Backstugan Marieborg, Skat-Erik, handelsman Flink

Transkript

1 Backstugan Marieborg, Skat-Erik, handelsman Flink..Huldas Karin och Maj på Malö! Via Gillets hemsida fick vi en förfrågan om backstugan Marieberg från Britt Petersson i Sorunda. Eftersom jag är född på Marieberg i Fors fick jag den på mitt digitala bord men det visade sig vara en feltolkning, gällde backstugan Marieborg, tidigare känd som Polisen och kanske Knapbrotorp. Då jag skrivit lite om den hade jag lite uppgifter som jag delade med mig till Britt i Grödby som visade sig vara gift med en dotter-dotter-son till Henning och Maja (Maria) Karlsson som köpte stället 1898, Hon bodde där till sin död Jag gjorde en liten släktutredning och kunde koppla samman Britt med Hugo och Åke Karlsson i Västerhaninge som är kusiner med Britts makes mor, Dagny Pettersson. För oss Västerhaningebor är Hugo och Åke söner till Erik Skat-Erik Karlsson, väl känd profil. Henning och Maja hade utöver Erik ytterligare fem barn som uppnådde vuxen ålder, en av dessa var inblandad i en tragedi med dödlig utgång på Fors Britt Petersson är född Olsson i Lysekil, hennes mor på Flatön. Hon tillbringade barndomssomrarna hos sin mormor där handelsman Flink hade sin handelsbod och där Maj på Malö lade till med sin eka.

2 Gustav Johansson och Maj Strömberg framför handelsboden vid Stätte- brygga, bild från 40-talet. Britt berättar i ett mail till mej om Gustav Johansson, handelsman Flink och flickorna på Flatön: Gustav var en väldigt sympatisk och snäll man. Han stod så sävlig och lugn i sin affär och intet hastade honom. Det såg väl Taube, därav namnet. När jag var barn arbetade mammas båda yngre bröder i affären i var sin period. Varje dag hämtade jag posten åt mormor som kom per liten båt åkandes i alla väder. Om posten dröjde kunde jag få en dricka som jag satt på trappan och drack. En egen dricka på den tiden var ren och skär lyx. Gustav hade ett litet rum innanför affären och där vette fönstret ut mot Malön. Där satt Evert Taube på 40-talet när han bodde på Ängön ofta och filosoferade. Han var då i 50-årsåldern. Vid ett tillfälle såg Taube att en vacker flicka komma roende från Malön och frågade vem det var jo det var Maj på Malön. Så kom den visan till.

3 Maj träffade aldrig Taube personligen. Hon var ca 17 år vid detta tillfälle och gifte sig sedan med mammas kusin Konrad Strömberg. Evert Taube bodde i en gård på Flatön, hos Anders och Hulda. De hade en son som hette Rutger (finns med i envisa). Han gifte sig med en annan kusin, Konrad Strömbergs syster, och var bosatta på Anders och Huldas gård på Ängön som är den norra delen av Flatön. Så här berättar Britt vidare, nu om Anders och Huldas dotter Karin: Anders och Hulda Johansson hade en dotter Karin. År 1943, (hon var tonåring då) var hon hos sin mormor Sandra på Flatön och hjälpte henne att byka tvätt. Hennes mormor Sandra bodde i ett litet torp alldeles som vägen svänger skarpt på väg ner till Stättebrygga och Handelsman Flink Just i den svängen går avtagsvägen ner till min mormors hus. Men i alla fall stod Karin där utanför huset och bykte och det rök under den stora tvättgrytan där hon eldade. Röken syntes nog från Flinks eller om Taube passerade huset. Han blev i alla fall inspirerad av det hela och skrev visan. Men något giftemål var det aldrig tal om det var poetens diktarglädje. Handelsboden från samma tid, drevs som restaurang fram till 2011

4 Om man gillar Evert Taube så finns det ett barn till Huldas Karin, Eva Jarnedal, som spelar och sjunger. Har spelat in skivor. Gruppen heter Öbarna och deras Inbjudan till Bohuslän är helt fantastisk. Lyssna på den här: Tectors Grustag i Västerhaninge En välkänd vy för många? Tectors grustag, det väldiga sorteringsverket. Bilden troligen från 1960-talet, men före 1967, vänstertrafik gäller. Hör nere till vänster finns nu Hanvedens idrottsplats.

