Arne Björcks minnen. Nannie, far Oskar, Nannie, Frans, Johanna, Birgit och jag framför. Bilden från 1927.

Transkript

1 Arne Björcks minnen Mina förfäder i tre generationer känner jag som timmermän och skogshuggare på vintern och kvarnarbetare på sommaren. Min farfars far (Lars Eric Larsson ) kom till Gruvstugan sydväst om Ingelsby. Hans fru hette Stina Greta Persdotter ( ). Där växte min farfar (Frans Otto Larsson 'helige Frans' ) upp och jobbade där till 18 års ålder och flyttade då till Björka i Snavlunda hans bror flyttade också samtidigt till Tjälvesta. Vid Björka träffade han min farmor (Johanna Gustava Johansdotter ) som var piga där. När jobbet vid kvarnen tog slut flyttade de till Falla vid Skyllberg. (Till det hus som sedan blev Ruben Carlssons museum och flyttat 1989 till Lerbäcks hembygdsgård). Där började han att jobba i Valsverket i Skyllberg. Han lämnade en skräyxa som han hade ärvt till mig som ett minne av honom. Min farmor kom från Latåsen vid Västra Ny socken. Hennes far var förste dräng där och var den som gick först vid arbeten och ledde jobbet. Det blev konkurs där men han hade så mycket pengar att han kunde köpa en häst och vagn och en gris och flytta till Gudhammar vid södra änden av sjön Skagern. Min farmor var då sex år och fick gå efter och mota grisen. Den färden tog två dagar. Han blev rättare på gården och fick fin bostad. Efter ett par år hände dock en tragisk olycka när farmors mor ramlade in i öppna spisen och brände upp sig och dog. Farmor fick då ta över hushållet ända till hennes far hittade en ny kvinna. Hon motade dock bort barnen. Hennes bröder Gustav kom till Stockholm och Willhelm emigrerade till Amerika. Själv fick farmor ta flera pigplatser innan hon kom till Björkå vid Snavlunda Helige Frans och Johanna Larsson. Margit och broder Karl bosatta i Kårberg, mor Nannie, far Oskar, Nannie, Frans, Johanna, Birgit och jag framför. Bilden från I Falla köpte farfar lite mark och byggde ett hus som kallades Björkeberg. Även en lada, vedbod, källare och kallbod som användes för tvätt och matvarulagring. Farfar och farmor fick åtta barn Nannie, Anna, Gunhild, Oskar, Martha, Karl, Elsa och ett gossebarn som var dödfött. Min fars uppväxt var mycket sträng. Söndagarna skulle vara alldeles tysta inget stoj och lek. Han var med och byggde missionshuset Betania i Falla och dit skulle man gå varje söndag. Det var 3 rum och kök i Björkeberg och ett av rummen på ovanvåningen var pastorsrummet när han var på besök och sov över.

2 Det var speciell matordning i hemmet. Far och mor åt först och när de var färdiga fick barnen äta. Han uppfostrade också alla ynglingar och stävjade bus i valsverket. För det religiösa och uppfostran av brukets barn fick han namnet 'Helige Frans'. Flickorna ville komma hemifrån tidigt så de tog pigplatser. Alla utom Nannie som fick stanna hemma och sköta om hemmet med mor. Hon hjälpte också far och de grannar som byggde Betania att sköta om pappersarbetet där. Näst äldsta dottern Anna emigrerade tidigt till Amerika. Pojkarna fick börja vid Valsverket i Skyllberg vid 11 års ålder. Där fick min pappa Frans Oskar nytt namn direkt. Fadern Frans Otto hade samma initialer så löneutbetalaren Kriegholm på bruket sade att du bor i Björkeberg så du får heta Björk. Min far tog aldrig det namnet så för myndigheter och i alla papper kallades han Larsson men av alla personer i Skyllberg för Björk. (Jag tog dock namnet Björck. Var tvungen att lägga till ett c för att få byta). Min mor Nanny Larsson ( ) förfäder kom från Tiveden. Mormor Hanna och tagemorfar August Andersson från Markebäck. Han blev sedan kusk åt Bergkvist som hade garveri och färgeri i hamnen i Askersund. Det blev många långresor bl.a. till Örebro. Detta var långt med häst och vagn i början av 1900-talet. De flyttade då till Askersund och mormor blev kokerska på Stadshotellet. Där blev hon med barn med Emil Andersson (Joel Haugards pappa). Mor Hanna Andersson far Emil Andersson halvbroder Joel och halvsyster Maria här tillsammans med Karl-Magnus Svensson.

