Ulf Wilnerzon, Filadelfiakyrkan Örebro, Kall kallare kallelse: Inkallad till gemenskap

Transkript

1 Ulf Wilnerzon, Filadelfiakyrkan Örebro, Kall kallare kallelse: Inkallad till gemenskap Här följer en sammanfattning av predikan + några frågor att reflektera och samtala kring. Läs Matteus evangelium 25: Kall När jag satte rubriken för min predikan tänkte jag inte främst på adjektivet att känna sig eller vara kall, utan på substantivet att ha ett kall, en livsuppgift. Är man för kall är det förstås svårt att känna ett kall, ett livskall. Ett varmt hjärta öppnar upp för att man skall brinna för något, känna en iver över något man bara måste få förverkliga. Inte alla upplever att de har ett kall över sitt liv, men att uppleva att man är kallad till något, ger ett driv i livet. Kallare Många falska profeter skall träda fram och bedra många. Och eftersom laglösheten tilltar, kommer kärleken att kallna hos de flesta. Men den som håller ut till slutet skall bli frälst. (Matt 24:11-12). Vi ser många exempel idag på falska religioner och laglöshet. Denis Mukwege beskrev, när han var här i stan för några veckor sen, en situation i Kongo som ger rysningar genom kroppen. Kallsinniga människor begår grymheter som inte ens Stephen King tänkt ut i sina värsta skräckrysare. Hela byar som förstörs genom offentliga gruppvåldtäkter. Hot och hat och girighet. Hur reagerar vi på detta? Suleiman Tonga besökte Filadelfia förra söndagen. På kvällen bad vi för den förföljda kyrkan. En gripande och omskakande kväll. Suleiman Tonga är ledare för Open Doors i Nigeria, där bland annat Boko Haram härjar med en kyla och ett hat som är ogripbart och ofattbart. Det är rena istiden i relationen mellan muslimer och kristna på många platser i Nigeria och andra plaster över vår värld. En rörelse som sprider skräck och får människor i miljontal att fly, går ju under den träffande förkortningen IS. Det står för den Islamska Staten men kunde lika gärna stå för den fruktans- värda kyla de sprider med sin brinnande iver att bygga ett muslimskt kalifat. Vår Gud kallar oss att göra skillnad i världen; en varm kärleksfull Gud som i både kalla och varma tider vill omfamna oss med sin kärleksfulla närvaro. Inkallad till gemenskap Jesus berättade om en rik man som skulle resa bort, och som då gav sina tjänare talenter. En talent var egentligen ett viktmått. 1 talent = ca 30 kg. Vikten kunde omvandlas till gångbar handelsvaluta, pengar. Då var en talent värd ca denarer. En denar var vad en arbetare tjänade på en dag. Han gav olika mängd åt tjänarna. En fick fem gånger så mycket som den som fick minst, men alla fick de något att FÖRVALTA tills han skulle komma tillbaka. Mannen som skulle iväg på en resa kände sina tjänare väl. Därför gav han som det står var och en efter hans förmåga. Hur skall vi förstå denna berättelse? Vad kan vi lära av den? Hur berör den våra liv. En inte alltför långsökt tolkning är att se ordet talent som den betydelse det fått på engelska en talang, en förmåga som är oss given. Gud delar inte ut talenter i form av pengar till oss när vi föds, men han skickar med talanger som han vill att vi använder oss av. Han ger inte lika åt alla. Vi får var och en efter vår förmåga, vad vi klarar av. Oftast är det mycket mer än vi vågar erkänna för oss själva.

