Ny museipolitik remissyttrande till Kulturdepartementet

Transkript

1 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN FÖREDRAGNINGSPROMEMORIA Sammanträdesdatum Sida Landstingsstyrelsen (52) Handläggare: Jeanette Wetterström Dnr CK Ny museipolitik remissyttrande till Kulturdepartementet Förslag till beslut Landstingsstyrelsen beslutar att lämna yttrande till Kulturdepartementet enligt bilaga. Bilaga 65 Ärendet Landstinget i Uppsala län har beretts möjlighet att yttra sig över den statliga utredningen Ny museipolitik, SOU 2015:89. Utredningens bedömning är att det behövs en ny inriktning för den statliga museipolitiken. Utredningen föreslår att museipolitiken delvis bör få en ny inriktning. Den politiska styrningen bör bli tydligare vad gäller de principiella utgångspunkterna för museernas verksamhet och på samma gång mer övergripande inriktad än i dag. Utgångspunkterna för det allmännas stöd till museiverksamheterna måste bli tydligare och institutionerna måste också ges större ansvar och möjligheter att förverkliga sina uppdrag. Förslaget är att en museilag införs som ska innehålla bestämmelser om det allmänna museiväsendet. I museilagen ska det finnas generella bestämmelser om museernas huvudsakliga verksamhetsområden. Dessutom ska det anges i lagen att museerna inom sina ämnesområden ska bidra till forskning och annan kunskapsuppbyggnad samt att museerna ska ha hög kompetens inom sina ämnesområden och kunna belysa dessa ur olika perspektiv. För att främja en museiverksamhet av hög kvalitet i hela landet föreslår utredningen att en ny myndighet inrättas, Myndigheten för museer och utställningar. Myndigheten ska följa upp verksamhet inom och fördela bidrag till museisektorn, hantera förvaltningsuppgifter som rör utställningsgarantier och bidra till att stärka museiperspektivet på nationell nivå. Myndighetens uppdrag ska innefatta ett ansvar för den officiella museistatistiken och viss omvärldsbevakning. Den nya myndigheten finansieras genom att medel överförs från Riksutställningar, som i sin tur avvecklas. Vidare föreslås att det inrättas ett nytt statsbidrag för samverkansprojekt kring utställningar och annan publik verksamhet. Ordförandes sign Justerandes sign Utdragsbestyrkande

2 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN FÖREDRAGNINGSPROMEMORIA Sammanträdesdatum Sida Landstingsstyrelsen (52) Kulturnämnden har vid sitt sammanträde , 17, beslutat om yttrande. Kopia till: Kulturdepartementet Exp Sign. Ordförandes sign Justerandes sign Utdragsbestyrkande

3 FÖRSLAG Dnr CK Handläggare: Jeanette Wetterström, utredare E-post: Tele: Kulturdepartementet Remissyttrande angående utredningen Ny museipolitik Landstinget i Uppsala län har beretts möjlighet att lämna synpunkter på betänkandet Ny Museipolitik (SOU 2015:89). Sammanfattande överväganden Landstinget i Uppsala län är huvudman för stiftelsen Upplandsmuseet. Länsmuseet har en egen styrelse, vars ledamöter utses av landstingsfullmäktige. Landstinget fördelar samtliga regionala- samt statliga verksamhetsbidrag till museet genom kultursamverkansmodellen. Landstinget är även stiftare till Medicinhistoriska museet i Uppsala, tillsammans med Uppsala universitet och Medicinhistoriska föreningen. Landstinget fördelar regionalt verksamhetsbidrag till museet. Landstinget instämmer i huvudsak med förslagen i betänkandet till Ny museipolitik. Dock är grundförutsättningen för landstingets hållning att författningsförslaget till en ny museilag, som även omfattar regionala museer, inte kommer att innebära lagkrav som medför kostnadsökningar för huvudmän på regional nivå. Detsamma gäller uppgifterna för den nya myndighet som föreslås. Landstinget har synpunkter på förslaget om att lägga ned Riksutställningar för att finansiera den nya myndigheten för museifrågor. Landstinget har även synpunkter på förslagens bäring på kultursamverkansmodellen. Synpunkter på betänkandet Landstinget finner att förslagen till ny museipolitik omfattar förslag på en helt ny reglering av museiområdet en ny museilag (avsnitt 10.3). Lagen ska omfatta hela det allmänna museiväsendet (avsnitt ), det vill säga alla offentligt styrda museer i Sverige. Förutom de statliga centralmuseerna omfattar lagen även samtliga regionala och kommunala museer. Förslagen inbegriper en helt ny uppföljande och granskande myndighet (avsnitt 10.5). Landstinget finner att betänkandets förslag medför en ökad byråkratisering på museiområdet, med en administrativ överbyggnad i syfte att stärka och målstyra ett organisatoriskt fält. Då syftet i detta fall är att främja demokratiska aspekter av museernas verksamheter ser landstinget något mer positivt på en ökad byråkratisering, även om en ökad byråkratisering på kulturområdet inte är att föredra i allmänhet. Landstingets ledningskontor Slottsgränd 2A Box Uppsala tfn vx fax org nr

4 2 (4) Avsnitt 10.3 Slå fast museernas ställning i en lag Även landstinget finner museiverksamheterna vara väsentliga kunskapsinstitutioner som inte ska detaljstyras. Landstinget instämmer i förslaget att en museilag införs med syftet att slå fast museernas fria ställning i lag (10.3.1). Landstinget instämmer i syftet att skapa långsiktighet och stabilitet för museerna, samt att varken statliga eller kommunala museer ska kunna styras utifrån rent ideologiska utgångspunkter (avsnitt 10.3). Landstingets förutsättningar för att bejaka förslaget på museilag är att regleringen inte ska medföra lagkrav som kommer medföra kostnadsökningar för en regional huvudman. Landstinget instämmer i det formulerade förslaget om de allmänna museernas ändamål (avsnitt ), huvudmannens respekt för museernas fria ställning (10.3.3), liksom tillgänglighet och publik verksamhet (10.3.4). Landstinget instämmer i att en huvudman för ett museum inom det allmänna museiväsendet inte ska få vidta åtgärder som syftar till att inskränka museets fria förmedling av kunskap och upplevelser (avsnitt ). Landstinget noterar att bestämmelsen i 5 i lagförslaget tar sikte på enskilda beslut om verksamhetens inriktning och utställningarnas innehåll (Författningskommentar, s 325). Landstinget vill betona vikten av betänkandets författningskommentar som säger att paragrafen inte ska hindra huvudmannen att på en övergripande nivå sätta upp mål, tilldela medel eller annars styra verksamheten på sedvanligt sätt. (Författningskommentar, s. 325). Landstinget finner det väsentligt att lagrummet lämnar handlingsutrymme för en gängse verksamhetsstyrning, utan att det ska uppfattas som inskränkande i lagens mening. Avsnitt Kunskapsuppbyggnad av hög kvalitet Kunskapsuppbyggnad Landstinget instämmer i att museiväsendet ska bidra till forskningen. Upplandsmuseet är t.ex. ett länsmuseum med egen forskningsavdelning som bedriver egen forskning, vilket är fördelaktigt i en universitetsstad som Uppsala med goda samverkansmöjligheter med universiteten. Landstinget finner det dock bra att museers egen forskning inte ska regleras som ett lagkrav, utan finner skrivningen bidra till forskningen fullt tillräcklig. Kompetensförsörjning Landstinget ställer sig kritisk till förslaget till skrivning i 9. Det är visserligen bra att professionalism och kompetensförsörjning beaktas, men landstinget finner paragrafen överflödig då arbetsmarknadens parter antas kunna reglera kompetensförsörjningen på egen hand. Professionalism inom institutionerna kan säkerligen hanteras av huvudmännen, styrelserna och institutionsledningarna utan inblandning av lagstiftaren. Begreppet hög kompetens är vagt, då t.ex. ledningsfunktioner och andra professionella omdömen inom en institution kan rymma många olika dimensioner som avgör dess praktiska lämplighet. I den mån forskning produceras av institutionerna kommer dess bäring prövas av forskarsamhället enligt gängse tillvägagångssätt och behöver inte inblandning av lagstiftaren. Utställningars kvalitet och pedagogiska

5 3 (4) insatser antas bedömas av fältet av olika professioner, t.ex. kritiker och andra relevanta offentliga aktörers utlåtanden och bör inte lagstiftas om. Landstinget instämmer i att statliga museer bör verka för att tillgängliggöras för hela landet (avsnitt ) samt ser positivt på samverkansmöjligheter (10.3.8). Avsnitt 10.5: Inrätta en ny myndighet för museifrågor Landstinget har synpunkter ur ett regionalt perspektiv på förslaget om nedläggning av Riksutställningar, för att finansiera den nya myndigheten. Nedläggning av Riksutställningar Landstinget menar, att vid en nedläggning av Riksutställningar till förmån för skapande av en ny myndighet, är det av vikt att den nya myndighetens verksamhet är av intresse och stödjer även den regionala/lokala nivån och inte bara samverkar med centralmuseerna. Om Riksutställningar läggs ned, är det likaså av vikt att den nya myndigheten inte bara får uppdrag gällande utveckling av museer och utställningsmediet, utan även kring samtida konst (alternativt annan myndighet får uppdraget). Det är av vikt att det även fortsättningsvis finns en nationell aktör med ansvar för den samtida konstens utveckling och spridning i landet. Det finns idag inte samtida konstmuseer över hela landet, det är viktigt att samtidskonstens utveckling bedrivs från nationellt håll bredare än med ett musealt/utställningsperspektiv. Något som även skulle gynna bild- och formkonsten i regionerna är om MU-avtalet stärks i den nya myndighetens roll. Riksutställningar arrangerar årligen återkommande samtidskonstdagar (s. 129). För regionala aktörer fungerar samtidskonstdagarna som en viktig mötesplats för ökad kunskap, fördjupade samtal, kontaktskapande aktiviteter och nätverkande. Det är önskvärt att det även fortsättningsvis arrangeras konferenser av detta slag årligen. Samverkan Landstinget ser positivt på ett särskilt statsbidrag för samverkan mellan t.ex. regionala museer. Museistatistiken När det gäller insamlandet av statistik på området, finner Landstinget att Myndigheten för kulturanalys bör även fortsättningsvis ha det övergripande ansvaret för museistatistiken. Det är myndighetens särskilda kompetens att som självständig analysmyndighet ansvara för merparten av den officiella statistiken inom kultur och fritid och utarbeta ifrån särintressen fristående analyser och rapporter på kulturområdet. När det gäller regional nivå ingår landstingen och länsmuseerna i kultursamverkansmodellen. Statens kulturråd hanterar statsbidragen till regionen i enlighet med statens fördelning till regional kulturverksamhet inom kultursamverkansmodellen. All regional återrapportering till Kulturrådet görs kvalitativt och kvantitativt med hjälp av Kulturdatabasen, där varje institution rapporterar in till regionen och regionen skickar datafiler vidare till Kulturrådet. Myndigheten för kulturanalys har även tillgång till databasen. I databasen hanteras alla regionala

6 4 (4) verksamheters data: ekonomi, personal, besöksfrekvens mm. Landstinget betonar att det är väsentligt att inte splittra statistikansvaret på olika aktörer, då det i förlängningen blir ogörligt att rapportera all verksamhet till huvudmannen samt till särskilda myndigheter för särintressen. Den nya myndighetens representation i Samverkansrådet Landstinget har inga synpunkter på att den nya myndigheten föreslås ingå i Samverkansrådet. Nytt statsbidrag Landstinget ställer sig positiv till ett nytt statsbidrag, i det fall det även kommer att komma de regionala museerna till del. För Landstinget i Uppsala län Börje Wennberg Landstingsstyrelsens ordförande Kerstin Westholm T.f. landstingsdirektör

7

8 Dnr KU Dnr CK Handläggare: Jeanette Wetterström, utredare E-post: Tele: Landstingsstyrelsen Yttrande över utredningen Ny museipolitik Landstingsstyrelsen har begärt kulturnämndens yttrande över den statliga utredningen Ny museipolitik (SOU 2015:89). Landstinget i Uppsala län är huvudman för stiftelsen Upplandsmuseet. Länsmuseet har en egen styrelse, vars ledamöter utses av landstingsfullmäktige. Kulturnämnden fördelar samtliga regionala- samt statliga verksamhetsbidrag till museet genom kultursamverkansmodellen. Landstinget är även stiftare till Medicinhistoriska museet i Uppsala, tillsammans med Uppsala universitet och Medicinhistoriska föreningen. Kulturnämnden fördelar regionalt verksamhetsbidrag till museet. Betänkandet SOU 2015:89 Ny museipolitik (dnr CK ) 1. Sammanfattning Kulturnämnden instämmer i huvudsak med förslagen i betänkandet till Ny museipolitik. Dock är grundförutsättningen för kulturnämndens hållning att författningsförslaget till en ny museilag, som även omfattar regionala museer, inte kommer att innebära lagkrav som medför kostnadsökningar för huvudmän på regional nivå. Detsamma gäller uppgifterna för den nya myndighet som föreslås. Kulturnämnden har synpunkter på förslaget om att lägga ned Riksutställningar för att finansiera den nya myndigheten för museifrågor. Kulturnämnden har även synpunkter på förslagens bäring på kultursamverkansmodellen. 2. Synpunkter på betänkandet Kulturnämnden finner att förslagen till ny museipolitik omfattar förslag på en helt ny reglering av museiområdet en ny museilag (avsnitt 10.3). Lagen ska omfatta hela det allmänna museiväsendet (avsnitt ), det vill säga alla offentligt styrda museer i Sverige. Förutom de statliga centralmuseerna omfattar lagen även samtliga regionala och kommunala museer. Förslagen inbegriper en helt ny uppföljande och granskande myndighet (avsnitt 10.5). Kulturnämnden finner att betänkandets förslag medför en Kungsgärdet S:t Johannesgatan 28 Box Uppsala tfn fax org nr kultur@lul.se

9 2 (4) ökad byråkratisering på museiområdet, med en administrativ överbyggnad i syfte att stärka och målstyra ett organisatoriskt fält. Då syftet i detta fall är att främja demokratiska aspekter av museernas verksamheter ser kulturnämnden något mer positivt på en ökad byråkratisering, även om en ökad byråkratisering på kulturområdet inte är att föredra i allmänhet. Avsnitt 10.3 Slå fast museernas ställning i en lag Även kulturnämnden finner museiverksamheterna vara väsentliga kunskapsinstitutioner som inte ska detaljstyras. Kulturnämnden instämmer i förslaget att en museilag införs med syftet att slå fast museernas fria ställning i lag (10.3.1). Nämnden instämmer i syftet att skapa långsiktighet och stabilitet för museerna, samt att varken statliga eller kommunala museer ska kunna styras utifrån rent ideologiska utgångspunkter (avsnitt 10.3). Landstingets förutsättningar för att bejaka förslaget på museilag är att regleringen inte ska medföra lagkrav som kommer medföra kostnadsökningar för en regional huvudman. Kulturnämnden instämmer i det formulerade förslaget om de allmänna museernas ändamål (avsnitt ), huvudmannens respekt för museernas fria ställning (10.3.3), liksom tillgänglighet och publik verksamhet (10.3.4). Kulturnämnden instämmer i att en huvudman för ett museum inom det allmänna museiväsendet inte ska få vidta åtgärder som syftar till att inskränka museets fria förmedling av kunskap och upplevelser (avsnitt ). Nämnden noterar att bestämmelsen i 5 i lagförslaget tar sikte på enskilda beslut om verksamhetens inriktning och utställningarnas innehåll (Författningskommentar, s 325). Kulturnämnden vill betona vikten av betänkandets författningskommentar som säger att paragrafen inte ska hindra huvudmannen att på en övergripande nivå sätta upp mål, tilldela medel eller annars styra verksamheten på sedvanligt sätt. (Författningskommentar, s. 325). Nämnden finner det väsentligt att lagrummet lämnar handlingsutrymme för en gängse verksamhetsstyrning, utan att det ska uppfattas som inskränkande i lagens mening. Avsnitt Kunskapsuppbyggnad av hög kvalitet Kunskapsuppbyggnad Kulturnämnden instämmer i att museiväsendet ska bidra till forskningen. Upplandsmuseet är t.ex. ett länsmuseum med egen forskningsavdelning som bedriver egen forskning, vilket är fördelaktigt i en universitetsstad som Uppsala med goda samverkansmöjligheter med universiteten. Nämnden finner det dock bra att museers egen forskning inte ska regleras som ett lagkrav, utan finner skrivningen bidra till forskningen fullt tillräcklig.

10 3 (4) Kompetensförsörjning: synpunkter Nämnden ställer sig kritisk till förslaget till skrivning i 9. Det är visserligen bra att professionalism och kompetensförsörjning beaktas, men nämnden finner paragrafen överflödig då arbetsmarknadens parter antas kunna reglera kompetensförsörjningen på egen hand. Professionalism inom institutionerna kan säkerligen hanteras av huvudmännen, styrelserna och institutionsledningarna utan inblandning av lagstiftaren. Begreppet hög kompetens är vagt, då t.ex. ledningsfunktioner och andra professionella omdömen inom en institution kan rymma många olika dimensioner som avgör dess praktiska lämplighet. I den mån forskning produceras av institutionerna kommer dess bäring prövas av forskarsamhället enligt gängse tillvägagångssätt och behöver inte inblandning av lagstiftaren. Utställningars kvalitet och pedagogiska insatser antas bedömas av fältet av olika professioner, t.ex. kritiker och andra relevanta offentliga aktörers utlåtanden och bör inte lagstiftas om. Kulturnämnden instämmer i att statliga museer bör verka för att tillgängliggöras för hela landet (avsnitt ) samt ser positivt på samverkansmöjligheter (10.3.8). Avsnitt 10.5: Inrätta en ny myndighet för museifrågor Kulturnämnden har synpunkter ur ett regionalt perspektiv på förslaget om nedläggning av Riksutställningar, för att finansiera den nya myndigheten. Kulturnämndens synpunkter på nedläggning av Riksutställningar Kulturnämnden menar, att vid en nedläggning av Riksutställningar till förmån för skapande av en ny myndighet, är det av vikt att den nya myndighetens verksamhet är av intresse och stödjer även den regionala/lokala nivån och inte bara samverkar med centralmuseerna. Om Riksutställningar läggs ned, är det likaså av vikt att den nya myndigheten inte bara får uppdrag gällande utveckling av museer och utställningsmediet, utan även kring samtida konst (alternativt annan myndighet får uppdraget). Det är av vikt att det även fortsättningsvis finns en nationell aktör med ansvar för den samtida konstens utveckling och spridning i landet. Det finns idag inte samtida konstmuseer över hela landet, det är viktigt att samtidskonstens utveckling bedrivs från nationellt håll bredare än med ett musealt/utställningsperspektiv. Något som även skulle gynna bild- och formkonsten i regionerna är om MU-avtalet stärks i den nya myndighetens roll. Riksutställningar arrangerar årligen återkommande samtidskonstdagar (s. 129). För regionala aktörer fungerar samtidskonstdagarna som en viktig mötesplats för ökad kunskap, fördjupade samtal, kontaktskapande aktiviteter och nätverkande. Det är önskvärt att det även fortsättningsvis arrangeras konferenser av detta slag årligen. Samverkan Kulturnämnden ser positivt på ett särskilt statsbidrag för samverkan mellan t.ex. regionala museer.

11 4 (4) Museistatistiken När det gäller insamlandet av statistik på området, finner Kulturnämnden att Myndigheten för kulturanalys bör även fortsättningsvis ha det övergripande ansvaret för museistatistiken. Det är myndighetens särskilda kompetens att som självständig analysmyndighet ansvara för merparten av den officiella statistiken inom kultur och fritid och utarbeta ifrån särintressen fristående analyser och rapporter på kulturområdet. När det gäller regional nivå ingår landstingen och länsmuseerna i kultursamverkansmodellen. Statens kulturråd hanterar statsbidragen till regionen i enlighet med statens fördelning till regional kulturverksamhet inom kultursamverkansmodellen. All regional återrapportering till Kulturrådet görs kvalitativt och kvantitativt med hjälp av Kulturdatabasen, där varje institution rapporterar in till regionen och regionen skickar datafiler vidare till Kulturrådet. Myndigheten för kulturanalys har även tillgång till databasen. I databasen hanteras alla regionala verksamheters data: ekonomi, personal, besöksfrekvens mm. Kulturnämnden betonar att det är väsentligt att inte splittra statistikansvaret på olika aktörer, då det i förlängningen blir ogörligt att rapportera all verksamhet till huvudmannen samt till särskilda myndigheter för särintressen. Den nya myndighetens representation i Samverkansrådet Kulturnämnden har inga synpunkter på att den nya myndigheten föreslås ingå i Samverkansrådet. Nytt statsbidrag Kulturnämnden ställer sig positiv till ett nytt statsbidrag, i det fall det även kommer att komma de regionala museerna till del. Johnny Svahn (S) Anna Söderbäck Ordförande i kulturnämnden Landstinget i Uppsala län Kulturdirektör Landstinget i Uppsala län

12

13

14

15

16

17

18

19 Ny museipolitik Betänkande av Museiutredningen 2014/15 Stockholm 2015 SOU 2015:89

20 SOU och Ds kan köpas från Wolters Kluwers kundservice. Beställningsadress: Wolters Kluwers kundservice, Stockholm Ordertelefon: E-post: Webbplats: wolterskluwer.se/offentligapublikationer För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Wolters Kluwer Sverige AB på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning. Svara på remiss hur och varför. Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad ) En kort handledning för dem som ska svara på remiss. Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på regeringen.se/remisser Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet. Omslag: Elanders Sverige AB. Omslagsbilder: Utställningen, Rörelse i konsten på Moderna museet. Fotograf, Herbert Lindgren. Källa, Stockholms stadsmuseum. Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm ISBN ISSN X

21 Till statsrådet och chefen för Kulturdepartementet Regeringen beslutade den 30 januari 2014 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av de statliga museernas uppdrag, myndighets- och institutionsstruktur och regeringens styrning av dem. Tidigare direktören och chefen för Myndigheten för kulturanalys Clas-Uno Frykholm förordnades samma dag som särskild utredare. Utredningen har antagit namnet Museiutredningen 2014/15 (Ku 2014:01). Som experter i utredningen förordnades den 18 juni 2014 chefen Kristina Alexanderson, professorn Anders Ekström, strategen Anna Hag, sakkunnige Bagir Kwiek, generalsekreteraren Jan Nordwall, förvaltningschefen Mikael Palo, verkställande direktören Max Valentin, departementssekreteraren Jeanna Andreen, kanslirådet Karin Edin, departementssekreteraren Helena Lejon, departementssekreteraren Annilie Nyberg, departementssekreteraren Anna-Lena Sjölund och kanslirådet Eva Stengård. Bagir Kwiek har inte deltagit i expertgruppens arbete och Jan Nordwall har den 28 september 2015 på egen begäran entledigats. Till utredningen har även en referensgrupp knutits. I referensgruppen har följande personer ingått: Jan Broman, grundare av Fotografiska museet, Åsa Hallén, landsantikvarie och länsmuseichef vid Värmlands museum, Ted Hesselbom, museichef vid Sigtuna museum, Nadia Izzat, chef för kultur- och fritidsenheten i Nacka kommun, Sophie Nyman, chef för enheten för publik och kommunikation vid Historiska museet, Peter Skogh, chef för publika avdelningen vid Tekniska museet och Clara Åhlvik, utställningsproducent och föreläsare. Departementsrådet Göran Blomberg anställdes som huvudsekreterare i utredningen fr.o.m. den 3 mars Projektledaren

22 Katherine Hauptman anställdes som sekreterare i utredningen fr.o.m. den 1 april 2014 på halvtid och fr.o.m. den 1 maj på heltid. Fil. kand. Henriette Walker anställdes som sekreterare i utredningen fr.o.m. den 1 april Departementssekreteraren Emy Widén anställdes som sekreterare i utredningen fr.o.m. den 2 mars 2015 på halvtid och fr.o.m. den 4 maj på heltid. Katherine Hauptman arbetade halvtid i utredningen fr.o.m. den 2 mars 2015 och avslutade sitt arbete i utredningen den 1 maj. Henriette Walker avslutade också sitt arbete den 1 maj. Göran Blomberg arbetade halvtid i utredningen fr.o.m. den 15 april 2015 och avslutade sitt arbete i utredningen den 21 juni. Som ny huvudsekreterare anställdes forskningssekreteraren Jakob Kihlberg, fr.o.m. den 11 maj 2015 på halvtid och fr.o.m. den 22 juni på heltid. Härmed överlämnar utredningen sitt betänkande Ny museipolitik (SOU 2015:89). Utredningens uppdrag är därmed slutfört. Stockholm i oktober 2015 Clas-Uno Frykholm /Jakob Kihlberg /Emy Widén

23 Innehåll Sammanfattning Författningsförslag Förslag till museilag (2016:XX) Förslag till lag om ändring i kulturmiljölagen (1988:950) Förslag till förordning (2016:XX) med instruktion för Myndigheten för museer och utställningar Förslag till förordning (2016:XX) om statsbidrag till samverkansprojekt i museisektorn Uppdraget och dess genomförande Mål och utgångspunkter för utredningen Utredningens arbetsformer Betänkandets disposition Centralmuseernas framväxt Utgångspunkt för historiken Upplysningstidens publika samlingar Museerna under det långa 1800-talet Folkhemsmuseerna Det starka samhällets minnesinstitutioner Nya museer

24 Innehåll SOU 2015:89 4 Museipolitiska utredningar Museipolitiska utredningar sedan 1960-talet Tidigare problemanalyser och lösningsförslag En föränderlig omvärld nya och högre krav Kärnverksamhet för lite och för sakta Administration tungt dubbelarbete Nationellt ansvar Stockholmsdominans Samverkan outnyttjad potential Museernas organisation splittrad struktur Museipolitikens styrning oklara effekter Organisatoriska förändringar Museikoncerner Inordnade museer Sektorsövergripande organisationer Formaliserade samarbeten Samordnande funktioner Förslag om en koordinatorsfunktion Riksutställningar Riksantikvarieämbetets samordningsroll Särskilt om samordning av digitalisering Förändring av associationsform Nybildning och avveckling Museernas erfarenheter Internationella erfarenheter Förvaltningspolitiska förutsättningar Centralmuseernas uppdrag i dag Centralmuseernas gemensamma förutsättningar

25 SOU 2015:89 Innehåll 6.2 Centralmuseernas särdrag och prioriteringar Olika organisationslösningar Utnämningsmakten Centralmuseernas verksamhet Huvudsakliga uppgifter och samlingsområden Huvudsakliga verksamhetsdelar Samverkan i olika former med andra aktörer Tvärsektoriella perspektiv och besöksutveckling Centralmuseernas nationella ansvar Budgetfrågor och administration Museerna och mål- och resultatstyrningen En ny styrningsmodell införs på 1990-talet Styrningsmodellens utveckling Modellen hanteras inom kulturpolitiken Dagens styrning av museerna olika processer Lärdomar att dra av nuvarande styrningsmodell Samhällsförändringar, trender och utmaningar Samhällsförändringar som påverkar museerna Museiinstitutionernas utveckling Heterogenitet mångfald och samhörighet Historiebruk och breddat deltagande Hållbar utveckling och nya kopplingar Den digitala utvecklingen Urbanisering och internationalisering Samlingscentrerad utveckling Utmaningar enligt företrädare och användare Museiföreträdarnas uppfattningar Användarna och icke-användarna

26 Innehåll SOU 2015:89 10 Bedömningar och förslag Historisk förändring men återkommande frågor Ny inriktning för museipolitiken Slå fast museernas ställning i en lag Lagen ska gälla det allmänna museiväsendet De allmänna museernas ändamål Respektera museernas fria ställning Tillgänglig och kvalitativ publik verksamhet Kunskapsuppbyggnad av hög kvalitet En aktiv samlingsförvaltning Statliga museer ska nå hela landet Alla museer ska samverka Förändringar av organisationsstrukturen Inrätta en ny myndighet för museifrågor Kvalitetssäkring genom kollegial granskning Fördela statsbidrag inom museisektorn Pröva frågor om utställningsgarantier Bistå museerna i frågor om digitalisering Statistik och omvärldsbevakning Se över instruktioner och styrdokument Anslag och avgiftsinkomster Ekonomiska konsekvenser m.m Ekonomiska konsekvenser Konsekvenser enligt 15 kommittéförordningen Författningskommentar Förslag till museilag (2016:XX) Förslag till lag om ändring i kulturmiljölagen (1988:950) Referenser

27 SOU 2015:89 Innehåll Bilagor Bilaga 1 Kommittédirektiv 2014: Bilaga 2 Kommittédirektiv 2015: Bilaga 3 Frågor till centralmuseerna Bilaga 4 Sammanfattning av möten med centralmuseerna

28 Sammanfattning I enlighet med våra direktiv har utredningen genomfört en översyn av de statliga museernas uppdrag, myndighets- och institutionsstruktur samt regeringens styrning av dem. I betänkandet beskrivs de statliga museernas historia och museipolitikens utveckling över tid. Vidare behandlas hur vissa mer genomgripande samhällsförändringar påverkat förutsättningarna för museiverksamhet samt viktigare trender och utvecklingstendenser som kan förväntas vara av betydelse framöver. Mot denna samlade bakgrund lämnar vi sedan våra förslag. En ny museipolitik utgångspunkter Vår samlade bedömning är att det behövs en ny inriktning för den statliga museipolitiken. Museerna har utvecklat sin verksamhet och kontinuerligt förhållit sig till samhällsutvecklingen under olika tidsperioder. Ändå tycks det vara svårt för museerna att få erkännande för mycket av det arbete som har gjorts. De har utretts gång efter annan och såväl problemformuleringar som lösningar återkommer utan synbar medvetenhet om historien och vilka åtgärder som tidigare har prövats. Ett problem med den hittillsvarande museipolitiken är att den ofta förutsatt att tämligen storskaliga, organisatoriskt inriktade åtgärder ska rå på t.ex. problem med ökade kostnader. Några tydliga belägg för att det finns stora vinster att göra om man gör på detta sätt finns dock inte. Ett annat problem är att dessa breda grepp kombinerats med en detaljstyrning som inte alltid tagit hänsyn till hur dessa kunskapsinstitutioner fungerar. Museerna har i alltför hög grad blivit styrda i enskildheter och ofta med utgångspunkt i rådande tidsanda. 11

29 Sammanfattning SOU 2015:89 För att komma till rätta med dessa problem och för att undvika att vissa eviga problemformuleringar biter sig fast, föreslår utredningen att museipolitiken bör få en delvis ny inriktning. Den politiska styrningen bör bli tydligare vad gäller de principiella utgångspunkterna för museernas verksamhet och på samma gång mer övergripande inriktad än i dag. Utgångspunkterna för det allmännas stöd till museiverksamheterna måste bli tydligare, men institutionerna måste också ges större ansvar och möjligheter att förverkliga sina uppdrag. En särskild museilag Vårt förslag är att en museilag införs för att slå fast de allmänna museernas fria ställning som kunskapsinstitutioner i samhället och deras ansvar för att förmedla ett reflekterande förhållningssätt till historien och omvärlden. Enligt vårt förslag ska lagen innehålla bestämmelser om det allmänna museiväsendet, det vill säga alla offentligt styrda museer som har avlönad personal, oavsett om de har statlig, regional eller kommunal huvudman. Lagen bör inledas med en bestämmelse som anger att de allmänna museernas övergripande ändamål är att bidra till det demokratiska samhällets utveckling. Fria kunskapsinstitutioner De allmänna museerna ska stå fria från hindrande åtgärder som, av ideologiska eller andra skäl, syftar till att inskränka verksamheten. Utan hinder ska museerna, både på nationell, regional och kommunal nivå, kritiskt kunna granska samhället och lyfta fram kunskap som är av betydelse i dagens samhälle. Ett syfte med den föreslagna museilagen är att uttrycka museernas fria ställning i förhållande till den politiska beslutsnivån. Därför föreslår vi en bestämmelse om att huvudmannen för ett museum inte får vidta åtgärder som syftar till att inskränka museets fria förmedling av kunskap och upplevelser. 12

30 SOU 2015:89 Sammanfattning Publik verksamhet, kunskapsuppbyggnad och samlingsförvaltning I museilagen ska det finnas generella bestämmelser om museernas huvudsakliga verksamhetsområden. Enligt vårt förslag ska det anges i lagen att utställningar och annan publik verksamhet ska präglas av allsidighet, öppenhet och kvalitet. Publik verksamhet ska vara tillgänglig för alla och anpassad till användarnas olika förutsättningar. Dessutom ska det anges i lagen att museerna inom sina ämnesområden ska bidra till forskning och annan kunskapsuppbyggnad samt att museerna ska ha hög kompetens inom sina ämnesområden och kunna belysa dessa ur olika perspektiv. Vad gäller samlingsförvaltning sägs det i lagen att museerna har i uppdrag att aktivt förvalta sina samlingar för att nå verksamheternas mål. För att så ska kunna ske regleras det också i lagen att de statliga museerna har mandat att överlåta lös egendom som ingår i de samlingar de förvaltar genom gåva, byte eller försäljning om den inte behövs för verksamheten. I en särskild bestämmelse regleras även de kommunala och regionala museernas möjligheter att gallra arkeologiskt material (fornfynd) som överlåtits av staten. Att museerna ges rätt att gallra är inte minst viktigt för att de ska kunna undvika skenande kostnader för samlingsförvaltningen. Samverkan och spridning i hela landet Det är av stort samhällsintresse att de gemensamt finansierade museerna når en bred och engagerad publik runt om i Sverige. Det ska därför anges i museilagen att de statliga museerna har ett särskilt ansvar för att tillgängliggöra sin verksamhet för människor i hela landet. Det kan ske genom vandringsutställningar eller filialer, men också genom att utnyttja digital teknik. För att alla i hela landet ska få bättre tillgång till museernas samlade resurser, ska det också regleras att alla museer inom det allmänna museiväsendet ska samverka. Bland annat ska det ske genom att de ställer föremål ur de egna samlingarna till varandras förfogande utan oskäliga avgifter eller administrativa hinder. 13

31 Sammanfattning SOU 2015:89 En ny myndighet för museer och utställningar För att främja en museiverksamhet av hög kvalitet i hela landet är vårt förslag att en ny myndighet inrättas, Myndigheten för museer och utställningar. Myndigheten ska, bl.a. med utgångspunkt i den föreslagna museilagen, följa upp verksamhet inom och fördela bidrag till museisektorn. Myndigheten ska även kunna hantera förvaltningsuppgifter som rör utställningsgarantier och bidra till att stärka museiperspektivet på nationell nivå inom ramen för kultursamverkansmodellen. Myndighetens uppdrag ska innefatta ett ansvar för den officiella museistatistiken och viss omvärldsbevakning. Den nya myndigheten finansieras genom att medel överförs från Riksutställningar, som i sin tur avvecklas. Kvalitetsutveckling genom kollegial granskning För att komplettera regeringens ekonomiskt inriktade uppföljning av centralmusernas verksamhet behövs det bättre kvalitetsdrivande system i museisektorn. Granskningen av de statliga museiverksamheterna bör också i högre utsträckning än i dag skötas kollegialt. Dessutom bör de statliga museerna i högre utsträckning än i dag jämföras med liknande institutioner i andra länder. Den nya museimyndigheten föreslås därför ha som en av sina huvuduppgifter att organisera en professionsbaserad granskning av museiverksamheten vid centralmuseerna. I likhet med vad som är fallet inom högskolan bör utvärderingen av museiverksamheterna bygga på granskningar som genomförs av bedömargrupper med externa, oberoende sakkunniga (så kallad peer-review). Nytt statsbidrag för samverkansprojekt i museisektorn Vi föreslår att det inrättas ett nytt statsbidrag på totalt 28 miljoner kronor för samverkansprojekt kring utställningar och annan publik verksamhet. För att museiverksamhet ska komma fler till del är det enligt vår bedömning framför allt resurser för samverkansprojekt mellan museer statliga, regionala, kommunala och enskilda som saknas i dag. Kunskap och kompetens finns i dag i alla delar av systemet och med rätt resurser kan dessa aktörer, tillsammans och på 14

32 SOU 2015:89 Sammanfattning ett ickehierarkiskt sätt, skapa högkvalitativ och nydanande verksamhet i olika delar av landet. En central uppgift för en samlad museimyndighet bör vara att sköta fördelningen av statsbidrag inom museisektorn. Det innefattar dels det nya statsbidrag vi föreslår, men också befintliga bidrag till centralmuseernas forskning, till arbetslivsmuseer och till försvarshistorisk museiverksamhet. Genom att samla denna uppgift hos en myndighet kan hanteringen effektiviseras och nödvändig kompetens byggas upp. Mer konsekvent och bättre anpassad styrning Mot bakgrund av det förslag som lämnats om en ny museilag bör regeringen göra en genomgång av myndighetsinstruktioner och motsvarande styrdokument på museiområdet för att anpassa dessa till den nya regleringen av vissa övergripande frågor. Syftet bör dels vara att skapa större enhetlighet i hur bestämmelserna är formulerade och dels att tydligare än i dag uttrycka museernas särart. Inom de huvudsakliga verksamhetsområdena publik verksamhet, kunskapsuppbyggnad och samlingsförvaltning bör museerna ges i uppdrag att ta fram strategiska planer som kan tas till utgångspunkt för den kollegiala granskning som vi föreslår. Bättre möjligheter att använda avgiftsinkomster I dag är det ett bekymmer för flera statliga museer att de avgiftsintäkter de får in inte alltid kan investeras i den verksamhet som egentligen är mest prioriterad. Därför är vår bedömning bl.a. att en generell ändring bör göras i de statliga museernas regleringsbrev som gör det möjligt att driva museibutiker med vinst och att använda inkomsterna i övrig verksamhet. Vidare bör de museer som arbetar aktivt med internationella vandringsutställningar ges rätt att använda inkomsterna från sådana i övrig verksamhet. 15

33 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN FÖREDRAGNINGSPROMEMORIA Sammanträdesdatum Sida Landstingsstyrelsen (52) Handläggare: Jeanette Wetterström Dnr CK Gestaltad livsmiljö remissyttrande till Kulturdepartementet Förslag till beslut Landstingsstyrelsen beslutar att lämna yttrande till Kulturdepartementet, enligt bilaga. Bilaga 66 Ärendet Landstinget har beretts möjlighet att yttra sig över betänkandet Gestaltad livsmiljö en ny politik för arkitektur, form och design, SOU 2015:88. Den gällande politiken för arkitektur, form och design antogs Mycket har hänt sedan dess och år 2014 beslutade regeringen att politiken för området ska ses över. Utredningen tillsattes med uppdraget att göra en översyn av den nuvarande politiken för arkitektur, form och design och föreslå en ny politik för området. Målen för arkitektur-, form- och designpolitiken som formulerades i Framtidsformer har främjat utvecklingen inom området sedan slutet av 1990-talet. Utredningen anser att de nya målen bör präglas av ett bredare angreppssätt utifrån perspektivet gestaltad livsmiljö, där områdets redskap ges en aktiv roll i lösandet av samhällets utmaningar. Utredningen föreslår därför nya mål för området. För att uppfylla målen och åstadkomma ett starkt och långsiktigt genomslag anser utredningen att det krävs en myndighet som kan utveckla och driva politiken för arkitektur, form och design, som kontinuerligt kan följa kunskapsutvecklingen, perspektivera, samarbeta, stimulera, debattera, följa upp statens förebildlighet och vid behov föreslå nya mål. Utredningen föreslår att Statens centrum för arkitektur och design (Arkdes) ombildas till Myndigheten för Gestaltad livsmiljö. Utredningen tar även upp områden som höjd kompetens inom offentlig upphandling, insatser för kunskap, kompetens och samverkan samt behov av förändringar av gällande lagstiftning. Kulturnämnden har vid sitt sammanträde , 18, beslutat om yttrande. Ordförandes sign Justerandes sign Utdragsbestyrkande

34 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN FÖREDRAGNINGSPROMEMORIA Sammanträdesdatum Sida Landstingsstyrelsen (52) Kopia till: Kulturdepartementet Exp Sign. Ordförandes sign Justerandes sign Utdragsbestyrkande

35 FÖRSLAG Dnr CK Handläggare: Jeanette Wetterström, utredare E-post: Tele: Kulturdepartementet Remissyttrande angående utredningen Gestaltad livsmiljö En ny politik för arkitektur, form och design Sammanfattande överväganden Landstinget i Uppsala län har beretts möjlighet att lämna yttrande över Gestaltad livsmiljö, SOU 2015:88. Landstinget instämmer i stort med betänkandets förslag. Betänkandet är framåtsiktande vad gäller att värna om områdets betydelse. Landstinget ser positivt på att betänkandet tar sin utgångspunkt i ett humanistiskt helhetsperspektiv, som utgår från människans behov av gestaltning av dagens och framtidens livsmiljöer, miljömässiga aspekter liksom för ett inkluderande samhälle med lika tillgång till goda livsmiljöer (kapitel 4). Det är väsentligt att i perioder av sociala och ekonomiska utmaningar stärka och värna kvaliteter, kunskaper och erfarenheter utifrån ett tvärsektoriellt perspektiv. Landstinget ser särskilt positivt på betoningen av samverkan och dialog mellan statliga myndigheter, landsting, kommuner och näringsliv, liksom ambitionen att skapa mötesplatser för kompetensutveckling. Landstinget ser positivt på betänkandets beaktande av att staten antar en förebildlig roll i praktiska estetiska, etiska och socialt ansvarstagande överväganden inom politikområdet. Förslagen till insatser för en ny politik bejakas (kapitel 8). Landstinget instämmer i de föreslagna nationella målen för arkitektur-, form- och designpolitiken (kapitel 6). Landstinget anser dock att målen skulle tjäna på att konkretiseras och tydliggöras i sina formuleringar i det fall de ska fungera som styrmedel. Landstinget instämmer i förslaget att en ny myndighet för Gestaltad livsmiljö inrättas med de uppgifter utredaren föreslår (kapitel 7). Nya undersökningar som bör beaktas Landstinget anser dock att förslagens bäring på kultursamverkansmodellen bättre behöver beaktas ur regionernas perspektiv. Landstinget noterar att flertalet av betänkandets olika förslag är ofinansierade (avsnitt 12.3:s 244 ff.). Landstinget betonar vikten av att medel för att realisera betänkandets förslag inte ska komma att omfördelas till regionernas nackdel. Inom t.ex. statens utgiftsområde 17 hanteras statens bidrag till Landstingets ledningskontor Slottsgränd 2A Box Uppsala tfn vx fax org nr

36 2 (5) regional kulturverksamhet. Landstinget tar avstånd från betänkandets förslag att tillföra nya områden till kultursamverkansmodellen utan att tillföra ytterligare statliga resurser. Förutsättningarna för att genomföra betänkandets förslag måste vara att staten tillför nya medel med ändamålet att reformera och utveckla politikområdet för gestaltad livsmiljö, för att kunna realisera den goda vilja som utmärker utredningen. Synpunkter på betänkandet Betänkandets förslag rymmer en spännvidd; å ena sidan en ökad statlig styrning genom en ny myndighet och nya funktioner på politikområdet med delvis nya uppgifter och en påverkansmöjlighet; å andra sidan en mjukare styrning genom kunskapsutveckling, medborgardialoger och samverkan. Det är en spänning mellan en stark och mjuk statlig styrningseffekt. Landstinget finner förslagen i betänkandet goda, men samtidigt svåra att bedöma vad gäller effekterna av statens styrning inom politikområdet för landstingets del. Perspektivet gestaltad livsmiljö och utmaningar för området Landstinget är positiv till perspektivet gestaltad livsmiljö som kärnan för den nya politik som föreslås. En helhetssyn på formandet av människans hela livsmiljö är en förutsättning för ett hållbart samhällsbyggande. Landstinget instämmer med utredningen att arkitektur, form och design med fördel kan ses som en helhet trots att det är olika discipliner som skiljer sig åt på flera sätt. Dock finner landstinget att konsten de fria konstarterna har fått för litet utrymme i utredningen. Framför allt bild- och formkonsten som spelar allt större roll vid gestaltning av våra livsmiljöer. Trots att bildoch form ligger under den statliga kulturpolitiken, så bör dess vikt för området gestaltad livsmiljö framkomma mer. Den konstnärliga gestaltningen av våra offentliga miljöer blir allt oftare samarbeten med arkitekter och de två områdena kan inte helt skiljas åt. Landstinget önskar betona vikten av en pedagogisk och inkluderande syn för de unga. Undervisning i konst, design och arkitektur från tidig ålder bör poängteras ytterligare. Nya mål för arkitektur-, form- och designpolitiken utifrån perspektivet gestaltad livsmiljö Avsnitt 6.3: Utvärdering av gällande mål för arkitektur, formgivning och design Landstinget finner att det nuvarande målet Kvalitet och skönhetsaspekter ska inte underställas kortsiktiga ekonomiska överväganden är centralt. Idag möter det offentliga många utmaningar och kommuner och landsting har allt mer ansträngda ekonomier. Landstinget betonar vikten av att inte falla till föga för ekonomiskt kortsiktiga lösningar inom politikområdet. Det nuvarande målet föreslås att utgå, för att inarbetas i andra mål och tydliggöras i undertexter. Landstinget önskar betona vikten av att kvalitet går före kortsiktiga ekonomiska överväganden även i framtiden. Om kvalitetsmålet försvinner så finns det viss risk att perspektivet kvalitet nedprioriteras. Landstinget finner även att det nuvarande målet Offentligt och offentligt understött byggande, inredande och upphandlande ska på ett föredömligt sätt behandla kvalitetsfrågor är ett viktigt mål. Landstinget ser positivt på att föredömligheten tas upp i utredningens förslag till nya mål för området.

