1990/91: 47. Regeringens proposition. om vissa frågor inför allmän fastighetstaxering år Propositionens huvudsakliga innehåll. Prop. 1990/9!

Transkript

1 Regeringens proposition 1990/91: 47 om vissa frågor inför allmän fastighetstaxering år 1992 Prop. 1990/9!: 47 Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 18 oktober På regeringens vägnar lngmr Carlsson Erik A.sbrink Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås vissa ändringar i bestämmelserna om fastighetstaxering inför 1992 års allmänna fastighetstaxering av lantbruksenheter. Det är främst fråga om tekniska justeringar i värderingsförfarandet samt även vissa förenklingar. Inledningsvis föreslås en ändring med anledning av den är 1990 beslutade inkomstskattereformen. Vid den löpande inkomstbeskattningen av fastigheter klassificeras dessa i fortsättningen antingen som privatbostadseller näringsfastigheter. Genom att denna klassificering tillmäts avgörande betydelse behövs ej längre bestämmelserna vid fastighetstaxeringen om indelning i beskattningsnaturen jordbruksfastighet resp. annan fastighet och det föreslås därför att de slopas. Vidare föreslås att orden '"taxerad som jordbruksfastighet" resp. '"taxerad som annan fastighet" i annan lagstiftning ersätts med "taxerad som lantbruksenhet" resp. "taxerad som annan taxeringsenhet än lantbruksenhet". Småhus med tomtmark som ingår i lantbrukscnhet uppvisar skiftande värdenivåer beroende på hur stor areal produktiv mark som ingår i lantbruksenheten. Värdet på småhus och tomtmark föreslås därför fä variera med hänsyn härtill ger.om värdefaktorn fastighetsrättsliga förhållanden. I lantbruksenheter kan det även finnas hyreshus, företrädesvis bestående av arbetarbostäder och liknande. Dessa är emellertid så få till antalet att det inte bedöms som ändamålsenligt att de nu taxeras enligt samma förfarande som användes vid 1988 års allmänna fastighetstaxering av hyreshus. I Riksdagen I sam/. Nr 47

2 Dessa i lantbruksenheterna ingående hus föreslås därför få värderas på Prop. 1990/91: 4 7 samma sätt som småhus under förutsättning att de innehåller högst tio lägenheter. Innehåller sådana hyreshus mer än tio lägenheter föreslås att de inte skall kunna ingå i en lantbruksenhet. För byggnadstypen ekonomibyggnader föreslås vissa tekniska omdisponeringar avseende bl. a. värdefaktorn storlek. För växthusen föreslås att byggnadskategorin bestäms med hänsyn till deras konstruktion och anordning i övrigt. Värderingsförfarandet för åkermarken föreslås bli förenklat bl. a. genom att åkermarken delas upp i värderingsenhetcr endast vid arealer av större omfattning. Vidare föreslås att en ny värdefaktor. storlek, införs, med vilken kan beaktas de olika hcktarpriser som förekommer vid olika arealomfattning. Även för betesmarken föreslås att storlek införs som en ny värdefaktor. Från förenklingssynpunkt föreslås att möjligheten till uppdelning i värderingsenhctcr slopas. Vad beträffar skogsmarken föreslås bl. a. följande. Riktvärdet för skogsmark av genomsnittlig beskaffenhet anknyts i fortsättningen till ett eller flera värdeområden i stället för en region bestående av ett eller flera län. Vissa förändringar görs av värdefaktorn virkesförråd som innebär att fördelningen på trädslag bättre skall beaktas. Även för skogsmark införs värdefaktorn storlek för att de med arealen skiftande hektarpriserna skall kunna beaktas. Möjligheten att dela upp skogsmarken i värderingsenheter slopas. För skogsmarksinnehav som understiger 20 hektar införs ett förenklat värderingsförfarande. Även för skogsimpedimenten föreslås att värdefaktorn storlek införs samt att värderingen förenklas genom att möjligheten till uppdelning i värderingsenheter slopas. Nuvarande uppdelning av taxeringsvärde och delvärde när taxeringscnhet tillhör olika församlingar föreslås bli slopad. Slutligen föreslås vissa ändringar såvitt avser förberedelsearbetet. Dels föreslås att tidpunkten för när riksskatteverket senast skall lämna förslag till föreskrifter inför allmän fastighetstaxering av lantbruksenhcter också skall gälla de småhus med tomtmark som ingår i en lantbruksenhet. Dels föreslås att de uppgifter som behövs skall få inhämtas inför den allmänna fastighetstaxering av hyreshus- och industrienheter som kommer att ske år

3 I Förslag till Prop. 1990/91: 4 7 Lag om ändring i fastighetstaxeringslagcn ( 1979: 1152) Härigenom föreskrivs i fråga om fastighetstaxcringslagen ( 1979: 1152) dl'ls att 4 kap. 11 skall upphöra att gälla, dels att I kap. 1, 2 kap kap. 4, 4 kap. S och 10, S kap. 7 och 8, 6 kap. 10, 7 kap. 3, 8 kap. 3, 10 kap. 2 och kap. 3, 13 kap. 1 - S. 14 kap. I - S, 16 kap. 2, 19 kap. I, 3, S och 8, 20 kap. 12 och 13 samt 22 kap. S skall ha följande lydelse, rms att rubriken till 4 kap. skall ha följande lydelse. N111 arande l_vddse Föreslagen lydelse 1 kap. I Vid fastighetstaxering skall beslut fattas om fastigheternas skattepliktsförhållanden och indelning i taxeringsenheter. Vidare skall beskallningsnatur och taxeringsvärde bestämmas för varje taxeringsenhet. Taxeringsvärde skall dock inte åsättas fastighet. som enligt 3 kap. skall undantas från skatteplikt. Vid fastighetstaxering skall beslut fattas om fastigheternas skattepliktsförhållanden och indelning i taxeringsenheter. Vidare skall typ ar taxeringsenhet och taxeringsvärde bestämmas för varje taxerings-. enhet. Taxeringsvärde skall dock inte åsättas fastighet, som enligt 3 kap. skall undantas från skatteplikt. 2 kap. 2 I Nurarande lydelse Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det följande. Småhus Hyreshus Ekonomibyggnad Byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två familjer. Till sådan byggnad skall höra komplementhus såsom garage. förråd och annan mindre byggnad. Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre familjer eller till kontor. butik, hotell, restaurang och liknande. Byggnad med förrådsutrymme, som ligger i anslutning till hyreshus och som behövs för verksamheten, skall utgöra hyreshus. Byggnad som är inrättad för jordbruk eller skogsbruk och som inte är inrättad för bostadsändamål, såsom djurstall. loge, lada. maskinhall. lagerhus, magasin och växthus. Växthus och djurstall som inte har anknytning till jordbruk eller skogsbruk. Industribyggnad Special byggnad Byggnad som är inrättad för industriell verksamhet. Med specialbyggnad avses Försvarsbyggnad Byggnad som används för försvarsändamål eller ekonomisk försvarsbered- 1 Senaste lydelse 1988:

4 Nuvarande lydelse Prop. 1990/91: 47 Kommunikationsbyggnad Distributionsbyggnad Värmecentral Reningsanläggning Vårdbyggnad Bad-,sportoch idrottsanläggning Skolbyggnad skap, om byggnaden inte är en fristående industriell anläggning. Även mässbyggnad skall utgöra försvarsbyggnad. Garage, hangar, lokstall, terminal, stationsbyggnad, expeditionsbyggnad, vänthall, godsmagasin, reparationsverkstad och liknande, om byggnaden används för allmänna kommunikationsända mål. Byggnad som används i postverkets, televerkets, statens järnvägars, luftfartsverkets, Sveriges Radio Aktiebolags och dess dotterbolags verksamhet. Byggnad som ingår i överförings- eller distributionsnätet för gas. värme, elektricitet eller vatten. Byggnad för produktion och distribution av varmvatten för uppvärmning, dock ej sådan anläggning som även är inrättad för produktion av elektrisk starkström för yrkesmässig distribution. Vattenverk, avloppsreningsverk. anläggning för förvaring av radioaktivt avfall. sopstation och liknande samt pumpstation som hör till sådan anläggning. Byggnad som används för sjukvård, nykterhetsvård, narkomanvård, barnavård, kriminalvård. arbetsvård, åldringsvård eller omsorg om psykiskt utvecklingsstörda. Annan byggnad än som nu har nämnts skall utgöra vårdbyggnad, om den används som hem åt personer som behöver institutionell vård eller tillsyn. Byggnad som används för bad, sport, idrott och liknande. om allmänheten har tillträde till anläggningen. Byggnad som används för undervisning eller forskning vid skola som anordnas av staten skola som anordnas med statsbidrag och skola vars undervisning står under statlig tillsyn. Byggnad som används som elevhem eller skolhem för elever vid sådana skolor. 4

5 Nul'arande lydelse Prop. 1990/91: 4 7 Kulturbyggnad Ecklesiastikbyggnad Allmän byggnad Övrig byggnad Byggnad som används för kulturellt ändamål såsom teater. biograf. museum och liknande. Kyrka eller annan byggnad som används för religiös verksamhet. Prästgård som avses i lagen ( 1988: 183) om förvaltningen av kyrklig jord. Bårhus, krematorium och byggnad som används för skötsel av begravningsplats. Byggnad som tillhör staten. kommun eller annan menighet och som används för allmän styrelse. förvaltning, rättsvård, ordning eller säkerhet samt fritidsgård och byggnad med likartad användning. Som allmän byggnad skall inte anses byggnad som används för statens affärsdrivande verksamhet. Byggnad som inte skall utgöra någon av de tidigare nämnda byggnadstyperna. Föreslagen lydelse Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det följande. Småhus Hyreshus Ekonomibyggnad Industribyggnad Specialbyggnad Byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två familjer. Till sådan byggnad skall höra komplementhus såsom garage. förråd och annan mindre byggnad. B_l'ggnad som är inrdttad till bostad åt minst tre och högst tio familjer. om h_vggnadrn ingår i lantbruksenlu:t. Byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre familjer eller till kontor. butik, hotell, restaurang och liknande. Byggnad med förrådsutrymme, som ligger i anslutning till hyreshus och som behövs för verksamheten. skall utgöra hyreshus. Till hyreshus skall dock inte räknas byggnad som iir inrättad till bostad åt. minst tre och högst tio.familjer. om den ingår i lantbruksenhet. Byggnad som är inrättad för jordbruk eller skogsbruk och som inte är inrättad för bostadsändamål, såsom djurstall, loge, lada. maskinhall, lagerhus, magasin och växthus. Växthus och djurstall som inte har anknytning till jordbruk eller skogsbruk. Byggnad som är inrättad för industriell verksamhet. Med specialbyggnad avses Försvarsbyggnad Byggnad som används för försvarsändamål eller ekonomisk försvarsberedskap. om byggnaden inte är en fristå- 5

6 Föreslagn1 lydelse Prop. I 990/91 : 4 7 Kommunikationsbyggnad Distributionsbyggnad Värmecentral Reningsanläggning Vårdbyggnad Bad-.sportoch idrottsanläggning Skolbyggnad ende industriell anläggning. Även mässbyggnad skall utgöra försvarsbyggnad. Garage. hangar. lokstall. terminal. stationsbyggnad. cxpeditionsbyggnad, vänthall. godsmagasin. reparations verkstad och liknande. om byggnaden används för allmänna kommunikationsända mål. Byggnad som används i postverkets. televerkets. statens järnvägars, luftfartsverkets. Sveriges Radio Aktiebolags och dess dotterbolags verksamhet. Byggnad som ingår i överförings- eller distributionsnätct för gas. värme, elektricitet eller vatten. Byggnad för produktion och distribution av varmvatten for uppvärmning. dock ej sådan anläggning som även är inrättad för produktion av elektrisk starkström för yrkesmässig distribution. Vattenverk, avloppsreningsverk, anläggning för förvaring av radioaktivt avfall. sopstation och liknande samt pumpstation som hör till sådan anläggning. Byggnad som används för sjukvård. nykterhetsvård. narkomanvård. barnavård, kriminalvård. arbetsvård, åldringsvård eller omsorg om psykiskt utvecklingsstörda. Annan byggnad än som nu har nämnts skall utgöra vårdbyggnad, om den används som hem åt personer som behöver institutionell vård eller tillsyn. Byggnad som används för bad. sport, idrott och liknande. om allmänheten och har tillträde till anläggningen. Byggnad som används för undervisning eller forskning vid skola som anordnas av staten skola som anordnas med statsbidrag och skola vars undervisning står under statlig tillsyn. Byggnad som används som elevhem eller skolhem för elever vid sådana skolor. 6

7 Föreslagen lydelse Prop. 1990/91: 4 7 Kulturbyggnad Ecklesiastikbyggnad Allmän byggnad Övrig byggnad Byggnad som används för kulturellt ändamål såsom teater, biograf. museum och liknande. Kyrka eller annan byggnad som används för religiös verksamhet. Prästgård som avses i lagen ( 1988: 183) om förvaltningen av kyrklig jord. Bårhus, krematorium och byggnad som används för skötsel av begravningsplats. Byggnad som tillhör staten. kommun eller annan menighet och som används för allmän styrelse, förvaltning, rättsvård, ordning eller säkerhet samt fritidsgård och byggnad med likartad användning. Som allmän byggnad skall inte anses byggnad som används för statens affärsdrivande verksamhet. Byggnad som inte skall utgöra någon av de tidigare nämnda byggnadstyperna. Numrande!_vdelse Föreslagen lydelse 3 kap. 4 1 Byggnad samt tomtmark och övrig mark som hör till byggnaden samt markanläggning som hör till fastigheten skall undantas från skatteplikt om fastigheten ägs av någon av följande institutioner och om den till övervägande del används i deras verksamhet såsom sådana I. kyrkor, barmhärtighetsinrättningar, stiftelser och ideella föreningar som avses i 7 5 och 6 mom. lagen (l 94 7: 576) om statlig inkomstskatt 2. akademier, Nobelstiftclsen, stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond, Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling m.m,, stiftelsen Sveriges sjömanshus 3. sådana sammanslutningar av studerande vid universitet och högskolor, i vilka de studerande är skyldiga att vara medlemmar, samt samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som ankommer på sammanslutningarna och 4. främmande makts beskickningar. Skattefriheten skall endast avse egendom, som enligt 4 kap. 11 skall ha beskattningsnaturen annan.fastighet. - Skattefriheten skall endast avse egendom, som enligt 4 kap. 5 utgör annan t_vp av taxeringsenhet än lantbruksenhet. 2 Senaste lydelse 1985: I

