Motivering av beslut om prövningstillstånd i hovrätt

Transkript

1 Juridiska institutionen Vårterminen 2015 Examensarbete i processrätt 30 högskolepoäng Motivering av beslut om prövningstillstånd i hovrätt Författare: Johan Wedsberg Handledare: Docent Eric Bylander

2 2

3 Innehållsförteckning ABSTRACT... 5 SAMMANFATTNING... 7 FÖRORD... 9 FÖRKORTNINGAR INLEDNING INTRODUKTION TILL ÄMNESVALET BAKGRUND SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR METOD OCH AVGRÄNSNING DISPOSITION ÖVERPRÖVNING INLEDNING RÄTTSMEDEL DE NATIONELLA DOMSTOLARNAS FUNKTION Instansordningen Tingsrätten Hovrätten Högsta domstolen EUROPADOMSTOLEN Europadomstolens funktion Rätten till överprövning enligt EKMR EMR MOTIVERING AV PRÖVNINGSTILLSTÅNDSBESLUT INLEDNING VAD MÅSTE MOTIVERAS? Rättegångsbalkens nomenklatur Rättegångsbalkens beslutsmotiveringsfrivillighet DEN NUVARANDE MOTIVERINGEN Motivering av beslut att inte meddela prövningstillstånd Motivering av beslut att meddela prövningstillstånd

4 3.3.3 Motivering av beslut att meddela partiellt prövningstillstånd Slutsatser beträffande den nuvarande motiveringen MOTIVERING AV PRÖVNINGSTILLSTÅNDSBESLUT NÅGONTING POSITIVT? I Högsta domstolen I hovrätten EMR OCH EKMR Motivering av prövningstillståndsbeslut enligt EKMR Hansen mot Norge Den svenska prövningstillståndsmotiveringen och EKMR HOVRÄTTENS PRÖVNINGSTILLSTÅNDSPRÖVNING Inledning Prövningstillståndsprövningar Flexibiliteten i prövningstillståndsprövningen DE LEGE FERENDA INLEDNING HUR BÖR PRÖVNINGSTILLSTÅNDSPRÖVNINGEN GÅ TILL? En reglerad eller flexibel prövningstillståndsprövning Ett fristående prövningstillståndsorgan BÖR HOVRÄTTEN MOTIVERA PRÖVNINGSTILLSTÅNDSBESLUT? Beslut att inte meddela prövningstillstånd En jämförelse med motiveringsskyldigheten inom EU-rätten Beslut att meddela prövningstillstånd Risk för halvprejudikat? SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER SAMMANFATTNING SLUTSATSER UR ETT LÅNGSIKTIGT PERSPEKTIV SLUTSATSER AVSEENDE LÖSNINGAR PÅ KORTARE SIKT KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING RÄTTSFALLSFÖRTECKNING

5 Abstract In this thesis the Swedish Court of Appeal s leave to appeal process is analyzed with focus on the Court s reasons for the decision. In order to make the analysis meaningful, the Court of Appeal s leave to appeal procedure will be reviewed as well. The purpose of this thesis is to make proposals on how the appeal procedure of the Court of Appeal can be improved by becoming more efficient, clearer and having increased legal certainty. To meet this end, the Court of Appeal s specific role in the national proceedings, and its functions, are clarified and distinguished from the roles and functions of the District Courts and the Supreme Court. The legislative history of the leave to appeal regulations are critically reviewed, and the advantages and disadvantages that come with an increased or reduced obligation to state reasons are identified and analyzed. The thesis also examines whether the European Convention on Human Rights establishes minimum requirements for stating reasons for leave to appeal decisions, and if so, what the meaning of those requirements is, and, to what extent the Swedish Court of Appeal s leave to appeal decisions meet those requirements. In the fourth and fifth chapter of the thesis, proposals for solutions to the aforementioned problems are put forward. There I state my opinions on the extent of the Court of Appeal s obligation to state reasons for decisions not to grant leave to appeal, in order to make the litigation as efficient as possible, while, from the appellant s perspective, the decision shall be clear, allow control of the Court of Appeal s leave to appeal procedure, and, provide better conditions for appealing the 5

6 decision to the Supreme Court. My view on the most appropriate way for the Court of Appeal to handle the leave to appeal procedure is also presented. Finally, I suggest the introduction of an obligation to state reasons even for decisions to grant leave to appeal, and how the scope of that obligation ought to differ from the obligation to state reasons for decisions not to grant leave to appeal. 6

7 Sammanfattning I denna uppsats analyseras prövningstillståndsförfarandet i hovrätten med inriktning på prövningstillståndsbeslutets motivering. För att analysen av motivering av prövningstillståndsbeslut skall bli meningsfull kommer hovrätternas prövningstillståndsprövning granskas. Syftet med uppsatsen är att komma med förslag på hur prövningstillståndsförfarandet i hovrätten kan förbättras genom att bli effektivare, tydligare och rättssäkrare. För att uppfylla detta syfte kommer hovrättens funktion i instansordningen klargöras och särskiljas från de andra instansernas funktioner. Motiven till prövningstillståndsreglerna kommer att kritiskt granskas och de fördelar och nackdelar som följer med en ökad respektive minskad motiveringsskyldighet beträffande beslut om prövningstillstånd identifieras och analyseras. I uppsatsen undersöks även om det enligt EKMR uppställs minimikrav för motivering av prövningstillståndsbeslut, vad dessa minimikrav i så fall består av samt om de svenska hovrätternas motivering av beslut om prövningstillstånd uppfyller kraven. I uppsatsens fjärde och femte kapitel framförs förslag på lösningar på den problematik som granskats. I dessa lösningsförslag presenteras hur omfattande motiveringen av beslut att inte meddela prövningstillstånd enligt min uppfattning bör vara för att göra rättegångsförfarandet så effektivt som möjligt, samtidigt som motiveringen ur partsperspektiv blir tydlig, gör det möjligt att kontrollera att hovrättens prövningstillståndsprövning skett på ett riktigt sätt, samt ger den överklagande parten bättre förutsättningar för att överklaga beslutet till Högsta domstolen. Det enligt min uppfattning mest lämpliga förfarandet för hovrätternas prövningstillståndsprövning presenteras också. 7

8 Därutöver föreslås slutligen att en motiveringsskyldighet av beslut att meddela prövningstillstånd borde införas, samt hur omfattningen av denna motiveringsskyldighet bör skilja sig från den beträffande beslut att inte meddela prövningstillstånd. 8

