Rättssystemets uppbyggnad - Portugal

Transkript

1 Rättssystemets uppbyggnad - Portugal Överklagande med ordinära och särskilda rättsmedel Domstolsavgöranden kan överklagas av olika skäl: för att rätta till fel, oklarheter eller tvetydigheter, för att få avgörandet upphävt, för att ändra beslut om rättegångskostnader och böter, för att rätta till uppenbara fel i fråga om vilken rättsregel som ska tillämpas eller den juridiska kvalificeringen av fakta samt för att påpeka omständigheter som skulle ha lett till en annan dom, men som domstolen av misstag eller av andra skäl inte har tagit hänsyn till. Överklagandet har till syfte att få till stånd en ny prövning av frågor som har bedömts i lägre instans och ändra den lägre instansens dom. Överklagande kan ske med ordinära eller särskilda rättsmedel. De ordinära rättsmedlen används för att överklaga avgöranden som ännu inte har vunnit laga kraft, det vill säga där överklagandefristen ännu inte har gått ut. De särskilda rättsmedlen används för att ändra avgöranden som redan har vunnit laga kraft. I Portugal finns tre ordinära sätt att överklaga från första och andra instans: apelação, revista och agravo. De särskilda rättsmedlen är resning (revisão) och invändning från tredje man (oposição de terceiro). Överklagandet ska lämnas in till den domstol som är överordnad den domstol vars dom överklagas. Ordinära rättsmedel De ordinära rättsmedlen för avgöranden i första instans är apelação och agravo. Apelação används för att överklaga en slutlig dom eller ett beslut under förhandlingen (despacho saneador) ett beslut som fattas när alla inlagor har kommit in och innehåller en redogörelse för saken och det material som ska ligga till grund för domen, och där man skiljer mellan vad som är otvistigt i målet och vad som kräver ytterligare utredning. Agravo används för att överklaga avgöranden som inte kan överklagas genom apelação. Överklagande av avgöranden i andra instans sker genom revista eller agravo. Revista används för att överklaga en appellationsdomstols dom i sakfrågan, om man anser att domen grundar sig på felaktig rättstillämpning. Agravo används för att överklaga avgöranden som inte kan överklagas genom revista. Beloppsgränser för att överklaga Det finns beloppsgränser för att överklaga domar. -1-

2 Appellationsdomstolens avgöranden får överklagas om de gäller mer än ,94 euro. Underrätternas avgöranden får överklagas om de gäller mer än 3 740,98 euro. Särskilda rättsmedel De särskilda rättsmedlen är resning och invändning från tredje man. Domar som har vunnit laga kraft kan bli föremål för resningsansökan i följande fall: a) Om det av en brottmålsdom som har vunnit laga kraft framgår att domaren eller domarna har begått tjänstefel, tagit emot mutor eller begått annan oredlighet. b) Om en dom har byggt på falska handlingar, vittnesmål eller sakkunniguppgifter och det har påverkat målets utgång. Att handlingar är falska är dock inte skäl för resning, om denna fråga togs upp under rättegången. c) Om en handling kommer i dagen som parten inte kände till eller inte kunde använda sig av under rättegången och som är tillräcklig för att ändra domen till förmån för den förlorande parten. d) Om ett erkännande, en återkallelse av talan eller en förlikning som ligger till grund för domen har ogiltigförklarats i en lagakraftvunnen dom. e) Om ett erkännande, en återkallelse av talan eller en förlikning är ogiltig. f) Om en tredskodom har meddelats vid svarandens utevaro och det visar sig att denne inte har delgivits stämningen eller att stämningen är ogiltig. g) Om en dom strider mot en annan dom som tidigare har meddelats mellan parterna. Invändning från tredje man kan användas för att ändra en dom som grundades på en falsk handling och domstolen inte uppmärksammade detta, om domen inverkar negativt på tredje mans rätt. Avgöranden som kan överklagas Domar får endast överklagas om tvistens värde överstiger den beloppsgräns som gäller för domstolens behörighet och den part som överklagar har missgynnats med ytterligare mer än hälften av detta värde. Om det på goda grunder råder osäkerhet om hur mycket parten har missgynnats, beaktas endast tvistens värde. Oavsett tvistens värde får överklagande ske om domstolen har brutit mot regler om internationell domsrätt, antingen med avseende på målets art eller brott mot instansordningen eller att saken redan har avgjorts i en lagakraftvunnen dom. Avgöranden om tvisteföremålets värde, i accessoriska (avhängiga) frågor och om säkerhetsåtgärder får alltid överklagas om gränsvärdet för överklagande överskrids. Överklagande får alltid ske av en dom från en appellationsdomstol som strider mot en annan dom från samma eller en annan appellationsdomstol och som gäller samma rättsfråga som inte kan överklagas med ordinärt rättsmedel, om inte domen ändå är i linje med praxis från högsta domstolen. Oavsett tvistens värde får avgöranden om bostadshyresavtals giltighet eller fortbestånd alltid överklagas till appellationsdomstol. Slutligen kan avgöranden som står i strid med högsta domstolens fasta praxis alltid överklagas. -2-