37 3 (5) 6.4: Förslag till nya nationella mål för arkitektur-, form- och designpolitiken Landstinget är positiv till det nya övergripande målet med den nationella politiken för arkitektur, form och design, att områdets inflytande ska stärkas och därmed bidra till formandet av en långsiktigt hållbar och väl gestaltad livsmiljö. Miljöaspekten och perspektivet med hållbart samhälle som finns genomgående i utredningen är viktigt. Landstinget ställer sig positiv till de fyra underliggande strecksatserna till det övergripande målet. Att ett inkluderande och demokratiskt samhälle ska främjas är viktigt i rådande tider. Landstinget är särskilt positiv till att ett föredömligt agerade från det offentliga ska främjas för en stärkt kvalitet i den gestaltade livsmiljön. Landstinget saknar dock mål kring att kvalitet och långsiktig hållbarhet ska gå före kortsiktigt ekonomiskt perspektiv. Önskvärd utveckling av målen Vad gäller målformuleringarna i stort, noterar landstinget att tolkningarna av dem kräver en omfattande förförståelse och utläggande orientering kring begreppsapparaten på det sätt som ges utrymme för i betänkandet. Som självständigt stående mål tenderar de att vara alltför otydliga i det fall de ska tillämpas som konkreta nationella styrmedel. Det är väsentligt att målen är tydliga ifall de ska kopplas till kultursamverkansmodellens bidragsgivning, de regionala kulturplanerna och följas upp. Hur ska målen i sådant fall utvärderas och följas upp? Landstinget finner att det behövs ytterligare belysningar av mål och styrningseffekter innan kultursamverkansmodellen aktualiseras på politikområdet. Myndigheten för Gestaltad livsmiljö Landstinget instämmer i förslaget att en ny myndighet för Gestaltad livsmiljö inrättas med de uppgifter utredaren föreslår (kapitel 7). Om den föreslagna myndigheten bildas ska Arkdes nuvarande samlingar överföras till ett statligt finansierat museum. Landstinget anser att det är viktigt att det kommande museet då inte bara vårdar och visar de nu befintliga samlingarna, utan även fortsätter samlandet och bevarandet inom området. Samlingarna bör komma allmänheten till del och fungera som en kunskapsbas för utveckling av arbetet med gestaltade livsmiljöer Myndighetens kompetens, lokalisering och regionala samverkan Utredningen konstaterar att den statliga myndighetsstrukturen behöver stärkas centralt samtidigt som samverkansmöjligheterna med regionerna också behöver förstärkas. Landstinget delar uppfattningen om att samverkan regionalt behöver utvecklas, dels inom regionerna men också mellan regional och nationell nivå. De regionala hemslöjdskonsulenterna nämns i utredningen som en av flera betydelsefulla för myndighetens formande av den regionala strukturen. Här vill landstinget peka på att fler regionala aktörer är viktiga för området, dels konstkonsulenterna men även landstingen/regionernas verksamheter utanför samverkansmodellen, t.ex. strateger som arbetar med regional utveckling, stad- och landsbygdsplanering genom t.ex. Cultural Planning och kulturella och kreativa näringar, samt en omfattande verksamhet gällande konstnärlig gestaltning av landstingets lokaler. En verksamhet som ofta sker i nära samarbete med arkitekter och inredning.

38 4 (5) Det offentliga och insatser inom arkitektur, form och design En fond för stöd till utvecklingsinsatser inom arkitektur, form och design Landstinget är positiv till att ett nytt anslag för särskilda utvecklingsinsatser inom gestaltad livsmiljö inrättas. Det saknas idag offentliga medel för stimulans av utveckling och samarbete inom området. Landstinget vill betona att det är viktigt att offentliga aktörer, som landsting, ska kunna söka bidrag ur fonden. Landstingen/regionerna kan ha stor betydelse för metodutveckling lokalt och regionalt inom området, så de bör kunna söka för utvecklingsprojekt liksom man kan söka bidrag till utvecklingsprojekt hos Statens kulturråd för utveckling inom kulturområdet. Förutsättningen är att medel inte tas från andra regionala verksamheter för bildandet av fonden Arkitektur, form och design i de regionala kulturplanerna och kultursamverkansmodellerna Utredningen bedömer att förordningen (2010:2012) om fördelning av vissa statsbidrag till regional kulturverksamhet bör förändras så att bidragsgivningen enligt förordningen kan främja arkitektur, form, design och konsthantverk. Landstinget är i stort positiv till att arkitektur, form och design inkluderas i kulturplanerna. Redan idag har Landstinget i Uppsala län en breddad kulturplan som till exempel tar upp arbetet med konst i det offentliga rummet och utvecklingen av konstens roll i samhällsutvecklingen. Landstinget betonar dock att regionens krav för att ett nytt område förs in i modellen är att ytterligare ekonomiska medel från statens sida tillförs modellen. Det är som tidigare påpekats viktigt att se över fördelningskriterier för bidrag, uppföljningen av målen samt drivkrafterna för statens styrning, så att villkoren från statens sida blir transparenta för regionerna. Det är otillräckligt att endast förändra förordningen för att på så vis lämna rum för ytterligare kulturområden i modellen (även s. 247). Kultursamverkansmodellen är redan en underfinansierad statlig bidragsmodell. Att därför föra in ytterligare områden i modellen utan medföljande finansiering, liksom att ställa ytterligare krav på vad de regionala kulturplanerna ska omfatta och på regional medfinansiering, ställer sig landstinget starkt kritisk till. Höjd kompetensnivå inom offentlig upphandling Utredningen menar att hur den offentliga upphandlingen genomförs är av stor betydelse för att våra gemensamma resurser ska användas på bästa möjliga sätt. Den offentliga sektorn ska vara förebildlig i att främja kvalitet när det gäller all upphandling, inte minst upphandling av arkitektur, form och design. Landstinget instämmer med detta och önskar att den statliga nivån bidrar till höjande av kompetensnivån på området, vilket i sin tur kan bidra till utveckling av området Metodstöd för kompetensuppbyggnad kring upphandlingsformer som underlättar inriktning mot kvalitet Landstinget instämmer i behovet av metodstöd och handledning för nya upphandlingsformer, vilket skulle underlätta inriktningen mot kvalitet i den offentliga upphandlingen av gestaltningstjänster. Att upphandla utifrån kvalitet och inte pris är ett område som behöver stärkas. Att ramavtal kan utestänga mindre/nyetablerade aktörer är ytterligare en svårighet som behöver behandlas. Ett enhetligt förhållningssätt till den

39 5 (5) offentliga upphandlingen inom området samt ett enhetligt nationellt organ för utveckling av dessa frågor efterfrågas Stärkt kvalitet i kommunernas upphandling av arkitektur, form och design Landstinget är positiv till att Upphandlingsmyndigheten i samverkan med SKL (Sveriges kommuner och landsting) m.fl. ska ta fram en kvalitetspolicy för kommunerna (inkl. landsting/regioner) för upphandling av arkitektur, form och design. Särskilt behövs stöd och metodutveckling när det gäller att utveckla kriterier för upphandlingar baserat på kvalitet. Kunskap, kompetens och samverkan 10.7 Konstnärligt prövande Avslutningsvis instämmer landstinget med Statens konstråd då de understryker fördelarna med att konstnärliga uppdrag integreras i plan- och byggprocessen och pekar på komplexiteten med gestaltning av gemensamma miljöer. Konstens gestaltande kraft, med utrymme för fantasi, prövande och undersökningar som utmanar människans sinnen, är betydelsefull för utformningen av våra livsmiljöer. Ett flexibelt förhållningssätt till konstens roll inom den gestaltade livsmiljön efterfrågas. De permanenta uppdragens långsiktiga perspektiv får inte glömmas bort, utan kompletteras med tillfälliga insatser för ett mer rikt och utmanade konst- och kulturliv. För Landstinget i Uppsala län Börje Wennberg Landstingsstyrelsens ordförande Kerstin Westholm T.f. landstingsdirektör

40

41 Dnr KU Dnr CK Handläggare: Jeanette Wetterström, utredare E-post: Tele: Landstingsstyrelsen Yttrande över utredningen Gestaltad livsmiljö Landstingsstyrelsen har begärt kulturnämndens yttrande över den statliga utredningen Gestaltad livsmiljö en ny politik för arkitektur, form och design (SOU 2015:88). Yttrandet har hanterats i samråd med Pernilla Högström, enhetschef vid Kulturenheten, för de delar som berör enhetens kompetensområden. Betänkandet SOU 2015:88 Gestaltad livsmiljö en ny politik för arkitektur, form och design (dnr CK ) 1. Sammanfattning Kulturnämnden instämmer i stort med betänkandets förslag. Betänkandet är framåtsiktande vad gäller att värna områdets betydelse. Kulturnämnden ser positivt på att betänkandet tar sin utgångspunkt i ett humanistiskt helhetsperspektiv, som utgår från människans behov av gestaltning av dagens och framtidens livsmiljöer, miljömässiga aspekter liksom för ett inkluderande samhälle med lika tillgång till goda livsmiljöer (kapitel 4). Det är väsentligt att i perioder av sociala och ekonomiska utmaningar stärka och värna kvaliteter, kunskaper och erfarenheter utifrån ett tvärsektoriellt perspektiv. Kulturnämnden ser särskilt positivt på betoningen av samverkan och dialog mellan statliga myndigheter, landsting, kommuner och näringsliv, liksom ambitionen att skapa mötesplatser för kompetensutveckling. Nämnden ser positivt på betänkandets beaktande av att staten antar en förebildlig roll i praktiska estetiska, etiska och socialt ansvarstagande överväganden inom politikområdet. Förslagen till insatser för en ny politik bejakas (kapitel 8). Kulturnämnden instämmer i de föreslagna nationella målen för arkitektur-, form- och designpolitiken (kapitel 6). Nämnden anser dock att målen skulle tjäna på att konkretiseras och tydliggöras i sina formuleringar i det fall de ska fungera som styrmedel. Kulturnämnden instämmer i förslaget att en ny myndighet för Gestaltad livsmiljö inrättas med de uppgifter utredaren föreslår (kapitel 7). Kungsgärdet S:t Johannesgatan 28 Box Uppsala tfn fax org nr kultur@lul.se

42 2 (6) Nya undersökningar som bör beaktas Kulturnämnden anser dock att förslagens bäring på kultursamverkansmodellen bättre behöver beaktas ur regionernas perspektiv. Kulturnämnden noterar att flertalet av betänkandets olika förslag är ofinansierade (avsnitt 12.3:s 244 ff.). Kulturnämnden betonar vikten av att medel för att realisera betänkandets förslag inte ska komma att omfördelas till regionernas nackdel. Inom t.ex. statens utgiftsområde 17 hanteras statens bidrag till regional kulturverksamhet. Kulturnämnden tar avstånd från betänkandets förslag att tillföra nya områden till kultursamverkansmodellen utan att tillföra ytterligare statliga resurser. Förutsättningarna för att genomföra betänkandets förslag måste vara att staten tillför nya medel med ändamålet att reformera och utveckla politikområdet för gestaltad livsmiljö, för att kunna realisera den goda vilja som utmärker utredningen. 2. Synpunkter på betänkandet Betänkandets förslag rymmer en spännvidd; å ena sidan en ökad statlig styrning genom en ny myndighet och nya funktioner på politikområdet med delvis nya uppgifter och en påverkansmöjlighet; å andra sidan en mjukare styrning genom kunskapsutveckling, medborgardialoger och samverkan. Det är en spänning mellan en stark och mjuk statlig styrningseffekt. Kulturnämnden finner förslagen i betänkandet goda, men samtidigt svåra att bedöma vad gäller effekterna av statens styrning inom politikområdet för landstingets del. Avsnitt 4: Perspektivet gestaltad livsmiljö och utmaningar för området Kulturnämnden är positiv till perspektivet gestaltad livsmiljö som kärnan för den nya politik som föreslås. En helhetssyn på formandet av människans hela livsmiljö är en förutsättning för ett hållbart samhällsbyggande. Kulturnämnden instämmer med utredningen att arkitektur, form och design med fördel kan ses som en helhet trots att det är olika discipliner som skiljer sig åt på flera sätt. Dock finner kulturnämnden att konsten de fria konstarterna har fått för litet utrymme i utredningen. Framför allt bild- och formkonsten som spelar allt större roll vid gestaltning av våra livsmiljöer. Trots att bild- och form ligger under den statliga kulturpolitiken, så bör dess vikt för området gestaltad livsmiljö framkomma mer. Den konstnärliga gestaltningen av våra offentliga miljöer blir allt oftare samarbeten med arkitekter och de två områdena kan inte helt skiljas åt. Kulturnämnden önskar betona vikten av en pedagogisk och inkluderande syn för de unga. Undervisning i konst, design och arkitektur från tidig ålder bör poängteras ytterligare.

43 3 (6) Avsnitt 6: Nya mål för arkitektur-, form- och designpolitiken utifrån perspektivet gestaltad livsmiljö Avsnitt 6.3: Utvärdering av gällande mål för arkitektur, formgivning och design Kulturnämnden finner att det nuvarande målet Kvalitet och skönhetsaspekter ska inte underställas kortsiktiga ekonomiska överväganden är centralt. Idag möter det offentliga många utmaningar och kommuner och landsting har allt mer ansträngda ekonomier. Kulturnämnden betonar vikten av att inte falla till föga för ekonomiskt kortsiktiga lösningar inom politikområdet. Det nuvarande målet föreslås att utgå, för att inarbetas i andra mål och tydliggöras i undertexter. Kulturnämnden önskar betona vikten av att kvalitet går före kortsiktiga ekonomiska överväganden även i framtiden. Om kvalitetsmålet försvinner så finns det viss risk att perspektivet kvalitet nedprioriteras. Kulturnämnden finner även att det nuvarande målet Offentligt och offentligt understött byggande, inredande och upphandlande ska på ett föredömligt sätt behandla kvalitetsfrågor är ett viktigt mål. Kulturnämnden ser positivt på att föredömligheten tas upp i utredningens förslag till nya mål för området. 6.4: Förslag till nya nationella mål för arkitektur-, form- och designpolitiken Kulturnämnden är positiv till det nya övergripande målet med den nationella politiken för arkitektur, form och design, att områdets inflytande ska stärkas och därmed bidra till formandet av en långsiktigt hållbar och väl gestaltad livsmiljö. Miljöaspekten och perspektivet med hållbart samhälle som finns genomgående i utredningen är viktigt. Kulturnämnden ställer sig positiv till de fyra underliggande strecksatserna till det övergripande målet. Att ett inkluderande och demokratiskt samhälle ska främjas är viktigt i rådande tider. Nämnden är särskilt positiv till att ett föredömligt agerade från det offentliga ska främjas för en stärkt kvalitet i den gestaltade livsmiljön. Nämnden saknar dock mål kring att kvalitet och långsiktig hållbarhet ska gå före kortsiktigt ekonomiskt perspektiv. Önskvärd utveckling av målen Vad gäller målformuleringarna i stort, noterar kulturnämnden att tolkningarna av dem kräver en omfattande förförståelse och utläggande orientering kring begreppsapparaten på det sätt som ges utrymme för i betänkandet. Som självständigt stående mål tenderar de att vara alltför otydliga i det fall de ska tillämpas som konkreta nationella styrmedel. Det är väsentligt att målen är tydliga ifall de ska kopplas till kultursamverkansmodellens bidragsgivning, de regionala kulturplanerna och följas upp. Hur ska målen i sådant fall utvärderas och följas upp? Kulturnämnden finner att det behövs ytterligare belysningar av mål och styrningseffekter innan kultursamverkansmodellen aktualiseras på politikområdet.

44 4 (6) Avsnitt 7: Myndigheten för Gestaltad livsmiljö Kulturnämnden instämmer i förslaget att en ny myndighet för Gestaltad livsmiljö inrättas med de uppgifter utredaren föreslår (kapitel 7). Om den föreslagna myndigheten bildas ska Arkdes nuvarande samlingar överföras till ett statligt finansierat museum. Kulturnämnden anser att det är viktigt att det kommande museet då inte bara vårdar och visar de nu befintliga samlingarna, utan även fortsätter samlandet och bevarandet inom området. Samlingarna bör komma allmänheten till del och fungera som en kunskapsbas för utveckling av arbetet med gestaltade livsmiljöer Myndighetens kompetens, lokalisering och regionala samverkan Utredningen konstaterar att den statliga myndighetsstrukturen behöver stärkas centralt samtidigt som samverkansmöjligheterna med regionerna också behöver förstärkas. Kulturnämnden delar uppfattningen om att samverkan regionalt behöver utvecklas, dels inom regionerna men också mellan regional och nationell nivå. De regionala hemslöjdskonsulenterna nämns i utredningen som en av flera betydelsefulla för myndighetens formande av den regionala strukturen. Här vill kulturnämnden peka på att fler regionala aktörer är viktiga för området, dels konstkonsulenterna men även landstingen/regionernas verksamheter utanför samverkansmodellen, t.ex. strateger som arbetar med regional utveckling, stad- och landsbygdsplanering genom t.ex. Cultural Planning och kulturella och kreativa näringar, samt en omfattande verksamhet gällande konstnärlig gestaltning av landstingets lokaler. En verksamhet som ofta sker i nära samarbete med arkitekter och inredning. Avsnitt 8: Det offentliga och insatser inom arkitektur, form och design En fond för stöd till utvecklingsinsatser inom arkitektur, form och design Kulturnämnden är positiv till att ett nytt anslag för särskilda utvecklingsinsatser inom gestaltad livsmiljö inrättas. Det saknas idag offentliga medel för stimulans av utveckling och samarbete inom området. Kulturnämnden vill betona att det är viktigt att offentliga aktörer, som landsting, ska kunna söka bidrag ur fonden. Landstingen/regionerna kan ha stor betydelse för metodutveckling lokalt och regionalt inom området, så de bör kunna söka för utvecklingsprojekt liksom man kan söka bidrag till utvecklingsprojekt hos Statens kulturråd för utveckling inom kulturområdet. Förutsättningen är att medel inte tas från andra regionala verksamheter för bildandet av fonden Arkitektur, form och design i de regionala kulturplanerna och kultursamverkansmodellerna Utredningen bedömer att förordningen (2010:2012) om fördelning av vissa statsbidrag till regional kulturverksamhet bör förändras så att bidragsgivningen enligt förordningen kan främja arkitektur, form, design och konsthantverk. Nämnden är i stort positiv till att arkitektur, form och design inkluderas i kulturplanerna. Redan idag har Landstinget i Uppsala län en breddad kulturplan som till exempel tar upp arbetet med konst i det offentliga rummet och utvecklingen av konstens

45 5 (6) roll i samhällsutvecklingen. Kulturnämnden betonar dock att regionens krav för att ett nytt område förs in i modellen är att ytterligare ekonomiska medel från statens sida tillförs modellen. Det är som tidigare påpekats viktigt att se över fördelningskriterier för bidrag, uppföljningen av målen samt drivkrafterna för statens styrning, så att villkoren från statens sida blir transparenta för regionerna. Det är otillräckligt att endast förändra förordningen för att på så vis lämna rum för ytterligare kulturområden i modellen (även s. 247). Kultursamverkansmodellen är redan en underfinansierad statlig bidragsmodell. Att därför föra in ytterligare områden i modellen utan medföljande finansiering, liksom att ställa ytterligare krav på vad de regionala kulturplanerna ska omfatta och på regional medfinansiering, ställer sig kulturnämnden starkt kritiskt till. Avsnitt 9: Höjd kompetensnivå inom offentlig upphandling Utredningen menar att hur den offentliga upphandlingen genomförs är av stor betydelse för att våra gemensamma resurser ska användas på bästa möjliga sätt. Den offentliga sektorn ska vara förebildlig i att främja kvalitet när det gäller all upphandling, inte minst upphandling av arkitektur, form och design. Kulturnämnden instämmer med detta och önskar att den statliga nivån bidrar till höjande av kompetensnivån på området, vilket i sin tur kan bidra till utveckling av området Metodstöd för kompetensuppbyggnad kring upphandlingsformer som underlättar inriktning mot kvalitet Kulturnämnden instämmer i behovet av metodstöd och handledning för nya upphandlingsformer, vilket skulle underlätta inriktningen mot kvalitet i den offentliga upphandlingen av gestaltningstjänster. Att upphandla utifrån kvalitet och inte pris är ett område som behöver stärkas. Att ramavtal kan utestänga mindre/nyetablerade aktörer är ytterligare en svårighet som behöver behandlas. Ett enhetligt förhållningssätt till den offentliga upphandlingen inom området samt ett enhetligt nationellt organ för utveckling av dessa frågor efterfrågas Stärkt kvalitet i kommunernas upphandling av arkitektur, form och design Kulturnämnden är positiv till att Upphandlingsmyndigheten i samverkan med SKL (Sveriges kommuner och landsting) m.fl. ska ta fram en kvalitetspolicy för kommunerna (inkl landsting/regioner) för upphandling av arkitektur, form och design. Särskilt behövs stöd och metodutveckling när det gäller att utveckla kriterier för upphandlingar baserat på kvalitet. Avsnitt 10: Kunskap, kompetens och samverkan 10.7 Konstnärligt prövande Avslutningsvis instämmer kulturnämnden med Statens konstråd då de understryker fördelarna med att konstnärliga uppdrag integreras i plan- och byggprocessen och pekar på komplexiteten med gestaltning av gemensamma miljöer. Konstens gestaltande kraft, med utrymme för fantasi, prövande och undersökningar som utmanar människans sinnen, är betydelsefull för utformningen av våra livsmiljöer.

46 6 (6) Ett flexibelt förhållningssätt till konstens roll inom den gestaltade livsmiljön efterfrågas. De permanenta uppdragens långsiktiga perspektiv får inte glömmas bort, utan kompletteras med tillfälliga insatser för ett mer rikt och utmanade konst- och kulturliv. Johnny Svahn Anna Söderbäck Ordförande i kulturnämnden Landstinget i Uppsala län Kulturdirektör Landstinget i Uppsala län

47

48

49

50

51

52

53

54

55 Gestaltad livsmiljö en ny politik för arkitektur, form och design Betänkande av Gestaltad livsmiljö - en ny politik för arkitektur, form och design Stockholm 2015 SOU 2015:88

56 SOU och Ds kan köpas från Wolters Kluwers kundservice. Beställningsadress: Wolters Kluwers kundservice, Stockholm Ordertelefon: E-post: Webbplats: wolterskluwer.se/offentligapublikationer För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Wolters Kluwer Sverige AB på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning. Svara på remiss hur och varför. Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad ) En kort handledning för dem som ska svara på remiss. Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på regeringen.se/remisser Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet. Omslag: Elanders Sverige AB. Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm ISBN ISSN X

57 Till statsrådet och chefen för Kulturdepartementet Regeringen beslutade den 15 maj 2014 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att föreslå en ny politik för arkitektur, form och design. Regeringen beslutade samtidigt om direktiv för den särskilde utredaren (dir 2014:69). Till särskild utredare förordnades samma dag stadsbyggnadsdirektören Christer Larsson. Utredningen har antagit namnet Gestaltad livsmiljö en ny politik för arkitektur, form och design (Ku 2014:02). Regeringen beslutade den 5 mars 2015 om tilläggsdirektiv till utredningen (dir 2015:24). Enligt tilläggsdirektiven ska utredningen utöver det ursprungliga uppdraget också analysera och lämna förslag på hur arkitektur-, form- och designområdet i högre grad kan präglas av dialog och delaktighet samt bidra till en hållbar samhällsutveckling. Som experter förordnades från och med den 4 september 2014 kanslirådet Claes Eriksson, departementssekreteraren Maria Hansson, departementssekreteraren Karin von Hedenberg, ämnesrådet Kerstin Lokrantz, departementssekreteraren Ludvig Lundgren, departementssekreteraren Henrietta Schönenstern och kanslirådet Anna Carin Thomér. Departementssekreteraren David Ek förordnades som expert från och med den 26 januari Departementssekreteraren Anna Dammert, departementssekreteraren Marcus Hellqvist, ämnesrådet Sverker Lindblad och kanslirådet Gerd Mörck, förordnades som experter från och med den 23 mars Den 26 januari 2015 entledigades Maria Hansson och Karin von Hedenberg som experter och den 23 mars 2015 entledigades Henrietta Schönenstern som expert.

58 Utredningen har dessutom haft tre referensgrupper, med representanter för myndigheter, organisationer och näringsliv knutna till sig. Som huvudsekreterare anställdes från den 4 augusti 2014 landskapsarkitekten Per-Magnus Nilsson. Som sekreterare anställdes från och med den 23 september 2014 kommunikationschefen Anna Bellander och professorn Christina Zetterlund. Kommittén överlämnar härmed betänkandet Gestaltad livsmiljö en ny politik för arkitektur, form och design (SOU 2015:88). Uppdraget är därmed slutfört. Malmö och Stockholm i oktober 2015 Christer Larsson /Per-Magnus Nilsson Anna Bellander Christina Zetterlund

59 Innehåll Utredarens förord Sammanfattning Summary Utredningens uppdrag och arbete Utredningens uppdrag Arbetssätt och referensgrupper Betänkandets disposition Politiken för arkitektur, form och design sedan Framtidsformer Utredningens uppdrag Mål och innehåll i handlingsprogrammet Framtidsformer Insatser efter Framtidsformer Analys av Framtidsformer Språket och begreppen Utredningens uppdrag En gemensam förståelse

60 Innehåll SOU 2015: Arkitektur Form Konsthantverk, slöjd och hantverk Design Arkitektur, form och design är delar i en helhet Perspektivet gestaltad livsmiljö och utmaningar för området Gestaltad livsmiljö ett perspektiv för arkitektur, form och design Identifierade utmaningar Hållbar utveckling Klimat och resurser Teknisk utveckling Urbanisering, stadens och landsbygdens utveckling Boende Lärdomar från andra länder Utredningens uppdrag Politiken för arkitektur, form och design i andra länder Danmark Norge Nederländerna Storbritannien EU:s arkitektur- och designpolicy Hållbar stadsutveckling i andra länder Några generella slutsatser och jämförelser med svenska förhållanden Kommunal arkitekturpolitik Design för tjänster i den offentliga sektorn för ökat förtroende hos medborgarna Stärkt svensk export av arkitektur, form och design

61 SOU 2015:88 Innehåll Professionernas ställning och kompetens Samverkan mellan organisationer stärker arkitektur, form och design nationellt och regionalt Sverige som föregångsland för ett samlat perspektiv Nya mål för arkitektur-, form- och designpolitiken utifrån perspektivet gestaltad livsmiljö Utredningens uppdrag Gällande mål och bakgrund Gällande mål för statens arbete med arkitektur, formgivning och design Gällande kulturpolitiska mål Gällande miljömål Folkhälsomålet Mål för integrations- och jämställdhetspolitiken Nationella mål för kulturmiljöarbetet Mål för utgiftsområdet Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt mål för konsumentpolitik Målen för utgiftsområdet Regional tillväxt Målen för utgiftsområdet Areella näringar, landsbygd och livsmedel Utvärdering av gällande mål för arkitektur, form och design Förslag till nya nationella mål för arkitektur-, formoch designpolitiken Myndigheten för Gestaltad livsmiljö Utredningens uppdrag En myndighet för perspektivet gestaltad livsmiljö Kort bakgrund om Arkdes Remiss av promemoria om sammanslagning av Arkdes och Moderna museet

62 Innehåll SOU 2015: Förslag till ombildning av Arkdes till Myndigheten för Gestaltad livsmiljö Samlingarnas tillhörighet Utställningar lokalt, regionalt och nationellt Mötesplatsuppdraget Myndighetens kompetens, lokalisering och regionala samverkan Pedagogiska perspektiv och forskning Samverkan med andra myndigheter sammanfattning av övriga förslag till myndighetens verksamhet Det offentliga och insatser inom arkitektur, form och design Utredningens uppdrag Den offentliga sektorn Statliga myndigheter och statliga bolag inom området Kommunernas och landstingens uppgifter Kommunerna Landsting och regioner Insatser för samverkan inom arkitektur, form och design Förslag till riksarkitekt med Statens fastighetsverk som särskilt ansvarig Samverkan mellan statliga byggherrar och förvaltare Helhetsyn på offentliga miljöer En fond för stöd till utvecklingsinsatser inom arkitektur, form och design Perspektivet gestaltad livsmiljö i Sverigeförhandlingen Erfarenheterna från Delegationen för hållbara städer ska tas tillvara Myndigheten för Gestaltad livsmiljö ska samverka med Plattformen för hållbar stadsutveckling

63 SOU 2015:88 Innehåll Större satsningar på grön innovation och miljöteknik Statliga myndigheters ansvar att ta fram särskilda program för arkitektur, form och design Kommuner och regioner ska stimuleras att ta fram program för arkitektur, form och design Arkitektur, form och design i de regionala kulturplanerna och kultursamverkansmodellen Ökat stöd till ungdomsverksamhet i allmänna samlingslokaler och icke-statliga kulturlokaler Bättre stöd till exportfrämjande åtgärder på området Införande av wild card-systemet Höjd kompetensnivå inom offentlig upphandling Utredningens uppdrag Om lagen om offentlig upphandling Nuvarande regelverk för upphandling Upphandlingsförfaranden Kriterier för utvärdering i nuvarande lagstiftning Kommande regelverk för upphandling Kriterier för utvärdering i det nya regelverket Tillämpningen av LOU generellt och inom arkitektur, form och design Upphandlingsprocessen generellt Statens förebildlighet Upphandling av tjänster för planering, byggande och inredning Upphandling av konst och formkonstnärstjänster Hållbar upphandling Bristerna i regelverk och hantering Kompetens och kvalitet Sammanfattning av de identifierade problemen

64 Innehåll SOU 2015: Tidigare insatser inom området Insatser för ökad kvalitet och höjd kompetens Samverkan mellan myndigheter Utbildning av myndigheternas inköpare Metodstöd för kompetensuppbyggnad kring upphandlingsformer som underlättar inriktning mot kvalitet Forskning inom offentlig upphandling av arkitektur, form och design ska stöttas Stärkt kvalitet i kommunernas upphandling av arkitektur, form och design Forum för möten mellan inköpare och leverantörer Kunskap, kompetens och samverkan Utredningens uppdrag Människornas kunskap och erfarenhet Arkitektur, form och design i grund- och gymnasieskolan Professionens utvidgade kunskap Breddad rekrytering Forskning Konstnärligt prövande Beställarkompetens Förslag och bedömningar för en bred kunskapsutveckling inom hållbart samhällsbyggande Breddad rekrytering en kvalitet i utbildningen Finansiering av nationella forskningsnätverk Forskningsutlysning i hållbart samhällsbyggande Internationella perspektiv utredning av konsekvenserna av studieavgifter

65 SOU 2015:88 Innehåll Behov av en utvidgad kunskap i grundutbildningarna på universitet och högskolor Lagstiftning och andra styrmedel Utredningens uppdrag Gällande bestämmelser och bakgrund Bakgrund till aktuella paragrafer och behovet av utvärdering Plan- och bygglagen Väglagen och lagen om byggande av järnväg Miljöbalken Utvärdering av behovet av förändringar i bestämmelserna Inga förändringar i de aktuella paragraferna Innovativt byggande bör främjas Behov av fördjupad analys av gällande bestämmelser Konsekvenser Utredningens uppdrag Förväntade effekter av betänkandets förslag Ekonomiska konsekvenser Övriga konsekvenser Bilagor Bilaga 1 Kommittédirektiv 2014: Bilaga 2 Kommittédirektiv 2015: Bilaga 3 Referensgrupper och nationella konferenser

66 Utredarens förord I detta betänkande presenterar jag min syn på vad arkitektur, form och design gör. Betänkandet har, utifrån min grundtro på området, vuxit fram i en process, en designprocess om man så vill, tillsammans med experter, referensgrupper, konferensdeltagare och framför allt med utredningens sekreterare. Min tro på arkitekturens, formens och designens kraft är genuin. Jag tror att vi kan förändra världen, åtminstone vår dagliga livsmiljö. Att arkitektur, form och design bidrar till de långsiktiga perspektivens lösningar är för mig självklart. När vi i vardagen ser effekterna av globaliseringen, en ökande segregation och ohälsa och en minskande attraktivitet i flera av våra städer, så ökar intresset för arkitektur, form och design och hur områdets kraft kan utnyttjas. Regeringen fångar denna rörelse genom att ta fram en ny politik för området och tror alltså också på att arkitektur, form och design kan göra skillnad för kvaliteten i den gestaltade livsmiljön. Min syn är att området kan möta samhällets utmaningar, inte bara som en sinnlig upplevelse i nuet, vilket i sig är viktigt, utan på det sätt som arkitektur, form och design påverkar vår livsmiljö, i vår vardag. Det är viktigt att politiken står i ett ständigt aktuellt förhållande till dessa utmaningar och därför föreslår jag en politik som är processuell, i rörelse. Jag föreslår även att en myndighet bildas som kan hantera dessa frågor och som kan spana, perspektivera, samarbeta, ställa ut, debattera och vid behov, minst varje mandatperiod, föreslå nya mål. Att det offentliga ska gå före i gestaltningen av livsmiljön är självklart. Inte minst i utformningen av välfärdens miljöer, där man sänder signaler till medborgarna om rätten till en vacker och varaktig livsmiljö. Det offentliga har de starkaste redskapen för gestaltningen av vår livsmiljö och dessa ska användas koordinerat 13

67 Utredarens förord SOU 2015:88 för att uppfylla politikens målbild. En riksarkitekt som stimulerar statens agerande i bolag och verk är därför betydelsefull. Det är tydligt att branschen som helhet behöver en utvecklad syn på upphandlingsfrågor och en stärkt efterfrågan på områdets tjänster. En förändrad syn på och ett större mod i den offentliga upphandlingen behövs. Detta är fullt möjligt och handlar om kvalitet och kunskap. Med nya anslag för stöd till en innovativ branschutveckling kommer området att stärkas. Förhoppningen är att en starkare roll på nationell nivå även leder till en ökad framgång i exporten av områdets tjänster. Politiken för arkitektur, form och design är inte ett isolerat område. Den verkar i ett sammanhang och är för genomslaget helt beroende av välutbildade och kompetenta beställare. Att beställaren, såväl privat som offentlig, delar en vision om vad som ska göras och vilken roll arkitektur, form och design kan spela, är därför avgörande för resultatet. Med en myndighet och en rad andra förslag inom till exempel utbildning, forskning och exportstöd, ser jag framför mig en bransch som utnyttjas fullt ut och i ett gott samarbete med övriga aktörer, politik, näringsliv och medborgare, för att skapa en god gestaltad livsmiljö. Jag är förhoppningsfull efter att ha träffat över femhundra personer under processen och sett att det finns en medvetenhet om de utmaningar vi möter och även en iver att hantera dem. Det omfattande bostadsbyggandet vi står inför är ett exempel på en fantastisk möjlighet till att gemensamt kunna minska klyftor, skapa en bra livsmiljö och ett långsiktigt hållbart samhälle. Möjligheten kommer inte tillbaka inom vår livstid ta den. Malmö i oktober Christer Larsson 14

68 Sammanfattning Utredningens uppdrag Den gällande politiken för arkitektur, form och design antogs 1998 genom handlingsprogrammet Framtidsformer. Mycket har hänt sedan dess, både inom arkitektur-, form- och designområdet, och i samhället i stort. År 2014 beslutade regeringen att politiken för området ska ses över. Utredningen Gestaltad livsmiljö en ny politik för arkitektur, form och design (Ku 2014:02) tillsattes med uppdraget att göra en översyn av den nuvarande politiken för arkitektur, form och design och föreslå en ny politik för området. Syftet med uppdraget är att stärka arkitekturens, formens och designens värde och betydelse för individen, livsmiljön och den hållbara samhällsutvecklingen. Enligt direktivet (dir. 2014:69) ska utredningen föreslå hur en ny politik för arkitektur, form och design kan utformas utifrån en bedömning av områdets framtida utmaningar och hur arkitektur, form och design kan få ett ökat genomslag inom berörda samhällsområden. Uppdraget omfattar att analysera begreppsanvändning och språkbruk för att kommunikationen av arkitektur, form och design ska främjas och utvecklas. Utifrån jämförelser med andra länder ska utredningen beskriva vilka lärdomar som kan dras för utformningen av en ny svensk politik för området. De nationella målen för arkitektur-, form- och designpolitiken ska analyseras och utredningen ska vid behov föreslå nya mål. Utredningen ska analysera och föreslå insatser för höjd kompetens inom offentlig upphandling och för att öka möjligheterna för kunskapsutveckling och utbildning på olika nivåer. Enligt tilläggsdirektiven (dir. 2015:24) ska utredningen också analysera och lämna förslag på hur arkitektur-, form- och designområdet i högre 15

69 Sammanfattning SOU 2015:88 grad kan präglas av dialog och delaktighet samt bidra till en hållbar samhällsutveckling. Konsekvenser av förslagen ska beskrivas. Analys av den gällande politiken (kapitel 2) Handlingsprogrammet Framtidsformer antogs 1998 och utgör den i dag gällande politiken för arkitektur, form och design. En genomgång av insatserna som gjordes till följd av Framtidsformer visar att ett stort antal aktiviteter initierades och genomfördes. Den politiska viljan att samla området och göra breda insatser gav ett positivt resultat. Insatserna blev en kraftsamling för utvecklingen av arkitektur, form och design. Aktiviteten var hög under åren som följde men utredningen konstaterar att dagens kunskap om och tillämpning av handlingsprogrammet är begränsad. Utredningen menar att övergripande förändringar i samhället har medfört att området arkitektur, form och design har utvidgats sedan tiden då Framtidsformer formulerades. Perspektivet har förskjutits från Framtidsformers utpräglade miljö-, produkt- och objektperspektiv, som fortfarande är relevant, till en större medvetenhet om själva processen kopplat till resultatens värde. Förståelsen för globaliseringens fysiska, kulturella, miljömässiga och sociala konsekvenser har fördjupats. Förutsättningarna för och möjligheterna till produktion, konsumtion och kommunikation har dramatiskt förändrats, främst genom omfattande teknikutveckling. Ett ökat resande och en tilltagande migration har bidragit till en medvetenhet om kulturell diversifiering. Miljöforskning och även klimatets faktiska förändringar har gjort oss mer medvetna om naturens villkor och begränsningar och om att utvecklingen måste ske på ett hållbart sätt. Sammantaget utgör detta en grund till behovet av nya mål utifrån samhällets utmaningar och av kontinuerliga uppföljningar av en aktiv politik för arkitektur, form och design. Resonemang kring språket och begreppen (kapitel 3) En kommunikation och diskussion om hur begreppen arkitektur, form och design används syftar till att öka förståelsen mellan områdets utövare, oberoende av i vilka roller de möts i samhälls- 16

70 SOU 2015:88 Sammanfattning byggandet. Utredningen pekar på att en kontinuerlig diskussion om området och om perspektivet gestaltad livsmiljö, kopplad till samhällets utmaningar, är nödvändig för en gemensam förståelse för vad arkitektur, form och design gör. Det är utgångspunkten för en djupare insikt om vilka värden som ska vägleda utvecklingen av livsmiljön. Alltför skilda tolkningar av områdets innebörd kan vara till nackdel både för arbetet med arkitektur, form och design och även för en politik som ska stärka frågornas ställning. En gemensam uppfattning skapar också en möjlighet att samla olika utövare och intressenter. Perspektivet gestaltad livsmiljö och områdets utmaningar (kapitel 4) Utgångspunkten för betänkandet är ett helhetsperspektiv utifrån den enskilda människans behov och möjligheter, i dag och i framtiden. Det helhetsperspektivet har vi valt att kalla gestaltad livsmiljö och det är kärnan i den nya politik som vi föreslår. Perspektivet utgår från att arkitektur, form och design är ett sammanhållet område som i samverkan med andra samhälls- och politikområden samt näringslivet, formar människans livsmiljö. Arkitektur, form och design tillhandahåller verktyg och metoder som, genom en medveten och inkluderande hantering, kan bidra till en hållbar samhällsutveckling och till att överbrygga de ökande ekonomiska, sociala och geografiska klyftorna i samhället. Utifrån den övergripande rubriken Hållbar utveckling med de tre dimensionerna miljömässig, social och ekonomisk hållbarhet, identifierar utredningen ett antal samhällsutmaningar. Klimat och resurser är ett resonemang kring ohållbar resursförbrukning och hur klimatförändringar utmanar människors livsmönster. I avsnittet Teknisk utveckling, beskriver vi en omvälvande teknikutveckling med digitalisering och ett ökande informationsflöde. Urbanisering, staden och landsbygdens utveckling tar upp den pågående globaliseringens effekter, segregation, skillnader i hälsa, tillgänglighet, demografi och landsbygdens och de små orternas utveckling i förhållande till urbanisering och förtätning. I avsnittet Boende pekas på boendets betydelse för individen och samhället och att det omfattande bostadsbyggandet ger stora möjligheter att 17

71 Sammanfattning SOU 2015:88 skapa samhällen som överbryggar sociala, ekonomiska och geografiska klyftor. Perspektivet gestaltad livsmiljö och de arkitektur-, form- och designpolitiska målen ska alltid stå i relation till utmaningarna. Politiken ska med jämna mellanrum utvärderas och nya insatser initieras. En aktiv, debatterande och engagerad arkitektur-, formoch designpolitik kommer då att ha fortsatt relevans för att hantera framtida utmaningar. Arkitektur-, form- och designpolitiken i andra länder (kapitel 5) Utredningen ska redovisa hur politiken på området har utvecklats i några utvalda länder och hur den rådande situationen för området ser ut i dag. Utredningen har sett på Danmarks, Norges, Nederländernas, Storbritanniens och EU-kommissionens arbete med arkitektur- och designpolitik och hur samverkan ser ut mellan aktörer inom arkitektur, form och design. Utifrån utredningens direktiv och perspektiv pekar utredningen också på hur det politiska arbetet med hållbar samhällsutveckling ser ut internationellt i en övergripande kartläggning över några storstäders och länders politiska mål och strategier. Utredningen konstaterar att det nationella stödet i form av verktyg och metodrådgivning till den kommunala arkitekturpolitiken är väl utvecklat i till exempel Danmark. Storbritannien och Danmark ligger långt fram när det gäller design för tjänster i den offentliga sektorn för ökat förtroende hos medborgarna. Såväl det offentliga som företag ser fördelar i att använda designkompetens för sin utveckling, inom både produkt- och tjänstesektorn. Vidare visar jämförelsen att de beskrivna länderna har kommit långt när det gäller förnyelse av politiken, men att de inte på samma sätt har ett samlat perspektiv på arkitektur, form och design. Sverige är i och med arbetet med en ny politik med perspektivet gestaltad livsmiljö ett föregångsland. 18

72 SOU 2015:88 Sammanfattning Förslag till nya nationella mål (kapitel 6) Målen för arkitektur-, form- och designpolitiken som formulerades i Framtidsformer har främjat utvecklingen inom området sedan slutet av 1990-talet. Utredningen anser att de nya målen bör präglas av ett bredare angreppssätt utifrån perspektivet gestaltad livsmiljö, där områdets redskap ges en aktiv roll i lösandet av samhällets utmaningar. Utredningen föreslår därför nya mål för området. Målen ska utformas för att i högre grad samspela med de gällande miljömålen, kulturpolitiska målen och övriga relevanta mål. Det övergripande målet med den nationella politiken för arkitektur, form och design är att områdets inflytande ska stärkas och därmed bidra till formandet av en långsiktigt hållbar och väl gestaltad livsmiljö. Den statliga politiken för arkitektur, form och design ska aktivt främja: en helhetssyn präglad av kvalitet, samverkan och dialog i formandet av en attraktiv gestaltad livsmiljö, ett inkluderande och demokratiskt samhälle med tillgång till goda livsmiljöer, såväl enskilda som gemensamma, ett förebildligt agerande från det offentliga, i alla dess roller, för en stärkt kvalitet i den gestaltade livsmiljön och en bred och tvärsektoriell kunskapsutveckling inom utbildning samt för utövare och aktörer inom området gestaltad livsmiljö. Förslag till en ny myndighet (kapitel 7) För att uppfylla målen och åstadkomma ett starkt och långsiktigt genomslag anser utredningen att det krävs en myndighet som kan utveckla och driva politiken för arkitektur, form och design, som kontinuerligt kan följa kunskapsutvecklingen, perspektivera, samarbeta, stimulera, debattera, följa upp statens förebildlighet och vid behov föreslå nya mål. Utredningen föreslår att Statens centrum för arkitektur och design (Arkdes) ombildas till Myndigheten för Gestaltad livsmiljö. Namnet ska ses som ett arbetsnamn och kan slutligt bestämmas senare. 19

73 Sammanfattning SOU 2015:88 Förslaget innebär bland annat att: samlingarna ska överföras till ett statligt finansierat museum med bra förutsättningar för att klara såväl vård som visning av samlingarna. utställningsverksamheten i dess nuvarande form inte ska ingå i den nya myndigheten. Myndigheten för Gestaltad livsmiljö ska dock ha möjlighet att göra utställningar och även producera och delta i produktioner av utställningar på andra platser. myndigheten ska ha nära samverkan med befintliga regionala aktörer och även kunna stötta bildandet av nya. myndigheten ska vara en nationell mötesplats med goda möjligheter att perspektivera och påvisa nyttan av arkitektur, form och design, samt att stimulera andra aktörer att ta vid och driva perspektivet gestaltad livsmiljö i sina respektive verksamheter. en designfunktion inrättas på Myndigheten för Gestaltad livsmiljö som ska ge stöd i och öka användningen av designmetodik i offentliga verksamheter. det pedagogiska uppdraget, bibliotek och forskning ska omfattas av och utvecklas i den nya myndighetens verksamhet. myndigheten ska följa upp statens arbete och förebildlighet genom samverkan med andra myndigheter och på olika sätt vara ansvarig för att perspektivet gestaltad livsmiljö hanteras och används i det offentliga. myndigheten ska administrera ett nytt anslag för utvecklingsinsatser av området. Det offentliga och förslag till insatser i en ny politik (kapitel 8) Statens, landstingens och kommunernas åtaganden ska stötta politiken för arkitektur, form och design, både nationellt, regionalt som lokalt. Utredningen beskriver översiktigt den offentliga sektorn, kommunernas och landstingens uppgifter och ger förslag på hur det offentliga ska samverka för att stärka perspektivet gestaltad livsmiljö. 20

74 SOU 2015:88 Sammanfattning Utredningens förslag och bedömningar i kapitlet omfattar bland annat att: en riksarkitekt tillsätts inom Statens fastighetsverk. Fastighetsverket föreslås få ett särskilt ansvar för att utveckla samverkan kring arkitektonisk kvalitet i statligt byggande och fastighetsförvaltning. en utvecklingsfond för att främja området arkitektur, form och design i hela landet och ge stöd till exportfrämjande insatser ska utredas. Myndigheten för Gestaltad livsmiljö och Statens fastighetsverk ska få i uppdrag att ge vägledning och stöd till utveckling av arkitektur-, form- och designprogram i statliga myndigheter. internationellt utbyte och svensk export av arkitektur, form och design ska stärkas. De exportfrämjande aktörerna bör stöttas i sina insatser för att lyfta de kulturella värdena och stärka exporten inom områdena. ett statligt stöd ges till ett så kallat wild card-system för att öka mångfalden och stimulera arkitekt- och designbranschen genom att ge utövare i etableringsfasen en större chans att delta i upphandlingar, tävlingar och innovationsprocesser. Höjd kompetens inom offentlig upphandling (kapitel 9) En mycket stor del av den offentliga upphandlingen är på ett eller annat sätt kopplat till produkter, tjänster eller processer som innehåller arkitektur, form och design. De upphandlande myndigheterna har ett stort ansvar att omsätta våra gemensamma medel på bästa sätt. Effektiva verktyg och hög kompetens behövs för att säkerställa att rätt upphandlingsform tillämpas, reglerna tolkas på ett relevant sätt, att uppföljning görs och att kunskap om området möjliggör en större inriktning mot kvalitet i offentliga upphandlingar. Förslagen och bedömningarna omfattar bland annat att: fortsatt och utökat stöd bör ges till vissa forskningsaktörer för att öka kompetensen inom upphandling av varor och tjänster inom området arkitektur, form och design, och inom innovativt samhällsbyggande utifrån perspektivet gestaltad livsmiljö. 21

