. Vid bedömningen tas hänsyn till varje enskild kyrkogårds egna värden, men också till värden i förhållande till andra kyrkogårdar i stiftet och övriga landet. Inför varje planerad förändring skall tillstånd inhämtas från länsstyrelsen och varje ärende behandlas där från fall till fall. Den kulturhistoriska bedömningen utgör underlag för beslut om vilka åtgärder som kan vara berättigade till kyrkoantikvarisk ersättning. Inventeringens uppläggning och rapport Rapporten består av en historik över kyrkogården samt en beskrivning i ord och bild av kyrkogården som helhet och de olika kvarteren/områdena. En kulturhistorisk bedömning görs av varje kvarter/område samt över kyrkogården i dess helhet. Arbetet har varit uppdelat i en fältdel med inventering och fotografering samt en arkivgenomgång. De aktuella arkiv som gåtts igenom har främst varit länsmuseets topografiska arkiv och Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Uppgifter har vidare hämtats från aktuell litteratur däribland hembygdslitteratur. I viss mån har lantmäteriets handlingar och kartor nyttjats. De i rapporten redovisade arkivuppgifterna utgör en sammanfattning av genomgångna arkiv och ska inte ses som inte en komplett beskrivning av händelser i kyrkogårdens utveckling. Arbetet inkluderar en omfattande fotodokumentation varav endast en mindre del är presenterad i rapporten. Delar av inventeringsmaterialet görs tillgängligt via Kulturmiljövårdens bebyggelseregister, ett informationssystem som förvaltas av Riksantikvarieämbetet ( Fältarbetet och rapporterna har utförts av antikvarier Magnus Johansson, Magdalena Jonsson och Liselotte Jumme vid Kalmar läns museum. Rapporterna finns tillgängliga på Linköpings stift, Länsstyrelsen i Kalmar län, Kalmar läns museum samt på respektive kyrklig samfällighet. 4

5 Linköpings stift, Kalmar län en kort historik Linköpings stift bildades i början av 1100-talet och omfattade då Småland, Öland och Gotland. Ur Smålandsdelen bildades 1163 Växjö stift. Sin nuvarande omfattning erhöll Linköpings stift 1603, då södra delen av Kalmar län och Öland avskildes och bildade Kalmar stift, senare 1916 tillfört Växjö stift. Under medeltid utgjordes Småland av ett tiotal små folkland i gränsområdet mellan västra och östra Götalands slättbygder i norr och de gammaldanska landskapen vid rikets gräns i söder. Kust- och inlandsbygder var glest befolkade och politiskt tycks området ha varit svagare knutet till det svenska riket än övriga landskap. Först i slutet av 1200-talet började området framträda i rikspolitiskt sammanhang. De tidigmedeltida kyrkorna var oftast små enkla träbyggnader utan torn. Först under senare del av medeltiden började man bygga av sten, vilket krävde helt annat kunnande och en större ekonomisk insats. I de förhållandevis fattiga smålandssocknarna fortsatte man dock traditionen att bygga i trä. De stenkyrkor som uppfördes var få och tillkom i huvudsak i de rikare bygderna. Någon större byggverksamhet förekom inte under senmedeltiden och århundradena därefter. I stort stod kyrkorna kvar orörda sånär som på nödvändiga underhållsarbeten och reparationer i samband med krig och annan skadegörelse. En kraftigt växande befolkning och nya idéströmningar om gudstjänstrummets utformning skapade under och 1800-talen nya behov. Nu raserades, med några få undantag, flertalet av de gamla otidsenliga kyrkorna och de som blev kvar utsattes för omfattande omoch tillbyggnader. I en kunglig förordning 1776 föreskrevs att de nya byggnaderna skulle uppföras i sten, vilket också bidrog till att äldre träkyrkor dömdes ut och ersattes. Många av de nya kyrkorna ritades av tidens mest framstående arkitekter knutna till det av Kungl. Majt. inrättade Överintendentämbetet, vars uppgift var att granska förslagen till de stora, ljusa och luftiga kyrkorummen utformade enligt den nyklassicistiska tidsandan. För kyrkorna innebar 1800-talets senare del och tidigt tal en restaurerings- och ombyggnadsperiod, där nyklassicismens rena formspråk övergavs för skiftande stilimiterande ideal. Med alla medel försökte man anpassa såväl gamla som nya kyrkor till de nya idéerna nygotik, nyrenässans och nybarock. Nya liturgiska och funktionella krav och nya smakriktningar har därefter fortsatt att förändra kyrkorummen in i vår tid. Linköpings stift omfattar idag Östergötlands län, nordöstra delen av Jönköpings län och norra delen av Kalmar län. Kalmar läns del består av Norra och Södra Tjusts kontrakt samt Sevede- Aspelands kontrakt. Här finns omkring 35 kyrkor och 42 begravningsplatser anlagda före 1940 och skyddade enligt lagen om kulturminnen (SFS1988:950). Av dessa är Pelarne (trä) och S:ta Gertrud i Västervik (sten), Tveta (sten/trä), och Törnsfall (tegel/sten) till ursprung bevarade medeltida kyrkor. Kort kyrkogårdshistorik En kyrkogård skiljer sig från en begravningsplats på så vis att den ligger i direkt anslutning till en kyrkobyggnad. En begravningsplats rymmer ofta ett kapell inom sitt område. I förhistorisk tid varierade gravskicket mellan brandgravar och jordbegravningar. Kristendomens införande innebar bl a att bränning av kroppar förbjöds. Länge begravdes människor i närheten av sina hem, men under medeltiden anlades kyrkogårdar i allt högre utsträckning kring kyrkorna. Kyrkogårdens område delades först upp mellan byarna, med byvisa begravningar, senare i hemman. Den medeltida begravningsplatsen bestod troligen av ängslika områden kring kyrkan där de välbärgades gravminnen i form av stenkors, tumbor och hällar stod uppställda. Enklare människors gravar kunde markeras av en liten kulle eller 5

