Till stora utskottet EKONOMIUTSKOTTETS UTLÅTANDE. U 19/2004 rd. statsrådets skrivelse med anledning av ett förslag

Transkript

1 EKONOMIUTSKOTTETS UTLÅTANDE 11/2004 rd Statsrådets skrivelse med anledning av ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om effektiv slutanvändning av energi och energitjänster (energitjänster) Till stora utskottet INLEDNING Remiss Riksdagens talman sände den 12 mars 2004 statsrådets skrivelse med anledning av ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om effektiv slutanvändning av energi och energitjänster (energitjänster) (U 19/2004 rd) till stora utskottet för behandling och bestämde samtidigt att ekonomiutskottet skall lämna utlåtande till stora utskottet. Sakkunniga Utskottet har hört - överinspektör Heikki Väisänen, handels- och industriministeriet - ingenjör, byggnadsekonomi Jorma Ruokojoki, Finlands Kommunförbund - branschdirektör Markku Jalonen, Energibranschens Centralförbund rf Finergy - forskare Simo Kyllönen, Finlands naturskyddsförbund rf. SKRIVELSEN U 19/2004 rd Förslaget Kommissionen lade den 10 december 2003 ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om effektiv slutanvändning av energi och energitjänster. Förslaget avser att komplettera de nya bestämmelserna om öppnande av den inre energimarknaden och gäller huvudsakligen effektivitetsförbättringar på utbudssidan. I och med att energieffektiviteten ökar bidrar förslaget för sin del till EU:s mål för minskade utsläpp av växthusgaser. Syftet med direktivet är att säkerställa en effektivare slutanvändning av energi genom att fastställa nationella sparmål för energianvändningen och genom att skapa mekanismer och incitament samt att lägga fast institutionella, ekonomiska och legislativa ramar för att avskaffa befintliga marknadshinder och avhjälpa andra brister. För att säkerställa en effektiv energianvändning är målet dessutom att utveckla marknaden för energitjänster samt för energieffektivitetsprogram för slutförbrukare och andra effektivitetsåtgärder. Det centrala mål som anges i direktivet är årliga besparingar på 1 %. För att detta mål skall kunna uppnås uppmanas medlemsstaterna att vidta åtgärder i syfte att främja marknaden för energitjänster samt att skapa system för uppföljning av dem. Sparmålet gäller energi som har sålts och överförts till slutförbrukarna exklusive anläggningar som omfattas av handeln med ut- Version 2.0