2 Gud förväntar sig att vi använder de av honom givna talangerna på bästa sätt. Det är här kallelsen kommer in. Kallelse Redan från början av Bibeln möter vi en kärleksfull Mästare som kallar på människor. En Kallare som värmer människors hjärtan! En Kallare som på så många olika sätt kallar människor till gemenskap med sig själv och till tjänst för Honom. Jag tänkte ta oss med på en resa genom Bibeln och visa på hur människor Bibeln igenom responderat på det de uppfattat som en kallelse, en maning i hjärtat, ett tilltal från Gud. Kallelse handlar om så mycket mer än att några få upplever att de skall bli pastorer eller missionärer. 1 Kallade av nåd Adam Och mannen och hans hustru gömde sig för Herren Guds ansikte bland träden i lust- gården. Men Herren Gud kallade på mannen och sade; Var är du? (1Mos 3:9) Gud kallar på Adam = människan sen den dagen! Var är du? Varför gömmer du dig? Jag vill umgås med dig. Jag vill använda dig, samarbeta med dig. Jag älskar dig och inkallar dig till gemenskap med mig. Kom nära mig. Noa Då sade Gud till Noa... gör dig en ark... (1Mos 6:13). Vissa har Gud kallat till sig, utvalt och befallt till tydliga klara uppdrag som får konsekvenser för hela mänskligheten. Noa är den förste i raden av stora män och kvinnor som får svindlande stora uppdrag att utföra. Det är Gud som utväljer och allt är nåd. Men Noa hade funnit nåd inför HERRENS ögon (1Mos 5:8). Gud utväljer och kallar människan nära sig för gemenskap och för uppdrag, utifrån sin nåd, inte utifrån människans fullkomlighet. Noa var långt ifrån idealmänniskan utan fel och brister. Det första han gör, när de överlevt den stora översvämningen och började plantera växter och bygga upp en kultur igen, var att odla vindruvor och av dem göra vin. Inte alkohol- fritt nattvardsvin utan starkare grejer som gjorde honom helt utslagen, totalt berusad! Hans söner fann honom naken i sitt tält. Abraham Herren sade till Abram: Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig... (1Mos 12:1). Abrahams kallelse är historisk och unik, och omöjlig att helt tillämpa på någon annan. Gud utvalde Abram till att bli Abraham. Från att ha varit en upphöjd fader som hans namn betydde, till en fader för många folk som Abraham betyder. Trots denna unika kallelse över Abrahams liv, vill jag ändå tillämpa den på det som många förknippar kallelse med: att liksom Abram, lämna sitt land för att gå till det land som Gud visar. Om det finns en längtan inom dig att gå ut i världen med den glöd du kän- ner, kan det vara något som Gud lagt ner i dig. Din kallelse kan vara att använda din talent ge- nom att tjäna Herren i andra länder. Du kan dock känna dig fullkomligt otillräcklig, det finns det andra som känt. Mose var en av dem. Mose - När HERREN såg att han gick för att se efter, ropade Gud till honom ur busken: Mose! Mose! Han svarade: Här är jag. (2 Mos 3:4) En tydlig Kallare, en tydlig Kallelse men han som fick Kallet, kände sig inte kallad! Han kom med många ursäkter, ställde många frågor, och ifråga- satte Guds val av honom till uppdraget. Sänd någon annan Gud, snälla, jag är inte rätt person för detta. Ungefär så svarade Mose. Vi som lever i Sverige under den förrädiska Jantelagen, får ständigt brottas med känslan att vi inte skall tro att vi är något. Vi måste lyssna till KALLAREN som säger: Du är visst något! Jag inkallar dig till min gemenskap. Jag går med dig och jag sänder andra med dig. Mose behövde inte utföra uppdraget ensam, han fick sin bror Aron med sig. Gud går med oss, och han inkallar oss inte bara in till sig själv, utan till sitt folk. Paulus säger: Gud är trofast som har kallat er till gemenskap med sin son Jesus Kristus vår Herre. (1 Kor 1:9) Gemenskapen är både med Jesus i bönekammaren men också i gemenskapen i församlingen med andra troende. 2 Kallade att bygga gemenskap Vår församling har en vision som beskrivs med fem ord som alla börjar på bokstaven G. En vision som säger något om vad vill att vår församling skall kännetecknas av: Gudsmötet, Gemenskapen, Gåvorna, Gensvaret och Givandet. Detta är ord som styrt fler än oss. När Mose väl bejakade Guds 2

