PRODUKTRESUMÉ 1. LÄKEMEDLETS NAMN. Diklofenak T Orifarm 25 mg och 50 mg filmdragerade tabletter 2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Transkript

1 PRODUKTRESUMÉ 1. LÄKEMEDLETS NAMN Diklofenak T Orifarm 25 mg och 50 mg filmdragerade tabletter 2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING Diklofenakkalium 25 mg och 50 mg. Hjälpämne med känd effekt: sojaolja. För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt LÄKEMEDELSFORM Filmdragerad tablett. 25 mg: runda, bikonvexa tabletter, 6 mm i diameter, rosa färg. 50 mg: runda, bikonvexa tabletter, 9 mm i diameter, rödbrun färg. 4. KLINISKA UPPGIFTER 4.1 Terapeutiska indikationer Symtomatisk behandling av akut inflammatorisk sjukdom i muskuloskeletala systemet, primär dysmenorré och symtomatisk behandling av akuta anfall av migränhuvudvärk med eller utan aura. Symtomatisk korttidsbehandling av barn och ungdomar mot smärta relaterad till inflammatoriska infektioner i öra, näsa eller hals, t.ex. faryngotonsillit, otit (se avsnitt 4.4). Symtomatisk korttidsbehandling av barn och ungdomar mot akut postoperativ smärta efter mindre ingrepp. 4.2 Dosering och administreringssätt Dosering Dosering till vuxna för akuta inflammatoriska sjukdomar: mg dagligen uppdelat på 2 3 doser. Dosering till vuxna för migrän: 50 mg vid de första tecknen på migrän. Om anfallets styrka inte minskar inom 2 timmar kan ytterligare 50 mg tas. Den dagliga dosen ska inte överskrida 150 mg. Nedsatt njur- eller leverfunktion: Vid lätt till måttligt nedsatt njur- eller leverfunktion anses dosreduktion inte vara nödvändig. Allvarligt nedsatt funktion är kontraindicerad. Patienter med

2 måttligt nedsatt njurfunktion bör övervakas noggrant under behandling med diklofenak. Den lägsta effektiva dosen ska användas. (Se avsnitt 4.3) Äldre: Lägsta effektiva dosering bör användas till svaga äldre patienter eller äldre patienter med låg kroppsvikt. Pediatrisk population Barn som är 9 år (lägsta kroppsvikt 35 kg) eller äldre och ungdomar bör ges upp till 2 mg/kg kroppsvikt per dag fördelat på 3 doser, beroende på hur allvarlig sjukdomen är. Biverkningar kan minimeras genom att lägsta effektiva dos används under kortast möjliga behandlingstid som är nödvändig för att kontrollera symtomen (se avsnitt 4.4 Varningar och försiktighet). Administreringssätt Tabletterna ska sväljas hela tillsammans med vätska, helst före måltid. 4.3 Kontraindikationer - Överkänslighet mot den aktiva substansen eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt Svår hjärtsvikt. - Etablerad kronisk hjärtsvikt (NYHA II-IV), ischemisk hjärtsjukdom, perifer kärlsjukdom och/eller cerebrovaskulär sjukdom. - Aktivt sår, blödningar eller perforation i mage eller tarmar. - Anamnes på gastrointestinal (GI) blödning eller perforation, i samband med NSAIDbehandling. Aktivt, eller anamnes på återkommande gastrointestinalt sår/blödning i (två eller flera tydliga episoder av påvisad ulceration eller blödning). - Sår på tolvfingertarmen och magsår. - Bronkialastma, urtikaria eller akut rinit orsakad av salicylsyra eller andra icke-steroida antiinflammatoriska smärtstillande medel. - Svår hjärtinsufficiens, svår njurinsufficiens, svår leverinsufficiens. - Graviditet i tredje trimestern (se avsnitt 4.6). Diklofenak T Orifarm innehåller sojaolja. Om du är allergisk mot jordnötter eller soja ska du inte använda detta läkemedel. 4.4 Varningar och försiktighet Allmänt Användning av diklofenak i kombination med NSAID-preparat, bland annat selektiva cyklooxygenas-2-hämmare ska undvikas på grund av bristen på bevis för synergetiska fördelar och ökad risk för additiva biverkningar. Biverkningarna kan minimeras genom användning av lägsta effektiva dos under kortast möjliga tid som behövs för att kontrollera symtomen (se avsnitt 4.2 samt risker för magtarmkanalen och hjärtat nedan).