75 Sammanfattning SOU 2015:88 Upphandlingsmyndigheten i samverkan med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) bör ta fram en kvalitetspolicy för kommunerna, för upphandling av arkitektur, form och design. Upphandlingsmyndigheten bör utveckla och erbjuda metodstöd och handledning för nya upphandlingsformer, som underlättar inriktningen mot kvalitet i den offentliga upphandlingen av gestaltningstjänster. upphandlande myndigheter och leverantörer ska ha tillgång till ett forum för att möjliggöra möten och dialog. Insatser för kunskap, kompetens och samverkan (kapitel 10) Invånarnas engagemang och delaktighet är en viktig förutsättning för att kunskapsnivån inom området och andra berörda områden ska utvecklas och stärkas. Medborgardialog är ett sätt att kommunicera med invånarna och väsentlig för en långsiktigt hållbar samhällsutveckling. Barn och unga ska tidigt få kunskap om arkitektur, form och design. Studenter på arkitektur-, form- och designutbildningar vid högskolor och universitetsutbildningar bör få en utvidgad kunskap i andra ämnen under utbildningstiden. Arkitekt- och designerrollen utvecklas genom gränsöverskridande samarbeten och beslutsfattare och beställare av arkitektur, form och design inom offentlig verksamhet, näringsliv och organisationer ska ha kunskap för att använda områdets möjligheter. Utredningen pekar på problemet med snedrekrytering till utbildningarna. Breddad rekrytering ökar utbildningens kvalitet och utvecklar både studenterna och utbildningarna. Förslagen och bedömningarna i kapitlet är bland annat att: kvaliteten i arkitektur-, form- och designutbildningarna bör utvärderas ur perspektivet breddad rekrytering för att främja ökad mångfald. det görs en forskningsutlysning i hållbart samhällsbyggande utifrån perspektivet gestaltad livsmiljö. ett fortsatt stöd till forskningsnätverken kan möjliggöras genom den kommande forskningspropositionen. 22

76 SOU 2015:88 Sammanfattning konsekvenserna av införandet av form- och designutbildningarnas studieavgifter för studenter som är medborgare i stater utanför det europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska utredas. Behov av förändringar av gällande lagstiftning (kapitel 11) I kapitlet beskrivs gällande bestämmelser i plan- och bygglagen, väglagen, banlagen och miljöbalken. I samband med att handlingsprogrammet Framtidsformer beslutades gjordes ändringar i plan- och bygglagen (1987:10), väglagen (1971:948) och lagen (1995:1649) om byggande av järnväg (banlagen) genom införande av de så kallade skönhetsparagraferna. Paragraferna medförde att beställare i offentlig sektor tidigt kan ställa lämpliga krav på den estetiska utformningen. Utredningen föreslår att: inga förändringar görs av de aktuella paragraferna i väglagen, banlagen och plan- och bygglagen. regeringen bör utvidga anslaget till innovativt byggande som ska gälla fler kategorier inom bostadsbyggande. Reglerna för byggande i experimentsyfte bör också ses över. Myndighet för Gestaltad livsmiljö bör få i uppdrag att samlat följa upp de ändringar i aktuell lagstiftningen som trädde i kraft 1999 och sedan förändrats vid översyn av respektive sektorslagstiftning. Konsekvenser av förslagen (kapitel 12) För ett inrättande av Myndigheten för Gestaltad livsmiljö är den ekonomiska konsekvensen långsiktigt kostnadsneutral. Själva ombildandet kan dock innebära kostnader för arbete i Regeringskansliet och berörda myndigheter. Förslaget att samlingarna ska överföras till ett statligt finansierat museum innebär att en ekonomisk reglering ska göras samtidigt som lokalbehoven måste se över för berörda verksamheter. 23

77 Sammanfattning SOU 2015:88 Utredningens övriga förslag får inga eller endast mindre ekonomiska konsekvenser i form av ökade kostnader. Den nya tjänsten riksarkitekt som föreslås för Statens fastighetsverk är en ofinansierad reform som påverkar det överskott som Fastighetsverket betalar tillbaka till staten. Utredning av en fond för stöd för utvecklingsinsatser och exportfrämjande föreslås. Förslaget kan generera kostnader om en särskild utredare tillkallas. Statliga myndigheter föreslås ta fram program för arkitektur, form och design, vilket kan innebära en ny kostnad för de myndigheter som inte arbetat med sådana program tidigare. Implementerade program kan innebära kostnadsbesparingar. Förslagen innebär generellt sett ingen direkt påverkan på den kommunala självstyrelsen genom lagstiftning. Utgångspunkten för utredningen är ett inkluderande och demokratiskt samhälle med lika tillgång till goda livsmiljöer. Detta ligger till grund för långsiktiga konsekvenser i form av lika fördelning av välfärd, tillgänglighet till vård, skola, service, offentliga miljöer och digitala tjänster för alla invånare. En konsekvens av ett stärkt område innebär att sysselsättningen ökar genom ökade förutsättningar för områdets utövare, en stärkt export och att företagen utvecklas. Utredningens förslag ska i förlängningen bidra till en ökad hälsa, jämställdhet, rättvis fördelning och demokrati i vid bemärkelse och ska ha positiva konsekvenser för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen. 24

78

79 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN FÖREDRAGNINGSPROMEMORIA Sammanträdesdatum Sida Landstingsstyrelsen (52) Handläggare: Karin Lindblom Dnr CK Uppföljning av tidigare genomförd granskning av folkhälsoarbetet i Uppsala län svar till revisionen Förslag till beslut Landstingsstyrelsen beslutar att lämna svar till landstingets revisorer enligt bilaga Bilaga 67 Ärendet Landstingsstyrelsen har mottagit en skrivelse, från landstingets revisorer angående granskning/uppföljning av folkhälsoarbetet i Uppsala län. Landstingets revisorer har begärt svar på vilka åtgärder som vidtagits eller kommer att vidtas med anledning av granskningsrapporten. Landstingsstyrelsen noterar följande rekommendationer från landstingets revisorer: - Landstingets revisorer rekommenderar landstingsstyrelsen att bättre samordna folkhälsans strategiska och individinriktade perspektiv inför den planerade regionbildningen Den aktuella rollfördelningen mellan landstinget och regionförbundet bör ses över för att stärka landstingets ansvar för det strategiska folkhälsoarbetet i länet. - För att öka effektiviseringen bör landstingets stödjande och samordnande funktioner inom folkhälsoarbetets alla delar samordnas i större utsträckning. Som ett led i arbetet bör samverkan med övriga aktörer inom folkhälsoområdet bättre tydliggöras i de styrande dokumenten. Landstinget bör utarbeta en egen landstingsövergripande handlingsplan för folkhälsoarbetet. Kopia till Revisionschefen Exp Sign. Ordförandes sign Justerandes sign Utdragsbestyrkande

80 FÖRSLAG Dnr CK Hälso- och sjukvårdsavdelningen Karin Lindblom Christina Lindberg Landstingets revisorer Svar på skrivelse om granskning av folkhälsoarbetet i Uppsala län Landstingsstyrelsen har mottagit en skrivelse, daterad den 29 september 2015, från landstingets revisorer angående granskning/uppföljning av folkhälsoarbetet i Uppsala län. Landstingsstyrelsen överlämnar följande svar till landstingets revisorer: Samordning och rollfördelning Landstinget i Uppsala län arbetar med hälsoinriktad hälso- och sjukvård ur ett patientperspektiv och Regionförbundet i Uppsala län samordnar det strategiska folkhälsoarbetet ur ett befolkningsperspektiv. Idag sker samordningen från Landstingets ledningskontor med ett ansvar för att kanalisera nationella och regionala satsningar inom det hälsoinriktade området i samverkan med regionförbundet. Den organisation som är uppbyggd kring strategisk samverkan med en regional arbetsgrupp för folkhälsofrågor, som regionförbundet sammankallar, skapar en gemensam plattform som håller ihop, använder och utvecklar kompetensen inom folkhälsoområdet. Landstingsstyrelsen kommer, i processen med regionbildningen, verka för att folkhälsans befolknings- och individinriktade perspektiv förstärks på ledningsnivå. Dessa perspektiv kommer även vara en del i strategin för hållbar utveckling i vilken en god hälsa i befolkningen är en förutsättning för regional utveckling och tillväxt. Revisionen påpekar vidare att en splittrad organisation för det strategiska folkhälsoarbetet medför att roll- och ansvarsfördelningen blir otydlig. Landstingsstyrelsen kommer därför beakta frågan om en tydlig struktur för styrning och samordning i syfte att den samlade kompetensen ska kunna utvecklas och användas på bästa sätt. Landstingsstyrelsen kommer även beakta revisionsrapportens slutsats att det nuvarande namnet på Hälsa och habiliterings folkhälsoenhet och utseendet på förvaltningens hemsida är missvisande och gör att enheten lätt uppfattas som en landstingsövergripande folkhälsoenhet. Syftet med strategisk samverkan är bland annat att stärka kopplingen mellan en god hälsa och regional utveckling samt stödja länets aktörer i långsiktiga samverkansinsatser. Landstingsstyrelsen instämmer i revisorernas bedömning och i syfte att fokusera på regionens ansvar för det strategiska folkhälsoarbetet i länet kommer landstingsstyrelsen att verka för att regionens resurser, vad gäller strategisk samverkan och strategiska frå- Landstingets ledningskontor Slottsgränd 2A Box Uppsala tfn vx fax org nr

81 2 (2) gor utifrån ett befolknings- och patientperspektiv, leds från nivån motsvarande Landstingets ledningskontor i den nya organisationen. Inför regionbildningen kommer landstingsstyrelsen arbeta för en transparent process med bred extern och intern förankring i syfte att belysa alla aspekter inför den nya organisationen. Styrande dokument och handlingsplan för folkhälsoarbetet Revisorerna rekommenderar att landstinget utarbetar en handlingsplan för folkhälsoarbetet. Utifrån det arbete som sker på regionförbundet idag blir det en naturlig uppgift för den kommande regionen att utarbeta en regionsövergripande handlingsplan för det befolkningsinriktade arbetet och det patientnära arbetet. Handlingsplanen ska vara kopplad till skrivningarna i Regional utvecklingsstrategi och i motsvarigheten till dagens Landstingsplan och budget. Landstingsstyrelsen instämmer i revisorernas bedömning vad gäller styrande dokument. För att markera fokus på det befolkningsinriktade arbetet och arbetet med hälsoinriktad hälso- och sjukvård ska landstingsstyrelsen verka för att dessa delar får betydligt större utrymme än vad som är fallet i dagens regionala utvecklingsstrategi. Den regionala utvecklingsstrategin ska utgöra en grund för det strategiska och systematiska arbetet med att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i länet. Dessa frågor ska även fortsättningsvis ha en given plats även i det dokument som kommer att motsvara dagens Landstingsplan och budget. För Landstinget i Uppsala län Börje Wennberg Landstingsstyrelsens ordförande Kerstin Westholm T.f. landstingsdirektör

82

83

84 ABCD Landstinget i Uppsala län Uppföljning av tidigare granskning av folkhälsoarbetet i Uppsala län Rapport KPMG AB Antal sidor: KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved.

85 ABCD Landstinget i Uppsala Län Folkhälsoarbete Innehåll 1. Sammanfattning 2 2. Bakgrund 5 3. Syfte och revisionsfrågor 5 4. Metod och projektorganisation 6 5. Folkhälsa Folkhälsoarbete 6 6. Folkhälsoarbete i Uppsala län Länsövergripande, kommun- och regiongemensamt folkhälsoarbete Folkhälsopolicy och handlingsplan Regional utvecklingsstrategi Uppländsk drivkraft Samordning av det strategiska folkhälsoarbetet Länsstyrelsen Samlade iakttagelser och bedömning länsövergripande samverkan Landstingets politiska styrning och uppföljning av folkhälsoarbete Landstingsplan och budget Hälso-och sjukvårdsstyrelsen Vårdval Samlade iakttagelser och bedömning landstingets politiska styrning och uppföljning Landstingets tjänstemannaorganisation för folkhälsoarbete Landstingets ledningskontor Akademiska sjukhuset Lasarettet i Enköping Primärvårdsförvaltningen Folktandvård Hälsa och habilitering Samlade iakttagelser och bedömning - landstingets organisation KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved. 1

86 ABCD Landstinget i Uppsala Län Folkhälsoarbete Sammanfattning KPMG har på uppdrag av de förtroendevalda revisorerna i Landstinget i Uppsala län genomfört granskningen Uppföljning av tidigare genomförd granskning av folkhälsoarbetet i Uppsala län. Från att ha varit ett separat område har folkhälsofrågorna alltmer kommit att integreras i annat välfärdsarbete. Det innebär att det har blivit svårare att särskilja folkhälsoarbete från andra samhällsinsatser. Folkhälso- och förebyggandeperspektiv lyfts fram bl.a. inom hälso- och sjukvård, skola, socialtjänst, kommunal vård och omsorg, miljö och hållbarhet och inte minst inom regional utveckling. Sedan år 2007 är Regionförbundet i Uppsala län ansvarigt för det strategiska regionala folkhälsoarbetet medan landstinget ansvarar för det hälsoinriktade - och sjukdomsförebyggande arbete som bedrivs inom hälso- och sjukvården. Landstinget har också ansvaret för den epidemiologiska bevakningen av hälsoläget i länet samt att arbeta för att det hälsofrämjande perspektivet ska genomsyra hälso- och sjukvården. I landstingets folkhälsouppdrag ingår även de etablerade insatserna såsom barn- och mödrahälsovård samt smittskydd. Granskningens övergripande bedömning är det förebyggande perspektivet har ökat sedan den tidigare granskningen. Vår bedömning är att landstinget gör mer i det förbyggande perspektivet än vad ovanstående uppdelning arbetsuppgifterna inom folkhälsoarbete mellan landstinget och Regionförbundet beskriver. I landstingets verksamheter har det både utifrån avtal med hälso- och sjukvårdsstyrelsen och förvaltningarnas och verksamheternas egna initiativ visat på ett ökat fokus på hälsoinriktad hälsooch sjukvård. Däremot anser vi att den övergripande styrningen och ledningen svag inom folkhälsoarbetet 1 inom landstinget är svag och behöver förstärkas. Under tiden för denna granskning har det tagits beslut som innebär en förstärkning av styrningen av det hälsoinriktade och sjukdomsdomsförebyggande arbetet i landstinget bl.a. har det bildats ett programråd för hälsofrämjande sjukvård. Landstinget har också skapat en organisation kring landstingets medlemskap i nätverk hälsofrämjande hälso- och sjukvård (HFS). Den tidigare granskningen från år 2009 konstaterade att rollfördelningen mellan aktörerna i länets folkhälsoarbete hade blivit mer otydlig till följd av överföringen av det strategiska folkhälsoarbetet till Regionförbundet. Detta gällde särskilt rollfördelningen mellan Regionförbundet och landstinget. Denna gransknings bedömning är att rollfördelningen är tydligare nu. Regionförbundet har ansvar för att samordna det länsövergripande folkhälsoarbetet och landstingets ansvar är det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet inom hälso- och sjukvården. Trots detta är vår bedömning att nuvarande rollfördelning av arbetsuppgifterna mellan Regionförbundet och landstinget inte är ändamålsenlig. Vi anser att folkhälsoarbetet i länet skulle stärkas om landstinget i större utsträckning deltog i det länsövergripande strategiska folkhälsoarbetet. Landstinget deltar indirekt i styrningen av det befolkningsinriktade folkhälsoarbetet genom sitt medlemskap i Regionförbundet. Vår bedömning är att detta inte räcker. 1 Med detta avser vi både hälsoinriktad hälso- och sjukvård 2015 KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved. 2

87 ABCD Landstinget i Uppsala Län Folkhälsoarbete Folkhälsopolicyn har integrerats i RUS. Den folkhälsopolitiska handlingsplanen har integrerats i Regionförbundets verksamhetsplan och handlingsplaner. Vi anser att detta är rimligt att folkhälsoplanen integreras med RUS utifrån dagens kunskap om hälsans bestämningsfaktorer. Man bör dock vara medveten att detta kan innebära en risk för att de traditionella folkhälsofrågorna prioriteras i mindre utsträckning. Även ledning och styrning inom det länsövergripande samverkansarbetet är svagt och landstinget tar liten del i det arbetet. I och med att folkhälsopolicyn integrerats i den Regionala utvecklingsstrategin finns det också en risk att vissa delar av folkhälsoarbetet hamnar mellan stolarna. Nedan beskriver vi kortfattat granskningens resultat utifrån de av revisorerna formulerade frågorna och därefter ger vi våra sammanfattande bedömningar och kommentarer i punktform. Finns det en tydlig rollfördelning mellan regionförbundet och landstinget i folkhälsoarbetet, t.ex. när det gäller folkhälsorapporteringen och dess användning? Bedömningen är att det finns en tydligt definierad rollfördelning mellan Regionförbundet och landstinget avseende folkhälsouppdraget. Regionförbundet ansvarar för det befolkningsinriktade folkhälsoarbetet samt stöd och samordning till kommunerna. Landstingets uppdrag är det hälsooch sjukdomsförebyggande arbetet. Landstingets roll i det övergripande strategiska folkhälsoarbetet och i samverkan med andra aktörer bör förstärkas. Det finns också en fördelning och samverkan om hur folkhälsodata tas fram. Däremot är bedömningen att folkhälsodata används i liten utsträckning i styrande dokument inom landstinget. Bedriver landstinget ett förebyggande och hälsofrämjande arbete inom såväl primärvården som specialistsjukvården? Granskningens bedömning är att det bedrivs ett hälsofrämjande arbete inom såväl primärvård som sjukhusvård och detta i betydligt större utsträckning än vid tidpunkten för den tidigare granskningen. Anknyter handlingsplanerna hos respektive huvudman till länspolicyn för folkhälsoarbetet? Det finns för närvarande inga handlingsplaner för folkhälsoarbete i länet. Den tidigare beslutade folkhälsopolicyn har integrerats i den Regionala utvecklingsstrategin (RUS) Uppländsk drivkraft För år 2015 har de folkhälsopolitiska målen integrerats i Regionförbundets handlingsplaner för regional utveckling, välfärd och FOU-stöd. I landstinget finns ingen handlingsplan för folkhälsoarbete på motsvarande sätt. I landstinget formuleras folkhälsouppdraget 2 i hälso- och sjukvårdsstyrelsens avtal med hälso- och sjukvårdsförvaltningarna, folktandvården i vårdvalets regelböcker. 2 Hälsoinriktad hälso- och sjukvård 2015 KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved. 3

88 ABCD Landstinget i Uppsala Län Folkhälsoarbete Följs regionförbundets handlingsplan för strategiskt folkhälsoarbete? Har Regionförbundets tidigare handlingsplan för folkhälsoarbete utvärderats? Regionförbundets tidigare handlings-/aktivitetsplan följdes tidigare upp kontinuerligt inom Regionförbundet. Folkhälsofrågorna har numera inkluderats i Regionförbundets övriga handlingsplaner. Inom landstingets styrkort finns ett mål som handlar om att landstingets förvaltningar ska medverka aktivt för att uppnå den regionala utvecklingsstrategin. Sammanfattande bedömning och rekommendationer Det bedrivs ett omfattande hälso- och sjukdomsförebyggande arbete i landstingets verksamheter. Det finns tydliga riktlinjer för hur det sjukdomsförebyggande arbetet ska bedrivas inom landstingets verksamheter. Samverkan med övriga aktörer inom folkhälsoområdet borde tydliggöras i större utsträckning i de styrande dokumenten. Den aktuella rollfördelningen mellan landstinget och regionförbundet bör ses över - det strategiska folkhälsoarbetet i länet skulle stärkas om landstinget tog ett större ansvar. Landstingets stödjande och samordnade funktioner inom folkhälsoarbetets alla delar t.ex. ledningskontor, förvaltningar och närvård bör samordnas i större utsträckning. Det skulle kunna innebära ett effektivare arbetssätt. Inom Hälso- och habiliteringsförvaltningen har det bildats en folkhälsoenhet. Namnet är missvisande och uppfattas lätt som landstingets folkhälsoenhet. Ett namnbyte bör äga rum för att bättre beskriva enhetens uppdrag. Hälso- och sjukvårdsstyrelsens projektmedel för samverkansprojekt uppfyller inte uppfyllt förväntat syfte. Det pågår diskussioner om hur dessa medel ska användas. Hälso- och sjukvårdsstyrelsen bör ta beslut om att följa upp tidigare utdelade medel och därefter besluta om nya kriterierna alternativt till att stärka folkhälsoinsatserna inom t.ex. närvårdssatsningen. Landstinget bör ta fram en egen landstingsövergripande handlingsplan/inriktningsmål för folkhälsoarbete som förberedelse för det planerade samgående med Regionförbundet. Att samordna folkhälsans olika perspektiv, det strategiska och det individinriktade, är en viktig pusselbit i förberedelserna för den planerade regionbildningen år KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved. 4

89 ABCD Landstinget i Uppsala Län Folkhälsoarbete Bakgrund Landstingets revisorer genomförde 2009, i samarbete med revisorerna i Regionförbundet Uppsala län och revisorerna i sex av länets kommuner, en granskning av folkhälsoarbetet i länet. Detta för att bedöma hur effektivt folkhälsoarbetet bedrivs, dels hos varje huvudman, dels samlat för hela länet. Granskningen fokuserade på hur väl rollfördelningen var tydliggjord dels inom och mellan förvaltningar, dels mellan olika huvudmän och andra aktörer. Granskningen föregicks av en förstudie som redovisades till landstingets revisorer i januari Under början av 2000-talet kompletterades den nationella folkhälsopolitiken i två omgångar. I prop. 2007/08:110, En förnyad folkhälsopolitik, formulerades de elva målområden som sedan dess legat till grund för folkhälsoarbetet i landet. I Uppsala län förändrades rollfördelningen vad gäller den strategiska styrningen och uppföljningen av folkhälsoarbetet i länet från år Regionförbundet fick då uppgifter på detta område vilka tidigare hade hanterats inom landstinget. Resultatet av granskningen 2009 visade bland annat att Rollfördelningen mellan aktörerna i länets folkhälsoarbete hade blivit mer otydlig till följd av överföringen av det strategiska folkhälsoarbetet till Regionförbundet. Detta gällde särskilt rollfördelningen mellan Regionförbundet och landstinget. Målen i den folkhälsopolitiska länspolicyn var endast till vissa delar mätbara. Det noterades tydliga svårigheter att prioritera förebyggande och hälsofrämjandeinsatser inom hälso- och sjukvården, då dessa lätt hamnade i skuggan av de direkt sjukvårdande insatserna. Styrningen och samordningen av landstingets eget arbete på folkhälsoområdet behövde förtydligas. Såväl landstinget som regionförbundet har sedan 2009 beslutat om åtgärder och i olika avseenden förändrat arbetet med folkhälsofrågorna. Bland annat har regionförbundet fastställt handlingsplaner för arbetet och utvecklat formerna för den regionala styrstrukturen för det strategiska folkhälsoarbetet. 3. Syfte och revisionsfrågor Syftet med granskningen är att säkerställa att landstinget och regionförbundet har vidtagit åtgärder utifrån revisionens rekommendationer och att folkhälsoarbetet i övrigt bedrivs ändamålsenligt. Granskningen ska bland annat besvara och följa upp följande områden och delfrågor: Finns det en tydlig rollfördelning mellan regionförbundet och landstinget i folkhälsoarbetet, t.ex. när det gäller folkhälsorapporteringen och dess användning? 2015 KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved. 5

90 ABCD Landstinget i Uppsala Län Folkhälsoarbete Bedriver landstinget ett förebyggande och hälsofrämjande arbete inom såväl primärvården som specialistsjukvården? Anknyter handlingsplanerna hos respektive huvudmantill länspolicyn för folkhälsoarbetet? Följs regionförbundets handlingsplan för strategiskt folkhälsoarbete? Har den senaste handlingsplanen utvärderats och ny handlingsplan utarbetats? 4. Metod och projektorganisation Granskningen har genomförts med dokumentstudier och intervjuer. Ett 30-tal personer har intervjuats. Intervjuer har genomförts med nyckelpersoner inom granskningsområdet inom Landstinget i Uppsala län och Regionförbundet (representanter från ledningskontoret, företrädare från respektive förvaltning, vårdcentraler, Regionförbundet i Uppsala län och Hälso- och sjukvårdsstyrelsen). Granskning har genomförts av konsulterna Örjan Garpenholt, och Jenny Malmsjö, KPMG. Rapporten är sakgranskad av representanter för landstingets ledningskontor. 5. Folkhälsa Folkhälsoarbete Folkhälsa är ett begrepp som har använts i över hundra år och vars betydelse skiftat över tid. Idag är synen på folkhälsa att det berör allt från individens val av levnadsvanor till samhälleliga faktorer såsom miljö och demokrati. En definition som presenterades år 2000 av Nationella Folkhälsokommittén lyder: Folkhälsa är ett begrepp som beskriver hälsa, sjuklighet och dödlighet liksom levnadsvanor, hälsorisker och skyddsfaktorer för hälsa i olika befolkningsgrupper. Begreppet innefattar inte bara summan av individernas hälsa utan även mönster av större eller mindre olikheter i hälsa som råder mellan olika grupper inom befolkningen. Den rådande synen på folkhälsa utgår från ett perspektiv som beskriver insatser och förutsättningar som leder till hälsa, ibland benämnt salutogenes 3. Tidigare har framförallt orsaker till uppkomst av sjukdom varit i fokus (patogenes). Folkhälsoarbete kan utifrån dessa begrepp delas in i två inriktningar, hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande. I folkhälsoarbetet behövs kunskaper från såväl det patogena som det 3 Salutogenes kommer från det latinska ordet salus som betyder hälsa och från det grekiska ordet genesis som betyder ursprung eller uppkomst. Ett salutogent perspektiv innebär att man lägger tonvikten på friskfaktorer istället för riskfaktor KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved. 6

91 ABCD Landstinget i Uppsala Län Folkhälsoarbete salutogena perspektivet. Man talar om hälsans bestämningsfaktorer dvs. de olika faktorer som påverkar, ökar eller minskar risken för att drabbas av ohälsa eller sjukdom. Sveriges riksdag antog folkhälsomål första gången år 2003 och fem år senare, år 2008, antogs regeringens förslag till en förnyad folkhälsopolitik (prop. 2007/8:110). Det övergripande målet för folkhälsan är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Detta övergripande mål är indelat i elva målområden för folkhälsa. Dessa är: Delaktighet och inflytande i samhället Ekonomiska och sociala förutsättningar Barns och ungas uppväxtvillkor Hälsa i arbetslivet Miljöer och produkter Hälsofrämjande hälso- och sjukvård Skydd mot smittspridning Sexualitet och reproduktiv hälsa Fysisk aktivitet Matvanor och livsmedel Tobak, alkohol, narkotika, dopning och spel De elva målområdena kan grupperas i tre domäner. De fem första avser att skapa förutsättningar för en god hälsoutveckling att skapa goda levnadsvillkor. Intentionen med det sjätte målområdet är att hälso- och sjukvården ska arbeta utifrån ett främjande synsätt och mer fokusera på förebyggande insatser. Område sju till elva är mål som riktar sig mot individer med ökad risk. Inom dessa har den enskilde själv påverkansmöjligheter, i större eller mindre utsträckning. Även om målområdena i 2008 års folkhälsopolitik är desamma som de som beslutades år 2003, så innebar de en förskjutning mot individens eget ansvar för folkhälsan (prop. 2007/8:110). Trots att nuvarande målområden innebär en förskjutning mot individens eget ansvar, utgår de från att hälsans bestämningsfaktorer är multifaktoriella. Nedanstående bild används ofta för att illustrera hur man kan betrakta hälsans bestämningsfaktorer KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved. 7

92 ABCD Landstinget i Uppsala Län Folkhälsoarbete Figur 1. Hälsans bestämningsfaktorer Figuren är indelad i fem lager. Det innersta lagret avser faktorer som inte kan påverkas (ålder, kön och arv). Nästa lager handlar om sociala kontakter och nätverk, det tredje avser levnadsvanor och lager fyra visar på de samhällsinsatser som på olika sätt kan påverka hälsoutveckling för individer/grupper. Det yttersta lagret avser samhällets strategier, värderingar och prioriteringar. Utifrån ovanstående synsätt kan man slå fast, att det i ett samhälle och i en samhällelig gemenskap, finns en synnerligen multifaktoriell påverkan på hälsoutvecklingen hos individer och i ett samhälle. Som beskrivs ovan delas folkhälsoarbete oftast upp i sjukdomsförebyggande arbete och hälsofrämjande insatser. Båda begreppen ryms i ovanstående modell och kan inte helt skiljas ifrån varandra. I det praktiska folkhälsoarbetet vävs oftast dessa insatser samman, samtidigt som hälso- och sjukvårdens uppdrag främst är inriktat på det individinriktade, sjukdomsförebyggande arbetet. På samma sätt är kommunens insatser i det lokala folkhälsoarbetet bredare och har ett starkare fokus på hälsofrämjande insatser, riktat till alla individer i en kommun. Det innebär inte att det kommunala folkhälsoarbetet inte är individinriktat, men att det oftast har ett starkare fokus på lokalsamhällets utveckling. För att utveckla ett hållbart och ändamålsenligt lokalt folkhälsoarbete behövs både ett individinriktat, sjukdomsförebyggande arbete och ett övergripande samhälleligt, hälsofrämjande arbete. Det krävs också en förståelse för de olika begreppen, dess innebörd samt förståelse för olika aktörers olika perspektiv. Det finns i Sverige ingen distinkt lagstiftning som styr folkhälsoarbete och förbyggande arbete. Däremot innehåller lagstiftningar som reglerar insatser inom välfärdsområdet folkhälsoaspekter. Det gäller t.ex. hälso- och sjukvårdslagen, skollagen och socialtjänstlagen. De nationella folkhälsomålen är inte lagstiftade utan formulerade som nationella inriktningsmål KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved. 8

93 ABCD Landstinget i Uppsala Län Folkhälsoarbete Folkhälsoarbete i Uppsala län Folkhälsoarbetet i Uppsala län är uppdelat på flera aktörer. Fram till år 2007 initierades samordning och samverkan inom länets folkhälsoarbete av landstinget. År 2007 tog Regionförbundet i Uppsala län över ansvaret för samordning av länets strategiska arbete. I nedanstående sammanställning beskrivs de styrande dokument som på olika sätt har beröring med folkhälsan utifrån ovanstående beskrivning av kunskapsområdet. Först beskrivs de länsövergripande dokumenten och sedan landstingets styrdokument som rör folkhälsoarbete. 6.1 Länsövergripande, kommun- och regiongemensamt folkhälsoarbete Folkhälsopolicy och handlingsplan Fram till år 2014 fanns det en länsövergripande folkhälsopolicy för Uppsala län. Folkhälsopolicyn gällde för hela länet och hade syftet att ge kommuner, landsting, regionförbund och länets övriga aktörer gemensamma utgångspunkter och förutsättningar för att kraftfullt verka för en hållbar utveckling och en god hälsa i hela befolkningen. I folkhälsopolicyn beskrevs rollfördelning i länets folkhälsoarbete enligt nedanstående figur. Kommunerna har ansvar för många verksamhetsområden som är avgörande för folkhälsan, t.ex. trafik- och samhällsplanering, utbildning, vård och omsorg Kommunernas verksamheter har en bred kontaktyta mot invånarna Landstinget svarar för att hälso- och sjukvården är hälsoinriktad och bidrar till en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen Landstingets ansvarar för den epidemiologiska bevakningen i länet och arbetar för att det hälsoinriktade perspektivet och metoderna genomsyrar hälso- och sjukvården Regionförbundet har ansvaret för det strategiska övergripande folkhälsoarbetet, samordning av insatser och att föra in ett folkhälsoperspektiv i det regionala utvecklingsarbetet Regionförbundet ska ge stöd till det lokala folkhälsoarbetet, bl.a. genom att erbjuda mötesplatser, kunskap och omvärldsbevakning Länsstyrelsen är en statlig aktör som har ett uppdrag att samordna arbetet med hållbar utveckling i länet Länsstyrelsen utövar tillsyn över en rad verksamheter och ansvarar bl.a för den regionala samordningen av det alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobaksförebyggande arbetet Tillsammans med folkhälsopolicyn fanns det fram till år 2014 en Handlingsplan för strategiskt folkhälsoarbete ( ). Planen innehöll åtta aktiviteter som skulle genomföras under två år och handlingsplanen följdes upp kontinuerligt. Inför år 2015 har folkhälsopolitikens målområden arbetats in i Regionförbundets verksamhetsplan och aktiviteter har numera integrerats i handlingsplanerna för områdena regional utveckling respektive välfärd och FoU-stöd KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved. 9

94 ABCD Landstinget i Uppsala Län Folkhälsoarbete Regional utvecklingsstrategi Uppländsk drivkraft 3.0. Folkhälsopolicyn har integrerats i den Regionala utvecklingsstrategin (RUS). Nuvarande RUS gäller från år Flera av målbilderna i strategin har bäring på folkhälsan i ett brett perspektiv utifrån den bild som beskrivs i avsnitt 5. Den övergripande visionen är att Uppsala län ska vara Europas mest attraktiva kunskapsregion år För att uppnå visionen har målbilder formulerats inom fyra områden enligt nedanstående figur. Uppsala är Europas mest attraktiva kunskapsregion år 2030 En innovativ region En växande region En kompetent region En attraktiv region Inom målbilden en kompetent region finns målet en god hälsa på lika villkor. Det målet ska uppnås genom att: Utjämna skillnader i hälsa Etablera en trygg lärandemiljö i skolan Uppmuntra en hälsosam samhällsplanering Understödja ett drogfritt liv för ökad livskvalitet och fler levnadsår Regionförbundet har inlett arbetet med att ta fram en ny regional utvecklingsstrategi för år 2017 till 2020 och i december 2016 ska regionfullmäktige ta beslut om strategin. Under hösten 2015 och våren 2016 kommer ett antal seminarier äga rum dit länets aktörer inbjuds. Under hösten år 2015 kommer landstinget och Regionförbundet lämna in en ansökan till regeringen att från och med år 2017 bilda en gemensam region Samordning av det strategiska folkhälsoarbetet I och med att ansvaret för det strategiska folkhälsoarbetet överfördes till Regionförbundet år 2007 överfördes också resurser för en tjänst från landstinget till förbundet Det beslutades också att folkhälsofrågorna skulle komma in i all strategisk planering och bli en naturlig del i all verksamhet. Inom Regionförbundet finns det två anställda folkhälsostrateger. En strateg arbetar på enheten för regional utveckling och en strateg på enheten för välfärd och FoU-stöd KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved. 10

95 ABCD Landstinget i Uppsala Län Folkhälsoarbete Arbetsuppgifterna är att: Tillsammans med landstinget ta fram och sprida underlag för prioritering och uppföljning inom folkhälsoområdet Ta initiativ till och delta i utvecklingsarbeten inom folkhälsoområdet Ge kunskap och metodstöd Ge stöd till implementering, utvärdering och uppföljning av folkhälsoinsatser Arbeta med omvärldsbevakning Samla länets folkhälsoaktörer och vara en arena för samverkan Det finns en regional arbetsgrupp för folkhälsofrågor (RAFF) som består av tjänstemän utsedda av landstinget och kommunerna med uppdraget att företräda och förankra folkhälsoperspektivet i sin egen organisation. Gruppen leds av Regionförbundet och rapporterar till kommun- och landstingsdirektörsgruppen som består av kommundirektörer, landstingsdirektören och regiondirektör med tjänstemän Länsstyrelsen Regeringen har antagit en samlad alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobaksstrategi (ANDT) som anger mål, inriktning och prioriteringar för samhällets insatser. Strategin omfattar allt från tillgänglighetsbegränsande insatser, narkotikabekämpning, vård och behandling, alkohol- och tobakstillsyn, till lokal förebyggande verksamhet. Länsstyrelserna har i det ANDT-samordnande uppdraget en särskild uppgift att koppla den nationella strategin till regionala förutsättningar och behov. Högsta instans för beslut av inriktningen för ANDT-frågor i Uppsala län är Styrgrupp för ANDTförebyggande frågor i Uppsala län. Forumets funktion är att anpassa den nationella politiken efter regionala och lokala behov och förutsättningar. Det finns även ett nätverk för ANDT-frågor som är nära kopplat till det brottsförebyggande arbetet i länet. Landstinget deltar i styrgruppen och nätverket Samlade iakttagelser och bedömning länsövergripande samverkan I den tidigare granskningen konstaterades att det fanns otydligheter i rollerna för det länsövergripande folkhälsoarbetet. Samtliga våra respondenter beskriver tydligt den aktuella rollfördelningen mellan Regionförbundet och landstinget. Det beskrivs också att det i kommunerna finns beröringspunkter avseende folkhälsoarbete och närvårdsarbetet. I våra intervjuer framkommer synpunkter om att det finns risk att folkhälsoarbetet hamnar mellan stolarna i och med att folkhälsofrågorna har integrerats i RUS KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved. 11

96 ABCD Landstinget i Uppsala Län Folkhälsoarbete Vår bedömning är att det finns en tydligt formulerad rollfördelning mellan de olika aktörerna inom folkhälsoarbetet. Dock är vår bedömning att den rollfördelningen inte är ändamålsenlig och att folkhälsoarbetets olika perspektiv bör samordnas i större utsträckning för ett effektivera arbetet. I den nyligen genomförde kartläggningen av folkhälsoarbetet i landstinget beskrivs Regionförbundets arbetsuppgifter. Eventuella förslag på hur den framtida samverkan inom folkhälsoarbetets olika perspektiv ska organiseras hänskjuts till den planerade processen med att utveckla en gemensam region i Uppsala län. Folkhälsopolicyn har integrerats i RUS. Den folkhälsopolitiska handlingsplanen har integrerats i förbundets verksamhetsplan och handlingsplaner. Vi anser att detta är rimligt att folkhälsoplanen integreras med RUS utifrån dagens kunskap om hälsans bestämningsfaktorer. Man bör dock vara medveten att detta kan innebära en risk för att de traditionella folkhälsofrågorna prioriteras i mindre utsträckning. Vi anser att folkhälsofrågorna är en viktig pusselbit i det gemensamma arbetet att forma en gemensam region i Uppsala län. 6.2 Landstingets politiska styrning och uppföljning av folkhälsoarbete Landstingsplan och budget Landstingsplan och budget är landstingets övergripande styrdokument och beslutas av landstingsfullmäktige. I det inledande avsnittet i gällande landstingsplan och budget ( ) beskrivs under rubriken planeringsförutsättningar hälsoutvecklingen i Uppsala län. Det beskrivs bland annat att medellivslängden i Uppsala län är hög. När det gäller kvinnor är medellivslängden fjärde högst i landet och när det gäller män är medellivslängden högst i jämförelse med övriga landet. Medellivslängd är ett av de mest vedertagna måtten för att beskriva hälsotillståndet i en befolkning. I landstingets styrkort finns det strategiska mål som har indirekt beröring med folkhälsoperspektivet. Under det strategiska målet Landstinget bidrar till en god hälsa och livskvalité uttrycks att en av framgångsfaktorerna för att uppnå detta mål är ett hälsoinriktat arbetssätt. Inom området kvalitet genom god vård finns det ett avsnitt om hälsoinriktad hälso- och sjukvård. I avsnittet beskrivs bland annat att Socialstyrelsens riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder ska vara en grund för det hälsoinriktade arbetet inom landstinget Hälso-och sjukvårdsstyrelsen Hälso- och sjukvårdsstyrelsen ansvarar för att beställa hälso- och sjukvård för länets innevånare. Styrelsen beställer vården från de egna verksamheter i landstinget som utför hälso- och sjukvård. Dessutom beställer styrelsen vård från privata vårdföretag som landstinget har avtal med genom vårdvalet KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved. 12

97 ABCD Landstinget i Uppsala Län Folkhälsoarbete Sjukhusen Avtalen med Akademiska sjukhuset och Lasarettet i Enköping 4 innehåller krav på att utföraren ska utveckla hälsoinriktade insatser enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder integrerat med respektive divisions/enhets verksamhet. Utföraren ska bidra med stöd till patienterna för minskat tobaksbruk, för minskat riskbruk av alkohol, för minskning av malnutrition/ohälsosamma matvanor samt öka fysisk aktivitet. Sjukhusen ska, för att påvisa sitt arbete inom området, redovisa antal divisioner/enheter som: infört arbetsrutiner enligt landstingets kunskapsunderlag för levnadsvanor, som infört ett systematiskt arbetssätt för riskbedömning av malnutrition samt redovisa hur arbetet med att utveckla stödjande strukturer för att underlätta rekommendation och förskrivning av fysisk aktivitet på recept genomförts. Sjukhusen ska i sin uppföljning redovisa antal utbildningstillfällen i motiverande samtal, antal patienter som fått tobaksavvänjning, antal patienter som har fått kvalificerat rådgivande samtal (dietist) kring hälsosamma matvanor samt redovisa antal recept på fysisk aktivitet (FaR.) Följande mål ingår i den målrelaterade ersättningen: Redovisa antal patienter fördelat på kön som fått frågan om tobaksvanor respektive frågan om alkohol respektive frågan om fysisk aktivitet enligt landstingets kunskapsunderlag för levnadsvanor 5, redovisa antal patienter fördelat på kön som brukar tobak dagligen och redovisa antal patienter fördelat på kön och ålder med riskbruk. Redovisa antal recept på fysisk aktivitet (FaR) fördelat på kön per division och redovisa hur arbetet genomförts med att utveckla stödjande strukturer för att underlätta rekommendation och förskrivning av fysisk aktivitet på recept (FaR) för äldre. Redovisa antal avdelningar/mottagningar per division/enhet som infört ett systematiskt arbetssätt för riskbedömning av malnutrition enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder. (Minst 20 procent av berörda avdelningar/mottagningar ska ha infört ett systematiskt arbetssätt för att målet ska nås). Bägge förvaltningarna uppfyllde målen år Målen för år 2015 är samma som för 2014 men har kompletterats med att fler uppgifter ska presenteras könsuppdelade Primärvård Primärvårdsförvaltningens uppdrag inom det hälsofrämjande arbetet regleras utifrån vårdvalets regelbok för vårdcentral, mödrahälsovård och barnhälsovård, se avsnitt Kraven ser något olika ut för Lasarettet i Enköping och Akademiska sjukhuset. Som exempel används målen för Akademiska sjukhuset 2015 KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved. 13

98 ABCD Landstinget i Uppsala Län Folkhälsoarbete Vårdval Landstingsfullmäktige beslutade den 23 februari 2009 att utifrån lagen om valfrihetssystem (LOV) öppna möjlighet för fri etablering inom primärvården samt uppdrog åt hälso- och sjukvårdsstyrelsen att ta fram ett regelverk för valfrihetssystem i primärvården (vårdval). Hälso- och sjukvårdsstyrelsen fastställer årligen nya regelböcker gällande uppdrag och ersättningar för vårdcentral, mödravårdscentral och barnavårdscentral. I regelboken för vårdcentral, barnhälsovård och mödrahälsovård ingår i uppdragsbeskrivningen att vårdgivaren under år 2015 ska skapa strukturella förutsättningar för ett systematiskt arbetssätt, nära integrerat med övrig verksamhet med rutiner för och dokumentation av åtgärder samt effekter av insatta åtgärder enligt landstingets kunskapsunderlag för levnadsvanor. I den målrelaterade ersättningen för vårdcentral ingår att redovisa antal patienter som registrerats samt redovisa ökning eller minskning jämfört med föregående år av: Patienter som fått kvalificerat rådgivande samtal om tobaksbruk Patienter som fått rådgivande samtal om riskbruk av alkohol Patienter som fått rådgivande samtal om otillräcklig fysisk aktivitet med tillägg Patienter som fått kvalificerat rådgivande samtal om ohälsosamma matvanor I den målrelaterade ersättningen för barnavårdscentral ingår att vårdgivaren ska, per mottagning redovisa andelen barn födda under året som fått hembesök 30 dagar efter födseln. Vid täckningsgrad över 85 procent betalas 100 procent av den målrelaterade ersättningen ut. Mellan 65 och 85 procent utbetalas 50 procent och vid en täckningsgrad lägre än 65 procent betalas ingen målrelaterad ersättning ut. År 2014 var andelen nyfödda barn som fick hembesök inom 30 dagar 85 procent för länet som helhet. Täckningsgraden för barnavårdscentralerna varierade från 44 procent till nästan 100 procent Samlade iakttagelser och bedömning landstingets politiska styrning och uppföljning Landstingets roll i folkhälsoarbetet avseende det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet är tydligt formulerat i styrande dokument som landstingsplan och budget samt vårdavtal. Övriga delar av folkhälsoarbetet är mindre väl formulerat i de styrande dokumenten. De vid förvaltningar som vi intervjuat menar att fokus på hälsofrämjande arbete i vårdavtalen med Hälsooch sjukvårdsstyrelsen stärker det förebyggande arbetet i förvaltningarna och bland övriga utförare. Genom att området finns med i avtalen och det finns en målrelaterad ersättning uppfattas insatserna som prioriterade. Målen som formulerats har karaktären av processmål där förvaltningarna får beskriva antalet eller andelen som erhållit insatser av sjukdomsförebyggande karaktär KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved. 14