6 ett träkors. Kyrkogården omgärdades vanligen av träbalkar med spåntak. I mitten av talet kom ett kungligt påbud om att kyrkogårdsmuren, eller bogårdsmuren som man då kallade den, skulle vara uppförd av gråsten utan bruk, alltså kallmurade. I början av 1800-talet tillät man att de murades med kalkbruk om de täcktes med tak. Reformationen innebar på många sätt en förändrad syn på det som hörde kyrkan till. Många kyrkogårdar lämnades vind för våg, murar revs och djuren betade fritt i markerna. Först under 1700-talet började man visa mer intresse för kyrkogårdarnas vård och utformning. Före 1800-talet var det vanligt att människor av högre stånd begravdes inne i kyrkan, medan vanligt folk begravdes på anonyma allmänningar kring kyrkan. Under 1700-talets slut ökade protesterna mot begravningar i kyrkan då det ansågs ohygieniskt och orsakade stort obehag, speciellt sommartid. År 1815 beslöt Sveriges riksdag om att begravningsplatser skulle anläggas utanför städer och byar, också det av hygieniska skäl. I bland annat Västervik och Kalmar finns sådana begravningsplatser. Först efter 1815 blev det också mer allmänt förekommande med genomgripande planläggning av kyrkogårdarna med gångsystem och planteringar. Det blev också allt vanligare med planteringar av träd kring kyrkogården, sk trädkrans. Genom 1815 års förordning förbjöds definitivt begravningar inne i kyrkan. Kyrkogårdar och begravningsplatser uppdelades i områden där den dödes familj fick köpa gravplats, och områden som var gratis. Dessa senare områden kallades vanligen allmänna linjen. Här begravdes människor i den ordning de avled. Det innebar bl a att äkta makar inte blev begravda bredvid varandra. Under 1800-talets senare hälft blev det allt vanligare för samhällets arbetare och medelklass att skaffa sig egen gravplats och påkostad gravvård. Samtidigt blev de förmögnas gravvårdar allt mer påkostade. Vid ungefär samma tid började man anlägga kyrkogårdar med en mindre strikt utformning, än den tidigare, och med ett mer naturinspirerat utseende. Vid 1900-talets mitt anlades kyrkogårdar med en större anpassning till den lokala topografin och de lokala växtförhållandena, bl a tillkom många skogskyrkogårdar. I och med att man började använda moderna maskiner har skötseln av kyrkogårdarna delvis förändrats. Tidigare grusgravsområden har såtts igen och staket och andra detaljer har tagits bort för att underlätta arbetet. Under de senaste decennierna har minneslundar tillkommit på nästan samtliga kyrkogårdar. UKNA KYRKOGÅRD Linköpings stift Fastighetsbeteckning: Ukna kyrka 1:1, Ukna socken, Västerviks kommun, Tjust härad, Kalmar län, Småland. Befolkningstal:1780: 1251 inv, 1900: 2337 inv, 1957: 1470 inv, 2003: 604 inv. Sockenbeskrivning Ukna socken ligger nordväst om Edsbruk i den allra nordligaste delen av Kalmar län. Tvärs genom socknen sträcker sig Uknadalen som på båda sidor omges av skogsklädda höjder. Genom dalen ringlar Storån. I socknen finns också många större och mindre sjöar, bland dem Storsjön i närheten av Ukna kyrkby. I socknen finns över 200 kända fornlämningar varav två fornborgar. I socknen ingick till 1931 Överum med omnejd, som då blev egen socken. Jord- och skogsbruk var långt fram i tiden de dominerande näringarna i socknen, kompletterat av industrier som tegelbruk och järnbruk. Stensnäs vid Storsjön strax sydost om Ukna kyrka, var länge det dominerande godset i socknen, med en historik som går tillbaka till 1500-talet. Huvudbyggnaden är uppförd under 1700-talet. Godset har under senaste århundradena ägts av 6

