Villa Kotta, senare Granebo

Transkript

1 Villa Kotta, senare Granebo Byggdes som läkarbostad, blev hem för utvecklingsstörda. Granebo på 1920-talet. Fotografen har stått ungefär där nuvarande Parkvägen går ut på Tungelstavägen, dvs utfarten från ICA. Vägen vi ser på bilden är alltså dåvarande Tungelstavägen köpte provinsialläkaren Otto Holmer av August Pettersson i Ribby avsöndringen Kotta som blev den första bebyggelsen på Ribbymark norr om järnvägen. Holmer kom från Sotholmen med hustrun Elin Sofia och fyra döttrar från hans tidigare äktenskap. Holmer avled redan 1903 och Villa Kotta köptes av segelsömmaren och grosshandlaren Claes Wetterlind, som flyttade in 1904 med hustru och två döttrar. Wetterlind blev känd i samhället för sitt sällskapsliv där festerna avlöste varandra. Grosshandlaren sålde Kotta och flyttade Efter några ägarbyten blev John Zeinvold ägare Han förberedde här ett vårdhem för utvecklingsstörda, troligen som en filial till vårdhemmet Asylen i Botkyrka.

2 Under samma år gjorde Medicinalstyrelsen inspektion och godkände inrättningen, som döptes till Granebo. Zeinvold avled dock, och verksamheten togs över av Hilda Wickström, som varit 1:a sköterska på Asylen. Hilda Wickström köpte i olika omgångar mer mark av L.P. Larson och Hem på Landet, bl.a. tillkom en stor trädgård. Föreståndarinna från 1922 var Berta Ingeborg Andersson kom Hildas bror Oskar Wilhelm Wickström som kassör. Hilda Wickström avled 1931 och brodern övertog inrättningen. Samma år gifte sig han och föreståndarinnan Berta Ingeborg. Makarna flyttade till Växjö Karta från 1951 som visar Granebos läge innan det revs 1966 för att ge plats för hyreshusen Tungelstavägen Ny ägare blev diakonen Rut Lundgren som drev anstalten till sin död 1950, då hennes två döttrar Märta Broén och Inga Persson övertog verksamheten. De kom från Västerås, Inga hade sonen Paul med sig. Det var stor omsättning på vårdpersonal genom åren, sjuksköterskorna kom utifrån och skrevs på

3 fastigheten, men många av ortens kvinnor arbetade också här. Granebo revs 1966 för att bereda plats för hyreshus. Ett mycket vackert vykort, troligen tidigt 40-tal. Några bilder från Granebo i slutet på 1950-talet, tillhör Kerstin Willner.

4 En gruppbild inifrån Granebo, sittande i mitten i svart, ägarduon syskonen Märta Broën och Inga Persson. Tre kvinnor ur personalen finns med, nere t.v. Gerd, stående ovanför t.v. Kerstin Willner och stående t.h. Elsa. Kan någon de saknade efternamnen?

5 Här en bild på försäljning av hantverk av patienterna. Kalle och Sven flankerar Märta Broën.

6 Här visar patienten Sune sin färdighet vid vävstolen för Gerd. Erland Österberg, f.d. Västerhaningebo berättar i en artikel om sin barndom på 30-talet som granne till Granebo, han bodde då med föräldrarna på Granelund intill: När vi fått ner fötterna vid Granelund, var det dags för mej att se var jag hade hamnat någonstans. Rätt snart upptäckte jag att bakom ett rött staket på andra sidan vägen, som jag senare fick veta gick till Håga Dansbana, fanns en värld som jag inte alls var bekant med. Nyfikna ögonpar följde med vart jag än gick, men ingenting gjordes, ingenting sades, det var bara ett tyst iakttagande. Så småningom ökades vetskapen om vad som fanns innanför staketet och det var onekligen en värld som var mycket främmande för mej. När jag kommit igång med närvaron i skolan fick jag snart veta mera, dels vad stället hette. alla varianter, och vilka som var därinne med varierande benämningar, hade nog svårt att förstå omfånget av det hela. Eftersom min skolväg gick utmed hela detta röda staket ända ner till järnvägen,