8 Nu1 arande lydelse Taxcringsenhet och heskattningsnatur 4 kap. Föreslagen lydelse Taxeringsenhet Prop. 1990/91: 4 7 Taxeringsenhcl skall omfatta byggnadstyper och ägoslag enligt en av följande kombinationer, om inte annat sägs i andra och tredje styckena Taxeringsenhet skall omfatta byggnadstyper och ägoslag enligt en av följande kombinationer, om inte annat sägs i andra och tredje styckena, och ha en al'.fli(jande bett'ckningar.for typ al' taxeringsenhet I. småhus. tomtmark för sådan byggnad och exploateringsmark för småhusbebyggelse (småhusenhel) 2. hyreshus, tomtmark för sådan byggnad och exploateringsmark för hyreshusbebyggelse (hyreshusenhet) 3. industribyggnad, övrig byggnad, tomtmark för sådana byggnader och exploateringsmark för sådan bebyggelse, vattenverk på annans grund samt i jordeboken upptaget fiskeri (industrienhet) 4. täktmark samt industribyggnad och övrig byggnad på sådan mark (industrienhet) 5. specialbyggnad och tomtmark för sådan byggnad (specialenhet) 6. ekonomibyggnad. åkermark, betesmark, skogsmark och skogsimpediment (lantbruksenhet). Småhus, hyreshus och tomtmark för sådana hyggnada som ligger i anslutning till lantbruksenhet med minst fem hektar åkermark. betesmark och skogsmark. skall ingå i lantbruksenheten, om byggnaden eller byggnaderna behövs som bostad för ägare, arrendator eller deras arbetskraft. Småhus och tomtmark för sådan byggnad som ligger i anslutning till lantbruksenhet med minst fem hektar åkermark, betesmark och skogsmark, skall ingå i lantbruksenheten. om byggnaden eller byggnaderna behövs som bostad för ägare, arrendator eller deras arbetskraft. Saneringsbyggnad och övrig mark kan ingå i samtliga taxeringsenheter under punkterna I -6 i första stycket. Övrig mark skall i regel ingå i lantbruksenhet. I annat fall skall övrig mark taxeras tillsammans med den tomtmark, exploateringsmark eller täktmark som ligger närmast. Har övrig mark stor omfattning och saknar den samband med annan mark. som har samma ägare, skall den dock bilda en taxeringsenhet. Taxeringsenhet, som består av endast övrig mark, betecknas industrienhet, om den ligger till övervägande del inom tätort och lantbruksenhet, om den ligger till övervägande del utanför sådan ort. Marksamfällighet eller anläggningssamfällighet skall utgöra en taxeringsenhet, om den förvaltas av juridisk person. Detta gäller dock inte om fastigheterna, som har del i samfälligheten, uteslutande eller så Marksamfällighet eller anläggningssamfällighet skall utgöra en taxeringsenhet, om den förvaltas av juridisk person. Detta gäller dock inte om fastigheterna, som har del i samfälligheten, uteslutande eller så 3 Senaste lydelse 1986: Senaste lydelse 1986:

9 Nurarandc lydelse gott som uteslutande är en- eller tl'4/i.uni/j.~fustigheter som arses i 24 2 mom. första stycket kommunalskattelagen (1928: 370). Detta gäller inte heller samfällighet, som avser enskild väg eller dike eller som har ett ringa ekonomiskt värde. Fiireslagen lydelse gott som uteslutande är småhll.ljastigheter. Detta gäller inte heller samfällighet, som avser enskild väg cll~r dike eller som har ett ringa ekonomiskt värde. Rcglcringsanläggning huvudsakligen avsedd för vattenkraftsändamål skall inte utgöra en taxeringsenhet utan beaktas vid taxeringen av de kraftverk som har nytta av anläggningen. 5 kap. 7 5 Vid taxeringen skall följande delvärden bestämmas. För småhus-. hyreshus- och industrienhet: I. Byggnadsvärde Byggnadsvärde är värdet av de byggnader som hör till taxeringsenheten. 2. Markvärde Markvärde är värdet av taxeringsenhetens tomtmark. exploateringsmark, täktmark och markanläggningar. För lantbruksenhet: 1. Bostadsbyggnadsvärde Bostadsbyggnadsvärde är värdet av de småhus och hyreshus som hör till taxeringsenheten. I. Bostadsbyggnadsvärde Bostadsbyggnadsvärde är värdet av de småhus som hör till taxeringsenheten. 2. Ekonomibyggnadsvärde Ekonomibyggnadsvärde är värdet av de ekonomibyggnader som hör till taxcringsenheten. 3. Tomtmarksvärde Tomtmarksvärdc är värdet av taxcringsenhetens tomtmark. 4. Jordbruksvärdc Jordbruksvärde är värdet av taxeringscnhetens åkermark, betesmark och markanläggningar, som används eller behövs för växtodling. 5.Skogsbruksvärde Skogsbruksvärdc är värdet av taxeringsenhctens skogsmark med växande skog och markanläggningar, som används eller behövs för skogsbruk. 6. Skogsimpedimentsvärde Skogsimpedimcntsvärde är värdet av de skogsimpediment som hör till taxeringsenheten. 8 6 Varje delvärde skall bestämmas för sig med tillämpning av i angivna grunder. Summan av delvärdena utgör taxeringsenhetcns taxeringsvärde. Tillhö"r delar al' en taxaingsenhet olika.for.1amlingar skall anges. hur stor dd a1 ta.reringn ärdet och delrärdena som skäligen be/iipcr på l'atjl' sådan del al' taxeringsenhl'len. Prop. 1990/91: Senaste lvdclse 1986: Ändringen innebär att tredje stycket upphävs. 9

10 Nul'Grande lyddse Vart och ett av ägoslagen åkermark, betesmark, skogsmark och skogsimpediment inom en taxeringsenhet skall utgöra en värderingsenhet. Uppdelning får dock ske i två eller flera värderingsenheter, om det väsentligt underlättar värderingen. 6 kap. 10 Förcslagl:.'11 l_iidel.1 1:.' Vart och ett av ägoslagen åkermark, betesmark, skogsmark och skogsimpediment inom en taxeringsenhet skall utgöra en värderingsenhet..'i'r arealen akermark inom en taxeringsl:.'f1het ar större omfattning får åkermarken dock uppdelas i två eller flera värderingsenheter, om del väsentligt underlättar värderingen. Prop. 1990/91: kap. 3 7 För byggnader och ägoslag som avses i 8-15 kap. skall taxeringsvärde bestämmas med utgångspunkt i riktvärden. Dessa skall bestämmas för kombinationer av värdefaktorer, som i någon utsträckning varierar inom värdeområdet och som har särskild betydelse för marknadsvärdet. För övriga värdefaktorer skall riktvärdet bestämmas med utgångspunkt i förhållanden som i genomsnitt eller i huvudsak råder inom värdeområdet. Värdefaktorer, som särskilt skall beaktas vid riktvärdets bestämmande, skall, utom såvitt avser värd1',faktorerna storlek för småhus och storlek för tomtmark för småhus. indelas i klasser. Resultatet av klassindclningen kallas klassindelningsdata. Värdefaktorer, som särskilt skall beaktas vid riktvärdets bestämmande, skall, utom såvitt avser rärdt'.faktorn storlek för småhus, tomtmark för småhus, akcrmark. betesmark. skogwnark och skogsimpl!diment indelas i klasser. Resultatet av klassindelningen kallas klassindelningsdata. Riktvärde skall redovisas på karta, i tabell eller på annat säll. 8 kap. 3 8 Nurarandc lydelse Inom varje värdeområde skall riktvärden bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer. Storlek Ålder Storleken bestäms med hänsyn till ytan av småhusets boutrymmen och biutrymmen. Åldern ger uttryck för småhusets sannolika återstående livslängd. Denna bestäms med hänsyn till småhusets nybyggnadsår, omfattningen av tillbyggnader och sådana ombyggnader som innebär en utökning av boutrymme samt tidpunkten för dessa. Åldersklassen för småhus med en ålder motsvarande högst 20 år får inte göras större än att den motsvarar 5 fir. 7 Senaste lvdelse 1988: Senaste lydelse 1988:

11 Nuvarande lydelse Prop. 1990/91: 4 7 Standard Byggnadskategori Fastighetsrättsliga förhållanden Värdeordning Standarden bestäms med hänsyn till småhusets byggnadsmaterial och utrustning. För ett nybyggt småhus skall finnas minst femton standardklasser. Byggnadskategorin bestäms med hänsyn till om småhuset utgör friliggande småhus, kedjehus eller radhus samt, om särskilda skäl föreligger, antal lägenheter. Med fastighetsrättsliga förhållanden a1 ses om den tomtmark som småhuset är be/ägt'/ på utgör självständig fastighet eller inte. Utgör tomtmarken inte självständig fastighet skall hänsyn även tas till möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet. Med värdeordning avses husets ordningsnummer i värdehänseende inom tomten. Föreslagen lydelse Inom varje värdeområde skall riktvärden bestämmas för skilda.förhållanden för en eller flera av föijande värdefaktorer. Storlek Ålder Standard Byggnadskategori Fastighetsrättsliga förhållanden Värdeordning Storleken bestäms med hänsyn till ytan av småhusets boutrymmen och biutrymmen. Åldern ger uttryck för småhusets sannolika återstående livslängd. Denna bestäms med hänsyn till småhusets nybyggnadsår, omfattningen av tillbyggnader och sådana ombyggnader som innebär en utökning av boutrymme samt tidpunkten för dessa. Åldersklassen för småhus med en ålder motsvarande högst 20 år får inte göras större än att den motsvarar 5 år. Standarden bestäms med hänsyn till småhusets byggnadsmaterial och utrustning. För ett nybyggt småhus skall finnas minst femton standardklasser. llyggnadskategorin bestäms med hänsyn till om småhuset ingår i lantbruksenhet eller inte. För småhus som inte ingår i lantbruksenhet bestäms byggnadskategorin äl'en med hänsyn till om småhuset utgör friliggande småhus, kedjehus eller radhus samt. om särskilda skäl föreligger, antal lägenheter. Fastighetsrättsliga förhållanden bestäms för småhus som inte ingår i lantbruksenhet med hänsyn till om tomtmarken utgör självständig fastighet eller inte. Utgör tomtmarken inte självständig fastighet skall hänsyn även tas till möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet. För småhus som ingår i lantbruksenhet bestäms fastighetsräusliga jdrhål/anden med hänsyn till om.faltningen och samma11sä1tni11gen av den åkermark. betesmark och skogsmark som ingår i lantbruksmheten. Med värdeordning avses husets ordningsnummer i värdehänseende inom tomten. 11

12 Nurarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1990/91: 4 7 Som riktvärde för en ekonomib.l'ggnad avseende ett djurstall för mjölkkor som är byggt t:fil!f ar 1969, är av normal beskaffenhet och har en storlek av 30 I, kvadratmeter får endast anges värden i en fastställd värdeserie. 10 kap. 2 Som riktvärde för en l'ärderingsenhet avseende ett djurstall för nötkreatur som är byggt under åren är av normal beskaffenhet och har en storlek av kvadratmeter får endast anges värden i en fastställd värdesefie. 3 N1111arande lydelse Inom varje värdeområde skall riktvärdet bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer. Byggnadskategori Storlek Ålder Beskaffenhet Byggnadskategori bestäms med hänsyn till det ändamål värderingsenheten huvudsakligen är inrättad för. Storleken bestäms beträffande torkar med hänsyn till torkning~(örmåga. beträffande silor med hänsyn till lagringsro/ym samt i Öl'rigafall med hänsyn till byggnadernas yta på marken. Åldern ger uttryck för värderingsenhetens sannolika återstående livslängd. Denna bestäms med hänsyn till värderingsenhetens nybyggnadsår, omfattningen av till- och ombyggnader samt tidpunkten för dessa. Beskaffenhet bestäms med hänsyn till byggnadsmaterial och utrustning samt värderingscnhetens skick. Föreslagen lydelse Inom varje värdeområde skall riktvärdet bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer. Byggnadskategori Storlek Alder Beskaffenhet Byggnadskategori bestäms med hänsyn till det ändamål värderingsenheten huvudsakligen är inrättad för. Beträ.{!ande l'äxthus bestäms dock byggnadskategorin med hänsyn till l'äxthusets konstruktion och anordning i ärrigt. Storleken bestäms med hänsyn till 1 ärderingsenhetens yta på marken. Beträffande spannmåls/ager och silor brstäms dock stor/ekt:n med hänsyn till /agringsl'o/ymen. Åldern ger uttryck för värderingsenhetens sannolika återstående livslängd. Denna bestäms med hänsyn till värderingsenhctens nybyggnadsår. omfattningen av till- och ombyggnader samt tidpunkten för dessa. Beskaffenhet bestäms med hänsyn till byggnadsmaterial och utrustning samt värderingsenhetens skick. 12

