Harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet ***I

Transkript

1 C 38 E/152 Europeiska unionens officiella tidning SV Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i den På Europaparlamentets vägnar Ordförande På rådets vägnar Ordförande P5_TA(2003)0008 Harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolutionom förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet (KOM(2001) 573 C5-0485/ /0241(COD)) (Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2001) 573 ( 1 )), med beaktande av artikel och artikel 71 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C5-0485/2001), med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för regionalpolitik, transport och turism och yttrandet från utskottet för sysselsättning och socialfrågor (A5-0388/2002). 1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet. 2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt höra parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra detta förslag eller ersätta det med ett nytt. 3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt. ( 1 ) EGT C 51 E, , s P5_TC1-COD(2001)0241 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 14 januari 2003 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr /2003 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 71 i detta, med beaktande av kommissionens förslag ( 1 ), ( 1 ) EGT C 51 E, , s. 234.

2 SV Europeiska unionens officiella tidning C 38 E/153 med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande ( 1 ), med beaktande av Regionkommitténs yttrande ( 2 ), i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget ( 3 ), och av följande skäl: (1) Rådets förordning (EEG) nr 3820/85 av den 20 december 1985 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter ( 4 ) syftar till harmonisering av konkurrensvillkoren mellan olika former av inrikestransporter, i synnerhet när det gäller vägtransportsektorn, och till att förbättra arbetsförhållanden och vägsäkerheten. Framstegen på dessa områden måste tryggas och följas upp. (2) Enligt artikel 17a.2 i rådets direktiv 93/104/EG av den 23 november 1993 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden ( 5 ), skall medlemsstaterna vidta åtgärder för att säkerställa att mobila arbetstagare har rätt till tillräcklig vila. (3) Det har visat sig svårt att i samtliga medlemsstater på ett enhetligt sätt tolka, tillämpa, kontrollera och övervaka efterlevnaden av vissa bestämmelser i rådets förordning (EEG) nr 3820/85 som rör körtider, raster och viloperioder för föraren som utför nationella och internationella vägtransporter inom gemenskapen, på grund av att bestämmelserna är alltför generellt formulerade. (4) För att bestämmelserna skall kunna tillämpas och för att de inte skall urholkas krävs att efterlevnaden kontrolleras på ett effektivt och enhetligt sätt. Det är därför nödvändigt att utarbeta tydligare och enklare bestämmelser som vägtransportindustrin och tillsynsmyndigheterna lättare kan förstå, tolka och tillämpa. (5) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning när det gäller arbetsförhållanden får inte hindra arbetsmarknadens parter att genom kollektivförhandlingar eller på annat sätt anta bestämmelser som är gynnsammare för arbetstagarna. (6) Det är önskvärt att det exakta syftet med denna förordning fastställs genom att man anger de viktigaste fordonskategorier som förordningen omfattar. (7) Samtliga nyckelbegrepp bör definieras mer utförligt för att underlätta tolkningen och för att se till att förordningen tillämpas på ett enhetligt sätt. (8) De gällande bestämmelserna i den Europeiska överenskommelsen om arbetsförhållanden för fordonsbesättningar vid internationella vägtransporter (AETR) av den 1 juli 1970 bör även i fortsättningen tillämpas på vägtransporter av gods och passagerare med fordon som är registrerade i en medlemsstat eller i ett land som är part till AETR, för hela transportsträckan om transporten går mellan gemenskapen och ett land som är part till överenskommelsen eller genom ett sådant land. Gemenskapen bör tillsammans med de länder som är part till AETR snarast möjligt justera denna överenskommelse för att anpassa den till bestämmelserna i denna förordning. (9) Om transporten genomförs med fordon som är registrerade i ett tredje land som inte är part till AETR bör dessa bestämmelser tillämpas på den del av transportsträckan som går genom gemenskapen. ( 1 ) EGT C 221, , s. 19. ( 2 ) EGT C ( 3 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 14 januari ( 4 ) EGT L 370, , s. 1. ( 5 ) EGT L 307, , s. 18, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/34/EG (EGT L 195, , s. 41).