7 bl a familjerna Lewenhaupt, Adelswärd och sedan 1847 av den grevliga familjen Stackelberg. Under en period i mitten av 1800-talet ägdes både Stensnäs och Överums herrgårdar liksom Överums bruk av familjen Stackelberg. Redan på medeltiden fanns en kyrka i Ukna, till en början en träkyrka senare en stenkyrka, båda på samma plats ca 1 km nordväst om nuvarande kyrkplats. Här låg kyrka och kyrkogård fram till 1830-talet då den nya kyrkan uppfördes. Den forna prästgården, Storhammar, ligger ännu vid det som numera är en kyrkoruin. Ruinen har undersökts och restaurerats på och 70-talen. Ukna kyrkby består idag av kyrka och kyrkogård samt några hus som tidigare rymt flera av socknens viktiga funktioner. Om man följer gatan längs kyrkogården finns från norr till söder, först en gårdslänga som använts som bykhus, därefter kyrkskolan, uppförd Huset efter det är den äldsta kyrkskolan uppförd 1847, även brukad som kantorsbostad, sockenstuga, senare som skolmatsal och som lokal för Ukna sparbank. Därefter följer fd ålderdomshemmet som senare fungerat som läkarmottagning och barnmorskemottagning samt bostad för barnmorskan. Nästa hus i raden är byggd som grindstuga till Stensnäs herrgård och hyste senare Uknas första telefonväxel. Därefter följer en mindre byggnad som en gång rymt delar av brandstationen. Ungefär här låg också tidigare kyrkstallarna. Mittemot finns församlingshemmet som uppfördes Vid kyrkogårdens nordvästra hörn finns en servicebyggnad med garage, kontor och handikapptoalett som uppfördes på 1990-talet. Kyrkbyn ligger inom ett område som utsetts till Riksintresse för kulturmiljövården (nr. 97). Kyrkomiljön Ukna kyrkby består idag av kyrka och kyrkogård samt några hus som tidigare rymt flera av socknens viktiga funktioner. Om man följer gatan längs kyrkogården finns från norr till söder, först en gårdslänga som använts som bykhus, därefter kyrkskolan, uppförd Huset efter det är den äldsta kyrkskolan uppförd 1847, även brukad som kantorsbostad, sockenstuga, senare som skolmatsal och som lokal för Ukna sparbank. Därefter följer fd ålderdomshemmet som senare fungerat som läkarmottagning och barnmorskemottagning samt bostad för barnmorskan. Nästa hus i raden är byggd som grindstuga till Stensnäs herrgård och hyste senare Uknas första telefonväxel. Därefter följer en mindre byggnad som en gång rymt delar av brandstationen. Ungefär här låg också tidigare kyrkstallarna. Mittemot finns församlingshemmet som uppfördes Vid kyrkogårdens nordvästra hörn finns en servicebyggnad med garage, kontor och handikapptoalett som uppfördes på 1990-talet. Kyrkbyn ligger inom ett område som utsetts till riksintresse för kulturmiljövården (nr. 97). På kyrkogården, öster om kyrkan, ligger ett begravningskapell. Detta uppfördes 1932 efter ritningar av arkitekt Knut Nordenskjöld, Stockholm. Denne hade redan 1918 fått i uppdrag att upprätta ritningar över ett kapell, men p g a bristande ekonomi väntade församlingen med att bygga det. Kapellet är uppfört av tegel, med putsade fasader avfärgade i vitt och rosa. Det flacka sadeltaket är belagt med svartmålad plåt. Nämnde arkitekt utarbetade också ritningar över katafalk, altare m m. Kyrkan Ukna kyrka är uppförd av stadsbyggmästaren J. Jonsson i Västervik efter ritning av Axel Nyström. Byggnaden är orienterad i nordost-sydvästlig riktning. Kyrkan är byggd som en helt symmetrisk anläggning med rektangulärt kyrkorum avslutat i nordost med en korabsid och i sydväst med en motsvarande halvcirkelformad utbyggnad. Sakristia finns i nordost och 7

8 torn med lanternin på motstående sida. Kyrkan är spritputsad med slätputsade omfattningar och hörn, samt avfärgad i vitt. Långhuset har ett plåttäckt sadeltak. Kyrkogårdens historik Ukna kyrkogård anlades i samband med att den nya kyrkan uppfördes Sannolikt ingick då hela området för kvarter 3 och 4. Se kartan s 8. I kvarter 3 väster om kyrkan anlades ett område med köpegravar för samhällets övre skikt. En del av karaktären kan ännu upplevas med de stora familjegravarna över familjerna Stackelberg och Lewenhaupt, samt andra mer påkostade vårdar. I en krans kring kyrkogårdens ytterkant öster och söder om kyrkan lades också köpegravar i en rad. Dessa fungerade som en inramning till de allmänna gravar för samhällets lägre skikt som anlades på planen framför kyrkans torn, öster och sydost om kyrkan. Huruvida området för nuvarande kvarter 1 ingick i den ursprungliga kyrkogården är oklart. Bevarade vårdar visar dock att kvarteret varit i bruk sedan 1900-talets början. Troligen härstammar gjutjärnsstaketet från tiden kring kyrkans anläggningstid. Ett fotografi daterat 1902 taget över planen framför kyrkans torn, huvudsakligen nuvarande kvarter 4, visar ett stort antal trävårdar av varierat utseende, både i form av kors och som sk. tavlor eller stavar. Vårdarna står tätt placerade, i gräs eller grus. Här var alltså allmänna linjen som man ännu kan se spår av genom bevarade enkla gravvårdar. Almarna längs gångarna vid kyrkans fasad är planterade, men ännu mycket små. Vid den här tiden och ännu tidigare var vårdar av smide relativt vanligt förekommande i Ukna. Så var det ofta på kyrkogårdar som låg nära ett järnbruk. I vårt län har smidesvårdar varit särskilt frekvent förekommande i Tjust, exempelvis i Västra Ed, Hjorted och Hallingeberg där man ännu kan se kvarvarande exempel på kyrkogårdarna. Även i Ukna finns ännu två smidesvårdar på kyrkogården. Ett 10-tal smidesvårdar förvaras numera i kyrkans tornkammare, tillsammans med några träkors, en del med bevarad bemålning. Se bild nedan. Flera smidesvårdar från Ukna finns också i Historiska museets samlingar. Dessa är daterade till och 1800-tal. År 1931 tas ett fotografi över samma plan framför kyrkans torn, men nu huvudsakligen över det område som utgör kvarter 3. Karaktären är ännu densamma med trävårdar, men också mindre stenvårdar placerade i högt gräs, möjligen ogräsbevuxet grus. Almarna har nu vuxit sig stora. Se bild nedan. På 1930-talet utvidgades kyrkogården åt nordost och öster genom att kvarter 5 tillkom. Här uppfördes 1932 begravningskapellet efter ritning av arkitekt Knut Nordenskjöld, Stockholm. Denne hade redan 1918 fått i uppdrag att upprätta ritningar över ett kapell, men p g a bristande ekonomi väntade församlingen med att bygga det. Kapellet uppfördes av tegel och fasaderna putsades. Det flacka sadeltaket belades med svartmålad plåt. Nämnde arkitekt utarbetade också ritningar över katafalk, altare m m. Det nya området planerades för ett större antal gravplatser efter ritning trädgårdskonsulenten Erik Pettersson, Västervik, men togs i bruk först på 1980-talet och då efter annan ritning. På 1940-talet skedde en omläggning av kvarter 3 i öster. Denna gång anlades det som ett grusgravsområde med familjegravar omgivna av stenramar eller låga häckar. Kvarter 4 brukades vid denna tid ännu för linjegravar. På 1960-talet genomgick kvarter 4 samma utveckling förutom den allra sydligaste och sydöstra delen som även fortsättningsvis var gräsbelagt, liksom idag. Sannolikt genomfördes arbetena efter ritning av Erik Palmgård, Västervik, signerad1935. I början av 1980-talet fanns behov av att ta kvarter 5 i bruk och en ny plan lades av 8