9 Förord För mig var det ett enkelt val att skriva mitt examensarbete inom processrätt; ämnet har intresserat mig sedan termin fyra och jag har därefter läst fördjupningskurserna civilprocessföring samt kommersiell avtals- och processrätt. Docent Eric Bylander väckte mina tankar kring det relativt nyligen införda prövningstillståndskravet i hovrätten och den problematik som var förenad med det. Jag har genom min uppsatspraktik på LEGIO Advokatfirma 1 medverkat i upprättandet av ett antal överklaganden, varav vissa fick prövningstillstånd, andra inte. Jag upptäckte då hur frustrerande det var för såväl parten som för ombuden att inte få motiverat för sig vad det var som gjorde att prövningstillstånd inte meddelades. Jag valde därför att skriva examensarbetet om motivering av beslut om prövningstillstånd i hovrätten. Stockholm i juli 2015 Johan Wedsberg 1 Jag vill särskilt tacka advokaterna Mattias Novak och Elias Martin samt biträdande juristerna Patricia Asp och David Wallman. 9

10 Förkortningar a.a. a.bet. a.http. a.prop. art. Ds cit. EG-domstolen EKMR EMR ERT Europadomstolen EU-domstolen anfört arbete anfört betänkande anförd webbsida anförd proposition artikel Departementsserien citat Europeiska gemenskapernas domstol Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna En modernare rättegång Europarättslig Tidskrift Europadomstolen för mänskliga rättigheter Europeiska unionens domstol f. följande sida FEG Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen FEUF ff. Förhandsavgörandelagen jfr Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt följande sidor lag (2006:502) med vissa bestämmelser om förhandsavgörande från EG-domstolen jämför 10

11 JT kap. LSF mom. NJA NJA II nr Juridisk Tidskrift kapitel lag (1999:116) om skiljeförfarande moment Nytt juridiskt arkiv avd. I Tidskrift för lagskipning Nytt juridiskt arkiv avd. II Tidskrift för lagstiftning m.m. nummer Ot.prp. odelstingsproposisjon (norsk proposition innan oktober år 2009) p. punkt prop. RB RF RH proposition Rättegångsbalken Regeringsformen rättsfall från hovrätterna s. sida SFS Småmålslagen st. SOU SvJT Tvisteloven ÄL Svensk författningssamling lag (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden stycke Statens offentliga utredningar Svensk Juristtidning lov om mekling og rettergang i sivile tvister, LOV lag (1996:242) om domstolsärenden (ärendelagen) 11

12 12

13 1 Inledning 1.1 Introduktion till ämnesvalet Få låter sig övertygas av någon som hävdar sin ståndpunkt genom att komma med svar utan motiveringar. Varför? Därför. Ja, men varför är det så? Därför att det är så. När den som inte motiverar sin åsikt dessutom är den som skall fatta beslut om en viss sak, är det viktigt att de som berörs av beslutet förstår varför beslutet togs, inte bara själva beslutets innebörd. Därför krävs det enligt rättegångsbalken att domar motiveras. Beträffande beslut är dock skyldigheten att anföra skäl begränsad. Det är inte nödvändigtvis enbart parterna och ombuden som gynnas av motiveringsskyldighet. Ett krav på motivering bidrar till rättsordningens rationalitet genom bättre juridiska avgöranden en domare som har en stark önskan att komma till ett visst slut men inte kan motivera det måste komma till ett annat slut som han kan motivera. 2 Situationen får mig att tänka på en dikt av Esaias Tegnér från år Vad du ej klart kan säga, vet du ej: med tanken ordet föds på mannens läppar: det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta. Jag vill med detta inte påstå att anledningen till att prövningstillståndsbeslut inte motiveras i större utsträckning är att domstolen inte vore kapabel att göra det. Det är främst effektivitetsskäl som ligger bakom systemet med prövningstillstånd och den begränsade skyldigheten att motivera prövningstillstånden. Det krävs dock att en avvägning görs mellan effektivitetssträvan och det intresse en part har att förstå skälen bakom ett beslut. I denna uppsats undersöks om denna intresseavvägning är balanserad. 2 Bergholtz, Ratio et Auctoritas, s. 24 f. 13

14 1.2 Bakgrund Rättegångsbalken i 1734 års lag var i kraft i över 200 år men ersattes efter en lång och omfattande beredning år 1948 av den nuvarande nya rättegångsbalken (RB). 3 Genom 1948 års rättegångsbalk moderniserades rättegångsförfarandet och principerna om muntlighet, omedelbarhet och koncentration infördes. 4 Prövningstillstånd till Högsta domstolen infördes år 1915 som den första begränsningen i fullföljdsrätten, på grund av att trycket på Högsta domstolen började bli för stort. 5 Någon begränsning av fullföljdsrätten till andra instans infördes i sin första form genom lag (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden (småmålslagen). Detta kom att innebära att prövningstillstånd till hovrätten krävdes under vissa begränsade förutsättningar. När småmålslagen år 1988 upphävdes, infördes prövningstillståndsregeln i RB 49 kap. 12 med endast några språkliga ändringar. 6 Detta prövningstillståndskrav träffade dock inte den stora merparten av de mål som handlades i tingsrätterna. Det var först genom processreformen En modernare rättegång reformering av processen i allmän domstol (EMR), som trädde i kraft den 1 november år 2008, som krav på prövningstillstånd till hovrätt infördes för alla dispositiva tvistemål, om inte annat är föreskrivet. 7 Reformens övergripande syfte är att effektivisera och modernisera rättegångsförfarandet genom bland annat användandet av modern teknik såsom ljud- och bildupptagning. 8 Den för denna uppsats relevanta förändring som reformen medfört är dock prövningstillståndskravet för tvistemål i hovrätten. Prövningstillståndskravet innebär att hovrättens främsta roll numera är att kontrollera och 3 Modéer, Den stora reformen, SvJT 1999, s Wersäll & Heimer, Prövningstillstånd i hovrätten, SvJT 2012, s Modéer, a.a. s Prop. 1986/87:89 s Se SFS 2007:636 och SFS 2005: Prop. 2004/05:131 s