3 August Andersson med häst och vagn. August Aldor och Hanna Andersson 1927 vid Äsperud Här lite historia om honom: Askersunds Weckoblad och både tryckeriet och tidningen övertogs 1885 av Emil Andersson (då 23 år, död 1918). Han lät 1895 uppföra en röd tegelbyggnad vid Hospitalsgatan, som blev tidningens redaktion till slutet. Verksamheten blomstrade; bland annat trycktes Bibeln i Askersund omkring sekelskiftet. Tidningen utkom ursprungligen med ett nummer i veckan, från 1907 två gånger i veckan, från 1926 tre gånger. Upplagan nådde som mest 4200 exemplar. Han kunde dock inte gifta sig med henne men han underhöll familjen till hon slutade skolan. Han ordnade med bostad i Skyllberg och så att morfar fick börja på lantbruket som hästkörare. Det var han van vid. Av Emil fick de möbler till huset bredvid Äsperud. I huset till höger fick Hanna och August flytta in. Där fick hon en halvsyster som hette Karin men hon dog vid åtta års ålder. Även en halvbror som hette Aldor som jobbade på Skyllbergs lantbruk och blev 64 år. Min mamma fick arbete på Långsbergs slott i Skyllberg (det revs 1931). Mamma fick börja i köket hos en dam som hette Nilsson. Hon hade en son som hette Arne som tyckte mycket om min mamma för hon var så snäll mot honom. Hans mor var dock mycket sträng. När hon blev gift och kanske skulle få en son så ville hon att han skulle heta Arne. På 1910-talet träffade hon min pappa och de gifte sig på pingstafton Den 27 mars 1919 föddes jag och min syster Birgit 29 mars Min mor dog 39 år gammal i äggvita. Om det hade varit idag hade de klarat det fint. Enligt fadern helige Frans gällde ett giftemål livet ut. Därför fick han vid graven lova henne evig trohet. Han höll det löftet i 66 år då han blev 99 år och 9 månader.

4 Jag föddes i södra Tallegläntan i Skyllberg med hjälp av en ung barnmorska från Pålsboda som hette Maja Nilsson. Hon blev senare gift som Engström. Jag var det första barnet hon tog emot när hon som ny om till Skyllberg. Hon pratade mycket med mig senare för hon var så glad att det hade gått bra. Hon blev Skyllberg trogen hela livet. När jag var bara två dagar gammal kom grannen Erik Hultin upp till min mamma och sade att han ville ut och leka med mig. (Han är 4 år äldre än jag). Hon lovade dock att vi skulle gå ut senare när det blir varmare med mig i en barnvagn hon fått av halvbrodern Joel. Det var ovanligt då i Skyllberg att en arbetare hade en sådan barnvagn. Min mormor fick också Askersundstidningen i alla år som hon levde. Syster Birgit Larsson (Ingman). Så fick jag en syster när jag var 3 år. Hon fick namnet Birgit. Det var problem med den nyfödda flickan för hon var så liten. Far och mor fick värma vatten i två små flaskor och vira dessa i vadd och handdukar och lägga dem på båda sidor i den lilla låda som hon låg i. Det lyckades och hon överlevde men var liten i hela livet. Vi tog hand om varandra hela livet. När hon började skolan hade hon sällskap med mig från Skyllberg till Lerbäck. När det var barmark fick vi låna pappas cykel som hette Gripen. Den var mycket hög så jag fick cykla mellan ramen med Birgit på pakethållaren. Vid fem års ålder hade jag två nära kamrater. Det var Gunnar Ignell som var ett år äldre. Nästan varje förmiddag var jag hos honom och lekte. Han bodde i ett rött hus ett par hundra meter norrut vid dammen i Skyllberg. Den andra kamraten var Erik Hultin i samma hus. När han kom hem från skolan var han mycket intresserad att vara lärare för mig. Han lärde mig klockan, alfabetet och lärde mig skriva namnet vid 6 års ålder. Även multiplikationstabellen kunde jag då. Han var snäll men sträng för han tyckte jag lärde mig dåligt. Han var ju dock 4 år äldre. När vi träffats på äldre dagar och pratar om ungdomstiden tackar jag honom som min förste lärare. När jag började skolan gick jag dit med min mamma. När fröken läste upp namnen på barnen så var det ingen som svarade på Arne Larsson. Hon frågade igen men inget svar. Då reste sig min mamma och sade att alla kallar oss för Björk. Det blev en chock för mig. Björk var bara namnet i Skyllberg inte i några kyrkoböcker eller myndighetspapper. Min skoltid var rolig. Det blev dock inte som Gunnar och jag gjort upp i att sitt ihop för vi hade hört att det var bänkar för två (sådana som finns på Lerbäcks hembygdsgård).

