Bevarandeplan för Natura 2000-området Södra Lunda SE

Transkript

1 Foto: Norra delen av Thomas Johansson, Bilden är granskad och godkänd för publicering av försvarsmakten enligt lagen om skydd för landskapsinformation SFS 1993:1742. Bevarandeplan för Natura 2000-området SE

2 Natura 2000-område Natura 2000-kod Diarienummer Sida 2 av 22 Natura 2000 Natura 2000 är ett ekologiskt nätverk av värdefulla naturområden inom EU. Syftet är att hejda utrotningen av djur och växter samt att hindra att deras livsmiljöer förstörs. Utpekandet av Natura 2000-områden bygger på krav som finns i EU:s fågeldirektiv och art- och habitatdirektiv. Alla medlemsländer ska peka ut områden dels för fåglar som anges i EU:s fågeldirektiv, dels för naturtyper och arter som anges i art- och habitatdirektivet. Genom utpekandet åtar sig länderna att bevara de utpekade värdena i områdena långsiktigt. Natura 2000-nätverket är en av hörnstenarna i EU:s arbete för att bevara biologisk mångfald. I fågeldirektivet och habitatdirektivet listas 170 naturtyper och cirka 900 växt- och djurarter som särskilt värdefulla. 90 av naturtyperna och drygt 100 av djur- och växtarterna i habitatdirektivets bilaga 1 och 2 finns i Sverige. Därtill häckar i vårt land regelbundet cirka 60 av de fåglar som listas i bilaga 1 i fågeldirektivet. Bevarandeplaner För varje Natura 2000-område ska Länsstyrelsen ta fram en beskrivning. Detta görs i särskilda bevarandeplaner, men beskrivningen kan också ingå i en skötselplan om området även är naturreservat. I planen finns en beskrivning av området med bevarandesyfte och bevarandemål för de naturtyper och arter som ska bevaras, och det ska framgå hur skyddet kan bidra till en gynnsam bevarandestatus för naturtyperna och arterna. Även hot mot Natura området och behov av bevarandeåtgärder, till exempel skydd eller skötsel, ska beskrivas. Bevarandeplanen underlättar förvaltningen av området och tillståndsprövningar enligt miljöbalken genom att den ger viktig information om området till bland annat markägare, myndigheter, exploatörer och naturvårdsförvaltare. Bevarandeplanen utarbetas och fastställs av Länsstyrelsen, som även är ytterst ansvarig för att målsättningen med området uppfylls. Det gäller även för de bevarandeåtgärder och den naturvårdsskötsel som kan krävas för att bevara värdena, i den mån markägare eller andra brukare inte har möjligheten eller skyldigheten via andra lagar eller avtal att göra detta (till exempel miljöersättningar). Bevarandeplanen revideras när ny kunskap tillkommer eller när förutsättningar ändras - den är ett "levande dokument". Det gör det möjligt för alla att bidra med ny kunskap och synpunkter genom att kontakta Länsstyrelsen. I bevarandeplanen redovisas gränser, naturtyper och arter enligt bästa tillgängliga kunskap. I de fall där ny kunskap har tillkommit, har Länsstyrelsen för avsikt att föreslå dessa ändringar till regeringen när nästa tillfälle ges. Framtida naturvårdsarbete kan komma att leda till ytterligare ny kunskap som i sin tur kan leda till behov av justeringar av Natura 2000-områdets gränser, naturtyper eller arter. Vid förvaltning och tillståndsprövning är det viktigt att utgå från de befintliga värdena, inte bara de regeringsgodkända, varför det är av vikt att bevarandeplanen redovisar dessa, även om de inte har hunnit bli regeringsgodkända ännu. Bevarandeplanen är inte ett juridiskt bindande dokument. För formell reglering av till exempel skydd eller skötsel kan andra beslut behövas, till exempel skyddsbeslut för naturreservat. Reglerna enligt eventuella skyddsbeslut gäller parallellt med den tillståndsplikt som gäller i Natura 2000-områden. Tillståndsplikt och samråd För att inte skada naturvärden krävs tillstånd för verksamheter eller åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön eller utpekade arter i ett Natura 2000-område. Det kan även gälla åtgärder utanför Natura området, om de kan påverka miljön eller utpekade arter i området. Det är påverkan på de naturmiljöer och/eller arter som skyddas i området som är grunden för prövningen oavsett var källan till störningen ligger geografiskt. Detta regleras i miljöbalken (7 kap ). Tillståndskravet aktualiseras när en verksamhet eller åtgärd kan påverka miljön i ett Natura 2000-område på ett betydande sätt, det vill säga när det finns risk för skada.