15 rätta eventuella felaktigheter i de tingsrättsavgöranden som överklagas. 9 Hovrätten behöver därför inte göra en fullständig prövning av mål där det i ett tidigt skede står klart att klaganden inte har några utsikter till framgång. 10 Prövningstillståndskravets främsta syfte är således att öka effektiviteten i processerna i de allmänna domstolarna. Troligtvis hade detta effektivitetssträvande inte fått samma genomslag om hovrätten hade haft en långtgående skyldighet att motivera beslut om prövningstillstånd. Denna vinst i effektivitet görs dock på bekostnad av parters och ombuds intresse att få förklarat för sig varför prövningstillstånd meddelades eller inte meddelades i ett visst mål. Det är inte endast parterna och ombuden i det mål som är under hovrättens prövning i prövningstillståndsfrågan som har nytta av att få prövningstillståndsbeslutet motiverat, utan även parter och ombud i kommande tvister har intresse av att veta hur hovrätten resonerar i prövningstillståndsfrågor. Den intresseavvägning som gjorts i Sverige beträffande denna fråga innebär att en hovrätt som inte meddelar prövningstillstånd inte behöver anföra några skäl till varför beslutet blev på det sättet. 11 Hovrätterna brukar dock tillfoga besluten att inte meddela prövningstillstånd standardmotiveringar som är möjliga att applicera på samtliga överklagade avgöranden. Dessa motiveringar bidrar sällan till konkret förståelse för varför utgången blivit som den blivit. 9 Ekelöf & Edelstam, Rättsmedlen, s Wersäll & Heimer, Prövningstillstånd i hovrätten, SvJT 2012, s Se kap. 3.2 nedan. 15

16 1.3 Syfte och frågeställningar I denna uppsats analyseras hovrättens skyldighet att motivera prövningstillståndsbeslut. Frågan om motiveringsskyldighet för prövningstillståndsbeslut är nära sammankopplad med rätten till en rättvis rättegång som stadgas i den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR) art. 6, vilket innebär att det europarättsliga perspektivet är av stort intresse för undersökningen. Rätten till en rättvis rättegång inom skälig tid föreskrivs även i Regeringsformen (RF) 2 kap. 11. För att kunna analysera lämpligheten av en utökad motiveringsskyldighet av prövningstillståndsbeslut krävs att en analys av prövningstillståndsprövningen också görs. Syftet med uppsatsen är att komma med förslag på hur prövningstillståndsförfarandet i hovrätten skulle kunna förbättras genom att bli effektivare samtidigt som det blir tydligare och rättssäkrare för parterna. Fördelarna och nackdelarna som följer med en ökad respektive minskad motiveringsskyldighet för hovrätten rörande prövningstillståndsbeslut utreds i syfte att besvara följande frågeställningar. - Bör hovrättens prövningstillståndsprövning gå till på samma sätt som idag? - Bör hovrättens prövningstillståndsbeslut motiveras i annan utsträckning än vad som görs idag? - Är den nuvarande omfattningen av hovrättens motivering av prövningstillstånd förenlig med EKMR? 16

17 1.4 Metod och avgränsning Den metod som används för uppsatsen är så kallad klassisk rättsdogmatisk metod. Detta innebär att uppsatsen, med utgångspunkt i de befintliga rättskällorna, söker fastställa innebörden av de rättsregler som finns (de lege lata) samt hur reglerna borde vara (de lege ferenda). 12 Den hierarkiska ordningen för materialet som används är lagtext, förarbeten, praxis och slutligen doktrin. 13 Det finns ett stort antal beslut från hovrätterna där prövningstillstånd inte meddelats. Dessa beslut är dock föga relevanta för studien av motiveringsskyldighetens omfattning vid prövningstillståndsbeslut, eftersom de sällan innehåller någonting annat än upprepning av lagtexten i rättegångsbalken. Att studera dessa beslut närmare skulle därför inte tillföra någonting för min undersökning. Istället har Europadomstolen för mänskliga rättigheters (Europadomstolens) praxis varit relevant, vilken finns att tillgå på Europadomstolens hemsida. 14 Ett fåtal rättsfall från de svenska domstolarna har dock använts för att exemplifiera olika delar av prövningstillståndsmotiveringen. Dessa har inte valts på grund av deras rättskällemässiga värde. Användandet av dessa exemplifierande rättsfall kan alltså ses som avsteg från den klassiska rättsdogmatiska metod som annars används. Det är tydligt att prövningstillståndskravet i hovrätten haft prövningstillståndskravet i Högsta domstolen som förebild. 15 Genomgående i uppsatsen görs därför jämförelser och paralleller dras mellan hovrättens och Högsta domstolens förfaranden. Tankarna bakom prövningstillstånd i tvistemål i hovrätten och prövningstillstånd i brottmål i hovrätten skiljer sig åt. I brottmål måste helt andra hänsyn tas, eftersom partsförhållandena och följderna av ett rättsligt avgörande skiljer sig väsentligt från 12 Se Lehrberg, Praktisk juridisk metod, s. 203 f. 13 Se Kleineman, Rättsdogmatisk metod, s. 21 ff Se prop. 2004/05:131 s

18 vad som gäller för tvistemål. 16 Prövningstillståndskrav finns på grund av detta endast i mycket begränsad omfattning i brottmålsprocessen, se RB 49 kap. 13. Prövningstillstånd i brottmål kommer inte beröras i denna uppsats utom i den utsträckning det är motiverat, så som exempelvis beträffande vissa europarättsliga principer eller argument. Inom europarätten har konstaterats att medlemsstaterna har en större handlingsfrihet att införa restriktioner i rätten att överklaga i mål som rör medborgerliga rättigheter och skyldigheter än i brottmål. 17 Möjligheterna att införa begränsningar i rätten att överklaga är alltså lika stor eller större i tvistemål än i brottmål. Vad som gäller i brottmål gäller därför åtminstone som en lägsta nivå även i tvistemål. Prövningstillståndsgrundernas benämning har kommit att ändras från dispensgrunder till tillståndsgrunder eller fall. Istället för till exempel prejudikatdispens heter det nu följaktligen prejudikatfall. I denna uppsats används det nya språkbruket genomgående. 1.5 Disposition Av naturliga skäl tenderar de tidigare kapitlen att bli mer deskriptiva och mindre analyserande än de senare, eftersom ramarna och grunderna för uppsatsen måste klargöras i början. Efter det inledande kapitlet behandlas därför i kapitel 2 grundläggande förutsättningar och fakta beträffande överprövning. De olika instansernas funktioner i instansordningen klarläggs och skillnaderna dem emellan tydliggörs. Ett tydliggörande av vad hovrättens funktion är och vad den bör vara är av stor betydelse för att kunna föra fram fördelarna och nackdelarna med en utökad respektive minskad motiveringsskyldighet för hovrätten beträffande prövnings- 16 Även Sveriges olika konventionsåtaganden gör det svårare att begränsa möjligheten till prövning i flera instanser i brottmål. Se art. 2 i det sjunde tilläggsprotokollet till EKMR, art. 14:5 i 1966 års FN-konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och prop. 2004/05:131 s. 174 f. 17 Se De Ponte Nascimento mot Storbritannien, ansökan nr 55331/00, 31 januari 2002, s

