Modern teknik och uråldrig kultur i Japan

Transkript

1 RESEBERÄTTELSE Namn År och termin för utbyte Utbytesuniversitet Osaka universitet Utbildningsprogram Maskinteknik Jens Gardström VT16 Modern teknik och uråldrig kultur i Japan Innan avresa För att bli antagen till Osaka universitet var man tvungen att gå genom en ganska lång online-ansökan. Det krävdes ekonomiska intyg, där det inte räckte med att visa att jag hade 20,000 SEK på banken och ett CSN-lån, utan var tvungen att låta mina föräldrar skriva ett intyg om att de skulle stötta mig med pengar ifall det skulle behövas. Jag behövde även ett rekommendationsbrev från en professor på KTH, vilket professorn jag skrev mitt exjobb med så vänligt skrev åt mig. För att studera i Japan krävs även ett studie-visum, men det gick lätt att ansöka om med hjälp av det intyg som Osaka universitet skickade direkt till mig via post. Efter ansökan gick allt väldigt smidigt och jag fick bra information om allt jag behövde veta, såväl om studierna som boende och allmänt om landet. Ankomst Jag kom lite drygt en vecka innan skolan började då körsbärsträden stod i full blom. Detta gav mig tid att utforska närområdet, lära känna några grannar, förbereda försäkringar och träffa min mentor på universitetet. Tillsammans gick vi igenom de kurser jag hade valt och pratade lite om det. Detta var första och enda gången vi träffades, men det kändes skönt att det fanns någon att prata med ifall jag skulle behöva. Ekonomi Som jag nämnde ovan så krävdes det en extra student-försäkring som var obligatorisk för alla att köpa. Detta behövde jag utöver min KTH-försäkring och personliga reseförsäkring. På första samlingen på orienteringsdagen var alla tvungna att visa kvitton på att de betalt denna försäkring. Det var också en mindre avgift för medborgarregistrering men det var inte något avsevärt. Det var också ett krav att betala en pensionsavgift varje månad, men dessa var väldigt reducerade för studenter. Nog med obligatoriska utgifter och vidare till hur jag finansierade mitt utbyte. Det underlättade mycket med det resebidrag jag fick från KTH på 8000 SEK, som alla som reser utanför Europa kan få. Detta kombinerat med ett CSN-lån gjorde att jag hade råd med alla nödvändigheter, men också att ibland gå ut med kompisar. Jag hade också en del pengar sparade innan jag åkte, och vetskapen om att mina föräldrar kunde bidra ifall det blev ont om pengar, men det blev det aldrig. Allt kändes snäppet billigare än Sverige, men frukt och grönt var dyrt. Ibland kunde man unna sig en klyfta vattenmelon. Att äta ute var mycket billigare än i Sverige, men jag sparade fortfarande mycket genom att laga egen mat. En favorit var dock att gå till Sukiya, där man kunde äta billig och god japansk snabbmat. Boende Jag bodde i ett internationellt studentboende ( 大阪大学吹田留学生会館 ) i korridor med eget rum och delat kök/toalett. Rummet var i minsta laget så man var ofta ute i köket och i det stora allrummet som fanns på första våningen. Detta ledde till att man ofta träffade sina grannar och jag har fortfarande kontakt med de närmaste kompisarna jag träffade där. Bostaden ansökte jag om i samband med online-ansökan till universitetet. Boendet låg på ungefär 25 minuters cykelavstånd till skolan. Det fanns inga bra bussanslutningar direkt till universitetet och det var en lång promenad till och från tågstationerna när man bara åkte två stationer, så det gick lättare att bara cykla direkt. Universitetet och studierna Det finns två campus, huvudcampus i norra Suita, och ett i Toyonaka. Båda är ganska stora, och jag hade lektioner på båda. Jag läste reglerteknik, robotik och programmering på huvudcampus och 1 (5)

2 fysiologi på campus Toyonaka. Det finns tre program för utbytesstudenter; Frontier Lab, iexpo 1 (Immersion Exchange Program Osaka) och OUSSEP (Osaka University short-term student exchange program). Frontier Lab är riktat mot masterstudenter och läses på engelska och jag tror att det är detta program som skulle vara aktivt för de flesta KTH-studenter som vill läsa på Osaka universitet. De flesta utbytesstudenterna tillhörde programmet OUSSEP bestod av mer kulturkurser och var också på engelska. Detta var det största programmet och de flesta kompisarna man fick hemma i korridoren gick det här programmet. Många av de som gick det här programmet läste japanska som huvudämne. iexpo, som jag läste, är ett program där det går att fritt välja kurser ur hela kurskatalogen på Osaka universitet. Detta är vad jag vet det enda sättet att läsa tekniska kurser på grundnivå, men det kräver också att man kan läsa på japanska. De kräver en språknivå på JLPT 2 N2, men jag skulle snara säga att N1 krävs. Jag skrev N1 i Köpenhamn innan jag åkte, och jag tror jag hade haft det mycket svårare om jag hade haft språkkunskaper som motsvarar N2. Det erbjöds också språkkurser på universitetet, men jag tog de vanliga kurserna som en möjlighet att lära mig språket, samtidigt som jag tog in det tekniska materialet. Föreläsningarna skilde sig mycket mellan de olika kurserna, men den generella skillnaden mot de på KTH var att det var mindre interaktion mellan studenterna och mellan studenter och läraren. Det var mycket fokus på att läraren gick igenom sitt material på tavlan och att alla skulle sitta och anteckna. Det ställdes inga frågor och det var inga gruppdiskussioner. Jag säger att det skilde sig mycket mellan olika kurser eftersom kursen jag tog i fysiologi var helt annorlunda. Där hade vi ofta gruppdiskussioner och läraren frågade aktivt studenterna om materialet. Det var dock en mindre klass och läraren uttryckligen sade att han försökte vara mer aktiv och bryta normen av predikande professorer som inte interagerade med studenterna. En vanlig dag började med att jag lagade frukost; ris med natto, purjolök och ett rått ägg, ihopblandat till en energibomb. Sedan tog jag cykeln till Suita campus, och bussen därifrån vidare till Toyonaka på fredagar. Var det programmeringsföreläsning så gick jag och satte mig bredvid Kim, den enda andra iexpo-studenten som gick samma kurs som mig. Efter föreläsningen, som höll på i 1 och ½ timme utan rast, tog slut så gick vi till skolkafeterian för att äta. Det var väldigt billigt så man behövde inte tänka på att ta med matlåda(under 500 yen). Sedan efter lunch var det dags för seminarium, där vi i en datorsal först fick en genomgång av vilket problem vi ska lösa, och sedan själva följer instruktioner och jobbar på en programmeringsuppgift. Det fanns lärarassistenter till hands att fråga om man behövde hjälp. Efter 1 och ½ timme så var lektionen slut och vi hade till nästa vecka att skicka in vår kod. Då åkte man hem och antingen fortsatte jobba med hemuppgiften eller läste någon av de andra kursböckerna (5)