3 Natura 2000-område Natura 2000-kod Diarienummer Sida 3 av 22 Då det kan vara svårt att avgöra vilka åtgärder som kan påverka naturvärdena i Natura 2000-området behöver man samråda med Länsstyrelsen före genomförandet. Vid skogsbruksåtgärder hålls dock samråd med Skogsstyrelsen istället. Mer information finns hos Länsstyrelsen, läs på webben (lansstyrelsen.se/ostergotland) eller kontakta en handläggare (växel: ). För verksamheter och åtgärder som direkt hänger samman med eller är nödvändiga för naturvårdsskötsel och naturvårdsförvaltning av ett Natura 2000-område, i syfte att långsiktigt bevara de naturtyper och/eller arter som skyddas, krävs inte tillstånd. Innehåll Området, Rev Skär i Östersjön Hällmarkstorräng Taiga Dokumentation Kartor... 15

4 Natura 2000-område Natura 2000-kod Diarienummer Sida 4 av 22 Bevarandeplan för Natura området SE Kommun: Norrköping Områdets totala areal: 220,1 hektar (varav 207 hektar vatten) Markägarförhållande: Privat Bevarandeplanen fastställd av Länsstyrelsen: Regeringsbeslut, historik: Regeringen föreslår att området är av gemenskapsintresse (psci): Fastställts som ett område av gemenskapsintresse (SCI): Regeringen förklarar området som ett särskilt bevarandeområde (SAC): Naturtyper och arter som ska bevaras i området: 1170 Rev 1620 Skär och små öar i Östersjön 8230 Hällmarkstorräng 9010 *Taiga *) = Prioriterad art eller naturtyp i EU:s Natura 2000-bevarandearbete Vid nästa möjliga tillfälle kommer Länsstyrelsen föreslå en förändring av yttergränsen vilket leder till en förändring av arealen från dagens 219,5 hektar till 220,1 hektar (se karta sida 17).

5 Natura 2000-område Natura 2000-kod Diarienummer Sida 5 av 22 Området Bevarandesyfte Det överordnade bevarandesyftet för Natura 2000-nätverket är att bidra till bevarandet av biologisk mångfald genom att bibehålla eller återskapa gynnsam bevarandestatus för de naturtyper och arter som omfattas av EU:s fågeldirektiv eller art- och habitatdirektiv. För det enskilda Natura 2000-området är det överordnade syftet att bevara eller återställa ett gynnsamt tillstånd för de naturtyper och arter som förekommer i området, i är rev (1170), skär i Östersjön (1620), hällmarkstorräng (8230) och taiga (9010) utpekat. Prioriterade bevarandevärden: Syftet med Natura 2000-området är att bevara och vidareutveckla naturvärden knutna till samtliga ingående naturtyper enligt art- och habitatdirektivet. Särskild prioritet i bevarandearbetet har skär i Östersjön (1620) och taiga (9010). Motivering: Skär i Östersjön (1620) är prioriterad då naturtypen är viktig för lavar som anpassat sig till torka, saltpåverkan, videxponering och den lilla jordmån som finns. Naturtypen är dessutom viktig för kustlevande fågelarter, främst som häcknings- och rastlokaler. Taiga (9010) är prioriterad eftersom även denna naturtyp är viktig för insekter och lavar samt mossor. Taigan består främst av gamla tallar och det finns relativt gott om död ved. Prioriterade åtgärder: Då området är en viktig lokal för kustlevande fåglar är det viktigt att tillståndet för skär i Östersjön och taiga inte försämras. Det är även viktigt att vattenmiljön hålls så bra som möjligt då så pass stor del av området består av vatten. Beskrivning av området ligger i yttre delen av Arkösunds skärgård. Större delen av Natura 2000-området utgörs av vattenområden. är en del av de idag sammanhängande Lundaöarna där även Mellre Lunda och Lunda ingår. På finns äldre tallskog samt exponerade hällmarker. I Natura 2000-området ingår även ett tiotal mindre öar och skär, i huvudsak kala. På Utterklabbarna finns omväxlande ytterskärgårdsflora som på Låga Utterklabben har viss prägel av fågelgödsling. En del av de mindre öarna omges av grundområden men huvuddelen av reservatets vattenytor är djupare än 6 meter. Bottnen består troligtvis av grunda hårdbottnar runt öarna, medan resten troligen är djupa hårdbottnar. Berggrunden domineras av rödlätt gnejs med inslag av hornbländekristaller (rödlätt hornbländegnejs). På bland annat Utterklabbarna förekommer vackra veckade bergsavsnitt där vissa delar vittrat bort, andra kvarstår som små åsar. Höga Utterklabben uppvisar typiska stöt- och läsidor formade av inlandsisen. På sydvästra delen av Södra Lunda finns ett mindre klapperområde. Trots litenheten är klappret väl utvecklat och illustrativt, här har under lång tids vågpåverkan formats likstora rundade stenar till ett stentorg.