19 tillståndsbeslut. Därefter förklaras Europadomstolens funktion och överprövningsrätten enligt EKMR och slutligen behandlas prövningstillståndskravet som införts genom EMR-reformen. Kapitel 3 behandlar motiveringen av prövningstillstånd och inleds med ett klargörande av hur omfattningen av motiveringsskyldigheten skiljer sig beträffande olika slags avgöranden. Därefter beskrivs och analyseras den nuvarande motiveringen av prövningstillstånd. I kapitel 3.4 ifrågasätts om motivering av prövningstillståndsbeslut över huvud taget är någonting eftersträvansvärt. I kapitel 3.5 analyseras den Europarättsliga utvecklingen på området och huruvida hovrätterna i Sverige uppfyller kravet på en rättvis rättegång när beslut om prövningstillstånd meddelas. I kapitlet därefter analyseras hovrätternas prövningstillståndsprövning och det undersöks därvid om det vore rimligt att ålägga hovrätterna en utökad motiveringsskyldighet samt om det bör vidtas några andra förändringar beträffande prövningstillståndsprövningen. I kapitel 4 anläggs ett de lege ferenda-perspektiv på det som har framkommit i uppsatsen och konkreta förslag på utformningen av motiveringsskyldigheten beträffande beslut att meddela och beslut att inte meddela prövningstillstånd framförs. Utöver detta ges förslag på hur prövningstillståndsprövningen skulle kunna utformas för att vara mer ändamålsenlig. Slutligen sammanfattas i kapitel 5 resultatet av uppsatsen. Där framförs även de slutsatser jag kommit fram till beträffande förfarandet för prövningstillståndsprövningen och motiveringsskyldighetens omfattning och förenlighet med europarätten. 19

20 20

21 2 Överprövning 2.1 Inledning Innan fokus riktas på frågan om hovrättens prövningstillståndsbeslut borde motiveras eller inte skall i detta kapitel något sägas om rätten till överprövning generellt och vad ett rättsmedel är. Därefter nämns något om instansordningen och de olika instansernas respektive funktion och slutligen berörs de förändringar som EMR har medfört till rätten till överprövning. 2.2 Rättsmedel Efter det att ett domstolsavgörande meddelats finns det vissa instrument en part som inte är nöjd med avgörandet kan använda för att försöka ändra avgörandet. 18 Dessa instrument benämns rättsmedel och delas upp i allmänna och särskilda samt devolutiva och icke-devolutiva. 19 Allmänna rättsmedel kan användas mot avgöranden som inte har vunnit laga kraft, medan särskilda rättsmedel, under strängt begränsade förutsättningar, kan användas mot avgöranden som har vunnit laga kraft. 20 Om användandet av rättsmedlet innebär att målet förs vidare till en högre instans är det ett så kallat devolutivt rättsmedel, medan om det innebär att målet återupptas av samma instans är det ett icke-devolutivt rättsmedel. 21 Om ena parten efter genomförd huvudförhandling i tingsrätten överklagar avgörandet till hovrätten innan avgörandet vunnit laga kraft, begagnar sig parten således av ett allmänt, devolutivt rättsmedel. Om en part uteblir från huvud- 18 Welamson & Munck, Rättegång VI, s Welamson & Munck, a.a. s Welamson & Munck, a.a. s Ekelöf & Edelstam, Rättsmedlen, s

22 förhandlingen och tredskodom meddelas mot denne, kan parten enligt RB 49 kap. 1 st. 3 och 44 kap. 9 st. 1 innan avgörandet vunnit laga kraft söka återvinning hos samma instans som meddelade tredskodomen. Parten använder i det fallet ett allmänt, icke-devolutivt rättsmedel eftersom samma instans gör den nya prövningen. Om parten inte använder rättsmedlet innan avgörandet vunnit laga kraft, så vinner domen enligt RB 17 kap. 11 st. 1 rättskraft och blir i princip orubblig. 22 Principen om rättskraft fyller en viktig trygghetsfunktion för den vinnande parten men får inte drivas för långt. Framstår ett lagakraftvunnet avgörande som materiellt uppenbart oriktigt eller har avgörandet tillkommit efter en procedur i vilken väsentliga processuella rättssäkerhetsgarantier blivit åsidosatta, skulle tilltron till rättsskipningen försvagas om avgörandet upprätthölls. 23 Under sådana förutsättningar kan den förfördelade parten använda sig av ett särskilt rättsmedel såsom ansökan om resning, återställande av försutten tid eller klagan över domvilla, se RB 58 kap. 1 och 11, samt 59 kap De nationella domstolarnas funktion Instansordningen I enlighet med RF 1 kap. 8 finns det för rättsskipningen domstolar. Rättsväsendets uppgift är att sörja för medborgarnas rättstrygghet och rättssäkerhet samt att alla mål och ärenden vid domstolarna handläggs på ett rättssäkert och ändamålsenligt sätt med rimliga handläggningstider. 24 Rättsordningen skall också främja rättsfriden och bör bidra till en enhetlig rättsutveckling Welamson & Munck, Rättegång VI, s Welamson & Munck, a.a. s Ds 2001:36 s Lindell, Civilprocessen, s

23 För civilrättsliga tvister i allmän domstol finns tre instanser: tingsrätten, hovrätten och Högsta domstolen. I tingsrätten skall alla ha rätt till en grundläggande prövning, hovrätten skall ha en överprövande, kvalitetssäkrande roll och Högsta domstolen skall vara en renodlad prejudikatinstans. 26 För att systemet skall fungera effektivt krävs denna funktionsfördelning mellan instanserna samt att respektive instans endast ägnar sig åt sådant som den är avsedd för. 27 För att tydliggöra skillnaderna mellan de olika instansernas roller i instansordningen kan man skilja mellan två viktiga funktioner: den partsinriktade och den samhälleliga. Den partsinriktade funktionen syftar till att avgörandet i det enskilda fallet skall bli materiellt riktigt, medan den samhälleliga funktionen är framåtriktad och syftar till att leda rättsutvecklingen och skapa en uniform rättstillämpning Tingsrätten Enligt RB 1 kap. 1 är tingsrätt allmän underrätt och första domstol om annat ej är föreskrivet. Tingsrättens uppgift är följaktligen att avgöra alla tvistemål, brottmål och ärenden oavsett storlek och svårighetsgrad och detta på ett sätt som inte lämnar utrymme för tvivel angående domstolens kompetens. 29 Så länge processförutsättningarna är uppfyllda och inga processhinder 30 föreligger finns i princip inga begränsningar i rätten att väcka talan i tingsrätten. Tyngdpunkten i rättsskipningen skall ligga i första instans, 31 vilket innebär att av de tre instanserna handlägger tingsrätten det största antalet mål. Tingsrättens funktion kan snarast beskrivas som renodlat partsinriktad, av vilket följer att tingsrättspraxis inte har speciellt högt prejudikatvärde. Det kan därför hävdas att domstolsväsendet i 26 Ekeberg, Överrätternas roll, SvJT 2014, s. 611 f. 27 Ds 2001:36 s Welamson & Munck, Rättegång VI, s Ds 2001:36 s Så som att talan väckts i fel forum, att part är omyndig, att part saknar processbehörighet, att lis pendens eller res judicata föreligger etc. Se vidare ang. detta Ekelöf & Boman, Rättegång II, s. 11 ff. 31 Ekeberg, a.a. s