3 Liksom med andra NSAID-preparat kan allergiska reaktioner, till exempel anafylaxi/anafylaktoida reaktioner, i sällsynta fall förekomma vid användning av diklofenak för första gången. Liksom andra NSAID-preparat kan diklofenak, till följd av sina farmakodynamiska egenskaper, dölja tecken och symtom på infektion. Användning av diklofenak kan försämra den kvinnliga fertiliteten och rekommenderas inte till kvinnor som försöker bli gravida (se 4.6 avsnitt Fertilitet, graviditet och amning och 5.1 Farmakodynamiska egenskaper). Hos kvinnor som har problem med att bli gravida eller som genomgår fertilitetsutredning bör man överväga att avsluta behandling med diklofenak. Försiktighet bör iakttas vid behandling av patienter med astma, porfyri, hematopoesrubbningar och diates. Pediatrisk population Hos barn och ungdomar med smärta relaterad till infektioner med en inflammatorisk komponent i öron-näsa-halsregionen ska den underliggande sjukdomen behandlas med en antiinfektiv basbehandling, enligt vad som är terapeutiskt lämpligt. Feber utan inflammatorisk komponent är inte en indikation. Behandling med diklofenak kan ge anafylaktiska reaktioner av olika grad hos patienter som är överkänsliga mot acetylsalicylsyra eller andra NSAID-preparat. En detaljerad anamnes över patienten är därför nödvändig för att upptäcka eventuella tidigare överkänslighetsreaktioner. Diklofenak kan maskera tecken och symptom på infektioner och bör därför användas med försiktighet hos patienter med infektionsrisk. Kardiovaskulära och cerebrovaskulära effekter Lämplig övervakning och rådgivning krävs för patienter med hypertoni och/eller lindrig till måttlig hjärtsvikt i anamnesen, eftersom vätskeretention och ödem har rapporterats i samband med NSAIDterapi. Kliniska prövningar och epidemiologiska data tyder på att användning av diklofenak (särskilt i hög dos, 150 mg dagligen, och vid långtidsbehandling) kan medföra en liten ökad risk för arteriella trombotiska händelser (till exempel myokardinfarkt eller stroke). Patienter med betydande riskfaktorer för kardiovaskulära händelser (t.ex. hypertoni, hyperlipidemi, diabetes mellitus och rökning) ska endast behandlas med diklofenak efter noggrant övervägande. Eftersom de kardiovaskulära riskerna med diklofenak kan öka med dos och exponeringstid, ska kortast möjliga behandlingstid och lägsta effektiva dygnsdos användas. Patientens behov av symtomlindring och svar på behandlingen ska utvärderas med jämna mellanrum. Gastrointestinal blödning, ulceration och perforation Gastrointestinal (GI) blödning, ulceration eller perforation, som kan vara fatala, har rapporterats vid behandling med alla typer av NSAID, inklusive diklofenak, och har inträffat oavsett behandlingstid, med eller utan varningssymtom eller tidigare händelser av allvarliga gastrointestinala biverkningar. Detta har i allmänhet mer allvarliga konsekvenser hos äldre patienter. Om gastrointestinal blödning eller sår uppträder hos patienter som erhåller diklofenak ska läkemedelsbehandlingen avbrytas.