6 Natura 2000-område Natura 2000-kod Diarienummer Sida 6 av 22 På den sydöstra Utterklabben, Svarta Utterklabben, finns en båk, det vill säga ett fyrliknande sjömärke utan ljus. Den ger idag med sin omålade, flagnande puts och gapande ingångsdörr ett närmast skrämmande intryck. Det är en imponerande båk; trekantig som sin äldre kusin på Arkö, och 12,5 meter hög. Det går också att ana den tidigare målningen i vita och röda rektangulära fält. Denna båk uppfördes 1922 av murad betongsten och var från början putsad utvändigt. Tidigare fanns här en båk av trä, uppförd 1891 och med i stort samma utseende och storlek som nuvarande båk, dock vara Foto: Svart Utterklabbens båk, bara två sidor inklädda med bräder. Denna hade i sin tur ersatt en Thomas Johansson. något mindre fyrkantig träbåk, 7,5 meter högt, uppförd Båda dessa tidigare båkar var målade i vita och röda rektangulära fält precis som dagens båk egentligen borde vara. Jordarterna är sparsamt representerade, det mesta är bortspolat av havet. I nordigaste denen av Natura området märks ett avsnitt med grovmo och sand samt mot öster glacial lera. Grovmoavsnittet sammanfaller med en gles grov tallskog av beteskaraktär medan det på leran växer en fuktig lövrik skog. Vidare finns ett litet mosseavsnitt i en sumpskog på södra delen av men i övrigt är jordlagren för tunna för att registreras på jordartskartan. Morän förekommer ändå i liten utsträckning och det indikeras ofta av ett litet graninslag i den annars talldominerade skogen. Häradskartan, från slutet av 1800-talet, ger en viss vägledning till den historiska markanvändningen. var på denna karta skogsklädd, troligen en ganska gles skog att läsa av kartans barrskogstecken. Vi vet dock inget om skogens ålder utifrån häradskartan. En fornlämning, i norra delen av området, (se karta på sidan 22 RAÄ-nr: Jonsberg 90) finns i form av resterna av ett sjömärke. En meter i diameter och centimeter högt av centimeter stora stenar som delvis är övermossade. Inom Natura 2000-området finns två fartygs-/båtlämningar. Strax utanför kusten finns ett vrak som numer är utspritt i vattnet (Jonsberg 219). Mer anmärkningsvärt är det andra vraket som ligger utanför Gulen (Jonsberg 216), här förliste lastfartyget Bur mot ett grund den 23 november Vraket är söndersprängt och väl skrotbergat/nedbrutet men vrakresterna ligger väl samlade i vad som, troligen, motsvarar ångarens ursprungliga utsträckning på botten. Vraket ligger med aktern på plan botten och med fören upp mot grundet. Områdets bevarandeåtgärder Tabell 1: En generell sammanställning av bevarandeåtgärder omnämnda i den aktuella bevarandeplanen. Bevarandeåtgärd När Var Prioritet Uppföljning av hårdbottenslokalen Inom år Utanför Stora Utterklabben 1 Utreda vilken typ av botten som ingår i området, samt tillståndet för densamma Inom 12 år Marina miljöer 2 Följa upp mängden död ved Inom 15 år Taiga (9010) 2 Uppföljning av friluftslivets slitage Inom 15 år Skär i Östersjön (1620) 2 Reglering av skydd och skötsel: Skydd och skötsel är reglerat i naturreservatets skötselplan ( naturreservat, fastställd 2005) och beslut ( ). Skötselplanen anger generellt åtgärder som gynnar eller bibehåller naturvärdena som Natura området syftar till att bevara.