13 12 kap. Prop. 1990/91: Nuvarande lydelst! Riktvärden för tomtmark för småhus skall inom varje värdeområde bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av värdefaktorerna storlek, vatten och avlopp, fastighetsrättsliga förhållanden samt, om särskilda skäl föreligger, typ av bebyggelse och speciell belägenhet. Med de olika värdefaktorerna förstås: Storlek Vatten och avlopp Fastighetsrättsliga förhållanden Typ av bebyggelse Speciell belägenhet Med storlek avses tomtmarkens areal. Med vatten och avlopp avses i vilken utsträckning och på vad sätt tomtmarken har tillgång till vatten och avlopp. Afed fastighetsrättsliga förhållanden avses om tomten utgör självständig fastighet eller inte. Utgör tomtmarken inte självständig fastighet skall hänsyn även tas till möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet. Med typ av bebyggelse avses om tomtmarken är avsedd att bebyggas med friliggande småhus, kedjehus eller radhus. Med speciell belägenhet avses tomtmarkens läge inom värdeområdet t. ex. vid strand. Föreslagen lydelse Riktvärden för tomtmark för småhus skall inom varje värdeområde bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av värdefaktorerna storlek, vatten och avlopp, fastighctsrättsliga förhållanden samt, om särskilda skäl föreligger. typ av bebyggelse och speciell belägenhet. Med de olika värdefaktorerna förstås: Storlek Vatten och avlopp Fastighetsrättsl iga förhållanden Typ av bebyggelse Med storlek avses tomtmarkens areal. Med vatten och avlopp avses i vilken utsträckning och på vad sätt tomtmarken har tillgång till vatten och avlopp. Fastighetsrättsliga förhållanden bestäms för tomtmark som är bebyggd med småhus som inte ingår i lanthruksenhet med hänsyn till om tomtmarken utgör självständig fastighet eller inte. Utgör tomtmarken inte självständig fastighet skall hänsyn även tas till möjligheten att tomtmarken kan bilda egen fastighet. För tomtmark som är bebyggd med småhus som ingår i la11tbruksn1het skal/.fastighetsrättsliga.forhållanden bestämmas mt!d hänsyn till om.fattningen och sammansättningen ar den åkermark. betesmark och skogsmark som ingår i lantbruksenheten. Med typ av bebyggelse avses om tomtmarken är bebyggd med smdhus som ingiir i lantbruksenhet eller annat småhus. Om tomtmarken är bebyggd med smd- 9 Senaste lydelse 1989:

14 Föreslagen lydelse Prop. 1990/91: 4 7 Speciell belägenhet Nurarande lydelse hus som inte in!(år i lantbruksenhet bestäms typ ar beb_rggdse ären med hänsyn till om marken är avsedd att bebyggas med friliggande småhus, kedjehus eller radhus. Med speciell belägenhet avses tomtmarkens läge inom värdeområdet t. ex. vid strand. Förcslagt'll lydelse Riktvärde för åkermark skall utgöra värdet per hektar åkermark. Som rikträrde for åkermark som är tillfredsställande dränerad, av genomsnittlig godhet och med normala brukning1förhållanden får endast anges värden i en fastställd värdeserie. 13 kap. 1 2 Riktvärde för åkermark skall utgöra värdet. per l'ärderingsenhet åkermark. Som l'ärdc per hektar åkermark som är tillfredsställande dränerad gl!nom själrdränering eller äldre täckdikning, av genomsnittlig bl! ska.ffi!nhet och som ingår i en taxeringsl!llhet som är ar större on~fåttning får endast anges värden i en fastställd värdeserie. H Numrande lydelse Inom varje värdeområde skall riktvärden för åker bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer. Godhet Brukning.1J{jrhål/anden Med godhet avses åkermarkens produktionsförmåga. För värdefaktorn godhet skall finnas minst tre klasser, där mittklassen svarar mot genomsnittlig godhet inom värdeområdet. Värdeskillnaden mellan två intilliggande klasser får uppgå till högst 20 procent av värdet för mark med genomsnittlig godhl!t, dock lägst 500 kronor per hektar och högst kronor per hektar. För åker skall anges rilken eller 1 ilka godhl!tsklasser som i hurudsak förekommer inom olika delar a1 l'ärdeområdet. Med brukningsförhållanden arscs åkermarkens läke i förhållande till annan åker samt -dl!ss in!"l' arrondering, d1 s. fältstorlek. fal(/(jrm och förekomst ai hrukningshinder. För l'ärdefåktom hrukning.~förhållanden skall.finnas tre klasser där mittklassen svarar mot normala brukning1jorhållandn1 inom l'ärdeområdet. Värdeskillnaden mellan tl'å intilliggande klasser.fdr uppgå till högst 20 procent av värdet för mark med normala brukning.1j{jrhallanden, dock lägst 500 kronor per hektar och högst 3000 kronor per hi!ktar. 14

15 Dränering Nu1 arande lydelse För åker skall anges om det inom del av rärdeområdct i särskilt stor utsträckning.f(_irckommer annan brukni11gsklas.1 än dl!n normala. Åkermarkens dränering bestäms av befintliga täckdikningars beskaffenhet samt av markens behov av dränering. För värdefaktorn dränering skall finnas högst tre klasser. Prop. l 990/91 : 4 7 Förl'slagl'n lydelse Inom varje värdeområde skall riktvärden för åker bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer. Storlek Bl'skaj/i-nhct Dränering Med storlek a1 ses åkcrmarkrns areal. Med heska.(knhet avses åkermarkens produktionsförmåga och brukningsförhållandcn. För värdefaktorn beskt~fknhct skall finnas tre eller j(w klasser. där mittklassen svarar mot genomsnittlig beska.(knhet inom värdeområdet. Värdcskillnaden mellan högsta och lägsta klass får.for åkermark, som är til(fi"edsställande dränerad gt:nom.1jä/l'dränering t:ller äldre täckdikning. uppgå till högst 40 procent av värdet m åkermark al' genomsnittlig bl'ska.(fl'nhet. Värdcskillnaden mellan två intilliggande klasser får dock uppgå till högst kronor per hektar. Åkermarkens dränering bestäms av befintliga täckdikningars och hu1 1ulm fopps beskaffenhet samt av markens behov av dränering. För värdefaktorn dränering skall finnas högst tre klasser. Nurnrande lydelse Föreslagen lydelse Riktvärde för betesmark skall utgöra värdet per hektar betesmark och anges för varje värdeområde för åkermark. 4 Riktvärde för betesmark skall utgöra värdet per rärderingsenhet betesmark och anges för varje värdeområde för åkermark. 5 Nul'arandc lydelse Inom varje värdeområde skall riktvärden för betesmark bestämmas för skilda förhållanden för l'ärde.fåktom beska.(li'nhet. Med beskaffenhet avses främst betesmarkens produktionsförmåga samt dess bruknings- och torrläggn i ngsförhållanden. För värdefaktorn beskaffenhet fär finnas högst tre klasser. Föreslagen lydd1 e Inom varje värdeområde skall riktvärden för betesmark bestämmas för skilda förhållanden för.f{ifjande rärcil!.faktorer. Swrlek Afed storlek arses betesmarkens areal. 15

16 Föreslagen lydelse Beska.f/l'nhet Med beskaffenhet avses främst betesmarkens produktionsförmåga samt dess bruknings- och torrläggn i ngsförhål landen. För värdefaktorn beskaffenhet får finnas högst.km klasser. Prop. 1990/91: 4 7 Nu1 arande lydelse Färeslagen l_vddse Riktvärde för skogsmark med växande skog skall utgöra värdet per hektar skogsmark. Som riktl'ärdcför skogsmark med växande skog av genomsnittlig beskaffenhet inom en region bestående ar e/l eller.flera län eller delar däral' får endast anges värden i en fastställd värdeserie. 14 kap. I 2 Riktvärde för skogsmark med växande skog skall utgöra värdet per rärderingsenhct skogsmark. Som l'ärde per hektar skogsmark med växande skog av genomsnittlig beskaffenhet inom. el/ eller.flera rärdeområden och som ingår i en taxeringsenhl'l med 20 hektar skogsmark eller mer får endast för den ärers~jutande arealen anges värden i en fastställd värdeserie. 3 Nurarande lydelse Inom varje värdeområde skall rikt värden för skogsmark med växande skog bestämmas för skilda förhållanden för en eller nera av följande värdefaktorer. Godhet Kostnad Vi rkesförråd Ji"äds/ag Grovskogsprocent Med godhet avses skogsmarkens virkesprodueerande förmåga. Kostnaden bestäms med hänsyn till de väsentligaste kostnads- och kvalitetsfaktorer som påverkar värdet av virkesproduktionen. Om fler än en kostnadsklass förekommer skall anges vilken klass som svarar mot genomsnittlig kostnadsklass för värdeområdet. Med virkesförråd avses rirke.1:fdrråd per hektar uttryckt i skogskubikmcter. Därmed ancs fast rnlym stamrirke aran stubbe inklusire toppar och bark. För virkesförråd upp till 200 skogskubikmeter per hektar får klasserna ej göras större än 10 skogskubikmeter. 'fräds/agen be.1 tä111s med hänsyn till skogens sammansättning. För rärdc:faktom träds/ag skall.!i nnas klasserna barrskog, lörskog och i 1 i.1sa.fåll ädel /iirskog (bok och ek). Med grovskogsprocent avses den andel av harrskogens virkcsförråd som består av träd med en brösthöjdsdiameter av minst 25 centimeter på bark. För värdefaktorn grovskogsprocent skall finnas minst tio klasser. 16

17 Fört:slaxi:11!_vddse Inom varje värdeområde skall riktvärden för skogsmark med växande skog bestämmas för skilda förhållanden för en eller flera av följande värdefaktorer. om i11t<' a1111atfrwngår al' a11dra styckt!i. Storlek Godhet Kostnad V i rkcsförråd barrträd I "i rke.~förrad bok och ek I 'irke.1:fi"irrad ärriga lövträd Grovskogsprocent Med storlt:k arses skogsmarki:m art:al. Med godhet avses skogsmarkens virkesproducerande förmåga. Kostnaden bestäms med hänsyn till de väsentligaste kostnads- och kvalitetsfaktorer som påverkar värdet av virkesproduktionen. Om fler än en kostnadsklass förekommer skall anges vilken klass som svarar mot genomsnittlig kostnadsklass för värdeområdet. Med virkesförråd barrträd avses rirke.~torrådt:t ar barrträd per hektar uttryckt i skogskubikmeter. För virkesförråd upp till 200 skogskubikmcter per hektar fär klasserna ej göras större än I 0 skogskubikmeter. Med l'irkes/(irråd bok och ek al'ses 1 irkl'.\ fvrrådl'i ar bok och ek per hl'ktar uttrrckt i skogskubikmeter. För rirkt:.~mrråd upp till 200 skogskubikml'ler får klasscr- 11a inte giiras störrt: ä11 10 skogskubikmeter. Afed rirke.1:forråd iivriga lörträd arses rirke.1jorrådet av andra lö\'/räd ä11 bok och ek per hektar uttryckt i skogskubikmeter. För 1 irke.~forråd upp till 200 skogskubikmeta per hektar får klasserna i11te giiras större än 10 skogskubikmeter. Med grovskogsprocent avses den andel av virkesförråd barrträd som består av träd med en brösthöjdsdiameter av minst 25 centimeter på bark. För värdefaktorn grovskogsproccnt skall finnas minst tio klasser. För taxeri11gse11het l'ars skogsmarksarml 1111derstiger 20 hektar skall dock riktl'ärde11a hcstämmas JiJr skilda förhålla11dcn för.fouande 1 ärd1faktorer. Storlek Med storlt:k al'ses skogsmarke11s areal. Virkes- Med rirke.~fvrrad m ses s11mma11 ar l'irkl.'.1fdrråde11 m.fårrad barrträd och lövträd per hektar uttryckt i skogskubikmeta. För l'ärdejaktom rirke.1/örriui skall Ji111ias hägstfem klasser. Prop. 1990/9 l: 47 Nul'arandc lvdelse Föreslage11 /ydelse Riktvärde för skogsimpediment skall utgöra värdet per hektar och anges för varje värdeomrade för skog. 4 Riktvärde för skogsimpediment skall utgöra värdet per värderings. l'nhet skogsimpedime11t och anges för varje värdeområde för skog Riksdagm I sam/. Nr47

18 5 N11i arande l_vdelse Inom varje värdeområde skall riktvärdet för skogsimpediment bestämmas för skilda förhållanden för rärdefaktorn beskaffenhet. Med beskaffenhet avses främst slag av förekommande vegetation samt förutsättningar för ökad produktion. Föreslagen lydelse Inom varje värdeområde skall riktvärdet för skogsimpediment bestämmas för skilda förhållanden för /oljande rärde.faktorer. Storlek Beska_!J"enhet Med storlek avses skogsimpedimentens areal. Med beskaffenhet avses främst slag av förekommande vegetation samt förutsättningar för ökad produktion. Prop. 1990/91: 4 7 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 16 kap Ny taxering av fastighet skall ske om under löpande taxeringsperiod I. ny taxeringsenhet bör bildas eller taxeringsenhet bör ombildas 2. taxeringsenhets beskattningsnatur eller skattepliktsförhållande bör ändras. 2. typ av taxeringsenhet eller taxeringsenhets skattepliktsförhållande bör ändras. Ny taxering av fastighet skall ske om fastigheten är indelad som sådan taxeringsenhet som skall taxeras vid viss allmän fastighetstaxering och det vid taxeringen visar sig att den bör indelas i annan typ av taxeringscnhct. Ny taxering av fastighet skall ske även i andra fall om det visar sig att mark bör indelas i annat ägoslag eller byggnad i annan byggnadstyp än som skett. Ny taxering skall dock inte ske enbart på den grunden att mark som indelats som åkermark, betesmark. skogsmark eller skogsimpediment bör indelas som något annat av dessa ägoslag. 19 kap. I 11 Senast den 15 december andra året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum, skall regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta föreskrifter för förberedelsearbetet. Senast nämnda dag lämnar riksskatteverket beträffande småhus och tomtmark förslag till sådana föreskrifter som avses i 7 kap. 7. Senast den 15 maj året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum lämnar riksskattcverket beträffande övriga byggnadstypcr och ägoslag förslag till de föreskrifter som avses i 7 kap. 7. Senast nämnda dag lämnar riksskatteverkct beträffande småhus och tomtmark, utvm sål'ilt arser småhus och tomtmark.fdr småhus som ingår i lanrbruksenhet, förslag till sådana föreskrifter som avses i 7 kap. 7. Senast den 15 maj året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum lämnc1r riksskatteverket beträffande övriga byggnadstyper och ägoslag förslag till de föreskrifter som avses i 7 kap. 7. "'Senaste lvdelsc 1988: Senaste lydelse 19')0:

19 Numrande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1990/91: 4 7 Sådana föreskrifter och förslag till föreskrifter skall omedelbart tillställas statens lantmäteriverk och skattemyndigheterna. Statens lantmäteriverk och arbetsgruppen skall undersöka vilka riktvärdetabeller för småhus. som med hänsyn till rådande prisläge bör användas inom olika delar av fast ighetstaxeri ngsd istri ktet. Förslag härom skall upprättas. Undersökningen skall även omfatta upprättande av förslag till riktvärdekartor för tomtmark inom distriktet. 3 Statens lantmäteriverk och arbetsgruppen skall undersöka vilka riktvärdetabeller för småhus som inte ingår i lantbruksenhet. som med hänsyn till rådande prisläge bör användas inom olika delar av fastighetstaxeringsdistriktet. Förslag härom skall upprättas. Undersökningen skall även omfatta upprättande av förslag till riktvärdekartor för tomtmark som inte ingår i lantbruksenhet inom distriktet. Statens lantmäteriverk och arbetsgruppen skall vidare pröva att en tillämpning av förslag till föreskrifter enligt I andra stycket leder till taxeringsvärden som svarar mot taxeringsvärdenivå enligt 5 kap. 2. Motsvarande prövning görs av förslag till riktvärdekartor för tomtmark och riktvärdetabeller för småhus enligt första stycket. Arbetsgruppen skall senast den 30 juni året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum till skattemyndigheten överlämna förslag till riktvärdekartor för tomtmark och rikt värdetabeller för småhus. På samma gång skall arbetsgruppen föreslå ändringar i de förslag till föreskrifter som avses i I andra stycket. Arbetsgruppen skall senast den 30 juni året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum till skattemyndigheten överlämna förslag till riktvärdekartor för tomtmark som inte ingår i lantbruksenhet och riktvärdetabeller för småhus som inte ingår i lantbruksenhet. På samma gång skall arbetsgruppen föreslit ändringar i de förslag till föreskrifter som avses i I andra stycket. 8 '~ Den som under andra året före taxeringsåret äger småhusenhet, som förvärvats under tredje året före taxeringsåret. är efter anmaning av skattemyndighet skyldig att lämna de uppgifter som behövs till ledning inför allmän fastighetstaxering. Den som under andra året före taxeringsåret äger hyreshusenhet. som.fi"irrärrats sedan.fi."iregåemle allmänna.fastighetstaxering. är efter anmaning av skattemyndighet skyldig att till ledning inför allmän fastighetstaxering lämna uppg!fi om de hyror som uppburits under andra Den som under andra eller trcdie året före taxeringsåret äger hyreshusenhet eller industrienhet är efter anmaning av skattemyndighet skyldig att lämna de uppgifier som lwhörs till ledning inför allmän fastighetstaxering. "Senaste lvddse 1990: 379. '-' Senaste l~ delse 1990:

20 Nurarandl.' t.~ delsl.' året/öre taxeringsåret. Den som under andra året.fi"ire taxeringsåret äger industrienhet är <:fier anmaning.fi"ån skattemyndighet skyldig all till ledning it!flir allmän fastighetstaxering lämna uppg(fi om de hyror som uppburits under andra iiret.fijre taxeringsaret. Föreslagen lydelse Den som under andra året före taxeringsåret är innehavare av täktenhet eller annan taxeringsenhet på vilken täktverksamhet pågår eller eljest är tillåten. är efter anmaning från skattemyndighet skyldig att till ledning inför allmän fastighetstaxering lämna uppgift om de priser som under andra året före taxeringsåret uppburits för brytvärd fyndighet. Den som under andra året före taxeringsåret äger lantbruksenhet. som helt eller delvis förvärvats under tiden den 1 juli den 31 december är efter anmaning av skattemyndighet skyldig att lämna de uppgifter som behövs till ledning inför allmän fastighetstaxering. Prop. 1990/91: kap I fastighetstaxeringsnämnds beslut skall redovisas dels taxeringsbeslutet enligt punkterna 1-3, dels grunderna för beslutet enligt punkterna 4-7, nämligen I. fastighetens indelning i taxeringsenheter. 2. taxeringsenhetens beska11-11ingsnatur och skattepliktsförhållande. 2. typ al' taxeringsenhl'l och taxeringsenhetens skattepliktsförhållande. 3. skattepliktig enhets taxeringsvärde och däri ingående delvärde samt värde av varje värderingsenhet, 4. storleken av sådan värdefaktor som särskilt anges i 8-15 kap., 5. storleken av riktvärde, 6. storleken av värderingshyra enligt 11 kap. 4, bruttokapitaliseringsfaktor enligt 11 kap. 6. exploateringsfaktor enligt 12 kap. 6. brytningsfaktor och värdet per kubikmeter brytvärd fyndighet enligt 12 kap. 8 ~. utbyggd effekt. taxeringseffekt. utnyttjandetid, regleringsmöjlighet och belägenhet enligt 15 kap. 3 ~ och äteranskaffningskostnad enligt 11 kap. 7 och 15 kap. 7 samt 7. säreget förhållande som har föranlett justering av riktvärde. I besllllet skall också redorisas den.fijrde/ning ar taxeringsl'ärdet som har skell enligt 5 kap. 8 tredje stycket. Värdet av en enskild värderingsenhet anges i fulla tusental kronor. Avrundning sker så att överstigande belopp, som inte uppgår till fullt tusental kronor. faller bort. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva om de ytterligare avrundningsregler som behövs. I fråga om elproduktionsenheter får grunderna för beslutet redovisas i särskild bilaga till nämndens beslut. 14 Senaste lyjclsc 1986:

21 Nul'arande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1990/91: I beslutet skall vidare anges taxeringscnhetens totala. enskilt innehavda landareal. För lantbruksenhet skall den anges i hektar med fyra decimaler och för övriga enheter i kvadratmeter. Totalarealen för lantbruksenhet skall delas upp på olika ägoslag. Har åkermark, betesmark, skogsmark eller skogsimpediment delats in i flera värderingsenheter skall arealen anges för varje sådan enhet. Avrundning av arealen för ägoslag eller värderingsenhet skall ske till hela hektar. Areal som understiger 0,5 hektar skall inte redovisas särskilt. Totalarealen för lantbruksenhet skall delas upp på olika ägoslag. Har åkermark delats in i flera värderingsenheter skall arealen anges för varje sådan enhet. Avrundning av arealen för ägoslag eller värderingsenhet skall ske till hela hektar. Areal som understiger 0,5 hektar skall inte redovisas särskilt. För tomtmark som ligger på lantbruksenhet skall arealen anges i såväl hektar som kvadratmeter. Regeringen förordnar för högst fem år i sänder för varje kammarrätt minst nio. högst tjugo i praktiska värv förfarna personer med god kännedom om fastighetsförhållanden i allmänhet att efter kallelse inträda såsom ledamöter i kammarrätten vid handläggning av mål om allmän fastighetstaxering. Av dessa personer skall i fråga om varje kammarrätt minst tre äga kunskap beträffande värdering av skogsmark och växande skog, minst två beträffande värdering av vattenfallsfastighet, minst två beträffande värdering av jordbruk\'fastighet i övrigt och minst två beträffande värdering av annan fastighet i övrigt. Avgår sådan person under den tid, för vilken han har blivit utsedd. förordnar regeringen annan person i hans ställe. Regeringen förordnar för högst fem år i sänder för varje kammarrätt minst nio, högst tjugo i praktiska värv förfarna personer med god kännedom om fastighetsförhållanden i allmänhet att efter kallelse inträda såsom ledamöter i kammarrätten vid handläggning av mål om allmän fastighetstaxering. Av dessa personer skall i fråga om varje kammarrätt minst tre äga kunskap beträffande värdering av skogsmark och växande skog, minst två beträffande värdering av vattenfallsfastighet, minst två beträffande värdering av /antbruksenhet i övrigt och minst två beträffande värdering av annan taxeringsenhet än lantbruhenhet i övrigt. Avgår sådan person under den tid, för vilken han har blivit utsedd, förordnar regeringen annan person i hans ställe. Ledamot som här sägs skall vara svensk medborgare. Han får inte vara underårig eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 föräldrabalken. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången vid allmän och särskild fastighetstaxering år Bestämmelsen i 4 kap. 11 skall dock upphöra att tillämpas redan vid 1991 års särskilda fastighetstaxering. 15 Senaste lydelse 1988: l

22 Den nya rubriken till 4 kap. och de nya bestämmelserna i I kap. I, 3 kap. Prop. 1990/91: 4 7 4, 4 kap. 5 första stycket, 16 kap. 2, 20 kap. 12 samt 22 kap. 5 skall tillämpas redan vid 1991 års särskilda fastighetstaxering. '.,. 22

23 2 Förslag till Lag om ändring i lagen ( 1984: 1052) om statlig fastighetsskatt Prop. 1990/91: 4 7 Härigenom föreskrivs att 3 lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt och övergångsbestämmelserna till lagen ( 1990:652) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse Nurarande lydelse Föreslagen lydelse 3 ' Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår a) 1.5 procent av: taxeringsvärdet avseende småhusenheten, bostadsbyggnadsvärdet och tomtmarkvärdet avseende småhus på lantbruksenhet, 75 procent av marknadsvärdet avseende privatbostad i utlandet, b) 2,5 procent av: taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet, taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet. bostadsb_vggnadsrärdet och tomtmarksrärdet al'seende hyreshus på lantbruksenhet. Innehåller byggnaden på en fastighet. som är belägen i Sverige, huvudsakligen bostäder och har byggnaden beräknat värdeår som utgör året före taxeringsåret, utgår dock fogen fastighetsskatt under de fem första åren och halv fastighetsskatt under de därpå följande fem åren. För fastighet, som avses i 5 kommunalskattelagen (1928: 370), skall fastighetens andel av taxcringsv ärdet på sådan samfällighet som avses i 41 a nämnda lag inräknas i underlaget för fastighetsskatten om samfälligheten utgör en särskild taxeringsenhet. Har byggnad. som är avsedd för användning under hela året. på grund av eldsvåda eller därmed jämförlig händelse inte kunnat utnyttjas under viss tid eller har i sådan byggnad för uthyrning avsedd lägenhet inte kunnat uthyras, får fastighetsskacten nedsättas med hänsyn till den omfattning, vari byggnaden inte kunnat användas eller uthyras. Har så varit fallet under endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon nedsättning dock inte ske. Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighctsskatten för dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel. L I. Denna lag 2 träder i kraft den I juli 1990 och tillämpas första gången. vid 1992 års taxering.., 2. Äldre bestämmelser i 3 *första stycket gäller i fråga om fastighetsskatt. för beskattningsår som har påbörjats före utgången av år I stället för det procenttal som föreskrivs i 3 första stycket sk~ll, i. fråga om småhusenhet samt småhus och tomtmark för småhus på lantbruksenhet med beräknat värdeår före år 1991, procenttalet vid 1992 och 1993 års taxeringar utgöra 1,2. 1 Senaste lvdclse 1990: 652. ~ 1990:

24 Nul'arande /.i 1 delst! 4. I stället för vad som följer av 3 9 första stycket och punkt 3 skall vid följande års taxeringar endast halv fastighetsskatt utgå i fråga om fastigheter, bebyggda med byggnader med nedan angivna värdeår. om fastigheterna utgör småhusenhet eller småhus och tomtmark för småhus på lantbruksenhet: Föreslagen lydelse 4. I stället för vad som följer av 3 första stycket och punkt 3 skall vid följande års taxeringar endast halv fastighetsskatt utgå i fråga om fastigheter, bebyggda med byggnader med nedan angivna värdeår. om fastigheterna utgör småhusenhet eller småhus och tomtmark för småhus på lantbruksenhet. Detta gäller dock inte i fråga om sådant småhus som är inrättat till bostad åt minst tre och högst tio fami/jer och som ingår i lantbruksenhl'l: Prop. 1990/91: 4 7 Taxeringsår Värdeår I stället för vad som följer av 3 9 första stycket skall vid följande års taxeringar fastighetsskatt inte utgå eller endast halv fastighetsskatt utgå för fastigheter. bebyggda med byggnader vilka huvudsakligen innehåller bostäder och har nedan angivna värdeår, om fastigheterna utgör hyreshusenhet eller hyrt!shus och tomtmark.for hyreshus på lambruksenhet: 5. I stället för vad som följer av 3 första stycket skall vid följande års taxeringar fastighetsskatt inte utgå elier endast halv fastighetsskatt utgå för fastigheter. bebyggda med byggnader vilka huvudsakligen innehåller bostäder och har nedan angivna värdeår. om fastigheterna utgör hyreshusenhet. Detsamma gäller i fråga om sadalll småhus som är inrällat till bostad åt mins! tre och högsitio famifjcr och som ingår i lantbruksenhet: Taxeringsår Halv fastighetsskatt Värdcår : ~ : Ingen fastighetsskatt Värdeår Denna lag 3 träder i kraft den I januari 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. ' 1990:

25 3 Förslag till Lag om ändring i lagen ( 1904: 48 s. l) om samäganderätt Prop. 1990/91: 4 7 Härigenom föreskrivs att 19 lagen ( 1904:48 s. I) om samäganderätt skall ha följande lydelse. Nu1 ara11de lydelse Föreslagen lydelse 19 1 Vad i denna lag finnes stadgat äge ej tillämpning å sådan samfällighet, som avses i lagen ( 1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter, eller å sådan allmänning, som avses i lagen (1952: 166) om häradsallmänningar eller lagen (1952: 167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna: ej heller vare i något fall lagens föreskrifter tillämpliga i fråga om bildande av jaktvårdsområde. bestående av allenast en fastighet, eller av fiskevårdsområde, omfattande allenast en fastighet eller det till allenast en fastighet hörande fisket. Beträffande egendomsförhållanden som rör makar, sambor, delägare i oskiftat dödsbo, bolagsmän, redare som ingått överenskommelse om partrederi eller deltagare i samma gruvrörelse finns särskilda bestämmelser. I fråga om förvaltningen av fast egendom som är taxerad som jordbruk.1fas1ighet och som ägs av minst tre gemensamt gäller särskilda bestämmelser i stället för 2-6. Beträffande egendomsförhållanden som rör makar, sambor, delägare i oskiftat dödsbo. bolagsmän, redare som ingått överenskommelse om partrederi eller deltagare i samma gruvrörelse finns särskilda bestämmelser. I fråga om förvaltningen av fast egendom som är taxerad som lantbruksenhet och som ägs av minst tre gemensamt gäller. särskilda bestämmelser i stället för 2-6 ~. Bestämmelserna i 15 kap. 15 föräldrabalken skall inte tillämpas i fråga om försäljning enligt denna lag av samfälld fast egendom. som till någon del ägs av omyndig eller omfattas av ett förvaltarskap enligt föräldrabalken. Denna lag träder i kraft den 1 januari :' Senaste lydelse 1989:

26 4 Förslag till Lag om ändring i ärvdabalken Prop. 1990/91: 4 7 Härigenom föreskrivs att 18 kap. 7 och 20 kap. 11 ärvdabalken 1 och övergångsbestämmelserna till lagen ( 1989: 30) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse. Nurarande lydelse Föreslagen lydelse Om det i ett dödsbo ingår fast egendom som är taxerad som jordbrukj_fastighet, skall boet ha avvecklat fastighetsinnehavet senast fyra år efter utgången av det kalenderår då dödsfallet inträffade. Har dödsboet förvärvat sådan egendom därefter, skall avvecklingen ske snarast möjligt. 18 kap. 7 2 Om det i ett dödsbo ingår fast egendom som är taxerad som lantbruksenhet, skall boet ha avvecklat fastighetsinnehavet senast fyra år efter utgången av det kalenderår då dödsfallet inträffade. Har dödsboet förvärvat sådan egendom därefter, skall avvecklingen ske snarast möjligt. Tillsyn över att avveckling sker utövas av den myndighet som regeringen bestämmer. Om avvecklingen inte har skett inom föreskriven tid, får tillsynsmyndigheten vid vite förelägga dödsboet att fullgöra sin skyldighet. Tillsynsmyndighetens beslut om föreläggande får överklagas till kammarrätten. Den tingsrätt som har registrerat bouppteckningen efter den döde får på ansökan av dödsboet medge anstånd med avvecklingen, om det finns särskilda skäl. Anstånd meddelas för viss tid och får förenas med villkor. Medges anstånd, skall tingsrätten underrätta tillsynsmyndigheten om detta. Om det i den dödes tillgångar ingår fast egendom som är taxerad som jordbruk.1:fåstighet, skall rätten underrätta den tillsynsmyndighet som avses i 18 kap. 7 andra stycket om dödsfallet. 20 kap Denna lag 4 träder i kraft den 1 juli Om det i dödsboet efter någon som har avlidit före ikraftträdandet ingår fast egendom som är taxerad som jordbruk.ljastighet. gäller i stället för vad som sägs i 18 kap. 7 första stycket första meningen att Om det i den dödes tillgångar ingår fast egendom som är taxerad som lantbruksenhet, skall rätten underrätta den tillsynsmyndighet som avses i 18 kap. 7 andra stycket om dödsfallet. 2. Om det i dödsboet efter någon som har avlidit före ikraftträdandet ingår fast egendom som är taxerad som lantbruksenhet, gäller i stället för vad som sägs i 18 kap. 7 första stycket första meningen att boet 1 Balken omtrvckt 1981: 359. c Senaste lvdclse 1989: 30. 'Senaste l~dclse 1989: Senaste lydelse 1989:

27 Nu1'arande lydelse boet skall ha avvecklat fastighetsinnchavct senast den 1 juli Föreslagen frdelse skall ha avvecklat fastighetsinnehavet senast den I juli Prop : 4 7 Denna lag 5 träder i kraft den I januari Senaste lydelse 1990:

28 5 Förslag till Lag om ändring i delgivningslagen ( 1970: 428) Prop. 1990/91: 4 7 Härigenom föreskrivs att 9 ~ delgivningslagen (1970: 428) skall ha följande lydelse. N11rnra11de lydelse Föreslagen lydelsl' 9 ' Skall delgivning ske med annan juridisk person än staten. överbringas handlingen till någon som har rätt att företräda den juridiska personen eller. om flera är gemensamt behöriga, till någon av dem. Saknas behörig ställföreträdare men finns någon som har rätt att sammankalla dem som skall besluta i den juridiska personens angelägenheter, överbringas handlingen till denne. Delgivning med dödsbo genom att handlingen överbringas till någon av dödsbodelägarna får ske endast om denne sitter i boet eller om delgivningen föranleds av att dödsboet innehar fast egendom som är taxerad som jordbruk.~fåstighet. Dödsbodelägare som mottagit handlingen skall utan dröjsmål underrätta övriga delägare om delgivningen. Delgivning med dödsbo genom att handlingen överbringas till någon av dödsbodelägarna får ske endast om denne sitter i boet eller om delgivningen föranleds av att dödsboet innehar fast egendom som är taxerad som /antbruksenhet. Dödsbodelägare som mottagit handlingen skall utan dröjsmål underrätta övriga delägare om delgivningen. Dödsbodelägare som sitter i boet har rätt att taga emot handlingen, även om boet ej förvaltas av delägarna. Han svarar i sådant fall för att handlingen utan dröjsmål lämnas till någon som har rätt att företräda boet. Denna lag träder i kraft den I januari Senaste lydelse 1989:

29 6 Förslag till Lag om ändring i jordabalken Prop. 1990/91: 47 Härigenom föreskrivs att 7 kap. l 6 * jordabalken 1 skall ha följande lydelse. Efter exekutiv försäljning av fastighet gäller upplåtelse av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft mot den nye ägaren endast om försäljningen skett under förbehåll om rättighetens bestånd enligt 12 kap. utsökningsbalken eller rättigheten enligt samma kapitel är skyddad utan förbehåll. Är fastigheten taxerad som annan.fastighe1 och har den rid 111xeri11gen hetecknuts hyreshusenhet, gäller dock upplåtelser som avser hyra av en bostadslägcnhet med obestämd hyrcstid och som grundar sig på en skriftlig handling alltid mot den nye ägaren, om hyresgästen har tillträtt lägenheten före den exekutiva försäljningen. 7 kap. l 6 2 Fiirl.'s!agen frcldse Efter exekutiv försäljning av fastighet gäller upplåtelse av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft mot den nye ägaren endast om försäljningen skett under förbehåll om rättighetens bestånd enligt 12 kap. utsökningsbalkcn eller rättigheten enligt samma kapitel är skyddad utan förbehåll. Är fastigheten taxerad som hyreshusenhet, gäller dock upplåtelser som avser hyra av en bostadslägenhet med obestämd hyrestid och som grundar sig på en skriftlig handling alltid mot den nye ägaren. om hyresgästen har tillträtt lägenheten före den exekutiva försäljningen. Bestämmelser om verkan av underlåtenhet att uppsäga arrende- eller hyresavtal som enligt första stycket ej gäller mot ny ägare finns i 12 kap. utsökningsbalken. Denna lag träder i kraft den 1 januari Balken omtrvckt 1971: Sena sil' lydeise 1984:

30 7 Förslag till Lag om ändring i utsökningsbalken Prop. 1990/91: 4 7 Härigenom förskrivs att 12 kap. 25 och 58 utsökningsbalken skall ha följande lydelse. Nurarandl'!yd1dse Föres/agen lyddse 12 kap I sakägarförteckningen upptas förutom exekutionsfordringen I. fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 6 I eller 7 * I eller 2 förmånsrättslagen ( 1970: 979) och som förfaller till betalning senast den tillträdesdag som anges i fordran som är förenad med panträtt i fastigheten. 3. fordran som är förenad med förmånsrätt i fastigheten på grund av betalningssäkring, 4. nyttjanderätt. servitut eller rätt till elektrisk kraft som besvärar fastigheten, om rättigheten är inskriven eller grundar sig på skriftlig handling som är tillgänglig eller avser hyra av en bostadslägenhet i en fastighet. som är taxerad som annan fastight't och rid taxi:ringm bctecknuts som hyreshusenhet, om hyresgästen har tillträtt lägenheten, dock ej sådan rättighet som skall bestå oavsett fastighetens försäljning. 4. nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft som besvärar fastigheten, om rättigheten är inskriven eller grundar sig på skriftlig handling som är tillgänglig eller avser hyra av en bostadslägenhet i en fastighet, som är taxerad som hyreshusenhet. om hyresgästen har tillträtt lägenheten. dock ej sådan rättighet som skall bestå oavsett fastighetens försäljning. 5. förrättningskostnaderna. Om fastigheten hör till konkursbo. upptas även arvode och annan kostnad för fastighetens förvaltning under konkursen Vid försäljning under hand skall köparen åläggas att svara för alla fordringar som på grund av panträtt. utmätning eller eljest är förenade med förmånsrätt i fastigheten och för förrättningskostnaderna. i den mån ej borgenär kan erhålla betalning ur andra tillgängliga medel eller avstår från förmånsrätt i fastigheten eller sökanden medger att försäljning far ske utan att förrättningskostnaderna blir täckta. Rätt på grund av ägarhypotek anses ej som fordran. Fordran som är förfallen till betalning skall betalas kontant. om ej köparen visar att han har avtalat annat med borgenären eller betalning skall utgå ur särskilt tillgängliga medel. Om ej sökanden har avstått från täckning av förrättningskostnaderna. skall vad som behövs för sådan täckning betalas kontant. Före försäljningen upplåten rättighet som grundas på skriftlig handling skall förbehållas. Förbc- Före försäljningen upplåten rättighet som grundas på skriftlig handling skall förbehållas. Förbc- 1 Senast\? lvdelsc 1984: 695. 'Senaste l) delse 1984:

31 N111 arande lydelse håll skall också göras för varje upplåten hyresrätt till en bostadslägenhct i en fastighet, som är taxerad som annan,lastight't och vid ta.reringt'l1 betl'cknats som hyreshusenhet. om hyresgästen har tillträtt lägenheten. I fråga om sådana rättigheter gäller vad som sägs i 47. FöreslaKen lydelse håll skall också göras för varje upplåten hyresrätt till en bostadslägenhet i en fastighet, som är taxerad som hyreshusenhet, om hyresgästen har tillträtt lägenheten. I fråga om sådana rättigheter gäller vad som sägs i 47. Köparen skall lämna handpenning enligt vad som föreskrivs i 35 i fråga om inrop på auktion. Återstoden av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast fyra veckor efter det att köpehandling har upprättats. Försummas det, är köpet ogiltigt. Blir köpet ogiltigt. gäller bestämmelserna i 43 om handpenning. Vad som sägs om auktion i 43 första stycket gäller även försäljning under hand. I övrigt bestämmer kronofogdemyndigheten köpevillkoren. Prop. 1990/91: 47 Denna lag träder i kraft den I januari

32 8 Förslag till Lag om ändring i lagen ( 1982: 618) om utländska förvärv av fast egendom m. m. Prop. 1990/91: 4 7 Härigenom föreskrivs att I kap. 5 och 9 lagen ( 1982: 618) om utländska förvärv av fast egendom m. m. skall ha följande lydelse. Nurarande lydelse Föres/agen lydelse Frågan om förvärvstillstånd får inte prövas förrän förvärvet har skett, om det är fråga om köp, byte eller gåva av fast egendom som är taxerad som annan jåstighct och därrid betecknats sasom hyreshusenhet eller är taxerad som jordbruk.1jåstighet. I kap. 5 Frågan om förvärvstillstånd får inte prövas förrän förvärvet har skett. om det är fråga om köp. byte eller gåva av fast egendom som är taxerad som- hvreshusenhet eller som /antbruklpni1et. Tillstånd att förvärva fast egendom på offentlig auktion enligt 3 kap. 3 eller enligt 7 lagen ( 1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. eller 17 jordforvärvslagen ( 1979: 230) lämnas före auktionen. I fråga om förvärv av fast egendom som är taxerad som jordbruks _tåstigltet gäller I och 15 jordförvärvslagen ( 1979: 230). I fråga om förvärv av fast egendom som är taxerad som /antbruksenhet gäller I 0. I I och 15 jordforvärvslagen ( l 979: 230). Denna lag träder i kraft den I januari 1991.

33 9 Förslag till Lag om ändring i lagen ( 1989: 31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter Prop. 1990/91: 4 7 Härigenom föreskrivs att I lagen ( 1989: 31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter skall ha följande lydelse. Nurarandt! l_vddse Föreslagen!yddse Om fast egendom som är taxerad somjordbruk.~/astighet ägs av minst tre gemensamt. tillämpas denna lag i stället för 2-6 lagen ( 1904: 48 s. I) om samäganderätt. I Om fast egendom som är taxerad som /antbruksenhet ägs av minst tre gemensamt. tillämpas denna lag i stället för 2-6 lagen ( 1904: 48 s. I) om samäganderätt. Avtal som strider mot denna lag är utan verkan. Detta gäller dock inte avtal i frågor som avses i 9- l I. Denna lag träder i kraft den I januari Rik.1dag<'11 N90/9/. I sam/. Nr 47

34 l 0 Förslag till Lag om ändring i jordförvärvslagen ( 1979: 230) Prop. 1990/91: 4 7 Härigenom föreskrivs att 2 jordförvärvslagen (1979: 230) skall ha följande lydelse. Nu\'arande lydelse För förvärv av fast egendom som är taxerad som jordbruk.1fastighet krävs tillstånd enligt denna lag, när förvärvet sker genom 2 I Föreslagen lydelse För förvärv av fast egendom som är taxerad som lantbruksenhet krävs tillstånd enligt denna lag, när förvärvet sker genom I. köp, byte eller gåva, 2. tillskott till bolag eller förening, 3. utdelning eller skifte frän bolag eller förening, 4. fusion enligt 14 kap. I eller 2 aktiebolagslagen (1975: 1385). Tillstånd enligt denna lag krävs också i fall då någon genom köp, byte eller gåva förvärvar ett dödsbo vari ingår fast egendom som är taxerad som jordhruk.~fåstighet eller då någon, som genom köp, byte eller gåva har förvärvat en andel i ett sådant dödsbo och inte på annan grund är delägare i boet, tillskiftas den fasta egendomen eller del därav. Denna lag träder i kraft den I januari Tillstånd enligt denna lag krävs också i fall då någon genom köp, byte eller gåva förvärvar ett dödsbo vari ingår fast egendom som är taxerad som lantbruksenhi'l eller då någon. som genom köp, byte eller gåva har förvärvat en andel i ett sådant dödsbo och inte på annan grund är delägare i boet, tillskiftas den fasta egendomen eller del därav. 1 Senaste lydelse 1989:

35 11 Förslag till Lag om ändring i lagen ( 1979: 425) om skötsel av jordbruksmark Prop. 1990/91: 4 7 Härigenom föreskrivs att 1 ~ lagen ( 1979: 425) om skötsel av jordbruksmark skall ha följande lydelse. Nu1wande lydelse För<!slagen lydelse Med jordbruksmark avses i denna lag sådan åkermark och betesmark som ingår i fastighet. som är taxerad som jordbruks(astighet. 1 ~I Denna lag träder i kraft den I januari Med jordbruksmark avses i denna lag sådan åkermark och betesmark som ingår i fastighet, som är taxerad som lantbruksenhet. 1 Senaste lydelse 1990:

36 12 Förslag till Lag om ändring i lagen ( 1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. Prop. 1990/91: 4 7 Härigenom föreskrivs alt I lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m. m. 1 skall ha följande lydelse. Nurarande lydelse Föreslagen lydelse Fast egendom. som är taxerad som annan fastighet och som rid taxcringl'n betecknat.1 som hyreshusenhet, får ej utan tillstånd av hyresnämnd förvärvas genom I ~ Fast egendom, som är taxerad som hyreshusenhet. får ej utan tillstånd av hyresnämnd förvärvas genom I. köp. byte eller gåva, 2. tillskott till bolag eller förening. 3. utdelning eller skifte från bolag eller förening, 4. fusion enligt 14 kap. I eller 2 aktiebolagslagen (1975: 1385). Förvärvstillstånd fordras dock endast om den kommun där den fasta egendomen är belägen enligt 3 a första stycket pilkallar prövning hos hyresnämnden. Vad i denna lag sägs om fast egendom skall gälla även tomträtt. Vad som sägs om lagfart skall. när fråga är om tomträtt, i stället avse inskrivning av förvärv av tomträtt. Denna lag träder i kraft den I januari ' Lagen omtryckt 1983:438. ~ Senaste lydelse 1980:

37 13 Förslag till Lag om ändring i lagen ( 1982: 352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt Prop. 1990/91: 4 7 Härigenom föreskrivs att I * lagen (1982: 352) om rätt till fastighetsförvärv för ombildning till bostadsrätt skall ha följande lydelse. Nurarande lydelse Föreslagen lydd1e I 9 För ombildning av hyresrätt till bostadsrätt har hyresgäster enligt denna lag rätt att förvärva hyrcsfastigheten genom en bostadsrättsförening. Rätten till förvärv gäller fast egendom som är taxerad som hy- reshusenhct. Rätten till förvärv gäller fast egendom som är taxerad som annanfi1stighc1 och som l'idfastighetstaxering har betecknats som hyreshusenhet. Vad som i denna lag sägs om fast egendom skall gälla även tomträtt. Vad som sägs om lagfart skall. när det är fråga om tomträtt, i stället avse inskrivning av förvärv av tomträtt. Denna lag träder i kraft den I januari

38 Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 oktober 1990 Prop. 1990/9 l: 47 Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Engström, Hjclm-Wallcn. S. Andersson. Göransson, Grad in, Dahl. R. Carlsson. G. Andersson, Lönnqvist, Wallström, Lööw, Persson, Mol in, Sahlin, Larsson. Åsbrink Föredragande: statsrådet Åsbrink Proposition om vissa frågor inför allmän fastighetstaxering år Inledning Vid 1981 års allmänna fastighetstaxering (AFT) var samtliga kategorier fastigheter föremål för taxering. Riksdagen beslutade år 1985 att den allmänna fastighetstaxeringen i fortsättningen skulle delas upp och företas vid skilda tidpunkter för olika kategorier fastigheter (prop. 1984/85: 222, SkU 1985/86: 2, rskr. 2, SFS 1985: 820 och 821 ). Dessa regler kom att tillämpas första gången vid 1988 års AFT då hyreshusenheter, industrienheter och specialenheter värderades. Innevarande år, har allmän fastighetstaxering av småhusenheter genomförts. År 1992 är del dags för allmän fastighetstaxering av lantbruksenheter. Därefter sker allmän fastighetstaxering vartannat år i samma ordning. Bestämmelserna om fastighetstaxering finns i fastighetstaxcringslagcn ( 1979: 1152), FTL. och i fastighetstaxeringsförordningcn ( 1979: 1193). FTF. Det ankommer på riksskatteverket, RSV. och länsskattemyndigheterna att meddela de ytterligare verkställighetsföreskrifter som behövs - jfr 7 kap. 7 * FTL samt 9 kap. 5 ~och 17 kap. 4 * FTF. Enligt förordningen ( 1988: 832) med instruktion för skatteförvaltningen åligger det också RSV att genom allmänna råd och uttalanden verka för lagenlighet, följdriktighet och enhetlighet inom verksamhetens område. Inför AFT-92 av lantbruksenheterna har RSV föreslagit vissa ändringar i FTL. De förslag som RSV framfört har upprättats i samarbete med lantmäteriverket och skogsstyrelscn. Lantbruksstyrelsen har getts möjlighet att lämna synpunkter. Vidare har förslagen behandlats av den referensgrupp som finns för AFT-92. Den består bl. a. av representanter för Skogsägarnas Riksförbund, Trädgårdsnäringens Riksförbund. Pastoratsförbundct. Sveriges Jordägareförbund och Lantbrukarnas Riksförbund. RSV:s förslag har sammanställts i en promemoria som finns tillgänglig i ärendet (Dnr 3962/90). RSV har tillställt förbunden nämnda promemoria. FinansdepartementP.t har också lämnat de nämnda förbunden tillfälle att inkomma med 38

39 synpunkter på promemorians innehåll innan regeringens proposition ämnet överlämnas till riksdagen. Skogsägarnas Riksförbund, Trädgårdsnäringens Riksförbund. Sveriges Jordägareförbund och Lantbrukarnas Riksförbund har yttrat sig. Därvid har bl. a. framförts vissa yrkanden av mer övergripande art vad gäller principerna vid fastighetstaxeringen men i övrigt har några erinringar inte riktats mot RSV:s förslag. Jag återkommer senare till nämnda yrkanden i den mån jag inte behandlar dem i anslutning till mina övriga överväganden (avsnitt 5). Jag avser att i det följande uppehålla mig vid de förändringar som jag anser påkallade i FTL inför AFT-92. Jag kommer därvid att i huvudsak grunda mina förslag på vad RSV anfört i sin promemoria. De frågor som tas upp avser förslag till vissa justeringar i lagstiftningen som är nödvändiga på grund av delvis ändrad värdcringsmodell samt förslag som avser att leda till förenklingar och kvalitetsmässiga förbättringar vid värderingen. Sammantaget är dessa förslag att betrakta som förändringar i endast tekniskt avseende. Inledningsvis kommer jag att beröra en fråga som uppkommit som en direkt följd av den skattereform som riksdagen i år har fattat beslut om, nämligen frågan om en fastighets beskattningsnatur. Prop. 1990/91: Beskattningsnaturen slopas 2.1 Fastighetstaxeringen Mitt förslag: Bestämmelserna om indelning av taxeringsenheter i beskattningsnaturen jordbruksfastighet resp. annan fastighet slopas. Fastighctstaxeringsnämnd skall i stället för att besluta om beskattningsnatur bestämma den typ av taxeringsenhet som varje taxe- ringsenhet skall utgöra. Bakgrund Sedan lång tid tillbaka görs en skatterättslig åtskillnad mellan fast egendom som är jordbruksfastighet och all annan fast egendom_. Uppdelningen härrör från 1860-talet då det ansågs angeläget att ha ett likvärdigt skatteuttag med hänsyn till de resp. fastighetsslagcns avkastning. Även under senare tiders inkomstbeskattning har denna fastighetsuppdelning tillmätts grundläggande betydelse. Civilrättsligt har nämnda avgränsning likaså funnit användning i olika sammanhang. I inkomstskattesammanhang har hittills i 1928 års kommunalskattelag ( 1928: 370). KL. gällt olika regler för beräkning av inkomst beroende av till vilket fastighctsslag egendomen har hänförts. Exempelvis har avdrag för kostnader för reparation och underhåll kunnat medges vid den löpande beskattningen från inkomst a\' jordbruksfastighet medan detta inte har tillåtits för schablonbeskattad annan fastighet. 39

40 Reglerna om bestämmande av beskattningsnatur. jordbruksfastighet cl- Prop. 1990/91: 4 7 ler annan fastighet. återfinns i FTL. Där finns även andra bestämmelser som är av betydelse i sammanhanget. Några av dem anser jag att det finns anledning att här i korthet redogöra för. Byggnader indelas i byggnadstyper och mark i ägoslag enligt vad som anges i 2 kap. FTL. Det finns sex. olika byggnadstyper. I byggnadstypen småhus indelas i huvudsak byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två familjer medan byggnadstypen hyreshus i huvudsak omfattar byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre familjer eller till kontor. butik. hotell. restaurang och liknande. Byggnader som inte är inrättade för bostadsändamål utan för jordbruk eller skogsbruk indelas som ekonomibyggnad. Mark kan indelas i åtta olika ägoslag. bl. a. tomtmark samt åkermark, betesmark och skogsmark. Avgränsningen mellan jordbruksfastighet och annan fastighet är i huvudsak beroende av vilken egendom som anses ingå i Iantbruksenhet även om också annan egendom utanför lantbruksenhet kan åsättas beskattningsnaturen jordbruksfastighet. vilket jag återkommer till senare. Detta avgörs enligt reglerna i 4 kap. FTL om uppdelning i tax.eringsenheter. Tax.eringsenheterna kan förekomma huvudsakligen i fem olika kombinationer av byggnadstyper och ägoslag. En småhusenhet utgör ett exempel på en sådan tax.eringsenhet och den kan omfatta småhus. tomtmark för sådan byggnad och exploateringsmark för småhusbebyggelse.. Motsvarande gäller för hyreshusenhet. I lantbruksenhet kan ingå ekonomibyggnad. åkermark. betesmark. skogsmark och skogsimpediment. Saneringsbyggnad och övrig mark kan ingå i samtliga tax.eringsenheter. När det gäller småhus. hyreshus och tomtmark för sådana byggnader finns en särregel för det fall att dessa ligger i anslutning till lantbruksenhet - jfr 4 kap. 5 andra stycket FTL. Dessa skall då nämligen inte utgöra egen eller egna tax.eringsenheter utan i stället ingå i lantbruksenheten under förutsättning att lantbruksenheten är av viss arealomfattning samt byggnaden eller byggnaderna behövs som bostad för ägare. arrendator eller deras arbetskraft. För var och en av dessa tax.cringsenheter bestäms bl. a. beskattningsnatur. Lantbruksenhct skall därvid ha beskattningsnaturen jordbruksfastighet. Det finns dock en typ av lantbruksenhet som inte skall ha denna beskattningsnatur. Det är sådan som består av växthus eller djurstall som inte har anknytning till jordbruk eller skogsbruk. Beskattningsnaturen jordbruksfastighct kan även åsättas en taxeringsenhct som är småhusenhet eller hyreshusenhet - jfr 4 kap. 11 * FTL. Det gäller om en sådan enhet ägs av arrendator till lantbruksen.het eller. om lantbruksenheten är skattefri, av ägaren till lantbr.uksenheten. I detta fall krävs dessutom en viss arealomfattning samt att byggnaden eller byggnaderna behövs för arrenda.torn. ägaren eller deras arbetskraft. Övriga taxeringsenheter har beskattningsnaturen annan fastighet. Skälen för mitt förslag: Genom den år 1990 beslutade skattereformen kommer frågan om vilken beskattningsnatur en fastighet har att framdeles helt sakna betydelse i skatterättsligt avseende. Intresset har i stället kommit att förskjutas till den gränsdragning som vid inkomsttaxeringen i 40

41 fortsättningen görs mellan begreppen privatbostadsfastighet och närings- Prop. 1990/9 I: 4 7 fastighet. De regler som tillämpas från den l januari 1991 återfinns i 5 * KL och innebär bl. a. följande såvitt avser fastigheter: Den egendom som omfattas av begreppet privatbostadsfastighet är småhus med mark som utgör småhusenhet. småhus på annans mark samt småhus med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet. om småhuset är en privatbostad. Till privatbostad hänförs hus som används för ägarens eller vissa denne närståendes permanent- eller fritidsboendc. Hit kan också i visst fall räknas obebyggd tomtmark. Andra fastigheter hänförs till näri ngsfast ighet. Av beskrivningen framgår att en mangårdsbyggnad som används som ägarens privatbostad på jordbruksfastighet vid inkomsttaxeringen betraktas som privatbostadsfastighet och således behandlas annorlunda än fastigheten i övrigt. En av grunderna för denna särbehandling är den indelning som görs vid fastighetstaxeringen. nämligen om det är fråga om småhus eller småhusenhet. Om så är fallet uppfylls kravet såvitt avser fastigheten eller fastighetsdelen för att det skall kunna bli en privatbostadsfastighct. Därutöver är det avgörande om ägaren använder byggnaden som sin privatbostad eller ej. Eftersom således bestämmelserna i FTL om indelning i bcskattningsnaturen jordbruksfastighct och annan fastighet helt kommer att sakna skatterättslig relevans i fortsättningen bör dessa begrepp slopas. I stället för att besluta om beskattningsnatur skall fastighetstaxeringsnämnden bestämma den typ av taxeringsenhet som varje taxeringsenhet skall utgöra. Detta bör ske redan fr. o. m. I januari Mitt förslag innebär att 4 kap. 11 FTL slopas och att rubriken till 4 kap. FTL och första stycket i 4 kap. S FTL ges ändrad lydelse samt att konsekvensändringar görs i I kap. I, 3 kap. 4 *andra stycket, 16 kap. 2 punkt 2, 20 kap. 12 *punkt 2 och 22 kap. 5 FTL. 2.2 Annan lagstiftning Mitt förslag: Orden "taxerad som jordbruksfastighet" resp. "taxerad som annan fastighet"' ersätts i annan lagstiftning med "taxerad som lantbruksenhef' resp. "taxerad som annan taxeringsenhet än lantbruksenhet." Skälen för mitt förslag: I samband med att begreppet beskattningsnatur slopas måste ställning även tas till den betydelse begreppen "taxerad som jordbruksfastighet" resp. "taxerad som annan fastighet" har i andra sammanhang utanför skatteområdet. Begreppen förekommer i ett tiotal civilrättsliga författningar. Det synes därvid främst vara fråga om författningar om tillståndsprövning av skilda slag. Exempelvis kan nämnas jordförvärvslagen ( 1979: 230). Anledningen till att lagstiftaren i dessa fall valt att anknyta till de skatterättsliga begreppen jordbruksfastighct och annan fastighet torde vara att dessa har varit etablerade begrepp med en precis 41