4 Liksom med alla NSAID-preparat, inklusive diklofenak, är det mycket viktigt med noggrann medicinsk övervakning och särskild försiktighet rekommenderas när diklofenak ordineras åt patienter med symtom som tyder på magtarmproblem eller med symtom som tyder på sår, blödningar eller perforationer av magtarmkanalen i anamnesen (se 4.8). Risken för gastrointestinala blödningar är större ju högre NSAID-dos som används samt för patienter med gastrointestinala sår i anamnesen, i synnerhet om dessa komplicerats ytterligare av blödningar och/eller perforation. Äldre patienter har ökad frekvens biverkningar av NSAIDpreparat, speciellt gastrointestinal blödning och perforation som kan ha dödlig utgång. Risken för GI-blödning, ulceration eller perforation är högre vid ökade doser av NSAID hos patienter med anamnes på ulcus, särskilt om det komplicerats med blödning eller perforation (se avsnitt 4.3) och hos äldre patienter. Patienter med nämnda riskfaktorer bör börja behandling på lägsta möjliga dos. Behandling med slemhinneskyddande läkemedel (t.ex. misoprostol eller protonpumpshämmare) bör övervägas för dessa patienter men också för patienter som behandlas med låga doser acetylsalicylsyra eller andra läkemedel som kan öka risken för att få gastrointestinala biverkningar (se nedan och avsnitt 4.5). Patienter med anamnes på GI-biverkningar särskilt äldre patienter, ska informeras om att vara uppmärksamma på ovanliga symtom från buken (framförallt GI-blödningar), särskilt i början av behandlingen och att om sådana uppträder ta kontakt med sjukvården. Försiktighet bör iakttas för patienter som samtidigt behandlas med läkemedel som kan öka risken för ulcerationer eller blödningar, såsom systemiska kortikosteroider, antikoagulantia såsom warfarin, selektiva serotoninåterupptagshämmare eller trombocytaggregationshämmande medel såsom acetylsalicylsyra (se avsnitt 4.5). Behandling med Diklofenak T Orifarm ska avbrytas om patienten drabbas av gastrointestinal blödning eller ulceration. Noggrann medicinsk övervakning och särskild försiktighet bör även vidtas för patienter med gastrointestinal sjukdom (ulcerös kolit, Crohns sjukdom), magsår eller ulcerös duodenalinflammation i anamnesen samt patienter med leverinsufficiens, då dessa tillstånd kan förvärras (se avsnitt 4.8). Effekter på njurarna Eftersom vätskeretention och ödem har rapporterats i samband med NSAID-terapi, inklusive diklofenak, är särskild försiktighet nödvändig för patienter med nedsatt hjärt- eller njurfunktion, hypertoni i anamnesen, äldre patienter som samtidigt behandlas med diuretika eller läkemedel som kan inverka signifikant på njurarnas funktion samt patienter med avsevärt minskad extracellulär volym oavsett anledning, t.ex. före eller efter ett större kirurgiskt ingrepp (se 4.3). Beroende på prostaglandinernas betydelse för att upprätthålla renalt blodflöde är speciell försiktighet nödvändig när diklofenak förskrivs till patienter med nedsatt hjärt- eller njurfunktion. Detta gäller också vid behandling med nefrotoxiska läkemedel, t.ex. ciklosporin, och vid behandling av äldre patienter, patienter som behandlas med diuretika samt patienter med extracellulär vätskebrist, t.ex. patienter som återhämtar sig från större kirurgiska ingrepp. I ovanstående fall rekommenderas övervakning av njurfunktionen. I allmänhet när behandlingen avslutas återgår patientens tillstånd till samma nivå som före behandlingen.

5 NSAID-preparat kan minska den diuretiska effekten och förstärka effekten av kaliumsparande diuretika, vilket gör det nödvändigt att kontrollera serumnivåerna av kalium. Hudreaktioner Allvarliga hudreaktioner, vissa med fatal utgång, såsom exfoliativ dermatit, Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys, har rapporterats i mycket sällsynta fall i samband med användning av NSAID (se 4.8). Risken är störst i början av behandlingen att drabbas av denna typ av reaktioner, majoriteten av fall har inträffat under första behandlingsmånaden. Behandling med Diklofenak T Orifarm ska sättas ut vid första tecken på hudutslag, slemhinneskador eller annat tecken på överkänslighet. Äldre Äldre patienter har en ökad risk att få biverkningar vid behandling med NSAID, särskilt gastrointestinal blödning och perforation, som kan vara fatala (se avsnitt 4.2). Försiktighet ska iakttas vid behandling av äldre patienter och den lägsta effektiva dosen ska användas till svaga äldre personer eller personer med