7 så fick jag liksom ett grepp om hur stort Granebo var och mera vad det stod för. Far och mor var kanske lite mer orienterade om verksamheten i fråga, men jag visste ingenting. Det var därför svårt att förstå vad det var för slags pojkar som stod där och storögt stirrade på det som rörde sig ute på vägen. Far och mors förklaringar gav inga ledtrådar och eftersom de var mest undvikande så ökade nyfikenheten på allt som var därinne. Det fanns liksom en liten promenadstig innanför staketet och på den rörde sig då och då enskilda små grupper av pojkar, ofta tillsammans med någon som bar prägel av vårdare. Pojkarna såg lillgamla ut och i grupperna fanns de som var spastiker och även de som pratade något som verkade helt meningslöst. Det var svårt att få ett grepp om hur stort Granebo var, det fanns en stor trädgård där det odlades produkter för anläggningens egen räkning, fruktträdgård var också i vardande. Det verkade som om de mest försigkomna internerna deltog i trädgårdsarbetet allt efter förmåga. Det fanns även en stor lekplats i själva parken. Härifrån odlingen kunde jag se de olika anläggningarna som fanns för internerna, med en smula avund, aldrig en tanke på de förhållanden som var rådande där inne, själv hade jag inte ens en vanlig gunga. Som barn var man egoist, varför dom och inte jag? Uppe vid Tungelstavägen som strök tätt intill Granebo, fanns ett småskogsbevuxet område med en liten gräsbevuxen öppen plats bland träden. Häruppe stod ofta interner och såg på det som passerade förbi. Bland de som ofta stod här kan nämnas Professorn! Han stod alltid artigt till tjänst om han tillfrågades vilken dag det var, vilken namnsdag det var, när solen gick upp och ned, det för den tiden rätt omfångsrika kungahuset, han var helt enkelt en levande almanacka. Vilket minne! I övrigt tror jag inte han var så värst medveten om tillvaron. Här fanns även en kvinna som ofta höll till häruppe vid vägen och kallades Dock-Eva, en förvuxen flicka som ständigt gick och bar på ett litet knyte, tydligen föreställande ett barn, småpratade och sjöng för det lilla knytet och det sades att hon en gång förlorat ett barn eller på annat sätt blivit av med det. Det sades också att Dock-Eva haft sin hemvist högre upp i hierarkin.

8 En annan intern som kallades Lennart, var lite äldre än de andra, så där år. Han passade inte riktigt in bland de andra, var i mångt och mycket ganska lik oss, men han drogs med en komplicerad kroppsdefekt som antagligen hade resulterat i att han vistades på Granebo. Han rörde sig fritt ute på samhället, hade eget rum i en annan byggnad på Granebo, var en snäll och trevlig kille, men hade naturligtvis problem med sin kroppsliga defekt. Lennart, som också kallades för Lalle, fick senare i livet kliva utanför Granebostaketet, med hjälp av doktor Tretow och hovjägmästaren Helge Ax:son-Jonsson placerades han i en liten stuga på Fors, var lite springpojke åt skomakaren Rasmussen och blev senare eldare på Berga Slott. Lennart avslutade sitt liv på 1990-talet på Parkvillan i Västerhaninge. Erland Österberg ritade år 2009 denna vackra karta över Granebo hur det såg ut på 30-talet.

9

10 Nils Bååthe, vår präst från tidigt 50-tal Sjömansprästen som vände hem! Nils Bååthe , kyrkoherde i Västerhaninge från Många Västerhaningebor minns nog honom i något sammanhang. När vår gamle prost David Froste mer eller mindre avled på sin post var det dags för Västerhaningeborna att välja en ny andlig ledare. Efter provpredikningar valde våra förfäder år 1951 den då 47-åriga Nils Bååthe. Han kom då från en stationering i Buenos Aires i Argentina där han varit

11 sjömanspräst i drygt 20 år. Verksamheten omfattade i praktiken alla hamnstäderna på Sydamerikas östkust, i Uruguay, Chile och Brasilien. Han var född i Ströms kommun i Jämtland 1904, han far var köpmannen Per Jönsson. Nils Bååthe tog studenten 1922 i Östersund och prästvigdes i Uppsala sex år senare. Efter en kortare sejour i sjömanskyrkan i Rotterdam kallades han av ärkebiskopen Nathan Söderblom till tjänsten i Argentina år Utöver sin kyrkliga verksamhet var han mycket samhällsengagerad. År 1957 tog han bl.a. initiativet till Lions Club i Västerhaninge och blev också president där. Vill du läsa mer om våran präst, läs Lars Olof Perssons artikel för Glimtar: Sjömansprästen som vände hem Redaktören konfirmerades av Nils Bååthe år När jag ska namnsätta mina kamrater inser jag att hjärnkontoret är lite skadat. Kanske kan jag få hjälp med saknade namn?

12 Övre raden f.v. Kurt Nilsson, redaktören, Göran Hjalmarsson, Gunnar Lundqvist, Roland Friman, tv.okänd, Bengt Gerlofsson, Lars Karlsson, tv okänd, Sten Gustafsson, Sylve Jacobsson, tv okänd, Anders Söderström. Sittande: Tv okänd, tv okänd, Barbro Svensson, Monica Widlund, Nils Bååthe, Hagar Andersson, Anita Askling, Gunvor Johansson, Maj Britt Bengtsson. Wemans kiosk på Ribbylund och lite godisnostalgi!

13 Wemans kiosk med ett par på trappan, Claes Wahlström och Inger Hillbom, senare Eriksson. Man ser en tidstypisk reklam för Marabou och anar en Pommacskylt, Men vad gör mannen, tänker han göra en smash&grab framför kameran? Bilden tillhör Inger Eriksson. På östra sidan av gamla Nynäsvägen på Ribbylundsmarker öppnade 1950 f.d. ölutköraren och tvättaren Karl Gustaf Weman en liten kiosk där han sommartid på obestämda tider sålde godis och läskedryck. Han hade kommit till Ribbylund som hyresgäst året innan från torpet torpet Höglund i Jordbro med sin andra hustru Elma Palmqvist. Hon var dotter till rättaren på Prästgården, Gustaf Hellström. Elma hade kommit som hushållerska till Jordbro åt Weman som änka redan 1911, han var då ensam med fem barn

14 sedan några år. De drev tillsammans ett litet tvätteri på Höglund. År 1930 gick man till prästen och gifte sig! Karl Gustaf Weman som var född redan 1868 pensionerade sig och flyttade alltså till Ribbylund 1949 men avled där 1953, hustrun Elma levde till Karl Gustaf Weman Utbudet i kiosken var mycket begränsat och chokladbitarna var så gott som flytande under sommarperioden. Tablettaskarna innehöll en enda sammasmält jättetablett och Pommacen och Saftkobbeln höll nog inte den temperatur som bryggaren tänkt sig. Men vad gjorde det om man hade ett par 25-öringar och en lättrampad cykel, men många gånger fick man vända upp till samhället med oförrättat ärende. Weman lovade aldrig något bestämt när det gällde öppettider. Minns ni dom här?

15 Eller dom här??

16 Påverka Åbyparken Västerhaninge i Nu har vi chansen, missa inte den! Var med och utforma Haninges parker Nyfiken park i Åbyparken Vad tycker du om Åbyparken? Nyfiken park är ett sätt för kommunen att ta reda på hur medborgarna vill att Haninges parker ska utformas. Kom och träffa kommunens representanter i Åbyparken i Västerhaninge september: ons 13 18, tors 13 20, fre och lör

17 Skatten i Tjursjön Här ligger silver och guld och väntar..

18 Tjursjön i Sandemarsskogen, väl värd att vara målet för en stärkande promenad nu på höstkanten. Foto: Gunnel Ilonen 1984, Den vackra skogssjön ligger på Sandemars marker norr om Dalarövägen efter vägen upp mot Mörby. Man når den efter en måttlig promenad från någon av pplatserna på denna väg. En skröna berättar att det ligger en skatt på sjöns botten från 1700-talet. Ryska flottan drog ju härjande fram efter Södertörnskusten år Denna skröna berättar att slottsherrskapet på Sandemar sänkte sina dyrbarheter i sjön för att rädda dem. Nu skonades Sandemar från skövling och bränning, enligt samma skröna, pga att en av de ryska officerarna var släkt med slottsherren. Ryssen ska ha lämnat ett meddelande på ett bord i det övergivna slottet med texten: Hade jag ej dig känt, så hade jag dig bränt. Om du vill försöka bärga skatten bör du kan läsa en kort artikel via en länk i slutet på detta inlägg. Du bör inledningsvis skaffa dej ett par tvillingtjurkalvar, inte lätt men fullt möjligt.

19 En modern karta så hittar hit! Tjursjön rotenonsbehandlades hösten 1969, samma vecka som den minnesvärda höststormen. Länna Fvf som arrenderade sjön av Sandemar planterade in regnbåge och en mindre del öring och Tjursjön var ett eldorado för oss sportfiskare under talet. Arrendet upphörde, okänt år, nu lär det vara en exklusiv flugfiskeklubb som har fisket!

20 En bild från sommaren 2014 där redaktören vilar ut på rastplatsen vid sjöns södra sida. Foto Ulf Nilsson. Läs Anders Linells artikel som var införd i Glimtar Betänk dock att den är skriven för drygt 30 årsedan. Skatten i Tjursjön Loviselund, lägenhet under Åby

21 Lägenheten Loviselund från söder, i förgrunden skymtar en del av odlingslotterna. Låg efter gamla häradsvägen mellan Västerhaninge Prästgård och Jordbro/Kalvsvik, på höger sida, efter odlingslotterna. Strax bortom Loviselund går gränsen till Österhaninge socken-församling och nästa bebyggelse är torpet Björklund i grannsocknen. Loviselund revs för några år sedan och det blir tydligen en nybyggnation där, oklart vad. Strax norr om bostadshuset anlade dåvarande Västerhaninge kommun på 1950talet ett vattenverk som fortfarande är funktionellt. Hela detta område är mycket rikt på vatten, här och var fanns förr i tiden järnrör nedslagna i marken ur vilka friskt och gott vatten trycktes upp. Området genomflyts av sista delen av Nytorpsån innan den rinner in i Gullringskärret.

22 Utdrag av Ekonomiska Kartan Historiskt hittar man lägenheten i husförhörslängden från 1846 under Prästbostället och Kyrkoroten som arbetarbostad. Från 1864 finns ingen skriven här men 1887 kommer mjölkarrendatorn Anders Larsson med hustru och två barn från Utlida och blir kvar till Från detta år finns som hyresgäster olika arbetskarlar men också statdrängar som arbetade på Prästgården. År 1916 kom Johan Sjöberg från Stockholm hit och började tvätta, han gifter sig 1922 med sin hushållerska, änkan Lova Ferngren, man har då redan fem gemensamma barn, bl. tvillingarna Ulla och Ingrid födda 1921 och får 1928 sonen Karl. Hustrun Lova har dessutom fyra barn från sitt föregående äktenskap, bl.a sonen Arne som blev välkänd i samhället som åkare på senare år.

23 Det var barnrikt på Loviselund på den tiden men 1950 finns bara Johan och Lova kvar med yngste sonen Kalle. Västerhaninge Kyrka före branden 1831 Vår stolta sockenkyrka har brunnit två gånger! Denna teckning finns på en lantmäterikarta från Avbildningen är från söder. Kanske stod lantmätaren vid Tingshuset? Finns ju en viss likhet med vår grannkyrka i Österhaninge. Västerhaninge kyrka uppfördes under den tidiga medeltiden, hur den då såg ut vet ju naturligtvis ingen. År 1641 slog åskan ner i tornet men byborna lyckades begränsa elden så att själva kyrkan och dess inventarier kunde räddas. Det tog fyra år att bygga ett nytt torn,

24 bl.a. bidrog dåvarande rikskanslern Axel Oxenstierna med 500 daler silvermynt, den gode Axel ägde då Häringe. Efter nästan tvåhundra år var det dags igen! Vid midnatt den 12 juli 1831 drabbade naturen åter socknens kyrka. Denna gång blev det en ren katastrof: Blixten slog ned i det spetsiga tornet som därav antändes och jämte själva kyrkan till tak och allt helt och hållet nedbrann de av hettan rämnade grafhällarna nedföllo i grafvarne och elden sökte sig dit ned, frossande bland kistor och ben Det enda som räddades var sakristian och yttermurarna. Hur såg då vår kyrka ut före dessa bränder? Av beskrivningarna att döma, dessa är visserligen gjorda i slutet på 1800-talet, verkar vår gamla kyrka haft ett högt och spetsigt torn troligen som systerkyrkan i Österhaninge fram till ombyggnaden på 1830-talet. På en Storskifteskarta från 1790 över Ribby finns en avbildning av Västerhaninge Kyrka, upprättad av Israel Ström genom Johan Gustaf Högbom, vem som ritat framgår inte. Det är den bild du ser ovan. Om inte naturens vrede drabbat Västerhaningebornas kyrka denna sommarnatt år 1831 hade vi kanske haft ett lika högt torn som grannarna österut. Å andra sidan behöver vi inte irritera oss över en lutande tornspira..

25 Nordéns golfbana Nöjescentrum i slutet på 50-talet Nordéns golfbana, låg där nuvarande Apoteksparkeringen finns. I bakgrunden Åbyskolan och Västergården, dåtidens ålderdomshem. På prästgårdens gamla potatisåker och skogsdungen mellan det nybyggda kommunalhuset (nuvarande biblioteket) och Kyrkvägen anlade Johan Nordén i mitten på 50-talet ett litet nöjescentrum för ungdomarna i samhället. Det var en 18-håls minigolfbana, en kiosk och en liten scen. Det blev en träffpunkt för oss unga, och för all del även lite äldre, där vi kunde roa oss, äta korv och glass och dricka Saftkobbel!

26 Johan Nordén som byggt en villa på Kyrkvägen och varit lokförare på SJ, hade nu ett tvätteri i källaren blev nu Västerhaninges nöjeskung! Tillsammans med hustrun Astrid och sönerna Ove, Bert och Johan J:r drev han anläggningen under några år. Framförallt golfbanan drog till sig intresset och vi kämpade alla för att klara de 18 hålen under 20 slag! Det var den vanliga designen på banorna, väderkvarnen, det uppskurna bildäcket och uppförsbacken med backspärren. När man ibland lyckades håla på nummer 18 rullade bollen via en tunnel in i kiosken och rundan var över. År 1958 var det inofficiellt klubbmästerskap och samhällets proffs gjorde upp om titeln. De tävlande var Gunnar Huge, son till stinsen Nils Huge, Uffe Bubben Johansson, son till Konsumföreståndaren Sigge, Owe Nordén, på hemmabanan, Lennart Ramström vars far var ortens droskägare, Göran Hjalmarsson, åkarson, Bengt Pettersson, Idrotts-Pelles son från Vallby och Bernt Nordström, lokal fotbollslegend. Ortens meste golfspelare, Kurtan Viberg, som alltid i uniform spelade för Televerket, skulle nog ha platsat i finalfältet men fick startförbud pga sitt dåliga humör och tjurade i veckor. Till hans fördel ska dock sägas att han länge hade banrekordet, När han tappade denna position bojkottade han Nordéns golfbana och satsade på en karriär som linjeman på fotbollsplanen,

27 Startfältet sommaren 1958, Här finner vi en blivande åklagare, en blivande ICAhandlare och en blivande psykolog. Och dessutom en vägmästare! Gissa gärna vilka! I bakgrunden Klockargården och Åbyskolan. Klubbmästare blev Lennart Ramström, han fick en guldklubba vid prisutdelningen. På scenen i skogsdungen var det uppträdande på lördagskvällarna, oftast med Bosse Larsson som ledare och med några ur hans lokala revygäng. Jag minns bl.a Rune Bjerkesjö och Bosses syster Gunnel. Men också glada yngre estradörer som utan större framgång försökte sig på underhållningsbranschen. Korta fakta om Johan Nordén J:r: Han beskrivs i Wikipedia som en mediepersonlighet och företagare i auktionsbranschen.

28 Inom TV var Nordén bland annat programledare för 43 rum och kök och Otroligt antikt. Fram till början av 1990-talet var Nordén vd för auktionshuset Bukowskis. Efter avhoppet från Bukowskis i början av 90-talet grundade han Nordéns auktioner sålde han av större delen av verksamheten till Crafoord Auktioner. Runt millennieskiftet var Johan Nordén även inblandad i två nätauktionshus, Own och Bidlet. Han har vid ett flertal tillfällen besökt Tingshuset med trivsamma föredrag och värderat antikviteter. Loviseberg, Västerhaninge Kallades också Hallbergska Villan

29 Denna vackra villa efter Nynäsvägen i Västerhaninge döptes till Loviseberg och är byggd omkring På tomten finns flera byggnader, bl.a en garagelänga som under 1960-talet var en liten SAAB-verkstad. Fastigheten är en avsöndring från den gamla handelslägenheten Ryborg, ägaren till denna, Gustaf Lidström, sålde till godsägaren John Upmark på Hammar år Upmark köpte samma år ett mindre markområde av Gustaf Ehn på Ribby 2:7 och tillsammans med den södra delen av Ryborg nybildades denna fastighet och såldes till byggmästaren Aron Alfred Kalin samma år. Han byggde den stora villan två år senare. Kalin kom då från Ribbylund med sin hustru Lovisa, som fått ge namn åt villan. Alfred Kalin uppförde under sina år här ett flertal större byggnader i samhället sålde han till Maria Hallberg. Hon var syster till brukaren av Ribby 1:3, kyrkvärden Robert Hallberg, och hade drivit affär i Helsingborg innan hon återvände till hemtrakterna.