99 ABCD Landstinget i Uppsala Län Folkhälsoarbete Vår bedömning är som vid den tidigare granskningen att det i styrdokument finns beskrivet att det hälsofrämjande arbetet är prioriterat och är en viktig del av hälso- och sjukvårdens insatser. Vi anser dock att samverkan med övriga aktörer inom folkhälsoområdet borde tydliggöras i större utsträckning i de styrande dokumenten. 6.3 Landstingets tjänstemannaorganisation för folkhälsoarbete I nedanstående figur beskrivs de aktörer som på olika sätt har förvaltnings-/landstingsövergripande uppdrag inom landstingets folkhälsoarbete. Landstingets ledningskontor Akademiska sjukhuset Lasarett i Enköping Primärvården Hälsa och habilitering Folktandvården Ungdomshälsan Smittskyddsenheten Barnhälsovård Mödrahälsovård Samtidigt med denna gransknings genomförande pågick en kartläggning av landstingets insatser inom folkhälsoområdet på uppdrag av hälso- och sjukvårdsdirektören. Nedan beskrivs kortfattat landstingets olika insatser inom folkhälsoområdet. Beskrivningarna är delvis hämtade från landstingets kartläggning och delvis genom våra dokumentstudier och intervjuer Landstingets ledningskontor Landstingets hälsoinriktade arbete samordnas av enheten för kunskapsstöd vid landstingets ledningskontor. Arbetet med att samordna landstinget kring implementeringen av nationella riktlinjer har skett i styrgruppen för hälsoinriktad hälso- och sjukvård. Styrgruppen har ersatt av den nya grupperingen programråd (se nedan) KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved. 15

100 ABCD Landstinget i Uppsala Län Folkhälsoarbete Styrgruppen har tagit fram ett kunskapsunderlag Levnadsvanor kunskapsunderlag för LUL. Kunskapsunderlaget ska användas tillsammans med godkända journalmallar för levnadsvanor och är reviderat i maj Styrgruppen har under denna gransknings genomförande upphört. Landstingsdirektören har istället beslutat om att ett programråd för hälsoinriktad hälso- och sjukvård utifrån den nationella strukturen förprogramråd. 6. Programrådet har till uppgift att samordna landstingets interna arbete inom området samt det arbete som det innebär att landstinget är medlem i nätverket hälsofrämjande hälso- och sjukvård (HFS). Programrådet ska även samordna övriga landstingsgemensamma frågor inom hälsoinriktad hälso- och sjukvård. Rådet består av varje förvaltnings processledare för nätverket hälsofrämjande hälso- och sjukvård och vid behov kan andra adjungeras. Programrådets arbete ska integreras med landstingets arbete med värdebaserad vård. Enheten för kunskapsstöd representerar även landstinget i grupperna RAFF (regional arbetsgrupp för folkhälsofrågor, se avsnitt 6.1.3), Specialitetsråd för folkhälsorapportering och strategiskt folkhälsoarbete samt Regionalt Cancercentrums (RCC) vårdprogramsgrupp för prevention. Specialitetsrådet och RCC:s preventionsgrupp är regionala grupperingar under Samverkansnämnden i Uppsala Örebrosjukvårdsregion. Enheten ansvarar också för landstingets partnerskap med den idéburna sektorn där syftet är att skapa förutsättningar för ett gott liv i länet. Det är en tjänsteman vid enheten som representerar landstingets ledningskontor/landstinget i ovanstående grupperingar. Det fanns tidigare en samhällsmedicinsk enhet inom ledningskontoret. Funktionerna som den samhällsmedicinska enheten ansvarade för har integrerats med övriga uppgifter inom landstingets ledningskontor Närvård Närvård är ett samlingsbegrepp för det samverkansarbete som bedrivs inom hälso- och sjukvård och social omsorg mellan kommunerna och Landstinget i Uppsala län. Närvård är den arena där landstingets och kommunernas insatser tangerar varandra, och där nära samverkan med länets kommuner sker. Närvårdsarbetet omfattar enligt närvårdsstrategin samverkan kring hälsofrämjande, förebyggande, diagnostiserande, behandlande, rehabiliterande, omvårdande och stödjande insatser som är samhällsekonomiskt rimliga att bedriva lokalt. Landstingets samtliga hälso- och sjukvårdsförvaltningar är mer eller mindre involverade i närvårdsarbetet. För att hålla ihop närvårdsarbete som berör flera förvaltningar finns närvårdsstrateger vid enheten för analys och utveckling inom landstingets ledningskontor. En viktig länk mellan landsting och kommun utgörs av närvårdskoordinatorerna som finns i respektive kommun och som samordnar det lokala arbetet. Närvårdskoordinatorerna är samfinansierade av kommunerna och landstinget men är placerade i kommunerna. I mars 2015 beslutade hälso- och sjukvårdsstyrelsen om en ny strategi för närvårdsarbete 6 Landstingsdirektörsbeslut CK KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved. 16

101 ABCD Landstinget i Uppsala Län Folkhälsoarbete för tidperioden Bland annat nämns att prioriterade målgrupper och områden under perioden ska vara Barn och unga Äldre multisjuka Psykisk ohälsa (alla åldrar) Landstinget ska också ta initiativ till att en ny viljeinriktning för närvården tas fram i samverkan med länets kommuner Folkhälsomedel Hälso- och sjukvårdsstyrelsen har avsatt kr årligen för lokala folkhälsoprojekt. Tidigare var det länsberedningarna som tog emot ansökningar och beviljade projektmedel. I och med att linberedningarna upphörde vid årsskiftet övergick ansvaret för dessa projektmedel till Hälso- och sjukvårdsstyrelsen. Avsatta medel för folkhälsoprojekt har funnits sedan år År 2011 reviderades kriterierna för att erhålla medel för folkhälsoprojekt. Det övergripande kriteriet är att folkhälsomedel ska ges till projekt som bedrivs i samverkan med flera aktörer där landstinget är en aktör. Andra aktörer kan vara kommuner och olika intresseorganisationer 7. Ansökningarnas omfattning har varierat mellan cirka kr till kr under åren 2013 och Ett problem som beskrivs är att flera av de organisationer som önskar söka medel har svårigheter att samfinansiera projekten vilket är ett krav för att medel ska beviljas. Det pågår för närvarande en diskussioner om hur dessa medel skall användas. Inget beslut är däremot tagit i frågan. För år 2015 har det inkommit en ansökan á kr Nätverket för Hälsofrämjande hälso- och sjukvård Landstinget är sedan år 2015 medlem i nätverket för hälsofrämjande sjukvård (HFS). Det svenska nätverket etablerades Nätverket är en del av det internationella nätverket Health Promoting Hospitals and Health services, HPH, initierat av WHO Det finns processledare för HFS i respektive förvaltning och hälso- och sjukvårdsdirektören är ledamot av HFS presidium. Som medlem förbinder sig landstinget att arbeta för en mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård. Den 22 juli 2015 beslutade hälso- och sjukvårdsdirektören om organisation för det landstingsgemensamma medlemskapet i HFS 8. Beslutet innebär att det bildas en styrgrupp för HFS i landstinget. Styrgruppen består av samtliga förvaltningschefer för hälso- och sjukvård och folktandvård. Som beskrivs ovan har det också bildats ett programråd för hälsoinriktad hälso- och sjukvård. 7 Övriga kriterier återfinns i beslut HSS dnr Hälso- och sjuvårdsdirektörsbeslut dnr 12/ KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved. 17

102 ABCD Landstinget i Uppsala Län Folkhälsoarbete Förebyggande arbete - sexuellt överförbara sjukdomar (STI) STI-arbetet samordnas av landstingets ledningskontor genom STI-samordnaren på smittskyddsenheten. Smittskyddsenheten arbetar förebyggande och hälsofrämjande bl.a. genom vaccinationsfrågor och arbetet med STI. Samarbete kring STI-frågor sker på flera olika förvaltningar inom landstinget samt med flera olika enheter utanför landstinget Befolkningsundersökningar Landstingets uppdrag att analysera och sprida kunskap om befolkningens hälsa och hälsans fördelning i länet, samordnas av enheten för analys och utveckling. Det sker främst genom de två befolkningsundersökningarna Liv och hälsa ung och Hälsa på lika villkor Liv och hälsa ung Liv och hälsa ung är en undersökning som genomförs i samarbete mellan Regionförbundet, Landstinget i Uppsala län och länets kommuner. Elever i årskurs 7 och 9 i grundskolan samt årskurs 2 på gymnasiet svarar på frågor om hälsa, levnadsvanor och livsvillkor. Landstinget och länets kommuner delar på kostnaden för undersökningen och i samverkan sker genomförande, analys och uppföljning. Regionförbundet har spridit materialet i länsgemensamma grupper och i övrigt står landsting och kommuner för den egna spridningen. Resultaten från undersökningen är ett möjligt underlag för att planera insatser inom såväl hälso- och sjukvården som kommunernas samhälls- och välfärdsarbete. Materialet från undersökningen används även i forskningsprojekt vid Uppsala universitet Hälsa på Lika villkor Hälsa på lika villkor (HLV) genomförs vartannat år (tidigare varje år) av Folkhälsomyndigheten. Vart fjärde år har landstingen i Uppsala-Örebro sjukvårdsregion inom ramen för CDUSTsamarbetet (Uppsala, Sörmland, Västmanland, Värmland och Örebro län) finansierat ett extra urval. Syftet med HLV är att få en bild över hälsoutvecklingen i Sverige över tid. Landstingets ledningskontor har spridit resultaten på förfrågan eller genom att själv föreslå presentationer i olika sammanhang. Det har också gått ut information inom landstinget att information kan efterfrågas. Efterfrågan om presentationer av HLV är låg. Från och med år 2016 kommer Landstinget i Uppsala län, genom samverkan inom ramen för WCDUST-samarbetet (Dalarna, Uppsala, Sörmland, Västmanland, Värmland och Örebro län), att genomföra en ny befolkningsundersökning vid sidan om HLV. Undersökningen kommer att delas in i tre åldersgrupper där varje åldersgrupp kommer att ha 70 procent av frågorna gemensamt med de andra grupperna och 30 procent av frågorna kommer att vara unika för den egna åldersgruppen. Nytt för kommande undersökningar är också att en del av undersökningen ska rikta sig till långtidsarbetslösa och långtidssjukskrivna. År 2016 kommer Landstinget i Uppsala län att göra en egen enkätundersökning riktad till personer med syn- och hörselproblematik KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved. 18

103 ABCD Landstinget i Uppsala Län Folkhälsoarbete Akademiska sjukhuset Enheten för hälsofrämjande sjukvård På Akademiska sjukhuset finns en enhet inom sjukhusadministrationen som heter hälsofrämjande sjukvård. Enheten har tillgång till fysioterapeut, dietist, sjuksköterska, en vårdutvecklare och läkare som är specialutbildade i motiverande samtal. Enheten arbetar med frågor som alkohol (upptäckande av riskbruk, råd kring begränsad konsumtion), FaR fysisk aktivitet, matvanor, motiverande samtal, tobak och Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder. Vad gäller motiverande samtal implementerades under åren ett gemensamt metodstöd i motiverande samtal inom landstinget genom medel från hälso- och sjukvårdsstyrelsen och detta arbete utvecklades och samordnades från enheten. Akademiska sjukhuset är, från och med 2015, ansvarigt för utbildning och utveckling av detta område för hela landstinget. Sjukhuset erbjuder exempelvis grundutbildningar och handledning i metoden Motiverande samtal Arbets- och miljömedicin Arbets- och miljömedicin vid Akademiska sjukhuset är landstingen i Dalarnas, Gävleborgs och Uppsala läns gemensamma resurs. Arbets- och miljömedicins övergripande uppdrag är att utgöra ett kunskapscentrum och en expertfunktion för övriga aktörer i upptagningsområdet som arbetar med att förebygga sjukdom och dålig hälsa relaterat till arbetsliv och miljön inom- och utomhus. Arbetet är inriktat på fysikaliska, kemiska, biologiska, ergonomiska och psykosociala hälsorisker i miljön. Nödvändiga hjälpdiscipliner är bland annat toxikologi, psykologi, epidemiologi och biostatistik, beteendevetenskaplig utrednings- och testmetodik, hygienisk och ergonomisk mätmetodik samt laboratorieverksamhet. Arbets- och miljömedicinen spänner över ett stort kunskapsområde; alltifrån miljöns påverkan på cellnivå till t.ex. arbetsorganisationens inverkan på hälsan Barnhälsovårdens länsavdelning Barnhälsovårdens länsavdelning vid Akademiska barnsjukhuset ansvarar för den medicinska verksamheten vid alla barnavårdscentraler, BVC, i Uppsala län. Länsavdelningen har ansvar för att ta fram riktlinjer för barnhälsovård och att ge service både till privata och offentliga vårdgivare som ansvarar för barnhälsovård. Länsavdelningen fungerar som konsult i olika barnhälsovårdsfrågor, till exempel vaccinationer och metodfrågor. Utbildning, kvalitetskontroll och metodutveckling är avdelningens huvuduppgifter. En av arbetsuppgifterna är att följa upp barns hälsa utifrån insamlade data och att beskriva om de insatser som görs runt om i länet ger avsett resultat Mödrahälsovården i Uppsala län Mödrahälsovårdsenheten vid Akademiska sjukhuset är en länsresurs men är organisatoriskt knuten till kvinnosjukvården vid Akademiska sjukhuset KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved. 19

104 ABCD Landstinget i Uppsala Län Folkhälsoarbete Enhetens uppdrag är att samordna och utveckla mödrahälsovården inom Uppsala län både för landstingsdriven och privat verksamhet. Mödrahälsovårdsenheten ansvarar för vidareutbildning av barnmorskor och läkare inom mödrahälsovården samt kvalitetsuppföljning. Samordningsansvaret gäller för barnmorskemottagningarnas samtliga verksamhetsområden för att säkerställa en väl fungerande mödrahälsovård i hela Uppsala län Lasarettet i Enköping Lasarettet i Enköping arbetar med hälsofrämjande och förebyggande frågor utifrån fyra perspektiv: styrning och ledning, patient, medarbetare och befolkning. Följande funktioner finns tillsatta för detta arbete: en processledare, en livsstilskoordinator och en hälsosamordnare. Lasarettets övergripande arbete med hälsoinriktade frågor koordineras av processledaren som har ansvar för att återkoppla resultat och fastställa mål och handlingsplan till lasarettets styrgrupp för hälsoinriktad hälso- och sjukvård utifrån vårdöverenskommelsen. Livsstilskoordinatorns uppgift är att arbeta med praktiska frågor kopplade till implementeringen av Socialstyrelsens riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder. Det hälsofrämjande och förebyggande arbetet på lasarettet leds av en styrgrupp tillika lasarettets ledningsgrupp. Under styrgruppen finns en beredningsgrupp samt en ombudsgrupp. Det hälsofrämjande och förebyggande arbetet på enhets-/avdelnings-/sektionsnivå organiseras genom ett HFS-team Primärvårdsförvaltningen Arbetet med hälsoinriktad hälso- och sjukvård ingick som en del i FFoU-enheten inom Primärvården till och med december Verksamheten var anslagsfinansierad där 2,75 tjänst besattes av hälsoplanerare, 1 heltidstjänst av psykolog med specialuppdrag tobak och motiverande samtal och 0,4 tjänst av chefsfunktion. Uppdraget inom hälsoinriktad hälso- och sjukvård gick vid årsskiftet i sin helhet över till Hälsa och habilitering, Primärvårdens uppdrag inom hälsoinriktat arbete omfattas idag av det som finns beskrivet i Regelbok för vårdcentral, se avsnitt Sedan 1 januari 2014 finns en utvecklingsenhet inom Primärvården. Utvecklingsenheten finansieras av förvaltningens vårdcentraler, och ett huvuduppdrag för enheten är att stödja verksamheterna i arbetet med att utföra uppdragen i regelboken. Primärvården har en processledare (liksom övriga förvaltningar) för arbetet inom Nätverket Hälsofrämjande hälso- och sjukvård och representanter i temagrupper inom ramen för HFS Folktandvård Tandhälsan är en viktig och relevant indikator för hur hälsan fördelar sig i ett samhälle. Den förebyggande tandvården är en del samhällets folkhälsoarbete. Uppdraget beskrivs i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen avtal med folktandvården. Folktandvårdens förvaltningen ska även medverka i och arbeta utifrån intentionerna i nätverket Hälsofrämjande sjukvård (HFS-nätverket) samt delta i programrådet för hälsoinriktad hälso- och sjukvård och landstingets styrgrupp för HFS KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved. 20

105 ABCD Landstinget i Uppsala Län Folkhälsoarbete Hälsa och habilitering Landstingsfullmäktige beslutade i april 2013 att omfördela ansvaret för den anslagsfinansierade delen av primärvården från landstingets primärvårdsförvaltning till Hälsa och habilitering respektive Akademiska sjukhuset från den 1 januari De verksamheter som omfattas av fullmäktiges beslut överfördes till Hälsa och habilitering respektive Akademiska sjukhuset från år I vårdöverenskommelse med Hälsa och habilitering står det att förvaltningen har att ansvara för vissa anslagsfinansierade primärvårdsverksamheter, varav följande ligger inom ramen för folkhälsoområdet: Samordning och utveckling av hälsoinriktad hälso- och sjukvård i primärvården samt inom den egna förvaltningen Funktionen ska vara ett stöd till alla primärvårdsutförare i deras arbete med att utveckla en hälsoinriktad hälso- och sjukvård. Hälsa och habilitering ansvarar för samordning av den egna förvaltningens samt alla primärvårdsaktörers arbete vad avser till exempel tobaksavvänjning, motiverande samtal och implementering av riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder samt samordningsansvar för den landstingsövergripande friskvårdslotsningen och FaR. Förvaltningen ska även medverka i och arbeta utifrån intentionerna i nätverket Hälsofrämjande sjukvård (HFS-nätverket) samt delta i programrådet för hälsoinriktad hälso- och sjukvård och styrgruppen för HFS. Hälsa och habilitering ansvarar utöver ovan för utvecklingen av hälsoinriktad hälso- och sjukvård inom habiliteringsverksamheten. I och med den nya organisationen överfördes 3,75 tjänster samt 0,4 tjänst chefsfunktion (preliminära siffror) till Hälsa- och habilitering för arbetet med samordning och utveckling av hälsoinriktad hälso- och sjukvård i primärvården. Tjänsterna var tidigare fördelande på 2,75 tjänster hälsoplanerare och 1 tjänst psykolog med specialuppdrag tobak och motiverande samtal. Hälsa och habilitering har valt att ha kvar tjänsten med specialuppdrag tobak samt 2 hälsoplanerare, dessa tre tjänster är placerade på Hälsa och habiliterings folkhälsoenhet. Resterande del omvandlades till en strategisk hälsoplanerare och tillhör Hälsa och habiliterings ledningskontor. Den strategiska hälsoplaneraren arbetar bland annat med omvärldsbevakning och implementering av sjukdomsförebyggande metoder inom den egna förvaltningen. Folkhälsoenheten inom Hälsa och habilitering har i uppdrag att utveckla och stödja det hälsoinriktade arbetet för den samlade primärvården samt ansvarar för vissa landstingsövergripande samordningsuppdrag såsom tobakspreventivt arbete, Fysisk aktivitet på recept, friskvårdslotsning och familjecentraler i Uppsala län. Hälsoäventyret vars uppdrag är att möta barn och komplettera skolundervisningen med hälsoundervisning utifrån olika program, bland annat om kroppen, sömn och stress, tobak och alkohol. Förutom ovanstående gör Hälsoäventyret utbildningsinsatser till föräldrar och samverkar med skolsköterskor och ungdomsmottagningar. Tobaksförebyggande arbete Förvaltningen har samordningsansvar för det landstingsövergripande tobakspreventiva arbetet. Förvaltningen ska vara ett branschstöd för den samlade primärvården i länet KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved. 21

106 ABCD Landstinget i Uppsala Län Folkhälsoarbete Samordning av familjecentraler En familjecentral är en mötesplats för familjer, där man kan knyta kontakter, få information, kunskap, råd och stöd. Familjecentral kan vara ett tilläggsåtagande för vårdcentraler. Vid familjecentralen finns personal från barnhälsovård, mödrahälsovård, socialtjänst och öppen förskola. Samordning av ungdomsmottagningar I samarbete med mödrahälsovårdsenheten, smittskyddsenheten, ungdomshälsan och länets ungdomsmottagningar har enheten ett ansvar att utveckla en samordning av länets samtliga ungdomsmottagningar. Ungdomsmottagningarna riktar sig till alla ungdomar upp till 20 år, som har frågor kring sexualitet, preventivmedel, aborter, venereologiska sjukdomar eller samtal och rådgivning för ungdomar med psykisk ohälsa. Hälsa och habilitering ska vara delaktiga i processen med att se över förvaltningstillhörighet för Ungdomshälsan som idag är placerad vid Akademiska sjukhuset. Hälsa och habilitering erhöll under 2014 anslag till en samordningschef för att kunna arbeta med att prioritera primärvårdens deltagande i närvårdsgrupperingar och fördela arbetet inom vårdnivån primärvården. Samordningschefens huvuduppdrag är att samordna flera samverkansuppdrag inom Hälsa och habilitering. Det handlar dels om stödet till primärvården som helhet och i det samarbetar samordningschefen med FoU-chef, chefsläkare och verksamhetschef för bland annat folkhälsoenheten Samlade iakttagelser och bedömning - landstingets organisation Det förebyggande perspektivet har alltid funnits i hälso- och sjukvården och i andra välfärdsområden och är en del av samhällets samlade folkhälsoinsatser. Som beskrivs ovan är det många områden som på olika sätt arbetar för att förebygga ohälsa/främja hälsa. Det bedrivs ett omfattande hälso- och sjukdomsförebyggande arbete i landstingets verksamheter. Dels genom implementeringen av nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande arbete men också i det vardagliga arbetet i mötet med enskilda patienter. Flertalet av våra respondenter beskriver att man uppfattar landstinget stödjande funktioner inom folkhälsoområdet som splittrat. Vi delar den uppfattningen. Från förvaltningarna önskar man ett mer landstingsövergripande förhållningssätt avseende det hälsoinriktade arbetet inom hälso- och sjukvården. Förutsättningarna för detta har ökat i och med bildandet av det nya programrådet. Vi anser också att det befolkningsinriktade och patientinriktade folkhälsoarbetet inte kan särskiljas helt och hållet. Därför anser vi att landstinget och hälso- och sjukvården i större utsträckning bör medverka i det regionala befolkningsinriktade folkhälsoarbetet i samverkan med kommunerna och andra aktörer i länet. Kartläggningen av landstingets insatser inom folkhälsoområdet bör kunna utgöra en grund för en genomgripande översyn för hur landstinget ska samordna sitt folkhälsoarbete i större utsträckning. I en sådan översyn bör närvårdssatsningen tas med som en viktig del. Vår uppfattning är en stor del av de stödjande och samordnande resurserna borde kunna samordnas inom landstingets ledningskontor KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved. 22

107 ABCD Landstinget i Uppsala Län Folkhälsoarbete Från med år 2014 har förvaltningen Hälsa- och habilitering övertagit en del samordnande och stödjande funktioner inom det hälsofrämjande arbetet riktat till såväl landstingets som privata vårdcentraler. Inom Hälso- och habiliteringsförvaltningen har det bildats en folkhälsoenhet. Namnet är missvisande och uppfattas lätt som landstingets folkhälsoenhet. Ett namnbyte bör äga rum för att bättre beskriva enhetens uppdrag. Vår bedömning är att de folkhälsomedel som Hälso-och sjukvårdsstyrelsen kan bevilja samverkansprojekt inte har uppfyllt förväntat syfte. Det pågår för närvarande en diskussion om hur dessa medel ska användas. Inget beslut är taget i av styrelsen. Vi anser att Hälso- och sjukvårdsstyrelsen bör följa upp vilka effekter som uppnåtts med dessa medel. Därefter är anser vi att kriterierna för att få del av folkhälsomedel bör omformuleras och förslagsvis samordnas med den närvårdsatsning som sker i samverkan mellan länets kommuner och landstinget. I och med att Folkhälsopolicyn har integrerats med RUS finns det som tidigare nämnts inga direkta handlingsplaner för folkhälsoarbetet i länet. Vår bedömning är att landstinget utifrån den genomförda kartläggningen bör ta fram en landstingsövergripande handlingsplan/inriktningsmål för folkhälsoarbete inom landstinget. En sådan handlingsplan/inriktningsmål skulle vara ett av underlagen för hur den planerade Regionen ska utforma sitt folkhälsoarbete. KPMG AB, dag som ovan Örjan Garpenholt Projektledare 2015 KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved. 23

108

109 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN FÖREDRAGNINGSPROMEMORIA Sammanträdesdatum Sida Landstingsstyrelsen (52) Handläggare: Björn Larsson Dnr CK Granskning av landstingets delårsrapport 2015 svar till revisionen Förslag till beslut Landstingsstyrelsen beslutar att lämna svar till landstingets revisorer enligt bilaga. Bilaga 68 Ärendet Utifrån revisionsgranskningen avseende landstingets delårsrapport 2015 har landstingets revisorer sammanfattat ett antal iakttagelser till landstingsstyrelsen. Iakttagelserna som revisorerna har sammanfattat är bland annat att: de finansiella målen inte uppnås, prognostiserad måluppfyllelse inte kan anses som tillfredsställande, landstinget inte har lämnat delårsrapporter per nämnd, styrelse. Kopia till: Landstingets revisorer Ekonomidirektören Förvaltningarnas ekonomichefer Exp Sign. Ordförandes sign Justerandes sign Utdragsbestyrkande

110 FÖRSLAG Dnr CK Ekonomiavdelningen Björn Larsson Tfn E-post Landstingsstyrelsen Revisionssvar avseende granskning av landstingets delårsrapport 2015 Utifrån revisionsgranskningen avseende landstingets delårsrapport 2015 har landstingets revisorer sammanfattat ett antal iakttagelser till landstingsstyrelsen. Iakttagelserna som revisorerna har sammanfattat är bland annat att: de finansiella målen inte uppnås, prognostiserad måluppfyllelse inte kan anses som tillfredsställande, landstinget har inte lämnat delårsrapporter per nämnd, styrelse. Landstingsstyrelsen överlämnar följande svar till landstingets revisorer. Finansiella mål Landstinget har i dag en för hög ökningstakt av nettokostnaderna, vilket är mycket allvarligt. Ökningstakten på kostnadssidan är hög samtidigt som intäkterna inte följer med i samma takt. Stora investeringar görs i fastigheter vilket genererar driftskostnadsökningar redan idag och dessa kommer att öka kommande år. Även pensionskostnaderna kommer att öka mycket framöver. Från 2016 har landstinget en styrelsestruktur som bättre ska kunna möta dessa utmaningar. Samtidigt krävs årliga effektiviseringsåtgärder för att landstinget framöver ska kunna ha en ekonomi i balans samt nå de finansiella målen. Under 2016 kommer ett stort fokus läggas på att nå en ekonomi i balans. Det är dock viktigt att landstinget ändå kan leverera en hälso- och sjukvård och kollektivtrafik m.m. med hög tillgänglighet och en bra kvalitet. Verksamhetens mål Målen som sätts i landstinget är mycket utmanande och det varierar hur långt respektive förvaltning har kommit avseende olika mål, därav den låga måluppfyllelsen. Landstingsstyrelsen är inte heller nöjd med den låga måluppfyllelsen. Ett arbete pågår i skrivande stund med att nå en mer ändamålsenlig målstyrning Landstingets ledningskontor Slottsgränd 2A Box Uppsala tfn vx fax org nr

111 2 (2) Årsredovisningar upprättas per styrelse och nämnd Precis som landstingets revisorer skriver så kommer landstinget från 2016 att lämna delårsrapport och årsredovisning per styrelse/nämnd. För Landstinget i Uppsala län Börje Wennberg Landstingsstyrelsens ordförande Kerstin Westholm T.f. landstingsdirektör

112

113

114

115

116

117

118

119

120

121

122

123

124

125

126

127

128

129

130

131 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN FÖREDRAGNINGSPROMEMORIA Sammanträdesdatum Sida Landstingsstyrelsen (52) Handläggare: Angelica Wiklund Dnr CK Granskning av attestrutiner rörande inköp 2015 svar till revisionen Förslag till beslut Landstingsstyrelsen beslutar att lämna svar till landstingets revisorer enligt bilaga. Bilaga 69 Ärendet Landstingets revisorer har genomfört en granskning av landstingets attestrutiner för 2015 för att kartlägga och bedöma om landstingets attestrutiner för köp är ändamålsenliga. Utifrån granskningen har landstingets revisorer sammanfattat ett antal iakttagelser till landstingsstyrelsen. Revisorerna rekommenderar landstingsstyrelsen att: införa beloppsgränser för beslutsattest för samtliga attestanter i landstingets inköpssystem, samt att för fakturor med mycket höga belopp för dubbla beslutsattestanter införas, se över rutiner för inköp och att inköp följer ingångna ramavtal, kontrollerna av aktualitet i attesträtter och behörigheter i landstingets inköpssystem (Agresso inköp) och EFH (elektronisk fakturahantering) bör formaliseras, införa kompletterande kontroller av efterlevnad av attestregler och delegationer. Kopia till: Revisionschefen Ekonomidirektören Förvaltningarnas ekonomichefer Exp Sign. Ordförandes sign Justerandes sign Utdragsbestyrkande

132 FÖRSLAG Dnr CK Ekonomiavdelningen Angelica Wiklund Tfn E-post Landstingsstyrelsen Revisionssvar avseende Granskning av attestrutiner rörande inköp 2015 Utifrån revisionsgranskningen avseende attestrutiner rörande inköp har landstingets revisorer sammanfattat ett antal iakttagelser till landstingsstyrelsen. Landstingsstyrelsen överlämnar följande svar till landstingets revisorer. Beloppsgränser för beslutsattest för samtliga attestanter i landstingets inköpssystem (Agresso Inköp) och EFH Landstinget delar revisorernas syn på att landstinget bör införa beloppsgränser för beslutsattest. Redan idag används beloppsgränser inom ett antal förvaltningar. Det finns dock idag inte något krav på att beloppsgränser för beslutsattest ska finnas för samtliga förvaltningar. De nivåer som fastställs bör så långt det är möjligt införas för både landstingets inköpssystem (både order och faktura) och EFH. Översyn av rutiner för inköp Landstinget arbetar för att öka andelen inköp som görs i landstingets inköpssystem. I och med att alla leverantörer som finns upplagda i landstingets inköpssystem är upphandlade underlättar vi för beställaren att välja rätt leverantör. Det är även endast för inköp som sker i landstingets inköpssystem som det är möjligt att ha systemstöd för att säkra att en beställning godkänns (beslutsattesteras) innan den skickas till leverantören. För fakturor som inkommer i EFH-flödet har varan/tjänsten som fakturan avser, i de flesta fall, redan levererats och det är därmed svårt för landstinget att frånsäga sig kostnaden. Landstinget delar revisorernas syn av att beställarens och beslutsattestantens ansvar att säkerställa att inköp sker i enlighet med landstingets regelverk bör förtydligas. Under 2016 kommer landstinget att genomföra ett projekt som syftar till att definiera de insatser som bedöms nödvändiga för att säkra att organisationen ges förutsättningar att säkra att landstingets regelverk för inköp följs. Kontrollerna av aktualitet i attesträtter och behörigheter i landstingets inköpssystem och EFH bör formaliseras Landstinget genomför årligen kontroller av behöriga attestanter/beloppsgränser/ersättare etc. Dokumentationen för dessa kontroller kan förbättras. Landstinget delar revisorernas syn Landstingets ledningskontor Slottsgränd 2A Box Uppsala tfn vx fax org nr

133 2 (2) vad gäller att ytterligare formalisera processen och tydligare dokumentera när och hur dessa kontroller ska genomföras. Kompletterande kontroller av efterlevnad av attestregler och delegationer Landstinget delar revisorernas syn på att, inom ramarna för den internkontroll som görs på ekonomienheten, addera vissa kontrollpunkter. Fokus för dessa kontroller ska ligga på att säkra att fastställd delegationsordning efterlevs, samt att de som haft en roll som ersättare endast hanterat poster som faller inom ramarna för ersättarrollen. För Landstinget i Uppsala län Börje Wennberg Landstingsstyrelsens ordförande Kerstin Westholm T.f. landstingsdirektör

134

135

136

137

138

139

140

141

142

143

144

145

146

147

148

149 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN FÖREDRAGNINGSPROMEMORIA Sammanträdesdatum Sida Landstingsstyrelsen (52) Handläggare: Angelica Wiklund Dnr CK Granskning av löneredovisning 2015 svar till revisionen Förslag till beslut Landstingsstyrelsen beslutar att lämna svar till landstingets revisorer enligt bilaga. Bilaga 70 Ärendet Utifrån revisionsgranskningen avseende löneredovisning 2015 har landstingets revisorer sammanfattat ett antal iakttagelser till landstingsstyrelsen. Syftet med granskningen var att kartlägga och bedöma landstingets rutiner och kontroller för en korrekt löneredovisning. Iakttagelserna som revisorerna har sammanfattat, och som landstinget bör vidta för att förbättra sin interna kontroll avseende löneredovisning, är bland annat att: Införa en rutin som säkerställer att avslut av anställning sker i samtliga system i samband med att anställningen upphör. Införa rutin för uppföljning av semesteruttag och att reglerna i Allmänna bestämmelser efterföljs. Att se över attestordningssystemet och försöka hitta en lösning som gör att samtliga som ges behörighet att attestera inköp och löner finns upplagda i och kan kontrolleras mot aktuellt attestregister. Införande rutiner för tilldelning av behörigheter i Medinet för att öka tillförlitligheten i de attesterade löneutbetalningarna. Överväga att minska övertidsskulden. Kopia till: Revisionschefen Ekonomidirektören Förvaltningarnas ekonomichefer Exp Sign. Ordförandes sign Justerandes sign Utdragsbestyrkande

150 Dnr CK Ekonomiavdelningen Angelica Wiklund Tfn E-post Landstingsstyrelsen Revisionssvar avseende granskning av löneredovisning 2015 Utifrån revisionsgranskningen avseende landstingets löneredovisning 2015 har landstingets revisorer sammanfattat ett antal iakttagelser till landstingsstyrelsen. Landstingsstyrelsen överlämnar följande svar till landstingets revisorer. Översyn av rutiner kring avslutad anställning Varje chef har i sitt uppdrag att utföra månatliga lönekostnadsuppföljningar. För att underlätta uppföljningen görs sedan 2015 automatiska utskick av nettolönelistor. Vid den månatliga uppföljningen sker därmed även kontrollen avslutad anställning. Genom förvaltningarnas internkontroll kan det säkerställas att rutiner och regelverk efterlevs. Införande av rutin för uppföljning av semesteruttag Landstinget har rutiner för uppföljning av uttagna och sparade semesterdagar i syfte att säkerställa att lag och avtal följs. Befintliga rutiner för uppföljning har under 2015 justerats något. Under 2016 tillförs internkontrollrutin för att säkerställa att befintliga rutiner efterlevs. Översyn av attestordningssystemet En översyn av attestförteckningen, med syfte att se hur förteckningen kan anpassas till de behov som finns för attestanter i landstingets HR system, kommer att påbörjas under hösten Införande av rutin för tilldelning av behörigheter i Medinet Rutin och dokumentation för behörighetstilldelning i Medinet kommer att tas fram under första tertialet Övervägande av hantering av övertidsskulden För att minska den växande övertidsskulden föreslås att landstinget ska överväga att kompensera inarbetad övertid i kontant ersättning istället för i ledighet. Utredning av hur våra it-system kan hantera detta pågår och kommer att slutföras under Utöver det behöver även de ekonomiska konsekvenserna och kompetensförsörjningsbehovet för verksamheten utredas. Landstingets ledningskontor Slottsgränd 2A Box Uppsala tfn vx fax org nr

151 2 (2) För Landstinget i Uppsala län Börje Wennberg Landstingsstyrelsens ordförande Kerstin Westholm T.f. landstingsdirektör

152

153

154

155

156

157

158

159

160

161

162

163

164

165

166

167

168

169 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN FÖREDRAGNINGSPROMEMORIA Sammanträdesdatum Sida Landstingsstyrelsen (52) Handläggare: Anna Sandström Dnr CK Sveriges bästa kvinnoklinik och ett sjukhus för barn, inrett för barn svar på motion Förslag till beslut Landstingsstyrelsen föreslår landstingsfullmäktige besluta att anse motionen besvarad med vad som anförs i redovisningen av ärendet. Bilaga 71 Ärendet Lina Nordquist (L), Jenny Gavelin (L) och Kajsa Dovstad (L) har i motionen, Sveriges bästa kvinnoklinik och ett sjukhus för barn, inrett för barn, påtalat behovet av moderna och ändamålsenliga lokaler för Akademiska sjukhusets Kvinnoklinik och Akademiska barnsjukhuset. I motionen föreslås att landstingsfullmäktige ger landstingsstyrelsen i uppdrag: - att i samråd med Akademiska sjukhusets kvinno- och barnsjukvård genomföra en fördjupad analys av behovet av moderna, mer ändamålsenliga lokaler, - att då verksamhetens lokalbehov klarlagts fatta beslut om förstudie för att närmare studera lämpliga handlingsalternativ. Kopia till: Landstingsfullmäktige Exp Sign.- Ordförandes sign Justerandes sign Utdragsbestyrkande

170 Dnr CK Produktionsavdelningen Anna Sandström Tfn E-post Landstingsstyrelsen Svar angående motion om Sveriges bästa kvinnoklinik och ett sjukhus för barn, inrett för barn Fullmäktigeledamöterna Lina Nordquist (L), Jenny Gavelin (L) och Kajsa Dovstad (L) har i motionen, Sveriges bästa kvinnoklinik och ett sjukhus för barn, inrett för barn, påtalat behovet av moderna och ändamålsenliga lokaler för Akademiska sjukhusets Kvinnoklinik och Akademiska barnsjukhuset. I motionen föreslås att landstingsfullmäktige ger landstingsstyrelsen i uppdrag: - att i samråd med Akademiska sjukhusets kvinno- och barnsjukvård genomföra en fördjupad analys av behovet av moderna, mer ändamålsenliga lokaler, - att då verksamhetens lokalbehov klarlagts fatta beslut om förstudie för att närmare studera lämpliga handlingsalternativ. Motionen har överlämnats till produktionsstyrelsen för yttrande som i ärendet har inhämtat synpunkter från sjukhusdirektören för Akademiska sjukhuset. Av yttrande från produktionsstyrelsen framgår att Akademiska sjukhuset delar motionärernas uppfattning att kvinno- och barnsjukvården är i behov av lokaler som är bättre anpassade för dagens vårdbehov och patientens och anhörigas förväntningar. Den medicinska vården och omvårdnaden, liksom synen på patienten och dennes anhöriga, särskilt när det gäller barn, föräldrar och syskon, har utvecklats en hel del sedan de nuvarande lokalerna byggdes. Samtidigt är lokalfrågorna en del i ett tämligen komplicerat pussel av sjukhusets samlade vårdproduktion, utvecklingsbehov och samband mellan verksamheter. På sjukhuset pågår flera större byggnationsprojekt och samtidigt som det byggs, ska verksamheten i allt väsentligt fortgå som vanligt. Vad gäller ändamålsenliga lokaler för kvinno- och barnsjukvården är status följande. Våren 2014 tog Landstingsservice och kvinno- och barndivisionen fram ett utredningsmaterial med flera alternativ för disposition av verksamheterna. I det Landstingets ledningskontor Slottsgränd 2A Box Uppsala tfn vx fax org nr

171 2 (2) alternativ som bedömdes ge bäst förutsättningar för verksamheterna, valde man att gå vidare med en förstudie för den neonatala intensivvården, kopplat till operationsresurser och därtill med uppdrag att skapa handlingsutrymme vad gäller barnintensivvårdsverksamhet, BIVA. Utredningen beräknas vara klar under hösten 2015 och frågan blir då föremål för politisk behandling. Den andra delen man valde att gå vidare med, är byggnation av snittsal för förlossningen. Den beräknas kunna vara färdigbyggd under våren Den faktiska byggtiden är preliminär och beror på den politiska beslutsgången, upphandlingsprocessen och andra byggplaner som kan kollidera med denna. Med anledning av att arbete redan påbörjats för bättre och mer ändamålsenliga lokaler för kvinno- och barnsjukvården anses motionen besvarad. Produktionsstyrelsen har lämnat ett yttrande , 80.