låg kroppsvikt. Effekter på levern Noggrann medicinsk övervakning krävs när diklofenak förskrivs till patienter med nedsatt leverfunktion, eftersom tillståndet kan förvärras. Liksom med andra NSAID-preparat kan förhöjda leverenzymvärden förekomma. Diklofenak T Orifarm tabletter rekommenderas inte för långtidsbehandling. Om detta trots allt är nödvändigt bör såväl leverfunktion som differentialräkning kontrolleras. Om onormala leverfunktionsprover kvarstår eller förvärras, om symptom på leversjukdom utvecklas eller andra symtom, t.ex. eosinofili, hudutslag etc., uppträder ska behandlingen avbrytas. Hepatit kan uppkomma plötsligt utan några prodromalsymtom. Försiktighet ska iakttas när patienter med hepatisk porfyri behandlas, eftersom diklofenak kan utlösa ett anfall. Hematologiska effekter Under långvarig behandling med diklofenak rekommenderas, liksom med andra NSAID-preparat, övervakning av blodstatus. Liksom andra NSAID-preparat kan diklofenak tillfälligt hämma trombocytaggregationen. Patienter med koagulationsrubbningar och patienter som behandlas med antikoagulantia bör övervakas noggrant. Existerande astma Hos patienter med astma, säsongsbunden allergisk rinit, svullnad av slemhinnorna i näsan (det vill säga polyper), kronisk obstruktiv lungsjukdom eller kronisk luftvägsinfektion (i synnerhet i samband med symtom som antyder allergisk rinit) är det vanligare med reaktioner på NSAIDpreparat än hos andra patienter. Reaktionerna kan till exempel vara försämringar av astma (så kallad analgetikaintolerans/analgetikainducerad astma), Quinckes ödem eller urtikaria. Därför rekommenderas särskild försiktighet för sådana patienter (beredskap för akuta situationer). Detta gäller även patienter med kända allergiska reaktioner mot andra ämnen, till exempel hudreaktioner, klåda eller urtikaria.

6 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner Litium eller digoxin: Samtidig behandling med diklofenak och litium eller digoxin kan öka plasmakoncentrationerna av dessa substanser. Övervakning av serumnivåerna av dessa ämnen rekommenderas. Kliniska tecken på överdos har i dessa fall inte kunnat konstateras. Andra NSAID och kortikosteroider: Samtidig behandling med andra systemiska NSAID-preparat bör i allmänhet undvikas. Om de används tillsammans kan biotillgängligheten för båda NSAID-preparaten förändras, aktiviteten minska och risken för biverkningar öka. Samtidig administrering av diklofenak och andra systemiska NSAID-preparat eller kortikostereoider kan öka frekvensen av gastrointestinala biverkningar (se avsnitt 4.4). Antikoagulantia och trombocytaggregationshämmande medel: Försiktighet rekommenderas eftersom samtidig administrering kan öka blödningsrisken. Även om kliniska undersökningar inte verkar visa att diklofenak påverkar effekten av antikoagulantia, finns det rapporter om ökad blödningsrisk hos patienter som får diklofenak och antikoagulantia samtidigt. Noga övervakning av dessa patienter rekommenderas därför. Trombocytaggregationshämmande medel och selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI): Ökad risk för gastrointestinal blödning (se avsnitt 4.4). Antidiabetiska medel: Kliniska studier har visat att diklofenak inte påverkar effekten av antidiabetiska medel. Det har dock förekommit isolerade rapporter om hypo- och hyperglykemiska effekter som krävt dosjustering av de antidiabetiska medlen. Av denna anledning rekommenderas övervakning av blodglukosnivån som en försiktighetsåtgärd vid samtidig behandling. Metotrexat: Diklofenak kan hämma tubulär njurclearance av metotrexat vilket leder till förhöjda metotrexatnivåer. Försiktighet ska iakttas när NSAID-preparat, inklusive diclofenac, ges mindre än 24 timmar före eller efter administrering av metotrexat. I närvaro av NSAID-preparat försämras utsöndringen av metotrexat via njurarna vilket kan medföra en ökning av plasmakoncentrationen och toxiciteten av metotrexat. Ciklosporin: Ciklosporins njurtoxiska effekt kan öka p.g.a. den effekt NSAID har på prostaglandiner. Därför bör det ges vid lägre doser än för patienter som inte behandlas med ciklosporin. Kinoloner: Konvulsioner kan inträffa på grund av interaktioner mellan kinoloner och NSAID-preparat. Detta kan förekomma hos patienter med eller utan tidigare förekomst av epilepsi eller konvulsioner i anamnesen. Försiktighet bör därför iakttas när man överväger att ge kinolonpreparat till patienter som redan behandlas med NSAID.