5 För oss lite äldre Västerhaningebor ger denna vy en del nostalgiska känslor. Det är gamla Nynäsvägen i riktning mot huvudstaden, strax norr om samhället. Grustaget kallades Tectors och trots ivriga efterforskningar har jag ingen förklaring till vem Tector var. Troligen den person som startade verksamheten. Kan man få någon hjälp? Googlar man får man en del om mördaren Tector som tillsammans med kumpanen Hjert dräpte en Västerhaningebo nere i Sörmland år 1874, ingenjören Herman Upmark från Hammar. Han kan knappast vara aktuell i sammanhanget. Grusåsen, en förlängning av Brunkebergsåsen(?) var full av grustäkter norrut mot Jordbro, det gick åt mycket grus och sten när miljonprogrammet och och infrastrukturen däromkring skulle genomföras. Arbetsplatsen var olycksdrabbad och minst en haningebo fick plikta med sitt liv i en rasolycka. Dessutom var vägen här olycksdrabbad, Tectorskurvan var svår, med för hög fart från Stockholmshållet hamnade många bilar i terrängen. Det byggdes en tjänstebostad åt föreståndaren söder om om själva täkten, med åren kom dock branten så nära att den måste rivas! En bild från väster över grusgropen, t.v. sorteringsverket och vid pilen villan på raskanten. Däremellan ser vi kyrktornet. Jag minns ett par av föreståndarna, Calle Karlsson, Snus-Kalle som ständigt hade en halv dosa Ettan under överläppen och körde omkring i sin svarta Ford-47:a, vi ungar var väldigt imponerade av Kalle och hans amerikanska bil!

6 Jag minns naturligtvis också Stig B Svensson, pga sitt ursprung och dialekt kallad Skåningen. Han blev också välkänd i politiska sammanhang, en tung socialdemokrat i dåvarande Västerhaninge kommun. Stig B Svensson, slutade som ordförande i Västerhaninge kommunalfullmäktige Bilden tagen ungefär från platsen där bilparkeringen finns idag. När grustäkten lades ner byggde kommunen en idrottsplats i gropen, numera flera fotbollsplaner och en ishall. Döptes till Hanvedens IP.

7 Backstugan Polisen i Håga Skrivs ibland Policen, tidigare Knapbrotorp, sedan Marieborg. Denna vackra byggnad efter Tungelstavägen i Västerhaninge kallas från 1900-talets början för Marieborg. Att ursprunget är Knapbrotorp/Policen är helt klart. Är idag permanentbostad. Man vet inte vad namnet Knapbrotorp kommer ifrån, på gamla lantmäterikartor finns också Knapbro Äng och märkligt nog Knapbro som benämning på lägenheten Hagalund strax öster om Knapbrotorp.

8 Kanske var det en tidig bro över Hågaån, en föregångare till Tungelstavägens numera kulverterade överfart? Benämningen Policen/Polisen på en byggnad är svårförklarad, ordet kommer från franskan och betyder ung. medborgare, stadsförvaltning. Från 1951 års ekonomiska karta Fastigheten finns med i kyrkoböckerna mellan men man kan sedan inte finna någon uppgift förrän 1899 då prästen skriver backstuga på Håga egor. Först som Policen men stryker detta och skriver Marieborg. I en avsöndringshandling från Lantmäteriet från 1897 (01-VÄS-AVS88) säljs lägenheten Policen till Johan Henning Karlsson och dennes hustru av en av dåtidens store markägare i Västerhaninge, Fredrique Upmark på Hammar. Familjen Upmark ägde även Tuna och Krigslida. Fastigheten är på 1 tunnland 0,4 kappland och priset är 500 kronor, tillträde sker Har fastighetsbeteckningen Nödesta 1:9. Köparen, statdrängen Johan Henning Karlsson, född 1856, i Vrena Södermanland, bor på Tuna. Han har tidigare bott på Glasberga och Krigslida. Han avlider i december 1898 och hinner inte flytta in utan hustrun Maria får med de fem barnen flytta till den egna backstugan som nybliven änka. Hennes förnamn är nog anledningen till namnbytet på stugan.