9 trädgårdsarkitekt Harry Kolsby. I denna ingick även minneslund. På 1980-talet köpte också församlingen mark från Västerviks kommun, mark som kyrkogården redan var anlagd på men av okänd anledning inte ägde. År 1992 invigdes minneslunden. På 1990-talet såddes flera rader av grusgravar i med gräs i kvarter 3 öster om kyrkan, men även sporadiskt i andra områden. År 1998 asfalterades ytan framför den sydvästra entrén. Två år senare upprättades en trädvårdsplan över kyrkogården. Bild tagen 1931 över kvarter 3 i öster med gräsplan och mestadels trävårdar i linjegravsområde. Bild: Kalmar läns museum Bevarade gravvårdar av trä och smide i tornkammaren år (KI Ukna 059) Beskrivning av kyrkogården idag Allmän karaktär Kyrkogården har en oregelbunden form och består av kvarteren 1-5. Kyrkan ligger centralt i området med koret i sydost och ingångar i nordväst och väster. Kvarter 1 ligger längst i väster och består av familjegravar längs tujahäckar. Kvarter 2 utgörs av 10 gravplatser, med äldre vårdar och grusgravar mellan kvarter 1 och 3. Det största kvarteret är nr 3 med en äldre del i väster med gravvårdar från 1800-talets mitt och framåt. Denna del är kyrkogårdens äldsta och rymmer många påkostade vårdar och grusgravar. Den östra delen av kvarter 3 är anlagd omkring 1940 med familjegravar som grusgravar, numera till vissa delar igensådda med gräs. Enstaka vårdar från ett äldre tidsskikt finns dock kvar. Kvarter 4 är granne med kvarter 3 framför kyrkan i sydost och har ungefär samma karaktär som kvarter 3 i öster i sin grusbelagda del, medan gräsdelen rymmer en hel del linjegravar. Kvarter 5 tillkom genom en utvidgning på 1930-talet och ligger i öster med gravkapellet i centrum och minneslund i sydost. Här finns platser för både urngravar och kistgravar, samt planer för sk asklund. Omgärdning Runt nästan hela kyrkogården finns ett svartmålat gjutjärnsstaket som står på en grund av granit. I sydost är granitgrunden ersatt av en cementsockel. På en mindre sträcka i norra och nordvästra delen av kyrkogården utgör en häck av liguster omgärdning. Mellan kvarter 3 och 5 finns en del av en stödmur som sannolikt utgjorde kyrkogårdens gräns före 1930-talets utvidgning. 9

10 Kv. 1 Ingång Kv. 2 Kv. 2 Kv. 3 (i väster) Kv. 3 (i väster) Ingång Kor Kv. 3 längs kanten Torn Kv. 5 N Kv. 4 Kv. 3 (i öster) Kapell Kv. 3 (längs kanten) Ingång Minneslund Ingång Gravkarta över Ukna kyrkogård troligen upprättad på 1980-talet av Harry Kolsby Ingångar I söder: Två ingångar, en i höjd med kyrkans ingång i sydväst och en i höjd med grusgången mellan kvarter 1 och 2. Den förstnämnda saknar grindar, men upphängningsanordning för grind finns. Grindarna finns enligt vaktmästaren inte i kyrkans förvar. Den andra ingången har en enkel grind i samman utförande som staketet. I nordost: Ingång vid kvarter 5 genom pargrind i liknande utförande som staket men med ett utsirat överstycke. I sydost: Ingång genom öppning i staket, där tidigare funnits grindar, i höjd med kyrkans torningång. Grindarna finns enligt vaktmästaren inte i kyrkans förvar. Vegetation Trädkrans: Stora träd av mestadels lind men också alm, lönn och kastanj. Träden står med ojämna mellanrum och jämfört med gravkartan har ca 8 träd tagits ned de senaste decennierna. Vid avgränsningen av kvarter 5 i norr finns inga träd planterade som trädkrans, men naturlig vegetation utanför kyrkogården utgör grönskande fond. Övrigt: Längs gången från ingången i tornet mot kyrkogårdens sydöstra ingång står knuthamlade almar, liksom längs gången som följer kyrkans långhus i ost och sydost. Kring kapellet finns bl a vresros och ormbunkar. Häck av liguster längst norra delen av kvarter 5. I söder och sydväst står några enstaka större formklippta tujor. I västra delen av kvarter 3 utgör en hög häck av tuja avgränsning till familjen Stackelbergs familjegrav. I kvarter 1 finns rygghäckar av tuja. Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna. Gångsystem Asfalterad yta framför kyrkans ingång i sydväst. Grusgångar kring kyrkobyggnaden och längs kyrkans ytterkanter i sydost och sydväst. Även grusad gång från kyrkans torningång och mot sydost. Diverse grusade gångar mellan kvarteren och inne i kvarteren. En del tidigare grusade 10