7 Fenytoin: Vid samtidig användning av fenytoin och diklofenak rekommenderas övervakning av plasmakoncentrationerna av fenytoin eftersom exponeringen för fenytoin kan förväntas öka. Kolestipol och kolestyramin: Dessa medel kan medföra en fördröjning eller minskning av absorptionen av diklofenak. Därför rekommenderas att administrationen av diklofenak sker minst en timme före eller 4 till 6 timmar efter administration av kolestipol/kolestyramin. Diuretika, ACE-hämmare och angiotensin II-antagonister: Diklofenak kan orsaka retention av natrium och ödem, vilket leder till att diuretikas vätskedrivande och blodtryckssänkande effekt hämmas. NSAID-preparat kan reducera effekten hos diuretika och andra blodtryckssänkande läkemedel (till exempel betablockerare, ACE-hämmare). Hos vissa patienter med nedsatt njurfunktion (t.ex. uttorkade patienter eller äldre patienter med nedsatt njurfunktion) kan kombinationsbehandling med en ACE-hämmare eller angiotensin II-receptorantagonist och medel som hämmar cyklooxygenas resultera i ytterligare försämring av njurfunktionen, bland annat möjlig akut njursvikt som vanligtvis är reversibel. Kombinationen ska därför administreras med försiktighet, särskilt hos äldre, som bör få blodtrycket övervakat regelbundet. Patienten ska hydreras tillräckligt och övervakning av njurfunktionen ska övervägas efter påbörjad kombinationsterapi och regelbundet därefter, i synnerhet för diuretika och ACE-hämmare på grund av risk för nefrotoxicitet. Samtidig behandling med kaliumsparande läkemedel kan förknippas med ökade serumkaliumnivåer. Därför ska dessa nivåer övervakas ofta (se 4.4). Potenta CYP2C9-hämmare: Försiktighet rekommenderas vid samtidig förskrivning av diklofenak med potenta CYP2C9- hämmare (till exempel sulfinpyrazon och vorikonazol), vilket skulle kunna leda till en markant ökning av toppkoncentrationen i plasma och exponering för diklofenak på grund av att metaboliseringen av diklofenak hämmas. 4.6 Fertilitet, graviditet och amning Graviditet Den hämmande effekten på prostaglandinsyntesen kan påverka graviditeten och/eller embryots/fostrets utveckling negativt. Data från epidemiologiska studier tyder på en ökad risk för missfall, samt risk för hjärtmissbildning efter intag av en prostaglandinsynteshämmare under tidig graviditet. Den absoluta risken för kardiovaskulära missbildningar ökade från mindre än 1 % upp till ca 1,5 %. Risken tros öka med dosen och längden på behandlingen. I djurförsök har behandling med prostaglandinsynteshämmare resulterat i ökad pre- och postimplantationsförlust och högre embryo-/fosterdödlighet. Dessutom har ökad förekomst av olika missbildningar, inklusive kardiovaskulära, rapporterats hos djur som fått prostaglandinsynteshämmare under den organbildande perioden. Behandling med Diklofenak T Orifarm under första och andra trimestern av graviditeten bör endast ske om det är absolut nödvändigt. Om Diklofenak T Orifarm används av kvinnor som försöker bli gravida eller under den första och andra trimestern av graviditeten, ska dosen vara så låg och behandlingstiden så kort som möjligt.