172

173

174

175

176

177

178

179 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN FÖREDRAGNINGSPROMEMORIA Sammanträdesdatum Sida Landstingsstyrelsen (52) Handläggare: Pierre Houdét Dnr CK Det behövs fler sjukvårdstolkar svar på motion Förslag till beslut Landstingsstyrelsen föreslår landstingsfullmäktige besluta att att bifalla motionens förslag om att se över ersättningen till tolkar, avslå motionens förslag om att se över ersättningssystemet till tolkar och att verka för fler yrkesutbildningsplatser och att statliga pengar tillförs detta. Bilaga 72 Ärendet Frank Nilsson (KD) har i motion väckt frågan rörande behov av fler sjukvårdstolkar. I motionen yrkas på att ersättningarna till tolkar i vården ses över i syfte att öka attraktionen för att bli sjukvårdstolk, att landstingets ersättningssystem ses över så att det blir möjligt för vårdcentraler att anställa egna tolkar, samt att landstinget i Uppsala län verkar för att det blir fler yrkesutbildningsplatser för tolkar och att statliga pengar tillförs detta för att öka jämlikheten i vården. Vid landstingsfullmäktige den 23 november 2015 väcks frågan om möjligheten att ersätta mottagningar även när egna anställda utför tolkuppdrag, under förutsättning att de är auktoriserade tolkar. Landstingsfullmäktige beslutade , 152, att återremittera ärendet för ytterligare beredning. I delen rörande ersättningsnivåer kan konstateras att det nu pågår en ny upphandling av tolkar. Resultatet av landstingets kommande tolkavtal kommer att innebära att skillnaden i ersättningsnivå mellan de olika tolkgrupperna helt kommer att jämnas ut. Till det kommer sedan det faktum att en ny tolkkompetensnivå tillskapas, i syfte att ytterligare stimulera till vidareutbildning och kompetenshöjning. Dessa åtgärder är till för att öka attraktionen för att bli sjukvårdstolk. Således föreslås motionen anses bifallen i denna del. När det gäller tillskapande av möjlighet för vårdcentralerna att själva anställa tolkar, får det konstateras att behovet för att täcka alla vårdcentraler och då troligtvis med flera tolkar på grund av olika språkbehov, skulle bli avsevärt mycket större än vad nu befintliga medel vid en utfördelning skulle kunna räcka till. En övergång till egna anställda tolkar förutsätter Ordförandes sign Justerandes sign Utdragsbestyrkande

180 LANDSTINGET I UPPSALA LÄN FÖREDRAGNINGSPROMEMORIA Sammanträdesdatum Sida Landstingsstyrelsen (52) således en stor höjning av medelstilldelningen, jämfört med vad som idag finns i ersättningssystemet. Således föreslås motionen avslås i denna del. Avseende tolkuppdrag ska utgångspunkten vara att god tolksed kan upprätthållas. Uttrycket god tolksed är ett samlande begrepp för det regelverk som finns på detta område, den yrkeskodex som utvecklas bland tolkar och den praxis som skapas genom Kammarkollegiets verksamhet på tolkområdet. God tolksed innefattar de krav som rimligen bör ställas på yrkesverksamma tolkar för att de ska skapa och bevara ett förtroende för den enskilda tolken och för tolkarna som yrkeskår. Regelverket för området får betecknas som tydligt. Mot bakgrund av såväl normer som praxis som finns rörande auktoriserade tolkar kan konstateras att det inte går att ha vårdpersonal som, samtidigt alternativt genom kortare avbrott i sitt vårdrelaterade arbete, också utför tolkuppdrag. Folkhögskolor och studieförbund utbildar kontakttolkar i Sverige, däribland Wiks folkhögskola som redan idag tar ett stort ansvar. Det finns ett statsbidragssystem som handhas av myndigheten för yrkeshögskolan. Det torde vara svårt för landstinget att påverka mängden yrkesutbildningsplatser och det är heller primärt inte problemet med utbildningsplatser som utgör hinder för fler utbildade sjukvårdstolkar, utan snarare det låga intresset för att genomgå utbildningen. Motionen föreslås avslås i denna del. Kopia till: Landstingsfullmäktige Exp Sign. Ordförandes sign Justerandes sign Utdragsbestyrkande

181 Dnr CK Enheten för analys och utveckling Pierre Houdet Tfn E-post Landstingsstyrelsen Yttrande över motion om behov av fler sjukvårdstolkar Landstingsstyrelsen lämnar följande yttrande över motionen angående behov av fler sjukvårdstolkar. Ärendet I en motion av Frank Nilsson (KD) väcks frågan om behov av fler sjukvårdstolkar. I motionen yrkas dels på att ersättningarna till tolkar i vården ses över i syfte att öka attraktionen för att bli sjukvårdstolk, dels att landstingets ersättningssystem ses över så att det blir möjligt för vårdcentraler att anställa egna tolkar, samt att landstinget i Uppsala län verkar för att det blir fler yrkesutbildningsplatser för tolkar och att statliga pengar tillförs detta för att öka jämlikheten i vården. Landstingsfullmäktige beslutade , 152, att återremitterad motionen för ytterligare beredning. Ersättningsnivåer för sjukvårdstolkar Domstolsverket fastställer varje år taxorna för ett antal olika tolkkategorier. Till skillnad från ersättningsnivåer för bland annat rättstolkar, så regleras inte ersättningsnivåerna för sjukvårdstolkar nationellt. Det är istället det enskilda landstinget som får bestämma ersättningsnivåerna. Generellt har sjukvårdstolkar erhållit ersättning på något lägre nivå än exempelvis rättstolkar och så synes det ha sett ut i hela landet. En förändring har nu börjat ske, bland annat har Stockholms läns landsting, Västra Götalandsregionen och region Skåne börjat se över ersättningsnivåerna för sjukvårdstolkar. Landstingets ersättning till sjukvårdstolkar enligt nu gällande avtal ligger något lägre än de av Domstolsverket varje år fastställda taxorna för rättstolkar. Landstingets nuvarande tolkavtal löper ut Genom kommande upphandling av nytt tolkavtal, som skall börja gälla , är avsikten att utjämna denna skillnad. Det kommer att ske genom att: Ersättningsnivåerna för sjukvårdstolkar kommer att ligga på samma nivå som för rättstolkar i det nya tolkavtalet. Landstingets ledningskontor Slottsgränd 2A Box Uppsala tfn vx fax org nr

182 2 (4) Det skall gälla på alla de tre existerande tolkkompetensnivåerna. I och med att den korrigeringen nu sker, så kommer skillnaden i ersättningsnivå att helt ha jämnats ut mellan de olika tolkgrupperna, vilket då bör undanröja den ekonomiska grunden till att ej utbilda sig till sjukvårdstolk. Därtill kommer också en helt ny tolkkompetensnivå att tillskapas i avtalet, i syfte att ytterligare stimulera till vidareutbildning och kompetenshöjning som sjukvårdstolk. Ersättningssystemet respektive vårdpersonal som auktoriserad tolkar Dagens ersättningssystem för tolkkostnader till vårdcentraler har för närvarande en budget på cirka 2,6 miljoner kr. Till det kommer den extra ersättning som betalas ut vid besök som kräver tolk, då det bedömts att besök där tolk behövs normalt kräver en något större tidsåtgång betalades cirka 5,9 miljoner ut i den extra ersättningen. Totalt en kostnadsnivå på cirka 8,5-9 miljoner kronor. Landstinget har för närvarande drygt 40 vårdcentraler, såväl offentliga som privata. Till det kommer också mödravårdscentraler och barnavårdscentraler. De medel som idag kan sägas finnas totalt i ersättningssystemet motsvarar cirka heltidstjänster. Om den extra ersättning som är relaterad till en större tidsåtgång vid besök som erfordrar tolk ej inkluderas, så räcker dagens medel till fyra-fem heltidstjänster. Sannolikt kommer behovet av en längre tid vid besök som kräver tolk att kvarstå. Vid ett val om övergång till att använda den ersättningen till att finansiera egna tolkar, så skulle ersättningen för den extra tidsåtgången försvinna. Det i sig skulle innebära en minskad ersättning till vårdcentralerna. Utgångspunkten bör därför vara att endast utgå från den budget som idag finns för tolkkostnader, cirka 2,6 miljoner kronor. Oavsett vilken anställningslösning som skulle väljas och hur fördelningen av de anställda tolkarna skulle se ut, så kan konstateras att behovet skulle vara stort. Flera tolkar med samma språkliga kompetens skulle behöva anställas, för att kunna verka samtidigt på flera vårdcentraler. Tolkar med olika språkliga kompetenser skulle också behöva anställas, exempelvis med utgångspunkt i vilka språk som är utbredda inom länet. Behov av ytterligare tolkbokningar, även vid en övergång till egna anställda tolkar, skulle ändå kvarstå rörande de språk, där landstinget ej hade valt att ha anställda tolkar. Behovet för att täcka alla vårdcentraler och då troligtvis med flera tolkar på grund av olika språkbehov, skulle bli avsevärt mycket större än vad nu befintliga medel skulle räcka till. En övergång till egna anställda tolkar förutsätter en stor höjning av medelstilldelningen, jämfört med vad som idag finns i ersättningssystemet. Samhället behöver kompetenta tolkar som verkar för att informationen i samtal mellan exempelvis läkare och patient, polis och brottsoffer eller advokat och misstänkt överförs korrekt. Kammarkollegiets uppdrag är att tillgodose samhällets behov av kompetenta tolkar som garanterar att informationen i dessa samtal överförs korrekt och med hög språklig standard. Kammarkollegiet har också tillsynsansvar över de drygt 1000 auktoriserade tolkar som finns i Sverige idag. Att verka som tolk är en mycket viktig uppgift som i sig bär stort ansvar. Ytterst en fråga om rättssäkerhet. Utgångspunkten för bedömningen bör vara att god tolksed kan

183 3 (4) upprätthållas. Uttrycket god tolksed är ett samlande begrepp för det regelverk som finns på detta område, den yrkeskodex som utvecklas bland tolkar och den praxis som skapas genom Kammarkollegiets verksamhet på tolkområdet. God tolksed innefattar de krav som rimligen bör ställas på yrkesverksamma tolkar för att de ska skapa och bevara ett förtroende för den enskilda tolken och för tolkarna som yrkeskår. Regelverket för området får betecknas som tydligt. Av 16 Kammarkollegiets författningssamling av dato (KAMFS 2004:1) framgår det klart att när en auktoriserad tolk utför ett tolkuppdrag, så får denne inte företräda den ena parten inför den andra. Den auktoriserade tolken får under tolkningen inte utföra någon annan uppgift än att tolka. Och av 15 samma författningssamling framgår att när en auktoriserad tolk utför ett tolkuppdrag får tolken inte ge uttryck för sina åsikter och värderingar eller på annat sätt låta dessa påverka tolkningen. Tolkens inställning till parterna får inte påverka tolkningen. Av 13 i nämnda författningssamling framgår därtill att en auktoriserad tolk, innan denne åtar sig eller fullföljer ett uppdrag, noggrant skall överväga om denne är lämplig att utföra uppdraget och den auktoriserade tolken skall avsäga sig uppdraget bland annat om denne av annan anledning är olämplig. Ovanstående påvisar en väldigt klar bild om vikten av opartiskhet och neutralitet vid tolkning. Det får inte råda något tvivel om att tolken i sitt arbete är helt opartisk och neutral. Mot bakgrund av såväl regelverket kring detta som den praxis som finns rörande auktoriserade tolkar kan konstateras att det inte går att ha vårdpersonal som, samtidigt alternativt genom kortare avbrott i sitt vårdrelaterade arbete, också utför tolkuppdrag. Det går helt enkelt inte att garantera opartiskheten och neutraliteten fullt ut. Utbildningsplatser samt statliga medel Folkhögskolor och studieförbund är aktörer som utbildar kontakttolkar i Sverige. Arbetsförmedlingen gör det också emellanåt, då i formen av arbetsmarknadsutbildning. Utbildning av kontakttolkar i Arbetsförmedlingens regi får anses falla utanför nu aktuell fråga, då den utbildningen är särskilt upphandlad av en statlig myndighet och i ett särskilt syfte. I vissa fall är utbildningen till kontakttolk avgiftsfri och i andra fall tas en avgift ut. Det finns redan ett statsbidragssystem som handhas av myndigheten för yrkeshögskolan, som därtill är tillsynsmyndighet. Genom det systemet kan således anordnare av kontakttolkutbildningar redan idag ansöka om statsbidrag, för att på så vis finansiera verksamheten. I maj 2015 lämnade myndigheten för yrkesskolan över sin slutrapport, Översyn Kontakttolk, till regeringen. Av den framgår att Det mesta pekar på att det råder stor brist på tolkar och i synnerhet kvalificerade tolkar som är utbildade och/eller auktoriserade. Samhällets behov av tolkar täcks inte i den utsträckning som är önskvärd och dagens utbildning kan inte leverera det utbud av tolkar som efterfrågas. Med ökad immigration och ett ökat antal asylsökande behövs fler kvalificerade tolkar för snabbare integration i samhällets alla system (Översyn kontakttolk slutrapport, återrapportering 2015, Myndigheten för yrkeshögskolan, MYH 2015/493, s 45). Detta gäller inte minst

184 4 (4) sjukvårdstolkar. I Sverige finns i dag knappt 150 auktoriserade sjukvårdstolkar, där det ställs högre krav på kunskaper inom specialistvård och terminologi. Specialisering till sjukvårdstolk kan ingå som del i kontakttolkutbildningen eller vara en fristående utbildning, då ofta anordnad av det enskilda tolkföretaget. Det är inte mängden yrkesutbildningsplatser, utan intresset för att genomgå utbildningen, som utgör problem. Landstinget i Uppsala län är en förvaltningsmyndighet, som i sin verksamhet har att följa förvaltningslagen och dess lagrum rörande användande av tolk. Att använda tolk vid vårdgivande är såväl en fråga om patientsäkerhet som en jämlikhetsfråga. I landstingets pågående upphandling avseende tolktjänster kommer ersättningarna att följa Domstolsverkets föreskrifter om tolktaxa, DVFS 2014:26, tabell 2 kompletterat med en mellannivå avseende kompetens för ersättning. Därmed försvinner tidigare existerande skillnad i ersättningsnivå mellan rättstolkar och sjukvårdstolkar. De höjda ersättningsnivåerna för sjukvårdstolkar, samt inrättandet av ytterligare en tolkkompetensnivå för ersättning i kommande tolkavtal, är åtgärder som gör att landstinget kan bidra till att fler väljer att bli sjukvårdstolk. Beredningen av ärendet Hälso- och sjukvårdsstyrelsen och landstingsstyrelsens personalutskott har till landstingsstyrelsen avlämnat yttranden i ärendet. Bedömning Sammantaget görs bedömningen att landstingets nya tolkavtal med samma ersättningsnivåer som för rättstolkar helt kommer att utjämna de skillnader som har funnits. Vidare, att göra om ersättningssystemet så att det möjliggör anställning av egna tolkar, samtidigt som samma tillgänglighetsnivå upprätthålls, skulle i sig kräva så betydande resurstillskott att det ej kan bedömas som genomförbart. Det kan vidare konstateras att gällande regelverk och praxis hindrar vårdpersonal från att också verka som auktoriserade tolkar och att det därmed inte finns någon möjlighet för en mottagning att använda sig av den språkkunskap vårdpersonal kan besitta. Vill vårdpersonalen verka som tolk, så är enda alternativet att man gör det som egen uppdragstagare, utanför sin anställning som vårdpersonal. Slutligen, när det gäller antal utbildningsplatser och dess finansiering, så kan konstateras att det redan idag finns en möjlighet till finansiering via statliga medel, samt att det inte är problemet med utbildningsplatser som utgör hinder för fler utbildade sjukvårdstolkar, utan snarare intresset för att genomgå utbildningen. Bilagor Översyn kontakttolk slutrapport, återrapportering 2015, Myndigheten för yrkeshögskolan, diarienummer MYH 2015/493 God tolksed, Vägledning för auktoriserade tolkar, Kammarkollegiet 2004, reviderad 2011

185

186 God tolksed Vägledning för auktoriserade tolkar

187 1 (23) Innehåll 1 Inledning Tolkens uppgift Tolk- och translatorsförordningen Kammarkollegiets tolkföreskrifter Jäv, tystnadsplikt och vittnesplikt Jäv Tystnadsplikt Vittnesplikt Kommentarer till övriga lagregler för tolkar Bilagor...13

188 2 (23) 1 Inledning Denna vägledning är principiellt utformad och vänder sig främst till auktoriserade tolkar. De rekommendationer som ges är av värde även för andra som åtar sig tolkuppdrag. Skriften ger också tolkanvändare information om tolkens uppgift. Bestämmelser om statlig auktorisation av tolkar finns i förordningen (1985:613) om auktorisation av tolkar och översättare, se bilaga 1. Kammarkollegiet är den myndighet som svarar för auktorisation av tolkar och utövar tillsyn över de auktoriserade tolkarnas verksamhet. Kammarkollegiet har utarbetat tillämpningsföreskrifter till förordningen i kollegiets tolkföreskrifter (KAMFS 2004:1), se bilaga 2. Bestämmelser för tolkar finns också i vissa andra författningar. De viktigaste är rättegångsbalken (1942:740) förvaltningsprocesslagen (1971:291) förvaltningslagen (1986:223) lagen (1975:689) om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare, se bilaga 3 offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Bestämmelserna kommenteras närmare i avsnitt 3 och 4. I avsnitt 2 kommenteras tolk- och translatorsförordningen och Kammarkollegiets tolkföreskrifter. Stockholm, november Reviderad, oktober KAMMARKOLLEGIET

189 3 (23) 2 Tolkens uppgift 2.1 Tolk- och translatorsförordningen Auktoriserade tolkar eller translatorer skall samvetsgrant utföra de uppdrag som anförtros dem och i allt iaktta god tolk- eller translatorssed. Auktoriserade tolkar eller translatorer skall avböja att utföra ett uppdrag om det finns särskilda omständigheter som kan rubba förtroendet för deras opartiskhet eller självständighet. (9 förordningen om auktorisation av tolkar och översättare) God tolksed Uttrycket god tolksed i paragrafens första stycke är ett samlande begrepp för det regelverk som finns på detta område, den yrkeskodex som utvecklas bland tolkar och den praxis som skapas genom Kammarkollegiets verksamhet på tolkområdet. God tolksed innefattar de krav som rimligen bör ställas på yrkesverksamma tolkar för att de ska skapa och bevara ett förtroende för den enskilda tolken och för tolkarna som yrkeskår. De följande avsnitten är avsedda att ge en allmän vägledning om vad god tolksed innebär. Opartiskhet Andra stycket i paragrafen understryker att tolkanvändarna alltid ska kunna förlita sig på tolkens opartiskhet och oberoende ställning. Flera av de föreskrifter som kommenteras nedan behandlar vad du ska iaktta för att bevara detta förtroende. De allmänna jävsreglerna behandlas särskilt i avsnitt Kammarkollegiets tolkföreskrifter Tolkens lämplighet för uppdraget

190 4 (23) En auktoriserad tolk skall, innan han åtar sig eller fullföljer ett uppdrag, noggrant överväga om han är lämplig att utföra uppdraget. Tolken skall avsäga sig uppdraget om han inte är kompetent att utföra det på ett tillfredsställande sätt eller om han av annan anledning är olämplig. (13 Kammarkollegiets tolkföreskrifter) Innan du som tolk åtar dig ett uppdrag bör du i möjligaste mån ta reda på så mycket om uppdraget att du kan bedöma dina möjligheter att klara av tolkningen på ett tillfredställande sätt. Du bör också informera dig tillräckligt om uppdraget så att du kan upptäcka en eventuell jävssituation. Om du bedömer att du, även efter rimliga förberedelser, inte kan klara av tolkningen bör du inte åta dig uppdraget. Om du under pågående tolkning upptäcker att du har svårt att klara ditt uppdrag bör du informera parterna om detta. Överstiger svårigheterna din förmåga bör du som regel frånträda uppdraget. Hur tolkningen utförs Under tolkningen skall en auktoriserad tolk återge all information så exakt som möjligt. (14 Kammarkollegiets tolkföreskrifter) Tolkens uppgift är att möjliggöra kommunikation mellan personer som inte talar samma språk. En tolk ska på det andra språket återge all information som lämnas. I tolkens roll ingår inte att bedöma vad som är intressant eller ointressant av det som sägs. Principen för informationsöverföringen kan sammanfattas med vittnesedens avsnitt att intet förtiga, tillägga eller förändra. En fullgod tolkning kräver att budskapet med alla dess nyanser återges så korrekt som möjligt på det andra språket. Det innebär att termer och uttryck så långt som möjligt återges på motsvarande sätt. Kraftuttryck, emotionella uttryck eller kroppsspråk bör inte tonas ner. Om du inte hinner med att tolka eller riskerar att tappa information kan du avbryta den talande på lämpligt sätt. Om du inte kan översätta en term bör du be om en omskrivning. Om du upptäcker i efterhand att du

191 5 (23) har feltolkat eller utelämnat något vid tolkningen och detta kan ha den minsta betydelse bör du informera parterna omedelbart. För aldrig diskussioner över huvudet på någon av parterna. Bara vid missuppfattning eller om du själv inte förstått ett uttryck bör du fråga och då ska den andra parten informeras om vad saken gäller. Förtydligande eller bekräftande upprepningsfrågor ska naturligtvis tolkas. Tolkningen kan störas eller avbrytas av personer som inte omfattas av tolkningssituationen. Om någon av parterna i tolkningssituationen samtalar med en utomstående bör du återge samtalet om det berör det ämne tolkningen avser. Om samtalet rör något helt annat ämne, exempelvis en privat angelägenhet, bör du nöja dig med att upplysa den andra parten om detta. Information och hjälpmedel Du kan ha med dig sedvanliga hjälpmedel. Att anteckna uppgifter, siffror och namn eller att skriva ner stolpar under konsekutivtolkning minskar risken för att något faller bort eller överförs på ett felaktigt sätt. Du ska alltid förstöra eventuella anteckningar i parternas närvaro efter avslutad tolkning. Tolkning kräver stark koncentration. Under längre tolkningar kan du behöva kortare vilopauser med rimliga mellanrum. När det gäller tolkning till/från teckenspråk krävs det ibland att två eller flera tolkar arbetar tillsammans beroende på uppdragets art och längd. Du ska i förväg informera parterna om din roll. Lämna följande upplysningar: Tolken är neutral och ska inte ta parti för någon i tolkningssituationen. Tolken ska följa reglerna om tystnadsplikt. Tolken återger vad som sagts i första person (jag-form). Beroende på tolkningssituationen kan du även nämna följande: Det som parterna inte vill ha tolkat ska inte heller sägas. Parterna bör sträva efter att göra sina inlägg korta och att undvika onödiga facktermer, slang eller utpräglad yrkesjargong. Om någon av parterna inte förstår ett ord eller uttryck är det parten själv som ska be om en förklaring via tolken av den andra parten.

192 6 (23) Parterna ska tala till varandra och inte till tolken. Neutralitet och opartiskhet När en auktoriserad tolk utför ett tolkuppdrag får han inte ge uttryck för sina åsikter och värderingar eller på annat sätt låta dessa påverka tolkningen. (15 Kammarkollegiets tolkföreskrifter) Den som anlitar dig måste kunna lita på att du inte gynnar eller missgynnar någondera part. En förutsättning för att parterna ska känna detta förtroende är att du förhåller dig neutral i de frågor som tolkningen berör. Du får således inte låta din egen uppfattning i sakfrågorna komma fram när du utför uppdraget. Detta innefattar alla moment från det att du får uppdraget till det att uppdraget avslutats. Vidare får din inställning till parterna inte påverka tolkningen. Dina egna eventuella kunskaper om parterna och deras förhållanden får inte heller komma till uttryck under tolkningen. Om du tillfrågas om något som indirekt berörs av tolkningen ska du noggrant överväga om du ska yttra dig. Ett svar eller en upplysning kan få oavsiktliga konsekvenser samt rubba förtroendet mellan dig och parterna. Andra uppgifter än tolkning När en auktoriserad tolk utför ett tolkuppdrag får han inte företräda den ena parten inför den andra. Han får under tolkningen inte utföra någon annan uppgift än att tolka. (16 Kammarkollegiets tolkföreskrifter) Du får inte ombedd eller oombedd vara medhjälpare åt någon av parterna t.ex. genom att ställa frågor eller genom att uppträda som ombud. Det kan rubba förtroendet mellan dig och parterna om du företräder någon annans uppfattning under tolkningen. Du måste bedöma från fall till fall vilka uppgifter du kan utföra inom ramen för ett tolkuppdrag, men utanför tolkningssituationen. Uppgiften bör dock rymmas inom ditt uppdrag och du bör inte utföra det på eget initiativ.

193 7 (23) Om du åtar dig andra uppdrag utanför ett tolkuppdrag bör du vara uppmärksam på att det kan medföra jävsproblem i framtiden. Beteckningen auktoriserad tolk Om en auktoriserad tolk utför skriftliga översättningar får han inte ange beteckningen auktoriserad tolk på översättningen eller på annan bifogad handling. (17 Kammarkollegiets tolkföreskrifter) Skillnaden mellan en tolk och en översättare är inte alltid klar för allmänheten. Regeln i 17 har tillkommit för att undvika missförstånd. Beteckningen auktoriserad tolk kan ge uppfattningen att den skriftliga översättningen utförts av någon vars översättarkompetens prövats inom ramen för auktorisation. Risken för missuppfattningar kan bli ännu större om beteckningen översätts till ett annat språk. I din marknadsföring och vid kontakter med uppdragsgivare bör du också undvika att använda auktorisationsbeteckningen på ett sätt som kan ge intryck av en dokumenterad översättarkompetens. Om du blir erbjuden översättningsuppdrag bör du informera om att din auktorisation som tolk endast avser muntlig kommunikation. Du kan också hänvisa till en auktoriserad translator. Dokumentation En auktoriserad tolk som ansöker om förnyad auktorisation eller förnyad auktorisation med bevis om speciell kompetens skall redovisa sin verksamhet som auktoriserad tolk och sin övriga språkliga verksamhet. (12 Kammarkollegiets tolkföreskrifter) Enligt tolk- och translatorsförordningen gäller en auktorisation som tolk eller bevis om speciell kompetens i fem år. Om du vill förnya din auktorisation respektive ditt bevis måste du ansöka om det. Du ska i samband med detta redogöra för din verksamhet som auktoriserad tolk och för din övriga språkliga verksamhet. För denna redovisning är det lämpligt att fortlöpande dokumentera alla tolkuppdrag.

194 8 (23) 3 Jäv, tystnadsplikt och vittnesplikt Här behandlas reglerna om jäv, tystnadsplikt och vittnesplikt. En del av dessa bestämmelser är särskilt riktade till tolkar och en del gäller allmänt för dem som kommer i kontakt med eller deltar i myndigheters och domstolars verksamhet. Reglerna är i första hand uppställda för att skydda den enskilde och, i förekommande fall, det allmännas intressen. De bidrar till att parterna kan känna förtroende för tolken. 3.1 Jäv Bestämmelser om jäv finns bl.a. i 9 andra stycket tolk- och translatorsförordningen. Särskilda bestämmelser om jäv för tolkar vid domstolstolkning finns i 5 kap 6 fjärde stycket rättegångsbalken. Jävsgrunder För att du ska ha parternas förtroende är det viktigt att du är och uppfattas som opartisk. Det finns många situationer då en tolks opartiskhet kan ifrågasättas. Exempel på sådana situationer är om: Ärendet angår tolken själv eller en nära släkting. Tolken genom skuldsättning eller av annan anledning är ekonomiskt beroende av någon av parterna. Det i övrigt finns någon särskild omständighet som kan rubba förtroendet för tolkens opartiskhet. Om du är jävig ska du avstå från uppdraget. Om du är osäker på om du är jävig bör du meddela parterna detta och komma överens med dem om hur situationen ska bedömas. Det gäller även när tolkningen redan påbörjats.

195 9 (23) För att din opartiskhet inte ska kunna ifrågasättas ska du utöver lön, arvode eller annan motsvarande ersättning varken före, under eller efter en tolkning ta emot gåvor som kan anses påverka utförandet av ett uppdrag. 3.2 Tystnadsplikt Bestämmelser om tystnadsplikt för tolkar finns i lagen (1975:689) om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare samt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Enkelt uttryckt gäller lagen om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare endast för auktoriserade tolkar när de anlitas av någon annan än en myndighet. Offentlighets- och sekretesslagen gäller för alla tolkar när de anlitas av en myndighet, oavsett om de är auktoriserade eller inte. I praktiken innebär detta att de sekretessregler som en tolk kan få tillämpa skiftar med uppdragets karaktär. Lagen (1975:689) om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare Huvudbestämmelsen i lagen har följande lydelse: Den som fullgör eller har fullgjort uppdrag som tolk eller översättare enligt 1 får inte obehörigen röja vad han under uppdraget har erfarit om enskilds personliga förhållanden eller om yrkeshemlighet, affärsförhållande eller förhållande av betydelse för landets försvar. Den tystnadsplikt som lagen föreskriver gäller alltså endast för uppgifter av det slag som räknats upp. Ordet obehörigen markerar att tystnadsplikten inte gäller i alla situationer. De undantag som gäller är bl.a. brottsbalkens bestämmelser om skyldighet att i tid anmäla brott som förbereds eller pågår. Här avses endast vissa allvarliga brott som exempelvis mord, dråp och spioneri. I dessa fall ska du bryta tystnadsplikten genom att anmäla brottet till polis eller åklagare. Ett annat undantag är vittnesmål inför domstol, som behandlas i avsnitt 3.3. Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) För verksamhet vid myndigheter och domstolar gäller offentlighetsprincipen. Principen innebär att uppgifter som förekommer i det allmännas verksamhet ska vara tillgängliga för allmänheten. Sekretessbelagda, d.v.s. hemliga uppgifter får dock inte fritt lämnas ut. En tolk som fått kännedom om vissa uppgifter vid tolkning hos en myndighet omfattas av sekretesslagen och har samma yttrandefrihet och

196 10 (23) tystnadsplikt som en tjänsteman. Se offentlighets- och sekretesslagen 2 kap 1. I offentlighets- och sekretesslagen regleras närmare vilka intressen som är förenade med sekretess. Sekretess kan exempelvis avse ärende som rör rikets säkerhet och ärenden vars syfte är att förebygga och beivra brott. Bestämmelserna om sekretess finns även till skydd för den enskildes personliga och ekonomiska förhållanden. Tillämpa lagarna i tolksituationen När du tolkar vid en myndighet bör du se till att du får information om väsentliga sekretessbestämmelser. Du ska alltid komma ihåg syftet med tystnadsplikten, d.v.s. att förhindra den skada som skulle kunna följa av att vissa uppgifter lämnas ut. För att undvika att olämpliga situationer uppkommer samt för att upprätthålla din integritet bör du inte diskutera sådant som framkommit vid en tolkning. Diskutera inte heller klienter eller klienters förhållanden med utomstående. Detta ska även iakttas gentemot uppdragsgivare, tolkförmedlare och tolkkollegor. Du bör inte heller dokumentera det som framkommer under tolkningen. Kasta alltid eventuella anteckningar efter tolkningen. 3.3 Vittnesplikt I rättegångsbalken sägs att i princip var och en som inte är part i målet är skyldig att vittna inför domstol. Denna medborgerliga skyldighet gäller givetvis även tolken. Om du som tolk blir kallad att vittna är du skyldig att infinna dig och ska då så objektivt som möjligt redogöra för de förhållanden eller händelser som målet gäller. Att vittna innebär alltså inte att man tar ställning för någon part. Därmed strider vittnesplikten inte mot kravet på tolkens opartiskhet och neutralitet. När du vittnar inför domstol är du skyldig att även lämna ut uppgifter som normalt omfattas av tystnadsplikt. I 36 kap 5 rättegångsbalken anges dock vissa särskilda undantag då vittnen inte får höras om något som de har tystnadsplikt om. Om du under tystnadsplikt biträtt en person som nämns i denna paragraf och som alltså inte får höras som vittne om ett visst förhållande får man inte hålla vittnesförhör med dig om det. Exempel på sådana personer är; advokater, läkare, sjuksköterskor samt

197 kuratorer vid familjerådgivningsbyråer. Denna regel i rättegångsbalken tillämpas både i allmänna domstolar och i förvaltningsdomstolar. 11 (23)

198 12 (23) 4 Kommentarer till övriga lagregler för tolkar Lagregler som direkt avser tolkar finns i rättegångsbalken (1942:740) förvaltningsprocesslagen (1971:291) förvaltningslagen (1986:223). Rättegångsbalken (1942:740) Rättegång vid allmän domstol (tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen) ska hållas på svenska. Enligt 5 kap 6 rättegångsbalken ska därför tolk anlitas om en part, ett vittne eller någon annan som ska höras inför rätten inte behärskar svenska. Om det vid domstolen finns s.k. allmänna tolkar tolkar som är anställda vid domstolen ska de anlitas. I annat fall ska rätten utse en lämplig person att vara tolk i målet. Den som utses till tolk vid rättegång ska avlägga ed att efter bästa förstånd fullgöra uppdraget som tolk (5 kap 7 rättegångsbalken). En tolk kan avlägga ed som avser framtida uppdrag vid domstolen som tolk vid rättegång, s.k. generell tolked. 5 kap 8 rättegångsbalken berör ersättning till tolken. Förvaltningsprocesslagen (1971:291) Förvaltningsprocesslagen gäller rättskipning i förvaltningsrätterna, kammarrätterna och Högsta förvaltningsdomstolen. I finns i princip samma bestämmelser om tolk som i 5 kap 6-8 rättegångsbalken. Begreppet tolk betecknar i förvaltningsprocesslagen både den som tolkar muntligen från ett språk till ett annat och den som gör en skriftlig översättning av en handling.

199 13 (23) Förvaltningslagen (1980:223) I förvaltningslagen, som gäller handläggningen av ärenden hos förvaltningsmyndigheter, finns i 8 en regel om tolk. Bestämmelsen föreskriver att när en myndighet har att göra med någon som inte behärskar svenska språket, (eller är allvarligt hörsel- eller talskadad) bör myndigheten vid behov anlita tolk. Enligt förarbetena till bestämmelsen (prop. 1985/86:80 s. 27) bör personer som av olika skäl är i behov av tolk i sina kontakter med myndigheter få sådant bistånd i all rimlig utsträckning. Myndigheten ska utse en lämplig person för uppdraget. I propositionen sägs att myndigheterna i princip bör använda auktoriserade tolkar när sådana finns att tillgå. Begreppet tolk används i förvaltningslagen för att beteckna både den som tolkar muntligen och den som gör en skriftlig översättning av en handling.

200 14 (23) 5 Bilagor Bilaga 1 Förordning (1985:613) om auktorisation av tolkar och översättare Utfärdad: Ändring införd: t.o.m. SFS 2007:718 Omtryck: SFS 1994:413 Allmänna bestämmelser 1 Tolkar och översättare får auktoriseras enligt denna förordning. Auktorisationen får avse ett eller flera främmande språk och det svenska teckenspråket. Frågor om auktorisation av tolkar och översättare skall prövas av Kammarkollegiet. Kammarkollegiet skall som behörig myndighet, i fråga om tolkar och översättare, fullgöra de uppgifter som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, ändrat genom rådets direktiv 2006/100/EG. Förordning (2007:718). 2 En översättare som är auktoriserad kallas auktoriserad translator. Ansökan om auktorisation 3 Ansökan om auktorisation eller bevis enligt 6 skall göras skriftligen hos Kammarkollegiet. För prövning av ansökan skall en avgift tas ut. Bestämmelserna i avgiftsförordningen (1992:191) gäller i fråga om ansökningsavgiftens storlek m. m. Därvid skall avgiftsklass 4 tillämpas. Förordning (1994:1371).

201 15 (23) Villkor för auktorisation 4 För att kunna bli auktoriserad skall en tolk eller översättare 1. ha fyllt arton år och inte ha förvaltare enligt 11 kap 7 föräldrabalken eller vara underkastad någon annan motsvarande inskränkning i en annan stat, 2. ha fullgjort de kunskapsprov som föreskrivs av Kammarkollegiet, och 3. vara känd för redbarhet och även i övrigt vara lämplig som tolk eller översättare. Villkoret i första stycket 2 gäller inte tolkar som visar upp utbildningsbevis över fullgjord tolkutbildning vid Tolk- och översättarinstitutet vid Stockholms universitet eller kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som krävs av ett annat EES-land eller Schweiz för att få tillträde till eller utöva motsvarande yrke i det landet. Förordning (2007:718). 5 Har upphävts genom förordning (2007:718). 6 Efter särskild prövning och i den ordning Kammarkollegiet bestämmer kan en auktoriserad tolk eller translator få bevis om speciell kompetens för tolkning eller översättning inom ett visst verksamhetsområde. Förordning (1994:413). 7 Om en auktoriserad tolk eller translator ansöker om förnyelse av en auktorisation eller ett bevis enligt 6, skall Kammarkollegiet pröva om det behövs något kunskapsprov. Den som i mer än ringa omfattning varit verksam som tolk eller översättare eller i övrigt ägnat sig åt sådan språklig verksamhet som befäster kunskaperna i de språk som auktorisationen avser, behöver genomgå prov endast om det finns särskilda skäl. Förordning (1994:413). 7 a Kammarkollegiet skall på begäran utfärda intyg om att auktorisation av tolkar och översättare inte har upphävts eller att varning inte har meddelats. Förordning (1996:29). Giltighetstid för auktorisation 8 En auktorisation eller ett bevis enligt 6 gäller för en tid av fem år. Om en översättare auktoriseras med stöd av 5 2, får dock Kammarkollegiet bestämma kortare tid för auktorisationen än fem år. Förordning (1994:413).

202 16 (23) Skyldigheter 9 Auktoriserade tolkar eller translatorer skall samvetsgrant utföra de uppdrag som anförtros dem och i allt iaktta god tolk- eller translatorssed. Auktoriserade tolkar eller translatorer skall avböja att utföra ett uppdrag om det finns särskilda omständigheter som kan rubba förtroendet för deras opartiskhet eller självständighet. Förordning (1994:413). Tillsyn 10 Kammarkollegiet skall utöva tillsyn över auktoriserade tolkars och translatorers verksamhet. Kollegiet skall också pröva frågor om upphävande av auktorisation och varning enligt 14 och 15. Förordning (1994:413). 11 I ärenden om auktorisation får Kammarkollegiet begära in yttranden från myndigheter eller organisationer. Förordning (1994:413). 12 Hos Kammarkollegiet skall det föras förteckning över auktoriserade tolkar och translatorer. Förordning (1994:413). 13 En till kollegiet knuten rådgivande nämnd för tolk- och översättarfrågor ger råd och upplysningar till kollegiet när det prövar ärenden enligt denna förordning. Upphävande av auktorisation 14 Om en auktoriserad tolk eller translator uppsåtligen gör orätt i sin verksamhet eller på något annat sätt förfar oredligt, skall Kammarkollegiet upphäva auktorisationen. Är omständigheterna mildrande, får kollegiet i stället meddela varning. Om en auktoriserad tolk eller translator i andra fall åsidosätter sina plikter enligt denna förordning eller andra författningar, får varning meddelas. Är omständigheterna synnerligen försvårande, får auktorisationen upphävas. Förordning (1994:413). 15 Auktorisationen skall upphävas för en auktoriserad tolk eller translator som har fått förvaltare enligt 11 kap 7 föräldrabalken eller blivit underkastad någon annan motsvarande inskränkning i en annan stat.

203 17 (23) Auktoriserade tolkar och translatorer är skyldiga att genast anmäla sådana ändrade förhållanden till Kammarkollegiet. Förordning (2007:718). 16 Den som obehörigen utger sig för att vara auktoriserad enligt denna förordning döms till böter. Överklagande m.m. 17 I 22 a förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Kammarkollegiets beslut att avslå en ansökan om auktorisation eller bevis enligt 6 får inte överklagas, om beslutet beror på att ett kunskapsprov enligt 4 första stycket 2 inte har godkänts. Kammarkollegiets eller domstols beslut om upphävande av auktorisation gäller omedelbart, om inte något annat beslutas. Förordning (2007:718). 18 Auktoriserade translatorer är behöriga att bestyrka riktigheten av översättningar från eller till de språk som de är auktoriserade för. Förordning (1994:413). 19 Kammarkollegiet får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Förordning (1994:413).

204 18 (23) Bilaga 2 Kammarkollegiets tolkföreskrifter (KAMFS 2004:1) beslutade den 17 februari Med stöd av 19 förordningen (1985:613) om auktorisation av tolkar och översättare föreskriver Kammarkollegiet följande. Ansökan om auktorisation 1 Ansökan om auktorisation som tolk eller bevis om speciell kompetens för tolkning inom ett visst verksamhetsområde skall innehålla uppgifter enligt det ansökningsformulär som Kammarkollegiet tillhandahåller. Till ansökan skall fogas ett personbevis eller motsvarande handling från en annan stat där tolken är bosatt. Innan Kammarkollegiet utfärdar auktorisationen skall tolken visa att han inte har förvaltare enligt 11 kap 7 föräldrabalken eller är underkastad någon annan motsvarande inskränkning i en annan stat där han är bosatt. Vad som sagts ovan gäller även ansökan om förnyad auktorisation eller ansökan om förnyad auktorisation med förnyat bevis om speciell kompetens. Ansöknings- och provperioder 2 Ansökan skall göras under den ansökningsperiod som Kammarkollegiet bestämmer inför varje provperiod. En tolk som har ett utbildningsbevis över fullgjord grundläggande tolkutbildning vid Tolk- och översättarinstitutet vid Stockholms universitet kan ansöka om auktorisation oberoende av ansökningsperiod. Kammarkollegiet bestämmer inför en provperiod i vilka språk kunskapsprov för auktorisation som tolk och inom vilka verksamhetsområden prov för bevis om speciell kompetens kommer att anordnas under perioden. Ansökningsperioderna, uppgift om språk, verksamhetsområden, provorter och provdatum meddelas i dagspressen och på annat sätt.

205 19 (23) Ansökningsavgift 3 Om en auktoriserad tolk som har bevis om speciell kompetens ansöker om förnyad auktorisation och förnyat bevis tas endast en ansökningsavgift ut. Kunskapsprov 4 Kunskapsprov för auktorisation som tolk består av skriftliga prov, förhör och rollspel för att pröva tolkens förmåga att tolka. För att godkännas i provet skall tolken behärska både svenska och tolkspråket och vara väl insatt i båda språkens ordförråd, grammatik och uttrycksmöjligheter. Han skall vidare ha god läsförståelse och skrivkunnighet. Tolken skall kunna utföra en tekniskt tillfredsställande tolkning med god informationsöverföring. Han skall vidare väl känna till god tolksed och ha erforderliga terminologi- och realiakunskaper i sociala frågor, sjukvård, socialförsäkring, arbetsmarknad och vardagsjuridik. Han skall också vara tillfredsställande orienterad om det svenska samhällets organisation i stort. 5 Kunskapsprov för bevis om speciell kompetens består av skriftliga prov, förhör och rollspel för att pröva tolkens förmåga att tolka inom det område som den speciella kompetensen avser. För att godkännas i provet skall tolken kunna utföra en tekniskt god tolkning med mycket god informationsöverföring. Han skall vidare ha goda terminologi- och realiakunskaper inom specialområdet. 6 Om en auktoriserad tolk som har bevis om speciell kompetens ansöker om förnyad auktorisation och förnyat bevis åläggs att genomgå kunskapsprov, får han välja om provet skall avse förnyat bevis om speciell kompetens eller enbart förnyad auktorisation. Om provet skall avse förnyat bevis om speciell kompetens skall resultatet av provet ligga till grund även för prövning av förnyelse av auktorisationen. 7 Kunskapsprov för förnyad auktorisation består av realiaförhör och rollspel för att pröva tolkens förmåga att tolka. För att godkännas i provet skall tolken uppfylla de krav som anges i 4.

206 20 (23) 8 Kunskapsprov för förnyat bevis om speciell kompetens består av realiaförhör och rollspel för att pröva tolkens förmåga att tolka inom det område som den speciella kompetensen avser. Om tolken har mer än ett bevis om speciell kompetens består provet av realiaförhör inom de områden som han har bevis för samt rollspel för prövning av tolkningsförmågan inom det område som tolken själv väljer. För att godkännas i provet skall tolken uppfylla de krav som anges i 5. 9 En tolk, som genomgår prov enligt 7 eller 8 och underkänns, får genomgå provet ytterligare en gång under den gällande auktorisationstiden. Om provet vid det första provtillfället avsåg förnyat bevis om speciell kompetens får det vid det andra provtillfället avse enbart fortsatt auktorisation om tolken så önskar. Auktorisationens giltighetstid m.m. 10 En auktorisation upphör att gälla vid ett hel- eller halvårsskifte. 11 När en auktoriserad tolk får bevis om speciell kompetens förlängs hans auktorisation att gälla för samma tid som beviset. När en auktoriserad tolk, som har bevis om speciell kompetens för tolkning inom ett verksamhetsområde får bevis om speciell kompetens för tolkning inom ett annat område, förlängs auktorisationen och det första beviset att gälla för samma tid som det senaste beviset. Redovisning av uppdrag m.m. 12 En auktoriserad tolk som ansöker om förnyad auktorisation eller förnyad auktorisation med bevis om speciell kompetens skall redovisa sin verksamhet som auktoriserad tolk och sin övriga språkliga verksamhet. Tolkens verksamhet 13 En auktoriserad tolk skall, innan han åtar sig eller fullföljer ett uppdrag, noggrant överväga om han är lämplig att utföra uppdraget. Tolken skall avsäga sig uppdraget om han inte är kompetent att utföra det på ett tillfredsställande sätt eller om han av annan anledning är olämplig. 14 Under tolkningen skall en auktoriserad tolk återge all information så exakt som möjligt.

207 21 (23) 15 När en auktoriserad tolk utför ett tolkuppdrag får han inte ge uttryck för sina åsikter och värderingar eller på annat sätt låta dem påverka tolkningen. 16 När en auktoriserad tolk utför ett tolkuppdrag får han inte företräda den ena parten inför den andra. Han får under tolkningen inte utföra någon annan uppgift än att tolka. 17 Om en auktoriserad tolk utför skriftliga översättningar får han inte ange beteckningen auktoriserad tolk på översättningen eller på annan bifogad handling. Undantag 18 Kammarkollegiet kan, om det finns särskilda skäl, medge undantag från bestämmelserna i 2 första stycket Denna författning träder i kraft den 1 mars 2004 då Kammarkollegiets tolkföreskrifter (KAMFS 1994:1) upphör att gälla. ANDERS ERIKSSON Kerstin Björkholm

208 22 (23) Bilaga 3 Lag (1975:689) om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare Utfärdad: Ändring införd: t.o.m. SFS 2004:807 1 Denna lag äger tillämpning på tolk och översättare som anlitas av en myndighet eller ett annat organ som utövar verksamhet för vars fullgörande staten eller en kommun svarar samt på tolk och översättare som genomgått av regeringen eller av den förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer föreskriven prövning. Med kommuner likställs landsting, kommunalförbund. Lag (2004:807). 2 Den som fullgör eller har fullgjort uppdrag som tolk eller översättare enligt 1 får inte obehörigen röja vad han under uppdraget har erfarit om enskilds personliga förhållanden eller om yrkeshemlighet, affärsförhållande eller förhållande av betydelse för landets försvar. Vad som har sagts nu gäller även den som är eller har varit anställd som tolk eller översättare. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

209 Översyn kontakttolk slutrapport Återrapportering 2015

210 Myndigheten för yrkeshögskolan Återrapportering 2015: Översyn kontakttolk slutrapport Diarienr: MYH 2015/493 ISBN: Omslagsbild: Lars Owesson

211 Redovisning av regeringsuppdraget översyn av vilka behov det finns av kontakttolkar och om kontakttolkutbildningen för närvarande bedrivs i sådan omfattning att den kan tillgodose samhällets behov av kontakttolkar. Myndigheten ska vid behov föreslå sådana förändringar när det gäller utbildningen som krävs för att samhällets behov av kontakttolkar ska kunna tillgodoses. Slutrapport

212 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 2 (46) Diarienr: MYH 2015/493 Innehållförteckning 1 Myndighetens uppdrag Bakgrund Regeringens utgångspunkter för uppdraget Myndigheten för yrkeshögskolans ansvar Regeringsuppdraget Genomförande av uppdraget Avgränsningar Tolkområdet Tolkanvändarna och samhällets åtagande Tolkarna Att arbeta som tolk Antal verksamma tolkar Tolkspråk Tillgången på tolk Auktorisation och registrering av utbildade tolkar Auktorisation Tolkregistret Tolkförmedlingar Branschföreträdare Tolkservicerådet Språkföretagen Utbildning till tolk Den sammanhållna grundutbildningen till kontakttolk Utbildningsanordnarna Utbildningen Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsutbildning till kontakttolk Tolkförmedling Väst Fortbildning och vidareutbildning till tolk Validering Behovsbild Avgränsningar och problembild Användning och behov av tolkar Migrationstolkning Rättstolkning Tolkning inom hälso- och sjukvård Tolkning inom annan offentlig verksamhet Tolkförmedlingarnas rekryteringsbehov Kompetens och kvalitet Högt ställda krav på tolkars kompetens Behov av ökad kompetens... 27

213 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 3 (46) Diarienr: MYH 2015/ Tolkarna Tolkanvändarna En ständigt aktuell fråga Befintliga former för kvalitetssäkring och dess brister Åtgärder för att tillgodose ett ökat behov av tolkar Summering av tolkbehovet Förslag till vidgad kvalitetssäkring och kvalitetshöjande åtgärder för 6.3 verksamma tolkar Förslag till åtgärder för att utöka utbudet av nya tolkar Förslag till utbildningssatsning år 2016 och ekonomiska förutsättningar Exempel på förslag ekonomi och dimensionering temporär satsning sammanhållen grundutbildning till kontakttolk år Förslag till utbildningssatsning studieförbund Förslag till utbildningssatsning folkhögskola Förslag till satsning på preparandkurser till Kammarkollegiets auktorisationsprov En förändrad tolkutbildning Dagens utbildningssystem Utmaningar i dagens utbildningsstruktur Förslag till olika utbildningsalternativ Dagens sammanhållna grundutbildning inom folkbildningen Förlängd grundutbildning Andra utbildningsalternativ Yrkeshögskola Högskoleutbildning Förändrad lagstiftning för att bättre möta samhällets behov av tolkar Flexibel utbildningsstruktur för integration och etablering Tydliggöra kvalifikationskrav Hållbar validering Utbildning och auktorisation Genomförande Myndigheten för yrkeshögskolans slutsatser... 45

214 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 4 (46) Diarienr: MYH 2015/493 Sammanfattning Det mesta pekar på att det råder stor brist på tolkar och i synnerhet kvalificerade tolkar som är utbildade och/eller auktoriserade. Samhällets behov av tolkar täcks inte i den utsträckning som är önskvärd och dagens utbildning kan inte leverera det utbud av tolkar som efterfrågas. Med ökad immigration och ett ökat antal asylsökande behövs fler kvalificerade tolkar för snabbare integration i samhällets alla system. Tolkförmedlingarna upplever stora rekryteringsproblem och uppger enbart för den här översynen att mer än tolkar behöver rekryteras årligen. Från den sammanhållna grundutbildningen samt Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsutbildning finns det utrymme för cirka 400 deltagare och av dessa slutför uppskattningsvis deltagare utbildningarna. Det visar på att utbildningsutbudet går i otakt med behovet. Det är högst troligt att antalet verksamma tolkar är betydligt lägre än tidigare uppskattningar. Det har länge uppfattas att det finns verksamma tolkar. Antalet verksamma tolkar ligger troligen mellan och då närmare Tolkanvändarna som upphandlar tolktjänster upplever också att de inte får tag på tolkar med adekvat kompetens i allmänhet och kompetens i flertalet tolkspråk i synnerhet. Tolkanvändarna börjar också ställa allt högre krav på att tolkar ska vara utbildade och helst auktoriserade, det finns även viss lagstiftning som stipulerar vad för slags tolk som bör anlitas. I Sverige har majoriteten av de verksamma tolkarna varken längre grundutbildning eller auktorisation. Tolkbranschen efterfrågar förutom fler tolkar även en kvalitetshöjning hos de redan verksamma då brister i tolkning kan utmynna i negativa konsekvenser. Det råder nästan samstämmig uppfattning i tolkbranschen om att fler utbildningsplatser behövs för att samhället ska få fler kompetenta tolkar. För att tillmötesgå behovet krävs en kraftig volymökning av utbildning av tolkar. För att kunna möta behovet på kort sikt avseende utbildning kan en första åtgärd vara en temporär satsning för år 2016 att öka antal platser till den sammanhållna grundutbildningen till kontakttolk med stöd av Förordning (2012:140) om statsbidrag för viss utbildning som rör tolkning och teckenspråk. Det är via utbildning som kvaliteten kan höjas. Kraftigare åtgärder och större ekonomiska åtaganden är en nödvändig förutsättning för ökad kvalitet av tolkar. Eftersom det är en långtgående process att utbilda fler tolkar och stärka kvaliteten så möts en del av behovet ur ett kortsiktigt perspektiv av att valideringsmöjligheten stärks och permanentas, dels genom att kunna erbjuda volymökning i bedömningssituationen, dels erbjuda kompletterade moment och delkurser för de tolkar som inte kan valideras helt mot utbildningsbevis. En ytterligare volymökning utöver den temporära som förslås ovan kommer att krävas för att tillmötesgå det uppskattade behovet av nya tolkar samt behovet av att ge verksamma tolkar adekvat utbildning på längre sikt. Den volymökningen bör ske i form av andra utbildningsmodeller för att öka flexibiliteten. Det krävs fortsatt utredning för att avgöra vart i utbildningssystemet utbildningen till tolk bör ligga samt på vilken nivå. Även vilka olika modeller yrkesutbildningen bör bedrivas i behöver utredas så att modellerna kompletterar varandra och når en heterogen målgrupp av verksamma och blivande tolkar. För att kunna möta samhällets behov av tolkar på längre sikt kan förordningen (2012:140) skrivas om och möjliggöra att fler aktörer kan ansöka om och bedriva tolkutbildning utöver de folkhögskolor och studieförbund som har beviljats statsbidrag enligt förordningen (1991:977) om statsbidrag till folkbildningen. Som alternativ till dagens sammanhållna grundutbildning behövs en längre yrkesutbildning på heltid. Utbildningens

215 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 5 (46) Diarienr: MYH 2015/493 innehåll bör motsvara 1-2 års heltidsstudier. En sådan utbildning skulle även kunna förläggas som bunden eller på distans och även ha en studietakt på halvfart. All längre utbildning till tolk som vi avser i översynen och som inte är högskoleutbildning bör samlas under förordningen som stipulerar den offentliga sektorns kompetenskrav. För att kunna möta de stora integrations- och etableringsutmaningarna nationellt, regionalt och lokalt behövs det mer samarbete och flexiblare lösningar mellan utbildning och den verksamhet som är i behov av kompetens. Myndigheten för yrkeshögskolan bör ges ett tydligare mandat kring att sätta ramarna för hur tolkutbildning ska vara utformad. Gällande regelverk och delade ansvar för tolkutbildningarna mellan myndigheten och folkbildningen begränsar påtagligt myndighetens möjligheter att genomföra tillsyn och kvalitetsgranskning. För att myndigheten ska ges reella förutsättningar för att fullfölja dessa uppdrag krävs att utbildningarnas genomförande regleras i förordningen och att ett helhetsansvar ges. Behovet av tolkar och komplexiteten på området har uppmärksammas i en rad utredningar som pekar mot samma håll, det råder dels brist på antal yrkesutövare men också brist på kompetens hos yrkesutövarna. Det är dock ett vidare problem som också omfattar tolkanvändarna. Det statliga- och kommunala åtagandet och kunskapen kring tolkning behöver stärkas då det finns en diger lagstiftning med bestämmelser som uppger att tolkning är en samhällsviktig funktion.