9 Ur husförhörslängden : Jordarbetarenk. Maria Josefina Karlsson, f Pettersson f på Muskö, avlider Barnen, alla födda i Västerhaninge Josefina Charlotta f d , Sorunda Johan August f d , V-haninge Agnes Cecilia f d , Tranås Erik Bernhard f d , V-haninge Karl Henning f d , Hägersten Hon får ytterligare tre oä barn som avlider tidigt År 1910 har samtliga utom Karl Henning flyttat ut men Maria Josefina har fått två oäkta döttrar, båda födda här: Syster Lydia f d , Södert Villastad Gunhild Lovisa f d , Älvsjö

10 Från höger Maria, Lydia och Lydias dotter Gunhild (Gullan) med

11 sonen Bengt i famnen Kortet är taget Fyra generationer Karlsson. Fotot tillhör Siv Nilsson. Sonen Erik Bernhard blir kvar i Västerhaninge under hela sitt liv, får smeknamnet Skat-Erik efter sitt jobb på Hågasågen där han ansvarade för skatvirket, dvs de delar av timret där barken fanns. Han blir senare anställd på Vägförvaltningen. Erik Bernhard Karlsson, en känd Västerhaningeprofil under smeknamnet Skat-Erik Solhem, lantbruk och senare tvätteri

12 Solhem, Ribby 2:19, omkring 1915, Erik Jansson med sin första hustru Emma på trappan. Under första världskriget hade man kaffeservering här för att dryga ut inkomsterna. Villan finns kvar 2015, väl dold av vegetation. Bilden tillhör Sonja Borggren. Efter Nynäsvägen inne i samhället, i hörnet vid nuvarande Nordanvägen, byggde statdrängen Erik Jansson, född 1871, ett tvåvånings bostadshus som han döpte till Solhem. Hans sju är äldre hustru hette Emma och de hade fosterdottern Margit Larsson. De kommer från statarbostaden på andra sidan vägen, den som senare kallas Magnusborg och flyttar in Margit gifter sig senare med Ivar Johansson, ägare till småbruket Ribbydal. Erik köpte marken av sin arbetsgivare August Pettersson på Ribby för 1000 kronor.

13 Erik och hans andra hustru Hedda Jansson. Bild från 1939, tillhör Sonja

14 Borggren. I bakgrunden Lilla Solhem. Hustrun Emma avlider 1918 och Hedda Jansson, dotter från Vitsalund, kommer som hushållerska. Erik Jansson köpte året efter ytterligare mark kring Solhem men också utmarker vid Blåkulla. Han byggde nya ekonomibyggnader och blev lantbrukare på heltid, verksamheten utvidgades med tvätteriverksamhet. Erik och Hedda gifter sig År 1929 bygger Heddas son Anton ett mindre hus på granntomten som döptes till Lilla Solhem, när detta var klart flyttade Erik och Hedda dit och Anton övertar Solhem tillsammans med sin hustru Anna, född Lundqvist och flyttar in med döttrarna Greta och Lisa. Solhem från gårdssidan, bild tillhör Sonja Borggren. Läs mera om detta i två personliga berättelser av Antons dotterdotter Sonja Borggren. Solhem

15 Lilla Solhem När storfinansen kom till Ribby. Den södra Ribbygården, 2:3 och 2:6 Det ombyggda sädesmagasinet som blev mangårdsbyggnad och arrendatorsbostad Köptes 1931 av f.d. godsägaren, grosshandlaren Joseph Philipsson. Det är den frälsegård som ägdes av August Petterson fram till 1915 då han sålde hela markinnehavet i Ribby till sågverksägaren L.P. Larson på Håga. Denne sålde tre år senare största delen vidare till Hem på Landet som 1918 sålde gården till Erik Eriksson. Eriksson gjorde konkurs 1924 och ägare blev då äventyraren och predikanten Gustaf Albert Dahlström som rymt från Amerika 1914 inför ett väntande fängelsestraff för månggifte. Dahlström arrenderade ut jordbruket och bedrev hönseri och en del annan verksamhet på Ribby. Han bosatte sig i mangårdsbyggnaden som dock brann ner nyårsafton 1926 under vissa tveksamheter. Denna byggnad byggdes aldrig upp,

16 Dahlström flyttade till en mindre byggnad på tomten, ett av de s.k Gröna husen vid dammarna och fortsatte med hönseri. Denna stora lada tillhörde gården, revs inför byggnationen av de första HSBhusen i Ribby, I bakgrunden skymtar bostadshuset säljer han sin gård till lantbrukaren Oskar Andersson, denne fick problem med lönsamheten och efter en avstyckning av ett mindre område runt dammarna sålde han 1931 resterande del till Josef Philipsson. Antagligen fortsatte Oskar Andersson att sköta jordbruket åt Philipsson samtidigt med sitt hönseri.