8 Under graviditetens tredje trimester kan alla prostaglandinsynteshämmare utsätta fostret för: - hjärt- och lungtoxicitet (med för tidig slutning av ductus arteriosus och pulmonell hypertoni) - njurdysfunktion som kan utvecklas till njursvikt med oligohydramnios Vid slutet av graviditeten kan modern och barnet utsättas för: - möjlig förlängning av blödningstiden, en hämmande effekt på aggregationen, som kan förekomma även vid mycket låga doser. - hämning av livmodersammandragningar vilket medför fördröjt och förlängt värkarbete. Följaktligen är Diklofenak T Orifarm kontraindicerad under tredje trimestern av graviditeten. Amning Liksom med andra NSAID-preparat utsöndras små mängder diklofenak i bröstmjölken. Därför ska diklofenak inte användas under amning för att undvika att barnet drabbas av biverkningar. Fertilitet Liksom för andra prostaglandinsynteshämmare kan diklofenak minska den kvinnliga fertiliteten och därför rekommenderas inte diklofenak till kvinnor som försöker bli gravida (se 4.4 Varningar och försiktighet och 5.1 Farmakodynamiska egenskaper). Hos kvinnor som har problem med att bli gravida eller som genomgår fertilitetsutredning bör man överväga att avsluta behandling med diklofenak. 4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner Försiktighet bör iakttas vid framförande av fordon och användning av maskiner om patienten upplever biverkningar som yrsel, synstörningar, svindel, somnolens eller annan CNS-påverkan under diklofenakbehandlingen. 4.8 Biverkningar De vanligast iakttagna biverkningarna är gastrointestinala till sin natur. Peptiska sår, perforation eller GI-blödning, ibland fatal, kan förekomma, i synnerhet hos äldre (se avsnitt 4.4). Illamående, kräkningar, diarré, flatulens, konstipation, dyspepsi, buksmärta, melena, hematemes, vincents stomatit, exacerbation av kolit och Crohns sjukdom (se avsnitt 4.4) har rapporterats efter administrering. Mindre frekvent har gastrit iakttagits. Frekvensen har definierats enligt följande: Vanliga ( 1/100, < 1/10), mindre vanliga ( 1/1 000, < 1/100), sällsynta ( 1/10 000, < 1/1 000), mycket sällsynta (< 1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Följande biverkningar kan inträffa vid behandling med diklofenak: Blodet och lymfsystemet: Sällsynta: trombocytopeni, leukopeni, agranulocytos, hemolytisk anemi och aplastisk anemi. Immunsystemet: Sällsynta: överkänslighetsreaktioner, anafylaktiska och anafylaktoida reaktioner (inklusive hypotoni och chock).

9 Mycket sällsynta: angioneurotiskt ödem (inklusive ansiktsödem). Psykiska störningar: Mycket sällsynta: desorientering, depression, insomnia, mardrömmar, irritabilitet, psykotiska besvär Centrala och perifera nervsystemet: Vanliga: huvudvärk, yrsel och svindel. Sällsynta: dåsighet, somnolens. Mycket sällsynta: störningar i sinnesfunktionerna inklusive parestesier, minnesstörningar, desorientering, synstörningar (dimsyn, dubbelsyn), nedsatt hörsel, tinnitus, sömnlöshet, irritabilitet, kramper, depression, ångest, mardrömmar, tremor, psykotiska reaktioner, smakstörningar, cerebrovaskulär händelse och aseptisk meningit. Ögon: Mycket sällsynta: synstörning, dimsyn, dubbelseende Öron och balansorgan: Vanliga: svindel Mycket sällsynta: Tinnitus, nedsatt hörsel. Hjärtat: Sällsynta: Hjärtklappning, bröstsmärta, hjärtsvikt, Mycket sällsynta: Myokardinfarkt. Blodkärl: Mycket sällsynta: Hypertoni, vaskulit Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum: Sällsynta: astma (inklusive dyspné) Mycket sällsynta: Pneumonit. Magtarmkanalen: Vanliga: epigastrisk smärta och andra gastrointestinala störningar (t.ex. illamående, kräkningar, diarré, bukkramper, dyspepsi, flatulens, anorexi). Mindre vanliga: gastrointestinal blödning, (hematemes, melena och blodig diarré), magsår med perforation. Sällsynta: störningar i nedre delen av tarmen (som ospecifik hemorragisk kolit eller försämring av ulcerös kolit eller Crohns proktokolit), stomatit (inklusive ulcerös stomatit), glossit, esofaguslesioner, förträngningar i tarmarna och förstoppning. Gastritis, magsår med eller utan blödning eller perforation. Mycket sällsynta: esofagusproblem, diafragmaliknande tarmstrikturer, pankreatit. Ingen känd frekvens: Ischemisk kolit. Lever och gallvägar: Vanliga: förhöjda serumtransaminaser (S-ALAT, S-ASAT). Mindre vanliga: hepatit med eller utan gulsot. Sällsynta: fatal fulminant hepatit, gulsot, leverproblem. Mycket sällsynta: hepatisk nekros, leversvikt.