3 Kurser Reglerteknik, human engineering, datakunskap med programmering samt robotik. Staden och landet Osaka är en väldigt levande stad, där folket är mer öppna än de är i Tokyo, eller Stockholm för den delen. Det händer ibland att man hälsar på främlingar när man är ute och går. Jag har också haft ett flertal nyfikna äldre personer komma fram till mig för att prata när jag umgåtts med andra kompisar. Staden har allt från den vackra slottsparken till nördkulturen i Nihonbashi. Ett måste är att besöka Dotonbori med alla dess restauranger. Det är även nära från Osaka att besöka städerna Kobe, Nara och Kyoto. Staden fungerar som en knytpungt i Kansai-området där det är nära till allt, och Tokyo/Hiroshima är bara timmar iväg med snabbtåget Shinkansen. Fritid och sociala aktiviteter I studentboendet blev alla nära vänner och det hände ofta att vi gick ut och sjöng karaoke, badade tillsammans på onsen, eller tog några öl på någon av de flera Izakaya-barer som fanns i närheten. Det var också lätt att ta pendeltåget in till stadskärnan där det fanns shopping, spelhallar och baseballslagbanor. Jag kan nog lugnt säga att om man ville så fanns det alltid något roligt att göra. Man kunde ha mycket roligt bara utav att gå runt i mataffären med kompisar och hitta skillnader och överraskningar. Det var en väldigt mångkulturell upplevelse, inte bara genom att lära känna Japan, utan också lära känna andra utbytesstudenter från många olika länder. De två närmaste vännerna jag hade utanför skolan var från Vietnam och Kanada. 3 (5)

4 Min familj utnyttjade också fullt att jag var i japan, och jag blev besökt hela fyra gånger under min korta tid där av diverse familjemedlemmar. Detta var en perfekt möjlighet att turista till Kyoto, Nara och Kobe, men det blev också längre utflykter till både Hiroshima och Tokyo. Jag själv gjorde en resa norrut till Fukui. Där åkte jag runt med min flickväns väns pappa, som jobbar som professor på Fukui universitet. Han visade mig universitetet där jag blev runtvisad av två studenter. Vi åkte även långa vägar för att se diverse turistmål i regionen. Jag avslutade min helgresa med en konsert av den populära popgruppen Perfume. Genom skolan fanns det också möjlighet att få en värdfamilj. Jag blev tilldelad ett äldre par, och vi bestämde oss för att försöka träffas en gång i månaden. Min värdmamma var aktiv i en förening som anordnade föreläsningar för pensionärer, och jag blev inbjuden att tala om Sverige inför publik. Det var första gången jag har hållit ett föredrag så långt som två timmar, och på japanska för den delen! Det var en väldigt spännande och lärorik erfarenhet för mig. Det gav också lite pengar i kassan, vilket är uppskattat för en fattig student. Allt som allt så fick jag uppleva väldigt mycket också utanför skolan, och de minnena kommer jag ta med mig resten av livet. Rekommendationer och övriga reflektioner Ifall du vill läsa på Osaka universitet, eller i Japan allmänt, så skulle jag rekommendera att du gör lite efterforskning om landet innan du åker. Det finns så mycket att göra, och för att hinna med allt så är det bra att veta vad som finns. Om du ska läsa iexpo-programmet, plugga upp din japanska ordentligt. Jag var väldigt förberedd och hade läst upp mig till N1-nivå innan jag kom, men det var ganska svårt i början ändå. Men läs bara mycket och försök ligga lite i förväg så går det galant. Det var mycket ny vokabulär man först såg i böckerna, och hade man inte läst i förväg så var det jobbigt att hänga med på föreläsningarna. Ett sista tips jag vill ge är att vara ute i god tid. Jag hade problem med mina kursregistreringar i början, och det gav mig lite problem på seminarierna, så gör allt så snabbt som möjligt. Det är mycket som kan gå fel bland försäkringar, andra betalningar, inlämningar, anmälan till utflykter och registreringar hit och dit. Skjut inte upp något, och ha det så roligt som möjligt! 4 (5)

5 5 (5)