Värdegrunden i organisationen utgår från tre ledord: Öppenhet, Respekt och Ansvar.

Transkript

1 Svenska Jägareförbundets inställning i jaktliga frågor Detta dokuments syfte är att sprida kunskap om vad Svenska Jägareförbundet står och arbetar för när det gäller viltförvaltningen. Syftet är också att på ett förenklat sätt ge förtroendevalda och personal bättre möjligheter att förklara förbundets ställningstagande. Vill någon läsare hitta exakta formuleringar i ett särskilt ämne finns dessa i policies, remissvar, riktlinjer och andra yttranden. Detta dokument ska ses som ett hjälpmedel, inte ett policydokument. Svenska Jägareförbundet Svenska Jägareförbundet är en medlemsorganisation. Den är uppbyggd av jaktvårdskretsar och länsjaktvårdsföreningar. Förbundets roll är att utifrån ett helhetsperspektiv på naturen och samhället leda och utveckla jakten i Sverige. Förbundets ställningstaganden i viltförvaltningsfrågor baseras på forskning och fakta. Målet för Svenska Jägareförbundet är att arbeta för en så bra, hållbar och klok viltförvaltning som möjligt, en förvaltning som tar hänsyn till samhällets och allmänhetens önskemål och krav. Statens bidrag till Svenska Jägareförbundet Jakt- och viltvårdsuppdraget som finansieras av jägarnas avgift till det statliga jaktkortet innebär att förbundet får resurser som ger samhällsnyttiga insatser i viltförvaltningen på ett för samhället kostnadseffektivt sätt. Samtidigt genererar uppdraget medlems- och jägarnytta över hela landet. Värdegrunden i organisationen utgår från tre ledord: Öppenhet, Respekt och Ansvar. Jaktetik Den svenska jaktlagen detaljreglerar inte jakten. Jägarna själva har skapat etiska riktlinjer. Dessa baseras på bland annat god hundhållning, omtanke om viltet, respekt för allmänheten och allas rätt till naturen. Jägarnas etiska regler går utöver vad lagstiftningen kräver, vilket medför att jägare känner ansvar för och delaktighet i förvaltningen av det vilda. Detta ansvar ska vårdas och jägarnas etik ska utvecklas i takt med att samhällets normer och värderingar förändras. Etikarbetet ska alltid vara levande i förbundet. En hög etik inom jakten ökar acceptansen för jakt och viltvård i samhället. Jakt med lös hund Jakthundar är en viktig grund i den svenska jakten. Jakt på de allra flesta jaktbara arter kräver (båda av etiska skäl och enligt lag) tillgång till jakthund. Sverige är ett stort land med relativt glesa djurpopulationer. En hund som söker upp, ställer eller driver viltet är avgörande för jakten. Det ställs höga krav på jakthundarna. De ska jaga på ett sätt som inte skapar onödigt lidande för de jagade djuren eller problem för exempelvis tamdjurshållning eller andra näringar. Hundarnas beteende och förmågor styrs främst med träning, avel, olika prov och tester. Användandet av hundarna styrs också av den etik som omfattar jakten. Jakt med lös hund är ett kulturarv som vi är stolta över och en förutsättning för att kunna nå de mål för viltförvaltningen som samhället ställer upp.

2 Viltvård/ekosystemtjänster/hållbarhet En utgångspunkt för Svenska Jägareförbundets verksamhet är att Jakt och viltvård är ett hållbart brukande som gynnar naturens mångfald. Att skörda överskottet, utan att förbruka kapitalet, gör jakt till ett klokt och hållbart nyttjande av naturen en ekosystemtjänst. Viltvård är en naturlig del av jakten. Den gynnar såväl jaktbart vilt som arter som inte jagas. I viltvården ingår att skapa skydd för djuren, tillgång till foder, vattenmiljöer och att hålla efter predatorer. Genom den viltvård som jägarna utför genereras omfattande samhällsvärden. Genom jakt och viltvård bevaras och utvecklas biologisk mångfald och en varierad landskapsbild. Ansvarstagande och samverkan Det är djurens villkor som ska vara styrande för jakten. Eftersom Sverige är ett vidsträckt land med flera naturtyper skiljer sig förutsättningarna för viltet över landet, vilket medför att det krävs regionala anpassningar. Svenska Jägareförbundet anser att viltstammar ska förvaltas på lägsta möjliga geografiska nivå, det vill säga nära jägarna. För att viltets lokala situation ska kunna beaktas krävs därför samverkan mellan jägare, markägare, intresseorganisationer och samhället i övrigt. För att skapa ansvarskänsla och delaktighet hos jägarna måste de ha medbestämmande i viltförvaltningen. Jägaren har sedan ett ansvar för att jakten sköts inom lagen, på ett klokt, hållbart, säkert och etiskt sätt. Vapen/ammunition För att kunna genomföra en effektiv och etisk välgrundad jakt behövs ändamålsenliga vapen. Svenska Jägareförbundet vill ha enkla lagar och regler och minimera byråkratiskt krångel. Grundinställningen är att jägare ska få tillgång till de vapen och den utrustning som behövs för att kunna jaga och sköta viltvården. Förbundets roll är främst att stödja och hjälpa medlemmarna utifrån deras behov av jaktvapen, samt att skapa opinion för förbundets åsikter kring vapen och ammunition. Ammunition och kultyper ska väljas utifrån sin lämplighet att fälla viltet. Ur ett etiskt nyttjandeperspektiv ska därutöver så liten köttförstörelse som möjligt eftersträvas. Vad gäller bly kontra kopparammunition så vill förbundet att jägarna själva ska få avgöra vilken typ av ammunition de vill använda. Men eftersom blykulor innebär att jägarna måste skära bort mer kött runt träffområdet för att undvika blyfragment i köttet, rekommenderar förbundet jägare att i de fall det är möjligt använda blyfria alternativ. Viltmat/acceptans Tillvaratagandet av bytet är centralt för alla jägare. Viltkött är en fantastisk produkt som värderas högt av både jägare och allmänhet. Det beror på att viltet har levt naturligt och aldrig kommit i kontakt med mediciner, slakttransporter eller onaturlig stress. Viltköttet skördas därtill på ett etiskt och hållbart sätt. Viltköttets höga kvalitet är en av flera faktorer som skapar acceptans för jakt. Därför är det viktigt att reglerna runt försäljning av viltkött är enkla, så att viltkött lätt kan bli tillgängligt för allmänheten. Jakttider Jakt ska ske inom de biologiska jakttidsramarna. Dessa ramar grundas på när jakt inte märkbart påverkar föryngring eller överlevnad hos unga djur som förlorar sina föräldradjur eller när jakt bör undvikas på grund av brunstperioder eller andra omständigheter. Jakttidsramarna anger de yttre gränserna för när varje art kan jagas. Av etiska skäl kan jakten begränsas och hållas kortare än vad de biologiska ramarna anger. Skyddsjakt på arter som kan regleras med vanlig jakt bör bara tillåtas när alla andra möjligheter att lösa problemen är uttömda eller när risken för stora skador är uppenbar. Svenska Jägareförbundet anser att det är bra med långa jakttider. Det innebär att jakten kan ske under lugna former och utspritt över tiden, vilket stör viltet mindre Sida 2 av 5

3 Jägarexamen För att bli jägare måste man ha vissa grundkunskaper. Därför är innehållet i Jägarskolan och proven i Jägarexamen mycket viktiga. Jägarexamen innehåller både teoretiska och praktiska prov, som vid godkänd examen ger möjlighet att söka vapenlicens på jaktvapen hos polisen. Förtroendet för jägarkåren sammanhänger med den kunskap om djur, natur, säkerhet och etik som jägarna får med sig av utbildningen. Det är därför viktigt att kraven för jägarexamen är kvalitetsäkrade och hålls på en nivå som säkerställer en hög acceptans för jakten. Fjälljakt Småviltjakten på statens marker i det svenska fjällområdet är en unik resurs. Alla har en skyldighet att vårda denna resurs och värna den från ett felaktigt nyttjande. Som en utgångspunkt i detta är det Svenska Jägareförbundets bestämda uppfattning att småviltjakten på statens marker i fjällområdet, på samma sätt som i våra grannländer, främst ska tillgodose behovet av småviltjakt för jägare fast bosatta i vårt land. Viltvårdsområden Viltvårdsområden har sedan de började inrättas på 1930-talet skapat stora, stabila jaktliga sammanslutningar. Detta har gynnat viltförvaltningen genom att planeringen har kunnat vara långsiktig. Det har också gynnat markägare och jägare som på ett samordnat sätt har kunnat jaga över stora ytor. Detta är viktigt i all jakt, men kanske särskilt för dem som är intresserade av jakt med lös hund. Den stabila organisationen med stora sammanhängande marker har också underlättat för marklösa jägare att via arrende eller gästkort finna jaktmöjligheter. Genom den lagstiftning som finns har både jaktarrendatorer och markägare en rättslig ram att agera inom vid de tillfällen då man är oeniga. Det finns dock vissa brister i lagstiftningen som Jägareförbundet vill justera. Internationella ståndpunkter EU:s arbete har stor inverkan på jakten. Därför är den internationella intressebevakningen ett prioriterat arbetsområde. Svenska Jägareförbundet arbetar såväl direkt mot EU som genom den europeiska jägarfederationen FACE och via Nordic Hunters Alliance (NHA). Principerna om subsidiaritet och proportionalitet är centrala i EU:s arbete. Att principerna följs måste dock ständigt bevakas. Förbundet anser att viltförvaltningen ska ske nationellt, lokalt och adaptivt med utgångspunkt från den lokala kännedomen om förhållandena för viltet. Förbundet vill att att Sverige, gärna tillsammans med likasinnade länder, driver frågan om att ändra internationella direktiv så att de lämnar så stor möjlighet till decentralisering och nationell anpassning som möjligt. Det tar dock lång tid att ändra dessa direktiv och utgången är osäker eftersom det finns starka motsättningar mellan olika intressen. Förbundet vill också påverka tillämpningen av befintliga direktiv. De svenska myndigheternas och domstolarnas inställning har ofta varit försiktig vilket har inneburtit att tillämpningen av EU- reglerna har blivit alltför ambitiös. Ett område som fått stor uppmärksamhet är vargfrågan, där olika länder inom EU tillåts förvalta vargen på olika sätt. Viltkameror/åtelkameror En modern viltförvaltning är adaptiv, det vill säga den anpassas efter viltstammarna, jakten och många andra kriterier. För att få förvaltningen adaptiv krävs bra underlag, bland annat förstklassiga inventeringar. Viltkameror är ett effektivt verktyg för att lokalt kunna inventera olika viltarter. Användningsområdet för viltkameror är stort och kommer sannolikt att öka. Svenska Jägareförbundet anser att det ska vara enkelt och gratis för privatpersoner att använda viltkameror Sida 3 av 5

4 Viltkameror är även ett bra verktyg för att öka effektiviteten i jakten, eftersom jägarna får mer kunskap om de lokala viltstammarna. Utfodring Vilt ska regleras med jakt inte svält. Detta är en grundläggande princip i Svenska Jägareförbundet. Åtling är i första hand en jaktmetod och inte utfodring. Utfodring kan användas för att stödja viltet under exempelvis hårda vintrar eller för att styra viltet i landskapet (från vägar eller begärliga grödor). Utfodring av vilt ska ske med omdöme, med oprocessade grödor (främst grovfoder som ensilage, sockerbetor bör undvikas) och i lämplig omfattning. Stödjande utfodring under vegitationsperioden ska undvikas. Jägare som utfodrar vilt har ett extra stort ansvar att anpassa jakten utifrån en ökad överlevnad, särskilt om det uppstår skador på grödor. Klövvilt All viltförvaltning ska bygga på fakta och kunskap. De metoder som används ska vara vetenskapligt kvalitetssäkrade. Strävan ska vara att använda bästa tillgängliga fakta och förvaltningsverktyg för att få en hållbar viltförvaltning. Samverkan och samarbete med skogs- och jordbruk eftersträvas alltid. Förvaltning av klövvilt bör alltid innehålla en ambition om att nivån på viltskador ska vara acceptabla. Älg Den svenska älgjakten ska bygga på en strävan efter en älgstam som håller högsta möjliga kvalitet avseende ålder och könsfördelning och som samtidigt är i balans med foderresurserna. Förvaltningen ska bestämmas på lägsta möjliga lämpliga geografiska nivå. Det innebär i de flesta fall älgförvaltningsoch älgskötselområden. Det är på denna nivå man har information och kunskap om de lokala förhållandena. Det krävs stora sammanhängande områden för att få till en adaptiv förvaltning som tar hänsyn till jaktutövandet, fodertillgång, övrigt brukande, förekomsten av stora rovdjur samt