10 Hud och subkutan vävnad: Vanliga: hudutslag eller klåda. Mindre vanliga: nässelutslag. Sällsynta: bullös dermatit, bullös utslag, eksem, erytema multiforma, exfoliativ dermatit, håravfall, ljuskänslighetsreaktioner, purpura inklusive allergisk purpura. Mycket sällsynta: bullösa reaktioner inklusive Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys, erytema, pruritus. Njurar och urinvägar: Mycket sällsynta: akut njurinsufficiens, urinvägsstörningar, t.ex. hematuri, proteinuri, interstitiell nefrit, nefrotiskt syndrom och papillarnekros. Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället: Mindre vanliga: Överkänslighetsreaktioner, t.ex. astma och anafylaktiska reaktioner inklusive hypotoni. Sällsynta: Vaskulit och pneumonit. Övriga effekter: Mindre vanliga: Ödem och mycket sällan impotens (orsakssambandet med diklofenak är oklart). Ödem, hypertoni och hjärtsvikt har rapporterats i samband med NSAID-behandling. Kliniska prövningar och epidemiologiska data visar genomgående på en ökad risk för arteriella trombotiska händelser (t.ex. hjärtinfarkt eller stroke) i samband med diklofenakbehandling, särskilt vid höga doser (150 mg dagligen) och långtidsbehandling (se avsnitt 4.3 och 4.4 för Kontraindikationer och Varningar och försiktighet). Rapportering av misstänkta biverkningar Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan). Läkemedelsverket Box Uppsala Överdosering Det finns ingen typisk klinisk bild efter diklofenaköverdos. Symtom: Illamående, kräkningar, gastroinstestinal blödning, diarré, tinnitus. Cerebrala symtom (yrsel, ataxi som övergår i koma och kramper). Påverkan av lever- och njurfunktion, hypotoni, andningsdepression, eventuellt koagulationsstörningar. I allvarligare fall av överdosering bör man kontakta specialistsjukvård omedelbart. Symptomatisk behandling är mycket viktig vid fall av akut förgiftning med NSAID-preparat.

11 Följande terapeutiska åtgärder bör påbörjas vid en överdos: Aktivt kol kan övervägas efter en potentiellt toxisk överdosering liksom gastrisk dekontaminering (till exempel genom kräkningar eller ventrikelsköljning) efter en potentiellt livshotande överdos. Absorption från magtarmkanalen bör förhindras så snart som möjligt genom användning av aktivt kol. Symptomatisk behandling bör påbörjas för att undvika komplikationer som hypotoni, njursvikt, konvulsioner, gastrointestinala besvär och andningsdepression. Understödjande åtgärder och symtomatisk behandling såsom forcerad diures, dialys eller hemoperfusion förväntas inte bidra till elimineringen av NSAID på grund av hög proteinbindningsgrad och omfattande metabolism. 5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER 5.1 Farmakodynamiska egenskaper Farmakoterapeutisk grupp: Icke-steroida antiinflammatoriska och antireumatiska medel, ättiksyraderivat och närbesläktade substanser, ATC-kod: M01AB05 Verkningsmekanism Hämmar prostaglandinsyntesen. Farmakodynamisk effekt Den antiinflammatoriska effekten av diklofenak och andra NSAID-preparat kan till viss del bero på hämningen av prostaglandinsyntesen och frisättningen av prostaglandiner under inflammationen. Prostaglandiner deltar i utvecklingen av inflammation, smärta och feber. Diklofenaks analgetiska effekt verkar också i huvudsak bero på hämningen av prostaglandinsyntesen. Prostaglandin verkar öka känsligheten hos smärtreceptorerna gentemot mekanisk stimulans och andra kemiska mediatorer (t.ex. bradykinin, histamin). Diklofenak kan liksom andra NSAID-preparat ge smärtlindring genom att hämma prostaglandinsyntesen perifert och möjligen centralt. Erfarenheten av utprövning i kliniska studier av användning av diklofenak på pedriatiska patienter med JRA/JIA är begränsad. I en 2 veckor lång randomiserad, dubbelblind parallellgruppstudie av barn i åldrarna 3 15 år med JRA/JIA, jämfördes effekten och säkerheten av ett dagligt intag av diklofenak på 2 3 mg/kg kroppsvikt med acetylsalicylsyra (ASA, mg/kg kroppsvikt/dag) och placebo 15 patienter i varje grupp. I den globala utvärderingen visade 11 av 15 diklofenakpatienter, 6 av 12 acetylsalicylsyrapatienter och 4 av 15 placebopatienter prov på förbättring med en statistiskt signifikant skillnad (p < 0,05). Antalet ömma leder minskade med diklofenak och ASA, men ökade med placebo. I en andra 6 veckor lång randomiserad, dubbelblind parallellgruppstudie av barn i åldrarna 4 15 år med JRA/JIA, jämfördes effekten av diklofenak (daglig dos 2 3 mg/kg kroppsvikt, n=22) med indometacin (daglig dos 2 3 mg/kg kroppsvikt, n=23). Klinisk effekt och säkerhet Har en analgetisk effekt vid måttlig till svår smärta. Ger lindring av spontan smärta och rörelsesmärta vid posttraumatiska och postoperativa inflammationer. Inflammatorisk svullnad och ödem som uppstått vid skador minskar. Lindrar migränattacker med tillhörande symptom som illamående och kräkningar.