7 Natura 2000-område Natura 2000-kod Diarienummer Sida 7 av 22 Eftersom skogsbruksåtgärder är förbjudna enligt reservatsbeslutet så bör det inte bli aktuellt med samråd med Länsstyrelsen angående skogsbruksåtgärder inom Natura 2000-området. Eventuellt kan andra åtgärder, som anläggning för friluftsliv eller åtgärder vid anläggning kräva samråd om åtgärderna riskerar att skada utpekade naturvärden i Natura För åtgärder (som påverkar naturmiljön inom området) utanför eller i direkt anslutning till Södra Lunda, gäller inte naturreservatsföreskrifterna. Då träder Natura 2000-lagstiftningen in. Verksamheter som påverkar naturmiljön negativt inom Natura 2000-områden kräver samråd med Länsstyrelsen enligt 12 kap. 6 MB. Vid samråd som rör skogsbruksåtgärder i skog kontaktas Skogsstyrelsen. Ingen ytterligare reglering av skydd och skötsel bedöms nödvändig för att uppnå bevarandemålen inom området. Skötselplanen för reservatet (fastställd 2005) anger generellt åtgärder som stämmer väl överens med bevarandemålen. En översyn av skötselplanen bör ske senast I samband med detta kan skötselplan och bevarandeplan med fördel slås samman, så att skötselplanen även innehåller de obligatoriska delarna för en bevarandeplan. Markavvattning är åtgärder som utförs för att avvattna mark, för att sänka eller tappa ur ett vattenområde eller för att skydda mot vatten om åtgärderna syftar till att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något visst ändamål. Markavvattning kräver alltid tillstånd (11 kap. 13 MB). I Östergötland är det dessutom förbjudet att avvattna mark vilket medför att man även behöver söka en dispens från det generella markavvattningsförbudet. Ansökan om dispens och tillstånd till markavvattning prövas i normalfallet av Länsstyrelsen. Strandskyddets syfte är att bevara allmänhetens tillgänglighet samt växt- och djurlivet vid stränderna. Strandskyddet gäller vid hav, sjöar och vattendrag enligt 7 kap. 13 i MB. Det generella strandskyddet omfattar land och vattenområden 100 meter från strandlinjen vid normalt vattenstånd. I Östergötland är strandskyddet utökat på vissa platser. Det är inte tillåtet att göra något som försämrar livsvillkoren för växter och djur eller begränsar allmänhetens tillträde till det strandskyddade området. Under vissa förutsättningar och i vissa fall kan dispens ges för en åtgärd som strider mot förbudet i strandskyddslagstiftningen. Alla fornlämningar skyddas enligt kulturmiljölagen (1988:950). Enligt 2 kap. 6 kulturmiljölagen är det förbjudet att utan tillstånd rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändra eller skada en fornlämning. Hänsyn till forn- och kulturlämningar ska därmed tas vid åtgärder som görs för att bevara naturvärdena kopplade till Natura Bevarandeåtgärder: För mer ingående och specifika bevarandeåtgärder se skötselplanen för naturreservat. Nedan finns de övergripande åtgärderna som behövs i området. En eventuell frihuggning och/eller plockhuggning med lämnande av död ved i området kan bli relevant om trädoch buskskiktet blir för tätt. En friställning av gamla grova tallar i de norra delarna skulle gynna dessa gamla träd. För att påskynda skapandet av död ved i området kan veteranisering tillämpas. Aktiv naturvårdsbränning bör inte genomföras på grund av områdets begränsade yta. Om det skulle börja brinna på bör branden begränsas så som det motiveras ur säkerhetssynpunkt. Ur naturvärdessynpunkt vore brandpåverkan på delar av området positivt, men ur friluftssynpunkt vore det negativt om en större del av området brandhärjades. I området behöver följande uppföljningar göras: mängden död ved i taigan; slitaget på området till följd av friluftslivet; samt hårdbottenlokalens utveckling sedan inventeringen som gjordes år 2002.

8 Natura 2000-område Natura 2000-kod Diarienummer Sida 8 av 22 Då man inte med säkerhet vet exakt vilken typ av botten som ingår i Natura 2000-området behöver detta undersökas. Dessutom behövs tillståndet för bottnarna undersökas. Bevarandestatus och bevarandetillstånd Bevarandestatus beskriver läget för naturtyperna i landet som helhet, medan bevarandetillståndet beskriver aktuellt läge inom Natura 2000-området. Dessa beskrivs närmare under respektive naturtyp längre fram i planen. Här redovisas en sammanställning av bevarandetillståndet inom området. Tabell 2: Naturtypsareal och förekomst av Natura 2000-arter (ej fåglar) inom Natura 2000-området. Blå färg innebär en förändring av art- eller arealförekomst jämfört med regeringsgodkända uppgifter angivna inom parentes. Länsstyrelsen kommer att föreslå förändringarna vid lämpligt tillfälle. *) = Prioriterad art eller naturtyp i EU:s Natura 2000-bevarandearbete. Prioriteringen kan skilja sig från prioriteringen i det specifika området. Naturtyp/art Hektar/Förekomst Bevarandetillstånd Sida Rev 17,4 Okänt Skär och små öar i Östersjön 26,6 Tillfredsställande Hällmarkstorräng 4,1 Tillfredsställande Taiga 6,1 Tillfredsställande 12 Annan naturtyp 165,9 Total areal 220,1 (219,5) Uppföljning Länsstyrelsen ansvarar för att uppföljning av bevarandemål genomförs. Uppföljningen ska ske enligt de manualer för skyddade områden som har tagits fram av Naturvårdsverket samt Havs- och vattenmyndigheten. Mätbara mål, så kallade målindikatorer, ska registreras i databasen SkötselDOS. Dessa målindikatorer följs sedan upp. Målsättningen är att kunna se om de bevarandemål som satts upp i bevarandeplaner och skötselplaner uppfylls, att skötseln fungerar och att Natura 2000-naturtyperna och arterna har gynnsamt tillstånd.