3 3 kallelse över sitt liv, blev han sänd till sitt folk för att hälsa dem att Gud skulle befria dem ur Egyptens slaveri. Väl ute ur Egypten får Mose i uppdrag att bygga en plast för Gudsmöten en portabel gudstjänstlokal i form av ett stort tält som kallades för Tabernaklet. I detta skulle Gemenskapen med Gud odlas. Detta tabernakel med omgivande staket blev själva centrum för gudsfolkets liv i öknen. Runt denna plast satte man upp sina tält. Denna gudstjänstlokal byggdes på Guds befallning och den byggdes för gudsfolkets gemenskap med varandra som troende och för gemenskapen med Gud. Gudsmöten och Gemenskap. För att förverkliga detta bygge behövdes Gensvaret hos folket. Deras Givande av Gåvor till bygget. Så har det fortsatt att vara genom hela historien. Många gånger i Bibeln möter oss byggen som inte bara bygger upp byggnader rent fysiskt och materiellt utan även bygger upp gudsfolket. Så är det fortfarande! När Mose skulle bygga läser vi att olika kallel- ser skedde även om inte ordet kallelse alltid nämnd. Vi läser om Det givmilda Folket Sedan kom de tillbaka, var och en som manades till det i sitt hjärta, och var och en som hade en villig ande till detta bar fram en gåva åt HERREN. (2 Mos 35:21). I alla tider har det funnits givare. Människor som bokstavligen använt sina talenter i form av pengar och förmerat dem genom att vara skickliga företagare. Av vinsterna har de sedan skänkt mil- joner till Guds verk. Vår kyrkbyggnad byggdes inte bara av kärlek och böner, utan även av gåvor givna av människor med hjärtan i brand som kände sig kallade att ge. Konstnärligt begåvade kvinnor Alla konstnärligt begåvade kvinnor spann med sina händer mörkblått, purpurrött och karmosinrött garn samt fint lingarn och bar fram vad de spunnit, och alla kvinnor som manades till det i sitt hjärta och kunde konsten, spann gethår. (2 Mos 35:25-26). Vad vore världen utan begåvade kvinnor? Genom hela historien har konstnärinnor förgyllt vår värld. Dessa behövs även idag. Besalel och Oholiab Se Herren har kallat Besalel... och han har fyllt honom med Guds Ande, med vishet, förstånd och kunskap och med skicklighet i allt slags hantverk, så att han kan tänka ut konstfulla arbeten och utföra dem i guld, silver och koppar, slipa stenar för infattningen och snida i trä, ja, utföra alla slags konstfulla arbeten. Åt honom och åt Oholiab... har han också givit förmågan att undervisa andra. (2 Mos 35:30-34). Vishet, förstånd, kunskap och skicklig- het räknas upp som talanger som dessa bröder använde sig av för att bygga tabernaklet. Dessa begåvningar behövs även idag och finns här i vår församling! En del skär i trä, andra i guld. Några skär i människors ögon eller inre organ i talangen att vara läkare, sjuksköterska, vård- biträde, lärare eller något annat yrke där händer kommer till användning och där man under- visar andra. Att bygga för gemenskap skapar gemenskap! 3 Kallade att leda Vi möter många ledare i Bibeln. Domare, kungar, herdar, profeter, präster alla hade uppdraget och kallelsen att gå före gudsfolket. Även idag kallar Gud några till ledarskap på olika sätt, både i yrkeslivet och i församlingen. Några är kallade till politiska uppdrag och stora ledaransvar för hela landet, för en region eller en stad. Några leder företag. Andra projekt. Gud delar ut talenter till några att leda andra. I Bibeln möter vi både bra och dåliga ledare. En del har en tydlig kallelse från Gud i det de gör. Andra kallar sig själv för kung, som Davids son Adonia, som hade höga tankar om sig själv. Han skaffade sig både inflytelserika vänner och vagnar och lät utropa sig till kung. (1Kung 1:5) Herren hade inte kallat honom, i varje fall inte till att bli kung! Han hade också fått talenter att förvalta men han valde att satsa all sin kraft på fel saker. Alla är inte kallade att leda. Den som tar på sig, och tar för sig på detta område utan täckning, ställer ofta till en hel del. Såsom skedde i fallet med Adonia. Samuel & Jesaja - Då kallade Herren på Samuel. Här är jag svarade Samuel. (1 Sam 3:4) och jag (Jesaja) hörde HERRENS röst. Han sade: Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare? Då sade jag: Här är jag, sänd mig! (Jes 6:8) Båda upplevde ett tydligt kall. En