24 fråga om struktur, anslag och personal bör ha formen av en pyramid med spetsen uppåt; mest personal och anslag bör då tingsrätten ha Hovrätten Hovrätten är överrätt i mål som fullföljs från allmän underrätt, vilket framgår av RB 2 kap. 1. Förutom denna roll är hovrätten första instans i vissa särskilda måltyper eller om så föreskrivs i lag, se RB 2 kap. 2. Hovrättens främsta uppgift som andra instans är att kontrollera de tingsrättsavgöranden som överklagas och att rätta eventuella felaktigheter. 33 Uppgiften skall vara att överpröva tingsrättens avgöranden, inte att ompröva dem, 34 vilket innebär att hovrätten i första hand är en garant för materiellt riktiga avgöranden. 35 Utöver detta har hovrätten också ett visst ansvar för rättsbildningen i samhället, genom att dess avgöranden kan vara vägledande, om än inte i samma utsträckning som Högsta domstolens. 36 De sex svenska hovrätterna är belägna i: Stockholm (Svea hovrätt), Jönköping (Göta hovrätt), Malmö (Hovrätten över Skåne och Blekinge), Umeå (Hovrätten för Övre Norrland), Göteborg (Hovrätten för Västra Sverige) och Sundsvall (Hovrätten för Nedre Norrland). Hovrätternas yttre organisation har inte, bortsett från mindre förändringar av indelningen i domkretsar, förändrats sedan år Skillnaden mellan processen i tingsrätten och hovrätten har på ett illustrerande sätt beskrivits som att tingsrättsprocessen är ett liv och kiv, där parter kommer med nya yrkanden och vittnen ändrar sina uppgifter, medan hovrättsprocessen mer 32 Ekeberg, Överrätternas roll, SvJT 2014, s Se Ds 2001:36 s. 68, prop. 2004/05:131 s. 171 och Lindell, Civilprocessen, s Ekeberg, a.a. s A.prop. s Se Ds 2001:36 s. 68, SOU 1995:124 s. 134 f. och a.prop. s SOU 2011:42 s

25 påminner om Anatomicum i Uppsala, där en grupp allvarsamma personer samlas runt en kropp som skall obduceras och bli föremål för en vetenskaplig analys. 38 Hovrätten kan alltså sägas i första hand ha en partsinriktad, retrospektiv och kontrollerande funktion. I andra hand har hovrätten en samhällelig funktion genom att skapa vägledande avgöranden Högsta domstolen Den högsta instansen i de allmänna domstolarna är Högsta domstolen. Av RB 3 kap. 1 framgår att Högsta domstolen är överrätt i mål som fullföljs från hovrätt. De nackdelar som medföljer ett treinstanssystem i förhållande till ett tvåinstanssystem, såsom ökad tidsutdräkt och ökade kostnader för processen, måste vägas mot intresset av att den som har rätt skall kunna få detta fastslaget inom en någorlunda rimlig tid och med måttlig ekonomisk insats. 39 I Sverige har den allmänna meningen länge varit att Högsta domstolen främst har betydelse som prejudikatinstans, 40 men det är först sedan reformen år 1971 som Högsta domstolen givits ställningen av en renodlad 41 prejudikatinstans. 42 Att parterna i det fall som Högsta domstolen prövar även får sin tvist avgjord på ett materiellt riktigt sätt kan således sägas vara endast en positiv biprodukt av prövningen. 43 Genom att möjligheten till prövningstillstånd i Högsta domstolen är mycket begränsad behöver inte det stora flertalet mål fördyras och försenas genom prövning i en tredje instans. 38 Ekeberg, En ännu modernare rättegång?, SvJT 2013, s Welamson & Munck, Rättegång VI, s. 129 f. 40 Se SOU 1938:44 s. 59 och 1969:41 s Det finns fortfarande speciella tillståndsregler i RB 54 kap. 10 p. 2 som möjliggör prövning när det föreligger grund för resning eller om domvilla har förekommit. Även annars om det föreligger synnerliga skäl till prövning, så som att utgången i målet i hovrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag får prövningstillstånd meddelas. Reglerna har tillkommit av framförallt praktiska skäl och kommer inte beröras i denna uppsats, se Welamson & Munck, a.a. s Se prop. 1971:45 s. 5 och Welamson & Munck, a.a. s Rollen som prejudikatinstans förtydligades än mer år 1989 då Högsta domstolen gavs rätt att meddela partiellt prövningstillstånd beträffande viss prejudikatfråga, se prop. 1988/89:78 s Galič, Does a Decision of the Supreme Court Denying Leave to Appeal Need to Contain Reasons? s. 161 f. 25

26 Kunde inte den högsta instansens rättsskipning ha både samhällelig funktion och partsfunktion genom att pröva samtliga överklagade avgöranden i syfte att säkerställa såväl att varje avgörande är korrekt som att rättsutvecklingen leds? Även om detta kan låta eftersträvansvärt är det troligtvis inte en ändamålsenlig lösning. Ju större domstolens målbelastning är och ju fler ledamöter som domstolen följaktligen måste ha, desto mer försvåras möjligheterna att sköta enhetligheten och konsekvensen i rättsskipningen och den enskilde ledamoten får allt svårare att överblicka domstolens verksamhet. 44 Slovenien utgör ett bra exempel för att illustrera de problem som uppstår om en instans har samhällelig funktion och partsfunktion i lika stor utsträckning. I Slovenien, som innan genomförandet av en processreform år 2008 hade en processlagstiftning från en tid präglad av kommunistiskt styre i Jugoslavien, hade de tvistande parterna en i princip obegränsad tillgång till prövning i högsta instans. 45 Sloveniens högsta domstol blev överbelastad med arbete, vilket resulterade i att domarna inte kunde lägga ned erforderlig tid på avgörandena och följaktligen meddelades varken välskrivna eller utförliga avgöranden. 46 Dessutom meddelades så många avgöranden att vare sig den högsta domstolens eller de lägre instansernas domare kunde hålla reda på alla prejudikat, vilket ledde till att inkonsekventa avgöranden meddelades. 47 Därutöver medförde den omfattande möjligheten till prövning i högsta instans att parterna inte lade vikt vid underinstansernas avgörande. 48 För att inte riskera att problem liknande dessa uppstår, måste således den högsta instansens funktion bestämmas till att antingen vara att skapa prejudikat eller att säkerställa att varje avgörande är materiellt riktigt. Det är ur rättssäkerhetssynpunkt 44 SOU 1969:41 s Galič, Does a Decision of the Supreme Court Denying Leave to Appeal Need to Contain Reasons? s Galič, a.a. s Galič, a.a. s Galič, a.a. s