9 Natura 2000-område Natura 2000-kod Diarienummer Sida 9 av Rev Arealen 17,4 ha är fastställd i regeringsbeslut Beskrivning Organiska och/eller geologiska bildningar av hårt substrat förekommande på hård- eller mjukbottnar. Reven är topografiskt avskilda genom att de höjer sig över havsbotten i littoral (del av sjö/hav närmast land) och sublittoral zon (del mellan littoral zon och så långt som solljuset når ner i vattnet). Revmiljön karaktäriseras ofta av en zonering av bentiska (bottenlevande) samhällen av alger och djurarter inklusive konkretioner, skorpbildningar och korallbildningar. Musselbankar ingår i naturtypen, om dessa har en täckningsgrad överstigande 10 %. Rev avgränsas mot omkringliggande botten där revbildningen övergår med mer än 50 % i mjukbottenytor och/eller där organiska bildningar understiger 10 % av täckningsgraden. Rev avgränsas mot terrestra habitat vid medelvattenståndet. Bevarandemål Arealen av rev (1170) ska inte minska från 17,4 hektar i. Naturtypen ska vara naturlig med avseende på djupförhållanden, substrat och bottenstruktur samt tidvatten så att det finns förutsättningar för bentiska samhällen och associerade arter att upprätthålla sina ekologiska strukturer och funktioner. Vattenkvaliteten ska vara god. Den antropogena belastningen i form av utsläpp och läckage av övergödande näringsämnen, olja och andra kemikalier ska vara i koncentrationer som inte resulterar i negativa direkta eller indirekta effekter på arter och funktioner i naturtypen. Halten av näringsämnen ska vara låg. Vattnet ska vara klart med ett siktdjup och ljusklimat som är förknippat med naturtypen. Syrgashalten ska vara god. Vegetationen ska vara karakteristisk för naturtypen, bl.a. blåstång. Utbredning, area och tillstånd hos vegetationen stödjer dess ekologiska funktioner samt diversitet i associerade samhällen. Det finns inte oönskad algtillväxt som leder till försämrad vattenkvalitet, minskat siktdjup eller indirekta effekter på arter och funktioner i naturtypen. Vad kan påverka negativt Faktorer som kan påverka naturtypen negativt: - Övergödning på grund av utsläpp/läckage av näringsämnen (fosfor och kväve) resulterar i minskat siktdjup vilket påverkar artsammansättningen. Bottnarna täcks av ettåriga fintrådiga alger. Övergödningen kan även orsaka syrebrist på bottnarna. Resultatet kan bli att blåstångsbältenas djuputbredning minskar. - Drivande algmattor, oftast bestående av fintrådiga alger. Fenomenet orsakas av övergödning. Algmattorna ger upphov till syrgasbrist, utsöndrar giftiga ämnen, hindrar fisk att söka föda samt hindrar evertebrater med planktoniska larvstadier att bottenfälla. - Uppförande och drift av konstruktioner, till exempel vindkraftverk och rörledningar. Substratförhållandena blir härigenom förändrade. Strömförhållandena kan påverkas. Under uppförandestadiet störs botten och uppvirvling av bottensediment kan störa primärproduktionen. Fiskar kan påverkas negativt av vibrationer som uppstår nära snurran på vindkraftverk. Vindkraftverk påverkar även fåglar negativt genom att till exempel dykande fåglar undviker vindkraftverk och förlorar då födosöksområden och rastlokaler. Flyttfåglars navigeringsförmåga kan även påverkas av vindkraftverk. - Utsläpp av olja och kemikalier. Närliggande fartygsleder innebär stor risk för oljeutsläpp/läckage. Det här kan komma att ha stor påverkan på artsammansättningen. - Svall från fartyg kan påverka zoneringen. - För stort uttag av fisk påverkar artsammansättningen och kan orsaka förödande kaskadeffekter neråt i födokedjan. - Fiske med icke-selektiva redskap samt redskap som skadar bottnar (till exempel trålning) är hot mot den biologiska mångfalden av däggdjur, fåglar, fisk och bottenlevande djur. - Främmande arter kan påverka artsammansättningen.