12 Prostaglandiner är involverade i ägglossningen och behandling med prostaglandinsynteshämmare kan därför påverka den kvinnliga fertiliteten (se avsnitt 4.4 Varningar och försiktighet och 4.6 Graviditet och amning). I kliniska studier vid primär dysmenorré har smärtlindring och reducerad blödningsmängd påvisats. 5.2 Farmakokinetiska egenskaper Absorption Absorberas snabbt och fullständigt i magtarmkanalen. Genomsnittlig plasmakoncentration på 1,2 mg/ml (3,8 mmol/l) uppnås minuter efter intag av 50 mg. Den mängd som absorberas är linjär i förhållande till storleken på dosen. Passagen genom ventrikeln är snabbare om dosen tas före en måltid men den absorberade mängden är densamma. Då ungefär 50 % metaboliseras under första passagen genom levern blir värdet på AUC efter oral eller rektal administrering ungefär 50 % av det värde som uppnås när samma dos ges parenteralt. Distribution De farmakologiska egenskaperna ändras inte vid upprepad administrering och ingen ackumulation uppträder inom rekommenderat dosintervall. Plasmakoncentrationen hos barn är identisk med den som erhålls hos vuxna efter ekvivalent dos (mg/kg). Bindningen till plasmaprotein är 99,7 %, halveringstiden 1 2 timmar. Ungefär 60 % utsöndras renalt som glukuronidkonjugat och metaboliter. Mindre än 1 % utsöndras oförändrat. Resten av dosen utsöndras via gallan. Eliminering Vid kreatininclearance på < 10 ml/min är plasmakoncentrationen av hydroxylerade metaboliter ungefär 4 gånger högre än hos friska personer. Metaboliterna utsöndras dock till sist via gallan. 5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter Det finns inga prekliniska uppgifter som kan anses relevanta för klinisk säkerhet utöver de uppgifter som är inkluderade under andra delar av SPC:n. 6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER 6.1 Förteckning över hjälpämnen Vattenfri kolloidal kiseldioxid Natriumstärkelseglykolat Povidon Majsstärkelse Vattenfri kalciumvätefosfat Magnesiumstearat Polyvinylalkohol Titandioxid E 171 Talk Sojalecitin E 322

13 Röd järnoxid E 172 Xantangummi E 415 Gul järnoxid E Inkompatibiliteter Ej relevant 6.3 Hållbarhet 3 år 6.4 Särskilda förvaringsanvisningar Inga särskilda förvaringsanvisningar. 6.5 Förpackningstyp och innehåll Blisterförpackningar (aluminium/aluminium): 6, 10, 12, 20, 30, 50 och 100 tabletter PP-förpackning med LDPE-lock med torkmedel: 10, 20, 30, 50 och 100 tabletter Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras. 6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering 7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING Orifarm Generics A/S Energivej Odense Danmark 8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING Tabletter 25 mg: Tabletter 50 mg: DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE Datum för det första godkännandet: Datum för den senaste förnyelsen: DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN