Återblick på seminariet Klink på fri Hand

Transkript

1 Återblick på seminariet Klink på fri Hand Foto: Raymond Hejdström Ett möte mellan några ursprungliga nordiska båtbyggartraditioner arrangerat av Gotlands Läns Hemslöjdsförening och Föreningen Träibatn i samarbete med Fosen Folkhögskola och Landsarkivet Gotland med stöd av Nordisk Kulturfond och Region Gotland. Bakgrund Allmogebåtsföreningen Treibatn i Västergarn har under det senaste året drivit frågan om att bygga en ny storbåt, en sk. tremänning för att bättre kunna bedriva traditionell rodd och segling med ungdomar. Utifrån denna ambition föddes tanken att också göra en fördjupning i att bygga på fri hand. Den ursprungliga byggtekniken. Det visade sig dock att ingen på Gotland längre till fullo behärskade tekniken att lägga upp en klinkbordläggning på fri hand. I Norge, vid Fosen Folkehögskole, och på Färöarna fick vi kontakt med båtbyggare som arbetade med denna teknik. Det var utifrån dessa möten som tanken på att anordna ett nordiskt seminarium kring metoden att bordlägga på fri hand föddes.

2 Genomförande Torsdagen den 12 september anlände handledarna Kenneth Björkli, båtbyggarlärare från Fosen Folkhögskola utanför Trondheim i Norge. Jogvan Biskopstö, båtbyggare och konstnär från Färöarna och hans kollega Regin Debes museiepedagog från Föröya Fornminnisafn, det historiska museet på Färöarna, med inriktning på det maritima kulturarvet. Fredagen den 13 september Deltagarna anlände till Langska huset i Visby kl 9. Efter en kopp kaffe och registrering hälsade Frode Falkenhaug alla välkomna och höll en presentationsrunda. Första föreläsningen handlade om Gotländsk strandkultur. Björn Håkansson, Katthammarsvik, berättade om den inventering av strandbodar och fiskelägen som genomfördes av Länsstyrelsen på Gotland Han gav exempel på växelbruket mellan jordbruk och fiske, strandsocknarnas bodar samt förändringen i bruket av dem. Diskussion under fredagens föreläsningar Efter detta inledningsföredrag berättade Regin Debes och Jogvan Biskopstö om de Färöiska båtarna. Det var fascinerande att höra hur landskapets förutsättningar präglat båtarna. Dessa trädlösa öar med branta klippiga stränder, starka tidvattenströmmar och hårt väder. Båtarna byggdes i sågat importerat virke och gjordes så lätta att de gick att bära och baxa högt upp på land undan Atlantens jättevågor. Jogvan visade också de måttstickor för olika båttypers längd och bredd som varje båtbyggare hade i sin verkstad. Den färöiska båtkonstruktionen bygger på en smal kölplanka som förstärks med kölbord som ställs i 45 graders vinkel mot denna. Därefter fästs tre bottenstockar som mallar innan man börjar bordlägga på fri hand. formen är vanligtvis så enkel att man inte behöver stämpla ned borden med strävor. Regin och Jogvan berättade också om utvecklingen från de öppna färingarna till dagens fiskebåtar. Kenneth Björkli berättade om Åfjordsfäringen från Tröndelag. En båt vars proportioner oberoende av storlek följer gyllene snittet Åfjordfäringens större varianter ex. Femböringen användes tidigare på Lofotfiske och ägdes ofta av flera gårdar i samfällighet. Denna båt har en ganska avancerad form varför halsarna( den främre delen av samborden) ofta är formhuggna i skålad form. Detta visade Kenneth i sin föreläsning så flisorna yrde till deltagarnas förtjusning. Kennet berättade att han aldrig byggt en båt på mallställ och pratade mycket om vikten att hela tiden kunna följa båtens linjer för varje bord som kommer på. Åfjordfäringen byggdes i gran just därför att det fanns så god gran i Åfjordsbygden

3 Sist ut var Åke Broberg som berättade om de Gotländska allmogebåtarna och bruket av dem. Åke tog också upp den mångfald av byggmetoder som användes. Som regel byggdes det på mallställ men ofta fanns det bara en eller två mallar, en sorts mellanting mellan att bygga på frihand och mallbygge. Den speciella riggen med fristående master och dess flexibilitet vid fiske ägnades en hel del tid. Kenneth Björkli undrade om det fanns någon matematisk formel för de gotländska båtarna likt Åfjordfäringen, men det kände Åke inte till. Lördag den 14 september - Workshop i Bäl Alla deltagare tog sig till Kalle Edeus båtbyggarverkstad i Bäl, på nordöstra Gotland klockan nio på lördag morgon. I den rymliga höladan stod resningen av en tvåmänning med samborden monterade och väntade. Det blev Kenneth Börkli som började visa och berätta utifrån den byggmetod som han arbetade med. Projektledaren Frode Falkenhaug axlade rollen som moderator och skapade ett gemensamt samtal bland de 40 deltagarna om bordläggningstekniken. En central fråga var vilken form båten skulle ha och hur borden skulle vinklas. Det rådde osäkerhet kring detta då de flesta gotlänningar var vana att utgå från ritning och mallar. Återigen berättade Kenneth om vikten av att se formen under byggets gång. Det blev ett spännande möte i en praktisk verklighet mellan Kenneth Björkli och Kalle Edéus. Kennet som aldrig byggt på mallar och Kalle som aldrig byggt på fri hand. Kenneth Björkli demonstrerar Andra metoder som skilde sig åt var spunningen, falsen för borden på stävarna på den gotländska båten. Den finns inte på norska Vestlandet eller på Färöarna. Kennet använde sig av en lätt skålad hyvel när landen formades. Det är lättare att få bra anliggning med konkava hyvelskär konstaterade han. Efter hand inkluderades flera av deltagarna i de olika praktiska momenten med formandet och montering av borden. För att ge borden rätt form användes strävor som stämplades ned från en ås över båten till de bord som behövde tryckas ut lite. Dessa strävor kallas för skorer och åsen för skorestokk på norska. Dessa processer filmades och stillbildsfotograferades. Dokumentation Landsarkivet Gotland filmade och bekostade 18 timmar film under seminariet genom Dan Pettersson. Detta råmaterial kommer senare att sammanställas till en kortare U-tube film samt en längre 40 minuters film. Gotlands museum ordnade så att Fotografen Raymond Heidström stillbildsfotograferade valda delar av seminariet. Dessa bilder kommer också att sammanställas senare.

4 Regin Debes, Färöarna berättar om rigg och segel Jogvan Biskopstö, Färöarna, formar bord Parallellt med båtbyggandet kunde deltagarna ta del av den färöiska allmogebåtstraditionen en gång till genom Regin Debes som tog med sig bilder, litteratur och ritningar. Materialet lades upp i verkstaden så att deltagarna kunde ta del av det i samtal med Regin. Besök på Koviks fiskerimuseum och Gnisvärds fiskeläge På lördagskvällen åkte vi ut till Kovik för att titta på Gotländska båtar och fiskebodar där Erik Molarin tog emot och berättade om museet. De gamla båtarnas varierande form och byggnadsteknik gjorde förvånade våra långväga gäster. Kenneth Björkli försökte mäta upp tremänningen Ungmor men kunde inte finna någon enkel matematisk formel i förhållandet mellan längd, bredd och djup. När mörkret föll förflyttade sig gruppen till Gnisvärds Fiskeläge där Föreningen Träibatn serverade nyrökt flundra och potatissallad i Gnisvärd hamnförenings samlingshus. Under kvällen visade Regind Debes en film om byggandet av en färöisk båt för kapprodd. Söndagen den 15 september - workshop i Bäl Workshopen i Bäl fortsatte på samma sätt som under lördagen men nu verkade deltagarna ha fått lite mer självförtroende och våra handledare kunde dra sig tillbaka allt mer När dagen var till ända var nästan tre bordvarv satta på vårt övningsobjekt. Dan Petterson som filmade för landsarkivets räkning gjorde också en serie intervjuer med olika deltagare. Dagen avslutades med en muntlig utvärdering som samstämmigt slog fast att det varit otroligt intressanta dagar och att den nordiska gemenskapen hade vidgat perspektivet på den egna folkliga maritima kulturen. Kenneth Broscheit, Östergarn, nitar

5 Måndagen den 16 september Segling i Västergarn Denna dag slog vädret om från sol och värme till Foto: Raymond Hejdström en höstlig kylig luft och frisk vind. Deltagarna samlades klockan tio i Föreningen Träibatns lokal, Kalkladan i Västergarns hamn. Denna dag kom färre gotlänningar då antalet båtar begränsade hur många som kunde komma ut på sjön. Vi valde att prioritera våra långväga gäster. En krabb sjö mötte vid hamninloppet och seglingen blev blöt. Båtarna prov-roddes och seglades för något reducerad rigg på vattnen Kenneth Björkli och Lars Lundström provseglar mellan Västergarn och Utholmen. I samband med en lunch i det fria diskuterades de gotländska båtarna. Några mindre malörer inträffade i den friska vinden. En åra roddes av och en årtull brast. Detta skapade ingående diskussioner om hur en åra skall vara dimensionerad och hur en årtull skall vara formad. Att de gotländska årorna var undermåliga kanske främst beror på att nästan ingen ror längre sträckor numera. Det fyra dagar långa seminariet avslutades på stranden vid Västergarns gamla fiskeläge Valbyter. Medan den passerande fronten fick havet att mörkna och vinden att piska vattenytan. Foto: Raymond Hejdström Den nordiska dimensionen Jogvan Biskopstö bärgar focken Det är alltid lika förvånande att de få olikheterna tenderar att dominera när man jämför sedvänjor, lokala metoder och tekniker inom olika hantverk. Som moderator försökte jag hela tiden att utgå från det gemensamma. Vad är då gemensamt för dessa tre nordiska kustkulturer? - De ekonomiska förutsättningarna och ägarförhållandena av båtar och utrustning verkar ha stora likheter då driften av större båtar som regel ägdes i samfällighet mellan olika gårdar - Båtarnas form och storlek påminner starkt om varandra och har ett gemensamt formspråk som hänger samman med den gemensamma forntidens bruksbåtar. - Språket. Våra olika nordiska dialekter har nästan mer gemensamt än de olika riksmålen. Regin från Färöarna blev väldigt förvånad över likheterna mellan färöiska och gutniska. Konstruktion av stävförband Kafferast

6 Epilog Seminariet Klink på fri hand blev ett väldigt lyckat evenemang. Att ta ett nordiskt grepp på denna maritima kulturfråga har berikat perspektiven. De syften och målsättningar som vi satte upp för projektet har vi nått med god marginal. Genom placera det traditionella båtbyggandet i ett traditionellt näringssammanhang har vi fått många reflektioner om kust och strandkultur. Att förhållanden för fisket och strandkulturen ekonomiskt, socialt och kulturellt varit tämligen likartade på Gotland Västnorge och Färöarna stod ganska klart efter föreläsningarna. Vår farhåga om att inte få tillräckligt med anmälningar kom på skam då deltagarantalet steg till över 40 personer och vi blev nödgade att sätta upp en reservlista. Tyvärr fick vi inte så många anmälningar från andra nordiska platser än Gotland och Sverige. Vi hade hoppats mycket på nätverket Vinden drar då våra kontaktpersoner där ansträngde sig mycket för att sprida informationen om seminariet. Att se hur deltagarna började ta egna initiativ i byggprocessen vittnade tydligt om att vi nått det mål Gemensamt arbete, workshop vi satte upp för kunskapsöverföring. Det gav en också en bekräftelse till oss som arrangörer att vi lyckades skapa förutsättningar för delaktighet. Vad är det som gör ett sådant evenemang möjligt? Förmodligen kombinationen av ett ideellt engagemang, professionellt arbete och stödfinansiering. Vi har under flera år försökt att få till stånd dokumentationsprojekt inom traditionellt båtbygge men ideligen fått avslag. Därför är det på sin plats med ett stort tack till Nordisk Kulturfond som såg potentialen i detta projekt.