4 4 röst som ropade på dem. De bejakade rösten som Guds, och klev båda in i viktiga skeenden i Guds folks historia. Saul & David När Samuel fick se Saul, sade Herren till honom: Se, där är den man som jag talade till dig om: han skall styra mitt folk (1 Sam 9:17) Stå upp och smörj honom, sade Herren, ty han är det. (1 Sam 16:12) Två ledare utvalda av Gud och kallade av Gud genom profeten Samuel. Gud kallar och utrustar fortfarande ledare genom profetiska tilltal. Fort- farande behövs sedan bekräftelsen av folket att man igenkänner kallelsen Kenanja Kenanja, leviternas ledare när de bar, skulle undervisa i att bära, eftersom han var kunnig i det... Kenanja som anförde sångarna när de bar. (1 Krön 15:22,27) När David fick en längtan efter att få in Guds ark, det heligaste föremålet på jorden, till Jerusalem, fick han för- söka två gånger. Första gången på en vagn byggd av människor, andra gången på axlar byggda av Gud. Första försöket lärde honom vikten av att följa Guds Ord och instruktionerna givna i den. Vagnföraren Ussa föll död ner när han försökte stadga upp arken som höll på att ramla av vagnen när oxarna snavade. David kallade då in de som var kallade för uppdraget att bära Gud ark, några ur leviterna ledda av Kenanja, som var kallad och kunnig i hur man hanterade heliga ting. Tillsammans med lovsångarna bar Kenanja och bärarna Guds ark, Guds närvaro, in i Jeru- salem. Överfört till oss: det finns de som är kallade att bära fram Gud på sina axlar genom att leda församlingen i lovsång. Det kan vara en börda ibland, men det bär frukt i form av folkets lovsånger som upplyfts till Herren och Gud kommer nära sitt folk. Gud har gett vår församling många underbara musiker som lyfter upp och ärar Gud och lyfter församlingslivet med sina talenter. Ester För om du tiger denna gång, skall judarna få hjälp och befrielse från annat håll, men du och din fars hus kommer att förgöras. Vem vet om du inte har nått just för en tid som denna? (Ester 4:14) Esters kallelse är ganska osannolik och udda: att vinna en skönhetstävling för att kunna bli utvald som fru till världens då mäktigaste man, kung Ahasveros. Det finns de som liksom Ester är kallade till något speciellt, just för en tid som denna. Hon kallade i sin tur ihop bedjarna, som skulle stå med henne i sitt uppdrag. De skulle fast och be för henne (Est 4:16) Gud kallar även idag på bedjarna som står fasta i bön och fasta, och bär andra ledare och söker Guds ledning i den tid som nu är. Det finns många fler jag kunde nämnt, men jag tror att det med all tydlighet framgått att Gud kallar på många sätt och till många olika uppgifter och att alla behövs! Mästaren är här och kallar på dig Jesus samtalade en dag med Marta och hon kallade i sin tur på sin syster Maria och viskade till henne: Mästaren är här och kallar på dig (Joh 11:28) Det var inte bara då och där, inte bara i byn Betania utanför Jerusalem, som Mästaren kallade på en människa han vill uppmuntra och trösta, Han är här och nu för att dra dig till sig. Kallaren kallar än. Han delar ut talenter till alla sina tjänare. Alla människor använder inte sina talanger och förmågor, det de fått av Gud, till att ära honom och bygga Guds rike. Många talanger slösar bort sina liv på att bli idoler istället för att bli ikoner. Upphöjer sig själva istället för Gud. Använder sina talenter bara för sig själva och inte för Gud. Mästaren är här och kallar på dig. Våga gå emot Jante! Våga tro på dig själv. Sträck dig över det som uttalats över dig! Du kan mer! Du är värd mer än du tror. Du behöver inte leva under så mycket fruktan. Gräv inte ner din talent, dina talanger och dina förmågor. Använd dem och de kommer att förmeras! Mästaren är här och kallar på dig! Våga tro att du är något! Våga gör det du vet att du ska göra. Be inte om ursäkt!

5 5 FRÅGOR FÖR REFLEKTION OCH SAMTAL: 1) Vad tänker du på när du hör ordet kallelse? Vad skulle det skulle kunna betyda i ditt fall. 2) Tycker du det är orättvist att Gud delar ut fler talenter/talanger till en del? Har de som fått mer större ansvar än den som fått mindre? 3) Tycker du bilden av att bygga något stämmer med din bild av gemenskap? Är byggande en bra form av gemenskap? Församlingsbyggandet, blir det lättare att ta på om vi samtidigt bygger något så konkret som en kyrka eller ett kök? 4) Vad hindrar dig från att säga ja till den kallelse du upplever över ditt liv?