17 Josef Philipsson är född 1856 i Skällvik i Östergötland och är lantbrukare på gården Husby i Mogata i början på 1900-talet. Han flyttar till Stockholm på 20-talet som affärsman och skriver sig som grosshandlare. När han köper gården 1931 bor han på Birger Jarlsgatan. Ägaren Josef Philipsson bosatte sig aldrig på Ribby, utan avsåg att arrendera ut jordbruket som nu bestod av fastigheterna Ribby 2:3 och 2:6. Sedan hönseriet styckats från av den förre ägaren saknade den egentliga jord bruksfastigheten bostadshus, bortsett från en enklare arbetarbostad. Philipsson lät därför bygga om ett sädesmagasin till arrendators bostad och manbyggnad för gården kom David Svensk som arrendator och flyttade in i det ombyggda magasinet, som än i dag finns kvar på Gränsvägen 2 intill HSBhusen. David Svensks familj bestod då av hustrun Emma Kristina, dottern Edit samt sönerna Bertil och Artur. När Josef Philipsson avled 1934 fanns bland arvingarna sonen Gunnar, välkänd affärsman i bilbranschen, som startade Philipsons Bil AB och sålde Saab och Mercedes över hela Sverige. Dennes son Anders, kallad Aijje, är numera känd i många sammanhang. Philipssons arvingar sålde gården år 1934 till godsägaren Hugo Gustafsson, men

18 det blir en senare historia,,,,, Fakta ur Gillets bok, Gårdarna i Ribby, av Sven Klasenius/Sune Nilsson 2015 Den vackra arrendatorsbostaden på frälsegården på en bild från Ligger på Gränsvägen. Foto Sune Nilsson Ribbyberg, småbruk på Ribby.

19 Småbruket Ribbyberg eller Knubbstugan på 1950-talet i vinterskrud. Kallades ursprungligen Nybygget, låg i norra hörnan vid nuvarande Solhemsvägen/Nynäsvägen. Man kan idag ana den exakta platsen på den fortfarande obebyggda hustomten. Ribbyberg, Ribby småbruk 4 och 5 (Ribby 2:61, 2:72) kallas på Häradsekonomiska kartan 1905 för Nybygget och var då statarbostad till August Pettersons jordbruk uppe i Ribby. När Hem på Landet blivit ägare i Ribby styckade bolaget av marken runt huset, som var byggt av träknubbar och halminblandad lera. Stället kallades därför i dagligt tal också för Knubbstugan, men ägarna föredrog Ribbyberg. Förste småbrukare på stället var Gustaf Johansson ( ) och hustrun Inga Sofia ( ) med sönerna Ivar och Helge.

20 Förste småbrukaren Gustaf Johansson, född 1870, kom hit 1919 med sin familj. Efter hustruns död fick Gustaf problem med lönsamheten och fastigheten såldes på exekutiv auktion 1926 till kamrer David Börge på Hem på Landet. Gustaf och Helge flyttade då till Ivar, som byggt på Ribbydal. Ny ägare till Ribbyberg 1927 blev trädgårdsmästaren Johan Augustsson ( ). In flyttade dock först hans barn Valborg, 19 år, Harald, 18 år, och Mabel tolv år. Johan och hustrun Anna ( ) kom efter först David Wattenström, son på Floradal, flyttade i början på 1930-talet ihop med Valborg. De fick sönerna Roland 1931 och Roine De hade under åren även en fosterdotter, Lillemor Hammargren. Det lilla bostadshuset hade från början bara ett rum och kök men byggdes till i mitten på 1930-talet med två rum. Samtidigt byggdes ett växthus där man odlade tomater och gurkor men också krukväxter och orkidéer, det senare mycket unikt. Det fanns t.o.m. en vinranka med blå druvor på ena kortsidan i växthuset.