10 Natura 2000-område Natura 2000-kod Diarienummer Sida 10 av 22 - Ökad vattentemperatur riskerar att ändra artsammansättningen. - Ökad mängd koldioxid i atmosfären och ökad temperatur orsakar försurning av havet. Det är ett hot mot en rad organismer, men framförallt alla marina arter som har ett yttre eller inre skelett av kalk, som många växtplanktonarter, kräftdjur och musslor. Bevarandestatus och bevarandetillstånd Naturtypen (1170) finns i boreal och kontinental region av Sverige, med tyngdpunkt i den boreala regionen. Bevarandestatusen anses idag som dålig. Kvaliteten på naturtypen är dålig, orsakerna är flera. Viktiga skäl till att naturtypen inte har gynnsam bevarandestatus är övergödning och trålning. Det är också viktigt att exploateringen av kustmiljöerna minskas, och att områdesskyddet ökar. För naturtypen rev (1170) uppskattades (år 2007) förekomsten i boreal region (både inom och utanför Natura 2000-områden) till hektar i Sverige. Då inga ingående inventeringar gjorts av naturtypen i är bevarandetillståndet för naturtypen okänt Skär i Östersjön Arealen 26,6 ha är fastställd i regeringsbeslut Beskrivning Grupper eller enstaka mindre öar och skär i Östersjön. Öarna utgörs av urberg eller morän samt ligger i ett exponerat läge och är vanligtvis trädlösa. Även anslutande undervattensvegetation ingår ner till de fastsittande makrovegetationens nedersta djuputbredningsgräns. Landvegetationen består av arter som är anpassade till torka, saltpåverkan och vindexponering samt frånvaro av egentlig jordmån. Lavfloran är artrik och särpräglad. Vegetationen på vissa öar är starkt påverkad av kvävet från fågelspillning. Kala bergytor är vanliga. I de norra delarna av Östersjön medför landhöjningen en succession av många olika vegetationstyper. På öarna kan mindre enstaka träd förekomma. Öarna utgör viktiga häckningsplatser för fåglar och uppehållsplatser för sälar. I tillfälliga eller permanenta hällkar förekommer speciellt anpassade växtoch djursamhällen. Bevarandemål Arealen av skär i Östersjön (1620) ska vara minst 26,6 hektar i Natura 2000-området. Arealen ska bara ändras av naturliga processer såsom landhöjnigen. Vattenkvaliteten är god. Naturtypens landdelar fortsätter att ha en mestadels öppen prägel. Populationerna hos de typiska arterna för naturtypen ska inte minska påtagligt. Vad kan påverka negativt Faktorer som kan påverka naturtypen negativt: - Övergödning på grund av utsläpp/läckage av näringsämnen (fosfor och kväve) resulterar i minskat siktdjup vilket påverkar algzoneringen. Perenna brun- och rödalger täcks av ettåriga fintrådiga alger. Övergödningen kan även orsaka syrebrist på bottnarna. - Olje-, bensin- och kemikalieutsläpp påverkar artsammansättningen. - Svall från fartyg kan påverka artsammansättningen. - Slitage och störningar orsakade av det rörliga friluftslivet kan påverka växt- och djurlivet. - Exploatering såsom bebyggelse, bryggor etc. påverkar artsammansättningen. - Främmande arter kan påverka artsammansättningen. - Ökad luft- och vattentemperatur kan påverka artsammansättningen.

11 Natura 2000-område Natura 2000-kod Diarienummer Sida 11 av 22 - Ökad mängd koldioxid i atmosfären och ökad temperatur orsakar försurning av havet. Det är ett hot mot en rad organismer, men framförallt alla marina arter som har ett yttre eller inre skelett av kalk, som många växtplanktonarter, kräftdjur och musslor. Bevarandestatus och bevarandetillstånd Naturtypen (1620) finns i boreal och kontinental region av Sverige, med tyngdpunkt i den boreala regionen. Bevarandestatusen anses idag som otillfredsställande. Kvaliteten på naturtypen och framtidsutsikterna för naturtypen är otillfredsställande och trenden är negativ, orsakerna är flera. Det är viktigt att exploateringen av kustmiljöerna minskas, och att områdesskyddet ökar. För naturtypen skär i Östersjön (1620) uppskattades (år 2013) förekomsten i boreal region (både inom och utanför Natura 2000-områden) till hektar i Sverige och det behövs åtminstone så mycket för att arealen av naturtypen för att statusen ska kunna anses vara gynnsam. Bevarandetillståndet för naturtypen i anses som tillfredställande. Informationen är något bristande för bevarandetillståndet av naturtypen, men förutsättningarna är goda i området Hällmarkstorräng Arealen 4,1 ha är fastställd i regeringsbeslut Beskrivning Växtsamhällen med torktåliga arter av kärlväxter, lavar och mossor på silikatrika hällmarksytor. Hällarna är tidvis mycket torra och har ett tunt, fläckvist förekommande jordtäcke som högst täcker halva av ytan. Ytorna är främst plana och består oftast av näringsfattiga graniter och gnejser. Naturtypen förekommer i huvudsak i områden med någon typ av störning, till exempel bete, tramp och brand. Kärlväxter som fetbladsväxter, styvmorsviol, tjärblomster, bergglim och mandelblom karaktäriserar naturtypen. De artrikaste och värdefullaste exemplen förekommer i öppna betesmarker och kust- eller åkerlandskap. Periodvis översilning med näringsrikt vatten från gräsmarksytor, fågelspillning med mera kan ge en artrik och svagt kalkgynnad växtlighet. I de bäst utvecklade typerna påträffas också rikligt med mossor och lavar, till exempel kopparbryum, takskruvmossa, vissa skinn- och gelélavar. Naturtypen har i gynnsam bevarandestatus krontäckning på mindre än 30 %. Bevarandemål Arealen av hällmarkstorräng (8230) ska vara minst 4,1 hektar i Natura 2000-området. Regelbunden hävd kan påverka området. Det ska finnas blottat berg på minst halva arealen och krontäckningen ska inte utgöra mer än ett måttligt inslag. Naturliga strukturer och processer ska förekomma i sådan omfattning att typiska och karakteristiska arter som är beroende av dessa kan fortleva långsiktigt i området. Det ska finnas allmänt till rikligt av typiska- och karakteristiska kärlväxter (till exempel gul- och vit fetknopp, kärleksört och styvmorsviol), mossor och lavar. Artsammansättningen ska vara artrik och näringstillgången naturlig. Vad kan påverka negativt Faktorer som kan påverka naturtypen negativt: - Luftföroreningar har en direkt negativ effekt på vissa arter (lavar och mossor), och en indirekt effekt via en kontaminering av jord och vatten. - Klimatförändringar som leder till förändrad konkurrenssituation där vissa artar gynnas på bekostnad av andra, bland annat genom ett ökat jordtäcke och igenväxning.