11 gångar har såtts igen med gräs. I kvarter 1 finns övertorvade gångplattor i gräset mellan gravplatsraderna. Gravvårdstyper Gravvårdstyper av varierande utföranden. Väster om kyrkan finns många äldre, höga vårdar av mörka bergarter. Variationen är relativt stor i utförandet, men många har tydligt klassicerande uttryck. Flera av de äldsta är utförda som ett kors på en sockel. Öster om kyrkan är merparten av vårdarna stående medelstora och relativt ensartade, många av grå och svart granit. Två vårdar av smidesjärn finns på östra delen av kyrkogården, liksom en urna av gjutjärn. I söder finns en stående gjutjärnsvård från Överums bruk. Ett stort antal grusgravar finns i kvarter 3 och 4. Merparten omgärdas av stenram, några enstaka av staket i smidesjärn eller gjutjärn. Minneslund I kvarter 5 i form av en bågformad häck av måbär på en i övrigt gräsbesådd yta. Platsen markeras även av en natursten med inskription Minneslund. Byggnader Gravkapell utfört i klassicerande stil med flackt sadeltak och fasad avfärgad i rosa med i vitt markerade pilastrar. Kapellet ritades 1918 av Knut Nordenskjöld, Stockholm men uppfördes inte förrän Kapellet har renoverats exteriört 1962, 1986 och 2004, vid det senaste tillfället även interiört. Servicehus i en våning uppfört på 1990-talet i rödfärgat trä och med sadeltak, väster om kyrkogården. Byggnaden rymmer kontor, handikapptoalett och garage. Övrigt En trappa av granit på var sida om kapellet leder från kvarter 3 till kvarter 5. Lejdare av svartmålad smide. Belysningsstolpar av ett par olika typer. Fasadbelysning på fyra stolpar. Flera platser för vatten och avfall. Beskrivning av enskilda områden Kvarter 1 Allmän karaktär: Kvarter 1 är beläget i den västra delen av kyrkogården och rymmer 74 gravplatser. Gravvårdarna står i fem dubbla och en enkel rad med vårdarna vända växelvis mot nordost och sydväst med mellanliggande rygghäck av tuja, ca 70 cm hög. Gravplatserna, förutom mindre planteringar, och området mellan raderna är besått med gräs. I den sydöstra delen av kvarteret står en hög formklippt tuja. Kvarteret avgränsas mot sydost och öster av en grusgång och i övriga väderstreck av kyrkogårdens gjutjärnsstaket. Mellan raderna finns delvis synliga men mestadels övertorvade gångplattor. Kvarteret rymmer mestadels familjegravar, men även några enkelgravar. Gravvårdstyper Blandad gravvårdskaraktär. En tydlig grupp är klassicerande vårdar av mörka bergarter, vissa av dem höga. Typen förekommer bland vårdar från tidigt 1900-tal, men även bland vårdar från talen. En annan grupp är enkla medelstora vårdar av grå granit. Ett kors av svart granit, en hög vård av röd granit samt en i form av en stubbe av granit, daterad Totalt ett 20-tal vårdar från 1900-talets första decennier, ett större antal från talen, samt enstaka från andra decennier av 1900-talet. Den äldsta vården är daterad Ett mindre 11

12 antal titlar förekommer; befallningsmannen, hemmansägaren, kyrkovärden och folkskolläraren. Ortnamn förekommer på det stora flertalet vårdar. Kvarter 1 längst bak i bild, med kvarter 2 och delar av tre i förgrunden. (KI Ukna 065) Kvarter 1, blandning av vårdar från 1900-talets början och mitt. (KI Ukna 138) Kulturhistorisk bedömning Området för kvarter 1 har brukats åtminstone sedan 1900-talets början. Nuvarande häckar av tuja tillkom på 1970-talet, men även på 1950-talet fanns här rygghäckar. Det äldsta bevarade tidsskiktet från 1900-talets början visar att området brukades för familjegravar. Många gravplatser har gått i samma familj under i stort sätt hela 1900-talet. Många av vårdarna är daterade till talen, då kvarteret verkar ha tagits i mer intensivt bruk igen. Ur kulturhistoriskt hänseende är det viktigt att i den långsiktiga vården bevara ett urval av de karaktäristiska höga vårdarna från 1900-talets början. Se vidare i den kulturhistoriska bedömningen för hela kyrkogården. Kvarter 2 och huvudsakligen västra delen av kvarter 3 Allmän karaktär Kvarter 2 rymmer ca 10 gravplatser på gränsen mellan kvarter 1 och 3. Kvarter 3 omfattar både ytor väster och öster om kyrkan. Här beskrivs den västra delen samt den rad av gravplatser som sträcker sig längs kyrkogårdens ytterkant i öster och sydost, vilket tillsammans omfattar omkring närmare 200 gravplatser. I området finns flera grusgångar, bl a som gräns mellan kvarter 1 och 2 och längs kyrkans långhus och kor. Området utmärks av den stora blandningen av gravvårdstyper och gravplatstyper och variationen i placeringen av dem. Domineranden är den Stackelbergska familjegraven (nr 68-70) som delvis döljer sig bakom en ca 2 meter hög tujahäck i områdets mitt, den Lewenhauptska familjegraven (nr 41) samt flera omkringliggande stora gravplatser med påkostade vårdar. Tujahäcken vid den stora Stackelbergska gravplatsen är uppdelad i två delar som enligt gravkartan tidigare haft samma konturer som kyrkans plan med långhus och halvrund absid i var ände. Lite av formen kan ännu skönjas. Området rymmer nästan enbart familjegravar. Många av områdets gravplatser är belagda med grus och omgärdade av stenram med mellanliggande gräs. I mindre områden har tidigare grusgravar såtts igen med gräs. Vid Stackelbergska familjegraven finns ett gjutjärnsstaket och vid Lewenhauptska familjegraven 12