21 David och Valborg Wattenström beundrar sina orkidèer (??) i växthuset. Botanikern och läraren Anton Sörlin var ofta på exkursion på Ribbyberg med sina folkhögskoleelever flyttade föräldrarna Johan och Anna till Norrby i Österhaninge. Harald startade hönseri och kaninuppfödning. På delar av åkermarken fanns dessutom frilandsodlingar med olika köksväxter. Både grönsaker och blommor såldes i Klarahallen, produkterna packades i stora trälådor och trädgårdsbilen från Tungelsta hämtade dagligen under säsongen. Småbruket Ribbyberg på drygt fem hektar odlad mark brukades utan egna maskiner. Gottfrid Sahlberg från Blåkulla ställde upp med häst och redskap när det behövdes och ibland hjälpte också grannen på Ribbylund, Herman Olsson, till. De vanligaste grödorna var havre och potatis, men även vallodling förekom. David Wattenström och hustrun Valborg flyttar med sönerna till trädgården på Sanda Gård i Österhaninge 1944 och Harald Augustsson blir ensam kvar.

22 David Wattenström återkommer till Västerhaninge och Ribbyberg 1946 och tjänstgjorde sina sista arbetsår som vaktmästare på Folkhögskolan och även Ribbyskolan. Man flyttar till Vendelsö och senare Handen där David avled 1995 då han varit änkling i drygt tre år. Harald Augustsson avlider 2006, 97 år gammal. Harald Augustsson, född 1909 i Växjö, levde som ogift hela sitt liv. Blev 97 år gammal. Ribbyberg såldes 1963 och byggnaderna revs omkring Köpare var HSB och på markerna finns nu bostadsrättsföreningen med samma namn. Text: Sven Klasenius/Sune Nilsson, bilderna tillhör Roine Wattenström. Du kan läsa mer om Ribbyberg i en artikel av Roland Wattenström från 2009: Ribbyberg, några minnen!

23 Festplatser och Västerhaninge dansbanor i Håga Dansbana byggdes omkring 1930, låg längst ner på Aspvägen mot järnvägen och var privatägd av bröderna Kalle och Erik Åkerberg tillsammans med Einar Hultman. Bilden tillhör Gertrud Ström. Hur roade man sig för i tiden i Västerhaninge? Den frågan ställde sig Gillets Sonja Borggren för några år sedan och skrev en artikel om festplatser och dansbanor under 1900-talet. Hon nämner naturligtvis inledningsvis de tillställningar som anordnades lite improviserat på logar och gårdar, bl.a. Ekeby, Fållbrunna och Landberga till handklaver och fiol men berättar sedan om de mera kommersiella arrangemangen på Ribbyhage, Gansta, Håga och Ringhagen. Och om dåtidens dansband, oenigheten mellan arrangörerna och om rivaliteten mellan flottans gossar och Västerhaningepojkarna som resulterade i ett stort

24 slagsmål på Ribbyhage Samt om böndernas problem med kärleksövningar och övernattningar i ladorna i samhället, två lador på vägen mot Hårsfjärden fick till och med namn i folkmun, de kallades Pensionat Hö & Halm och Himmelska Ladan Ett gäng glada Västerhaningebor klara för lördagsdansen! Göte, Greta, Gunnar, Lisa och Bertil! Känns kanske några igen? Bilden tillhör Sonja Borggren. Läs Sonjas berättelse här: Festplatser i Västerhaninge

25 Blåkulla eller Lilla Ribby samt Nygården Blåkulla, (Ribby 2:75 och 2:69), kallades också Lilla Ribby. Blåkulla på 1930-talet, finns kvar men naturligtvis ombyggt. Enligt Lantmäteriet finns det 27 platser i landet med detta sägenomspunna namn. Vårt Blåkulla är beläget sydost om samhället på gränsen till Österhaninge och är en avsöndring från Ribby 2 år 1919.