216 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 6 (46) Diarienr: MYH 2015/493 1 Myndighetens uppdrag 1.1 Bakgrund Regeringens utgångspunkter för uppdraget I bugetpropositionen för 2015 (Regeringens proposition 2014/15:1) uppger regeringen som utgångspunkt att samhällets behov av kontakttolkar har ökat väsentligt i takt med den ökade invandringen till Sverige. För att möjliggöra en väl fungerande etablering av det ökande antalet invandrare behövs kontakttolkar med kompetens att tolka inom ett antal olika samhällsområden. Mot den bakgrunden finns det anledning av att se över vilka behov det finns av kontakttolkar i dagens Sverige och om samhällets behov av kontakttolkar kan tillgodoses Myndigheten för yrkeshögskolans ansvar Myndigheten för yrkeshögskolan (MYH) har i uppdrag att pröva frågor om statsbidrag enligt förordningen om statsbidrag för viss utbildning som rör tolkning och teckenspråk, ha tillsyn och främja utvecklingen av dessa, där utbildning till kontakttolk är en del av bestämmelserna i förordningen. 1 Syftet med statsbidraget är även att stödja utbildningarna så att de genomförs med god måluppfyllelse. MYH tog över ansvaret för tolkutbildningarna från Tolk- och översättarinstitutet vid Stockholms universitet (TÖI) som efter förslag från Autonomiutredningen 2 som fastställdes genom regeringens proposition 2009/10:149 och 2012 års budgetproposition och därpå följande riksdagsbeslut 3. MYH bedriver sin verksamhet inom detta område inom ramen för lagstiftning, ekonomiska förutsättningar och att utbildningarna räknas till folkbildningen. Att utbildningarna vilar på folkbildningens ramverk har medfört att det inte alltid uppfattas i tillräcklig hög utsträckning att det finns en tydlig arbetsmarknadsanknytning. En annan konsekvens är matchningsproblematik där utbud och efterfrågan går i otakt och ansvaret för att säkerhetsställa samhällets behov av kompetenta tolkar finns på flera aktörer och kan därför uppfattas som otydligt. Bilden är mer komplex än så och det finns ytterligare faktorer som bidrar till de problemställningar som finns på området vilka presenteras mer utförligt i rapporten. Överflytten från TÖI till MYH har bidragit till att utveckla fokusområden avseende kompetens och utbildningens bidrag till att förmedla kompetenta tolkar till arbetsmarknaden. De frågor myndigheten har valt att angripa för att på mer tillfredsställande vis möta samhällets och arbetslivets behov av utbildade och kompetenta tolkar är att knyta utbildning och tolkbransch (samarbete och utveckling) närmare varandra. Att det nu finns möjlighet för verksamma tolkar som saknar utbildningsbevis att bli validerade är en åtgärd som myndigheten arbetat fram för att möta tolkbranschens parters efterfrågan av att synliggöra tolkars kompetens. I förlängningen tillmötesgås även samhällets behov av validering av grupper som inte genomgått svensk reguljär utbildning eller har reella kompetenser som tidigare inte dokumenterats. Tidigare utredningar och rapporter på området nämner vikten av validering, översyn av utbildning och dess innehåll samt tolkars kompetens och tolkningens kvalitet som viktiga grundkomponenter för att rätta till en dysfunktionell marknad. MYH har sedan ansvaret flyttades från TÖI 1 juli 2012 initierat, utvecklat och implementerat delar av vad som belysts och efterfrågats i flera års tid av samhället. 1 SFS 2012:140. Om statsbidrag för viss utbildning som rör tolkning och teckenspråk. 2 SOU 2008:104. Självständiga lärosäten. 3 Prop. 2011/12:1. Budgetpropositionen för 2012 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning, sid. 124

217 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 7 (46) Diarienr: MYH 2015/ Regeringsuppdraget MYH har fått i uppdrag i regleringsbrev för budgetåret 2015 att göra en översyn av vilka behov det finns av kontakttolkar och om kontakttolkutbildningen för närvarande bedrivs i sådan omfattning att den kan tillgodose samhällets behov av kontakttolkar. Myndigheten ska vid behov föreslå sådana förändringar när det gäller utbildningen som krävs för att samhällets behov av kontakttolkar ska kunna tillgodoses. Av uppdraget framgår att myndigheten ska genomföra uppdraget i dialog med berörda myndigheter och aktörer. Myndigheten ska lämna en delrapport med preliminära beräkningar av behov av kontakttolkutbildningar till Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet) senast den 31 mars 2015 och en slutrapport senast den 4 maj Genomförande av uppdraget Uppdraget har genomförts av Sebastian Glans (projektledare), Anna Eriksson, Maria Hedlund och Karin Åkerman samtliga tillhörande MYH. Uppdraget har redovisats i två delar i form av en delrapport och en slutrapport. Delrapporten som innehöll kapitel 1-8 återapporterades 31 mars I denna har slutrapport har kapitel En förändrad tolkutbildning lagts till. Det har även gjorts vissa revideringar av delrapporten till slutrapporten där tillägg på avsnitt 2.1 Tolkanvändarna och samhällets åtagande har gjorts för att tydligare redogöra för den lagstiftning som omgärdar området. Korrigeringar har även gjorts i avsnitt efter synpunkter från SKL. Enligt uppdraget ska myndigheten genomföra uppdraget i dialog med berörda myndigheter och aktörer. För att få mer information om användning, behov och tillgång på tolkar har vi valt att vända oss till olika aktörer på tolkmarknaden. Följande fyra grupper av aktörer har kontaktats vilka alla har olika roller på tolkmarknaden: Tolkanvändare Tolkförmedlingar Branschorganisationer Utbildningsanordnare För var och en av dessa grupper har ett frågeformulär bestående av både kvantitativa och kvalitativa frågor tagits fram. Frågeformuläret har sedan skickats ut till utvalda organisationer inom varje grupp. Vid behov har frågorna anpassats specifikt till den specifika organisationen och de inkomna svaren har även vid behov följts upp med ytterligare frågor. Vi har även tagit in synpunkter från alla typer av aktörer vid möten och via remisser. Vi har även varit i kontakt med andra utbildningsaktörer för att få en överblick av de utbildningar som finns inom området kontakttolk samt olika experter på utbildning. För att får en mer heltäckande bild av tolkområdet har tidigare utredningar samt andra för uppdraget relevanta rapporter gåtts igenom och används som stödmaterial i översynen. Det saknas idag tillförlitliga och kompletta uppgifter om såväl totala tillgången på tolkar och totala användningen samt behovet av tolkar. (I detta uppdrag har det inte varit möjligt att försöka få till en sådan tillförlitlig helhetsbild. Detta eftersom det skulle krävas väldigt mycket resurser och tid för att åstadkomma något sådant och oavsett skulle det vara mycket svårt att uppnå detta)..

218 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 8 (46) Diarienr: MYH 2015/ Avgränsningar Utgångspunkterna för uppdraget är att MYH ska göra en översyn av vilka behov det finns av kontakttolkar och om kontakttolkutbildningen för närvarande bedrivs i sådan omfattning att den kan tillgodose samhällets behov av kontakttolkar. Vi har valt bort begreppet kontakttolk och använder istället begreppet tolk för den typ av tolk som finns på den arbetsmarknad översynen avser vilket är språktolk. När vi ställt frågor till olika aktörer har vi uppgett språktolk. Anledningen till detta är att kontakttolk är en för snäv definition av den typ av tolk som avses i översynen. Språktolken kan tolka på plats, via telefon eller video, det grundläggande är att tolken utgör ett instrument mellan två parter som inte behärskar varandras språk. Kontakttolkning är en typ av tolkning, likväl som videotolkning och telefontolkning som faller under paraplyet språktolkning. Dagens utbildningar benämns kontakttolk, men det är ett gammalmodigt uttryckssätt från en tid där tolkteknik och metod inte var väl utvecklade och nästan all tolkning gjordes på plats. I översynen kommer begreppet tolk att användas, begreppet kontakttolk kommer att förekomma ibland och då de utbildningar som bedrivs till språktolk där utbildningen heter kontakttolk. Översynen omfattar ingen annan typ av tolk än språktolk. Tolk för döva, dövblinda och hörselskadade, det vill säga teckenspråkstolk, dövblindtolk och skrivtolk omfattas inte av översynen. Tolkmarknaden är avgränsad till den tolkning som sker vid svenska institutioner i Sverige. Konferenstolkar som simultantolkar för EU:s myndighetsbehov är inte föremål för översynen.

219 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 9 (46) Diarienr: MYH 2015/493 2 Tolkområdet 2.1 Tolkanvändarna och samhällets åtagande Enligt Regeringsformen 1 kap. 2 kungörs att Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet 4. Likabehandlingsprincipen om lika rättigheter specificeras bland annat i 9. Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Sverige har anslutit sig till flera konventioner om mänskliga rättigheter. I konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna fastslås de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna (EKMR). Det innebär att Sverige har åtagit sig att ha effektiva rättsmedel som garanterar alla enskilda skydd för sina rättigheter. Sedan 1995 är Europakonventionen 5 svensk lag och de grundläggande frioch rättigheterna har grundlagsskydd i regeringsformen. Rättigheterna gäller alla medborgare oavsett ålder. Av 1 kap. 2 RF framgår principen om alla människors lika värde och människolivets okränkbarhet. Stadgandet har störst betydelse för utsatta grupper jämfört med andra grupper i jämförbara situationer och är utgångspunkt för diskrimineringsförbudet (prop. 2001/02:72). Att kunna få delta av samhället och få del att samhällets välfärdssystem och service förutsätter att personer som talar ett annat språk behöver hjälp av en tolk. För att kunna garantera allas rätt till likvärdig samhällservice har samhället ett åtagande att kunna tillmötesgå det. Genom lagstiftning säkerställs att individers behov av att förstå och få tillgång till information blir tillgodosett. Förvaltningslagen 6 anger den minimistandard som myndigheter och domstolar ska följa vid handläggning av ärenden. Lagens 4 fastslår serviceskyldigheten dvs. en skyldighet för myndigheter och domstolar att lämna exempelvis råd, upplysningar, råd som den enskilde behöver och 9 anger att myndigheter och domstolar vid behov bör anlita tolk. År 2009 infördes en samlad språklag 7 som innehåller bestämmelser om det allmännas ansvar för att den enskilde ges tillgång till språk samt om språkanvändning i offentlig verksamhet och i internationella sammanhang. Lagen syftar också till att värna svenskan och den språkliga mångfalden i Sverige samt den enskildes tillgång till språk. Till en samlad språklag tillkommer lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk 8. Samhällets åtagande utövas genom statliga och kommunala myndigheter. Den största användningen av tolkar är statliga- och kommunala myndigheter och landsting som benämns som tolkanvändare. En tjänsteman som företräder en myndighet som beställer tolk är tolkanvändare likväl som personen som har ett ärende hos myndigheten. De viktigaste bestämmelserna om tolk genom lagar och förordningar är, Förvaltningslagens bestämmelse om tolk vid myndigheter 9, Hälso- och sjukvårdslagens 10 bestämmelser om allas rätt till vård på lika villkor och Förvaltningsprocesslagen 11 och Rättegångsbalkens 12 bestämmelser om tolk vid domstol. Socialtjänstlagen 13 även om den inte uttryckligen innehåller en bestämmelse om tolk, anges i 1 tydligt att samhällets 4 SFS 1974:152. Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform 5 SFS 1994:1219. Lag om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna 6 SFS 1986:223. Förvaltningslagen 8 7 SFS 2009:600. Språklag 8 SFS 2009:724. Lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk 9 SFS 1986:223. Förvaltningslagen 10 SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslagen 11 SFS 1971:291. Förvaltningsprocesslagen 12 SFS 1942:740. Rättegångsbalken 13 SFS 2001:453. Socialtjänstlag

220 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 10 (46) Diarienr: MYH 2015/493 socialtjänst utifrån demokratins och solidaritetens grund bl.a. ska främja människornas jämlikhet i levnadsvillkoren. Att få hjälp av tolk är en avgörande förutsättning för att kunna uppnå jämlikhet i levnadsvillkoren. Myndigheter, kommuner- och landsting upphandlar idag tolktjänster för att kunna genomföra sina uppgifter. Karaktären på ärendena är av varierad art avseende, längd, utförande och svårighetsgrad. Det kan handla om allt ifrån kortare tolkade möten på en skola till ett längre domstolsärende med förberedelsetid. 2.2 Tolkarna Det förekommer olika benämningar och kategoriseringar på en tolk som skapar viss osäkerhet. De enda officiella titlarna, som även är skyddade, är Auktoriserad tolk, Auktoriserad rättstolk eller Auktoriserad sjukvårdstolk. Vidare förekommer inofficiellt Grundutbildad tolk och GU-tolk som refererar till tolkar som genomfört den sammanhållna grundutbildningen med godkänt resultat som MYH har ansvar för och har tillsyn över. De tolkar som inte har en auktorisation eller formell utbildning klumpas ihop i gruppen Övriga tolkar. I den gruppen finns tolkar med flerårig yrkeslivserfarenhet, tolkar som genomfört enstaka uppdrag, tolkar som genomgått Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsutbildning, tolkar som gått enstaka kurser m.fl. I gruppen Övriga tolkar hamnar den övervägande majoriteten av alla som arbetar som tolkar i Sverige. Det korrelerar med att det inte behövs utbildning för att arbeta som tolk Att arbeta som tolk En tolk med inriktning språktolk tolkar mellan enskilda personer som inte behärskar svenska och representanter för vanligtvis svenska myndigheter. De verksamma tolkarna har övervägande utländsk bakgrund med specifika rötter från den stat/region tolkning sker för. De flesta arbetar deltid med annan huvudsysselsättning, mellan procent uppskattas arbeta heltid enligt uppgifter vi inhämtat för översynen. Det finns dock inte säkra uppgifter på sysselsättningsgraden då tolk inte är en skyddad titel samt avsaknad av heltäckande register över verksamma tolkar. Tolkarna är normalt är oorganiserade. Inom fackförbundet Vision finns avdelningen Rikstolk som organiserar tolkar. 14 Tolken arbetar oftast på uppdrag som förmedlas genom tolkförmedlingar. En tolk kan arbeta på plats eller på distans med video eller telefon som verktyg. Tolkning kan ske simultant, konsekutivt eller genom avista (från skrivet språk till talat språk). Enligt uppgifter från branschen och genom myndighetens samlade bedömning utförs cirka 80 procent av all tolkning på plats och 20 procent på distans där distanstolkning breder ut sig mer i takt med ny teknik, tillgänglighetsmöjligheter och kostnadseffektivisering. Tolkyrket är mycket kvalificerat och arbetsuppgifterna har hög svårighetsgrad. De utgör länken som ska få samtalet mellan två parter att fungera problemfritt. Arbetet som tolk kan vara mycket krävande då det i praktiken är ett ensamarbete som kräver stor lyhördhet och professionalitet inför uppgiften. Tolken ska följa en omfattande lagstiftning med krav på bland annat tystnadsplikt, vittnesplikt och opartiskhet (jäv). Samtidigt ska tolken behärska svenska och tolkspråket på en hög nivå samt tillkommande terminologikunskaper (kan beröra anatomi eller lagstiftning) och samhällskunskaper. Tolken får även uppleva svåra situationer och kan få ta del av samtal som behandlar svåra övergrepp som kräver stabil mental närvaro. Arbetsvillkoren för en tolk är inte speciellt gynnsamma i synnerhet om tolken tolkar i något av de mindre förekommande tolkspråken. Arbetssituationen skiljer sig kraftigt åt beroende på tolkspråk, karaktär på uppdrag och geografiska förutsättningar. I mindre frekventa tolkspråk kan det vara svårt för en tolk att arbeta mer än enstaka timmar per månad. Majoriteten av tolkarna är frilans/arbetar mot timersättning. Ersättningen anses generellt vara låg i jämförelse med arbetsinsatsen. 14

221 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 11 (46) Diarienr: MYH 2015/ Antal verksamma tolkar Det finns inte någon säker siffra på hur många verksamma tolkar det finns. Tolkförmedlingsutredningen (SOU 2004:15) uppskattade antal verksamma tolkar till cirka år Det är en siffra som återges i utredningen Tolkutbildning nya former för nya krav (SOU 2005:37) där utredningen hänvisar till Tolkförmedlingsutredningen. I Departementserien Förbättrad tolkservice (Ds 2006:24) uppger siffran yrkesverksamma tolkar. 15 Även Statskontorets senare rapporter området återger siffran cirka verksamma tolkar Tolkarna kan finnas med i flera register så antalet behöver inte nödvändigtvis ange unika individer. Att samma siffra återges i flertalet olika utredningar och rapporter över en längre period indikerar att någon ny kvalificerad beräkning av antalet verksamma tolkar inte har gjorts. I den här utredningen har vi bland annat frågat tre av de dominerande tolkförmedlingarna i det statliga ramavtalet och bett dem ange hur många tolkar de har knutna till respektive förmedling samt uppskatta andelen av tolkarna som är knutna till fler förmedlingar än en. Tolkförmedlingarna som vi frågat är Språkservice, Semantix och Transvoice som har cirka 6 000, respektive tolkar knutna till sig. Språkservice uppskattar att det förutom de cirka tolkar som är knutna till deras förmedling finns ytterligare cirka tolkar i Sverige. Antalet tolkar i Sverige skulle utifrån detta antagande uppgå till ungefär Alla tolkar som är knutna till en förmedling är emellertid inte aktiva det vill säga utför inga tolkuppdrag. Av de tolkar som är knutna till Språkservice var det cirka som var aktiva under år Av Semantix tolkar är det cirka som tar uppdrag på reguljär basis. Av Transvoice tolkar är det cirka som är aktiva varav cirka har tolkning som huvudsaklig sysselsättning. Tolkarna är emellertid i många fall knutna till flera förmedlingar. Det är därför svårt att få en mer exakt uppfattning om hur många tolkar som det finns i Sverige. När vi frågade förmedlingarna om hur stor andel av deras tolkar som även är knutna till andra förmedlingar svarade Semantix att uppskattningsvis 75 procent är knutna till ytterligare förmedlingar och då de allra flesta till alla tre stora förmedlingarna (Semantix, Transvoice och Språkservice). Transvoice uppskattar motsvarande andel till cirka 60 procent och Språkservice uppskattar andelen till cirka 90 procent. Tolkservicerådet (TSR) som är en branschorganisation för offentligt ägda tolkförmedlingar och idag har 20 medlemmar/anslutna tolkförmedlingar uppskattar att cirka tolkar finns knutna till deras medlemmar. Bland deras medlemmar finns även den privata tolkförmedlingen Linguacom som vunnit upphandlingar genom det statliga ramavtalet på flera kommuner i landet inklusive Stockholm stad och Botkyrka kommun. Det är mest troligt att antal aktiva tolkar är mellan , än över tolkar och definitivt är siffran i överkant. Att räkna på antal passiva tolkar är troligtvis inte en relevant siffra för att belysa tolkvolymen. 18 En annan svårighet vad gäller att räkna antalet verksamma tolkar är att tolk inte är en skyddad titel. Det finns inga formella krav på att en tolk ska ha en viss kvalifikation eller ingå en branschorganisation eller yrkesförening. I teorin kan således vem som helst egentligen utföra tolkuppdrag. 15 Förbättrad tolkservice Språktest för tolkar, Nationellt register, Statistik, sid Statskontoret En tolkningsfråga Om auktorisation och åtgärder för fler och bättre tolkar (2012:2), sid Statskontoret Sju förslag för effektivare användning av tolkar i domstol (2015:1), sid Antaget baseras på uppgifter från de tolkförmedlingar och branschorganisation som tillfrågats i översynen, uppgifter från tidigare utredningar och Myndigheten för yrkeshögskolans samlade bedömning.

222 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 12 (46) Diarienr: MYH 2015/ Tolkspråk I dag talas åtminstone 150 olika modersmål i Sverige 19. Under perioden var de mest förekommande tolkspråken hos Migrationsverket: arabiska (Syrien, Statslösa och Irak m.fl.), somaliska, tigrinja (Eritrea), dari och farsi (Afghanistan med Iran), balkan-bosniska, kroatiska och serbiska (BKS), albanska (Kosovo-Albanien), romani Tolkning i samhällets övriga verksamheter följer ganska väl Migrationsverkets språkfördelning. Det finns ingen exakt siffra på hur många språk/dialekter det tolkas i. Tolkförmedlingen Transvoice uppger dock att de levererar tolktjänster till över 200 språk. Samtidigt levererar de mer än 50 procent av tolktjänsterna inom tre olika språk/språkområden arabiska, tigrinja och somaliska. Under perioden mars 2011 till februari 2012 avropades inom det statliga ramavtalet drygt uppdrag omfattande drygt timmar. Dessa tolkuppdrag omfattade knappt 120 olika språk. Mätt i antalet timmar var variationerna mycket stora mellan de olika språken. Arabiska som var det vanligaste språket stod för närmare en fjärdedel av alla tolkade timmar och de tio största språken stod tillsammans för närmare två tredjedelar av de tolkade timmarna. 20 Det finns för närvarande ingen senare statistik om användning inom det centrala ramavtalet. Statistik avseende år 2014 kommer emellertid att finnas tillgängligt hos Kammarkollegiet under senare delen av våren Tillgången på tolk Tillgången på tolkar varierar avsevärt beroende på tolkspråk, regionalt utbud och tekniska möjligheter. I vissa språk är tillgången god och i andra inte. I storstadsregionerna är tillgången relativt god men där är behovet också stort. Det råder överlag ett stort underskott på kvalificerade tolkar och i synnerhet auktoriserade tolkar och auktoriserade tolkar med specialkompetens rättstolk eller sjukvårdstolk. Tolkarna utgör en heterogen grupp i flera avseenden, bland annat utbildningsbakgrund samt yrkesverksamhet i antal uppdrag och timmar. Det finns inte heller någon stark yrkesförening som tar tillvara på tolkarnas intressen. Det finns auktoriserade tolkar, auktoriserade tolkar med specialkompetens, grundutbildade tolkar från den sammanhållna grundutbildningen, tolkar som gått arbetsförmedlingens arbetsmarknadsutbildning och övriga tolkar som kan bestå av tolkar som inte har någon utbildning eller gått enstaka kurser. En minoritet av de tolkar som tros vara aktiva har tolkning som heltidssysselsättning. När vi ställt frågan till branschorganisationerna Tolkförmedlingsrådet och Språkföretagen uppskattar den förre att cirka en tredjedel av tolkarna hos sina medlemmar arbetar som tolk på heltid medan den senare uppskattar motsvarande andel till enbart tre procent. Heltidsarbete förekommer företrädesvis inom de större tolkspråken. 19 Prop. 2008/09:153 Språk för alla förslag till språklag 20 Statistik från Kammarkollegiet

223 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 13 (46) Diarienr: MYH 2015/ Auktorisation och registrering av utbildade tolkar Auktorisation Kammarkollegiet auktoriserar tolkar och genomför auktorisationsprov i cirka 40 språk på två olika nivåer: auktoriserad tolk (AT) samt auktoriserad tolk med specialistkompetens som rättstolk (RT) eller sjukvårdstolk (ST). Kammarkollegiet har ett register över samtliga auktoriserade tolkar. För att det ska vara möjligt att hitta eller kontrollera om en tolk är auktoriserad finns det en lista på Kammarkollegiets webbplats över alla auktoriserade tolkar som har gett sitt tillstånd till publicering. Enligt Kammarkollegiets auktorisationsregister fanns det i Sverige februari 2015 totalt 888 auktorisationer i talade språk 21. Eftersom tolkar kan vara auktoriserade i mer än ett språk motsvarade det 833 personer med auktorisation som tolk. De auktoriserade tolkarna hade auktorisation i 36 olika talade språk. Av de språk som Kammarkollegiet erbjuder auktorisationsprov inom saknas det auktoriserade tolkar i språken hindi, meänkieli och portugisiska. Auktoriserade tolkar kan även ha speciell kompetens som rättstolk eller sjukvårdstolk. Totalt fanns det 230 auktorisationer till rättstolk och 146 till sjukvårdtolk i talade språk. Det fanns auktoriserade rättstolkar i 22 talade språk och auktoriserade sjukvårdstolkar i 17 språk. 22 Hösten 2011 fanns det 827 auktoriserade tolkar i talade språk. Antalet auktoriserade tolkar har således inte förändrats särskilt mycket sedan dess. En auktorisation gäller i fem år och kan därefter förnyas var det 40 stycken som inte förnyades (ansökte ej, avled etc.) var det 27 stycken som inte förnyades. En auktorisation kan även upphävas på grund av oredligt förfarande. Inga auktorisationer upphävdes 2014 eller Tabell 1 Antal auktorisationer talade språk År Antal Auktorisationer Total Antal Nyauktorisationer Antal Auktorisationer Rättstolk Källa: Kammarkollegiet Antal Auktorisation Sjukvårdstolk Det går endast att bli auktoriserad i en minoritet av alla tolkspråk. Endast i de stora tolkspråken sker auktorisation varje år. Tolkbehovet är mycket större än i de språk som det går att auktorisera i. För somaliska som är ett av de största tolkspråken är det idag inte möjligt att auktorisera sig i då det inte finns några kvalificerade språkbedömare att tillgå. Detta på grund av kompetensbrist eller ovilja att ställa upp som bedömare. Sedan 2007 har det inte gått att auktorisera sig i språket och i landet finns det totalt 11 auktoriserade somaliska tolkar. Ingen av dem med specialistkompetens som rättstolk eller sjukvårdstolk. 24 Enligt Kammarkollegiets preliminära språkplan för planeras auktorisation inom somaliska våren 2017 om förutsättningarna finns Tolkregistret På uppdrag av regeringen tillhandahåller Kammarkollegiet även ett register över tolkar som med godkänt resultat genomgått sammanhållen grundutbildning för kontakttolkar. 21 Det finns även auktoriserade teckenspråkstolkar. De ingår emellertid inte i denna siffra. 22 Statistik från Kammarkollegiet, Uppgifter från Kammarkollegiet Ibid. 25

224 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 14 (46) Diarienr: MYH 2015/493 Registret omfattar tolkar som gått den grundutbildning som genomförs med statsbidrag från MYH från och med juli 2012 och TÖI vid Stockholms universitet från 2006 till och med juni Syftet med tolkregistret är att allmänheten ska kunna komma i kontakt med tolkar som har en viss utbildningsnivå när auktoriserade tolkar inte finns att tillgå. 26 Grundutbildade tolkar som även är auktoriserade kan förekomma i både auktorisationsregistret och tolkregistret. Hur vanligt detta är har Kammarkollegiet inga uppgifter om. Alla grundutbildade tolkar väljer inte att vara sökbara för allmänheten i tolkregistret. I februari 2015 omfattade tolkregistret 330 grundutbildade och sökbara tolkar med utbildning i totalt 34 olika språk. Av dessa grundutbildade tolkar var 29 procent bosatta i Stockholms län och totalt 55 procent i något av de tre storstadslänen Tolkförmedlingar I Tolkförmedlingsutredningen (SOU 2004:15) gjordes beräkningen att det då fanns drygt 40 kommunala och cirka 20 privata tolkförmedlingar. Över tid har det skett förändringar med fler privata aktörer. De största förmedlingarna Språkservice, Semantix och Transvoice står enligt egna uppskattningar för cirka procent av marknaden av förmedlade tolktjänster. 28 Tolkförmedling sker nästan uteslutande via upphandling i enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling. Upphandling av tolktjänster kan ske via det statliga ramavtalet som Kammarkollegiet ansvarar över. Under perioden mars 2011 till februari 2012 avropades inom det statliga ramavtalet drygt uppdrag omfattande drygt timmar. Migrationsverket som är en av de största upphandlare av tolktjänster har valt att ställa sig utanför ramavtalet till förmån för ett eget avtal. 2.5 Branschföreträdare Tolkförmedlingarna har möjlighet att ansluta sig till branschorganisationer som Tolkservicerådet och Språkföretagen Tolkservicerådet Tolkservicerådet (TSR) är en intresse- och branschorganisation för tolkverksamhet i Sverige med 20 medlemmar/tolkförmedlingar anslutna. Tolkservicerådets tolkförmedlingar förmedlar och arbetar aktivt för kvalificerad tolkservice. Tolkservicerådet är en branschorganisation för främst offentligt ägda tolkförmedlingar och arbetar efter gemensamma yrkesetiska riktlinjer Språkföretagen Språkföretagen är en branschförening som bildades 2012 på initiativ av Almega. Medlemskap i Språkföretagen beviljas företag som bedriver tolkverksamhet och/eller översättningsverksamhet med ett arbetsgivaransvar och med en omsättning där minst 5 miljoner kr/år avser tolk- och översättningsverksamhet. Språkföretagen har som huvudsyfte att tillvarata och driva branschens intressefrågor och kvalitet. Föreningen verkar för att lyfta frågor så som kompetensförsörjning, legitimitet, etik, ordning och reda samt vara beslutspåverkande mot myndigheter och politiker och därutöver agera som remissinstans och språkrör i branschen. Språkföretagen verkar även för upprätthållandet av hög standard samt hög etik inom branschen, och genom information till allmänheten, företag och myndigheter ger man en vidgad kunskap om branschen och dess betydelse Statistik från Kammarkollegiet, När vi ställt fråga vad förmedlingarna baserar sina uppskattningar på är svaren att det gjorts av beräknad marknadsandel på del av de avtal som finns, omsättning relaterat till konkurrenters samt uppdragsfördelning.

225 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 15 (46) Diarienr: MYH 2015/493 3 Utbildning till tolk I den här översynen har vi granskat längre befintliga grundutbildningar till tolk. Vi har identifierat tre olika utbildningar men med likartat innehåll: Den sammanhållna grundutbildningen till kontakttolk som bedrivs inom folkbildningen som MYH betalar ut statsbidrag till, har tillsyn över samt granskar kvaliteten. Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsutbildning samt, Tolkförmedling Väst som har en intern utbildning för sina tolkar. Arbetsförmedlingens utbildning och Tolkförmedling Väst följer i stort sett den utbildningsplan för den sammanhållna grundutbildningen som arbetats fram under år 2014 av MYH och aktörer knutna till utbildningen Dessa två utbildningar är exempel på utbildningar som har startat på grund av brist på utbildade tolkar, då antal platser på den sammanhållna grundutbildningen inte tillgodoser efterfrågan på tolkar. Utöver dessa tre utbildningar finns det på Stockholms universitet en kandidatkurs i tolkning. Denna kurs har som mål att den studerande efter avslutad kurs ska på en fördjupad kunskaps- och färdighetsnivå tolka konsekutivt i samtalssituationer samt tolka simultant på en grundläggande nivå. Kurser finns också för konferenstolkning för EU:s myndighetsbehov. Båda inriktningarna vänder sig till ett begränsat antal språk och har en stark akademisk profil med dess specifika krav före och under utbildning. 3.1 Den sammanhållna grundutbildningen till kontakttolk Utbildningsanordnarna Den sammanhållna grundutbildningen har varit föremål för ett antal statliga utredningar. Dagens modell för den sammanhållna grundutbildningen genomfördes efter den statliga utredningen Tolkutbildning nya former för nya krav (2005:37). Sedan 2006 bedrivs en sammanhållen grundutbildning till kontakttolk av utbildningsanordnare inom folkbildningen på folkhögskolor och studieförbund. Från och med januari 2015 är det åtta utbildningsanordnare som bedriver utbildningen fördelat på fyra folkhögskolor och fyra studieförbund. Samtliga folkhögskolors utbildningar är på distans halvfart eller kvartsfart. Närträffar (undervisningstillfällen på plats) sker på helger några gånger per termin där deltagarna inackorderas på skolorna. Undervisningen på studieförbund är bunden på halvfart. Förbunden är lokaliserade till storstäderna Göteborg, Malmö och Stockholm som har två anordnare. Utbildningen är upplagd så att studier ska kunna ske samtidigt som deltagare arbetar eller går annan utbildning. Majoriteten av de som söker till utbildningen har redan prövat på att arbeta som tolk. Det är enbart folkhögskolor och studieförbund som kan få statsbidrag enligt 2 Förordning (2012:140) om statsbidrag för viss utbildning som rör tolkning och teckenspråk. Organisering av utbildningen sker genom samarbete mellan anordnarna, Folkbildningsrådet och MYH som stödjer och utvecklar utbildningar samt har ett tillsynsoch kvalitetsgranskningsansvar. Utbildningsanordnarna samarbetar med varandra vid bland annat antagning och har kontinuerligt kunskapsutbyte i form av samrådsmöten. Utöver den sammanhållna grundutbildningen arrangerar utbildningsanordnarna preparandkurser inför Kammarkollegiets auktorisationsprov samt fördjupnings- och fortbildningskurser för verksamma tolkar.

226 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 16 (46) Diarienr: MYH 2015/ Utbildningen Kontakttolkutbildningen på grundnivå består för närvarande av fyra ämnesområden: Samhällstolkning, sjukvårdstolkning, juridik för tolkar och migrationstolkning. I utbildningen finns också de två delkurserna Språkfärdighet- svenska i tolkning och Tolketik och tolkteknik. Utbildningen syftar till att ge den studerande förutsättningar för att självständigt kunna arbeta som kontakttolk på ett effektivt och rättssäkert sätt mellan den som inte behärskar svenska språket och representanter för myndigheter, serviceorgan och organisationer. Under år 2014 utbildades det i 13 språk/språkområden fördelat på fyra folkhögskolor och tre studieförbund 29. För ny ettårig utbildning som startade i januari 2015 utbildas det i 12 olika språk/språkområden fördelat på två folkhögskolor och fyra studieförbund. 30 Dessa utbildningar avslutas i december Under våren 2015 görs antagning till den tvååriga utbildningen på Katrinebergs folkhögskola och Åsa folkhögskola med start höstterminen 2015 varav det kan tillkomma språk. Trots att antalet skolor har ökat har variationen av språk inte förändrats nämnvärt. Även historiskt är det återkommande samma språk det utbildas i. Det är mycket svårt att få till utbildning i mindre tolkspråk, eftersom det är färre som kan tänkas utbilda sig i dem samt att det kan vara vanskligt att få tag på kompetent undervisande personal i språket. Reviderad utbildning Åtgärder för att öka genomströmningen i utbildningen föranledde att det under 2014 gjordes en revidering av utbildningens innehåll. Det har bland annat inneburit skärpta tillträdeskrav till utbildningen, större fokus på de tolktekniska- och tolketiska momenten och tydligare utbildningsmål. Kursen Juridisk påbyggnad har delvis försvunnit och blivit integrerad med juridikens grunder som nu utgör den nya kursen Juridik för tolkar. De gamla kurserna Socialtolkning och Asyltolkning har ändrats till Samhällstolkning och Migrationstolkning för att bättre spegla bredden i kursinnehållet och förväntade kunskapsmål. För att genomföra revideringen strukturerades en tolkkvalifikation som bröts ned i delkvalifikationer som utgjordes av de kunskaper, färdigheter och kompetenser en deltagare som genomgått utbildningen förväntas ha uppnått för att kunna verka som tolk. Med större klarhet i learning-outcome går det att bättre matcha kompetenser med de krav som ställs av tolkbranschen. Utbildningen syftar till att ge den studerande förutsättningar för att självständigt kunna arbeta som kontakttolk på ett effektivt och rättsäkert sätt mellan den som inte behärskar 29 Folkuniversitetet i Göteborg: arabiska, persiska, somaliska Härnösands folkhögskola: arabiska, franska, engelska, persiska, ryska, somaliska Katrinebergs folkhögskola år 1: arabiska, bks, dari, ryska, spanska, turkiska År 2: arabiska, bks, polska, rikskinesiska, rumänska, somaliska Medborgarskolan Syd, Malmö: arabiska, bks, dari, somaliska, spanska Vuxenskolan Stockholms län: arabiska, polska, ryska, somaliska, spanska Wiks folkhögskola: arabiska, dari, rikskinesiska, rumänska, tigrinja Åsa folkhögskola: år 1: mongoliska, persiska, polska, ryska, somaliska År 2: arabiska, mongoliska, franska, persiska, ryska 30 ABF Stockholm: arabiska, mongoliska, polska, somaliska Folkuniversitet i Göteborg: två grupper arabiska, persiska, somaliska Härnösands folkhögskola: två grupper arabiska, ryska, persiska, sorani Medborgarskolan Syd, Malmö: två grupper arabiska, engelska, persiska Studieförbundet Vuxenskolan Stockholms län: arabiska, persiska, ryska, spanska Wiks folkhögskola: arabiska, dari, somaliska, spanska, tigrinja Uppgifter från samordnare till den sammanhållna grundutbildningen, mars 2015

227 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 17 (46) Diarienr: MYH 2015/493 svenska språket och representanter för myndigheter, serviceorgan och organisationer. Den nya reviderade grundutbildningen startade vårterminen Tillträde till utbildningen För tillträde till utbildningen krävs 3-årig gymnasieutbildning inklusive Svenska 2/Svenska B eller motsvarande samt mycket goda kunskaper i svenska och tolkspråket. Vid antagning prövas kunskaperna genom prov och intervjuer enligt gemensamma riktlinjer. I övrigt följer antagning till utbildningen folkbildningens riktlinjer. Bakgrunden är den att i utredningen av kontakttolkar föreslog utredarna att TÖI skulle ges i uppdrag att fastställa nationella förkunskapskrav för tillträde till den reformerade kontakttolkutbildningen. Kraven borde formuleras som kunskaper på gymnasienivå i svenska och samhällskunskap eller motsvarande samt i det språk utbildningen avser, alternativt godkänt förkunskapsprov/tvåspråkighetstest oavsett tolkspråk Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsutbildning till kontakttolk Arbetsförmedlingen har sedan 2012 haft en upphandlad arbetsmarknadsutbildning till kontakttolk som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd för personer som är inskrivna hos Arbetsförmedlingen och registrerade som arbetslösa. Som en arbetsmarknadsåtgärd för inskrivna arbetssökande har Arbetsförmedlingen upphandlat en arbetsmarknadsutbildning till kontakttolk med första start Utbildning har mestadels anordnats på studieförbund och folkhögskolor där Folkuniversitetet varit stora på området. Vissa av utbildningsanordnarna av den sammanhållna grundutbildningen har även bedrivit arbetsmarknadsutbildningen. Inom ramen för upphandlingen är det en grundutbildning som anordnas. Utbildningen har den sammanhållna grundutbildningens modell som grund. Under 2014 gjordes en ny upphandling av utbildning som startar på 12 orter under år tolkar kan utbildas per år inom ramen för arbetsmarknadsutbildning. Utbildningen har varit 600 timmar lång vilket måttats från den sammanhållna grundutbildningen. Lärdomen från förra gången tolkutbildningen upphandlades och genomfördes var att utbildningen då var för kort och för intensiv. Tillträde till utbildningen För Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsutbildning görs antagningstester. Till den nya omgången tolkutbildning har det införts fyra veckors förberedande utbildning. I den förberedande utbildningen testas personens lämplighet som tolk och inte bara språket (genom övningar). Handläggare på Arbetsförmedlingen bestämmer efter redovisat resultat om personen ska få börja utbildningen. Ytterligare praktikinslag har också vävts in. Syftet och målsättningen med denna utbildning är likt andra arbetsmarknadsutbildningar att göra deltagarna anställningsbara (möjliga att anlita). Arbetsförmedlingen har inte någon specifik volymgaranti i avtalet för utbildning till kontakttolk. Volymen på verksamheten är dels beroende av vilken tilldelning av medel som ges generellt för arbetsmarknadsutbildning. Det mest avgörande för volymen är dock behovet på arbetsmarknaden och tillgången på lämpliga arbetssökande. Det vill säga möjligheterna för deltagarna att erhålla arbete efter utbildningen och möjligheterna för arbetsförmedlingen att fylla utbildningen med deltagare som är inskrivna på Arbetsförmedlingen. Det mest troliga utbildningsutbudet är två kursstarter om cirka deltagare/år på de mindre orterna och cirka 3 4 kursstarter med cirka deltagare på de större orterna. I 31 Tolkutbildning nya former för nya krav (SOU 2005:37) 32 Utbildningsorter: Eskilstuna, Falun, Göteborg, Karlstad, Kristianstad, Malmö, Norrköping, Stockholm, Trollhättan, Uppsala, Växjö och Östersund. Uppgifter från Arbetsförmedlingen

228 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 18 (46) Diarienr: MYH 2015/493 avtalet står angivet att grupperna ska vara minst sex deltagare och max 20 deltagare. Själva besluten och planeringen kring hur många utbildningstillfällen som initieras sker regionalt. 33 Arbetsmarknadsutbildningen kan inte kvalitetssäkras genom registrering i tolkregistret hos Kammarkollegiet som är förbehållet tolkar som genomgått den sammanhållna grundutbildningen till kontakttolk och mottar statsbidrag enligt förordning (2012:140). Eftersom utbildningen är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd kommer den inte vara bestående Tolkförmedling Väst Ytterligare utbildningsanordnare har under senare tid framträtt. Kommunalförbundet Tolkförmedling Väst som förmedlar bland annat tolktjänster har en internutbildning för deras registrerade och verksamma tolkar. Utbildningen syftar till att bland annat säkerställa medlemmarnas (medlemskommunerna och sjukvården inom Västra Götalandsregionens) behov av tolk. 34 Kurserna som anordnas ger tolkarna möjlighet att komplettera sin tolkutbildning, eller gå delkurser som ingår i den sammanhållna grundutbildningen. Grundutbildningen som även följer den sammanhållna grundutbildningens modell startade 2015 på fyra platser: Fyrbodal, Göteborg, Sjuhärad och Skaraborg. Tolkförmedling Väst anordnar även fördjupningskurser för kompetenshöjning 35. Tillträde till utbildningen Deltagarna till kurserna väljs inte ut efter språk utan de som anmält sig har fått plats på kurserna. Språkhandledning erbjuds efter realiadelen (ämneskunskap) och då endast till språkgrupper med minst fem deltagare och i de språk som det finns handledare i. I de språk där språkhandledning erbjuds uppger Tolkförmedling Väst att det är obligatoriskt att delta. Tolkförmedling Väst har hittills haft språkhandledning i arabiska, somaliska, tigrinja, thailändska, bosniska-kroatiska-serbiska, ryska, persiska/dari, polska och finska. 3.2 Fortbildning och vidareutbildning till tolk Idag finns vidareutbildning i form av preparandkurser inför Kammarkollegiets auktorisationsprov samt vissa fördjupnings- och fortbildningskurser som vänder sig till verksamma tolkar. Inom ramen för den sammanhållna grundutbildningen genomfördes under 2014, 23 kurser i syfte att kompetensutveckla yrkesverksamma tolkar samt öka antalet auktoriserade tolkar. MYH beviljade statsbidrag till preparandkurser inför auktorisation av tolk, rättstolk och sjukvårdstolk samt fortbildningskurser för tolkning för barn. 36 Cirka en fjärdedel av de medel som anslås till MYH för utbildning av tolkar kan gå till kurser. 37 Det finns idag ingen påbyggnadsutbildning till den sammanhållna grundutbildningen. Det finns ett fåtal kompetensutvecklingskurser som inte finansieras med statsbidrag från MYH. Tolkförmedling Väst arrangerar i egen regi under 2015 en kompetenshöjande kurs i sjukvårdstolkning till förberedelse för Kammarkollegiets prov för speciell kompetens som 33 Uppgifter från Arbetsförmedlingen Tolkförmedling Väst 35 Uppgifter från Tolkförmedling Väst Myndigheten för yrkeshögskolan Årsredovisning Regleringsbrev för budgetår 2014/2015 avseende anslagen 14:1 och 14:2 inom utgiftsområde 17.

229 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 19 (46) Diarienr: MYH 2015/493 sjukvårdstolk. Tolkförmedlingar har även internutbildningar för sina tolkar för kompetensutveckling Validering Ett valideringsprojekt genomfördes av TÖI under 2011 på uppdrag av dåvarande regering och med stöd av extra statsbidrag. Under 2011 genomfördes två valideringstillfällen på två folkhögskolor finansierade med statsbidrag från TÖI. Prövningen av kompetensnivån inriktade sig mot verksamma tolkar som hade genomgått tolkutbildningar, men inte hade fått utbildningsbevis från den sammanhållna grundutbildningen. Prövningen skulle avse alla språk inklusive auktorisationsspråk samt kunskaper från annan tolkutbildning som inte stod under tillsyn av TÖI. En utvärdering gjordes som visade att projektmodellen inte gav de resultat som man då hade önskat. Det finns en stark efterfrågan från yrkeskåren, tolkanvändare och arbetsgivare att tolkar med äldre utbildningar och med praktisk erfarenhet ska kunna valideras i syfte att säkerställa kompetensen hos den enskilde tolken. Lagrådsremissen Tolkning och översättning i brottmål föranledde en lagändring den 1 oktober 2013 som syftade till en förstärkning av rätten till tolkning och översättning vid straffrättsligt förfarande. Med anledning av det har kompetenskraven skärps ytterligare för tolkar och översättare. Under hösten 2013 påbörjade MYH ett projekt för validering. Syftet har varit att genom validering av reell kompetens öka genomströmningen av antalet tolkar med motsvarande godkänd utbildning. Målet med projektet var att stödja utbildningsanordnare av den sammanhållna grundutbildningen att finna en modell för validering av tolkars kunskaper, färdigheter och kompetenser mot den sammanhållna grundutbildningen till kontakttolk. Utbildningsbeviset från den sammanhållna grundutbildningen menar Statskontoret från sin rapport från 2012, fungerar som en kvalitetsstämpel för de som anlitar tolkar. Men så länge det är så få tolkar som har det så tvingas myndigheterna ofta anlita tolkar utan formell kompetens. 39 Intresset för att valideras har visat sig vara stort. När det möjliggjordes för verksamma tolkar att validera sig hösten 2014 inkom det utan större marknadsföring 320 intresseanmälningar från 286 unika individer. Validering kan även verka som ett verktyg för att bättre matcha deltagare till utbildningen. Statskontoret pekade på i sin rapport att den enskilda åtgärd som på kort sikt kan öka antalet formellt kompetenta tolkar mest, och dessutom till begränsade kostnader, är att ge de tolkar som saknar formell utbildning möjlighet att validera och få ett intyg på sin kompetens ml 39 Statskontoret En tolkningsfråga Om auktorisation och åtgärder för fler och bättre tolkar (2012:2), sid Ibid. Sid. 8

230 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 20 (46) Diarienr: MYH 2015/493 4 Behovsbild 4.1 Avgränsningar och problembild För att utreda samhällets behov av tolkar har vi genom frågeformulär och intervjuer vänt oss till ett begränsat urval av aktörer på marknaden som är de största användare och förmedlare av tolktjänster. Uppgifterna som redovisas i det här kapitlet kommer därmed från de organisationer som besvarat våra frågor om behov och användning av tolktjänster. Det har inte varit möjligt att genomföra en heltäckande undersökning av det totala tolkbehovet i Sverige. Tidigare utredningar och rapporter har även de fått göra urval. Det finns flera bidragande faktorer till det. Tolkning sker vid så många platser (nationellt) och tillfällen att statistiken och uppgifter om tolkanvändning är osäker. Det är exempelvis en diger uppgift i första hand att samla in uppgifter från Sveriges samtliga 290 kommuner. Det figurerar mer eller mindre kända avtal om tolktjänster. Kännedomen om när en tolk bör anlitas är inte alltid heller självklar och det kan finnas ett stort mörkertal om det faktiska behovet med anledning av det. En väg att närma sig problematiken är att fråga dem som förmedlar tolktjänster. Detta kan inte täcka hela bilden då det inte finns någon säker statistik på hur många förmedlingar det finns. Dessutom behöver inte andelen förmedlade tjänster säga något om behovet då kunskapen om när en tolk bör användas inte alltid är klart samt att efterfrågan av tolktjänster överstiger utbudet av dem. Resonemanget i rapporten ger en indikation på tolkbehovet. För att få en tillförlitlig bild av behovet ur regional synvinkel skulle det behöva göras en kartläggning över kommunernas behov. Aktörerna som besvarat frågorna i den här översynen uppger att det utanför storstadsområdena är svårare att ge en klar bild av behovet av tolk. 4.2 Användning och behov av tolkar Statliga och kommunala myndigheter, inklusive landstingen, står för nästan all användning av tolk. Användningen kan röra sig om allt från att svara på enstaka frågor om kommunal service till att tolka i långa domstolsförhandlingar. Behovet av tolk kan vara både känt i förväg och vara möjlig att planera in men det kan också uppstå mer eller mindre akut. Det finns inga samlade och aktuella uppgifter över den totala användningen av tolkar. En grov beräkning visar att tolkförmedlingarna Semantix, Språkservice och Transvoice tillsammans med Tolkservicerådets 41 medlemmar förmedlade totalt cirka 2,5 miljoner timmar under år Dessa timmar fördelades till ungefär en tredjedel på statliga myndigheter och till två tredjedelar på landsting och kommuner. Eftersom uppgifterna om antalet förmedlade timmar endast rör ett urval tolkförmedlingar är det totala antalet förmedlade timmar i Sverige större än detta. Nedan redovisas användning och behov av tolkar uppdelat efter migrationstolkning som förekommer hos Migrationsverket, Rättstolkning vid Sveriges domstolar och tullar, Sjukvårdstolkning inom landstingen samt övrig tolkning inom kommunal verksamhet, 41 Tolkservicerådet (TSR) är en branschorganisation för i första hand offentligt ägda tolkförmedlingar men även privata tolkförmedlingar och har idag 20 medlemmar/anslutna tolkförmedlingar. 42 Uppgifterna avser debiterade timmar och baseras på statistik från Semantix, Språkservice, Transvoice och Tolkservicerådet.

231 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 21 (46) Diarienr: MYH 2015/493 Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Även tolkförmedlingarnas rekryteringsbehov av tolkar redovisas. Ett grundläggande problem som nämns av de flesta aktörer som besvarat frågorna är den mycket begränsade tillgången på kvalificerade tolkar i Sverige. Att arbeta som tolk kräver stora språkliga och tolktekniska kunskaper samt sociala förmågor. Det är ett högst kvalificerat yrke som ställer stora krav på individen. Bland de cirka tolkarna som tidigt uppskattas vara mer eller mindre verksamma ( tros vara verksamma) i Sverige finns det 833 auktoriserade tolkar Migrationstolkning Migrationsverket är en stor användare av tolktjänster och användningen uppgår till cirka telefontolkningstillfällen per månad och kontakttolkstillfällen per månad. De tolkningar som följer av ett asylärende är flera, det börjar vid ansökningsenheter och mottagningsenheter, fortsätter vid asylenheter och så småningom till mottagningsenheter som delger beslut. Tolkningar förekommer även löpande under tiden i boenden och i receptioner med mera. Utöver detta tillkommer ett stort antal ansökningar om arbetstillstånd, uppehållstillstånd för studier, besök och även anhöriganslutning där tolkning kan krävas. År 2014 köpte Migrationsverket tolktjänster för mer än 150 miljoner, vilket är en ökning med 36 procent jämfört med år Behovet av tolk har ökat i takt med ökat flyktingmottagande. Under år 2012 inkom cirka asylansökningar, år 2013, ansökningar för att sedan öka kraftigt till under För 2015 prognosticerar Migrationsverket för mellan ansökningar om asyl. Migrationsverket har vid flertalet tillfällen vittnat om en stor brist på antalet tolkar och de bedömer också att tolkbehovet fortsatt kommer att öka både på kort och längre sikt. Företrädare för myndigheten uppger att det är troligt att många med tolkbehov kan antas behålla detta behov för mer än ett år, vilket medför att omfattningen av totala antalet tolkningar ökar inom de flesta samhällssektorerna. Efterfrågan på tolkar är hög och varierar kraftigt beroende på ökad asylsökning och annan invandring med förändrade flyktingströmmar och mönster. Under perioden har tolkning skett i främst arabiska (Syrien, Statslösa och Irak m fl.), somaliska, tigrinja (Eritrea), dari och Farsi (Afghanistan med Iran), balkan-bosniska, kroatiska och serbiska (BKS), albanska (Kosovo-Albanien) och romani. Under 2013 och 2014 skedde nästan hälften av all efterfrågad tolkning inom arabiska (Syrien) Ett markant ökat behov av tolk i tigrinja (Etiopien) har under samma tidsperiod uppstått. Tolkanvändningen följer i större utsträckning språkdräkten inom de vanligaste medborgarskapen för ansökningar. Utöver de mest förekommande tolkspråken tolkas det i upp till ytterligare olika språk och dialekter. Migrationsverket ser ett stort behov av kvalificerade tolkar i de större tolkspråken där utbudet inte matchar efterfrågan. Likartade problem men än i mindre skala finns för de mindre frekventa tolkspråken. Det kan vara afrikanska språk som luganda (Uganda), sarakole, (Gambia och delar av Västafrika) och bambara (Mali och delar av Västafrika), mindre asiatiska språk som mongoliska eller dialekter och språk från forna sovjetrepubliker som azeriska (Azerbajdzjan), kumykiska och avariska (Dagestan och nordöstra Kaukasus), och tjetjenska (Tjetjenien). Att tillgången är begränsad medför att det är mycket svårt att få tag på tolk inom de tidsramar som efterfrågas. Mest tolkning förekommer i storstadsområdena där det finns en koncentration av asylprövningsenheter samt ansökningsenheter. Det finns även stora behov regionalt utanför dessa områden där uppdrag inte går att tillsätta. Migrationsverket ser även att med dagens stora behov och begränsade utbud av tolkar går det inte ens att tillsätta 43 Auktoriserade tolkar utgörs av tolkar med grundauktorisation, auktoriserade rättstolkar och auktoriserade sjukvårdstolkar.

232 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 22 (46) Diarienr: MYH 2015/493 samtliga tolkuppdrag i storregionerna. Det kan vara mycket svårt att få tag på tolk till samtliga geografiska platser där behov föreligger. Ärenden fördröjs och kostnaderna ökar med arbetet att hitta en lämplig tolk. Migrationsverket uppger att tillgången på tolkar är bäst i Göteborg, Stockholm och Malmö, i övriga platser mindre frekvent och i glesbygden är det akut. I synnerhet är det brist på rättstolkar och auktoriserade tolkar Rättstolkning Statskontoret har i en senare utredning, Sju förslag för effektivare användning av tolkar i domstol, Statskontoret (2015) påvisat att behovet av tolkar vid Sveriges domstolar är stort. Behovet har ökat under senare år och tolkning betraktas i dag som ett naturligt inslag i domstolarnas vardag. År 2014 köpte Domstolsverket tolktjänster för cirka 83 miljoner kronor, vilket är en ökning med fyra procent jämfört med år Platstolkning är huvudregel i domstolarna och är därmed den typ av tolkning som oftast används. Enligt Statskontorets bedömning avropar domstolarna uppdrag/månad inom centrala ramavtalet. Till detta tillkommer tolkuppdrag som direktförordnas eller anlitas genom domstolarnas egna avtal. 44 Domstolsverket uppger att det i dagsläget inte finns några indikationer på att behovet av tolkar kommer att minska på sikt även om det är svårt att göra en prognos över den framtida utvecklingen av tolkbehovet vid domstolarna. I takt med att domstolarna kommer att ställa högre krav på att tolkar ska vara auktoriserade, kommer främst behovet av just auktoriserade tolkar att öka. Domstolsverket understryker för den här utredningen att de svarar centralt för Sveriges domstolars räkning på de frågor som ställts varför avvikelser kan förekomma. Domstolsverket hänvisar till Statskontorets rapport för att belysa regionala skillnader i tillgången till tolk. Av de tolkar som anlitas i domstol genom det centrala ramavtalet saknar cirka 30 procent auktorisation. Det finns dock en betydande regional variation i hur stor andel av de tolkar som respektive domstol anlitar som är auktoriserade. Som bäst är drygt 80 procent auktoriserade tolkar, och som sämst 50 procent. Enligt Statskontoret är en geografiskt varierande tillgång på auktoriserade tolkar en förklaring till detta. En annan kan vara att språkgrupper har koncentrerats i olika delar av landet. 45 Tullverket skrev i yttrande angående direktivet 2010/64/EU 46 att tolkanvändningen och därmed kostnaderna för tolk skulle öka med nya tvingande bestämmelser. Utredningen bedömde då att Tullverkets kostnader för tolk (inklusive översättning) skulle öka med åtta procent (från uppskattade kr med en kostnadsökning på kr per år) som Tullverket uppskattade var för lågt. 47 Enligt de svar vi fått i den här översynen bedömer Tullverket att deras tolkbehov kommer att vara oförändrat de närmaste åren. 48 De mest förekommande tolkspråken när Tullverket använder tolk är bland annat lettiska, litauiska, estniska, serbokroatiska, ryska, polska, albanska, spanska samt vissa afrikanska språk som somali. Störst behov av tolk finns inom polska, arabiska, litauiska, somali och albanska. Tullverket uppger att det är svårt att få tag på tolkar i exempelvis lokala afrikanska dialekter vilket leder till att brottsutredningar inte kan genomföras på ett effektivt eller rättssäkert sätt. Tullverket lyfter även fram att det råder brist på tolkar på plats i Norrland. Därför används mer telefontolkning vilket Tullverket menar i allmänhet bidrar till sämre kvalitet på tolkningen. 44 Sju förslag för effektivare användning av tolkar i domstol, Statskontoret (2015) 45 Ibid. Sid Tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden Genomförande av EU:s tolknings- och översättardirektiv (SOU 2012:49) 47 Tullverket yttrande STY Tullverket

233 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 23 (46) Diarienr: MYH 2015/493 Rättstolkning föremål för flera utredningar Det har genom åren gjorts flera utredningar om tolkning vid domstolrättsliga förfaranden med fokus på tillgång och kvalitet. I utredningen Kvaliteten på tolkning i domstolar, m.m. gjord av Domstolsverket på uppdrag av regeringen (Domstolsverkets rapportserie 2010:4) framkom att 60 procent av de domstolar som svarade uppgav att de ställer krav på att tolkarna ska vara auktoriserade tolkar eller rättstolkar. Det framkom även att kvaliteten på tolkarna skiftar, främst rättstolkar och auktoriserade tolkar upplevdes hålla hög kvalitet medan tolkar med utbildningsbevis från den sammanhållna grundutbildningen ansågs hålla medelgod kvalitet. Övriga tolkar ansågs hålla en ganska låg kvalitet. Domstolsverket drog slutsatsen att det råder ett stort underskott på tolkar och kvalificerade tolkar i synnerhet och att det överlag krävs en kompetenshöjning bland tolkarna. Domstolsverket pekade också på att fler tolkar behöver utbildas och att kompetensen hos redan verksamma tolkar behöver höjas för att öka kvaliteten på tolkning i domstol. Kvaliteten på tolkning i domstolarna bör förbättras för att bland annat kunna upprätthålla en tillfredsställande rättssäkerhet samt förtroende för domstolarna. Domstolsverkets förslag till förbättring var att auktoriserade tolkar och rättstolkar ska användas vid domstolsförfaranden. Regler om registrering och tillsyn över tolkförmedlingarna bör införas för att lättare kunna identifiera (min anm.) kompetens. Ett nationellt tolkningsregister över yrkesverksamma tolkar och deras kompetens skulle kunna förmedla rätt kompetens till rätt instans. Utredningen Tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden (SOU 2012:49) hade en likartad hållning där man pekade på att det finns allt för få auktoriserade tolkar och översättare i vissa språk och att det behövs fler rättstolkar för att kunna erhålla en tillfredsställande kvalitet på tolkning inom rättsväsendet. Utredningen föreslog bland annat en ändring i rättegångsbalken (1942:740) där det uttryckligen bör framgå att vid straffrättsliga förfaranden ska rättstolk eller auktoriserad tolk anlitas i första hand. I rättegångsbalken (1940:740) 5 kap. 6 är det idag uttryckt att Rätten ska, om det är möjligt, förordna en tolk som är auktoriserad att biträda som tolk i målet. I annat fall ska en annan lämplig person förordnas. Om det vid domstolen finns en allmän tolk i det språk som det är fråga om, ska han eller hon anlitas. Statskontoret gavs i februari i uppdrag av regeringen 2014 att se över frågor om tolk med ingången att överväga och föreslå åtgärder som kan leda till att domstolarna bättre kan utnyttja befintliga tolk- och översättarresurser i syfte att använda så kvalificerade tolkar och översättare som möjligt i domstol. Rapporten Sju förslag för effektivare användning av tolkar i domstol (2015:1) tar åter upp bristen på tillgången på auktoriserade tolkar och pekar särskilt på den ojämna fördelningen i landet. Det ger konsekvensen att alla rättsfall inte får likvärdiga förutsättningar. I genomsnitt genomförs var tredje förhandling utan den tolkkompetens som rättegångsbalken anger som norm. Detta innebär att domstolarna tar onödiga risker, att felaktigheter kan uppstå och med det, att rättssäkerheten för enskilda äventyras. 49 Det är trend som håller i sig. Redan i Tolkförmedlingsutredningen redovisas i den undersökning som gjordes då att cirka en tredjedel av alla tolktimmar utgörs av auktoriserade tolkar Statskontoret Sju förslag för effektivare användning av tolkar i domstol (2015:1), sid Tolkförmedling kvalitet, registrering, tillsyn (SOU 2004:15), sid. 156

234 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 24 (46) Diarienr: MYH 2015/ Tolkning inom hälso- och sjukvård Landstingen är en stor användare av tolktjänster i Sverige. I denna översyn har vi varit i kontakt med Sveriges kommuner och landsting (SKL) för att få en uppskattning av behovet inom verksamhetsområdet på en övergripande nivå. Vi har även varit kontakt med Stockholms läns landsting (SLL). Det saknas uppgifter om den totala användningen av tolk inom Sveriges landsting. Stockholms läns landsting köpte emellertid under år 2012 närmare tolkuppdrag. Knappt fem procent av dessa tolkuppdrag utfördes av en auktoriserad sjukvårdstolk. Ytterligare 14 procent utfördes av en auktoriserad tolk utan sjukvårdsinriktning. Uppdragen bestod till 87 procent av kontakttolkning och 13 procent av telefontolkning. 51 SLL har inte några egna anställda tolkar utan använder sig av tolkar som förmedlas av tolkförmedlingarna. SKL uppger utifrån egna undersökningar att det är stora svårigheter att få tag på kvalificerade tolkar (auktoriserade sjukvårdstolkar) och att efterfrågan är betydligt större än tillgången. Behovet av tolkar har ökat i en takt som inte nivå och kvalitet på utbildning kunnat möta. SKL pekar här på att det måste finnas en stimulans för auktorisering till sjukvårdstolk Tolkning inom annan offentlig verksamhet För att belysa tolkning inom annan offentlig verksamhet har vi i den här översynen vänt oss till Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och några kommuner. Med anledning av att det inte har varit möjligt att kontakta samtliga 290 kommuner har vi varit i kontakt med Stockholms stad, Huddinge kommun och Södertälje kommun som alla är stora mottagarkommuner av nyanlända. SKL har även intervjuats för att ge en bild av det kommunala behovet av tolktjänster på nationell nivå. Arbetsförmedlingen Arbetsförmedlingen har ett övergripande ansvar för nyanländas etablering på arbetsmarknaden 52 vilket har medfört ett omfattande och ökat behov av tolktjänster. År 2014 köpte Arbetsförmedlingen cirka timmar tolktjänster, motsvarande en kostnad på 140 miljoner kronor. Det är en ökning av kostnaderna för tolktjänster med 125 procent sedan år Enligt Arbetsförmedlingen är myndighetens behov av tolktjänster främst kopplat till Etableringsuppdraget 53 och behovet har ökat betydligt sedan Etableringsreformen trädde i kraft. Prognoserna för kommande år är att antalet personer inom etableringsuppdraget kommer att öka kraftigt. I Arbetsförmedlingens utgiftsprognos för budgetår är ökningen på 250 procent under tidsperioden. Dock är det en prognos som kan förändras beroende på migrationsströmmarna. Arbetsförmedlingen har bedömt att behovet av tolktjänster kommer att tredubblas fram till år De mest förekommande tolkspråken för Arbetsförmedlingens del är arabiska, tigrinja, persiska (Iran) och dari, cirka hälften av samtliga uppdrag utgörs av tolkning i arabiska. Arabiska är även det språk som Arbetsförmedlingen har störst behov av tolktjänster inom. 51 Underlaget från SLL visar antalet uppdrag som utförts baserat på inkommen statistik från leverantörerna. 52 Arbetsförmedlingen genom lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare. 53 Arbetsförmedlingen har genom lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare fått ett övergripande ansvar för nyanlända personers etablering på arbetsmarknaden. Målgruppen för etableringsuppdraget omfattar nyanlända personer i arbetsför ålder (20-64 år) samt nyanlända i åldern år utan föräldrar i Sverige med uppehållstillstånd som flyktingar eller skyddsbehövande. Även anhöriga, i samma ålder, som ansökt om uppehållstillstånd inom sex år från att personen som han eller hon har anknytning till togs emot i en kommun tillhör målgruppen för etableringsuppdraget.

235 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 25 (46) Diarienr: MYH 2015/493 För speciellt tigrinja råder det stor brist på tolkar över hela landet. På mindre orter kan det även vara svårt att få tag på tolkar som behärskar de mindre eller udda tolkspråken. 54 Av de tolktimmar som Arbetsförmedlingen köper utgörs cirka 80 procent av platstolkning och 20 procent av telefontolkning. Telefontolkning används företrädesvis i de fall när det är svårt att få tag på tolk, oftast rör det sig om tolkning i mindre kommuner. Bristande tillgång till tolk har medfört att uppdrag inte kan genomföras. Leverantörers (tolkförmedlingar, red anm.) aktuella förmåga och tillgång på tolkresurser har medfört att det inom vissa geografiska områden har varit problematiskt att genomföra etableringsuppdraget. För att kunna få en tillfredsställande täckning av behovet av tolk har Arbetsförmedlingen medvetet valt att involvera flera leverantörer av tjänster. Försäkringskassan Försäkringskassan är också en myndighet som har behov av tolkar. Främst används tolktjänster vid kundmöten, både på plats och via telefon. I första hand använder man sig emellertid av platstolkning. År 2014 köpte Försäkringskassan tolktjänster för cirka 6,9 miljoner kronor, vilket kan jämföras med 4,7 miljoner kronor år Försäkringskassan ser också ett ökat behov av tolktjänster både på lite kortare och på längre sikt. Störst behov av tolk finns inom arabiska, somaliska, tigrinja, farsi och dari. Hos Försäkringskassan upplevs inte någon större brist på tillgång av tolkar. Den större problematiken är avstånden som kan uppstå om en tolk behövs på plats på en mindre ort. Det kan då vara svårt att få tag på en tolk som inte får lång resväg vilket medför större kostnader. Med telefontolkning brukar det inte vara något problem. Kommunal verksamhet Även kommuner står för en stor användning av tolkar. I översynen har Huddinge kommun, Södertälje kommun och Stockholms stad tillfrågats om såväl kvantitativa som kvalitativa aspekter på tolkanvändning. Det som är gemensamt för dessa tre kommuner är att de har en stor mottagning av nyanlända. Det finns inga uppgifter om Sveriges kommuners totala användning av tolk. Stockholms stad köpte emellertid runt tolktimmar under år 2014 där platstolkning stod för den huvudsakliga användningen och telefontolkning för en mindre del. Södertälje kommuns kostnader för tolk år 2013 uppgick till cirka kr. 55 Huddinge kommun uppger att den årliga kostnaden för tolk uppgick till kr både år 2013 och I den kommunala kontexten används tolk inom alla typer av kommunala verksamheter som skola, omsorg och inom socialtjänsten. Inom Södertälje kommun sker tolkningen främst inom socialtjänsten, förskola/skola och annan barn och ungdomsomsorgsverksamhet såsom familjehemsplacering samt enheter för mottagning av ensamkommande flyktingbarn. Utöver detta används tolk även regelbundet inom verksamheter som arbetar med äldreomsorg och personer med funktionsnedsättningar. I de tillfrågade kommunerna förekommer både platstolkning och telefontolkning, men huvudsakligen sker tolkningen på plats. Det anses dock att om kvaliteten på telefontolkning förbättras kommer metoden att öka markant. Förbättrad teknisk kvalitet kommer göra distanstolkningsmetoder mer vanliga i framtiden. 54 Arbetsförmedlingen uppger som exempel: lingala, dari, mongoliska, vietnamesiska, uzbekiska, pashto, swahili, malinka, tagalog, bengaliska, burmesiska, sorani, kurmanji När det gäller exempelvis dari erbjuds oftast persiska som ett närliggande språk 55 Statistik för tolkavtalet som tecknades finns ännu bara för 2013 (dvs fån avtalets tecknande till årets slut). Telge Inköp AB Uppgifter från Huddinge kommun

236 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 26 (46) Diarienr: MYH 2015/493 Av tolkspråken är det störst behov i arabiska sedan somaliska som är det näst största språket. Kommunerna har uppdrag som inte kan tillgodoses på grund av utbudet på tolkar och det handlar mest om att tillgången på tolk i vissa språk är begränsad. 4.3 Tolkförmedlingarnas rekryteringsbehov Tolkförmedlingarna 57 som har ingått i denna översyn uppger att tillgången på tolkar inte matchar efterfrågan på tolktjänster i samhället. Det är en växande bransch och förmedlingarnas ekonomiska omsättning har ökat relativt mycket de senaste åren. Det råder i synnerhet stor brist på auktoriserade tolkar men även kompetenta tolkar inom vissa tolkspråk. Resursutnyttjandet är inte heller tillfredsställande med anledning av kundernas (tolkanvändarnas) beställningsmönster. Kunderna beställer tolk på samma tider normalt kl och kl Det medför att förmedlingarna ibland får tacka nej till beställningar då det inte finns tillgång på tolkar. Tolkförmedlingarna uppger att det finns ett stort rekryteringsbehov av nya kompetenta tolkar vilket inte matchas med utbildningsutbudet. Vi har tillfrågat ett begränsat urval av tolkförmedlingar och fått svar från fyra stycken, av uppskattat totalt 60 stycken. De som svarat på frågan om vad de har för årliga rekryteringsbehovet uppges drygt tolkar. Från den sammanhållna grundutbildningen finns utrymme för cirka 170 utbildningsplatser årligen. Andelen deltagare på utbildningen som genomför hela utbildningen är relativt liten. År 2012 genomförde 67 deltagare den sammanhållna grundutbildningen med godkänt resultat, siffran för 2013 var 85 stycken. 58 För att komplettera bilden har branschföreträdarna Språkföretagen och Tolkservicerådet uppgett att deras medlemmar upplever brist och större rekryteringsbehov. Tolkservicerådet som representerar 20 förmedlingar uppger att det råder stor brist på utbildade och framförallt auktoriserade tolkar, särskilt i de mest eftertraktade språken men även i de mindre frekventa språken. De bedömer också att antalet tolktimmar kommer att öka. För att tolkresurserna ska kunna användas på ett effektivare sätt kommer andelen distanstolkningar att öka medan andelen platstolkningar minskar. Det kommer att finnas ett fortsatt ökat behov av arabiska tolkar och även tigrinja. Behovet av tolktjänster i ett regionalt perspektiv kommer att öka. För att försörja samhället med relevant tolkkompetens pekar Tolkservicerådet på att det behövs fler utbildningsplatser samt att tolkutbildning skulle kunna bedrivas på både yrkeshögskolenivå och universitetsnivå. Auktorisationsmöjligheterna måste förbättras genom fler auktorisationstillfällen samt att auktorisation möjliggörs inom flera språk. Tolkservicerådet uppger att i ett led att lyfta kompetensförsörjningsfrågor har kontakt tagits med MYH och andra utbildningssamordnare i syfte att få fler utbildningsplatser till stånd. Man pekar även på att inom Tolkservicerådets verksamheter anordnas också egna utbildningar. För att locka kvalificerade tolkar till att arbeta med att tolka inom sjukvården arbetar Tolkservicerådet för att utjämna ersättningsnivåerna, och vill låta Domstolsverkets taxa vara praxis inom alla verksamheter. Språkföretagen slår fast att kompetensförsörjning är en mycket aktuell fråga i föreningens verksamhet samt att arbetsmöten hålls i ämnet. För att försörja samhället med relevant tolkkompetens uppger Språkföretagen att det behövs fler utbildningsplatser och förbättrad auktorisation. 57 Semantix, Språkservice, Transvoice, Tolkförmedling Väst 58 Myndigheten för yrkeshögskolan, Årsredovisning 2014, sid. 29

237 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 27 (46) Diarienr: MYH 2015/493 5 Kompetens och kvalitet Samhällets behov av tillgång till tolkar kan inte enbart förklaras kvantitativt med förhållningssättet utbud och efterfrågan på nya tolkar, utan behöver även belysas i form av behovet av kompetenta och kvalificerade redan verksamma tolkar. Organisering, samarbete och områdeskunskap är andra viktiga faktorer för att säkerhetsställa att samhälles behov av tolkar tillgodoses. I översynen har vi ställt en rad frågor till aktörerna hur de upplever kompetensen på befintliga tolkar, hur samarbetet ser ut sinsemellan samt om de har en uppfattning om vad för slags åtgärder som behöver genomföras för att säkerhetsställa att samhällets behov av tolkar tillmötesgås. 5.1 Högt ställda krav på tolkars kompetens I frågeformulär har vi ställt frågor avseende den upplevda kompetensen hos tolkar och vilka krav som ställs på dem. Kraven på tolkar stipuleras hos tolkanvändarna i de upphandlingsunderlag som upprättas. Arbetsförmedlingen uppger att vid tillsättning av uppdrag ska de tolkar som äger mest kompetens prioriteras, i första hand auktoriserad tolk om sådan finns tillgänglig. Migrationsverket har en liknande linje då det i deras avtal ställs krav på att det ska vara en övervikt auktoriserade (även rättstolkar) eller grundutbildade tolkar (som genomgått den sammanhållna grundutbildningen red.anm) som ska åta sig ett uppdrag på plats och i synnerhet inom asylutredningar. För telefontolkning och andra mindre komplexa tolksituationer ställer Migrationsverket i det avtalet inte samma krav på att tolken ska vara auktoriserad eller grundutbildad. Domstolsverket har även uppfattningen att domstolar i första hand ska förordna auktoriserad tolk med rättstolkskompetens och i andra hand en auktoriserad tolk. Uppfattningen lutar sig mot det som ange i rättegångsbalken 5 kap. 6 att rätten ska, om det är möjligt, förordna en auktoriserad tolk. Även inom landstingen finns det stort behov av auktoriserade sjukvårdstolkar. När vi ställt frågan till tolkförmedlingarna i översynen om vad de har för kompetenskrav på de tolkar de förmedelar uppdrag för, så är det dominerade svaret att tolken ska ha en tolkutbildning i grunden, högst möjliga kompetens är önskvärd. Likaså när vi frågat SKL så är auktoriserad sjukvårdstolk det som efterfrågas. Stockholms stad uppger även dem att i första hand ska tolken vara auktoriserad och i andra hand vara övrig tolk. Tolkservicerådets ståndpunkt avviker inte heller och kunderna ställer allt högre krav på att förmedlade tolkar ska ha utbildningsbevis eller vara auktoriserade varför behovet av fler utbildnings och auktorisationsplatser kommer att öka. 5.2 Behov av ökad kompetens Tolkarna Bland de tolkanvändare vi har frågat i den här översynen anser en övervägande majoritet att kvaliteten på befintligt tolkutbud inte är tillfredsställande nog. Kunskaperna är varierade och spänner över ett brett spektrum av skickliga tolkar till helt okvalificerade. Kvalitetsbrister som upplevs är bland annat kunskaper i dels svenska och dels i tolkspråket, terminologi, kommunikativt svag tolkning och tolkningsteknik. En av de mest grundläggande förutsättningarna för att överhuvudtaget verka som tolk är förmåga att följa de tolketiska riktlinjerna som kommer med arbetet. Hur en tolk ska uppföra sig vid ett uppdrag upplevs som problematiskt då flertalet ärenden får ställas in

238 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 28 (46) Diarienr: MYH 2015/493 för att tolken inte agerar professionellt och inte iakttar opartiskhet och neutralitet som God tolksed 59 föreskriver. Det förekommer också att tolkar inte dyker upp vid uppdrag och ibland inte anmäler förhinder, vilket bidrar till inställda ärenden med längre beredningstider och fördyrade kostnader. I en intervju med SKL uppgavs att majoriteten av alla tolktillfällen inom landstingen upplevs som bristfälliga. 60 De uppger också bristen på kvalificerade tolkar äventyrar patientsäkerheten och skapar ojämlika vårdförutsättningar. En studie som genomförts på området uppger att bristen på tolkar och auktoriserade sjukvårdstolkar i synnerhet leder dels till att många avstår från att söka vård helt och hållet, och dels till att anhöriga, inte sällan barn, får agera tolk. 61 Tidigare studier och utredningar på området uppge även att det finns indikationer på högre dödlighet i patientgrupper med behov av tolk då sådan inte använts. 62, 63 Enligt SKL har Stockholms läns landsting påtalat bristande kvalitet på de upphandlade tolktjänsterna och det stora grundproblemet är att det inte finns ett tillräckligt stort antal auktoriserade sjukvårdstolkar. Det brister i kontroll i upphandlingsprocessen och det är svårt att veta vad som upphandlas och användarna kan heller inte vara säkra på vad de får. SKL menar att de rapporterade bristerna består av: Låg språklig nivå Inställda tolkningar Avbrutna tolkningar Kommunikativt svaga tolkningar Svag tolkteknik Svag tolketik Ytterligare problem som Tullverket lyfter är att tolken ibland inte direktöversätter vid förhörssituationer, utan försöker beskriva vad myndigheten menar till den misstänkte. Det förekommer att rättstolkar inte lyckas förstå och förmedla rättsprocessen, samt tolkar som ibland har för dålig språklig kompetens. Även inom kommunerna finns betänkligheter avseende tolkars kompetens och tolkningens kvalitet. Projektet Etablering Södertörn som startade våren 2014 där Botkyrka, Haninge, Huddinge, Nacka, Nykvarn, Nynäshamn, Salem, Södertälje, Tyresö, samt Värmdö kommun ingår syftar till att utveckla och säkerställa en likvärdig etablering av nyanlända. 64 I projektet dryftades tolkfrågor där tolkförmedlingar och ledningsgruppen i projektet deltog. Olika problemområden som ringats in är enligt följande: 65 Brister i kvaliteten på tolkningarna som genomförs har resulterat i stort missnöje hos kommunerna. 59 Kammarkollegiet God tolksed Vägledning för auktoriserade tolkar 60 Uppgifter SKL Jämlik vård ur underläkarperspektiv - Om underläkares upplevda förutsättningar att erbjuda jämlik vård, sid. 9 Se även Sundell Lecerof 2008:18f och Hadziabdic 2011:30ff; Sveriges Radio Ibid. Och Esscher 2014:44, Elbro, K., Rööst, M., Moussa, K., Johnsdotter, S., Essén, B. (2007). Misclassified maternal deaths among east african immigrants in Sweden. Reproductive health matters, 15(30): Uppgifter från Etablering Södertörn

239 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 29 (46) Diarienr: MYH 2015/493 Bristerna gäller både språkligt låg nivå men också tolkningens genomförande. Tolkningar börjar försenat, slutar för tidigt och blir i värsta fall inte av alls. Beställarna/användarna återkopplar och rapporterar inte i tillräckligt stor utsträckning missnöjet. För länet gäller att de kommuner som ligger i de yttre delarna av länet erfar att de har svårare att få på-plats tolkning här använder sig därför oftare av telefontolk Tolkanvändarna Tolkanvändarna exempelvis myndigheter, myndighetspersonal, tjänstemän och vårdpersonal som utgör en part i en tolksituation har även ansvar att skapa förutsättningar för att samtalet genom tolk ska kunna genomföras tillfredsställande. En utmaning i tolkverksamheten som lyfts av samtliga kommuner är att lite tid ägnas till instruktion och kunskap om hur man blir en bra tolkanvändare. 66 Problem inom vården som uppmärksammats är att vårdpersonalen systematiskt underlåter att undersöka patienters tolkbehov, eller avstår från att boka tolk då man förväntar sig att anhöriga tolkar. Otillräcklig kvalitet och tillgång på tolk kan i sin tur leda till sämre anamnes och diagnostik, samt att patienten inte förstår behandlingsinstruktioner. 67 Dessutom finns en låg benägenhet hos tolkanvändarna i vården att avvikelserapportera på grund av tidsbrist. Det görs åtgärder för att informera och utbilda tolkanvändare för bättre kommunikation. Språkservice har bland annat en tolkanvändarutbildning som bland annat innehåller tips på genomförandet av ett tolksamtal samt effektivisering av beställarrutiner och samordning En ständigt aktuell fråga Behovet av tolkar och dess kompetens har uppmärksammats i en rad utredningar som pekar på att det råder brist på kompetens både vad gäller antalet tolkar och i kvaliteten hos yrkesutövarna. I tolkförmedlingsutredningen (SOU 2005:37) påpekades att allt för många tolkar saknar tillräckliga kvalifikationer. Kraven på tolkarnas kompetens ökar ständigt utan att det tillsynes skett någon bredare kompetenshöjning. Tolkförmedlingsutredningen föranledde en utredning av utbildning som ledde till förändring av utbildning och register för kvalitetssäkring av utbildade tolkar (Kammarkollegiet). Utredningen Den nya migrationsprocessen (Utvärderingsutredningen, SOU:2009:56) fortsätter att belysa stort behov (eller brist) på kvalificerade tolkar. Dessutom ställer regelverket, arbetsmarknaden och samhället ytterligare krav på tolkars kompetens. I utredningen var en central del att de förslag som lades fram byggde på att inom ramen för dåvarande medel höja kvaliteten med en anpassad utbildningsvolym. En utgångspunkt var att en minskning av antalet utbildningsplatser till förmån för en höjd kvalitet på utbildningen på kort sikt skulle leda till en ökad tillgång till tolkar med högre kompetens. Fler satsningar på fördjupnings- och fortbildningskurser och preparandkurser inför auktorisationsprov är åtgärder som kan öka antalet auktoriserade tolkar för en förhöjd kompetensnivå för yrkesutövarna. En utredning Den nya migrationsprocessen (SOU:2009:56) hade syftet att klarlägga hur den nya instans- och processordningen (avseende utlännings- och medborgarskapsärenden) uppfyllde de som ställdes inför dess införande. Utredningen berörde även utbildning till kontakttolk. Utredaren pekade på att: Den nya sammanhållna grundutbildningen för tolkar har lett till att fler tolkar har utbildats och att redan utbildade 66 Uppgifter från Huddinge kommun, Stockholm stad och Södertälje kommun 67 Jämlik vård ur underläkarperspektiv - Om underläkares upplevda förutsättningar att erbjuda jämlik vård, sid

240 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 30 (46) Diarienr: MYH 2015/493 tolkar har höjt sin kompetens men bedömde att det fortfarande fanns ett mycket stort behov av fler tolkar och mer kompetenta tolkar. Utbildningen av tolkar bör därför öka. Vid upphandling av tolkförmedlingstjänster bör det i större utsträckning ställas krav på att de tolkar som förmedlingarna anlitar antingen är auktoriserade eller har genomgått grundutbildning för kontakttolkar med godkänt resultat. Kompetens att tolka för barn bör beaktas. Registrering och tillsyn över tolkförmedlingar bör införas. Utredningens bedömning har sin grund i utredningen Tolkutbildning nya former för nya krav (SOU 2005:37) från 2005 som påpekade brister i kvaliteten och antalet kvalificerade tolkar. Redan 2004 uppmärksammades brister i tolkutbildningen. I tolkförmedlingsutredningen konstaterade att tolkutbildningen då hade begränsade resurser och att det rådde uttalad brist på kompetenta kontakttolkar och kvalitet trots ett högt antal deltagare i kontakttolkutbildningen. Ett resultat av utredningen som föreslog ett centralt register över utbildade tolkar är tolkregistret som Kammarkollegiet nu ansvarar över. Statskontoret fick 2012 i uppdrag av regeringen att identifiera hur utbudet av auktoriserade tolkar respektive tolkar som med godkänt resultat genomgått sammanhållen grundutbildning av tolkar kan öka så att det bättre motsvarar efterfrågan. I rapporten En tolkningsfråga. Om auktorisation och åtgärder för fler och bättre tolkar (2012:2) kom utredningen bland annat fram till att resurser som finansierar auktorisation av tolkar och den sammanhållna grundutbildningen bör i första hand satsas på för att skapa bättre balans mellan utbud och efterfrågan i de vanligaste språken (tolkspråken, red anm.), liksom bättre utnyttjande av befintliga utbildningsplatser som skulle vara mer kostnadseffektivt än en utökning av antalet platser samt validering för de som saknar formell kompetens, först när den möjligheten är helt uttömd kan det göras en bedömning av de eventuella behoven att öka volymen på grundutbildningen. Statskontoret hade i sin rapport synpunkter på kursplanen och skriver bland annat att Den kursplan som togs fram för den sammanhållna grundutbildningen har använts i fem år, och det kan vara dags för en översyn. En tänkbar förändring menar Statskontoret kan vara att föra in mer övning i praktisk tolkning och minska inslaget av realia, en annan att ta med övning i videotolkning samt ändra vissa moment som anses vara hinder för deltagarna exempelvis kursen Juridisk påbyggnad Befintliga former för kvalitetssäkring och dess brister Det finns tre reguljära vägar att kvalitetssäkra att en tolk uppnått en viss kompetens. 1. Auktorisation via Kammarkollegiet 2. Genomgången sammanhållen grundutbildning till kontakttolk som ges enligt förordningen (2012:140) som MYH ansvarar för och utövar tillsyn och kvalitetsgranskning över enligt förordning (2011:1162) med instruktion för Myndigheten för yrkeshögskolan. 3. Validering av verksamma tolkar mot den sammanhållna grundutbildningen till kontakttolk. De som genomfört den sammanhållna grundutbildningen eller genomgått en validering och fått ett utbildningsbevis kan registrera sig i Tolkregistret som Kammarkollegiet har ansvar för. Det är ett frivilligt register som inte täcker det antal grundutbildade tolkar som utbildats sedan den nya utbildningen introducerades En del som finns i registret har inte heller låtit göra sig sökbara externt. Sedan kan tolkförmedlingar ha interna rutiner för kompetenssäkring av tolkarnas kompetens. 69 Statskontoret En tolkningsfråga Om auktorisation och åtgärder för fler och bättre tolkar (2012:2), sid. 39

241 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 31 (46) Diarienr: MYH 2015/493 Utbildningar som faller utanför reguljär utbildning kan idag inte kvalitetssäkras genom Kammarkollegiets register, de faller även utanför Myndigheten för yrkeshögskolans ansvarsområde. Verksamma utan formell utbildning kan visserligen ansöka om validering mot den sammanhållna grundutbildningen men organiseringen i den är i sin linda och validering är en lång och kostsam process. Långt ifrån alla tolkar som ansöker om validering kommer att få ett utbildningsbevis som uppger att denne har uppnått samma kvalifikation som de som genomfört utbildningen med godkänt resultat. Det går inte att frångå att ett stort antal saknar den grundläggande kompetensen att tolka. Det är den här gruppen av tolkar som det något slarvigt (red. anm.) refereras till som övriga tolkar som det föreligger ett stort behov av att kvalitetssäkra och dagen system för detta räcker inte till.

242 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 32 (46) Diarienr: MYH 2015/493 6 Åtgärder för att tillgodose ett ökat behov av tolkar 6.1 Summering av tolkbehovet Samtliga instanser vittnar om en stor brist på tolkar och i synnerhet på kvalificerade tolkar. Det är ingen ny företeelse. Frågorna har påtalatas i flera år i olika utredningar, rapporter och skrivelser. För att tillmötesgå det stora behovet som finns behövs fler utbildningsplatser och, fler valmöjligheter till utbildningsformer. Det är via utbildning som kvaliteten kan höjas. Idag kan drygt 400 tolkar utbildas per år via den sammanhållna grundutbildningen till kontakttolk samt arbetsförmedlingens arbetsmarknadsutbildning till kontakttolk. Vi vet att i den sammanhållna grundutbildningen så utgör de som antas av cirka procent av redan verksamma tolkar. Det har tidigare varit en prioriterad grupp för antagning. Genomströmningen på utbildningen är relativt låg samtidigt som intresse att gå utbildningen är hög då det är fler än tre sökande på varje utbildningsplats. Sammantaget är det svårt att uppskatta hur många nya tolkar som genom någon form av längre utbildning blir tillgängliga på arbetsmarknaden per år. Uppskattningsvis slutför mellan deltagare per år de längre utbildningarna med godkänt resultat. Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsutbildning vittnar om en stor brist på tolkar och utbildningsplatser. Dock måste den ses som ett komplement i utbildningssammanhang, och en kortsiktig lösning för att få fler utbildade tolkar. Arbetsmarknadsutbildning är en åtgärd där det inte heller finns någon garanti för att de personer som går utbildningen börjar arbeta som tolk eftersom deltagarna kan ha andra mål med att gå utbildningen. Utbildningsalternativet som Tolkförmedling Väst har löser inte det nationella behovet heller. Flera intressenter har även hört av sig till MYH och förhört sig om möjligheten att starta utbildning till tolk inom ramen för den sammanhållna grundutbildningen till kontakttolk och som yrkeshögskoleutbildning. Ekvationen går dock inte ihop, tolkförmedlingarna i den här översynen uppskattar ett årligt rekryteringsbehov på drygt tolkar och cirka en tiondel idag per år slutför en längre utbildning. MYH har tidigare även varit kontakt med andra tolkförmedlingar som uppger behov av fler nya tolkar. Så drygt tolkar är sannolikt en för låg skattning. Tolkanvändarna uppger samtidigt att deras behov av tolk ökar och genom skattning har vi kunnat uppskatta antal verksamma tolkar till mellan där den lägre siffran är mer sannolik. Det är troligt att det även finns ett signifikativt mörkertal av behovet då det inte beställs tolk i den utsträckning som är behövligt och ibland lagstiftat att göra. Tolkanvändare väljer att försöka kommunicera utan tolk då det råder okunskap över behovet alternativ har användarna upplevt dålig kvalitet i tolkningen och då avstått från tolk av den anledningen. I denna översyn svarar fyra tolkförmedlingar och en branschorganisation att de förmedlade cirka tolktimmar år Det i underkant då förmedlingarna uppger att det finns kapacitet för ytterligare tolkning samt att tolktillfällen har gått förbi på grund av brist på tolkar tolktimmar i tid motsvarar cirka heltidstjänster. 70 En tolk kan inte åta sig ett uppdrag på åtta timmar ren tolktid per dag vilket innebär att heltidsjobb enbart baserat på tolktid är uteslutet. Inte enbart antal timmar utan när på dagen en tolk kan verka är en problematik som lyfts tidigare och påtalas igen. Det råder inflation i beställning i tolk vid vissa tidpunkter vilket hindrar bättre resursutnyttjande. Det tyder på att organiseringen kring tolkanvändningen behöver modifieras mer, frågor som inte inryms inom MYH:s uppdrag kopplat till tolkutbildningarna. Vi ämnar enbart lämna förslag avseende kvalitetssäkring, kvalitetshöjande åtgärder och utbildning som faller inom vårt ansvarsområde. 70 Exempel Årsarbetstid 52 veckor*40 tim = tim (30 dagar inkl 5 veckors semester + 5 helgdagar) = tim

243 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 33 (46) Diarienr: MYH 2015/ Förslag till vidgad kvalitetssäkring och kvalitetshöjande åtgärder för verksamma tolkar För att åta sig den stora grupp av verksamma tolkar som inte har genomgått reguljär utbildning (som även utgör majoriteten av verksamma tolkar) behöver de kvalitetssäkringssystem som finns expanderas. Främst behöver det göras större insatser för att ringa in och identifiera tolkarna för att genomföra en kompetenskartläggning. Där verkar dagens validering mot den sammanhållna grundutbildningen till kontaktolk som verktyg för att kvalitetsäkra verksamma tolkar mot utbildning. Efterfrågan är mycket stor bland verksamma tolkar, tolkanvändare och tolkförmedlingar av att synliggöra kompetenser. Under de tre veckor hösten 2014 det var möjligt att skicka in intresseanmälningar om validering inkom det 320 anmälningar från 286 unika individer, vilket utgör cirka 10 procent av uppskattat antal verksamma tolkar. Statskontoret kom till slutsatsen i sin utredning från 2012 att möjligheten för alla tolkar att skaffa utbildningsbevis utan att behöva gå den sammanhållna grundutbildningen är en mycket viktig åtgärd för att öka antalet tolkar med formell kompetens. På kort sikt menade Statskontoret att det troligen är den åtgärd som har i särklass störst effekt när det gäller att märkbart öka antalet (antalet tolkar med formell kompetens red. anm). Den är också en förutsättning för att det ska bli meningsfullt för myndigheterna att ställa större krav när de handlar upp och anlitar tolkar. 71 MYH delar den uppfattningen och nu när en modell för validering har arbetats fram, implementerats och operationaliserats med stöd av myndigheten bör den nyttjas frekvent. Det bör understrykas att det är långt ifrån givet att alla tolkar kommer att få ett utbildningsbevis. Det omvända förhållandet är snarast det som råder efter erfarenheterna av den första kompetenskartläggningen som genomförs och startade hösten Dock verkar kompetenskartläggningen som navigator och tolken kan anvisas till olika kompetenshöjande åtgärder som kan ligga inom formellt eller icke-formellt lärande. Kraftigare åtgärder och större ekonomiskt åtagande är nödvändiga förutsättningar för ökad kvalitet på tolkar. Eftersom det är en långtgående process att utbilda och samtidigt stärka kvaliteten i utbildningen föreslår vi att valideringsmöjligheten bör stärkas och permanentas för att kortsiktigt möta behoven. På så sätt är det möjligt att kunna erbjuda volymökning i bedömningssituationen, och samtidigt erbjuda kompletterade moment och delkurser för de tolkar som inte kan valideras mot utbildningsbevis. För att säkerställa kvaliteten bör resurser tillföras utbildningsanordnare/valideringsutförare för detta ändamål. 6.3 Förslag till åtgärder för att utöka utbudet av nya tolkar Det råder en nästan samstämmig uppfattning att fler utbildningsplatser behövs för att producera fler kompetenta tolkar. Den enda vägen för att tillgodose arbetslivets behov av kvalificerade tolkar kvantitativt är att utöka antalet utbildningsplatser inom ramen för formell utbildning med tydliga kvalifikationskrav, kvalitetssäkring och tillsyn. För att tillgodose behovet krävs en kraftig volymökning av utbildning av tolkar. Det krävs också ett utökat kvalitetsarbete i befintlig utbildning. Det behöver utvecklas olika former av utbildning för att tillmötesgå de små tolkspråken som i dagens utbildning prioriteras bort på grund av för få deltagare eller att lärarkompetens saknas. Dagens utbildning klarar inte heller av att ur ett regionalt perspektiv täcka det behov som finns, vilket innebär att utbildningen bör expandera från dagen sju orter och då i synnerhet till orter med stort flyktingmottagande eller annan strategisk betydelse. För att uppfylla rättsväsendets och sjukvårdens kvalitetskrav krävs ytterligare insatser av spetsutbildning i form av påbyggnadskurser. Men för att dessa insatser krävs det också 71 Statskontoret En tolkningsfråga Om auktorisation och åtgärder för fler och bättre tolkar (2012:2), sid. 41

244 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 34 (46) Diarienr: MYH 2015/493 att det finns tillgång till undervisande personal och i synnerhet språkhandledare som även täcker in utbildning i de mindre frekventa språken. Allt tyder på att dagens utbildning är för kort för att tillgodose samhällets behov av kvalificerade tolkar, och utbildningen behöver breddas till längd och innehåll. Drygt 16 veckors utbildning på deltid för ett kvalificerat yrke attraherar inte heller målgrupper som ser tolkyrket som en potentiell karriärväg. Vi har i översynen kontaktat samtliga skolor som bedriver den sammanhållna grundutbildningen till kontakttolk om möjligheterna att expandera antal utbildningsplatser, nationellt och på den egna skolan, med bibehållen kvalitet på utbildningen. Nästan samtliga skolor är samstämmiga i att det skulle gå att fördubbla antal platser på den egna skolan med exempelvis två starter per år. Men då krävs att mer ekonomiska medel skjuts till. Ytterligare utredning krävs för att avgöra var i utbildningssystemet och på vilken nivå utbildningen till tolk bör ligga. Flera av de aktörer vi har varit i kontakt med i översynen uppger olika alternativ som även innefattar yrkeshögskola och högskola/universitet. En ytterligare volymökning av utbildningsplatser krävs också för att tillmötesgå behovet om minst nya tolkar samt behovet av att ge verksamma tolkar adekvat utbildning. Den volymökningen bör ske i form av andra utbildningsmodeller för att öka flexibiliteten. Det krävs fortsatt utredning om vilka olika modeller yrkesutbildningen bör bedrivas i så att modellerna kompletterar varandra och når en heterogen målgrupp av tolkar och blivande tolkar. Inför år 2016 borde en extra insats genomföras för att utbilda fler tolkar under året. Att eventuellt implementera nya utbildningsformer och modeller kommer sannolikt att kunna ta sin början först från och med år För år 2016 går det att utbilda under redan existerande former. Men eftersom behovet av kompetenta tolkar är skriande även på kort sikt presenteras i nästa kapitel förslag och kostnadskalkyl för särskild åtgärd för år I kapitel åtta lämnar vi ett mer omfattande förslag på förändringar när det gäller utbildningen som krävs för att samhällets behov av kontakttolkar ska kunna tillgodoses på lång sikt som åtgärd av den materian vi närmat oss kvantitativt att kontakttolkutbildningen för närvarande inte bedrivs i sådan omfattning att den kan tillgodose samhällets behov av kontakttolkar.

245 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 35 (46) Diarienr: MYH 2015/493 7 Förslag till utbildningssatsning år 2016 och ekonomiska förutsättningar För att kunna möta behovet på kort sikt kan en första åtgärd vara att genom en temporär satsning för år 2016 öka antalet platser på den sammanhållna grundutbildningen med stöd av förordningen om statsbidrag för viss utbildning som rör tolkning och teckenspråk, (exklusive arbetsmarknadsutbildning). Vi bedömer att den åtgärden kan tillgodoses med kort framförhållning och med stöd av befintliga åtta utbildningsanordnare samt till ytterligare två till tre nya utbildningsanordnare om utbildningen är ettårig. Det skulle innebära att ytterligare drygt 320 tolkar skulle kunna utbildas under 2016 inom den sammanhållna grundutbildningen från dagens volym. Idag är statens åtagande till tolkutbildning cirka 15 mkr per år genom statsbidrag som anslås till MYH. Medel som ska gå till den sammanhållna grundutbildningen till kontakttolk samt preparandkurser till Kammarkollegiet auktorisationsprov, fördjupningsoch fortbildningskurser. Jämförelsevis är anslaget till teckenspråks- och dövblindtolk samt skrivtolk som myndigheten förfogar över dubbelt så stort. Ett statsbidrag på cirka 15 mkr med den ekonomiska fördelningen och de villkor 72 som är gjord idag innebär att bidraget till folkhögskolor och studieförbund går cirka 13,2 mkr till den sammahållna grundutbildningen ( kr till studieförbund och för folkhögskola budgeterat för år 2015) tillför cirka 270 platser vilket motsvarar ett statsbidrag i snitt på cirka kr per plats. 128 av de platserna delas av de fyra studieförbunden som anordnar utbildningen och deras statsbidrag är ungefär en fjärdedel av folkhögskolornas. En plats på ett studieförbund kostar således drygt kr. Folkhögskolorna och i synnerhet studieförbunden har påpekat att utbildningen inte bär sina kostnader. Anslaget har inte uppräknats mer än marginellt sedan I det framgår tydligt att tolkutbildningen behöver kraftigt ökade anslag för dels kvalitetsutveckling och dels volymökning. 7.1 Exempel på förslag ekonomi och dimensionering temporär satsning sammanhållen grundutbildning till kontakttolk år 2016 I den här avsnittsdelen presenteras ett exempel på ett utbildningsupplägg baserat på dagens sammanhållna grundutbildning till kontakttolk som skulle kunna fungera som en temporär satsning. En satsning kan dock göras i flera olika kombinationer utöver det exempel som presenteras. Vi vill poängtera att siffrorna som presenteras enbart rör en temporär satsning för år Trots att kostnaderna (per deltagarplats) reviderats uppåt för studieförbunden, är de sannolikt för låga ur ett längre perspektiv. Vid en eventuell större omdaning av utbildningen stiger kostnaderna Förslag till utbildningssatsning studieförbund Antal studieförbund som idag anordnar den sammanhållna grundutbildningen till kontakttolk är fyra till antal. Deras statsbidrag kan uppgå till maximalt kr per skola. De har 32 deltagarplatser var vilket blir 128 totalt. Nedanstående förslag baseras på en höjning av statsbidraget per deltagare samt en utökning med två studieförbund som idag inte anordnar den sammanhållna grundutbildningen till kontakttolk. Studieförbunden idag 4 skolor* kr = kr/128 deltagarplatser = kr/deltagarplats 72 Villkor för statsbidrag grundutbildning kontakttolk 2015, anslag 17.14:2, MYH 2014/819

246 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 36 (46) Diarienr: MYH 2015/493 Att revidera från hur statsbidraget ser ut idag och 1 utbildningsomgång 4 skolor höjning från kr till kr = kr mer per skola = kr 2 skolor tillkommer med ytterligare 64 deltagarplatser = *2= kr Kostnadsökning Kostnadsökningen blir kr för en omgång och antal deltagare stiger med 64 st. till totalt 192 st. Kostnader per deltagare 6 skolor (alternativt antal omgångar) * kr = kr/192 deltagarplatser = kr/deltagarplats Kostnader och antal deltagare vid dubbla utbildningsomgångar 6 skolor (alternativt omgångar)* kr*2 = kr för 384 årsplatser Kostnadsökningen blir kr vid 2 omgångar och deltagaratalet stiger med 256 st. Motivering ökat statsbidrag I höjningen skulle kostnader för validering och utbildning av undervisande personal kunna ingå. Det skulle vara mer troligt att skolan även kan utbilda mer i de mindre frekventa tolkspråken. Statsbidraget För utbildningen skulle statsbidraget hamna på cirka kr med höjning av statsbidrag samt tillökning av skolor och två omgångar Förslag till utbildningssatsning folkhögskola Antalet folkhögskolor som idag anordnar den sammanhållna grundutbildningen till kontakttolk är fyra. Deras statsbidrag uppgår i snitt till kr per skola då det kan skilja i kostnader för inackordering och reseersättning. De har 35 deltagarplatser var vilket blir 140 totalt. 70 av dessa platser går till den tvååriga utbildningen på kvartsfart vars avslut är cirka 6 månader senare än den ettåriga. Nedanstående förslag baseras på en dubblering av antal deltagarplatser på den ettåriga utbildningen och ett särskilt statsbidrag till utbildningsanordnarna av den tvååriga utbildningen. Folkhögskolorna idag I snitt är fördelningen cirka kr/skola 4 skolor/ kr = kr/140 deltagarplatser = cirka /deltagarplats En dubblering på samtliga skolor skulle kosta ytterligare drygt kr samt så tillkommer ytterligare statsbidrag till organisering, validering och utbildning av personal och undervisning i de mindre frekventa tolkspråken. Ett alternativ vore att enbart dubblera antalet deltagare på den ettåriga utbildningen och för den tvååriga ge utökat statsbidrag till validering, utbildning av lärare samt ge bidrag för förutsättningar att ta emot deltagare i de mindre frekventa tolkspråken. Anledningen till att inte dubblera den tvååriga utbildningen är att förslaget avser år 2016 och den tvååriga utbildningen kommer att starta hösten 2016 med avslut 2018 då utbildningssituationen kan se annorlunda ut.

247 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 37 (46) Diarienr: MYH 2015/493 Folkhögskola alternativ Dubblerat antal deltagare på den ettåriga utbildningen kr*2 = kr = 140 deltagarplatser samt kr tillägg för administrering, organisering och validering = kr Särskilt statsbidrag till 2 årig utbildning Statsbidrag till utbildningsanordnare av den tvååriga utbildningen för validering och uppdrag utbildning av lärare samt särskilt uppdrag att motta deltagare i mindre frekventa tolkspråk kr/skola utöver ordinarie bidrag. Den extra kostnaden för statsbidrag till folkhögskolor skulle då landa på kr Totalt utökat statsbidrag vid full satsning för 2016 Totalt skulle ökningen bli cirka kr och det skulle omfatta ett ökat antal platser med drygt 320 st. Studieförbuden får en uppräkning och kan utökas med två skolor, kostnader för validering skulle kunna inkluderas i statsbidraget samt det finns utrymme till att utbilda lärare och anordna utbildning i de mindre frekventa tolkspråken. 7.2 Förslag till satsning på preparandkurser till Kammarkollegiets auktorisationsprov I översynen har det tydligt framgått bristen på auktoriserade tolkar och auktoriserade tolkar med specialkompetens som sjukvårdstolk och rättstolk. Inför 2015 beslutade MYH om statsbidrag till preparandkurser för cirka kr vilket var en betydande nedgång från tidigare år. Under år 2016 planeras 27 auktorisationsprov i lika antal språk att genomföras med tillkommande prov i rättstolkning och sjukvårdstolkning. En preparandutbildning på folkhögskola har en budget på kr och på studieförbund motsvarande kr. Statsbidraget till preparandkurser bör uppgå till drygt kr totalt sett. Det skulle möjliggöra att 10 preparandkurser kan anordnas på folkhögskolor och 20 på studieförbund årligen.

248 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 38 (46) Diarienr: MYH 2015/493 8 En förändrad tolkutbildning Enligt uppdraget ska myndigheten vid behov föreslå sådana förändringar när det gäller utbildningen som krävs för att samhällets behov av kontakttolkar ska kunna tillgodoses. I föregående kapitel har vi lämnat förslag på exempel hur en utbildningsinsats inom ramen för den sammanhållna grundutbildningen under år 2016 kan se ut för att möta samhällets behov av tolkar ur ett kortsiktigt perspektiv under rådande förutsättningar. Området kräver dock långsiktighet och en rad problemområden som inte går att lösas snabbt har identifierats. I det här kapitlet kommer vi att presentera alternativ och förslag på hur samhällets behov av tolkar genom en förändring av utbildning kan tillgodoses i ett längre och hållbart perspektiv. För input till kapitlet har vi bland annat vänt oss till företrädare på tolkområdet genom den Nationella styrgruppen för tolk (NST) som MYH initierade och startade i januari NST är en gemensam arena och nätverk med medlemmar med olika ingångar till området. 73 Vi har även vänt oss till Folkbildningsrådet (FBR), Skolverket samt fristående experter utan koppling till området för ett bredare perspektiv på utbildning på ett komplext område. 8.1 Dagens utbildningssystem Under kapitel tre om den sammanhållna grundutbildningen framgår det att det enbart är folkhögskolor och studieförbund som kan få statsbidrag enligt 2 Förordning (2012:140) om statsbidrag för viss utbildning som rör tolkning och teckenspråk. Organisering av utbildningen sker genom samarbete mellan anordnarna, FBR och MYH som stödjer och utvecklar utbildningar samt har ett tillsyns- och kvalitetsgranskningsansvar. Från och med januari 2015 är det åtta utbildningsanordnare som bedriver utbildningen fördelat på fyra folkhögskolor och fyra studieförbund. Samtliga folkhögskolors utbildningar är på distans halvfart eller kvartsfart. Närträffar (undervisningstillfällen på plats) sker på helger några gånger per termin där deltagarna inackorderas på skolorna. Undervisningen på studieförbund är bunden på halvfart. Förbunden är lokaliserade till storstäderna Göteborg, Malmö och Stockholm som har två anordnare. Utbildningen har en gemensam utbildningsplan som är fastställd av MYH och utarbetade gemensamma studieplaner som inte är fastställda av MYH. I förordningen (2012:140) finns det en föreskriftsrätt där MYH får meddela föreskrifter om nationella förkunskapskrav, nationella kursmål, nationella prov samt intyg för de som har genomgått utbildningen med godkänt resultat. Föreskriftsrätten har inte utnyttjats hittills. Till den sammanhållna grundutbildningen tillkommer preparandkurser till Kammarkollegiets auktorisationsprov samt fortbildnings- och fördjupningskurser. Som det framgick i kapitel tre har vi även identifierat två andra utbildningar som har ett snarlikt innehåll som den sammanhållna grundutbildningen nämligen Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsutbildning och Tolkförmedling Västs internutbildning. Arbetsförmedlingens utbildning och Tolkförmedling Väst följer i stort sett den utbildningsplan för den sammanhållna grundutbildningen som arbetats fram under 2014 av MYH och aktörer knutna till utbildningen. Dessa är som tidigare konstaterat två exempel på utbildningar som har startat på grund av brist på utbildade tolkar, då antalet platser på den sammanhållna grundutbildningen inte tillgodoser efterfrågan på tolkar. 73 För en fullständig deltagarlista se bilaga 1

249 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 39 (46) Diarienr: MYH 2015/ Utmaningar i dagens utbildningsstruktur Vi har konstaterat att det finns ett stort behov av att utbilda fler nya tolkar och höja kompetensen hos redan verksamma tolkar. För att kunna möta behovet på kort sikt har vi förslagit en utökning av antalet utbildningsplatser i redan befintlig utbildning. På längre sikt kommer dock inte behovet kunna täckas med dagens utbildningsstruktur som är begränsande i vissa avseenden. Det är mycket svårt att utbilda i mindre frekventa tolkspråk, då det finns en tröghet i när och var en utbildning kan starta som inte alltid svarar mot behov och efterfrågan i tid och rum. Pedagogiska utmaningar finns att överbrygga, hur utbildning i dessa språk ska vara organiserat samt hur tillgången på undervisande personal inom språken ska kunna tillgodoses. Det finns en uppfattning om att den sammanhållna grundutbildningen ska verka som norm och i ett längre perspektiv ska vara basen (minimikrav) för att verka som tolk. Idag finns det andra utbildningsalternativ som följer den sammanhållna grundutbildningens struktur men som inte kan likställas då MYH inte har ansvar över dessa utbildningar. Att det inte finns ett tydligt mandat om vem som har huvudansvaret för tolkutbildning i Sverige bidrar till de olika utbildningsalternativens otydliga statusar. Det finns ett behov av att tydliggöra yrkesrollen rent kommunikativt för att bredda intresset och fånga upp deltagare i grupper som inte tidigare varit föremål för utbildningen samt förmedla att yrket är kvalificerat. En tydligare utbildning och utbildningsstruktur kan bidra till detta. Men det är även upp till övriga aktörer inom tolkområdet att samverka och utveckla området för att säkerhetsställa att rätt kompetens söker sig till yrket och ser det som en möjlig karriärväg. Det är inte självklart idag och det behövs större insatser för att höja statusen och attraktiviteten för yrket. 8.3 Förslag till olika utbildningsalternativ Dagens sammanhållna grundutbildning inom folkbildningen Dagens sammanhållna grundutbildning motsvarar cirka fyra månaders heltidsstudier men bedrivs på halvfart under ett år eller på kvartsfart under två år. Utbildningen vänder sig till målgruppen befintliga tolkar och blivande tolkar som enbart kan avsätta del av sin tid till utbildning. Kunskaper, färdigheter och kompetenskrav ligger på en miniminivå för yrkesverksamhet. Men det räcker inte för att möta samhällets behov av tolkar och den egentliga kunskapsnivå som krävs för att verka som tolk inom komplexa yrkesområden. En fördel med utbildningsmodellen är att den har potential att omhänderta mindre frekventa tolkspråk om förutsättningar ges. Målgruppens samtliga ålderskategorier kan delta. Dagens upplägg gör också att deltagaren kan komplettera och slutföra utbildningen vid ett senare tillfälle om deltagaren inte kan genomföra hela utbildningen under ordinarie utbildningstid. Den sammanhållna grundutbildningen skulle kunna starta med betydligt fler utbildningsanordnare men det blir då en större utmaning att samverka mellan utbildningsaktörerna. Idag sker bland annat antagning och samordning av utbildningen gemensamt vilket kräver hög grad av samsyn. Utbildningen är väl beprövad. Modellen som sådan är inte problematiken. Det som däremot måste ske är pedagogisk utveckling och nya lärmodeller och ny teknik behöver in i utbildningen i syfte att öka kvaliteten. T.ex. behöver tolkträningen och färdighetsträningen utvecklas. Ekonomiska och resursmässiga förutsättningar behöver tillföras för en tidsenlig utveckling. Vårt förslag om att på kort sikt under 2016 öka deltagarvolymen hos de idag samtliga åtta anordnarna kan även innebära en pedagogisk utveckling som är nödvändig. Förslaget innefattar bland annat en satsning på utbildning av undervisande personal i både mer och mindre frekventa tolkspråk och högre anslagstilldelning. Det kan innebära en större

250 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 40 (46) Diarienr: MYH 2015/493 möjlighet för utbildningsanordnare att anställa lärare med högre pedagogisk kompetens som stöd för utveckling av utbildningen. Alternativet kräver inte någon förordningsförändring. En utökning av antal deltagarplatser måste sättas i relation till folkhögskoleformens begränsningar i och med bidragets konstruktion. Om en befintlig folkhögskola ska kunna öka antalet platser inom tolkutbildningen behöver den ta platser från andra utbildningar som skolan har. En utökning av antalet deltagarplatser på folkhögskolor kräver att mer resurser tillförs folkbildningsanslaget Förlängd grundutbildning Som alternativ till dagens sammanhållna grundutbildning behövs en längre yrkesutbildning på heltid. När vi har vänt oss till tolkområdets företrädare inklusive dagens utbildningsanordnare är det något som efterfrågas. Utbildningens målgrupp är personer som inte är verksamma men vill utbilda sig till tolk. Deltagaren måste först genomgå utbildning och därefter arbeta i yrket som all annan yrkesutbildning. En sådan yrkesutbildning bör ha ett innehåll som både ger möjlighet till språkträning, tolkträning och som följer den tekniska utvecklingen och den föränderliga arbetsmarknaden. Utbildningens innehåll bör motsvara ett års heltidsstudier (CSN berättigande EGY). En sådan utbildning skulle även kunna förläggas som bunden eller på distans och även ha en studietakt på halvfart. Företrädesvis kan en sådan utbildning utökas med praktikperioder/lärande i arbete och då förlängas till 1,5 år. Ett alternativ är även att bygga på kortare yrkesutbildning med påbyggnadsutbildning. En distansutbildning skulle kunna vända sig till redan etablerade grupper med sakkunskap på tolkområdet men som behöver utveckla tolkkunskaper. En 1-1,5-årig tolkutbildning bör vara eftergymnasial. Det är troligt att en sådan utbildning endast ska erbjudas i vissa stora tolkspråk vilket kan vara fullt gångbart då cirka 90 procent av tolkningen sker i ett fåtal språkområden. Det ger en möjlighet att få tillräckligt med sökande och att få kompetenta lärare samt en kontinuitet i utbildningen. Inom folkbildningens regelverk kan endast folkhögskolor erbjuda den yrkesutbildningen med studiebidrag och med bibehållet statsbidrag från FBR. Det kan även vara vanskligt för ett studieförbund med studieformen studiecirkel att anordna utbildning som heltidsstudier under exempelvis ett år vilket innebär att studieformen måste anpassas efter de förutsättningarna. I dialog med FBR har det framkommit att för studieförbundens del är det inte möjligt inom folkbildningens ram med mer omfattande utbildning och den är inte heller studiestödsberättigad. En kvalificerad tolkutbildning kan även vara upp till två år på heltid. Ett problem är att det kan vara svårt att rekrytera studerande till en yrkesutbildning med en arbetsmarknad som i princip består av frilansarbete. Ju längre utbildningen är desto större möjligheter att öka kompetensen och färdighetsträningen samt ämnesinnehållet i utbildningen och ge högre status. En längre utbildning kan även fånga upp akademiker med utländsk bakgrund och individer som behöver längre tid på sig för att behärska det svenska språket och att få en heltäckande utbildning. En längre tolkutbildning kan även underlätta rekrytering av undervisande personal som har möjlighet att undervisa på heltid. Ett alternativ är därför att öppna upp den nuvarande förordningen (2012:140) så att kommuner och andra aktörer kan ansöka om förlängd ettårig upp till tvåårig tolkutbildning samt sammanhållen grundläggande tolkutbildning. Syftet är att öka möjligheterna till en längre eftergymnasial yrkesutbildning med en blandning av olika utbildningsaktörer och sprida utbildning till delar av landet där behov finns.

251 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 41 (46) Diarienr: MYH 2015/ Andra utbildningsalternativ Yrkeshögskola Ett alternativ om regelverket tillåter är att utbildningen kan genomföras inom ramen för yrkeshögskolan. Troligtvis ger inte yrkeshögskolans regelverk en reell möjlighet att bedriva yrkeshögskoleutbildning till tolk, även om det i teorin skulle vara möjligt. Här krävs ytterligare utredning och utifrån resultatet av en sådan skulle en utbildning teoretiskt sett kunna ingå i yrkeshögskolan. En yrkeshögskoleutbildning till tolk måste kunna bedrivas kontinuerligt där vissa ramar är givna. Sannorlikt kommer yrkeshögskoleutbildningar att ligga på NQF-nivåerna 5 och 6 efter att regelverket blivit beslutat. Dagens sammanhållna grundutbildning till kontakttolk har identifierats ligga på NQF 4. Kammarkollegiets auktorisationsprov ligger på en högre NQF-nivå vilket en utbildning i sig inte når upp till. En försvårande omständighet för grundutbildning till tolk att ingå i yrkeshögskolan är att flertalet delkurser idag håller en för låg nivå i förhållande till de läranderesultat som en yrkeshögskoleutbildning ska leda till. Det är nödvändigt i så fall att tydliggöra kvalifikationer och utgångar så att de motsvarar yrkeshögskolans regelverk. Staten har även genom förordning (2012:140) uppgett vilken lagstiftning statsbidrag och grundutbildning till tolk i Sverige bör bedrivas under Högskoleutbildning I kapitel tre framgick det att det vid Stockholms universitet finns en kandidatkurs i tolkning. Kursen har som mål att den studerande efter avslutad kurs på en fördjupad kunskaps- och färdighetsnivå ska kunna tolka konsekutivt i samtalssituationer samt tolka simultant på en grundläggande nivå. Kurser finns också för konferenstolkning för EU:s myndighetsbehov. Högskoleutbildning har höga kvalifikationsnivåer på minst NQF 6 och en grundutbildning till tolk har inte vad som krävs för att komma upp till de nivåerna. Högskolans regelverk sätter i vissa avseenden hinder för en renodlad yrkesutbildning med färdighetsträning för ändamålet. En högskoleutbildning på kandidatnivå har kriterier såsom examensarbete i form av uppsatsskrivande, en övervägande andel teori och andra förkunskapskrav såsom akademiska studier i språk (behöver ej vara i tolkspråket). Samtidigt innehåller utbildningen omfattande färdighetsträning vid sidan av teoretiska moment och lärarna är alla auktoriserade tolkar; i färdighetsmomenten finns inget krav på att lärarna behöver vara disputerade. I ett remissvar från TÖI framgår det att högskolan (Stockholms universitet) på sikt skulle kunna utbilda tolkar inom flertalet av de språk som idag ges inom den sammanhållna grundutbildningen. TÖI framför också i sitt remissvar att tolkutbildningar på högskola och tolkutbildningar inom folkbildningen/myh kan var och en inom sin utbildningssektor medverka till att öka antalet utbildade och kvalificerad tolkar. För att höja statusen på yrket kan en breddad högskoleutbildning verka som komplement till olika grundutbildningar på andra kvalifikationsnivåer. 8.5 Förändrad lagstiftning för att bättre möta samhällets behov av tolkar Den förordning som fastställer samhällets åtagande till tolkutbildning (språktolk) bör vara styrande för hur tolkutbildning ska genomföras och vilka som kan genomföra den. Förordningen är unik och har en grundstruktur men har behov av modifiering för att möta de utmaningar som finns. För att kunna möta samhällets behov av tolkar på längre sikt kan förordningen (2012:140) skrivas om och möjliggöra att fler aktörer kan ansöka om och bedriva tolkutbildning utöver de folkhögskolor och studieförbund som har beviljats statsbidrag enligt förordningen (1991:977) om statsbidrag till folkbildningen. All längre utbildning till tolk

252 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 42 (46) Diarienr: MYH 2015/493 som vi avser i översynen bör samlas under förordningen som stipulerar den offentliga sektorns kompetenskrav. Det med bakgrund av att nästan alla tolktillfällen sker inom offentlig sektor hos kommuner, landsting och statliga myndigheter. Även preparandkurser till Kammarkollegiets auktorisationsprov för grundauktorisation, sjukvårdstolk och rättstolk bör nämnas explicit i förordningen vilket idag saknas. Eventuell arbetsmarknadsutbildning kan verka som uppdragsutbildning med stöd av förordningen för att likställa kvalifikationsnivåerna. En sådan förändring gör det enklare att dimensionera och styra riktade insatser där behov av utbildning finns ur både ett samhälls- och ett arbetsmarknadsperspektiv. I dagsläget är det MYH som tillsammans med folkbildningen ansvarar för den sammanhållna grundutbildningen till kontakttolk. MYH bör ges ett tydligare mandat kring att sätta ramarna för hur tolkutbildning ska vara utformad. Om förordningen förändras till att även kunna innefatta aktörer utanför folkbildningen blir det än viktigare. Det är även något som efterfrågas av tolkområdets aktörer som ser MYH som den självklara aktören som tillgodoser statens och samhällets behov av tolkar. Till det tillkommer ett tillsyns- och kvalitetsgranskningsansvar för att säkerhetsställa att utbildning genomförs på ett tillfredsställande vis. I nuläget är det svårt att utöva tillsyn och kvalitetsgranskning eftersom förordningen (2012:140, TolkF) om statsbidrag för viss utbildning som rör tolkning och teckenspråk i huvudsak reglerar fördelningen av statsbidrag. Gällande regelverk och delade ansvar för tolkutbildningarna begränsar påtagligt myndighetens möjligheter att genomföra tillsyn och kvalitetsgranskning. För att myndigheten ska ges reella förutsättningar för att fullfölja dessa uppdrag krävs att utbildningarnas genomförande regleras i förordningen och att ett helhetsansvar ges Flexibel utbildningsstruktur för integration och etablering För att kunna möta de stora integrations- och etableringsutmaningarna nationellt, regionalt och lokalt behövs det mer samarbete och flexiblare lösningar mellan utbildning och den verksamhet som är i behov av kompetens. Kommuner, landsting och regionala samverkansalternativ med ansvar för utbildning kan bidra till att möta behovet av tolkar samt ge fler möjlighet att komma i utbildning och ut på arbetsmarknaden. Det är en unik möjlighet i svensk arbetsmarknads- och integrationspolitik att kunna erbjuda redan etablerade tolkar möjlighet till validering av sina kompetenser, utbilda nya tolkar till arbetsmarknadens och samhällets behov och nyanlända möjlighet till utbildning och arbete under eller direkt efter avslutad utbildning. En synergieffekt som kan tillkomma är om utbildningen även kan fånga upp modersmålslärare som kan driva och utveckla hemspråket men även ha pedagogiska kunskaper som kan nyttjas i utbildningen. Det ligger helt i linje med regeringens målsättning med nyanländas etablering med att snabbt komma i arbete genom bland annat språk, utbildning och validering. 74 Det tangerar även regeringens utgångspunkt med den här översynen som är att: samhällets behov av kontakttolkar har ökat väsentligt i takt med den ökade invandringen till Sverige. För att möjliggöra en väl fungerande etablering av det ökande antalet invandrare behövs kontakttolkar med kompetens att tolka inom ett antal olika samhällsområden. Samtidigt är det av vikt att det finns en nationell likvärdighet för att tolkanvändare ska kunna erbjuda jämlik, jämställd och rättsäker service till sina klienter vilket är lagstadgat. Dock kommer det inte kunna gå att erbjuda samma typ av utbildning inom alla tolkområden och tolkspråk då behoven ser olika ut och antal potentiella deltagare är vitt skilda. Det är även viktigt att ta tillvara på den uppbyggda kunskap som finns där redan verksamma utbildningsanordnare och andra aktörer är med i en utvecklingsprocess. Dagens utbildningsanordnare kommer även i fortsättningen att vara viktiga aktörer med den sammanhållna grundutbildningen. För att möta samhällets behov av tolkar behövs 74 Regeringen.se, Fakta om regeringens etableringspaket,

253 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 43 (46) Diarienr: MYH 2015/493 det dock kompletteras med andra aktörer som kan bedömas ha kompetens för att bedriva en längre grundutbildning utifrån det behov som finns. 8.6 Tydliggöra kvalifikationskrav När vi talat med företrädare på tolkområdet framgår det med stor tydlighet att det råder ett behov att tydliggöra kvalifikationer och kvalifikationskrav på verksamma tolkar för att säkerställa en viss kompetensnivå. Som det framgått tidigare i översynen finns det inga kvalifikationskrav på området och det skapar oklarheter kring vilken kompetens som finns att tillgå. MYH har i samband med revideringen av dagens sammanhållna grundutbildning identifierat att den ligger på en NQF-nivå 4. Det innebär i teorin att de som genomgått och klarat den utbildningen har den kvalifikationsnivån. De som valideras mot den utbildningen kan även de antas ligga på den nivån. Det finns dock behov av att se över andra möjliga kvalifikationer för att göra en indelning och ytterligare kompetenskartläggning för att matcha kompetensutbud med efterfrågan. I samband med en översyn av utbildningen bör en arbetsgrupp med MYH som samordnare se över kvalifikationskrav utifrån NQF-nivåer. Myndigheten kan då om det behövs använda sig av föreskriftsrätten enligt förordningen (2012:140) för att fastställa kvalifikationskraven som kan utmynna i olika kompetensbevis. Den stora gruppen av tolkar som inte genomgått en sammanhållen grundutbildning kan då på ett tydligare vis klassificeras. Det underlättar även för registrering och kvalitetssäkring i tolkregistret som Kammarkollegiet ansvarar över. 8.7 Hållbar validering Oavsett utbildningsalternativ kommer det vara avgörande för området att fortsätta utveckla arbetet med kompetenskartläggning av verksamma tolkar för att matcha utbud och efterfrågan. Skillnaden i kompetens mellan de tolkar som genomgått den sammanhållna grundutbildningen och övriga tolkar (se kapitel 2 avsnitt 2.2) upplevs vara större än grundutbildade tolkar och auktoriserade tolkar varför kompetenskartläggningen är viktigt för denna differentierade grupp för eventuella utbildningsåtgärder. Kompetenskartläggningen bör utgå från den utbildning som kommer att vara norm och de anordnare som utbildar bör samtliga erbjuda möjligheter till detta. Som det framgår i kapitel 6 är validering högt efterfrågat. Under MYH:s ledning arbetas det fram en modell med slutmål att den ska formaliseras, permanentas och integreras i den reguljära utbildningen. Det krävs dock långsiktighet och god ekonomi för att kunna bibehålla valideringsförfaranden på en hög nivå. En upprättad formaliserad valideringsmodell kan öppna upp möjligheter för andra aktörer att upphandla eller använda modellen. Syftet skulle vara att bidra till en mer flexibel och hållbar validering. 8.8 Utbildning och auktorisation Ett långsiktigt mål är att så många tolkar som möjligt auktoriserar sig för att samhällets omfattande behov av kvalitetssäkrade tolkar ska tillgodoses. En förändrad utbildning kan medverka till att minska tiden fram till att klara av auktorisationsprovet. Dock kommer det förmodligen fortsättningsvis att krävas rätt så gedigen yrkeserfarenhet för att ha goda möjligheter att klara av provet. Med anledning av att det endast är en minoritet av alla tolkspråk som det finns möjlighet att auktorisera sig inom blir det viktigt att utbilda, följa upp och certifiera tolkar så långt som möjligt i dessa tolkspråk för att avgöra om de uppnått en kunskapsnivå liknande auktorisationsnivån. Det kommer att bli särskilt viktigt för de som ska rättstolka och sjukvårdstolka vilket är områden staten har pekat ut som särskilt angelägna. Även de som genomgått och klarat auktorisation behöver ständigt förkovra sig och ytterligare utbildning, såväl formell som icke-formell, behövs för bland annat kunskapsprövning.

254 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 44 (46) Diarienr: MYH 2015/ Genomförande Olika arbetsgrupper med MYH som samordnare och med företrädare från dagens utbildningsanordnare och övriga branschföreträdare bör bildas och få i uppdrag att genomföra förändringarna under 2015 och Målet bör vara att en ny utbildningsstruktur implementeras och startar från och med år Arbetsgrupperna bör fokusera på att skapa en nomenklatur för området, se över kvalifikationer och utbildningsstruktur med innehåll som ett komplement till dagens sammanhållna grundutbildning och hitta former för utbildning av undervisande personal. Arbetet behöver också innefatta hög grad av kvalitetssäkring för att säkerställa bland annat att utbildade tolkar i en annan utbildningsstruktur kan omfattas av Kammarkollegiets tolkregister över grundutbildade tolkar. Eftersom språk utvecklas ständigt och är i behov av god språkvård behövs det även arbetas fram strukturer för att arbeta kontinuerligt med terminologiutveckling.

255 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 45 (46) Diarienr: MYH 2015/493 9 Myndigheten för yrkeshögskolans slutsatser Det mesta pekar på att det råder stor brist på tolkar och i synnerhet kvalificerade tolkar som är utbildade och/eller auktoriserade. Samhällets behov av tolkar täcks inte i den utsträckning som är önskvärd och dagens utbildning kan inte leverera det utbud av tolkar som efterfrågas. Med ökad immigration och ett ökat antal asylsökande behövs fler kvalificerade tolkar för snabbare integration i samhällets alla system. Tolkförmedlingarna upplever stora rekryteringsproblem och uppger enbart för den här översynen att mer än tolkar behöver rekryteras årligen. Från den sammanhållna grundutbildningen samt Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsutbildning finns det utrymme för cirka 400 deltagare och av dessa slutför uppskattningsvis deltagare utbildningarna. Det visar på att utbildningsutbudet går i otakt med behovet. Det är högst troligt att antalet verksamma tolkar är betydligt lägre än tidigare uppskattningar. Det har länge uppfattas att det finns verksamma tolkar. Antalet verksamma tolkar ligger troligen mellan och då närmare Tolkanvändarna som upphandlar tolktjänster upplever också att de inte får tag på tolkar med adekvat kompetens i allmänhet och kompetens i flertalet tolkspråk i synnerhet. Tolkanvändarna börjar också ställa allt högre krav på att tolkar ska vara utbildade och helst auktoriserade, det finns även viss lagstiftning som stipulerar vad för slags tolk som bör anlitas. I Sverige har majoriteten av de verksamma tolkarna varken längre grundutbildning eller auktorisation. Tolkbranschen efterfrågar förutom fler tolkar även en kvalitetshöjning hos de redan verksamma då brister i tolkning kan utmynna i negativa konsekvenser. Det råder nästan samstämmig uppfattning i tolkbranschen om att fler utbildningsplatser behövs för att samhället ska få fler kompetenta tolkar. För att tillmötesgå behovet krävs en kraftig volymökning av utbildning av tolkar. För att kunna möta behovet på kort sikt avseende utbildning kan en första åtgärd vara en temporär satsning för år 2016 att öka antal platser till den sammanhållna grundutbildningen till kontakttolk med stöd av Förordning (2012:140) om statsbidrag för viss utbildning som rör tolkning och teckenspråk. Det är via utbildning som kvaliteten kan höjas. Kraftigare åtgärder och större ekonomiska åtaganden är en nödvändig förutsättning för ökad kvalitet av tolkar. Eftersom det är en långtgående process att utbilda fler tolkar och stärka kvaliteten så möts en del av behovet ur ett kortsiktigt perspektiv av att valideringsmöjligheten stärks och permanentas, dels genom att kunna erbjuda volymökning i bedömningssituationen, dels erbjuda kompletterade moment och delkurser för de tolkar som inte kan valideras helt mot utbildningsbevis. En ytterligare volymökning utöver den temporära som förslås ovan kommer att krävas för att tillmötesgå det uppskattade behovet av nya tolkar samt behovet av att ge verksamma tolkar adekvat utbildning på längre sikt. Den volymökningen bör ske i form av andra utbildningsmodeller för att öka flexibiliteten. Det krävs fortsatt utredning för att avgöra vart i utbildningssystemet utbildningen till tolk bör ligga samt på vilken nivå. Även vilka olika modeller yrkesutbildningen bör bedrivas i behöver utredas så att modellerna kompletterar varandra och når en heterogen målgrupp av verksamma och blivande tolkar. För att kunna möta samhällets behov av tolkar på längre sikt kan förordningen (2012:140) skrivas om och möjliggöra att fler aktörer kan ansöka om och bedriva tolkutbildning utöver de folkhögskolor och studieförbund som har beviljats statsbidrag enligt förordningen (1991:977) om statsbidrag till folkbildningen. Som alternativ till dagens sammanhållna grundutbildning behövs en längre yrkesutbildning på heltid. Utbildningens

256 MYNDIGHETEN FÖR YRKESHÖGSKOLAN 46 (46) Diarienr: MYH 2015/493 innehåll bör motsvara 1-2 års heltidsstudier. En sådan utbildning skulle kunna förläggas som bunden eller på distans och även ha en studietakt på halvfart. All längre utbildning till tolk som vi avser i översynen och som inte är högskoleutbildning bör samlas under förordningen som stipulerar den offentliga sektorns kompetenskrav. För att kunna möta de stora integrations- och etableringsutmaningarna nationellt, regionalt och lokalt behövs det mer samarbete och flexiblare lösningar mellan utbildning och den verksamhet som är i behov av kompetens. Myndigheten för yrkeshögskolan bör ges ett tydligare mandat kring att sätta ramarna för hur tolkutbildning ska vara utformad. Gällande regelverk och delade ansvar för tolkutbildningarna mellan myndigheten och folkbildningen begränsar påtagligt myndighetens möjligheter att genomföra tillsyn och kvalitetsgranskning. För att myndigheten ska ges reella förutsättningar för att fullfölja dessa uppdrag krävs att utbildningarnas genomförande regleras i förordningen och att ett helhetsansvar ges. Behovet av tolkar och komplexiteten på området har uppmärksammas i en rad utredningar som pekar mot samma håll, det råder dels brist på antal yrkesutövare men också brist på kompetens hos yrkesutövarna. Det är dock ett vidare problem som också omfattar tolkanvändarna. Det statliga- och kommunala åtagandet och kunskapen kring tolkning behöver stärkas då det finns en diger lagstiftning med bestämmelser som uppger att tolkning är en samhällsviktig funktion.

257 Referensförteckning Författningar SFS 1942:740. Rättegångsbalken SFS 1971:291. Förvaltningsprocesslagen SFS 1974:152. Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform SFS 1982:763. Hälso- och sjukvårdslagen SFS 1986:223. Förvaltningslagen SFS 1994:1219 Lag om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna SFS 2001:453 Socialtjänstlagen SFS 2009:600. Språklag SFS 2009:724 Lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk SFS 2012:140 Om statsbidrag för viss utbildning som rör tolkning och teckenspråk Rapporter Statskontoret En tolkningsfråga om auktorisation och åtgärder för fler och bättre tolkar (2012:2) Statskontoret Sju förslag för effektivare användning av tolkar i domstol (2015:1) SOU SOU 2004:15 Tolkförmedling kvalitet, registrering, tillsyn SOU 2005:37 Tolkutbildning nya former för nya krav SOU 2008:104 Självständiga lärosätet SOU 2012:49 Tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden Genomförande av EU:s tolknings och översättardirektiv Propositioner Prop. 2008/09:153 Språk för alla förslag till språklag Prop. 2011/12:1 Budgetpropositionen för 2012 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning, sid. 124 Regleringsbrev Regleringsbrev för budgetår 2015 avseende Myndigheten för yrkeshögskolan Otryckta källor Intervjuer Arbetsförmedlingen Sveriges kommuner och landsting Tolkförmedling Väst