13 intill, ett smidesstaket, båda svartmålade. Ytterligare en plats bakom kyrkans kor omgärdas av gjutjärnsstaket, liksom en i kanten av kyrkogården i söder. Några enstaka platser omgärdas av låg häck av buxbom. Kvarter 2 och 3 mot väster. Stackelbergska och Lewenhauptska familjegravarna i centrum. (KI Ukna 067) Kvarter 3, gravnr. 69, del av den Stackelbergska familjegraven. Bl a vårdarna över greven och grevinnan Stackelberg döda 1871 resp (KI Ukna 151) Kvarter 3 mot väster. I bakgrunden den gamla skolan. (KI Ukna 144) Den norra delen av kvarter 3 väster om kyrkan. Blandning av vårdar. (KI Ukna 161) Gravvårdstyper Gravvårdarna är av mycket varierat utseende. Ett större antal gravvårdar är stora, höga och av mörka bergarter. Kors av sten förekommer i några fall. Ett par vårdar har obeliskform. En mycket hög vård av grovt huggen granit. Ett stort antal har klassicerande drag i form och ornamentik. Några vårdar i sydost är låga och breda. Ett par är stora liggande vårdar varav en i den Lewenhauptska gravplatsen enligt traditionen ligger över en gravkammare. I övrigt finns olika i den mellanstora klassen. Grå och svart granit dominerar, men blandas upp med enstaka inslag av röd granit. Två vårdar av kalksten daterade till 1860-tal. En vård av kalksten eller sandsten med infälld marmorskiva, daterad I kvarter 3 längs kanten mot gravkapellet finns en smidesvård rest över en skolföreståndare I kantlinjen mot sydväst står en gjutjärnsvård utförd i nygotisk stil, rest över artisten Giovanni Viotti, d på Överums bruk. 13

14 De äldsta vårdarna i kvarteret dateras till 1850-talet. Sammanlagt finns ca 15 vårdar som dateras till åren mellan 1850 och Flera av dem finns i den Stackelbergska familjegraven. På vården över greve Stackelberg, d finns två bronsovaler med familjens vapen under grevlig krona. Från 1900-talets första tre decennier finns ett 30-tal vårdar. De äldre vårdarna grupperar sig främst i området kring de Stackelbergska och Lewenhauptska familjegravarna samt längs kanten av kyrkogården öster och söder om kyrkan. I övrigt finns vårdar från alla decennier av 1900-talet. Ortnamn förekommer på ett stort antal vårdar. Titlar förekommer också med hög frekvens, såsom greve, grevinna, envoyé (i Wien), ambassadör, nämndeman, landstingsman, ingenjör, inspektor, kyrkoherde, lärarinna, stationsföreståndare, byggmästare. En av två kvarvarande smidesvårdar. Kvarter 3 i kvanten mot kvarter 5. (KI Ukna 168) Gjutjärnsvård över artisten Giovanni Viotti, död 1859 vid Överums bruk. (KI Ukna 177) Övrigt I den Stackelbergska familjegraven finns bl a gravvården över greve Adolphe Stackelberg som ägde Stensnäs och som blev känd som Läsargreven, då han mycket aktivt var verksam inom väckelserörelsen. Längs kyrkogårdskanten i söder finns gjutjärnsvården över italienaren Giovanni Viotti som fungerade som arbetsledare vid de omfattande utsmyckningsarbeterna på Överums herrgård vid 1800-talets mitt. Viotti bör ha varit anställd av greve Adolphe Stackelberg som då ägde godset. Kulturhistorisk bedömning Beskrivna område har den mest ålderdomliga karaktären, med de stora familjegravarna över två inflytelserika släkter i socknen, många gamla vårdar, grusgravar, järnstaket och den oregelbundna placeringen av vårdar. Här kan man ännu utläsa något om hur den del av kyrkogården där de förmögna köpte sina gravplatser, kunde se ut under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. Detta ger området som sådant ett högt socialhistoriskt värde. De två stora gravplatserna över familjerna Stackelberg och Lewenhaupt är av stor betydelse för karaktären och har dessutom ett högt lokalhistoriskt värde. Speciellt känsligt för förändringar är området kring de båda dominerande familjegravarna. Hela området var en gång grusbelagt, vilket ger de bevarade grusgravarna ett kulturhistoriskt värde som representanter för ett tidigare utbrett gravskick. Vidare är det stora antalet äldre vårdar av varierat utseende betydelsefulla för områdets karaktär. Vissa av dem har p g a sin utformning ett konsthistoriskt värde, som exempelvis den goticerande gjutjärnsvården i kyrkogårdens södra kant. Andra har person- och lokalhistoriska värden som förknippas med den dödes person. Fortsättningen av kvarter 3 i 14