27 väsentligt att ett mål kan prövas i mer än en instans. Däremot kräver rättssäkerhetsintresset knappast med någon större styrka att en part skall kunna gå vidare till även en tredje instans. 49 Att bestämma om domstolens funktion skall vara renodlat partsinriktad eller renodlat samhällelig är därför svårare beträffande hovrätten än Högsta domstolen. Det är ur rättssäkerhetssynpunkt acceptabelt att kraftigt begränsa möjligheten till prövning i den tredje instansen, medan en lika kraftig begränsning av möjligheten till prövning i andra instans inte är godtagbar. Hovrättens funktion i instansordningen är därför lite säregen, vilket måste beaktas vid begränsningen av möjligheten att få sin sak prövad. 2.4 Europadomstolen Europadomstolens funktion Det grundläggande rättighetsskydd som stadgas i EKMR ratificerades av Sverige år 1953 och utgör svensk lag sedan år Europadomstolen, som är en del av Europarådet, prövar bland annat enskilda klagomål om påstådda kränkningar av EKMR. 51 Europadomstolens domar är rättsligt bindande för den berörda staten. 52 I domen fastställer Europadomstolen om staten brutit mot konventionen eller inte. 53 Europadomstolen är dock inte en överinstans till nationella domstolar och myndigheter vilket innebär att den inte kan undanröja ett beslut fattat av en nationell myndighet eller domstol. 54 Det den däremot kan göra är att utdöma skadestånd till klaganden, om den funnit att en kränkning av konventionen har ägt rum Welamson & Munck, Rättegång VI, s. 129 f. 50 Se lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. 51 Manskligarattigheter.se/domar-och-beslut-mot-sverige. 52 Manskligarattigheter.se/domar. 53 A.http. 54 A.http. 55 A.http. 27

28 Efter det att Europadomstolen meddelat ett avgörande har båda parterna möjlighet att inom tre månader begära ny prövning inför domstolen i stor sammansättning, s.k. Grand Chamber. 56 Europadomstolen avgör utifrån målets principiella betydelse om prövning i stor sammansättning krävs; om inte prövning i stor kammare begärs eller beviljas, vinner avgörandet laga kraft. 57 Om Europadomstolen finner att det inte finns förutsättningar att pröva det ingivna klagomålet i sak, avvisas eller avskrivs klagomålet. 58 De flesta klagomål som ges in till Europadomstolen avvisas eller avskrivs; detta sker till exempel om klagomålet inte rör en rättighet som skyddas av konventionen eller om klagomålet är uppenbart ogrundat. 59 Avvisning eller avskrivning sker vanligtvis genom ett beslut som inte kan överklagas och som gäller omedelbart Rätten till överprövning enligt EKMR Europadomstolen har konstaterat att EKMR inte över huvud taget garanterar en rätt att överklaga ett tvistemålsavgörande samt att det inte är oförenligt med EKMR att kräva prövningstillstånd vid överklaganden. 61 Inte heller uppställs något krav för medlemsstaterna att ha en appellationsdomstol eller kassationsdomstol, men om en sådan domstol finns måste dess förfarande följa de grundläggande rättigheterna i EKMR art Såväl hovrätten som Högsta domstolen är appellationsdomstolar vilket betyder att rättegångsförfarandet måste följa EKMR art. 6 i samtliga instanser. Som nämnts ovan har prövningstillståndskravet till Högsta domstolen funnits sedan år Denna begränsning i rätten till prövning syftar dock dels till att säkerställa 56 Manskligarattigheter.se/domar. 57 A.http. 58 Manskligarattigheter.se/beslut. 59 A.http. 60 A.http. 61 Øvlisen mot Danmark, ansökan nr 16469/05, 30 augusti 2006, s Se Delcourt mot Belgien, ansökan nr 2689/65, 17 januari 1970, s. 11 som förvisso är en brottmålsprocess, men uttalandet i p. 25 st. 4 torde vara generellt, jfr De Ponte Nascimento mot Storbritannien, ansökan nr 55331/00, 31 januari 2002, s. 5. Se även prop. 2004/05:131 s Se Modéer, Den stora reformen, SvJT 1999, s

29 att Högsta domstolen utför den roll som den tilldelats och dels till att undvika att den överbelastas med oberättigade överklaganden. En sådan begränsning är förenlig med EKMR EMR Som förhoppningsvis framgått är det alltså inte eftersträvansvärt att ha ett domstolsväsende där alla parter alltid har en oinskränkt rätt till prövning i alla tre instanser. För att respektive instans funktion skall uppfyllas kan rätten att få sin sak prövad i en högre instans därför behöva begränsas. Tanken med instansordningen i Sverige är således att alla skall ha rätt till prövning i tingsrätten, om skäl föreligger även i hovrätten och om prejudikatintresse finns till och med i Högsta domstolen. Det var tänkt att en reform liknande EMR-reformen skulle ha trätt ikraft år 1998, 65 men det förslaget behövde återkallas på grund av att det inte skulle få nödvändig majoritet i riksdagen. 66 Det skulle dröja tio år innan EMR-reformen i november år 2008 kunde genomföras. Innan reformens ikraftträdande fick det stora flertalet mål som överklagades till hovrätten en ny fullständig prövning vilket med anledning av muntlighets-, omedelbarhets- och koncentrationsprincipen innebar att processen i hovrätten ofta blev mycket lik den i tingsrätten. 67 Rättegången i hovrätten skedde alltså många gånger i former som inte i någon större utsträckning beaktade att det faktiskt redan förekommit en rättegång om saken i tingsrätten. 68 Hovrättens prövning var således mer omfattande än vad som motiverades av dess funktion. 69 Detta medförde nackdelar i form av att överklagade måls handläggningstid riskerade att mer än fördubblas jämfört med icke överklagade mål. 70 Detta innebar att den 64 Borisenko och Yerevanyan Bazalt Ltd. mot Armenien, ansökan nr 18297/08, 14 april 2009, s. 5 f. 65 Se prop. 1996/97:131 s. 1 ff. 66 Se regeringen skrivelse 1996/97:168 och prop. 2004/05:131 s A.prop. s A.prop. s A.prop. s A.prop. s

