Missionären. Nya grepp för Hjälpaktion prövas. En hel del att uppleva på L99 TACK GUD ATT JAG LEVER! FINNS DET ETT SLUT PÅ HELVETET?

Transkript

1 N R 9 S E P T E M B E R Missionären Tidning för Sjundedags Adventistsamfundet i Sverige och Svenskfinland Nya grepp för Hjälpaktion prövas Hjärta för behoven i u-länderna finns i alla generationer. I Örebro ville man pröva nya vägar och introducerade årets Hjälpaktion på stan med hjälp av clowner, ballonger och sjungande dockor för att bjuda in till konsert och grillparty i kyrkan. Följ grilldoften till sidan 8, 9. En hel del att uppleva på L99 Århundrates sista kristna riksmöte, L99, ägde rum i Linköping i början av augusti. Mötet bjöd på många intressanta upplevelser under temat En hel del. Se sidorna 3, 6, 7, 16. Drottning Silvia gästade L 99. TACK GUD ATT JAG LEVER! Efter åtta timmars ofrivillig drift på surfingbrädan räddades 16-årige Mats Gille i mörkret av en ytbärgare. Möt Mats på sidan 4. FINNS DET ETT SLUT PÅ HELVETET? Hur syndiga hans skapade varelser än har varit skulle en Gud som pådyvlar dem en evig pina vara mer lik Satan än den kärleksfulle Far som uppenbarats för oss genom Jesus Kristus. Så skriver Samuéle Bacchiocchi om helvetet. Se sidan 12, 13. STORA MISSIONSOFFRET Den 11 september Årets stora missionsoffer går till två kyrkobyggnadsprojekt på Balkan. Se sidan 10. 1

2 Min mening Guds trosprov Under ett besök i Skåne i maj hade vi glädjen att komma till Adventkyrkan i Helsingborg. Unni Gille höll en engagerande predikan. Inledningstexten var hämtad ur Mal 3:10 som börjar För full tionde till förrådshuset, så att i mitt hus finns mat och pröva hurdan jag sedan blir, säger Herren Sebaot. Dessutom fick vi ta del av fyra trossykons vittnesbörd om tiondegivandets välsignelser. Ett par av dem berättade också om den ofrid de känt, då de tvekat att göra vad de visste var rätt. Just i maj var det 40 år sedan jag blev döpt i Stockholms Adventkyrka. Vid den tiden hade jag inte förvärvsarbete, men jag började ge tionde på hälften av min mans inkomst. Det visade sig snabbt vara välsignat, i små ting såväl som stora. Precis som Unni sa: Guds matematik är en annan än vår, nio tiondelar med hans välsignelser räcker längre än tio tiondelar utan. Det handlar heller inte bara om ekonomi. Jag prisar och tackar Gud för det beskydd, den hjälp och ledning, som jag och min man fått uppleva under dessa år. Jag önskar verkligen, att alla, (speciellt de unga) skulle ta vara på uppmaningen i Mal 3:10 och också få uppleva löftet Förvisso skall jag då öppna himmelens fönster över er och utgjuta över er riklig välsignelse. Gunvor Berglund, Örebro Gör ör ADRA och Dorkas känt! Ett stort tack till alla som bidrog till en härlig och uppbyggande konferens på Ekebyholm! Under konferensen togs frågan upp varför ADRAs verksamhet aldrig uppmärksammas i massmedia. Reinder Bruinsmas svar kändes befriande, nämligen att det bland annat kan bero på att ADRA aldrig betalar journalister för att skriva om vår hjälpverksamhet. Vi får nog acceptera att världen inte upplyser om vår hjälpverksamhet, men med Guds hjälp kan vi sköta det själva med ärliga metoder. Det viktigaste är att bygga upp ett förtroende där vi har vårt verksamhetsfält, d.v.s. lokalt. Pastor Peter Nilsson gav mig en del tips om hur man kan utveckla Dorkasverksamheten, och i år har Dorkas i Gränna till en viss del job- 2 * bat efter de idéerna enligt följande modell: Delar ut infoblad om klädinsamling * där vi erbjuder oss att hämta kläderna ett visst datum. På bladet finns SDAs logo och namnet Dorkas väl synligt. Under Kosovokrisen informerade vi samtidigt om ADRAs hjälpinsatser i området och bifogade en inbetalningsblankett så att de som ville kunde skicka pengar direkt. När vi hämtar kläderna ger vi givarna ett häfte med tackblad och kopierade artiklar ur Missionären om vår hjälpverksamhet. Vi registrerar alla givare och får på så vis ett kontaktnät som kan utnyttjas i * * olika sammanhang. Sedan samlas vi några stycken och har riktigt trevligt tillsammans när vi packar kläderna. Denna modell är enkel, effektiv, flexibel och engagerar medlemmar. Sedan kan vi väl alla instämma i Per Bollings yttrande om att vi ska prata mindre och göra mer. Om vi praktiserar detta kommer människors hjärtan att öppnas för evangeliet även i Sverige. När de som bekänner Kristi namn, praktiserar dessa grundsatser (att utföra välgärningar), skall evangelium gå framåt med samma kraft som på apostlarnas tid (E. White Gyllene länkar, s 189). Bengt Melin Streck och ny inriktning Under en längre tid har debattsidan använts för att diskutera artikeln Att kränka en församling (Missionären 3/99). Det är redaktionens avsikt att här dra streck i den debatten och publicerar därför nu det sista inlägget. Några debattörer har emellertid efterlyst alternativa idéer och metoder att nå dagens människor med adventbudskapet. Välkommen med synpunkter! Kom ihåg att begränsa inläggen till högst 300 ord. A-MS Ge oss Advent- budskapet åter Det skrivs mycket försvar för den lokala församlingen, vilket jag kan förstå. Men det finns en annan sida av saken som ofta glöms bort; nämligen den enskildes kallelse av den helige Ande att verka. Det är ju för Gud vi alla vill och ska arbeta och han kan använda vem han vill. Det finns många sådana exempel i Bibeln: Noa, Elia, Johannes etc. Vi saknar det gamla goda Adventbudskapet och önskar det åter istället för den moderna teologi som nu predikas: Stresshantering, rökavvänjning, bearbetning av sorg, kärlek och sex. Sådan undervisning kan man få på annat håll. Resultatet är att män och kvinnor nu kallas av den helige Ande för att budskapet inte ska nedtystas. Och det ska vara som pionjärerna predikade. Då blir det strid men många kommer att gå över till oss, ty då har de orsak till det. Bengt Sohldeland MANUSDAGAR OKTOBERNUMRET 10/11 (BÖNEVECKONUMRET) Måndagen den 6 september 1999 NOVEMBERNUMRET utgår till förmån för Tidens Tecken DECEMBERNUMRET 12 Måndagen den 1 november 1999 Material ska sändas till redaktionen: Anne-Maj Sandström Alsjöslingan 21, Gråbo Telefon: Fax: Mobil: annemaj@ compuserve.com Tidens Tecken ersätter novembernumret av Missionären I samband med sommarkonferensen meddelades det att redaktionen beslutat ge ut en specialtidning under namnet Tidens Tecken. Numret ges ut under hösten och ska behandla framtidsfrågorna. Det är redaktionens målsättning att tidningen ska kunna användas i evangeliserande syfte och att medlemmar och församlingar ska kunna beställa ett större antal. Missionärens prenumeranter kommer att erhålla ett varsitt exemplar. En konsekvens av detta är att novembernumret av Missionären utgår. A-M S