15 öster och söder med en gravrad längs kyrkogårdens gräns berättar om ett typiskt sätt att placera köpegravar längs kyrkogårdens gräns medan linjegravar lades i ett områdes inre. Följande bör föras in på församlingens inventarieförteckning: Smidesvården, gjutjärnsvården, staket i gjutjärn och smide. Se vidare i den kulturhistoriska bedömningen för hela kyrkogården. Kvarter 3 öster om långhuset Allmän karaktär: Kvarter 3 i öster utgörs av området öster och sydost om kyrkans långhus, förutom raden längs områdets ytterkant som behandlats i tidigare områdesbeskrivning. Området rymmer omkring 160 gravplatser. I söder finns den mittgång som leder till torningången, som också utgör gräns mellan kvarter 3 och 4. Längs kyrkans fasad finns också en grusgång. Längs båda gångar står knuthamlade almar. Grusade gångar finns också mellan några av gravplatsraderna. Gravplatsraderna är regelbundet placerade med vårdar växelvis vända mot väster och öster. Tre hela rader längst i sydost är isådda med gräs, liksom den forna grusgången, medan övriga området varierar mellan grusgravar utan stenram, grusgravar med stenram och gravplatser isådda med gräs. Området rymmer mestadels familjegravar, men också enstaka ensamgravar. Den östra delen av kvarter 3 mot öster. (KI Ukna 072) Del av kvarter 3 mot öster. Karaktäristiska vårdar för området. (KI Ukna 194) Gravvårdstyper Området har en relativt låg profil och rymmer mestadels medelstora vårdar. Grå och svart granit dominerar. Vårdarna är mestadels stående, men några liggande förekommer också. Många av vårdarna bär klassicerande drag. Endast en riktigt hög vård nära torningången. Två stenkors, varav en rest över en kyrkoherde och en över en predikant. En smidesvård utan årtal nära torningången. En gravsten kröns av en gjutjärnsurna och utgör också områdets äldsta vård daterad Några vårdar är låga och mycket breda. En större liggande vård med inskription i brons. Merparten av vårdarna dateras till tal, med några enstaka inslag av äldre vårdar från tal. Enstaka vårdar daterade till 1900-talets senare hälft förekommer också. Ortnamn förekommer på många gravvårdar. Endast på få vårdar anges den dödes titel. De som förekommer är kyrkoherden, byggmästaren, landsfiskal, hemmansägaren i tre fall, målarmästaren, inspektor, predikanten och lantbrukaren. 15

16 Kvarter 3 mot öster. Vård över prediktanten Örtengren, d (KI Ukna 200) Kvarter 3 i öster med den äldsta vården i området daterad 1910, med urna av gjutjärn, visar på ett äldre tidsskikt. (KI Ukna 199) Kulturhistorisk bedömning Befintligt område lades om på 1940-talet, då som ett grusgravsområde, med gravplatser omgivna av stenramar eller låga häckar. På 1990-talet såddes tre hela rader igen med gräs och stenramar togs bort i den sydostligaste delen. Även enstaka andra platser har genom åren såtts i med gräs vilket lämnat ett oregelbundet intryck av lapptäckskaraktär. Bilder från talets början visar att delar av området nyttjats för linjegravar. Idag finns inga säkra spår av detta, möjligen med undantag av någon äldre ensamgrav. Däremot finns spår efter ett tidigare tidsskikt i form av några enstaka vårdar från talen som visar att området varit i bruk länge. Dessa bör bevaras på plats även då gravrätten gått ut. Befintliga grusgravar bör också fortsättningsvis vara belagda med grus. Se vidare i den kulturhistoriska bedömningen för hela kyrkogården. Kvarter 4 Allmän karaktär: Kvarter 4 utgörs av området söder och sydost om kyrkans långhus. Kvarteret avgränsas av grusgångar i alla väderstreck och i sydsydväst också av den asfalterade planen framför kyrkans sydvästra ingång. I sydost och norr står knuthamlade almar längs gångarna. Kring områdets ytterkant i sydost och sydväst finns den rad av gravplatser som hör till kvarter 3. Kvarteret rymmer 192 gravplatser. Gravplatsraderna är regelbundet placerade med vårdar växelvis vända mot väster och öster. Närmast kyrkan är nästan samtliga platser belagda med grus och omgärdade av stenram i fyra dubbla rader. Mellan gravplatstraderna finns gångar av gräs i tre fall och grus i ett fall. Området rymmer mestadels familjegravar. Följande tre dubbla rader av vårdar står i gräs med mellanliggande gångar av gräs. Området rymmer en stor andel familjegravar, men också relativt många enkelgravar, speciellt i det gräsbesådda området. 16

17 Kvarter 4 mot söder. Grusgravsområdet närmast kyrkan. (KI Ukna 069) Mittgången upp till tornets ingång. Kvarter 4 till höger, kvarter 3 till vänster. Bild tagen mot sydost. (KI Ukna 071) Kvarter 4 mot väster. På gränsen mellan grusgravsområdet och det gräsbesådda området. (KI Ukna 203) Kvarter 4 mot väster. I förgrunden karaktäristiska rester av ett linjegravsområde. (KI Ukna 210) Gravvårdstyper Området har en relativt låg profil och rymmer mestadels medelstora vårdar. Grå och svart granit dominerar. Vårdarna är mestadels stående, men några liggande förekommer också. Många av vårdarna bär klassicerande drag. Ett modernt svartmålat träkors. Några vårdar är låga och mycket breda. En annan typ är mindre stående och liggande vårdar av svart granit av en typ som är vanlig i linjegravsområden. Gravstenarna i området dateras mestadels till tal med enstaka inslag av äldre vårdar från tidigt 1900-tal och fram mot tal. Många av dessa är ensamgravar och bör ha ingått i ett äldre linjegravssystem. Enstaka vårdar daterade till 1900-talets senaste decennier förekommer också. Ortnamn anges på många gravvårdar. Endast på få vårdar anges den dödes titel. De som förekommer är kyrkovaktmästaren, smeden och rättaren. Kulturhistorisk bedömning Kvarteret lades sannolikt om under 1950-talet för att göras om till grusgravsområde. Bilder från tidigt 1900-tal visar att området då rymde linjegravar, mestadels av trä, som stod på en gräsyta. Sannolikt brukades området ända fram på till tidigt 1940-tal för linjegravar, vilket 17