samhällets intressen i stort. Vildsvin För att kunna förvalta vildsvin effektivt krävs ett utvecklat samarbete mellan jägare, markägare och jordbruksarrendatorer. Det är genom lokalt samarbete och ökad förståelse för varandras problem som gemensamma mål kan sättas. Förvaltning av vildsvin ska alltid ha ambitionen att minimera skador på odlade grödor. Kronvilt Kronvilt ska förvaltas inom kronhjortsskötselområden. Arten lämpar sig inte för allmän jakt, eftersom arten har en mycket komplicerad social struktur som kräver en hög andel äldre kapitala handjur. Internationell erfarenhet av allmän jakt på kronvilt visar entydigt att det ger en högre täthet men kraftigt försämrad kvalitet på stammen. Dovvilt Dovviltet ökar för närvarande snabbt och arten sprider sig främst i Syd- och Mellansverige. Därför anser Svenska Jägareförbundet att man på frivllig väg bör förvalta arten mer aktivt och över större sammanhängande områden än enskilda jaktlag. Eftersom dovviltet kan förekomma extremt lokalt men i täta populationer krävs en aktiv lokal förvaltning. Rådjur Rådjuren ökar idag över hela landet och vi anser att ett större fokus bör riktas mot förvaltningen och jakten på rådjur. Rådjur är möjliga att förvalta lokalt och man bör söka samförstånd med sina jaktgrannar för att finna gemensamma mål för sin rådjursstam Sida 4 av 5

5 Rovdjur De stora rovdjur som förekommer i Sverige ska regleras genom jakt så att numerär och utbredning regionalt hålls på en nivå som är acceptabel för lokalbefolkningen, viltvården och den nordiska jakttraditionen. Antalet rovdjur i landet ska utgå från bland annat biologiska förutsättningar, samhällets beslut, socio-ekonomiska faktorer, människans behov och rovdjurens påverkan på lokalsamhället. Förvaltningen av rovdjuren ska vara tydlig, långsiktig och förutsägbar. Beskattningsbara populationer ska begränsas med licensjakt eller allmän jakt inom biologiskt korrekta jakttidsramar. Problemindivider ska avlivas via skyddsjakt, efter snabb handläggning. Så många beslut som möjligt som rör rovdjuren ska fattas lokalt. Antalet rovdjur får aldrig bli så stort att det inte finns utrymme för meningsfull jakt på övrigt vilt inom rovdjurens utbredningsområde. Hänsyn måste alltid tas till det samlade rovdjurstrycket. Vargförvaltningen kräver extra hänsyn till de näringar och människor som drabbas. Vargstammen ska vara frisk och livskraftig, men innehålla så få individer som möjligt (maximalt 150 som inte är koncentrerade till några få län). Lodjuren kräver en aktiv förvaltning där lodjurens predation på framför allt rådjur utgör grund för förvaltningen. I ingen del av Sverige ska stammen tillåtas vara så stor att jaktintressena eller näringar påverkas i orimlig omfattning, Björnstammen ligger idag långt över sin miniminivå. Björnen är i sig en viktig jaktlig resurs, men stammen bör inte tillåtas att bli så stor att jakt på älg äventyras eller näringar hotas. En årlig beståndsreglerande licensjakt, tillsammans med skyddsjakt är en bra förvaltningsmodell för att hålla stammen på de nivåer man beslutat om regionalt. Småvilt De mesta småviltet får stora eller flera kullar med ungar varje år. Dessa arter har ofta en hög naturlig dödlighet (främst bland ungar). Jakten har normalt ingen eller en marginell inverkan på stammarnas storlek. Anpassad markanvändning, viltvård och predatorkontroll förbättrar förutsättningarna för småviltstammarna. Jakt med drivande hund efter hare och räv är två viktiga traditionella jaktformer inom det som kallas allmogejakt. Fågel Fåglar bör utifrån ett viltförvaltningsperspektiv delas upp i flytt- och stannfåglar. Stannfåglar kan förvaltas med bas i ett jaktlag eller jaktmark medan flyttande arter oftast kräver internationella perspektiv. Vanlig jakt påverkar normalt inte fågelpopulationer utan det krävs ofta riktade åtgärder för att lokalt kunna begränsa populationers storlek. Upplevelsevärden dominerar oftast totalt över köttvärdet vid fågeljakt. Fågeljakt förknippas ofta med kulturtradition som präglas av regionala förutsättningar, exempelvis ripjakt i norr eller sjöfågeljakt utmed kusterna. Fåglar reagerar ofta mycket snabbt på förändringar i deras livsmiljö. Detta innebär att de drabbas snabbare av negativa förändringar i markanvändning än de flesta artgrupper, men svarar också snabbt på riktade viltvårdsåtgärder till exempel anläggande av våtmarker eller viltvatten. Jakt på fåglar kan fungera som ett förvaltningsverktyg exempelvis. vid predatorkontroll, i vilt och naturvårdssyfte eller för att minska skador på grödor från stora växtätande fågelarter Sida 5 av 5