3 Missionären NUMMER 9 SEPTEMBER 1999 Årgång 103 ISSN Chefredaktör och ansvarig utgivare: Per Bolling Redaktör/redaktion: Anne-Maj Sandström Alsjöslingan 21, Gråbo Layout: Susan Bolling SDA media Box 10036, Gävle @ compuserve.com Telefon: Telefax: Prenumeration: Maj-Britt Sjölander Adventistsamfundet Box 536, Stockholm Telefon: Telefax: Prenumerationspris: I Sverige: 290 kronor Postgiro: I Finland: 205 FIM Postgiro: Redaktionsråd: Per Bolling, Georg Filippou, Ulf Gustavsson, Ari Laitinen, Maria Brothén, Anne-Maj Sandström, Roland Sjölander, Martin Vukmanic Utges av Sjundedags Adventistsamfundet i Sverige, Box 536, Stockholm Tryckt hos: Gjutarbackens Tryckeri AB, Söderhamn Sjundedags Adventistsamfundet SVENSKA UNIONEN Missionsföreståndare: Per Bolling Samfundssekreterare: Roland Sjölander Ekonomichef: Roland Brothén Kontor: Olof Palmes gata 25 Stockholm. Telefon: , växel Telefax: Postadress: Box Stockholm Telegramadress: Adventist, Stockholm Postgiro: Internet webbsidor: HOPPETS RÖST Föreståndare: Roland Sjölander Box 536, Stockholm Telefon: Postgiro: FINLANDS SVENSKA ADVENTKYRKA Föreståndare: Sture Nilsson Ekonomichef: Ben Greggas Kontor: Annegatan 7C 19, FI_00120 Helsingfors Telefon: / Telefax: / Inblick KRISTNA RIKSMÖTET: Visst blev det en hel del Det var fem dagar då Sveriges kyrkor visade att kristendomen lever i Sverige... En hel del. Det var temat för det kristna riksmötet i Linköping den 4 8 augusti i år. Cirka kristna från alla de fyra kyrkofamiljerna i vårt land den lutherska, den frikyrkliga, den katolska och den ortodoxa deltog i mötet, som visade att kristendomen lever i Sverige och att kyrkorna vill fortsätta att vara en kraft som formar både samhället och enskilda människors liv. Deltagarna erbjöds ett rikt smörgåsbord av aktiviteter. Morgon och kväll samlades de till andakt kring olika aspekter av temat. Under dagen kunde de sedan delta i en mängd olika studiegrupper, föreläsningar och kulturaktiviteter. Många av föreläsningarna hölls av Sveriges främsta experter på respektive område. Dessutom gav Riksmötet många möjligheter till möten mellan kristna från olika delar av vårt land och från olika bakgrunder. Själv kommer jag aldrig att glömma ungdomspastorn som berättade om hur han regelbundet går in på de värsta klubbarna i Göteborg och pratar med ungdomar som de flesta av oss skulle försöka hålla oss så långt ifrån som möjligt om vi fick se dem i ett shoppingcentrum eller på en busshållplats. Riksmötet var alltså ett tillfälle för andlig gemenskap, tillbedjan, enskilda möten, studium och bön och sett från den synvinkeln var det mycket lyckat. Arrangörerna och de medverkande gjorde ett förstklassigt arbete Samtidigt kan man inte låta bli att ställa en del frågor om hur pass meningsfullt mötet egentligen var. Varför kom det t. ex. så få deltagare till mötet? personer hade anmält sig. Arrangörerna hade ursprungligen räknat med cirka deltagare. Så ett tag såg det ut som om riksmötet måste ställas in på grund av det relativt svaga intresset. Varför var så många av deltagarna i pensionsåldern? Var fanns de unga nästa generations kristna? I de gemensamma gudstjänsterna dominerade de äldre. Är detta en reflektion över hur det ser ut i kyrkorna idag? Eller känner nästa generations kristna att riksmöten av den här typen inte tillfredsställer deras behov och längtan? Och var fanns visionerna? Riksmötet kändes som ett tillfälle då kristenheten visserligen samlades, men mest för att man ville tillfredsställa de egna inre behoven. Det sades inte så mycket om hur man ville påverka omvärlden. Var fanns tankarna om hur kyrkorna kan förändra samhället omkring oss och bli till hjälp för människor som söker andlighet. Många av dessa tankar kom säkert fram i seminarier och samlingar, men var fanns det anslaget? Det finns ju många områden där kyrkornas röst skulle behöva höras. Varför utnyttjade man t. ex. inte riksmötet för att uttala sig mot det växande främlingshatet? Ska vi som kyrkor och kristna tiga om detta? Eller varför talade man inte om familjens roll idag? Som kyrkor har vi ju ett positivt alternativ att erbjuda till ett samhälle där splittring av familjer har blivit mer vanligt än sammanhållning. Och listan skulle kunna göras ännu längre. Var detta det sista kristna riksmötet? Ledaren för ett av Sveriges frikyrkosamfund ställe den frågan när jag träffade honom. Han nämnde hur hans samfund, som har kanske medlemmar, kan samla betydligt större skaror till konferenser än vad Riksmötet har gjort från hela kristenheten. Hur det än blir med hans förutsägelser så kommer det säkert att dröja ganska många år innan det anordnas ett liknande möte igen. Ändå måste slutsatsen bli att Riksmötet var ett välsignat tillfälle i ordets fulla bemärkelse. Det var fem dagar då Sveriges kyrkor visade att kristendomen lever i Sverige och att det bästa livet är det liv där Jesus är Herre. Per Bolling 3

4 Hänt MATS DRAMATISKA RÄDDNING PÅ VÄTTERN Tack Gud för att det gick så bra! Under ungdomskonferensen i våras döptes Mats Gille i Vätterns böljor. Fyra månader senare höll samma sjö på att bli hans grav. Efter åtta timmars drift på en surfingbräda räddades han till slut av en ytbärgare ur Göteborgs helikopterdivision. De båda pastorsfamiljerna Gille befann sig i sommarstugan på Västeräng för en tids gemensam semester i början av augusti. Vid 15-tiden fredagen den 6 beslöt sig 16-årige Mats Gille för att vindsurfa en stund medan pappa Hans plockade blåbär i skogen. Mats är nybörjare och valde därför att surfa i samma vik som Hans befann sig i. Efter en tid skulle Mats kryssa upp mot vinden eftersom han bedömt att han skulle driva mot land ifall han misslyckades. Vättern är känd för sin nyckfullhet och plötsligt vände vinden och blev växelvis hård respektive svag och Mats fick svårt att styra dit han ville och brädan drev ut ur viken. Så tog han sikte på udden Forsanäset men klarade inte heller det. Mats provade på att simma med brädan och när det misslyckades la han sig ovanpå för att flyta med. Endast iförd badbyxor och flytväst blev det efter en tid kallt och han revade seglet och svepte det om sig. Detta skulle sedan visade sig vara mycket klokt gjort. Han frös mer och mer och ramlade av brädan flera gånger men lyckades alltid ta sig upp igen. Så småningom mojnade vinden av men Mats var så utmattad att han inte orkade hissa seglet igen. Jag bad många böner till Gud under de där timmarna, berättar Mats. Ett par timmar före räddningen kom en båt förbi men ingen såg honom. Flera gånger hörde han båtljud men ingen såg eller förstod hans belägenhet. När Hans lite senare kom ner till stranden, såg han inte till Mats i Hargeviken och tog för givet att grabben seglat hem till Västeräng. När han kom dit och såg att brädan saknades blev han orolig och 4 lånade Västerängs motorbåt. Hans och Lars sökte av tänkbara stränder men gav upp och larmade sjöräddningen. Med sina precisa kartor och med hjälp av beräkningar från SMHI kunde helikoptern som lyfte från Göteborg snart börja leta i rätt område. Under tiden åkte Lars Gille ut med en granne för att söka mer ute på vattnet innan det mörknade. Efter att de sökt av Rökneöarna hörde de helikopterns smattrande och såg på avstånd hur den höjde sig för att sedan göra en lov runt ett visst område. Så slogs kraftiga ljus på och snart kunde de se ytbärgaren sänka sig ner mot vattnet. För Mats som trots de åtta timmarna i kylan och nu även mörkret hållit sig ganska lugn och hela tiden varit övertygad om att hjälpen skulle komma var räddningsaktionen mer än efterlängtad. Ja det är mig ni letar efter, bekräftade han när ytbärgaren nådde ner till honom. Tillsammans firades de upp i helikoptern där man fann att kroppstemperaturen sjunkit ned till 35 C och de virade in honom i filtar. Samtidigt anlände Askersunds räddningstjänst i båt och motade bort båten med Lars och grannen i. De fick veta att Mats var upplockad men inget om hans tillstånd. Via telefon höll Sjöräddningen i Göteborg hela tiden pappa Hans informerad om sökandet samtidigt som han också var ute i en båt för att leta. Det var jobbiga timmar, erkänner han. Man målar upp många hemska bilder för sitt inre och jag hann att be många gånger... Två dagar efter den dramatiska räddningsaktionen vilade Mats Gille ut i sommarstugan på Västeräng. Mats transporterades till Kärnsjukhuset i Skövde där det konstaterades att han inte ådragit sig några fysiska skador men han behölls kvar över natten för observation. Det var ganska coolt att bli räddad så där, skrattar Mats två dagar senare när vi sitter och pratar om det inträffade. Nu känns allt normalt igen. Bortsett från alla tidningar och media som hela tiden hör av sig, förstås. Räddningsaktionen återgavs i både radio, tv och tidningar. För pappa Hans del kom den stora reaktionen dagen efter. Igår var jag inne på ungdomslägrets möte där Carina och Rickard Larsson sjöng om Guds kärlek när han gav sin son för oss. Då förstod jag hur mycket man inte vill mista sitt barn och vilken oerhörd kärlek som ligger bakom när Gud låter sin egen son dö för oss. Jag tror jag var den som upplevde den konserten starkast. Tacksamheten till Gud och glädjen över räddningen är stor hos familjen Gille. Anne-Maj Sandström

5 Hänt Fr v: Vivianne Karlsson, Maj- Britt Planelind, Hans Erik Tegebo, Ivar Sundberg. Nåd över allt förnuft Sånghelg på Nyhyttan är snart en tra dition. I år hade närmare ett 40-tal personer sökt sig dit för att få sjunga och spela i glädje till Herrens ära. Det går för närvarande en intressevåg för gamla läsar- och väckelsesånger genom vårt land. Inte minst har TV-serien Minns du sången som haft stora tittarsiffror bidragit till detta. Många lokala arrangemang liksom den stora Läsarsångsfestivalen i Falköping som i år drog runt besökare vittnar också om det ökade intresset för dessa sånger! Även om Nyhyttans besöksantal är desto blygsammare, ett 40-tal tillresta, så var det fler än förra året och glädjen och inspirationen stod högt i tak. Det är ett kraftfullt och självupplevt budskap som människor känner igen i de här sångerna, säger Vivianne Karlsson som är primus motor för träffarna. I år predikade pastor Sven Emanuelsson över ämnet Nåd över allt förnuft som också är rubriken för en av de sånger som kanske sjöngs mest under helgen. Nåd, det är när man får något man inte förtjänar, betonade han. Det som är unikt med den här samlingen är att alla kan ta med sig ett eget instrument och sin sångröst för att delta. Anne-Maj Sandström Sven Emanuelsson talade vid årets sånghelg på Nyhyttan. Pingstglädje i sydöst Närmare ett 60-tal personer slöt upp i Gränum på pingstsabbaten VITTNESBÖRD PÅ SÅNGTRÄFFEN I NYHYTTAN Knut-Erik Karlberg, Norrköping: I nästan tre års tid har jag inte orkat sjunga på grund av vatten i höger lungsäck. Luften har inte räckt till för mig. Men nu när jag har suttit här i bänken och försökt sjunga med så har det inte varit något hinder! Jag har kunnat delta i varje sång och det är en stor orsak för mig att tacka Gud! Nyhyttan är en viktig plats för mig och min kära hustru Elvy. Det var här vi fann varandra och det var här vi gifte oss 1939 och vi tackar Gud för alla de välsignelser vi fått. Här strömmar minnena emot oss och en dag gick vi bort mot Järnkällan. Nu fanns inte som förr, en mugg att ösa det livgivande vattnet med. Jag fick lägga mig på knä och dricka och då slog mig en tanke: Jesus är livets källa som erbjuder oss vatten att dricka så vi aldrig törstar mer. Syskon, vi behöver gå ner på våra knän och bedja om Livets vatten. Låt detta bli en tanke för denna sånghelg. Jag hoppas vi kan återvända nästa år för vi behöver komma samman för att lovprisa och tacka Gud. På pingstsabbaten samlades en glad skara på närmare 60 deltagare (varav en tredjedel inte tillhör samfundet) från de mindre församlingarna i sydöstra Sverige till en inspirerande lovsångssabbat i Gränum utanför Olofström. Detta nya renoverade och smakfullt inredda hus dit vi var inbjudna tillhör Olle Svensson, bror till Elsa Kulle i Halmstads församling. Dagen inleddes med lovsång under ledning av Vivianne Karlsson och Martha Sjölander följt av en spännande missionsberättelse i Ian Hinchliffes originella tolkning. Stig Sjölander ledde bibelstudiet varpå barnen berättade för oss vuxna om vad de lärt sig i sin klass och sjöng en sång för oss. Gudstjänsten inleddes med ännu mer lovsång varpå Martha Sjölander berättade en barnberättelse och vi tog upp en kollekt för upprättande av soppkök i de hårt drabbade storstäderna i Jugoslavien. Stig Sjölander predikade för oss om pingstens betydelse och vi sjöng ännu mer. Efter undervisning och sång var det tid för lunch och vi njöt av god mat och härlig gemenskap. Vädret var inte direkt lysande men vad gjorde det när atmosfären inomhus var varm? På eftermiddagen fortsatte vi att sjunga de älskade väckelsesångerna varvat med roliga berättelser, solosånger och duetter. När vi inte orkade sjunga mer bjöd värdarna på fika vilket blev ännu ett tillfälle att umgås med varandra. Dagens sista punkt var en mycket intressant naturfilm som en av Elsas bröder spelat in under sin resa på Borneo. Slutligen var det tid att vända hem igen efter en mycket inspirerande och uppskattad andlig fest. Ibi Maricic 5

6 Hänt L99 Sveriges kristenhet samlad till riksmöte Linköping var platsen för århundradets sista kristna riksmöte, L99. Kanske var det också sista gången som kristna i Sverige möttes under de här formerna. På planeringsstadiet hade man hoppats på närmare 3000 deltagare medan anmälningssiffran stannade på Drottning Silvia var inbjuden talare vid L99. Temat för riksmötet var En hel del och skulle associera till Bibelordet, att vi alla är delar, eller lemmar, av en och samma kropp. Redan från början har arbetet med L99 varit fokuserat på mötet mellan människor och de olika kyrkofamiljerna som det främsta målet. Därför drogs heller inga stora riktlinjer upp för frågor och ämnen att besluta om. I en atmosfär av öppenhet och generositet har det enskilda samtalet betonats. Seminarier och möten fyllde dagarna. 6 Där fanns allt från problematik kring bibelöversättningar till aktuella samhällsfrågor med betoning på diakoni och kristendomens ansvar för de mest utsatta i världen. Drottning Silvias framträdande gick i samma tema där hon talade om de små; barn, fattiga, handikappade, åsidosatta eller utstötta i samhället och världen. Vi ska praktisera omsorg. Vi tror att Gud skapade oss alla och vet från evangelierna att Jesus aldrig gjorde skillnad på folk när han vandrade på jorden. För oss ska det vara självklart och vår plikt att bidra till att den förlorade helheten återställs. Må Gud utrusta oss alla med kärlek, tålamod och uthållighet så att vi alla kan ge En hel del, var hennes slutord i talet. Många av oss ska sent glömma ungdomspastorn Marcus Olsson som beskrev sitt arbete i Göteborg bland tonåringar som ägnar sig åt svart rockmusik och satansdyrkan. Eller Harry Månsus från Brommadialogen där man hjälper enskilda människor som gått vilse i nyandlighetens labyrinter. Mest uppmärksammad blev Syster Helen Marcus Olsson jobbar bland svartrockare i Göteborg. Prejean från Louisiana, USA som säger att tron aldrig får bli abstrakt. Istället måste tro och evangelium leva genom oss och Harry Månsus från Brommadialogen. våra handlingar i det att vi ska vara Guds händer och ögon på jorden. Hon har arbetat och levt bland de fattigaste i amerikansk slum men är mest känd för filmatiseringen av boken Dead Man Walking där hon beskriver sitt möte med den dödsdömde Patrick Sonnier och hur hon som hans själasörjare följde honom till hans död i elektriska stolen. Hon beskrev dödscellernas oerhörda renhet, fångarnas ångest i väntan på döden och även våldsoffrens extrema utsatthet och isolation. Under L99 samlades det in namnunderskrifter för dödsstraffets avskaffande. Dessa ska sändas till FN. Till de dagliga gudstjänsterna i pingströrelsens Nyhemstält, morgon och kväll kunde även de komma som inte deltog i själva konferensen. Dessa möten, med många inslag av sång och läsningar ur Bibeln var väl besökta och mycket uppskattade. Anne-Maj Sandström Syster Helen Prejean kämpar för dödsstraffets avskaffande.

7 Hänt ADVENTKYRKAN PÅ L99 Information, böcker, samtal och klättring Maria Sundvall och Maria Onjukka underhöll med folkmusik. Lennart och Brita Udén vid Adventkyrkans informationsstånd. Under konferensen L99 satsade den lokala Adventkyrkan på ett bokstånd och ett klättertorn. Det var verkligen intressant och värdefullt för oss att delta, säger Brita Udén, en av stöttepelarna i verksamheten. Möjligheternas marknad, ja det var namnet på den utomhusmarknad som fanns till förfogande för föreningar och försäljare av olika slag. Få lokala församlingar deltog men Adventkyrkan i Linköping hade bokat plats, dels för ett stånd med litteratur och information men också för en klätterställning som Adventkyrkans scoutkår byggt. Klätterställningen blev snabbt populär bland konferensens barn som med förtjusning tog sig upp och ner och tränade på att slå knopar. Den drog också till sig massmedias intresse och reportage gjordes av TV, tidningar och radio. Ibland tog Maria Sundvall och Maria Onjukka fram sina fioler och förgyllde tillvaron med musik. Vi får nog fixa fler scoutledare till hösten, skrattar Magnus Kazen med anledning av all den uppmärksamhet som klätterställningen fick. Vid Adventkyrkans stånd visades Nutanas produkter och man bjöd på ett glas vatten i värmen. Där fanns också olika böcker att köpa medan Livslust och Han leder mig delades ut gratis. Besökarna kunde också delta i en frågetävling. Vi såg det som en verklig chans att få tala om att vi finns till som församling här i Linköping, säger Brita Udén. Församlingsmedlemmarna delade på ansvaret för uppgifterna och erfarenheterna var mycket positiva. Vi hade ett fantastiskt tillfälle att Ungarna älskade att klättra i Adventkyrkans scoutklättertorn. prata med människor om vår tro. Hon berättar att de även fick ha djupare samtal med några personer som presenterade sig som andliga sökare. Klockan åtta på sabbatsmorgonen höll missionsföreståndare Per Bolling en av konferensens andakter i Adventkyrkan där församlingen senare på dagen också arrangerade öppet hus. Anne-Maj Sandström 7

8 Hjälpaktion 1999 CLOWNER, BALLONGER, DOCKOR, MISSIONÄRER, GRILL PARTY OCH INGEMAR OLSSON Nya grepp för Hjälpaktion 8 Först när vi hörde att ungdomslägret på Västeräng skulle drabba Örebro och dess invånare, blev vi lite fundersamma och undrade vad som skulle bli av det hela. Nu vet vi, och vi kan berätta att det blev en riktig toppengrej. Så mycket så, att det här måste vi göra om nästa år. Ja, man undrar varför vi inte har kommit på det förut! Temat skulle bli just det ja Hjälpaktion. På fredag och lördag hade ungdomarna från ungdomslägret på Västeräng, tillsammans med några från församlingen i Örebro fått tillgång till stans mest trafikerade torg och gågata, alldeles utanför det varuhus dit alla går. Till fredagen växlade vädret om från soligt till regntungt och grått. Vi ser det som en hjälp från ovan ingen går väl på rea när solen gassar, det sparar man till en mulen dag. Folket strömmade förbi på torget hela tiden vi stod där. Vad gjorde vi då? Jo, några stod med bössor till Hjälpaktionen, förstås. Hälften av ungdomarna var utklädda till clowner medan andra försvann bakom ett skynke för att sedan uppträda som en sjungande dockteater. Dockorna som sjöng för full hals om himlen och Jesus, fick verkligen folk att stanna upp. Och när dockorna blev trötta i armarna tog clownerna över. De spelade sketcher om ett brustet hjärta eller en stol som man inte fick röra. Budskapen i båda dessa sketcher var att det finns faktiskt en Gud däruppe som bryr sig om oss här nere. Vi delade ut massor av ballonger som vi vred ihop till olika djur åt barnen - och en och annan tonåring, ända tills ballongerna tog slut, och luften tog slut i oss också. Men då var det snart dags att packa ihop och gå hem. Vilken lycka att få ett ballongdjur av en livs levande clown på stan. Ballongdjuren försågs med ett halsband som var mer avsett för föräldrarna och där det stod att de var inbjudna till kvällens Hjälpaktionskonsert med stadens hemmason Ingemar Olsson och till lördagseftermiddagens Garden Party utanför kyrkan, då vi bjöd på vegetarisk grillmat och trevlig underhållning av bl.a. clownerna och dockteatern. Båda dagarnas aktiviteter på stan var ämnade att göra folk uppmärksamma på det som skulle hända i kyrkan hjälpaktionskonserten på fredagkväll och garden partyt på lördagseftermiddag. Därför delade vi ut inbjudningsblad till alla som gick förbi. Även om kanske inte Hjälpaktionsbössorna var det som i första hand fick folk att stanna till, så kom det allt en del slantar i dem också. Det var i alla fall ett annat sätt att bedriva hjälpaktion på. Vid ett annat tillfälle kanske man kan renodla den sidan av vårt uppträdande på stan lite mera. Men vi hade ju konserten på kvällen också. Det är ju en så bra grej ni har, så det är klart man ställer upp, tyckte Ingemar Olsson, och syftade på vårt hjälparbete. Vi har fått så mycket från Afrika, nu har vi möjlighet att ge lite tillbaka. Tänk bara på all musik som har sina rötter i Afrika. Thore och Siri Karlsson, som tillfälligt är hemma från Uganda, berättade hur de många gånger får känna sig som en länk mellan Gud och människorna de har tillfälle att hjälpa, i ett vackert land där de två A:na Amin och AIDS har ödelagt så mycket. Vi fick se bilder på familjer som blivit hjälpta när deras hyddor brunnit ner, barn som lämnats bort för att ingen kan ta hand om dem, och folk som kommer till kliniken när det redan är för sent därför att de inte vill vara till besvär. Kanske har vi lite till mans varit med om att skicka kläder till Uganda eller något annat land. Där borta förundras man och säger vad är det för människor som skickar så mycket fina kläder till folk de inte känner!? Vi instämmer i Ingemars avslutande bönesång Gud,

9 Hjälpaktion 1999 i Örebro välsigna Afrika! Efter konserten, då man haft tillfälle att ge en stor, eller helst ännu större gåva till Hjälpaktion, inbjöd vår mycket engagerande konferencier, Yankho, oss att smaka på de fantastiskt goda hembakade bullarna och saften i församlingshemmet. På vägen dit fick vi förstås passera ett bord som var fulldukat med saker ifrån Afrika som vi kunde köpa. Eller om vi hellre ville ha med oss lite av Ingemars musik hem, så gick det även att skaffa vid detta bord. Även hälften av de pengarna skulle gå till Hjälpaktion. Tänk om det blir sånt här trist väder imorgon också då får vi väl grilla inne i stekpannan, var det säkert en och annan av arrangörerna som tänkte på fredag. Ja arrangörer, ja. Det finns faktiskt en del som slitit med förberedelser för detta evenemang hela sommaren nästan. Det ordnar sig inte själv, så att säga. Vi har fått korv och hamburgare från Nutana, bröd från Korvbrödsbagarn och andra matvaror från ett par andra stora mataffärer i stan. De vänliga kontakterna sätter vi stort pris på. Sabbatseftermiddagen bjöd vår Herre på strålande sol. Just det rätta vädret för ett lyckat garden party. Hela gräsmattan Tore och Siri Karlsson. ADRA projekt 1998: Bugema Det är ett magiskt ord i Uganda. Säg det på flygplatsen och visumformaliteterna blir plötsligt mycket smidiga. Säg det till servitören på en restaurang och han glömmer att säga att du sitter på en plats som egentligen är reserverad för någon annan. Bugema är ett litet samhälle ca trettio minuters bilresa från centrum av huvudstaden Kampala. Här har Adventistsamfundet i Uganda sitt starkaste utbildningscentrum. Längs en vindlande väg av rött grus ligger Bugema universitet med cirka 400 studerande och Bugema grundskola och gymnasium med tillsammans ca elever. Bugema universitet är ett av de äldsta universiteten i Uganda. Det grundades för mer än 50 år sedan. Många av dagens nationella ledare och regeringstjänstemän har fått sin utbildning vid Bugema. ADRA bidrar till att vidareutveckla skolorna längs den röda grusvägen i Bugema. I februari i år stod ett nytt flickinternat färdigt. De fyra tegelbyggnaderna kommer att bli och parkeringen utanför kyrkan var full med glada barn och vuxna som njöt av väder, underhållning och de fantastiskt goda hamburgarna. Det är väl vegetariska hamburgare? var det någon som frågade. Mattanterna som förskansat sig under carporten, hade fullt sjå att grilla spett, korvar och burgare eller hälla upp citrondricka i små söta pappersmuggar. Vad man tyckte maten och underhållningen var värt, det lade man i en stor korg, som sedan gick till Hjälpaktion så klart. Underhållning det var dels clownerna med sina sketcher och dockorna med sina gospelsånger, men nu kunde man även träffa den vise mannen eller klättra i träd med ingen mindre än Sackeus. Som om inte det skulle duga, kunde man göra sig en egen lamm-mask, prova lyckan i ett kamel-lopp, eller leta efter nedfallna stjärnor i buskarna. Priser utdelades även i slutändan. Mamma, vilket jättekul party, tyckte någon. Kanske det bästa av allt var att det var inte bara vi själva som kom, utan även många nya vänner som hem för cirka 600 flickor på högstadiet och gymnasiet. Pengarna för internatet kommer från Sida/SMR och ADRA Sverige och har förmedlats av ADRA Sverige. Detta är ett av de större projekten som ADRA Sverige har varit engagerat i. En av ministrarna i Ugandas regering deltog i invigningsceremonierna. Och nu växer en ny skola upp bredvid den röda grusvägen. Med hjälp av pengar från Sverige bygger ADRA en yrkesskola för ungdomar som inte är intresserade av teoretiska studier. Här kommer ungdomarna att kunna utbilda sig till svetsare, bilmekaniker, maskinsnickare eller sekreterare. När de har avslutat sin utbildning kommer de att kunna försörja sig själva tack vare sina nya kunskaper. Thore och Siri Karlsson frän Sverige har varit knutna till projektet sedan Thore har ansvarat för uppförandet av skolan. Planen är att han under det kommande skolåret även ska organisera utbildningen vid den nya skolan. Siri har arbetat som sjuksköterska och lärare i Bugema högstadium och gymnasium. Hon har även blivit en vårdande ängel för människorna i området när de har drabbats av sjukdom eller skadat sig. Den nya yrkesskolan kommer att öppnas i september i år. Per Bolling Konsert med Ingemar Olsson. vi inte kände förr. Någon kom till och med till sabbatsskolan och predikan också, och tycktes trivas i vår gemenskap. Tio tusen kronor har vi nu som startplåt i vår Hjälpaktion. Och nöjet var helt på vår sida. Elsie Stone 9

10 Aktuellt Ny VD vid Hultafors Hälsocenter När Hultafors Hälsocenter slog upp sina portar efter semesteruppehållet hade en ny VD tillträtt. Det är Erling Berg, Danmark, som i början av 80-talet innehade samma tjänst vid Nyhyttans Hälsocenter som nu tagit över VD-stolen efter David Gronert. Erling är tf VD till jul. Det känns spännande och skönt att komma till en plats som fungerar väl. Vi fick en önskestart med toppbeläggning direkt efter semestern och vi är mycket glada för det, säger Erling Berg. David Gronert, lämnar efter drygt tre år på Hultafors Sverige för att bli ADRAledare i Malawi. Det har varit en mycket intressant och givande tid med många svåra utmaningar. Hultafors har haft svåra problem och alla anställda har fått kämpa hårt. Det har varit en del av överlevnadsstrategin. Den 23 oktober utnämns en av Sveriges internationellt mest ansedda dirigenter, Herbert Blomstedt till filosofie hedersdoktor vid den Konstnärliga fakulteten vid Göteborgs Universitet. I motiveringen nämns att han har varit en stark förkämpe för svensk och nordisk musik från skilda epoker samt att han varit en nyckelperson för spridandet av den moderna svenska musiken. Fakultetsnämnden betonar också att Blomstedt varit sin hemstad Göteborg trogen, dels genom att han bistod universitetet när musikvetenskapen byggdes upp på 60-talet och dels genom att han regelbundet gästdirigerar Göteborgs symfoniker. 10 Tf VD Erling Berg David Gronert I Malawi driver ADRA bland annat Aidsförebyggande projekt och barnhem för föräldralösa barn vars föräldrar dött i AIDS. Gronert känner Afrikas villkor väl efter att tidigare ha arbetat 12 år i Sierra Leone. Herbert Blomstedt blir hedersdoktor Bland flera andra unämningar den dagen märks också Sveriges drottning Silvia som blir filosofie hedersdoktor vid den medicinska fakulteten. BILD: Ingrid von Kruse, Hamburg Tre svenskar tar examen vid Newbold Bland de 40-talet studenter som tog examen vid Newbold College den 13 juni märks tre svenskar. Dessa är Vivian Daza-Saucedo (BBA Management), Frederick Gustafsson (BBA Accounting and Management) och John Opham (BA Religion). Vivian planerar att arbeta inom turistbranschen. Frederick Gustafsson ska fortsätta studera ekonomi vid Andrews Universitet i USA och John Opham som läst ekonomi vid sidan av religion ska satsa på ytterligare ekonomistudier. Missionären gratulerar! Adventkyrkan i Gävle såld Den 1 juli i år övertog Livets Ord Adventkyrkan i Gävle. Orsaken till att kyrkan nu har sålts är att församlingen i Gävle har minskat så mycket att den inte längre har möjlighet att ta hand om kyrkan. Dessutom kostade kyrkan samfundet ca kronor om året i drift. PB Evangeliet sprids i krigets Kongo Trots det pågående våldet fortsätter Adventistsamfundet med sin verksamhet i Republiken Kongo. Även om kriget avsevärt påverkar verksamheten har samfundet fått 2000 nya medlemmar sedan årsskiftet. Ett av de mest betydelsefulla redskapen för evangeliets spridande har seminarierna via satellitsändningar varit. Seminarierna var välbesökta på många håll både av dem som står på regeringens sida och dem som tillhör rebellsidan i områden som Kinshasa, Lumbubashi och Livu. Seminarierna har bandats och ska i framtiden visas på video. ANR Stora Missionsoffret den 11 September Årets stora missionsoffer går till två projekt inom den Transeuropeiska divisionen. Det är två kyrkobyggnadsprojekt på Balkan i de resp Makedoniska och Albanska missionerna som kommer att dela lika av de insamlade medlen. De givna offergåvorna kommer samtidigt att fördubblas av medel från Global Missionsfonder som disponeras av Generalkonferensen. I skrivande stund har vi inte fler detaljer om projekten men de kommer att sändas till församlingarna så att vi alla kan vara beredda att ge frikostigt till Stora Missionsoffret sabbaten den 11 september Förvaltarskapsavdelningen/ Roland Sjölander

11 Källan Medan vi väntar på Guds dag Vi ska behandla andra människor såsom Jesus har behandlat oss. Han har Som adventister väntar vi på vår Herres återkomst. Om några månader skriver vi år 2000 och väntan tycks oss lång. Klokt nog avstår vi ändå från att förutsäga tiden för hans ankomst. Det är också fruktlöst att söka provocera fram den. Jesus sade: Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. Det som är mer angeläget är frågan: Hur lever vi medan vi väntar? Hur är man när man är beredd? Hur håller man sig vaken? Om syftet med Jesu tal om tidens slut i Matt:24 inte var att tillfredsställa vår nyfikenhet på framtiden och inte heller att göra det möjligt för oss att rita ett tillförlitligt diagram för hans ankomst, vad var då syftet? Han avslöjar det själv i vers 42: Håll er därför vakna, ty ni vet inte vilken dag er herre kommer. Vad betyder det att hålla sig vaken? Det måste ha att göra med hur vi lever. Jesus lämnar oss inte i okunnighet. Han framställer fyra liknelser som beskriver vad som menas med att vaka. Den första (Matt.24:45 51) beskriver en dålig tjänare som tillåter dröjsmålet att påverka hans beteende, hans sätt att behandla sina medtjänare. Att hålla sig vaken innebär att om vi verkligen tror att Jesus kommer tillbaka så avspeglas det i hur vi behandlar våra medmänniskor. I liknelsen om de tio brudtärnorna (Matt 25:1 13) illustrerar Jesus hur svårt det är att hålla sig vaken och bevara entusiasmen och förväntan. Att vara beredd innebär att utveckla en gemenskap med Jesus som består och som bär oss under väntetiden. Jesu budskap i liknelsen om talenterna är att vi bör utveckla och använda de gåvor Gud har gett oss. Det berikar våra egna liv och andras. I liknelsen om punden i Luk. 19 säger Jesus: Gör affärer med detta tills jag kommer tillbaka. Med andra ord: Var aktiva. Förståndiga väntare förtröttas inte i att göra vad gott är. (Gal.6:9) Den fjärde liknelsen, den om fåren och getterna, utgör höjdpunkten i Jesu predikan. Det handlar om en tro som är verksam i kärlek. Jesus sade: Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig. (Matt.25:40) Alltså, enligt Jesus är själva kärnan i hans förkunnelse om att hålla sig vaken medan vi väntar på hans återkomst, att se Jesus i våra medmänniskor och behandla dem därefter. Vi ska behandla andra människor såsom Jesus har behandlat oss. Han har behandlat oss bättre än vi förtjänar. Det finns adventister för vilka det tycks vara lättare att vara oärliga i affärer och behandla hustru och barn illa än att äta en bit fläsk. En sådan teologi hjälper oss inte i domen. (Jon Paulien, What the Bible says about the End Time) Avsikten med Jesu undervisning om tidens slut är inte att ge oss ett detaljerat tidsschema utan snarare hur vi ska leva medan vi väntar på vårt saliga hopps fullbordan. Frälsningen är alltid och allenast baserad på vad Kristus har gjort, men beviset på att vi verkligen är i Kristus visar sig i hur vi behandlar andra människor. Är det möjligt att vi kan vara så upptagna med att finslipa vår teologi att vi glömmer att leva den? Ellen White skrev 1905: Det finns en behandlat oss bättre än vi förtjänar. vältalighet som är långt effektivare än den vältalighet som ord åstadkommer, och det är det konsekventa livet av en ren och sann kristen. Vad en människa är har större inflytande än vad hon säger. (Ellen G White, The Ministry of Healing, s.469) Inget annat inflytande som kan omge en människa har en sådan genomslagskraft som ett osjälviskt liv har. Evangeliets starkaste argument är en kärleksfull och älskvärd kristen. (Samma källa. sid 470) Det är värt att lägga märke till att Jesus nämner vikten av att betala tionde men understryker särskilt betydelsen av rättvisa, barmhärtighet och trohet. (Matt.23:23) Det räcker inte att ha en viss kunskap om framtiden. Det räcker inte att ha rätt i teologiska frågor. Om vår teologi är aldrig så rätt så kommer det inte att hjälpa oss i domen om vi använt den på ett hårt och dömande sätt. Domen blir obarmhärtig över dem som inte varit barmhärtig, men barmhärtigheten triumferar över domen. (Jak.2:13) Jag vill sluta med Paulus härligt uppmuntrande ord: Jag är övertygad om att Han som har börjat ett gott verk hos er också skall fullborda det till Kristi Jesu dag. Gunnar Engdahl Gunnar Engdahl är pensionerad pastor. 11

12 Missionären Helvetet tar det slut till slut? Det är få lärosatser som har berört människans tänkande så mycket som den traditionella synen på helvetet som en plats där syndarna ska brinna i all evighet. Tanken på att nära och kära ska lida i helvetet får tänkande människor att förneka Gud. Därför är det inte så märkligt att vi inte ens bland fundamentalisterna längre hör några eld- och svavelosande predikningar, trots att de fortfarande bekänner sig till denna tro. Kanske upplever de att den Gud som älskade världen så mycket att han sände sin ende son för att rädda den inte samtidigt kan tillåta sig att tortera människor inte ens de värsta syndarna i all evighet. Denna fruktansvärda paradox har motiverat bibeltolkare ur alla riktningar att på nytt studera bibelns lära om de eviga straffen. 12 Obiblisk syn på helvetet Tyvärr har några funnit obibliska lösningar på detta problem. Det finns de som föreslår att helvetet varar för evigt men att lidandet snarare är mentalt än fysiskt, smärtan av att vara skild från Gud. Evangelisten Billy Graham sa Jag har ofta undrat om helvetet består av en fruktansvärt brännande längtan efter Gud i våra hjärtan. Önskan att få gemenskap med Gud blir en eld som vi aldrig kan släcka. Problemet med denna infallsvinkeln på helvetet är att den endast ersätter den fysiska pinan med en mental vånda. Men är mental vånda verkligen mer human än fysiskt lidande? Sedan finns det de som tror att Gud kommer att rädda varje mänsklig varelse, att ingen ska fördömas till evig pina eller förintelse. Men denna förklaring förbiser Bibelns upprepade utsagor att endast de som tror ska räddas. Allt fler forskare upptäcker att förintelsesynen är den mest tillfredsställande förklaringen av Bibelns undervisning om helvetet. Denna syn baseras på fyra bibliska faktorer: 1) att syndens lön är döden, 2) dess terminologi om förgörelse av de onda, 3) den moraliska konsekvensen av den eviga pinan, 4) den kosmologiska konsekvensen av evigt lidande. Syndens straff Bibeln framställer döden som ett slut på livet och både Gamla och Nya Testamentet beskriver konsekvent slutet på ondskan som en total förintelse: Den som syndar skall dö, Syndens lön är döden. Skriften talar om två sorters död: den första och den andra. Nästan alla människor, de rättfärdiga lika väl som de onda, ska uppleva den första döden; men för de rättfärdiga, skall den döden upphöra i samband med Jesu andra ankomst. Från den andra döden finns det ingen uppståndelse eftersom de som upplever den kommer att förtäras i vad Bibeln kallar eldsjön. Det kommer att vara den slutliga förintelsen. Uttryck för undergång Den fantasirika framställningen av förintelsen som oftast används i Nya och Gamla Testamentet för att beskriva de ondas öde utgör den andra orsaken till tron på de förlorades förintelse. Basil Atkinson säger att GT använder mer än 25 substantiv och verb för att beskriva de ondas slutgiltiga förgängelse. I till exempel Ps 37 läser vi att de onda skall bli utrotade, att då är han borta, att de ogudaktiga skall förgås. Och i Psalm 145:20 bekräftar David att Herren bevarar alla dem som älskar honom, men alla ogudaktiga skall han förgöra. I sitt inledande kapitel proklamerar Jesaja (v 28), Men fördärv skall drabba alla överträdare och syndare, och de som överger Herren, de skall förgås. Och på sista bladet i GT får vi en färgstark skildring av det ondas förgörelse: Herens dag kommer och den skall brinna som en ugn. Då skall alla fräcka människor och alla som gör vad ogudaktigt är bli lika strå, och dagen, den som kommer, skall förbränna dem, säger Herren Sebaot, så att varken rot eller krona lämnas kvar av dem. Jesus använde flera liknelser för att beskriva de ondas öde. De onda ska bindas samman i knippen och eldas upp, den dåliga fisken ska kastas bort, ogräset ska rensas, de ofruktsamma träden ska beskäras, och de otrogna arrendatorerna ska förgöras. (Matt 13:30, 40, 48; 15:13, Luk 13:7, Joh 15:6, Luk 20:16). De som hänvisar till Jesu uttalanden

13 Missionären om helveteselden för att få stöd för tron om evig pina förstår inte, som John Stott påpekar, att det är elden i sig själv som benämns som evig och osläckbar, men det blir ohållbart om det som slängs i den skulle vara oförstörbart. Vi borde förvänta oss det motsatta: det ska vara förbränt för evigt inte pinat i evighet. Följdaktligen stiger röken (ett bevis för att elden gjort sitt) upp i evigheters evighet (Upp 14:11). Kristi allvarliga ord om att de onda ska gå till ett evigt straff och de rättfärdiga till evigt liv används ofta som ett bevis för den eviga pinan i ett medvetet tillstånd. Denna tolkning tar inte hänsyn till skillnaden mellan evigt straff och evigt straffande. Termen evig i grekiskan (aionios), betyder bokstavligen tidsålder och används ofta i anslutning till det bestående resultatet istället för den fortskridande processen. I Judas 7 sägs det till exempel att Sodom och Gomorra straffades med evig (ainios) eld. Det är uppenbart att elden som förstörde de båda städerna är evig, inte på grund av sin varaktighet, men på grund av det permanenta resultatet. Ett annat exempel finns i 2 Tess 1:9, där Paulus talar om dem som förnekar evangeliet: Deras straff blir evigt fördärv. Fördärv förutsätter förintelse. Förgörelsen av de onda är evig, inte på grund av att förstörelseprocessen fortsätter för evigt utan för att resultatet är permanent. I Uppenbarelseboken möter vi förgörelsens språk flera gånger. Där är det djävulen, vilddjuret, den falske profeten, döden, underjorden och alla de onda som kastas i den brinnande sjön som kallas den andra döden. För att tolka uttrycket den andra döden till ett medvetet tillstånd av evig pina eller evig separation från Gud, måste man förneka bibelns avsikt med ordet död som betyder att livet tar slut. Förgörelsen av de onda är evig, inte på grund av att förstörelseprocessen fortsätter för evigt utan för att resultatet är permanent. Orimliga moraliska konsekvenser En tredje orsak till att tro på de förlorades slutliga förintelse är de moraliska konsekvenser som helvetsläran står för. Föreställningen om att Gud avsiktligt torterar syndare i all evighet är totalt främmande för den bibliska uppenbarelsen av en gränslöst älskande Gud. Hur syndiga hans skapade varelser än har varit skulle en Gud som pådyvlar dem en evig pina vara mer lik Satan än den kärleksfulle Far som uppenbarats för oss genom Jesus Kristus. Med hänsyn till de moraliska konsekvenserna säger John Stott: Skulle det då inte bli en allvarlig snedfördelning av proportionerna mellan synder som begåtts och den eviga pinan? Jag vill inte förminska syndens allvar som ett uppror mot Gud vår Skapare. Samtidigt ifrågasätter jag huruvida en evig pina är i överensstämmelse med den bibliska uppenbarelsen av gudomlig rättvisa. Helvetesläran måste slutligen kunna prövas moraliskt och läran om bokstavlig evig pina kan inte passera ett sådant test. Det kan däremot förintelsetanken göra eftersom den förutsätter att Gud i sin slutliga dom över de ogudaktiga, inte är så oförsonlig att han kräver att de ska torteras i evighet men snarare så rationell att straffet blir en bestående förintelse. Den kosmologiska konsekvensen En fjärde orsak att tro på de förlorades förintelse är det faktum att ett evigt straffande förutsätter en evig kosmisk dualism. Enligt det synsättet ska det finnas både himmel och helvete, glädje och plåga, gott och ont sida vid sida i all evighet. Men det är omöjligt att förlika det synsättet med den profetiska visionen, som säger att i den nya världen ingen sorg Försök en gång till Du förstår, de kommer inte till kyrkan längre... Reinder Bruinsma reflekterar kring sitt samfund och vädjar till dem som har lämnat det att ge samfundet en chans till. Pris: 29:00 (10 st 200:00) Beställs från SDA media och ingen klagan och ingen smärta ska finnas mer. Ty det som en gång var är borta. (Upp 21:4) Hur skulle gråt och klagan kunna glömmas om man kunde se de förlorades kval liksom i liknelsen om den rike mannen och Lasaros? Tanken på en oräknelig skara med miljontals människor som lider för evigt, skulle enbart förstöra glädjen och friden i den nya världen även om de var långt borta från de frälstas hem. Den nya skapelsen skulle omedelbart fördärvas om syndare skulle fortsätta att existera i Guds universum. Gud skulle då aldrig kunna vara allt för alla. Guds frälsningsplan utformades så att både synd och syndare ska utraderas. Vi kan sanningsenligt säga att Kristi återlösningsuppdrag ej lett till en tillfredsställande seger om inte Satan och hans demoner förbränns i den brinnande sjön och får uppleva den andra dödens förintelse. Ett evigt straffande skulle kasta en permanent skugga över den nya skapelsen. Vår generation behöver lära sig att frukta Gud; så vi måste hjälpa dem att förstå att den slutliga domen är mer än en tom fras eller ordspråk som man tanklöst använder sig av ibland. Vi måste varna människor för att de som förnekar Kristi livsprinciper och frälsningen kommer att erfara en fasansfull dom, eftersom det inte finns något annat val för sådana än evigt fördärv (2 Tess 1:9). Vid en balanserad biblisk förkunnelse, där Gud inte framställs som ett monster, ger vi människor möjlighet att själva besluta om sin eviga framtid. Samuéle Bacchiocchi Dr Samuéle Bacchiocchi, undervisar i teologi och kyrkohistoria vid Andrews Universitet, Michigan, USA. 13

14 F A M I L J FÖRLOVADE Äntligen har det skett! Vi, Stefan Stone och Anne Ukkonen, förlovade oss den 24 maj HÖGTIDSDAGAR 90 år Alice Lind 12 juli 1999 Linköping 85 år Signe Bornhed 29 augusti 1999 Linköping 70 år Kristina Nikolic den 15 september Karlskrona AVSOMNADE En trotjänarinna har fått gå till vila. Frida Lundell avsomnade stilla den 16 juli. Frida föddes i Nora den 1 januari Tillsammans med sin man och svärmoder döptes hon den 16 maj 1931 av pastor Adolf Blomstedt flyttade familjen Lundell till Ulricehamn där Frida bodde kvar till 1995 då hon flyttade in på Parkgråden i Dalum. Frida var en flitig arbetare i Herrens verk, både som kolportör, bibelarbetare och under många år som ledare för Ulricehamnsgruppen. Varje höst var hon ivrig att få gå ut i Hjälpaktion eftersom hon såg det som en stor förmån att kunna hjälpa nödlidande. Hon var också en passionerad koloniodlare vilket hon Hugh Dunton till minne Mitt i sommaren, den 6 juli somnade Hugh Dunton stilla in efter en kort tids sjukdom, 73 år gammal. Hugh Dunton föddes i Rochester, England Redan som 9-åring följde Hugh med sin mor för att besöka Adventkyrkan i Ilford. Hugh studerade senare vid universitetet och kom att ägna större delen av sitt liv åt kristen utbildning gifte han sig med Britta Sjölander från Sverige och anställdes som historielärare vid Stanborough skola i England dit han senare kom att återvända som rektor. I mellantiden verkade han som missionär i Sierra Leone och i Ghana. Dr Dunton har även arbetat som utbildningssekreterare inom vår division. Under 10 år tjänstgjorde han vid Newbold College och många svenska ungdomar har haft förmånen att ta del av hans undervisning. En del av tiden vid Newbold ägnade han åt EG White och SDA forskningscenter. Hugh Dunton skrev på senare år en hel del artiklar för samfundspressen, ingick i Generalkonferensens kommitté för bibelstudierna och skrev själv boken Bible Versions: A Consumer s Guide to the Bible samt medverkade i en annan bok. Han var en högt respekterad och älskad lärare, far och äkta make och sörjs närmast av hustrun Britta, sonen Roland samt dottern Susan med familj. ANR höll på med till långt in på 80- talet. Vi tackar Gud för vad Frida betytt för oss i Ulricehamnsgruppen, och ser fram emot återssendet vid uppståndelsen, vårt saliga hopps fullbordan. En gång skall härlighetens morgon randas. Ja det var Fridas längtan, hon återkom ofta till Upp. 21. Begravningen ägde rum i kretsen av de närmaste. Officiant var pastor Georg Filippou. Anna Pantzar Ulricehamnsgruppen Antonija Holda insomnade lugnt och stilla den 11 maj. Hon föddes i Jugoslavien och blev 88 år. Redan som ung flicka önskade hon leva för Gud. Hon arbetade i en blomsteraffär och sedan i en skolbespisning. Där fick hon besök av några sjundedagsadventister som tog henne med till våra möten. Hon beslutade sig snart för att bli döpt. I skolbespisningen ville inte rektorn ge henne ledigt på sabbaterna. Men en dag hade han ätit en så god middag och frågade vem som la- A N N O N S E R gat den. När han fick veta att det var Antonija ordnade han ledigt för henne under sabbatstid. Hon var alltid en trogen och hängiven adventist. Hon mötte många prövningar i livet. Två av hennes barn dog när de var små och maken försvann spårlöst under andra världskriget. Till Sverige kom hon i början av 70-talet tillsammans med sin andra make som blev kock på Continental i Stockholm. Efter hans död för 23 år sedan har hon känt sig ensam i främmande land. Hon längtade till en ny och bättre värld. Inför alla som hon mötte vittnade hon frimodigt: Du tror väl på Gud! Pastor Jerker Sjölander som var officiant läste många vackra bibeltexter och vigde med full förtröstan det förgängliga stoftet till gravens vila och läste med sångförfattarens ord: Snart randas en dag så härlig och stor, för alla som älskar Gud... Maj-Britt Sjölander inramade akten med vackra solosånger. En grupp trossyskon tog också farväl av Antonija Holda i Skogskapellet. Ingeborg Lindahl Stockholms församling SKANDINAVISK SINGLE-CLUB-TREFF NR 9. Ena-stående människor samlas denna gång på Gurvika utanför Larvik, Norge den september. Gurvika är ett underbart ställe med simbassäng (inomhus). Föreläsare: Psykolog Terje Solbakken. Ta med lakan, sovsäck, torrmat (ordna egen frukost och kvällsmat), te eller saft och grillmat. Damerna tar med en mjuk kaka eller frukt och herrarna ett par liter läsk vardera. Kostnad, ca 150 Nkr. för hela träffen. Anmälning (kvällstid) till ledaren Aina, tel eller Annikken Ev avbeställning ska ske senast 8 dagar i förväg. Aina Östraat UNDERSÅKER SEMESTERBY TROSTEBACKEN, ÅREFJÄLLEN Stugor med 6 (+1) bäddar, dusch och självhushåll för familjer Kök, matsal och samlingsrum för grupper om ca 45 personer Info & bokning: Erik Smårs, tel , fax E-post: smars@telia.com Hemsida: 14

15 SKODSBORG FYSIOTERAPI SKOLES VENNER byder alle velkommen i Skodsborg søndag den 26. september (Skodsborg Fysioterapi Skole, Vestbygningen 1.sal) Program Foredrag v. Hans Lund Evidensbaseret fysioterapi På hvilket grundlag vælger fysioterapeuten den bedste behandling til sine patienter Foredrag v. Hans Lund Hvordan vælge blandt forskellige behandlingstilbud. Hvad skal du som patient overveje, før du vælger en behandlingsform; og hvad skal du som behandler overveje, inden du supplerer dit repertoire med en ny behandlingsmetode Lunch i restaurant»frederik og Louise«. Tilmelding senest den på tlf pris kr Generalforsamling i SFSs Venner. Dagsorden iflg. vedtægterne. Forslag, der ønskes behandlet på generalforsamlingen, bedes indsendt til Bodil Lund, Caroline Amalievej 27, 2800 Lyngby senest to uger før generalforsamlingen. Derefter mulighed for at se udpluk fra videoptagelser, der stammer fra 100-års jubilæet i AB Svenska Nutana är en av Sveriges ledande levarantörer av hälsolivsmedel. Vi har idag en rikstäckande säljorganisation som bearbetar dagligvarubranschen, hälsofackhandeln och numera också storkökssektorn. Vi arbetar med våra egna varumärken Nutana, Hälsans Kök och Soyage men är också agent för bl a märken som Ricola, Biotta, Morga, Vitaquell och GranoVita. Vår nuvarande försäljningschef vill efter 12 år hos oss pröva något nytt och därför söker vi nu en FÖRSÄLJNINGSCHEF I ditt dagliga arbete kommer du att ansvara för kontakten med inköpare/category managers inom dagligvarukedjorna. Du får ansvaret för offerter och presentationer till beslutsfattarna inom dagligvaror, fackhandeln och storköksbranschen. Du kommer att leda och vara en motivator för vår säljkår på 10 personer i deras arbete. Som medlem i ledningsgruppen får du naturligtvis ansvar för försäljningsbudget och utgiftsbudget inom försäljningsområdet. Vi förväntar oss att du är en energisk person som inte är rädd för att ställas inför nya utmaningar. Du är van att ha ansvar och kan arbeta mycket självständigt. Du är förhandlingsvan och är inte rädd att säga nej när det krävs. Du har en väl utvecklad praktisk ekonomisk insikt och matematik är inte främmande för dig. Du är en teamarbetare som delar våra visioner för framtiden och som kan förmedla dem till andra inom teamet. Du delar naturligtvis de värderingar som Sjundedags Adventistsamfundet står för och är intresserad av den vegetariska livsstilen. Ser du dig själv som vår nya kollega, sänd då din ansökan med meritförteckning till oss senast den 24 september AB Svenska Nutana, Att: Ole Pedersen, Ekebyholm, Rimbo, Sverige BREVVÄNNER 59-årig tjej önskar brevvänner, manliga och kvinnliga. Svar d t r NYTT TEL NR TILL SDA MEDIA Från och med den 1 september 1999 har SDA media ny telefon- och fax nummer Telefon: Fax: S O L E N S N E D G Å N G 17 sept 24 sept 1 okt 8 okt 15 okt Lund Göteborg Stockholm Östersund Luleå Helsingfors Uleåborg

16 Avsändare: SDA media Box Gävle Posttidning B BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING Vid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med nya adressen på baksidan (ej adressidan). Märkligt och nyttigt med kristen gemenskap L99 var ett viktigt och nyttigt kristet riksmöte på många sätt. Även om deltagarantalet inte var så stort märktes mångfalden tydligt. Den enda gång jag tidigare deltagit i ett sådant möte var när jag som journaliststuderande i Jönköping 1983 fick medarbeta på J83:s egen mötestidning. I år kom jag som besökare och som redaktör för en samfundstidning vars läsare inte är hundraprocentigt positiva till ekumenik. Adventistsamfundet i Sverige är ett litet och kanske ett i vissa fall både okänt och missförstått samfund och som många kristna har förutfattade meningar om. Arrangörerna hade listigt nog inte satt ut samfundstillhörigheten på namnskyltarna, kanske för att markera en slags enhet. Istället stod där bostadsortens namn eller vilket uppdrag man hade på konferensen. Men nyfikenheten tog överhanden och dialogen kom snart igång: Ja, den orten känner jag väl till! Vilken kyrka tillhör du där?, eller Vilken tidning kommer du ifrån? Och så den där obeskrivliga reaktionen i ansiktet med orden Adventist? Eh... Jaha...? Luften gick nästan ur dem. Och så några uppföljande frågor när de hämtat sig: Ni är väl inte så många..., eller Vad är det egentligen som skiljer er från.... Så fick jag berätta, om och om igen under konferensens gång. Jag känner igen reaktionerna från andra sammanhang där jag rört mig. Paradoxalt nog har de negativa reaktionerna oftast varit starkast hos dem som ivrat mest för ekumenik och jag har känt mig som något som katten släpat in. Att vara adventist är något suspekt och okänt. Därmed är det förmodligen också farligt! Javisst, vi sticker ut. Rent teologiskt finns det klara skiljelinjer mellan oss och andra kristna. Det är trospunkter som är annorlunda och viktiga för oss i vår relation till Kristus, sådant som vi ska värna om och föra vidare till andra. Det är ju vår adventistiska identitet! Men vi har 16 också många gemensamma drag, inte minst kristendomens centralgestalt, Jesus Kristus som världens frälsare. Hur ska vi kunna marknadsföra våra särskiljande drag och tolkningar om vi inte först finner våra gemensamma nämnare för en dialog med andra kristna? Den måste börja med att vi sitter ner i samförstånd och respekt för varandra! Efter 20 års verksamhet inom närradion har jag haft otaliga kontakter med både andra kristna och de som inte tror alls. De har lyssnat, tagit till sig, ställt frågor och tagit ställning. De har besökt våra kyrkor, läst vår litteratur och visat ett öppet sinne för den helige Andes påverkan. Idag är människor nyfikna och intresserade av att lära mer om olika trosuppfattningar. De vågar gå utanför sina egna gränser för att söka flera svar på sina frågor och för att jämföra. Men vågar vi göra detsamma? Och finns vi där för att svara? Tydligen är det ovanligt eftersom människor blir lite chockade och ryggar tillbaka när de överraskas och möts av en livs levande adventist! Har vi varit så tysta att vi är bortglömda? Få svenskar känner till vår existens och tvivlar på att medlemsantalet för vårt världsvida samfund passerat 10- miljonersstrecket. Har vi då något att tillföra den svenska kristenheten? Det är min uppfattning att i en tid då allt fler ifrågasätter Bibelns auktoriet och hellre hänvisar till traditioner behövs en profetisk röst om gudsordets uppenbarelse, som värnar om Den Heliga Skrift. Motsatsen finns också: Allt fler inom de kristna leden börjar till exempel upptäcka välsignelserna med lördagen, Bibelns sabbat. Finns vi där som förespråkare och vägledare? Kan vi lära något av andra? Aldrig har jag i något adventistsammanhang hört en sådan framställning om sabbatens innebörd som den jag fick åtnjuta under L99 då teologen Tryggve Kronholm från Uppsala talade över den kontroversiella rubriken Är det möjligt att kristna sabbaten? Kronholm gav en fantastisk föreläsning om den judiska sabbatens betydelse Teolog Tryggve Kronholm föreläste på L99 om sabbatens innebörd. och ursprung. Han poängterade också att det inte står någonstans i skriften att sabbaten har upphört att gälla. I ett sammanhang av L99:s karaktär finns det en uppsjö av intressanta seminarier och diskussioner att delta i, för kristna i alla åldrar och av alla riktningar. Om jag ska efterfråga något som jag saknade så var det den offentliga dialogen mellan kyrkor och samfund där de kunde ventilera sina olika trospunkter. Personligen beklagar jag att inte fler adventister tog tillfället i akt att bjuda på sig själva och sin tro i det personliga mötet med andra kristna. Det är viktigt att skapa relationer och att bredda sin horisont för att växa i tron. Och som Linköpingsbiskopen Martin Lind säger i ett pressmeddelande: Enhet är inte enighet, utan mångfald. Det måste också slutligen erkännas att det fanns sammanhang där jag som adventist kände mig främmande och vilsen. Till exempel den sista gudstjänsten som direktsändes i TV och som skulle visa på vår enhet. Mötesledaren uppmanade oss att gå fram till vattenskålarna och använda vattnet på det sätt som vår egen kyrkotradition bjuder. Många följde den katolska seden, att doppa fingrarna och sedan göra korstecknet över ansiktet. Vi var flera som helt avstod från att delta i ceremonin. I mitt inre undrade jag vad mötesledningen skulle säga om jag använde vattnet till fottvagning? Hade de räknat med att det skulle kunna ske? Adventist? Javisst! Anne-Maj Sandström