3 C 38 E/154 Europeiska unionens officiella tidning SV (10) Eftersom de frågor som behandlas i AETR-överenskommelsen omfattas av förordningens tillämpningsområde, är gemenskapen behörig att förhandla om och ingå överenskommelsen. (11) Om en ändring av gemenskapsbestämmelserna på området i fråga innebär att AETR bör ändras på motsvarande sätt bör medlemsstaterna vidta gemensamma åtgärder för att få till stånd en sådan ändring i enlighet med förfarandet i överenskommelsen. (12) Förteckningen över undantag bör uppdateras så att den återspeglar utvecklingen inom vägtransportsektorn under de senaste 17 åren. (13) De grundläggande bestämmelserna om körtider behöver förtydligas och förenklas så att efterlevnaden kan kontrolleras på ett effektivt och enhetligt sätt. Dessutom bör det eftersträvas att de nationella kontrollinstanserna tolkar och tillämpar den här förordningen på ett enhetligt sätt. (14) För att kontrollen skall vara effektiv måste de ansvariga myndigheterna vid vägkontrollerna säkerställa att körtiderna och viloperioderna följts på föreskrivet sätt den aktuella dagen och under de 27 föregående dagarna. (15) Det har visat sig att det med tillämpning av de nuvarande bestämmelserna är möjligt att schemalägga daglig körtid och raster så att en förare kan köra för långa perioder utan rast, vilket leder till sämre trafiksäkerhet och sämre arbetsförhållanden för föraren. Det är därför lämpligt att förlänga den kortast tillåtna rasten och minska intervallen mellan rasterna. (16) Det har konstaterats att nuvarande bestämmelser om kompensation för reducerade viloperioder, både när det gäller dygnsvila och veckovila, är så flexibla och olikartade att det praktiskt taget är omöjligt att kontrollera att de efterlevs. För att systemet skall bli lättare att använda bör man finna en ny balans mellan flexibilitet och förbättrade förhållanden för förarna samtidigt som efterlevnaden bör kunna kontrolleras. (17) Vägtransporter i gemenskapen innebär i många fall att färja eller tåg används för vissa transportsträckor. Tydliga bestämmelser om perioder av dygnsvila och raster som är lämpliga för den typen av transporter bör därför fastställas. (18) Eftersom person- och godstransporter över gränserna ständigt ökar bör de vägkontroller som genomförs även omfatta körtider och viloperioder i andra medlemsstater eller i länder utanför gemenskapen och fastställa om dessa följts på föreskrivet sätt, i syfte att öka vägsäkerheten och öka efterlevnaden av förordningen. (19) Transportföretagens ansvar bör omfatta åtminstone transportföretag som är juridiska eller fysiska personer, och det bör också innebära att åtgärder kan vidtas när det gäller fysiska personer som begår, eller medverkar till, överträdelser mot denna förordning. (20) Det är nödvändigt att förare som arbetar för flera transportföretag förser varje företag med lämplig information så att de kan uppfylla sina åtaganden enligt förordningen. (21) För att kunna främja social utveckling och förbättra vägsäkerheten måste varje medlemsstat även i fortsättningen ha rätt att vidta vissa lämpliga åtgärder. (22) Nationella undantag bör återspegla förändringar inom vägtransportsektorn och de bör begränsas till de områden som för närvarande inte är utsatta för konkurrens. (23) Medlemsstaterna bör fastställa regler för fordon som används för persontransporter i linjetrafik, om linjens längd inte överstiger 50 kilometer. Dessa regler bör ge tillräckligt skydd vad gäller tillåtna körtider och införda raster och viloperioder. (24) För att på ett effektivt sätt kunna kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna bör samtliga nationella och internationella persontransporter i linjetrafik kontrolleras genom användning av standardfärdskrivare.

4 SV Europeiska unionens officiella tidning C 38 E/155 (25) I och med införandet av digitala färdskrivare genom förordning (EG) nr 2135/98 ( 1 ) och den elektroniska lagringen av förarens aktiviteter som därigenom sker på förarkortet för en tidsperiod på 28 dagar och fordonets rörelser för en tidsperiod på 365 dagar kan vägkontrollerna i framtiden göras snabbare och mer omfattande. Övergångsperioden, då två olika färdskrivartyper (de gamla traditionella och de nya digitala färdskrivarna) skall kunna användas parallellt bör vara så kort som möjlig för att kontrollerna skall vara effektiva. Användningen av den bättre färdskrivaren bör därför så snart som möjligt bli obligatorisk i samtliga fordon. Därför bör rådets förordning (EEG) nr 3821/85 av den 20 december 1985 om färdskrivare vid vägtransporter ( 2 ) ändrad genom förordning (EG) nr 2135/98 ändras så att det efter ett visst datum skall vara obligatoriskt med dessa färdskrivare i samtliga fordon. (26) Erfarenheterna har visat att bestämmelserna i förordningen och framför allt de maximala körtiderna under två veckor inte respekteras om inte verksamma och effektiva vägkontroller görs under hela tidsperioden och inte enbart under den tidsperiod på högst åtta dagar som fastställts i direktiv 88/599/EEG ( 3 ) och förordning (EEG) nr 3821/85 (båda ändrade genom förordning (EG) nr 2135/98). Därför måste båda rättsakterna ändras så att vägkontroller av körtiderna under de närmast 28 föregående dagarna görs obligatoriska, oavsett om fordonet är utrustat med gamla eller nya digitala färdskrivare. (27) I direktiv 88/599/EEG fastställs det att dagliga körperioder, dygnsvila och raster skall kontrolleras vid vägkontroller. Då digitala färdskrivare införs lagras förarens och fordonets uppgifter elektroniskt, och uppgifterna kan utvärderas elektroniskt på ort och ställe. Detta bör också göra det möjligt att på ett enkelt sätt kontrollera veckovilan samt kompensationen för reducerade dygnseller veckoviloperioder. Vid vägkontrollen bör också den maximala arbetstiden på 60 timmar inom en enskild vecka i enlighet med artikel 4 led a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/15/EG av den 11 mars 2002 om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter ( 4 ) kontrolleras. Detta kan ske genom att ett intyg från arbetsgivaren medtas, vilket redan i dag är fallet för att bevisa veckovilan, så länge det inte fastställts att uppgifterna måste matas in manuellt i den digitala färdskrivaren. Kontrollen av den genomsnittliga veckoarbetstiden på 48 timmar bör på grund av referenstiden fortsätta att ske i företagets lokaler. (28) I artikel 2, punkt 2 i direktiv 88/599/EEG fastställs det att kontrollerna årligen bör täcka minst en procent av arbetsdagarna, därav minst 15 procent vid vägkontroller och minst 25 procent i företagens lokaler. Eftersom bestämmelserna ofta negligeras är det på sin plats att öka antalet dagar som bör kontrolleras till minst två procent. Minst en procent av arbetsdagarna bör kontrolleras i företagets lokaler. Endast vid företagskontroller kan förarens totala arbetsinsats kontrolleras. Dessutom bör direktiv 88/599/EEG ändras så att bestämmelserna i arbetstidsdirektiv 2002/15/EG också kontrolleras. (29) För att på ett så effektivt sätt som möjligt kunna övervaka och upprätthålla de sociala bestämmelserna avseende vägtransporter bör lagstiftningen om den digitala färdskrivaren harmoniseras i enlighet med denna förordning. ( 1 ) Rådets förordning (EG) nr 2135/98 av den 24 september 1998 om ändring av förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare vid vägtransporter och direktiv 88/599/EEG om enhetligt förfarande vid kontroll av förordningarna (EEG) nr 3820/85 och (EEG) nr 3821/85( EGT L 274, , s. 1). ( 2 ) EGT L 370, , s. 8. ( 3 ) Rådets direktiv 88/599/EEG av den 23 november 1988 om enhetligt förfarande vid kontroll av tillämpningen av förordning (EEG) nr 3820/85 om harmonisering av viss social lagstiftning om vägtransporter och av förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare för vägtransporter (EGT L 325, , s. 55). ( 4 ) EGT L 80, , s. 35.

5 C 38 E/156 Europeiska unionens officiella tidning SV (30) Medlemsstaterna bör fastställa påföljder vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och se till att de verkställs. Dessa påföljder måste vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Medlemsstaterna bör även ha möjligheten att ta ett fordon i förvar vid allvarliga överträdelser. (31) För att på ett otvetydigt och effektivt sätt kunna kontrollera att bestämmelserna efterlevs bör bestämmelserna om transportföretagens och förarnas ansvar vid överträdelser av denna förordning harmoniseras. Ansvaret kan innebära straff-, civil- och förvaltningsrättsliga påföljder beroende på vad som tillämpas i medlemsstaten. (32) Med hänsyn till subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, såsom de kommer till uttryck i artikel 5 i fördraget, kan målet med att fastställa tydliga och gemensamma bestämmelser om körtider och viloperioder för förare inom vägtransportsektorn inte i tillräckligt stor utsträckning uppnås av medlemsstaterna och kan därför bättre uppnås på gemenskapsnivå, eftersom det krävs samordnade överstatliga åtgärder. Denna förordning är begränsad till de minimikrav som krävs för att nå detta mål och går inte utöver vad som är nödvändigt för ändamålet. (33) Enligt artikel 2 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tilllämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter ( 1 ) bör de åtgärder som behövs för genomförandet av denna förordning antas enligt det föreskrivande förfarandet i artikel 3 i nämnda beslut. (34) Av tydlighets- och rationaliseringsskäl bör förordning (EEG) nr 3820/85 upphävas och ersättas med denna förordning. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. KAPITEL I Inledande bestämmelser Artikel 1 I syfte att harmonisera konkurrensvillkoren, få till stånd bättre kontroll och upprätthållande, främja säkra arbetsvillkor samt förbättra arbetsförhållandena och vägsäkerheten fastställs i denna förordning bestämmelser om körtider, raster och viloperioder för förare som utför person- och godstransporter på väg i första hand i syfte att förtydliga, förenkla och uppdatera de gällande bestämmelserna i förordning (EEG) nr 3820/85. Artikel 2 Miniminormerna i artikel 4 a första och andra meningen i direktiv 2002/15/EG gäller också den här förordningen. Artikel 3 1. Denna förordning skall tillämpas på följande vägtransporter a) godstransporter med fordon vars högsta tillåtna vikt, inklusive släpvagn eller påhängsvagn, överstiger kg, och med samtliga fordon för kurirtjänster och expressleveranser, eller b) persontransporter om fordonen på grund av sin konstruktion och utrustning är lämpliga för transport av mer än nio personer, inklusive föraren, och avsedda för detta ändamål. ( 1 ) EGT L 184, , s. 23.

6 SV Europeiska unionens officiella tidning C 38 E/157 Förordningen skall tillämpas på fordon som är registrerade i gemenskapen för transporter som utförs a) helt och hållet inom gemenskapen, eller b) mellan gemenskapen och ett land utanför gemenskapen som inte är part till överenskommelsen om arbetsförhållanden för fordonsbesättningar vid internationella vägtransporter (AETR) eller genom ett sådant land. 2. AETR-överenskommelsen skall tillämpas om vägtransporten utförs med fordon som är registrerade i en medlemsstat eller ett land som är part till AETR, för hela transportsträckan då transporten går mellan gemenskapen och ett land som är part till överenskommelsen, eller genom ett sådant tredje land. 3. Vid vägtransporter med fordon som är registrerade i ett land utanför gemenskapen som inte är part i AETR, skall den här förordningen tillämpas på transportsträckan inom gemenskapen. Artikel 4 Utan att det hindrar tillämpningen av artikel 7.5 skall denna förordning inte tillämpas på transporter med 1. fordon som används för persontransporter i linjetrafik, om linjens längd inte överstiger 50 kilometer, 2. fordon vars högsta tillåtna hastighet inte överstiger 30 kilometer i timmen, 3. veteranbilar för icke-kommersiella ändamål, varvid förstås alla motordrivna fordon som är äldre än 25 år samt sådana fordon som är yngre än 25 år om de ingår som del i en samling av historiska fordon, 4. fordon som ägs eller hyrs, utan förare, av räddningstjänsten, brandförsvaret och styrkor som är ansvariga för upprätthållande av allmän ordning; om transporten utförs till följd av de uppgifter som ålagts dessa yrkeskårer och om det sker under deras kontroll, fordon som ägs eller hyrs utan förare av försvarsmakten vid krissituationer eller i krig, 5. fordon som används i nödsituationer, för humanitära hjälptransporter eller för räddningsarbete, 6. specialfordon för sjukvårdsändamål, 7. specialfordon som transporterar cirkus- och nöjesfältsutrustning, 8. specialfordon för bärgning som används inom en radie av 100 kilometer från den ort fordonet är stationerat, 9. fordon som provas på väg i samband med tekniskt utvecklingsarbete, reparation eller underhåll och nya eller ombyggda fordon som ännu inte tagits i drift, 10. fordon med en högsta tillåtna vikt som inte överstiger kg och som används för icke yrkesmässig transport av gods, 11. fordon som används för transport av mjölk från lantgårdar och för återtransport av mjölkkärl eller för mjölkprodukter för utfodring av djur, 12. fordon som används i samband med myndigheters ansvar för avloppsunderhåll, översvämningsskydd, vatten-, gas- och elförsörjning, underhåll och kontroll av allmänna vägar, avfallshantering, teleservice, radio- och televisionssändning samt pejling av sändare eller mottagare av radio- eller televisionssignaler.

7 C 38 E/158 Europeiska unionens officiella tidning SV Artikel 5 I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges: 1. vägtransport : all körning på en för allmän samfärdsel upplåten väg med ett lastat eller olastat fordon som används för transport av personer eller gods. 2. fordon : motorfordon, dragfordon, släpvagn och påhängsvagn, enligt följande definitioner: motorfordon : alla fordon som kör på väg med egen kraft, som inte permanent går på räls och som normalt används för transport av personer eller gods. dragfordon : alla fordon som kör på väg med egen kraft, som inte permanent går på räls och som är speciellt konstruerat för att dra, skjuta eller på annat sätt förflytta släpvagnar, påhängsvagnar, anordningar eller maskiner. släpvagn : alla fordon som är konstruerade för att kopplas till motor- eller dragfordon. påhängsvagn : släpvagn utan framaxel, kopplad på sådant sätt att en avsevärd del av dess egen vikt och lastens vikt bärs av motor- eller dragfordonet. 3. förare : alla personer som kör fordonet, även under kort tid, eller som medföljer i samma fordon i syfte att köra fordonet. 4. körtid : tid då föraren har kontroll över fordonet och aktivt deltar i trafiken inklusive den tid som föraren behöver för att köra till det ställe där arbetet skall utföras eller till fordonet om färden sker med ett fordon som föraren själv kör, varvid färden från bostadsort till arbetsort skall uteslutas. 5. rast : tidsperiod under vilken föraren inte får utföra något annat arbete, utan enbart skall vila sig. 6. annat arbete : all annan verksamhet än rast, vila eller körning. Väntetid och sådan tid som inte ägnas åt körning men som tillbringas i ett fordon i rörelse, på färja eller tåg betraktas inte som annat arbete. 7. vila : sammanhängande tidsperiod under vilken föraren fritt kan förfoga över sin tid. 8. dygnsvila : tidsperiod under dygnet under vilken föraren fritt kan förfoga över sin tid och som består av normal dygnsvila eller reducerad dygnsvila. Normal dygnsvila : viloperiod om minst 12 timmar. Den normala dygnsvilan kan tas ut i två perioder, den första bestående av minst 3 sammanhängande timmar och den andra bestående av minst 9 sammanhängande timmar. Reducerad dygnsvila : sammanhängande viloperiod om minst 9 men mindre än 12 timmar. 9. veckovila : tidsperiod under vilken föraren fritt kan förfoga över sin tid och som består av normal veckovila eller reducerad veckovila. Normal veckovila : sammanhängande viloperiod om minst 45 timmar. Reducerad veckovila : sammanhängande viloperiod om mindre än 45 timmar som kan förkortas till minst 36 sammanhängande timmar om den tas där fordonet är stationerat eller på förarens hemort eller till minst 24 sammanhängande timmar om den tas utanför hemorten. För långdistansförare skall kompensationstid tas ut inom tre veckor.

8 SV Europeiska unionens officiella tidning C 38 E/ vecka : tidsperiod mellan på måndag och på söndag. 11. daglig körtid : sammanlagd körtid mellan två på varandra följande perioder av dygnsvila eller mellan en period av dygnsvila och en period av veckovila. 12. körtid per vecka : sammanlagd körtid under en vecka. 13. högsta tillåtna vikt : högsta tillåtna vikt för ett körklart och fullt lastat fordon. 14. linjetrafik för persontransporter : nationell och internationell trafik enligt definitionen i artikel 2 i rådets förordning (EEG) nr 684/92 ( 1 ). 15. multibemanning : bemanning av ett fordon där minst ytterligare en förare, som utför en del av körningen, medföljer fordonet under körtiden mellan två på varandra följande perioder av dygnsvila eller mellan en period av dygnsvila och en period av veckovila. Närvaron av en eller fler medföljande förare är frivillig under den första timmen av multibemanning, men obligatorisk för den återstående perioden. 16. transportföretag : fysiska och juridiska personer med eller utan vinstdrivande syfte, föreningar eller grupper av personer som saknar ställning som juridisk person, med eller utan vinstdrivande syfte, samt offentliga organ som sorterar under offentliga myndigheter, vare sig dessa organ har en egen ställning som juridisk person eller är underställda en myndighet med sådan ställning och som sysslar med vägtransporter. KAPITEL II Besättning, körtider, raster och viloperioder Artikel 6 1. Lägsta ålder för förare skall vid godstransporter vara a) för motorfordon vars högsta tillåtna vikt, i förekommande fall inklusive släpvagn eller påhängsvagn, inte överstiger kg, 18 år. b) för övriga fordon 21 år, eller 18 år, om föraren har ett sådant bevis på sin yrkeskompetens, som är godkänt av en medlemsstat och som bestyrker fullgjord utbildning till förare av fordon för godstransporter på väg, i enlighet med gemenskapsreglerna om en lägsta utbildningsnivå för förare vid vägtransporter. 2. Förare som anlitas för persontransporter skall ha fyllt 21 år. Förare vid sådana persontransporter där körningen sträcker sig utanför en radie av 50 kilometer från den ort där fordonet normalt är stationerat, skall även antingen: a) ha arbetat minst ett år med godstransporter som förare av fordon med en högsta tillåtna vikt som överstiger kg, eller b) ha arbetat minst ett år som förare av fordon i persontrafik inom en radie av 50 kilometer från den ort där fordonet normalt är stationerat eller som förare i andra typer av persontransporter, vilka inte regleras av denna förordning, förutsatt att en behörig myndighet bedömer att föraren genom detta arbete har fått tillräcklig erfarenhet, eller ( 1 ) EGT L 74, , s. 1, ändrad genom rådets förordning (EG) nr 11/98 (EGT L 4, , s. 1).

9 C 38 E/160 Europeiska unionens officiella tidning SV c) inneha ett i en medlemsstat godkänt bevis på yrkeskompetens som styrker fullgjord utbildning för förare av fordon avsedda för persontransporter på väg, i enlighet med gemenskapsreglerna om lägsta utbildningsnivå för förare vid vägtransporter. 3. Förare vid persontransporter behöver inte uppfylla villkoren i punkt 2 andra stycket, om de har utövat detta arbete i minst ett år före den 1 oktober Lägsta ålder för konduktörer skall vara 18 år. 5. Lägsta ålder för förarbiträden skall vara 18 år. Medlemsstaterna får emellertid sänka förarbiträdenas lägsta ålder till 16 år a) vid godstransporter på väg som utförs inom en medlemsstat inom en radie av 50 kilometer från den ort där fordonet är stationerat, inbegripet kommuner vilkas centrum är belägna inom denna radie, b) om det sker av hänsyn till yrkesutbildning, och c) om det står i överensstämmelse med nationella arbetsrättsliga regler. Artikel 7 1. Den dagliga körtiden får inte överstiga nio timmar. Den dagliga körtiden får emellertid högst två gånger under en vecka utsträckas till tio timmar. 2. Körtiden under en vecka får inte överstiga 56 timmar. 3. Den sammanlagda körtiden under två på varandra följande veckor får inte överstiga 90 timmar. 4. Till daglig körtid och körtid per vecka skall räknas all körtid på gemenskapens territorium eller i ett land utanför gemenskapen. 5. Förare som kör fordon som omfattas av denna förordning och som mellan två perioder av dygnsvila eller mellan en period av dygnsvila och en period av veckovila även kör fordon som omfattas av undantaget i artikel 4.1 skall registrera den sammanlagda dagliga körtiden. Artikel 8 1. Efter högst 4,5 timmars körning skall en rast på minst 30 minuter tas ut om föraren inte påbörjar en viloperiod. 2. Denna rast får bytas ut mot raster på minst 15 minuter vardera, fördelade under körtiden eller omedelbart efter denna, på sådant sätt att bestämmelserna i punkt 1 iakttas och under förutsättning att en sammanhängande rast på minst 30 minuter tas ut efter varje sammanhängande körtid på 4,5 timmar. Artikel 9 1. Föraren måste ta ut dygns- och veckovila. 2. Föraren skall ha tagit ut en ny dygnsvila senast 24 timmar efter den föregående dygns- eller veckovilan.

10 SV Europeiska unionens officiella tidning C 38 E/161 Om den dygnsvila som ingår i tjugofyratimmarsperioden är minst 9 men under 12 timmar skall dygnsvilan i fråga betraktas som reducerad dygnsvila. 3. Under varje tjugofyratimmarsperiod skall föraren ta ut en dygnsvila om minst 12 sammanhängande timmar, vilken viloperiod högst tre gånger i veckan får minskas till minst 9 sammanhängande timmar. De dagar då dygnsvilan inte minskas i enlighet med första stycket får en minsta tillåten viloperiod på 12 timmar under en tjugofyratimmarsperiod tas ut i två separata perioder, varav den ena skall omfatta minst 9 sammanhängande timmar. 4. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 2 måste förare av fordon med multibemanning ta ut en ny dygnsvila senast 30 timmar efter den föregående dygnsvilans slut. 5. Föraren skall påbörja en ny normal veckovila senast 13 på varandra följande tjugofyratimmarsperioder efter den föregående normala veckovilan. 6. Dygnsvilan får tillbringas i ett fordon om detta är utrustat med ändamålsenliga sovutrymmen för varje förare och om fordonet står stilla. 7. En period av veckovila som börjar i en vecka och fortsätter in i följande vecka får hänföras till endera av dessa veckor, men inte till båda. 8. En förare som har tagit ut en reducerad veckovila skall ta ut en kompensationsviloperiod som motsvarar skillnaden mellan 45 timmar och längden av den reducerade perioden av veckovila. Denna kompensationsviloperiod skall tas ut i ett sammanhang, före slutet av veckan som följer på veckan då den reducerade veckovilan togs ut; för långdistansförare skall den tas ut inom tre veckor, i anslutning till antingen en veckovila eller en dygnsvila. Artikel Utan hinder av artikel 9 får förare ta ut sin normala dygnsvila när denne medföljer ett fordon som transporteras med färja eller järnväg, denna dygnsvila kan avbrytas högst två gånger för andra aktiviteter i totalt högst 1 timme. 2. Under den normala dygnsvila som avses i punkt 1 skall föraren ha tillgång till en sovbrits eller liggvagnsplats. KAPITEL III Företagets ansvar Artikel Transportföretagets betalning till förare som är anställda eller som står till företagets förfogande får, även om det gäller bonus eller lönetillägg, inte beräknas på grundval av tillryggalagda sträckor och/eller transporterad godsmängd, om betalningen är av sådan art att den utgör fara för trafiksäkerheten.

11 C 38 E/162 Europeiska unionens officiella tidning SV Transportföretaget skall organisera det arbete som avses i punkt 1 ovan på sådant sätt att föraren kan följa föreskrifterna i kapitel II i denna förordning och i rådets förordning (EEG) nr 3821/85. Transportföretaget skall informera föraren på lämpligt sätt och regelbundet kontrollera att föreskrifterna i kapitel II i denna förordning och i förordning (EEG) nr 3821/85 följs. 3. Om en förare bryter mot föreskrifterna i kapitel II på hela eller delar av en medlemsstats territorium skall detta betraktas som en överträdelse. Det skall även betraktas som en överträdelse om föraren kör på en medlemsstats territorium efter att ha brutit mot dessa föreskrifter sedan den senaste veckovilan, även om föraren inte befann sig på den medlemsstatens territorium när överträdelsen begicks. 4. Medlemsstaterna skall se till att de avsändare, speditörer, huvudentreprenörer, underleverantörer och företag som anställer mobila arbetstagare följer tillämpliga bestämmelser i denna förordning. 5. Transportföretag som är etablerade i en medlemsstat skall vara ansvariga för sådana överträdelser som avses i punkt 3 som föraren begår och som gagnar företaget även om föraren inte befann sig på medlemsstatens territorium när överträdelsen begicks. 6. Transportföretaget är skyldigt att i enlighet med artikel 9 b i direktiv 2002/15/EG föra register över förarnas kör- och arbetstider och vidta ändamålsenliga åtgärder för att få kännedom om den totala arbetstiden, även för förare som arbetar för flera olika arbetsgivare eller för visstidsanställda förare. 7. En förare som är anställd av eller står till förfogande för mer än ett transportföretag skall lämna tillräcklig information till vart och ett av företagen så att de kan följa föreskrifterna i kapitel II. KAPITEL IV Undantag Artikel 12 En medlemsstat får tillämpa högre minimigränser för raster och viloperioder och lägre maximigränser för körtid än de som anges i artiklarna 7-10 när det gäller vägtransporter som utförs helt på dess territorium utom då dessa regleras i ingångna och gällande kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter. Artikel 13 Om det är förenligt med trafiksäkerheten och om det behövs för att nå fram till en lämplig plats att stanna på får föraren avvika från föreskrifterna i artiklarna 7-10 i den utsträckning som krävs för att tillgodose personers, fordonets och lastens säkerhet. Föraren skall på färdskrivarbladet eller i sin tjänstgöringslista senast då han eller hon nått fram till en lämplig plats att stanna på redovisa på vilket sätt och varför han eller hon har gjort avsteg från bestämmelserna. Artikel Om det är förenligt med de mål som fastställs i artikel 1 får varje medlemsstat inom sitt eget territorium, eller efter överenskommelse med en annan medlemsstat inom dess territorium, medge undantag från föreskrifterna i artiklarna 6-10 för transporter som utförs med följande fordon: a) Fordon som ägs eller hyrs, utan förare, av statliga myndigheter för att utföra vägtransporter som inte konkurrerar med privata transportföretag. b) Fordon som används av jordbruks-, trädgårds-, skogs-, uppfödnings- eller fiskeriföretag för godstransporter inom ramen för företagets egna verksamhet inom en radie av 50 kilometer från företagets etableringsort.

12 SV Europeiska unionens officiella tidning C 38 E/163 c) Fordon med en högsta tillåtna vikt som inte överskrider kg och som inom en radie av 50 kilometer från företagets etableringsort används för postleveranser inom ramen för de allmänna tjänsterna eller transport av material eller utrustning som föraren använder i sitt arbete, förutsatt att körningen av fordonet inte utgör förarens huvudsakliga uppgift. d) Fordon som uteslutande används på öar med en areal av högst km 2, som inte är förenade med landet i övrigt med broar, vadställen eller tunnlar öppna för motorfordon. e) Fordon som inom en radie av 50 kilometer från företagets etableringsort används för godstransporter och som drivs med hjälp av naturgas, flytande gas eller el, och vars högsta tillåtna vikt, inklusive släp eller påhängsvagn, inte överstiger kg. f) Fordon som används för övningskörning vid körkortsutbildning, förutsatt att fordonet inte används för yrkesmässig transport av gods eller passagerare. g) Fordon som används i samband med avloppsunderhåll, översvämningsskydd, vatten-, gas- och elförsörjning, underhåll och kontroll av allmänna vägar, avfallshantering, teleservice, radio- och televisionssändning samt pejling av sändare eller mottagare av radio- eller televisionssignaler. h) Fordon med en högsta tillåtna vikt som inte överskrider kg och som inom en radie av 50 kilometer används för postleveranser. i) Fordon som används som butiker på lokala marknader eller för hemförsäljning eller som används för mobila bank-, penningväxlings- eller sparverksamheter, för religiösa ändamål, för utlåning av böcker, skivor eller kassetter, för kulturevenemang eller utställningar och som är särskilt utrustade för sådana ändamål. j) Fordon som används för transport av slaktavfall eller kadaver, som inte är avsedda som människoföda. k) Fordon som används för transport av levande djur från lantgårdar till lokala marknader och omvänt eller från marknader till lokala slakterier. 2. Medlemsstaterna skall informera kommissionen om undantag som har medgivits enligt punkt 1, och kommissionen skall informera de övriga medlemsstaterna om detta. Artikel 15 Efter tillstånd från kommissionen får medlemsstaterna medge undantag från tillämpningen av artiklarna 7-10 i denna förordning när det gäller transporter som genomförs under extraordinära omständigheter, förutsatt att inte sådana undantag strider mot de mål som anges i artikel 1. I brådskande fall får medlemsstaterna medge tillfälligt undantag i högst 30 dagar, vilket omgående skall meddelas kommissionen. Kommissionen skall underrätta de övriga medlemsstaterna om undantag som medgivits enligt denna artikel. Artikel 16 Medlemsstaterna skall säkerställa att förarna till de fordon som anges i artikel 4.1 omfattas av nationella regler som ger tillräckligt skydd vad gäller tillåtna körtider och införda raster och viloperioder. KAPITEL V Kontrollförfaranden och påföljder Artikel Det lägsta antalet kontroller som medlemsstaterna skall utföra skall uppgå till minst 2 procent av alla arbetsdagar.

13 C 38 E/164 Europeiska unionens officiella tidning SV Tills digitala färdskrivare görs obligatoriska enligt förordning (EEG) nr 3821/85 och i de fall fordonet ännu inte utrustats med sådana färdskrivare skall punkterna 3 och 4 tillämpas på fordon a) i nationell linjetrafik för persontransporter, och b) i internationell linjetrafik för persontransporter på sådana linjer som inte överstiger 100 kilometer och vars slutstationer är belägna inom 50 kilometer fågelvägen från en gräns mellan två medlemsstater. 3. Transportföretaget skall upprätta en tidtabell och en tjänstgöringslista för varje enskild förare med namn, tjänstgöringsort och i förväg fastställd tidsplan för olika körpass, andra arbetsuppgifter samt raster och tillgänglighet. Förare i sådan trafik som avses i punkt 2 skall medföra ett utdrag ur tjänstgöringslistan och ett exemplar av tidtabellen. 4. Tjänstgöringslistan skall a) innehålla samtliga uppgifter i punkt 3 för en period som minst omfattar de närmast 28 föregående dagarna, b) skall vara undertecknad av företagets chef eller dennes företrädare, och c) bevaras av transportföretaget i ett år efter utgången av den period som den omfattar. Företaget skall, om en förare begär det, lämna ett utdrag ur hans eller hennes tjänstgöringslista. Företaget skall, om en bemyndigad inspektör begär det, kunna tillhandahålla tjänstgöringslistan. 5. Transportföretaget skall bevara och lagra alla uppgifter och all information om förarnas körtider och viloperioder under ett år i företagets huvudkontor. Artikel 18 För att göra det möjligt för kommissionen att vartannat år utarbeta en rapport om tillämpningen av denna förordning och förordning (EEG) nr 3821/85 och om utvecklingen inom de aktuella verksamhetsområdena skall medlemsstaterna tillställa kommissionen nödvändig information på den standardiserade blankett som anges i kommissionens beslut 93/173/EEG ( 1 ). Denna information skall vara kommissionen tillhanda senast den 30 september efter utgången av den tvåårsperiod som rapporten omfattar. Kommissionen skall lägga fram rapporten för rådet och Europaparlamentet senast 13 månader efter utgången av den tvåårsperiod som rapporten omfattar. Artikel 19 Eftersom en effektiv gemensam tillämpning är viktigare än alla enskilda bestämmelser skall medlemsstaterna inte endast vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa denna förordning utan även öka antalet kontroller. En rapport om denna effektivitetsökning skall regelbundet utarbetas och översändas till kommissionen. Artikel 20 Medlemsstaterna skall på förslag från kommissionen fastställa ett gemensamt regelsystem för påföljder beroende på hur allvarliga överträdelserna är vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och se till att de verkställs. Dessa påföljder skall vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. De kan vara straff-, civil- eller förvaltningsrättsliga, men skall dock alltid fastställas med beaktande av förbudet mot diskriminering av personer eller företag som inte kommer från någon av medlemsstaterna. ( 1 ) EGT L 72, , s. 33.

14 SV Europeiska unionens officiella tidning C 38 E/165 I påföljderna skall även ingå möjligheten att ta fordon i förvar vid allvarliga överträdelser tills orsaken till överträdelserna avlägsnats. Artikel Medlemsstaterna skall bistå varandra vid denna förordnings tillämpning och vid kontroll av att den följs. De skall informera den medlemsstat i vilken det berörda transportföretaget är etablerat om överträdelser av föreskrifterna i kapitel II som begåtts inom eller utanför den medlemsstatens territorium, vilket även innebär överträdelser som har begåtts före den senaste perioden av veckovila. Informationen skall delges inom en rimlig tidsperiod och den skall omfatta information om vilka påföljder överträdelserna medfört. 2. Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall regelbundet sända varandra all tillgänglig information om a) den nationella tolkningen och tillämpningen av bestämmelserna i föreliggande förordning, b) överträdelser av föreskrifterna i kapitel II som begåtts av personer utan hemvist i den ifrågavarande medlemsstaten och de påföljder som dessa överträdelser medfört, c) påföljder utdömda av en medlemsstat mot personer med hemvist i den staten för sådana överträdelser som begåtts i andra medlemsstater. Artikel 22 Gemenskapen skall inleda de förhandlingar med tredje land som kan visa sig nödvändiga för denna förordnings tillämpning. Artikel 23 Kommittéförfarande 1. Kommissionen skall biträdas av den kommitté som inrättas genom artikel 18.1 i förordning (EEG) nr 3821/85. Kommittén skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande. 2. När hänvisning sker till denna punkt skall det rådgivande förfarandet i artikel 3 i beslut 1999/468/EG tillämpas, varvid bestämmelserna i artiklarna 7 och 8 i det beslutet skall iakttas. 3. Arbetsmarknadens parter på europeisk nivå skall delta som observatörer i kommitténs överläggningar och skall i synnerhet uppmanas att yttra sig om de frågor som fastställs i artikel 24. Artikel 24 Genomförandeåtgärder 1. Medlemsstaterna kan vända sig till kommissionen med frågor angående genomförandet av denna förordning. Beslut skall fattas med tillämpning av det rådgivande förfarande som avses i artikel Kommissionen skall underlätta dialogen mellan medlemsstaterna när det gäller nationell tolkning och tillämpning av bestämmelserna i föreliggande förordning. Kommissionen skall senast den 31 december 2006, i de nationella kontrollinstansernas intresse, lägga fram ett förslag som innehåller enhetliga normer för tolkning och tillämpning. 2. Kommissionen skall, på begäran av en medlemsstat eller Europaparlamentet, eller på eget initiativ, a) granska ärenden där tillämpning och kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna i förordningen skiljer sig åt, b) förtydliga bestämmelserna i förordningen och se till att de tillämpas på samma sätt,

15 C 38 E/166 Europeiska unionens officiella tidning SV c) i särskilda ärenden som rör körtider, raster och viloperioder fatta beslut med tillämpning av det rådgivande förfarande som avses i artikel Kommissionen skall meddela sitt beslut till Europaparlamentet, rådet och medlemsstaterna. 3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 226 i fördraget får varje medlemsstat, inom en månad, begära att kommissionens beslut hänskjuts till rådet. Rådet får, inom två månader, under särskilda omständigheter och med kvalificerad majoritet ändra kommissionens beslut. KAPITEL VI Slutbestämmelser Artikel 25 Förordning (EEG) nr 3820/85 upphävs härmed. Artikel 26 Senast sex månader efter att den här förordningen offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning skall kommissionen för Europaparlamentet och rådet förelägga ett förslag till ändring av direktiv 88/599/EEG och förordning (EEG) nr 3821/85 (båda ändrade genom förordning (EG) nr 2135/98). Förslaget skall omfatta åtminstone följande punkter: a) Vägkontroller avseende körtiden skall utvidgas till att omfatta körtiden den aktuella dagen och under de 27 föregående dagarna både ifråga om gamla och digitala färdskrivare (bilaga 1 B i förordning (EG) nr 2135/98). b) Vägkontrollerna skall inte enbart omfatta den dagliga körtiden, dygnsvilan och rasterna, utan också veckovilan i enlighet med den här förordningen samt den maximala arbetstiden på 60 timmar inom en enskild vecka i enlighet med direktiv 2002/15/EG. c) Andelen kontroller av de dagar då de förare som rörs av den här förordningens tillämpningsområde omfattas skall ökas till 2 procent varav minst 1 procent av arbetsdagarna skall utgöras av kontroller i företagens lokaler. d) Samtliga fordon som omfattas av den här förordningens tillämpningsområde skall utrustas med en färdskrivare i enlighet med bilaga 1 B i förordning (EG) nr 2135/98 senast 36 månader efter det att de tekniska specifikationerna som skall antas i enlighet med artikel 17.2 i förordning (EEG) nr 3821/85, i dess senaste version, har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. e) Uppgifter om raster, viloperioder, andra arbeten och körtider som inte omfattas av den här förordningen och som inte framgår av förarkortet måste införas manuellt för att göra det lättare att göra vägkontroller avseende veckovilan, den maximala veckoarbetstiden och kompensationen av viloperioderna. Artikel 27 Denna förordning skall träda i kraft den tjugonde dagen efter det att den offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Förordningen skall vara tillämplig från och med januari 2004.

16 SV Europeiska unionens officiella tidning C 38 E/167 Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i den På Europaparlamentets vägnar Ordförande På rådets vägnar Ordförande P5_TA(2003)0009 De regionala och lokala myndigheternas roll i den europeiska integrationen Europaparlamentets resolution om de regionala och lokala myndigheternas roll i den europeiska integrationen (2002/2141(INI)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av Nicefördraget, som undertecknades den 26 februari 2001, och särskilt punkt 6 i förklaring nr 23 om unionens framtid, med beaktande av förklaringen från Europeiska rådet i Laeken den 15 december 2001 om Europeiska unionens framtid, med beaktande av kommissionen vitbok om styrelseformerna i EU ( 1 ) och parlamentets resolution av den 29 november 2001 om denna vitbok ( 2 ), med beaktande av parlamentets resolution av den 16 maj 2002 om behörighetsfördelningen mellan Europeiska unionen och medlemsstaterna ( 3 ), med beaktande av varje medlemsstats territoriella organisering enligt respektive medlemsstats författning, med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, med beaktande av gemenskapens stadga om regionalisering ( 4 ), med beaktande av artikel 265 i EG-fördraget, med beaktande av artiklarna 53 och 163 i arbetsordningen, med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 21 november 2002 om de regionala och lokala myndigheternas roll i den europeiska integrationen ( 5 ), med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandena från utskottet för sysselsättning och socialfrågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor (A5-0427/2002), och av följande skäl: A. EU grundar sin legitimitet både på staterna och medborgarna. Under de senaste decennierna, parallellt med den europeiska integrationsprocessen, har en ökande tendens till regionalisering och decentralisering blivit tydlig i de flesta medlemsstater. Detta har gett ett stort antal regionala organ ett ökat ansvar för utformningen, genomförandet och kontrollen av EU:s lagstiftning och politik och ett ökat medvetande om sin roll i Europa. Institutionernas praxis överskrider emellertid ofta den formella rätten. ( 1 ) EGT C 287, , s. 1. ( 2 ) EGT C 153 E, , s ( 3 ) P5_TA(2002)0247. ( 4 ) Se artikel 23.1 i gemenskapens stadga om regionalisering, antagen av Europaparlamentet den 18 november 1988 (EGT C 326, , s. 289). ( 5 ) Yttrande CdR 237/2002.