26 Blåkulla på 1951 års ekonomiska karta. Vägen dit går från Nynäsvägen över de öppna fälten. Strax öster om gården går nu motorvägen. Ägaren sedan 1919, J.H. Edmark, var aldrig skriven här utan sålde 1921 till lantbrukaren Johan Oskar Eriksson och makan Anna Lovisa. De flyttade efter ett år till Österhaninge. Ny ägare från 1922 blev Mattias Lindewall, född 1892 med hustrun Syster. Familjen kom från Lossa i Uppland. Lindewall bedrev trädgårdsmästeri här under sin verksamma tid.

27 Syster och Mattias Lindewall. Det fanns tre barn på gården Brita, Inga-Britt och Karl Gösta. Dottern Brita gifte sig 1944 med brädgårdsförmannen Allan Göthblad och paret byggde eget i Norrskogsområdet och samma år såldes Blåkulla och Mattias och Syster flyttade till en villa på Stationsvägen. Dottern Inga-Britt som var sex år yngre än Brita flyttade till Karlskrona och gifte sig där 1948 med Bror Nilsson. De tog tillsammans namnet Nestlander. Den lilla gården köptes av Märta Schedin och med henne flyttade också lantbrukaren Gottfrid Sahlberg in. Märta hade med sig sin son Börje och Gottfrid hade med sig sina barn Birger, Karin och Torsten. Den senare blev kvar i samhället som välkänd köpman. Blåkulla blev nu mera lantbruk än trädgårdsodling. Märta Schedin sålde Ribby 2:71 till Oskar Gerhard Larsson Via mellanhänderna Henning Möller och Stig Adling övertog HSB den obebyggda marken Delar av markerna såldes 1958 till lantbrukaren Carl Sundelius, ägare till angränsande Husby i Österhaninge men också till en av Ormstagårdarna. Efter Märta Schedins död 1960 övertogs den bebyggda delen av 2:75 av poliskommissarie Martin Gustafsson, som sålde till Gerhard Almqvist Det är

28 denna del av Ribby som nu är känd som Blåkulla Ridskola. Nygården Småbruken Ribby 2:70 och 2:76 köps 1923 av Olof Rosdahl, född Säljare är Hem På Landet. År 1930 köper han intilliggande Ribby 2:68 och 2:74 av Erik Jansson på Solhem som ägt och brukat denna obebyggda mark sedan Arealen blir då tio tunnland och lite skog. Detta lantbruk kallas Nygården men i folkmun också Blåkulla. Det är Rosdahl som låter bygga både bostads- och uthus på kullen väster om Lilla Ribby. Han kommer hit tillsammans med modern, änkan Augusta Amanda, f Hon har med sig fyra fosterbarn, två pojkar och två flickor. Olof Rosdahl gifter sig 1928 med Elna Lindqvist, f 1899, hon har med sig sonen Stig William, f De får gemensamt sonen Gunnar Karl Olof år 1931 och Åke Olof 1934 samt 1941 tvillingdöttrarna Berit och Anita. Olof Rosdahl kombinerar sitt lantbruk med att vara cyklande brevbärare i samhället. Han avlider i Västerhaninge Nygården drabbades av brand på senare år De båda små lantbruken på Ribbys utmarker var s.k. småbruk som såldes av exploatören Hem på Landet omkring Det fanns ett flertal till på Ribbymarker inne i samhället, bl.a. ett antal efter nuvarande Floravägen. Det fanns på den tiden en definition vad småbruk stod för och det var egentligen en del av egnahemsrörelsen som startat i början på 1900-talet för att motverka en oönskad emigration. För både småbruken och egnahemmen gällde speciella och goda lånevillkor via staten och så här beskrivs förutsättningarna för småbruken för att få låna upp till kronor: jordbruk i egentlig mening ska kunna idkas och inkomsten däraf kunna afsevärdt bidraga till lägenhetsegarens uppehälle; men det understrykes, att ingen jordbrukslägenhet borde vara så stor, att en arbetare därå hade full sysselsättning och således genom dess förvärfvande upphörde att vara arbetare i egentlig mening och i stället inginge i de egentliga jordegarnas klass.