18 flera bevarade vårdar vittnar om. I den framtida skötseln av kvarteret bör de äldre vårdarna från tidigt 1900-tal bevaras på plats liksom ett urval av de karaktäristiska mindre vårdarna av svart granit som hör samman med skicket att begrava i allmänna linjen. Befintliga grusgravar bör även fortsättningsvis vara belagda med grus och stenramar bör bevaras. Se vidare i den kulturhistoriska bedömningen för hela kyrkogården. Kvarter 5 Allmän karaktär: Kvarter 5 ligger på kyrkogårdens norra och nordöstra del. Centralt i området står gravkapellet och i nordost finns minneslunden. Kvarteret omgärdas av ligusterhäck i norr och nordväst och av gjutjärnsstaket i öster och sydost. I söder utgör en stödmur avgränsning. Kvarteret är avsett för både kistgravar och urngravar och har tagits i bruk först på 1980-talet. Hittills finns närmare 20 vårdar längs kvarterets ytterkant. Planerat i området finns sammanlagt 99 gravplatser, inklusive urngravplatser. Hela området består av gräsmatta. En trappa av granit på var sida om kapellet leder ner till kvarteret. Kvarter 5 utgörs av gräsytan bakom och vid sidorna av kapellet. Den U-formade häcken markerar plats för minneslund. Bild tagen mot öster. (KI Ukna 073) Kvarter 5, den norra delen längs kyrkogårdens utkant i norr. Moderna vårdar från tal. (KI Ukna 130) Gravvårdstyper Mellanstora till små vårdar av mestadels grå och röd granit. Två lackade träkors. Kulturhistorisk bedömning Kvarteret tillkom i samband med en kyrkogårdsutvidgning på 1930-talet då kapellet också uppfördes. Sedan dess har planer uppgjorts flera gånger. Först på 1980-talet började kvarteret användas och på 1990-talet tillkom minneslunden. Kvarteret har vår tids inslag av moderna vårdar och minneslund samtidigt som kapellet med dess nyklassicistiska exteriör skapar en förbindelse mellan kvarter 5 och den ursprungliga kyrkogården. Se vidare i den kulturhistoriska bedömningen för hela kyrkogården. 18

19 KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET På kyrkogården har människor begravts under lång tid. En vandring över kyrkogården berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner, synen på döden och på sorgarbete i stort. Enstaka gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/gårdsnamn och titlar. På Ukna kyrkogård förekommer titlar så som greve, grevinna, ambassadör, inspektor, nämndeman, byggmästare, stationsföreståndare, lärarinna, kantor, kontraktsprost, smed, artist m fl vilka alla vittnar om kunskap, näringar och samhällsfunktioner som funnits i trakten. Anmärkningsvärt är de ringa spår som jordbrukets näringar lämnat. Titlar som hemmansägare och lantbrukare förekommer bara i ett par fall. Ortnamn finns angivet på det stora flertalet vårdar. Ukna kyrkogård anlades i samband med att den nuvarande kyrkan uppfördes på 1830-talet. Till kyrkomiljön hör, förutom kyrkan och kyrkogården, även kapellet och den näraliggande bebyggelsen med bl a fd skola och ålderdomshem. I den västra delen av kyrkogårdens kvarter 3 finns ännu mycket av karaktären från anläggningstiden bevarad i form av köpegravsområdet med sina monumentala vårdar och några stora gravplatser. Här finns kulturhistoriska värden som förknippas med socialhistoria, konsthistoria liksom person- och lokalhistoria. Det forna linjegravsområdet på planen framför kyrkans torn, kvarter 3 i öster och kvarter 4, kan ännu delvis skönjas genom de bevarade enkla vårdarna och gräsområdet i sydöst. Linjegravssystemet visar på sociala skillnader i samhället och berättar om en tradition som är en del av kyrkogårdens historia. Vid mitten av 1900-talet tillkom grusgravområdena i kvarter 3 i öster och kvarter 4. Dessa är delvis välbevarade, men vissa delar har såtts igen genom åren. Även i det äldre området i väster finns många grusgravar. Samtliga grusgravar bör även fortsättningsvis vara belagda med grus. I många av de enstaka gravvårdarna finns kulturhistoriska värden att tillvarata, det kan handla om personhistoriskt eller lokalhistoriskt värde, om socialhistoriskt eller stilhistoriskt värde. På kyrkogården finns ett antal vårdar från 1800-talets mitt som alla bör bevaras på plats. Flera av dem bär på hantverksmässiga värden. Vårdarna av smide och gjutjärn liksom staket i samma material bör föras in på församlingens inventarieförteckning. Detta gäller även vårdar som tagits ur bruk och förvaras i tornkammaren. Kulturhistoriskt värdefulla och viktiga för upplevelsen av kyrkogården är trädkransen och de knuthamlade almarna längs kyrkogårdens huvudgångar. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. Sammanfattningsvis: Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens struktur som sådan med de olika tidsskikten, som speglar olika skeden i kyrkogårdens utveckling. Speciellt värdefull är den forna uppdelningen i köpta och allmänna gravar som ännu kan skönjas. Ukna kyrkogård tillsammans med kyrka och kapell samt den näraliggande bebyggelsen skapar en värdefull kulturmiljö. Kyrkbyn ligger inom område som klassats som Riksintresse för kulturmiljövården. Se vidare i de kulturhistoriska bedömningarna gjorda för varje område. 19

20 ARKIV OCH LITTERATUR Kalmar läns museums topografiska arkiv Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet Kulturmiljöbild, Riksantikvarieämbetets digitaliserade bildarkiv Erixon, Sigurd (red), Sveriges bebyggelse, Svensk statistisk topografisk uppslagsbok, Landsbygden del I, Uddevalla 1957 Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992 Hammaskiöld, Hans mfl, Minnets stigar en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm 2001 Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län. Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985 Kjellberg, Sven T, Slott och herresäten i Sverige. Småland jämte Öland och Gotland. Malmö 1997 Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999 Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland. Stockholm 1983 Muntliga uppgifter från Leif Johansson, kyrkovaktmästare Ukna sn. Muntliga uppgifter från Hans Jakobsson, Ukna hembygdsförening 20