3 Beslut som inte kan överklagas Rena rutinbeslut och beslut som bygger på skälighetsbedömningar kan inte överklagas. Vem kan överklaga? Bara den part som har förlorat kan överklaga (med undantag för det särskilda rättsmedlet invändning av tredje man). Personer som direkt berörs negativt av ett avgörande kan dock överklaga även om de inte är parter i målet eller endast är underordnade parter. Förlust av rätten till överklagande och avstående från överklagande Parterna kan förklara att de avstår från att överklaga, men avstående i förväg är giltigt endast om det görs av båda parterna. Den som har godkänt ett avgörande kan inte överklaga det. Godkännande av avgöranden kan ske uttryckligt eller underförstått. Underförstått godkännande kan utläsas av handlingar som är oförenliga med en avsikt att överklaga. Den som har överklagat kan fritt dra tillbaka sitt överklagande genom en ansökan till domstolen. Huvudöverklagande och anslutningsöverklagande Om båda parterna har förlorat i något avseende, måste varje part överklaga för att få avgörandet ändrat i den del som det går parten emot. Det överklagande som sker först kallas huvudöverklagande. Svaret på huvudöverklagandet kallas för anslutningsöverklagande. Huvudöverklagande ska ske inom vanlig tid och på vanligt sätt (se nedan under Överklagandefrist ). Anslutningsöverklagande ska lämnas in inom 10 dagar från dagen för delgivningen av domstolens beslut att tillåta huvudöverklagandet. Om den som har överklagat först drar tillbaka överklagandet, om överklagandet inte leder någon vart eller om domstolen inte får kännedom om överklagandet, blir anslutningsöverklagandet utan verkan. Samtliga kostnader ska betalas av huvudklaganden. Avstående från överklagande eller uttryckligt eller underförstått godkännande av domen av en av parterna hindrar inte anslutningsöverklagande, om motparten har överklagat domen (om inte en uttrycklig förklaring med motsatt verkan avges). Om domstolen tillåter huvudöverklagandet, kan även anslutningsöverklagande tillåtas, trots att den överklagade domen är till nackdel för den anslutande parten till ett värde som är lika med hälften eller mindre än hälften av gränsvärdet för domstolens behörighet. Utvidgning av överklagandet till att omfatta en medpart som inte har överklagat Om en part överklagar, omfattar överklagandet även dennes medparter i ärenden där det råder s.k. nödvändig processgemenskap (dvs. att det råder en lagstadgad skyldighet för alla inblandade att delta i målet). -3-

4 När det inte råder nödvändig processgemenskap gäller överklagandet även till förmån för andra personer a) om sådana personer, till den del de har ett gemensamt intresse, har samtyckt till överklagandet, b) om deras rätt väsentligen är beroende av klagandens rätt, eller c) om de är solidariskt betalningsansvariga, såvida inte grunderna för överklagandet i huvudsak endast angår klaganden. En medpart med nödvändig processgemenskap och personer som omfattas av punkterna b) och c) kan när som helst inta ställning som huvudklagande. Subjektiv och objektiv begränsning av överklagandet Om det finns flera parter på den sida som har vunnit mål, ska beslutet om att tillåta överklagande delges till alla dessa parter. Den klagande får dock begränsa sitt överklagande till att gälla bara en eller några av de vinnande parterna (om det inte råder nödvändig processgemenskap mellan dem). Om domslutet innehåller flera separata beslut, kan den klagande begränsa överklagandet till att gälla något eller några av besluten, bara det klart anges vilket eller vilka beslut som överklagas. Om klaganden inte anger vilken del av domslutet som överklagas, anses överklagandet omfatta alla delar av domslutet som har gått den klagande emot. I sin sakframställning kan den klagande uttryckligen eller underförstått begränsa överklagandets omfattning. Den del av domen som inte överklagas får inte ändras på ett sätt som är till nackdel för den överklagande eller påverkas av att målet avskrivs. Överklagandefrist Fristen för att överklaga är tio dagar räknat från den dag då domen delgavs. Om parten har uteblivit från rättegången och inte ska delges i bostaden, räknas fristen från dagen för domens offentliggörande. I fråga om beslut som fattas under rättegången löper fristen från den dag beslutet fattas, om parten varit närvarande vid eller har kallats till förhandlingen. Annars gäller reglerna i föregående stycke. I andra fall, där delgivning inte måste ske, löper fristen från den dag den berörde fick kännedom om avgörandet. Om en part ger sig till känna inom tio dagar efter det att avgörandet har offentliggjorts, ska domen eller beslutet delges och fristen börjar löpa från dagen för delgivningen. FÖRFATTNINGSDOMSTOLEN (TRIBUNAL CONSTITUCIONAL) Talan kan väckas vid författningsdomstolen mot domstolsavgöranden a) som innebär att en norm inte tillämpas på grund av att den strider mot författningen, b) som innebär att en norm tillämpas vars författningsenlighet har ifrågasatts i målet, -4-

5 c) som innebär att en lagbestämmelse inte tillämpas på grund av att den är grovt lagstridig, d) som innebär att en regional bestämmelse inte tillämpas på grund av att den strider mot den aktuella autonoma regionens författning eller allmänt tillämplig lagstiftning, e) som innebär att en lag utfärdad av ett självständigt organ inte tillämpas på grund av att den strider mot den autonoma regionens författning, f) som innebär att en norm tillämpas vars lagstridighet har ifrågasatts i målet på grunder som anges i punkterna c, d och e. Om den norm som har satts åt sidan härrör från en internationell konvention, en lag eller en förordning är det allmänna ombudet (Ministério Público) skyldigt att väcka talan i fall som avses i punkterna a och c. Talan i de fall som avses i punkterna b och f får endast föras av den part som har väckt frågan om författnings- eller lagstridighet. Talan kan även väckas vid författningsdomstolen mot domstolsavgöranden som innebär att en norm tillämpas som författningsdomstolen tidigare har funnit vara författnings- eller lagstridig. Det allmänna ombudet är i sådana fall skyldigt att väcka talan. Författningsdomstolen prövar bara frågor som gäller författnings- eller lagstridighet. -5-