30 berättigade parten behövde vänta längre än nödvändigt och att processkostnaderna blev högre än vad de behövde vara. 71 Likaså ledde det tidigare systemet utan prövningstillstånd till att parterna många gånger såg tingsrättsprocessen som endast en förberedelse inför hovrättsprocessen, där den egentliga rättsskipningen ägde rum, 72 vilket naturligtvis inte är eftersträvansvärt. 73 Det huvudsakliga syftet med reformen var att skapa en modern rättegångsordning som uppfyller kraven på en rättssäker, effektiv och ändamålsenlig handläggning av mål och ärenden. 74 Detta skulle åstadkommas genom en tydlig tyngdpunktsförskjutning från hovrätt till tingsrätt, 75 genom att utvidga prövningstillståndskravet till att omfatta alla domar och beslut i tvistemål samt genom att ändra ordningen för hur muntlig bevisning läggs fram i hovrätten. 76 Ett prövningstillståndskrav innebär inte att det på förhand är bestämt att vissa avgöranden inte får överklagas, utan överklagade avgöranden prövas i sak vid prövningstillståndsprövningen. 77 Denna tillståndsprövning är förvisso en summarisk prövning av om avgörandet skall få en fullständig prövning eller inte, vilket medför att prövningstillståndsprövningen ofta inte uppfattas som en egentlig prövning. 78 Prövningstillståndskravet i hovrätten finns i RB 49 kap. 12, där det stadgas att för att hovrätten skall pröva tingsrättens dom eller beslut krävs prövningstillstånd, om inte annat är föreskrivet. I RB 49 kap. 14 framgår vidare under vilka förutsättningar prövningstillstånd skall meddelas. Det finns fyra tillståndsgrunder: prövningstillstånd skall meddelas om det finns anledning att betvivla riktigheten av 71 Prop. 2004/05:131 s A.prop. s. 171 f. 73 Se vidare beträffande detta Fitger, Förhållandet mellan tingsrätts- och hovrättsprocess, SvJT 2008, s Ekeberg, En ännu modernare rättegång?, SvJT 2013, s Se Levén & Wersäll, En modernare rättegång hur har det gått?, SvJT 2011, s Ekeberg, a.a. s Lindell, Civilprocessen, s Lindell, a.a. s

31 det slut som tingsrätten har kommit till, om det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten kommit till, om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller om det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. Dessa tillståndsgrunder benämns vanligen ändringsfall, granskningsfall, prejudikatfall och extraordinära fall. Det kan här även noteras att för ärenden som inte skall handläggas enligt rättegångsbalken, 79 finns ett motsvarande stadgande beträffande överklagande av tingsrättsbesluts i lag (1996:242) om domstolsärenden (ÄL) 39. Prövningstillståndsreglerna medför att hovrätten på ett snabbt och för parterna kostnadsmässigt fördelaktigt sätt kan låta tingsrättens avgörande bli gällande i de fall där det för hovrätten är klart att en fullständig prövning inte skulle vara meningsfull. 80 På detta sätt har funktionsfördelningen mellan instanserna tydliggjorts. 81 Till skillnad från vad som gäller för Högsta domstolen är prövningstillståndsreglerna i hovrätten obligatoriska, vilket innebär att hovrätten skall överväga om det finns någon grund för prövningstillstånd oberoende av parternas argumentation. 82 Hovrätten skall också, oavsett parternas yrkanden, ingripa mot allvarliga rättegångsfel även om dessa inte kan sägas ha lett till materiellt oriktiga avgöranden. 83 Detta betyder dock inte att det inte finns anledning för klaganden att argumentera för varför prövningstillstånd skall meddelas, eftersom argumentation i frågan ökar sannolikheten för att domstolen uppmärksammar inte endast denna ståndpunkt utan också anslutande eller helt andra aspekter Såsom förordnande av skiljeman enligt aktiebolagslagen (2005:551), dödande av förekommen handling etc. 80 Fitger, Förhållandet mellan tingsrätts- och hovrättsprocess, SvJT 2008, s Ekeberg, En ännu modernare rättegång?, SvJT 2013, s. 173 f. 82 NJA 2011 s. 843, se särskilt Högsta domstolens domskäl p Ds 2001:36 s Bylander, Prejudikat-pt i hovrätt, kap

32 32

33 3 Motivering av prövningstillståndsbeslut 3.1 Inledning När Högsta domstolen beslutar att inte meddela prövningstillstånd behöver den inte motivera varför den kommit till det beslutet. 85 På grund av detta har det ansetts att inte heller hovrätten behöver motivera sina beslut att inte meddela prövningstillstånd. 86 Som framförts i det föregående kapitlet har dock Högsta domstolen och hovrätten skilda funktioner i instansordningen. Att utan vidare anföra samma argument som för Högsta domstolen i beslutsmotiveringsfrågan för hovrätten väcker därför enligt min mening betänkligheter. I det följande undersöks om det vore lämpligt att hovrätten motiverade sina beslut att inte meddela prövningstillstånd i större utsträckning än vad som nu görs. I detta kapitel skall först och främst klargöras vilken typ av avgöranden som måste motiveras, därefter analyseras huruvida det över huvud taget vore eftersträvansvärt att hovrätten motiverade sina prövningstillståndsbeslut. Slutligen granskas prövningstillståndsprövningen i hovrätterna i syfte att utreda hur en eventuell motiveringsskyldighet skulle kunna utformas. 3.2 Vad måste motiveras? Rättegångsbalkens nomenklatur I rättegångsbalken används olika termer för olika slags avgöranden. Av RB 17 kap. 1 mom. 1 framgår att rättens avgörande av saken sker genom dom. Saken definieras inte i lag men torde i detta sammanhang vara frågan om huruvida 85 Se NJA II 1943 nr 1 s. 221 och SOU 2012:93 del I s Se prop. 2004/05:131 s