12 Natura 2000-område Natura 2000-kod Diarienummer Sida 12 av 22 - Ändrad markanvändning, till exempel att man frångår från människoskapta bränder, slåtter eller bete. - Användning av gödning har en negativ påverkan på flera av arterna. - Användning av bekämpningsmedel har en negativ påverkan på flera av arterna. - Svall från fartyg kan påverka artsammansättningen. - Slitage och störningar orsakade av det rörliga friluftslivet kan påverka växt- och djurlivet. Bevarandestatus och bevarandetillstånd För naturtypen hällmarkstorrängar (8230) är förekomstarealen i boreal region idag hektar och tillståndet är dåligt. För att uppnå gynnsam bevarandestatus i samma område behövs det uppskattningsvis hektar. Bevarandetillståndet för naturtypen hällmarkstorrängar anses som tillfredsställande. De yttersta delarna av naturtypen är nästan helt vegetationsfria på grund av bränningarna från havet, men de delar som gränsar till taiga har ett tunt jordlager och en del mossor Taiga Arealen 6,1 ha är fastställd i regeringsbeslut Beskrivning Naturtypen förekommer främst i den boreala zonen på fuktiga näringsrika marker till torra och näringsfattiga. Trädskiktets krontäckningsgrad är normalt % och utgörs av gran, tall, björk, asp, rönn och sälg, ibland även med inslag av andra inhemska arter. Naturtypen taiga innefattar även brandfält och stormfällningar som då kan innebära en lägre krontäckning. Naturtypen består av äldre naturskogsartade barrskogar samt naturliga successioner efter större störningar. Det kanske viktigaste elementet för naturtypen är den döda veden som hyser en lång rad vedlevande svampar och insekter, dessutom är veden födosöks- och boplatser för många fågelarter. Naturtypen delas vanligen in i flera olika undergrupper beroende på dominerande trädslag samt successionsstadier. Naturtypen i består av undergruppen barrblandskog. Bevarandemål Arealen av taiga (9010) ska vara minst 6,1 hektar i Natura 2000-området. Krontäckningen ska variera mellan tätare och glesare beskogad mark med ett olikåldrigt och flerskiktat trädskikt. Barrträd ska dominera naturtypen. Lövträd ska utgöra ett enstaka till måttligt inslag. Det ska finnas tämligen allmänt med grov och solbelyst död ved till exempel torrträd, hålträd, liggande stockar, halvdöda träd eller branddödade träd. Förekomsten av äldre träd ska vara måttlig till riklig och det ska finnas en föryngring av ovan nämnda arter. Hela eller stora delar av naturtypens dynamik och struktur ska tillåtas att bli påverkad störningar så som insektsangrepp, stormfällning och/eller bete. Andra småskaliga naturliga processer som trädens föryngring, åldrande och döende samt omkullfallna träd och luckbildning är positivt och ska förekomma inom området. Igenväxningsvegetation (till exempel gran) ska inte tillåtas dominera i fältskiktet. Typiska och karaktäristiska arter ska kunna fortleva långsiktigt i området och det ska finnas en art- och individrik förekomst av insekter (till exempel skalbaggar), mossor (till exempel blåmossa), svampar (till exempel ostticka) och lavar. Vad kan påverka negativt Faktorer som kan påverka naturtypen negativt: - Exploatering.