29 Villa Kotta, senare Granebo Byggdes som läkarbostad, blev hem för utvecklingsstörda. Granebo på 1920-talet. Fotografen har stått ungefär där nuvarande Parkvägen går ut på Tungelstavägen, dvs utfarten från ICA. Vägen vi ser på bilden är alltså dåvarande Tungelstavägen köpte provinsialläkaren Otto Holmer av August Pettersson avsöndringen Kotta som blev den första bebyggelsen på Ribbymark norr om järnvägen. Holmer kom från Sotholmen med hustrun Elin Sofia och fyra döttrar från hans tidigare äktenskap. Holmer avled redan 1903 och Villa Kotta köptes av segelsömmaren och grosshandlaren Claes Wetterlind, som flyttade in 1904 med hustru och två döttrar. Wetterlind blev känd i samhället för sitt sällskapsliv där festerna avlöste varandra.

30 Grosshandlaren sålde Kotta och flyttade Efter några ägarbyten blev John Zeinvold ägare Han förberedde här ett vårdhem för utvecklingsstörda, troligen som en filial till vårdhemmet Asylen i Botkyrka. Under samma år gjorde Medicinalstyrelsen inspektion och godkände inrättningen, som döptes till Granebo. Zeinvold avled dock, och verksamheten togs över av Hilda Wickström, som varit 1:a sköterska på Asylen. Hilda Wickström köpte i olika omgångar mer mark av L.P. Larson och Hem på Landet, bl.a. tillkom en stor trädgård. Föreståndarinna från 1922 var Berta Ingeborg Andersson kom Hildas bror Oskar Wilhelm Wickström som kassör. Hilda Wickström avled 1931 och brodern övertog inrättningen. Samma år gifte sig han och föreståndarinnan Berta Ingeborg. Makarna flyttade till Växjö Karta från 1951 som visar Granebos läge innan det revs 1966 för att ge plats för hyreshusen Tungelstavägen Ny ägare blev diakonen Rut Lundgren som drev anstalten till sin död 1950, då

31 hennes två döttrar Märta Broén och Inga Persson övertog verksamheten. De kom från Västerås, Inga hade sonen Paul med sig. Det var stor omsättning på vårdpersonal genom åren, sjuksköterskorna kom utifrån och skrevs på fastigheten, men många av ortens kvinnor arbetade också här. Granebo revs 1966 för att bereda plats för hyreshus. Ett mycket vackert vykort, troligen tidigt 40-tal. Erland Österberg, f.d. Västerhaningebo berättar i en artikel om sin barndom på 30-talet som granne till Granebo, han bodde då med föräldrarna på Granelund intill: När vi fått ner fötterna vid Granelund, var det dags för mej att se var jag hade hamnat någonstans. Rätt snart upptäckte jag att bakom ett rött staket på andra sidan vägen, som jag senare fick veta gick till Håga Dansbana, fanns en värld som jag inte alls var bekant med. Nyfikna ögonpar följde med vart jag än gick, men ingenting gjordes, ingenting sades, det var bara ett tyst iakttagande. Så småningom ökades vetskapen om vad som fanns innanför staketet och det var onekligen en värld som var mycket främmande för mej. När jag kommit igång med närvaron i skolan fick jag snart veta mera, dels vad

32 stället hette. alla varianter, och vilka som var därinne med varierande benämningar, hade nog svårt att förstå omfånget av det hela. Eftersom min skolväg gick utmed hela detta röda staket ända ner till järnvägen, så fick jag liksom ett grepp om hur stort Granebo var och mera vad det stod för. Far och mor var kanske lite mer orienterade om verksamheten i fråga, men jag visste ingenting. Det var därför svårt att förstå vad det var för slags pojkar som stod där och storögt stirrade på det som rörde sig ute på vägen. Far och mors förklaringar gav inga ledtrådar och eftersom de var mest undvikande så ökade nyfikenheten på allt som var därinne. Det fanns liksom en liten promenadstig innanför staketet och på den rörde sig då och då enskilda små grupper av pojkar, ofta tillsammans med någon som bar prägel av vårdare. Pojkarna såg lillgamla ut och i grupperna fanns de som var spastiker och även de som pratade något som verkade helt meningslöst. Det var svårt att få ett grepp om hur stort Granebo var, det fanns en stor trädgård där det odlades produkter för anläggningens egen räkning, fruktträdgård var också i vardande. Det verkade som om de mest försigkomna internerna deltog i trädgårdsarbetet allt efter förmåga. Det fanns även en stor lekplats i själva parken. Härifrån odlingen kunde jag se de olika anläggningarna som fanns för internerna, med en smula avund, aldrig en tanke på de förhållanden som var rådande där inne, själv hade jag inte ens en vanlig gunga. Som barn var man egoist, varför dom och inte jag? Uppe vid Tungelstavägen som strök tätt intill Granebo, fanns ett småskogsbevuxet område med en liten gräsbevuxen öppen plats bland träden. Häruppe stod ofta interner och såg på det som passerade förbi. Bland de som ofta stod här kan nämnas Professorn! Han stod alltid artigt till tjänst om han tillfrågades vilken dag det var, vilken namnsdag det var, när solen gick upp och ned, det för den tiden rätt omfångsrika kungahuset, han var helt enkelt en levande almanacka. Vilket minne! I övrigt tror jag inte han var så värst medveten om tillvaron. Här fanns även en kvinna som ofta höll till häruppe vid vägen och kallades Dock-Eva, en förvuxen flicka som ständigt gick och bar på ett litet knyte,