34 käromålet skall helt eller delvis bifallas eller om det i stället skall ogillas. 87 Av samma lagrum framgår i mom. 2 att annat rättens avgörande träffas genom beslut. Av mom. 3 i samma lagrum stadgas att beslut, varigenom rätten annorledes än genom dom skiljer saken från sig, så ock högre rätts beslut i fråga, som dit fullföljts särskilt, är slutligt beslut. E contrario är andra beslut än då rätten skiljer sig från saken icke slutliga beslut, vilket innebär att det finns tre olika slags avgöranden dom, slutligt beslut och icke slutligt beslut. När en tingsrätt avgör ett mål i sak sker detta följaktligen genom dom. Om den part som domen gått emot överklagar domen prövar hovrätten om prövningstillstånd skall meddelas. Om hovrätten meddelar prövningstillstånd så görs det genom beslut, eftersom det inte är ett avgörande av om käromålet skall bifallas eller ogillas (saken). Beslutet är vidare inte slutligt eftersom hovrätten genom beslutet inte skiljer sig från saken utan målet skall handläggas i hovrätten. Om hovrätten däremot inte meddelar prövningstillstånd, görs det genom ett slutligt beslut eftersom hovrätten därmed skiljer sig från saken Rättegångsbalkens beslutsmotiveringsfrivillighet Om avgörandet är en dom, ett slutligt beslut eller ett icke slutligt beslut får konsekvenser för om avgörandet måste motiveras och för vad avgörandet i övrigt måste innehålla. En dom skall enligt RB 17 kap. 7 avfattas skriftligen och bland annat ange domslutet, parternas yrkanden och invändningar samt domskäl med uppgift om vad som är bevisat i målet. Beträffande slutliga beslut skall enligt RB 17 kap. 12 vad som stadgas i RB 17 kap. 7 endast tillämpas om det behövs med hänsyn till frågans beskaffenhet. Enligt RB 17 kap. 13 skall icke slutliga beslut endast i den utsträckning det behövs ange de skäl som det grundas på. En motsvarande bestämmelse finns i ÄL Se Ekelöf & Edelstam, Rättegång I, s. 43 och Ekelöf, Processuella grundbegrepp, s. 64 ff., jfr dock Olivecrona, rätt och dom, s. 258 ff. 34

35 En dom skall således motiveras genom domskäl medan varken slutliga eller icke slutliga beslut måste motiveras om inte frågans beskaffenhet föranleder motivering. Det finns dock inget hinder för att motivera ett beslut; tvärt om anförs det i motiven till rättegångsbalken att ett slutligt beslut i regel bör ange de skäl beslutet grundas på men att det i vissa fall inte är nödvändigt. 88 Som exempel på när slutligt beslut inte behöver motiveras nämns när Högsta domstolen inte meddelar prövningstillstånd Den nuvarande motiveringen Motivering av beslut att inte meddela prövningstillstånd Hovrätten har sedan en tid tillbaka börjat förse sina beslut att inte meddela prövningstillstånd en standardiserad motivering, trots att det i förarbetena har konstaterats att en sådan skyldighet inte finns. De standardiserade motiveringarna ser vanligtvis ut enligt följande. 90 Det överklagade avgörandet får prövas av hovrätten bara om hovrätten har gett prövningstillstånd. Prövningstillstånd ska ges om - det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till, - det inte går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till utan att prövningstillstånd ges, - det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre domstol, eller - det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. Hovrätten har gått igenom målet och kommit fram till att det inte finns skäl att ge prövningstillstånd i detta fall. 88 NJA II 1943 nr 1 s Se NJA II 1943 nr 1 s. 221 och SOU 2012:93 del I s Se t.ex. Svea hovrätts beslut , mål nr T

36 På motsvarande sätt men anknutet till tillståndsgrunderna för prövningstillstånd i Högsta domstolen, har Högsta domstolen också börjat motivera sina beslut att inte meddela prövningstillstånd. 91 För att Högsta domstolen ska pröva ett överklagande av detta slag krävs prövningstillstånd. Prövningstillstånd får meddelas om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen. Därutöver får prövningstillstånd meddelas i undantagsfall, nämligen när det finns synnerliga skäl för en prövning i Högsta domstolen. Högsta domstolen har gått igenom materialet. Det har inte kommit fram något skäl att meddela prövningstillstånd. Följaktligen är skälen för besluten att inte meddela prövningstillstånd normalt sett varken för hovrätten eller för Högsta domstolen individualiserade och några konkreta omständigheter berörs inte. Motiveringen går därför att applicera på beslut att inte meddela prövningstillstånd för samtliga överklagade avgöranden. Beslutsskäl som är standardiserade i så här hög grad kräver givetvis inte någon arbetsbörda att tala om, men ger heller inte mycket ledning för den part som överklagat Motivering av beslut att meddela prövningstillstånd Förutom i något enstaka undantagsfall har hovrätten inte i samband med att den meddelat prövningstillstånd klargjort vilken av tillståndsgrunderna som den funnit vara för handen. Det händer däremot att Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen tillhandahåller en så kallad uppsläppandemening när de beslutar att meddela prövningstillstånd. I uppsläppandemeningen förklaras kort och koncist vad som föranlett prövningstillståndet. Högsta förvaltningsdomstolens uppsläppandemening kan se ut enligt följande Se t.ex. Högsta domstolens beslut , mål nr Ö Se Regeringsrättens beslut , mål nr

37 Kammarrätten har inför sin prövning av en begäran om att få en CD-skiva utlämnad inte tagit del av innehållet utan endast informerats om detta av den berörda myndigheten i dess lokaler. Fråga om kammarrättens utredningsansvar. Genom att förklara för parterna vilken fråga domstolen funnit betydelsefull att pröva kan parterna koncentrera sin processföring till dessa delar och undvika att tid nedläggs på delar som domstolen funnit irrelevanta ur prövningstillståndshänseende. Uppsläppandemeningen liknar till viss del den förklaring som ges då partiellt prövningstillstånd meddelas; se kapitel strax nedan Motivering av beslut att meddela partiellt prövningstillstånd Enligt RB 49 kap. 14 a st. 1 får prövningstillstånd i hovrätten begränsas till att gälla en viss del av en dom eller ett slutligt beslut, om utgången i den delen inte kan påverka andra delar av det överklagade avgörandet. När prövningstillståndet begränsas på detta sätt måste domstolen meddela parterna vilken del av domen eller det slutliga beslutet som beviljats prövningstillstånd. I ett mål från 2009, 93 meddelade hovrätten partiellt prövningstillstånd. Tingsrätten hade förpliktat svaranden att till käranden utge fyra olika kapitalbelopp jämte rättegångskostnader. Svaranden överklagade detta och partiellt prövningstillstånd meddelades beträffande ett av de fyra kapitalbeloppen jämte rättegångskostnaderna hänförliga till det kapitalbeloppet. I hovrättens motivering av beslutet tydliggjordes vilket av kapitalbeloppen som prövningstillståndet avsåg samt vissa andra förtydliganden beträffande de hänförliga rättegångskostnaderna. Vad prövningstillståndet avser blir därigenom tydligt. Detsamma gäller för Högsta domstolen. Enligt RB 54 kap. 11 får prövningstillstånd begränsas till att gälla en viss fråga i målet, vars prövning är av vikt för 93 RH 2009:96. 37