42 avgränsning. Det torde därvid inte ha varit beskattningssituationen som Prop. 1990/91: 4 7 tillmätts betydelse utan resp. fastighetsslags fysiska karaktärsdrag och främst då jordbruksfastighct i dess egenskap av mark som är ändmålsenlig för jord- och skogsbruk. Den fråga som inställer sig är om man bör och kan ersätta begreppen "taxerad som jordbruksfastighet" och "taxerad som annan fastighet" i de aktuella författningarna med något annat skatterättsligt begrepp som fyller en likvärdig funktion. Jag gör här följande bedömning. Flertalet av författningarna där dessa begrepp förekommer tillkom före l 979 års fastighetstaxeringslag. l den sistnämnda lagen introducerades bl. a. begreppen småhusenhet, hyreshusenhet och lantbruksenhet. vilka delvis tidigare bara hade förekommit i RSV:s anvisningar. Lagstiftaren har således tidigare inte haft någon egentlig möjlighet att anknyta till alternativa begrepp. En början till koppling till ett nytt begrepp har emellertid tagits i lagen (I 982: 618) om utländska förvärv av fast egendom m. m. Där har tidpunkten fc\r prövning av förvärvstillstånd (5 ) särreglerats för det fall fråga är om "köp, byte eller gåva av fast egendom som är taxerad som annan fastighet och därrid betl!cknats såsom hyrl!shusenhet eller är taxerad som jordbruksfastighet". Eftersom hyreshus i vissa fall som tidigare beskrivits kan ingå i lantbruksenhet och då erhålla beskattningsnaturcn jordbruksfastighet - det sistnämnda gäller som framgått även hyreshus som tillsammans med tomtmark bildar egen hyreshusenhet i vissa fall - har lagstiftaren uttryckligen velat göra bestämmelsen tillämplig även på sådana hyreshus som inte har anknytning till jordbruksegendomar. Enligt min mening skulle man kunna förfara på samma sätt som gjorts i lagen om utländska förvärv av fast egendom när nu beskattningsnaturen avskaffas. Det torde inte vara förknippat med några större olägenheter att i fråga om andra författningar anknyta till resp. slag av taxeringsenhet som egendomen uppdelats i vid fastighetstaxeringen. Företrädesvis skulle det kunna bli fråga om att byta ut orden "taxerad som jordbruksfastighet" mot "taxerad som lantbruksenhef' resp. "taxerad som annan fastighet" mot antingen "ta)(erad som annan taxeringsenhet än lantbruksenhet" eller småhusenhet. hyreshusenhet eller eventuellt någon annan slags taxeringsenhet som framstår som lämplig. Jag föreslår att ändringar görs enligt det anförda. I de andra författningar där exempelvis bara orden "jordbruksfastighet" eller "skogsbruksfastighef' används utan någon koppling till taxeringen får eventuellt ställningstagande göras i annat sammanhang om det behövs någon ändring. Begreppen kan där ha en något annan betydelse och syftning än just den skatterättsliga uppdelningen. Mitt förslag föranleder ändringar i andra författningar på sätt framgår av upprättade lagförslag. 42

43 3 Bostäder som inte behövs i lantbruksenhet Som jag tidigare nämnde finns i 4 kap. 5 andra stycket FTL en bestämmelse som innebär att småhus. hyreshus och tomtmark till sådana byggnader skall ingå i lantbruksenhet under vissa förutsättningar. Enligt dessa skall husen ligga i anslutning till lantbruksenhet vars produktiva mark, dvs. åkermark. betesmark och skogsmark. omfattar minst fem hektar. Husen skall dessutom behövas som bostad i lantbruket. Bestämmelsen infördes i lag i samband med tillkomsten av FTL år 1979 men hade en tidigare motsvarighet i den handledning som fanns för AFT- 75. Genom 1979 års lagstiftning gjordes dock den förändringen att bestämmelsen anknöt till vad som klassificerades som lantbruksenhet. I förenklingssyfte infördes nämligen då också en regel med innebörd att den egendom som hänfördes till lantbruksenhet fick beskattningsnaturcn jordbruksfastighct medan i huvudsak övriga taxeringsenheter åsattes beskattningsnaturen annan fastighet. Liksom fallet är med reglerna om beskattningsnaturen i 4 kap. 11 FTL kommer också bestämmelsen i 4 kap. 5 andra stycket FTL att sakna aktualitet genom skattereformen som beslutades tidigare i år. Det kvarstår således inte längre något behov av att bryta ut bostadshus från lantbruksenheterna för värdering som egna taxeringsenheter. Även denna bestämmelse skulle därför i princip kunna slopas. Såväl Sveriges Jordägareförbund som Skogsägarnas Riksförbund och Lantbrukarnas Riksförbund har berört frågan. dock av andra skäl. Emellertid. föreligger problem - inte minst administrativa - att nu slopa ifrågavarande regel. Bl. a. skulle de i dag utbrutna småhusenheterna som varit föremål för allmän fastighetstaxering år 1990 i princip behöva omtaxeras även värdemässigt redan vid AFT-92 om de då skulle ingå i resp. lantbrukscnhet. Värderingsmodellcn skulle av den anledningen behöva ses över samt ändringar få vidtas för den datamässiga registreringen av dessa taxeringsenheter. Dessutom skulle ytterligare analyser behöva göras av konsekvenserna av nämnda åtgärder. Jag bedömer det vidare som uteslutet att i nuvarande skede ytterligare anstränga skatteförvaltningens datamässiga och personella resurser när det praktiska genomförandet av skattereformen tar vid. Ett slopande av andra stycket i 4 kap. 5 och därmed sammanhängande ändringar i FTL bör därför enligt min mening anstå tills vidare. RSV har ej heller yrkat någon ändring i detta avseende. Prop. 1990/91: Vissa värderingsregler Den allmänna fastighetstaxeringen år 1981 fungerade såvitt avser lantbruksenheterna i allt väsentligt tillfredsställande. Det finns därför inte skäl att göra några mer omfattande förändringar inför AFT-92. De särskilda problem som var förknippade med värderingen av småhusenheterna uppstod också i tillämpliga delar för småhus som ingick i lantbruksenhcter. Ändringar vidtogs emellertid inför AFT-90 av småhusenheter i syfte att 43

44 undanröja de oönskade effekterna vid den föregående allmänna faslig- Prop. 1990/91: 4 7 hetstaxeringen. Dessa åtgärder inkluderar naturligtvis även de småhus som ingår i lantbruksenheterna. Vissa förändringar kommer jag emellertid att föreslå i det följande såvitt avser det värderingsförfarande som används för lantbruksenheterna. Förslagen innefattar även vissa tekniska justeringar i avsikt att åstadkomma kvalitetsförbättringar vid värderingen och förenklingar vid taxeringen. Förslagen avser såväl jordbruks- som skogsbruksmark samt vissa byggnader. Inledningsvis vill jag dock redovisa det hittillsvarande resultatet av de prisundcrsökningar som har företagits beträffande försäljningar av jordbruksfastigheter och de förändringar som dessa påkallar. Därefter kommer jag att i tur och ordning gå närmare in på förslagen avseende bostadshusen som ingår i lantbrukscnheter. ekonomibyggnader. jordbruksmark. skogsbruksmark samt avslutningsvis vissa ändringar av reglerna om förberedelsearbetet inför lantbrukstaxcringen. 4.1 Prisbildningen Med stöd av den av riksdagen under hösten år 1989 utvidgade bestämmelsen i 19 kap. 8 * FTL om uppgiftsinsamling pågår en prisundersökning avseende försålda lantbruksenheter (prop. 1989/90: 50, SkU I 0. rskr. 96, SFS 1989: 1034). Eftersom undersökningen skall avse förvärv som skett under tiden fr. o. m. den I juli 1987 t. o. m. den 31 december 1990 är den ännu inte slutförd. Det är meningen att det prismaterial som insamlas skall tjäna till ledning i förberedelsearbetet inför AFT-92. De prisundcrsökningar som hittills utförts påvisar enligt RSV en högre prisnivå per hektar for de lantbruksenhcter som har en mindre areal än de med en större areell omfattning. Ett klart storlcksberocnde kan således konstateras på priserna. Detta gäller såväl lantbruksenheter som domineras av åker- och betesmark som skogsdomineradc enheter. Anledningen till att de mindre lantbruksegcndomarna uppvisar ett högre pris per hektar än de större brukar tillskrivas det förhållandet att andra faktorer än de rent skogliga och ekonomiska har kraftigt inverkat på prisbildningcn. Vid förvärv av de mindre lantbruksegendomarna dominerar värdepäverkande faktorer som har att göra med själva permanent- eller fritidsboendct på fastigheten såsom exempelvis jakt- och fiskerättigheter. rekreationsmöjligheter med flera inte kvantifierbara nyttor. Prisutvecklingen på de mindre egendomarna torde också ha påverkats av de lättnader i jordförvärvslagstiftningcn som vidtogs är För de skogsdominerade fastigheterna har rent allmänt priserna dessutom påverkats av ökade virkespriser och ändringar i skogskonto- och skogsvärdslagstiftningen. För denna kategori fastigheter uppvisas också en kraftigare prisutveckling vid högre andel skogsbruksvärden. Mot bakgrund av det anförda är det angeläget att beakta arealstorlekens prispåverkan på ett mer differentierat sätt än som for närvarande sker. Detta bör göras redan vid bestämmandet av riktvärdena för de olika ägoslagen som kan ingå i en lantbruksenhct. dvs. åkermark, betesmark. 44

45 skogsmark med växande skog samt skogsimpcdiment. Jag återkommer i Prop. 1990/91: 4 7 det följande till den närmare utformningen som förslaget i denna del bör ha. 4.2 Värderingen av bostadshus som ingår i lantbruksenheter Bakgrund En av de övergripande reglerna vid fastighetstaxeringen är att värderingen skall ske med utgångspunkt i värdefaktorer, dvs. egenskaper som är knutna till fastigheten och som har betydelse för marknadsvärdet. En annan är att riket skall indelas i värdeområden för byggnader och ägoslag vilka skall värderas med ledning av riktvärden. Inom ett värdeomr:ldc skall värdeförhållandena i allt väsentligt vara enhetliga. Ett värdeområde skall därför bestämmas så att inverkan av de värdefaktorer som särskilt beaktas vid riktvärdets bestämmande skall kunna bedömas enligt enhetliga regler. RSY har bemyndigats att bestämma denna indelning. utom såvitt avser värdeområdena för småhus och tomtmark där indelningen görs länsvis av resp. länsskattcmyndighet Småhus med tomtmark l\litt förslag: Värdet av småhus med tomtmark som ingår i lantbruksenhet tillåts variera med hänsyn till hur stor enhetens produktiva mark är. Detta beaktas genom värdefaktorn fastighetsrättsliga förhållanden för både småhus och tomtmark till småhus. Skälen för mitt förslag: Den prisbild jag ovan beskrivit tyder på att småhus och tomtmark i kombination med ett fåtal hektar åker-, betes- och skogsmark som regel betingar ett högre pris än om småhuset med tomtmark skulle ha varit en självständig fastighet. Detta innebär att värdet av småhus med tomtmark som ingår i Iantbruksenhet bör tillåtas variera beroende på taxeringsenhetens omfattning och sammansättning. Denna värdeskillnad bör beaktas genom värdefaktorn fastighetsrättsliga förhållanden. Jag föreslår därför att reglerna i 8 kap. 3 resp. 12 kap. 3 FTL kompletteras så att denna värdeskillnad kan tillåtas slå igenom på värdet Hyreshus Mitt förslag: Sådan byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre och högst tio familjer och som ingår i en lantbruksenhet skall i fortsättningen inte taxeras som hyreshus utan som småhus. Större hyreshus än som nu nämnts skall i fortsättningen inte ingå i lantbruksenhet. Skälen för mitt förslag: Enligt 2 kap. 2 FTL är småhus byggnad som är 45