33 tydligen föreställande ett barn, småpratade och sjöng för det lilla knytet och det sades att hon en gång förlorat ett barn eller på annat sätt blivit av med det. Det sades också att Dock-Eva haft sin hemvist högre upp i hierarkin. En annan intern som kallades Lennart, var lite äldre än de andra, så där år. Han passade inte riktigt in bland de andra, var i mångt och mycket ganska lik oss, men han drogs med en komplicerad kroppsdefekt som antagligen hade resulterat i att han vistades på Granebo. Han rörde sig fritt ute på samhället, hade eget rum i en annan byggnad på Granebo, var en snäll och trevlig kille, men hade naturligtvis problem med sin kroppsliga defekt. Lennart, som också kallades för Lalle, fick senare i livet kliva utanför Granebostaketet, med hjälp av doktor Tretow och hovjägmästaren Helge Ax:son-Jonsson placerades han i en liten stuga på Fors, var lite springpojke åt skomakaren Rasmussen och blev senare eldare på Berga Slott. Lennart avslutade sitt liv på 1990-talet på Parkvillan i Västerhaninge. Erland Österberg ritade år 2009 denna vackra karta över Granebo hur det såg ut på 30-talet.

34

35 Nils Bååthe, vår präst från tidigt 50-tal Sjömansprästen som vände hem! Nils Bååthe , kyrkoherde i Västerhaninge från Många Västerhaningebor minns nog honom i något sammanhang. När vår gamle prost David Froste mer eller mindre avled på sin post var det dags för Västerhaningeborna att välja en ny andlig ledare. Efter provpredikningar valde våra förfäder år 1951 den då 47-åriga Nils Bååthe. Han kom då från en stationering i Buenos Aires i Argentina där han varit

36 sjömanspräst i drygt 20 år. Verksamheten omfattade i praktiken alla hamnstäderna på Sydamerikas östkust, i Uruguay, Chile och Brasilien. Han var född i Ströms kommun i Jämtland 1904, han far var köpmannen Per Jönsson. Nils Bååthe tog studenten 1922 i Östersund och prästvigdes i Uppsala sex år senare. Efter en kortare sejour i sjömanskyrkan i Rotterdam kallades han av ärkebiskopen Nathan Söderblom till tjänsten i Argentina år Utöver sin kyrkliga verksamhet var han mycket samhällsengagerad. År 1957 tog han bl.a. initiativet till Lions Club i Västerhaninge och blev också president där. Vill du läsa mer om våran präst, läs Lars Olof Perssons artikel för Glimtar: Sjömansprästen som vände hem Redaktören konfirmerades av Nils Bååthe år När jag ska namnsätta mina kamrater inser jag att hjärnkontoret är lite skadat. Kanske kan jag få hjälp med saknade namn?

37 Övre raden f.v. Kurt Nilsson, redaktören, Göran Hjalmarsson, Gunnar Lundqvist, Roland Friman, tv.okänd, Bengt Gerlofsson, Lars Karlsson, tv okänd, Sten Gustafsson, Sylve Jacobsson, tv okänd, Anders Söderström. Sittande: Tv okänd, tv okänd, Barbro Svensson, Monica Widlund, Nils Bååthe, Hagar Andersson, Anita Askling, Gunvor Johansson, Maj Britt Bengtsson.