13 Natura 2000-område Natura 2000-kod Diarienummer Sida 13 av 22 - Avverkning, röjning, gallring utgör hot genom att lämpliga strukturer förstörs eller borttages. Även åtgärder i intilliggande områden kan vara skadliga genom att de påverkar lokalklimatet i beståndet av intresse. Undantag kan finnas där åtgärden syftar till att utveckla något annat naturvärde. - Produktionshöjande åtgärder i skogsbruket, exempelvis gödsling, markberedning, dikning, plantering och användandet av främmande trädslag. - Markskador. Förutom den mekaniska skadan kan hydrologin påverkas och naturmiljön förändras. Detta gäller större markskador. - Nedfall av kemiska ämnen. Vissa kemiska ämnen har förmågan att direkt skada organismer, men kan också påverka hela naturmiljön. Så har till exempel vissa kväveföreningar den effekten att de är skadliga för svampar och lavar, samtidigt som de kan vara gödande och ge förändringar i vegetationen. Andra skadliga ämnen är svavel- och metallföreningar. - Brist på dynamik. Arterna förekommer ofta bara i några få stadier i skogens utveckling. Om de dynamiska krafterna inte får verka kan det i landskapet uppstår brist på något av dessa stadier, med följd att de ingående arternas habitat försvinner. Detta gäller särskilt brand som verkar över stora ytor, men andra viktiga dynamiska krafter är översvämning, vind och angrepp av insekter och svamp. - Systempåverkande arter och invasiva främmande arter som har potential att skada den naturliga floran och faunan. Bevarandestatus och bevarandetillstånd Naturtypen (9010) förekommer i hela landet med tyngdpunkten av utbredningen i den boreala zonen. Marker som normalt brukas som produktionsskogar tillhör ofta naturtypen taiga och det är endast i de fjällnära regionerna som det finns kvar betydande områden med äldre skog i sena successionsstadier. Naturtypen taiga (9010) har en negativ utveckling eftersom skogsbruket i marker med höga naturvärden och fjällnära skog fortsätter, dessutom har intresset för biobränslen, skogsgödsling och skogsodling med främmande trädarter ökat under senare år. Samtidigt har hänsynen vid skogsavverkning ökat och arealen skyddad skog har utökats. År 2013 var förekomstarealen av taiga i den boreala regionen hektar och för att naturtypen 9010 ska uppnå gynnsam bevarandestatus behövs det uppskattningsvis hektar. Bevarandestatusen för naturtypen taiga (9010) är idag dålig i den boreala regionen och utvecklingen är övervägande negativ. I har inget betydande skogsbruk förekommit i modern tid och skogen befinner sig i ett sent successionsstadium. Det förekommer olika former av död ved och området hyser många rödlistade arter i flera olika organismgrupper. Småskaliga naturliga processer förekommer men storskaliga processer som skogsbrand har inte förekommit i området under lång tid. Bevarandetillståndet anses som tillfredställande eftersom naturtypen befinner sig i ett sent successionsstadium och långsiktigt skydd och skötsel finns fastställd i naturreservatets skötselplan. Kartor Kartor som visar områdets läge, yttergränser, naturtypernas utbredning, kända forn- och kulturlämningar, samt äldre ekonomiska kartor finns sist i planen. Dokumentation Webbsidor/databaser: Artportalen, ( )., ( ).

14 Natura 2000-område Natura 2000-kod Diarienummer Sida 14 av 22 Naturvårdsverket, ( ). Skyddad natur, ( ). Skogsstyrelsen, ( ). Ängs- och betesmarksinventeringen (TUVA), ( ). Riksantikvarieämbetets fornminnesregister, ( ). Nyckelbiotop, N , ( ). Dokument: Naturvårdsverkets vägledningsdokument för habitat och ArtDatabankens vägledningar för arter. Wenche Eide (red.), Arter och naturtyper i habitatdirektivet - bevarandestatus i Sverige 2013, ArtDatabanken SLU, Uppsala, Bevarandeplan för Natura 2000-område, fastställd Skötselplan för naturreservat, fastställd Beslut om bildande av naturreservat,

15 Natura 2000-område Natura 2000-kod Diarienummer Sida 15 av 22 Översiktskartan visar att ligger strax utanför Arkösund, Norrköpings kommun.

16 Natura 2000-område Natura 2000-kod Diarienummer Sida 16 av 22 Fastighetskartan visar yttergränserna för området.

17 Natura 2000-område Natura 2000-kod Diarienummer Sida 17 av 22 Yttergräns N2000-området Yttergränser justeras något i norra delen för att följa naturreservatsgränsen. Detta ger en mindre ökning av arealen för området.

18 Natura 2000-område Natura 2000-kod Diarienummer Sida 18 av 22 Natura 2000-områdets och naturreservatets yttergränser sammanfaller efter justeringen av gränsen i norra delen.

19 Natura 2000-område Natura 2000-kod Diarienummer Sida 19 av 22 Flygfotot visar naturtypernas utbredning i området.

20 Natura 2000-område Natura 2000-kod Diarienummer Sida 20 av 22 Naturtypernas utbredning i norra delen av området.

21 Natura 2000-område Natura 2000-kod Diarienummer Sida 21 av 22 Kända forn- och kulturlämningar i området.

22 Natura 2000-område Natura 2000-kod Diarienummer Sida 22 av 22 Häradskartan, från slutet av 1800-talet, visar att området ser ut som det gjort under en längre tid. Vit är utmark (skog och hagmark). Små stjärnor visar var marken är barrträdsklädd och små ringar var den är lövträdsklädd.