2 släppsrätter och vissa verksamheter inom industrin enligt i direktivet om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar. Flygtrafiken och sjötransporterna omfattas inte heller av direktivet. Innehållet i det föreslagna direktivet beskrivs i detalj i statsrådets skrivelse U 19/2004 rd. Statsrådets ståndpunkt Statsrådets ståndpunkt baserar sig på en bedömning av direktivförslagets verkningar och dess genomförbarhet utgående från det ursprungliga innehållet i direktivförslaget. Ståndpunkten bör preciseras om det centrala innehållet i förslaget ändras på väsentliga punkter under behandlingen. Statsrådet stöder energisparande och energieffektivitet inom EU och även i vidare kretsar men anser att det tillvägagångssätt som föreslås i direktivet inte är användbart eftersom det i alla delar, inbegripet mål, metoder och uppföljning är problematiskt med tanke på genomförandet. I den fortsatta behandlingen av direktivförslaget ska särskilt begreppen energieffektivitet och energisparande, som skall följas upp och mätas, definieras klart och hänsyn tas till det faktum att medlemsstaterna har olika utgångslägen. För att faktiska resultat ska uppnås krävs det en realistisk målsättning och metodarsenal som lämpar sig för omgivningen i fråga. I den fortsatta behandlingen av direktivet bör det säkerställas att innehållet i direktivet är förenligt med andra redan antagna direktiv eller direktiv som håller på att genomföras, särskilt direktiven om den inre energimarknaden, men också med andra direktiv som hänför sig till tilllämpningsområdet samt med de frivilliga avtal som ingåtts inom olika sektorer. De punkter som handlar om överföringspriset på el och gas ska antingen stämma överens med direktiven om eloch naturgasmarknaden eller strykas. De skyldigheter som eventuellt åläggs energidistributörer och försäljare får inte fördröja öppnandet av energimarknaden, snedvrida konkurrensen eller orsaka marknadsstörningar. Statsrådet är emot att ett nationellt bindande kvantitativt energisparmål ställs upp. Gemensamma mål som i genomsnitt verkar realistiska kan för de medlemsstater som arbetat för främjande av energieffektiviteten på lång sikt visa sig innebära en orimligt tung börda och dyra förpliktelser. Också när det gäller valet av metod för genomförandet bör medlemsstaterna ha flera alternativ att tillgå och en möjlighet att fortsätta med de åtgärder som på det nationella planet redan har visat sig fungera väl och vara kostnadseffektiva. Begränsning av metodurvalet eller fokusering på vissa enstaka tillvägagångssätt bör undvikas för att göra det möjligt för var och en av medlemsstaterna att genomföra de åtgärder som de betraktar som mest kostnadseffektiva och bäst lämpade med tanke på marknadssituationen. De verifierings-, mätnings-, uppföljningsoch rapporteringssystem som presenteras i och förutsätts enligt direktivförslaget betraktas inte som någon fungerande metod för att säkerställa att faktiska energibesparingar uppnås. Sparåtgärdernas verkningar bör följas upp och avrapporteras så att kostnaderna för medlemsstaterna är rimliga och står i proportion till den uppnådda nyttan. UTSKOTTETS ÖVERVÄGANDEN Motivering Av de orsaker som framgår av statsrådets skrivelse och med stöd av sakkunnigutredning anser utskottet i likhet med statsrådet att målen för förslaget kan understödas men ifrågasätter förslagets genomförbarhet och anser att problemen i förslaget noga bör utredas i den fortsatta behandlingen. Likaså ska synergieffekterna av detta förslag och flera andra åtgärder som påverkar energiekonomin och energieffektiviteten utredas. 2

3 Riksdagen har förbundit sig vid ett ambitiöst energisparmål i samband med besluten om en nationell klimatstrategi och ett femte kärnkraftverk. Utskottet anser att arbetet bör fortsätta med en realistisk och huvudsakligen frivillig målsättning genom åtgärder som är anpassade för den fria energimarknaden. Utskottet har bibringats olika uppfattningar om huruvida målnivån i förslaget är realistisk och hur den ställer sig till Finlands egna nationella energisparmål. Ett bindande sparmål på 1,5 procent per år för den offentliga sektorn, som framför allt avser den basserviceproducerande kommunsektorn i Finland, anses dock vara oskäligt dyrt och oförenligt med kostnadstrycket på den offentliga sektorn i övrigt. Utskottet anser inte att en ambitiös målnivå i och för sig vore icke önskvärd. Ett schablonmässigt, rättsligt bindande mål som inte beaktar utgångsläget och förhållandena i olika medlemsstater och sektorer är enligt utskottet inte möjligt. Ett bindande mål förutsätter en så låg målnivå att den i själva verket kan ha skadliga totaleffekter med tanke på ett verkligt energisparande. Utskottet omfattar synpunkterna i statsrådets skrivelse när det gäller ställningstagandena till förslagets innehåll i detalj. Utlåtande Ekonomiutskottet meddelar att utskottet omfattar statsrådets ståndpunkt. Helsingfors den 15 april 2004 I den avgörande behandlingen deltog ordf. Jouko Skinnari /sd vordf. Jari Leppä /cent medl. Sari Essayah /kd Merikukka Forsius /gröna Klaus Hellberg /sd Martti Korhonen /vänst Seppo Lahtela /cent Jere Lahti /saml Klaus Pentti /cent Antti Rantakangas /cent Sari Sarkomaa /saml Juhani Sjöblom /saml. Sekreterare var utskottsråd Pekka Nurminen. 3

4 AVVIKANDE ÅSIKT Motivering Målet för klimatstrategin från 2001 är att en fjärdedel av Finlands mål för minskning av koldioxidutsläppen ska uppnås genom energisparande och bättre energieffektivitet. Hushållens och servicesektorns energiförbrukning speciellt då elförbrukningen har ökat betydligt mer i Finland än vad som förutspåddes trots att energisparprogrammet har varit i kraft i flera år och uppdaterats så sent som i fjol. Energiförbrukningen har ökat relativt sett mest. Till exempel i Sverige har man fått energiförbrukningen att minska. Kommissionen föreslår att energianvändning på områden som omfattas av direktivets tillämpningsområde minskas med en procent per år under sex på varandra följande år, dvs. med sammanlagt sex procent. Enligt uppgifter från handels- och industriministeriet skulle besparingen i primärenergi under sex års tid vara 49,6 PJ. Målet för Finlands energisparprogram vore enligt samma metod inom en tid av sex år 22,7 34,4 PJ i den sektor som inte omfattas av utsläppshandel men som omfattas av direktivets tillämpningsområde. Det bör dock observeras att man för den föreslagna minskningen på sex procent kan använda sparåtgärder under sammanlagt 21 år. Det är precis länder som Finland som redan effektiviserat sin elenergiförbrukning som kan dra nytta av detta. Till exempel den besparing som åstadkommits i Finland genom energisparkonceptet ESCO bör kunna beaktas redan under tiden före direktivet. Mot denna bakgrund ser det ut som om nivån i det föreslagna direktivet kunde nås med realistiska åtgärder och att den är inte oskälig i förhållande till Finlands egna nationella sparmål. Riksdagen har under föregående riksdagsperiod godkänt så kallade kvistpaketklämmar som förpliktat regeringen att vidta åtgärder bland annat för att utfärda bestämmelser om serviceskyldighet för energidistributörerna. Detta är också direktivets syfte men det beaktas inte alls i utskottets utlåtande. Den föreslagna serviceskyldigheten är i linje med riksdagens krav och den kan inte heller hävdas vara oförenlig med den öppna elmarknaden, eftersom distributörerna enligt förslaget skulle få en möjlighet att baka in tilläggskostnaderna för servicen i distributionsavgifterna. Tillhandahållande av information utgör ett väsentligt element i dagens företagskoncept. Förslaget ställer ett krävande mål för effektivare energianvändning för servicesektorn. Också riksdagen har bundit sig till ett ambitiöst energisparmål i samband med besluten om en klimatstrategi och ett femte kärnkraftverk, vilket också utskottet konstaterar i sitt utlåtande. Man bör dock observera att endast en liten del av åtgärderna i energisparprogrammet hittills har genomförts. Det finns energisparpotential i Finland också i service- och hushållssektorn. Det bör observeras att utskottet i sitt utlåtande endast beaktar tilläggskostnaderna för effektiviseringsåtgärderna. Energibesparingsinvesteringar betalar sig på några år och blir på sikt betydligt billigare än byggande av ny kapacitet för energiproduktion. Utskottet konstaterar i sitt utlåtande att "ett bindande mål förutsätter en så låg målnivå att den i själva verket kan ha skadliga totaleffekter med tanke på ett verkligt energisparande". Som framgår av det ovan sagda behövs det nya åtgärder för en effektivare energianvändning i Finland och förslaget ger en möjlighet att genomföra dem. Ett annat alternativ är till exempel högre energibeskattning för att få till stånd besparingar. På EU-nivå förutsätter direktivet åtgärder av alla medlemsstater och förebygger de skadliga effekterna av ett ensidigt genomförande av sparmålen. 4

5 Förslaget Med stöd av det ovan sagda föreslår vi att Finlands ståndpunkt bör motsvara kommissionens förslag. Helsingfors den 15 april 2004 Merikukka Forsius /gröna Sari Essayah /kd 5