30 Hallbergssläkten var stor i Västerhaninge på den här tiden, brodern Lars Johan ägde Fors 1 fram till sin död 1905 och Erik brukade familjegården Nedersta. En syster, Matilda, blev 1916 ett av offren vid ett morddrama i Ribby. Det fanns ytterligare två syskon och fadern var nämndemannen, senare häradsdomaren, Carl Johan Hallberg som kom till Nedersta Brodern Robert Hallberg hyrde in sig på övervåningen sedan han sålt sin Ribbygård till Olof Persson Syskonen Hallberg avled båda i oktober Loviseberg köptes 1931 av vägentreprenören Carl Fridolf Gustafsson, VägGustaf kallad. Han kom som frånskild från Hesslingby i Österhaninge. Tre år senare flyttade också hans dotter Inga-Britt in från Sorunda. Vägarbetaren Lennart Hessling, som var anställd hos Väg-Gustaf, flyttade med från Österhaninge och blev hyresgäst på Loviseberg. Han var gift med Anna och de hade barnen Gert och Anita. Väg-Gustaf avled 1942, dottern blev ägare och hyrde ut villan. Några av hyresgästerna var Bernhard och Brita Nordström med barnen Bernt, Ulla-Britt och Gun-Britt samt bröderna Lennart och Sven Eriksson med familjer. De bytte senare efternamn till Kings. Bakom de två Rally-Saabarna skymtar Loviseberg. Bilden från Ribbysidan, Fastigheten köptes 1957 av taxiägaren Ruben Ramström, som flyttade hit från

31 Tungelstavägen. Han renoverade då villan och den gamla träfasaden reveterades i grått. Han blev kvar in på 1980-talet. Under en kort tid på senare år fick villan en rosa färgsättning. Under den rosa epoken. Åby-Nytorp, Västerhaninge Endast grunder kvar

32 Grunden och trappan till ett av husen i Nytorp. Nytorp uppe i Åbyskogen var ett av sex torp som tillhörde Västerhaninge Prästgård och därmed Kyrkoroten förr i tiden, Nytorp finns från början i husförhörslängderna, dvs från Under äldre tid kallades stället för Åby-Nytorp, vilket har sin förklaring eftersom det inte var något direkt ovanligt namn. Bara i Västerhaninge fanns Berga-Nytorp och Häringe-Nytorp. I jordeboken från år 1740 står att Nytorp är oskattlagt torp på prästgårdens ägor. Den första uppgiften om torpare på stället återfinns i början av 1810-talet. Det var sedan torp ända fram till Det året dog nämligen torparen Anders Olsson på stället. Han efterträddes av arbetare fram tom Trots att det var bebott av arbetare så står det i kyrkböckerna för år 1895 att det var oskattlagt torp under Åby prästgård.

33 Från 1902 skrivs här som arrendator Karl Fredrik Jansson med hustru och elva barn, när han avlider 1920 blir änkan kvar med fyra söner i ytterligare tio år då arrendatorn Carl Johan Haquinius kommer med hustru och lite tjänstefolk. Han blir kvar till 1935 då tvättaren Erik Rydberg kommer med hustru Anna kommer från Åstugan på Hammar. Från detta år brukas utmarkerna direkt av Prästgården. Rydbergs får under tiden på Nytorp döttrarna Linnea och Viola. Erik Rydberg blir på 40-talet kyrkogårdsarbetare och deltar i bygget av stenmuren runt nya kyrkogården. Troligen byggs ytterligare en stuga på Nytorp i början på 1920-talet då kopparslagaren och änklingen Erik Torsell skrivs här med sonen Stig och dennes hustru Maria (Maja). De får 1926 dottern Anna. Stig Torsell antecknas av prästen som slaktare, i mantalslängden för 1950 som ordningsvakt. Han tjänstgjorde vid de flesta nöjesarrangemangen både i Västeroch Österhaninge. Hustrun Maja städade, bl.a. vid Kyrkskolan och i Kyrkan. Maja och Stig Torsell Vi är många Västerhaningebor som minns Stig Torsell, alltid till fots med bestämda steg, oftast i sin uniform och skärmmössa. Han ansågs av omgivningen som något speciell och han lär inte ha älskat fysiskt arbete. På senare år blev en av stugorna klubblokal för Haninge SOK men bebyggelsen brändes ner 1981.

34 En av Nytorpsstugorna vid ett arrangemang av Haninge SOK omkring Foto: Uno Kling Grunden efter det andra huset I Nytorpsbacken finns denna mycket märkliga tregran, väl värd ett besök!

35