5 För fröken placerade varannan pojke och varannan flicka för att det skulle bli lugnare. Jag fick sitt längst ner i salen med en flicka som hette Inga Andersson. Det ordnade sig dock bra. Efter en månad i skolan i Björkbacken i Skyllberg blev Inga sjuk. Hon fick eksem över hela kroppen. Varje dag efter skolan fick jag gå hem till henne med den läxa vi hade och ta med det hon hade gjort och böcker tillbaka. Min skolväg gick förbi där hon bodde. Hennes mamma bjöd nästan alltid på något gott. Inga blev bort nästan hela terminen. Till julen blev jag mycket överraskad när jag fick ett stort julpaket. Hennes föräldrar hade köpt en kostym till mig. Doktorn hade sagt att hon inte skulle bli bra förrän hon hade gift sig. Han menade väl bra i 20 års åldern. Därför beslutade vi att vi skulle gifta oss. Hennes hud blev grov och ett ärrigt ansikte. Som vuxen fick hon jobb som lärare. Vi blev dock inte gifta. Till vänster Björkbackens skola i Skyllberg. Till höger Lerbäcks skola 1930 lärare Gustav Bergkvist och Rut Larsson. Arne Björck längst upp till vänster. När jag började femte klass 1930 fick vi flytta till en ny skola i Lerbäck. Där fick jag en manlig lärare som hette Bergkvist. Även där fick jag sitta längst ner i salen dock fick vi nu var sin bänk. Många var lite rädda för Bergkvist och ville inte svara. Det var dock inte jag och andra tyckte man fick fördelar och var lite jobbiga. I träslöjden blev jag lite osams med Bergkvist för han bestämde vad man skulle göra och jag tyckte att det inte var några nyttiga saker Efter skolan fick jag börja i trädgården vid herrgården i Skyllberg. Det var ett roligt och omväxlande jobb både ute i trädgården och inne i köket med grönsaker som man fick putsa. Jag tyckte dock att det var dåligt betalt. Jag fick gå och äta mat hos farmor och faster och betala för det för min mor dog och fader Oskar flyttade hem till Falla från Tallegläntan. Min farfar Frans Otto (helige Frans) hade också dött samma år före min mamma. Det var innan han gick bort han sade till mig att skräyxan skulle sparas i släkten. För mig blev det rätt snart Skyllbergs lantbruket på sommaren och skogskörning med bandtraktor, maskinarbeten och snickeriarbete på vintern. Det första var en ny spannmålstork som vi monterade. Lärde mig och sedan andra potatisrensmaskinen. Rune Geschwindt och jag var också med och monterade hissar i flera hus. Vi på lantbruket blev ofta utlånade. Jag var ofta med el-avdelningen på linjearbeten och ibland byggnadsavdelningen då det var fart på husbyggandet var jag tre veckor utlånad till centralföreningen i Askersund för att bygga en spannmålstork inne i staden nere vid hamnen. De hade dåligt med folk som hade vana och bygget var mycket försenat. Det blev mycket långa dagar då det var bönder som stod och väntade på att det skulle bli klart.

6 Efter en tid med mycket täckdikning på sommaren och snickeriarbete på vintern fram till mars 1939 med min bästa kompis Rune Geschwint som var mycket styv och bra att arbeta. Då blev det en stor förändring. Jag blev kallad till mönstring i Hallsberg och bara efter en vecka blev jag inkallad. Det konstiga var att det var bara jag från Skyllberg. Jag hade räknat med att det var våren 1940 som skulle gälla. Jag fick biljett och inkallelse till A1 på Vallhallavägen 12 i Stockholm. De flesta som jag träffade där var lika förvånade som jag. Det visade sig dock att vi var uttagna till underbefälsutbildning så det var bara att godta. Det saknades många underbefäl i det svenska försvaret. Man ansåg att Europa just då var mer oroligt än normalt. Jag blev konstapel och furir på ett år och var bl.a. en månad på Strömsholm utanför Eskilstuna för ridutbildning. Sedan blev det Skåne och tre veckor hos Sara Leander på Lönnö. Vi tittade på bevakningen av Bråviken 1940 i mars kom mina kamrater in och det var tre från Skyllberg. Sedan blev det tre år i det militära. Först utbildning i Marma i norra Uppland. På vintern sedan vid finska gränsen där det var 47 grader som kallast. Jag var med och draggade efter lik vid den stora Armasjärviolyckan när en färja hade kantrat blev det gränsen mot Norge i Värmland på flera ställen. Där var jag med och tog 13 i besättningen från en flygande fästning. Det blev ganska odramatiskt för de var lyckliga av att ha störtat i Sverige. Jag var hemma några veckor på sommaren 1941 och träffade då Ewa som jag blev kär i. Snart blev det dock åter till Värmland och Charlottenberg fram till våren Det blev tre jular i fält. Den sista dock svår när jag hade Ewa hemma i Askersund. Arne Larsson (Björck) i Charlottenberg med tam kråka Ewa och jag träffades 1941 förlovade oss 1944 och gifte oss i september Ingvar föddes i oktober Han var gift med Siv och fick Fredrik och Martina. Sedan med Anneli och fick barnen Peter och Nina.

7 Ewa och Arne Larsson (Björck) 19 september 1946 Vad det gäller arbete så blev det sågverket i Rönneshytta som stabbläggare 1955 till det lades ner 1967 och de sista åren som tråddragare i fabriken i Kårberg. Vann kr på vinstspar så jag kunde ta pension lite tidigare så yngre kunde ta platsen.