46 inrättad till bostad åt en eller två familjer. En byggnad som är inrättad till Prop. 1990/91: 4 7 bostad åt minst tre familjer hänförs däremot vid fastighetstaxeringen till byggnadstypen hyreshus. I en lantbruksenhet kan som tidigare framgått ingå inte bara småhus utan också hyreshus. De hyreshus det då främst är fråga om är arbetarbostäder i lantbruket och liknande mindre hyreshus. Antalet sådana hyreshus som ingick i lantbruksenheter uppgick till endast omkring 150 vid AFT-81. De hyreshus som är egna taxeringsenheter taxerades vid AFT-88. Med oförändrade regler skulle den värderingsmodcll som då användes behöva uppdateras och viss utbildning av taxeringsfunktionärer behöva göras enbart för att värdera det fåtal hyreshus som det kan bli fråga om vid AFT- 92. Detta anser jag inte vara ändamålsenligt. Jag ser inga hinder för att man av förenklingsskäl inte skulle kunna värdera dessa hus enligt samma regler som gäller för de småhus som ingår i lantbruksenheterna. En förutsättning härför bör dock vara att det inte är alltför stora hus. En gräns bör lämpligen dras vid tio lägenheter. Jag föreslår därför att sådan byggnad som är inrättad till bostad M minst tre och högst tio familjer och som ingår i en lantbruksenhet skall värderas på samma sätt som gäller för småhus som ingår i sådan enhet. Mitt förslag föranleder en ändring i 2 kap. 2 FTL. Vidare föreslår jag att hyreshus som är inrättade till bostad åt fler än tio familjer i fortsättningen inte skall kunna ingå i lantbruksenhet utan utgöra egna hyreshusenheter. Detta föranleder en ändring i 4 kap. 5 andra stycket FTL och i punkt 5 av övergångsbestämmelserna till lagen 1990: 652 om ändring i lagen ( 1984: I 052) om statlig fastighetsskatt. En följd av mitt förslag är att dessa hus i fortsättningen blir föremål för en lägre skattesats vid uttaget av fastighetsskatt. nämligen 1.5 % (år 1991 och %) i stället för 2,5 %. De relativt förmånliga övergångsbestämmelserna som fr. o. m. den I januari 1991 kommer att tillämpas för hyreshusenheter bör dock i fortsättningen gälla också för de nu ifrågavarande småhusen med tre till tio lägenheter som ingår i en lantbruksenhet. Mitt förslag föranleder därför också ändringar i 3 lagen ( 1984: I 052) om statlig fastighetsskatt samt i övergångsbestämmelserna till lagen 1990: 652 om ändring i den lagen. 46

47 4.3 Ekonomibyggnader Prop. 1990/9 l: 47 Mitt förslag: Den s. k. norm byggnaden som används som utgångspunkt vid värdering av ekonomibyggnader justeras dels så att den anses uppförd under åren , dels så att den avser ett djurstall för nötkreatur. För ett växthus skall byggnadskategorin bestämmas med hänsyn till dess konstruktion och anordning i övrigt och inte som för närvarande till vad det huvudsakligen är inrättat för. Värdefaktorn storlek brukar för ekonomibyggnaderna bestämmas med hänsyn till deras yta på marken. För den kategori som utgörs av tork- och siloanläggningar bestäms dock storleken med hänsyn till torkningsförmågan resp. till lagringsvolym. Värdefaktorn storlek ändras så att torkningsförmågan slopas i detta sammanhang. Denna blir i fortsättningen beaktad genom lagringskapaciteten hos den nya byggnadskategorin spannmålslager. Skälen för mitt förslag: Ekonomibyggnaderna, dvs. byggnader som är inrättade för jordbruk eller skogsbruk och som inte är inrättade för bostadsändamål. indelades vid AFT-81 av RSV i ett enda värdeområde, nämligen hela riket. RSV förutskickar att flera värdeområden kan komma att behövas. liksom även viss omarbetning av verkets bestämmelser om klassindelningen vid AFT-92. Något behov av större förändringar av värderingsmodellen för detta byggnadsslag föreligger dock inte. Vissa justeringar vill jag emellertid här föreslå. En av de regler som jag avser gäller beskrivningen av den s. k. norm byggnaden som återfinns i 10 kap. 2 FTL Där har riktvärdet för en sådan ekonomibyggnad knutits till att avse ett djurstall för mjölkkor som är byggt efter år Vad avser värdefaktorn ålder kommer en viss justering att behöva företas i klassindelningen vid AFT-92. Därför föreslår jag att även normbyggnaden ändras på så sätt att den anges vara uppförd under åren Definitionen föreslås även bli ändrad så att den avser ett djurstall för nötkreatur eftersom det föreligger endast små skillnader i värdehänseende mellan byggnader för olika slags nötkreatur. En typ av byggnad som innefattas i kategorin ekonomibyggnader utgör växthusen. Det föreligger ett behov av att klassindela dessa. Detta gjordes inte vid AFT-81. Jag föreslår därför att värdefaktorn byggnadskategori i I 0 kap. 3 s FTL kompletteras för växthusens del så att hänsyn tas till deras konstruktion och anordningar i övrigt. Värdefaktorn storlek brukar för ekonomibyggnaderna bestämmas med hänsyn till byggnadernas yta på marken. För tork- och siloanläggningar bestäms dock storleken med hänsyn till torkningsförmågan resp. till lagringsvolym. RSV har angående dessa byggnader anfört att det visat sig behövligt att vid klassindelningen slå samman kategorierna varmluftstork, spannmålssilo och gastät spann målssilo till en gemensam byggnadskategori benämnd spann målslager. Detta kräver en justering i nämnda lagtext för 47

48 värdefaktorn storlek så att tork slopas och spannmålslager tillkommer. I Prop. 1990/91: 4 7 fortsättningen skall storleken för dessa byggnaders del bestämmas med hänsyn endast till lagringsvolymen. För övriga ekonomibyggnader kvarstår dock huvudregeln att storleken bestäms med hänsyn till byggnadens yta på marken. Torkningsförmågan för en spannmålstork får i fortsättningen anses bli beaktad genom att denna vanligen är anpassad till lagri ngskapaciteten. 4.4 Åkermarken Åkermarken var vid AFT-81 indelad i 154 värdeområden. Till hjälp vid värderingen fanns anvisningar på riktvärdekartan om hur klassificeringen skulle göras av åkermarkens godhet. dvs. dess produktionsförmåga, samt dess brukningsförhållanden. För den tredje värdefaktorn som var bestämmande för åkermarkens riktvärde, dräneringen, gavs ingen anvisning på riktvärdekartan. Resultatet av åkermarksvärderingen vid AFT-81 har ansetts vara mindre tillfredsställande. Detta får bl. a. tillskrivas systemet med de alltför stora värdeområdena. Uppdelningen av värdefaktorn godhet i fem klasser i kombination med det övergripande kravet att godhetsklass 3 skulle motsvara genomsnittlig godhet för hela värdeområdet innebar tillämpningssvårigheter i de enskilda fallen. I princip innebar nämligen detta system att värderingen av all åkermark inom en del av ett värdeområde med lika godhet borde göras i ett sammanhang så att det för värdeområdet övergripande genomsnittskravet uppfylldes. Tillämpningssvårighctcr kunde dessutom uppstå av det skälet att en klassificeringsanvisning kunde beröra mer än ett fastighetstaxeringsdistrikt. Dessa problem var också uttalade vid prövningen av enskilda objekt vars värden hade överklagats till domstol. Mot bakgrund av det anförda och då även värdefakorn dränering visade sig svårtillämpad bör nämnda regler förbättras Värdeområdena Som jag tidigare berört ankommer det på RSV att indela åkermarken i värdeområden. RSV har förklarat sig ha för avsikt att radikalt minska den areella omfattningen av resp. värdeområde. Således bör ett värdeområde inte göras större än att fastighetsägarna i området vid deklarationstillfället kan ställa den egna åkermarkens godhet och brukningsförhållanden i relation till vad som normalt fö~ekommer inom värdeområdet. Verket anför vidare att ett värdeområde endast bör omfatta åkermark som i marknadsvärdehänseende är relativt lika. Jag delar RSV:s bedömning i dessa avseenden. Åtgärden kräver ingen lagändring. 48

49 4.4.2 Beskaffenhet som ny värdefaktor m. m. Prop. 1990/91: 4 7 Mitt förslag: För åkermarken förenklas värderingsförfarandet genom att värdefaktorerna godhet och brukningsförhållanden slås samman till en, benämnd beskaffenhet. Dräneringen skall i fortsättningen inte enbart bestämmas utifrån befintliga täckdikningars beskaffenhet utan även på grundval av huvudavloppens beskaffenhet. Skälen för mitt förslag: För närvarande bestäms riktvärden inom varje värdeområde på grundval av värdefaktorerna godhet, brukningsförhållanden och dränering - jfr 13 kap. 3 FTL. Godhet avser därvid åkermarkens produktionsförrnåga medan brukningsförhållanden avser åkermarkens läge i förhållande till annan åker samt dess inre arrondering, dvs. fältstorlek. fältform och förekomst av brukningshinder. Dräneringen bestäms av befintliga täckdikningars beskaffenhet samt av markens behov av dränering. Med anledning av att RSV förklarat sig ha för avsikt att minska den areella omfattningen av resp. värdeområde gör jag bedömningen att det är möjligt att förenkla värderingsförfarandet på så sätt att de ovan nämnda värdefaktorerna godhet och brukningsförhållanden slås samman till en. benämnd beskaffenhet. Den nya värdefaktorn beskaffenhet bör kunna indelas i tre eller fem klasser där mittklassen motsvarar genomsnittet inom värdeområdet. Värdeskillnaden mellan högsta och lägsta klass bör få uppgå till högst 40% av värdet av åkermark av genomsnittlig beskaffenhet och dränering. De nuvarande reglerna att värdeskillnadcn mellan två intilliggande klasser dock får uppgå till lägst 500 kr. per hektar resp. högst kr. per hektar är egentligen av sådan beskaffenhet att de skulie kunna tas in i verkställighetsföreskrifter och inte i lag. Det kan emellertid vara av viss betydelse att behålla den högsta värdeskillnadsgränsen om kr. Jag föreslår därför att den högre gränsen kvarstår i lagen. Genom vad jag nu anfört skulle de tidigare nämnda (avsnitt 4.2) tilllämpningsproblcmcn avseende relationerna mellan godhetsklasserna inom ett värdeområde kunna minskas. Jag föreslår därför att ändringar vidtas i 13 kap. 3 * FTL med denna innebörd. Vad angår värdefaktorn dränering stadgas i samma paragraf att för denna skall finnas högst tre klasser. Som tidigare anförts är det RSV som bestämmer den närmare indelningen av värdefaktorer. RSV har förklarat att verket vid AFT-92 kommer att ansluta sig till den indelning som lantbruksstyrelsen tillämpar i detta avseende. Klassindelningen för dränering kommer därvid att utformas på följande vis: 49 4 Riksdag<'ll I sam{. Nr47

50 Klass 1 Klass 2 Klass 3 Plantäckdikning, högst 25 år Tillfredsställande dränerad genom självdränering eller genom äldre täckdikning Otillfredsställande dränerad Prop. 1990/91: 4 7 I detta sammanhang bör alla förhållanden som avser åkermarkens torrläggning innefattas i värdefaktorn dränering. Denna bör således inte endast vara avhängig de befintliga täckdikningarnas beskaffenhet utan även av beskaffenheten på huvudavloppen. Jag föreslår därför att ändring vidtas i 13 kap. 3 FTL i detta avseende. Till följd av den klassindelning som RSV avser att tillämpa vid AFT-92 bör en konsekvensändring göras i 13 kap. 2 FTL. De dräneringsförhållanden som där anges bör anknyta till definitionen av den mittersta klassen som i fortsättningen skall tillämpas, nämligen den som avser åkermark som är tillfredsställande dränerad genom självdränering eller äldre täckdikning Differentierade hektarvärden Storlek som ny värdefaktor Mitt förslag: För att kunna beakta de olika hektarpriser som förekommer på åkermark beroende på dess areal införs en ny värdefaktor, storlek. Förhöjda hektarpriser skall kunna beaktas enbart för värderingsenheter som inte är av större omfattning. Skälen för mitt förslag: Såsom jag redovisat tidigare (avsnitt 4.1) om prisbildningen på lantbrukscgcndomar sammanhänger hektarpriscrna även med arealstorleken. Den hittills gjorda analysen av prisstatistiken ger vid handen att förhöjda markvärden har ett klart samband med arealer upp till ungefär hektar medan arealens relativa påverkan på hcktarpriset därefter avtar och blir likformig vid större arealer. En på detta sätt differentierad prisbildning synes ha blivit mer uttalad under de senaste åren då antalet överlåtelser av mindre lantbruksegendomar ökat i omfattning. Jag anser att denna omständighet bör beaktas i värderingsmodellen. Det kräver för åkermarkens del att storleken, dvs. åkermarkens areal, införs som en värdefaktor som skall beaktas vid riktvärdets bestämmande. Detta ligger också i linje med vad Skogsägarnas Riksförbund och Lantbrukarnas Riksförbund framfört. Jag föreslår därför att en sådan värdefaktor införs i 13 kap. 3 FTL. Eftersom de förhöjda hektarvärdena på de mindre lantbruksegendomarna avtar successivt med ökande areal är naturligtvis en klar gräns svår att dra enbart på grundval av nuvarande prisunderlag. Vissa praktiska hänsynstaganden måste därför här få göra sig gällande. Jag gör följande bedömning. Det framgår av tillgänglig statistik att medelarealen åkermark på lantbrukscnheterna uppgår till 11,9 hektar och att mcdclarcalen åkermark per 50

51 värderingsenhet är I 0,3 hektar. Som jag tidigare angett ger också de Prop. 1990/91: 4 7 prisstatistiska undersökningarna vid handen att den arealgräns för en värderingsenhet åkermark. upp till vilken förhöjda hektarvärden skall tillämpas vid fastighetstaxeringen. skulle kunna ligga häromkring eller strax högre. Ytterligare analyser är dock nödvändiga. Med hänsyn härtill och då prisförhöjningcn kan variera regionalt bör arealgränsen inte slås fast i lagtext. Det bör ankomma på RSV att fastställa var gränsen skall dras i sina föreskrifter. Jag föreslår därför att den anknytning som i 13 kap. 2 FTL görs till värden i en fastställd värdeserie justeras så att detta enbart gäller åkermarksarealer av större omfattning. När storleken på angivet sätt införs som en av de värdefaktorer som bestämmer riktvärdet leder detta till en ändring i 13 kap. 1 FTL. Där anges nämligen att riktvärdet uttrycks per hektar åkermark. Eftersom storleken emellertid i fortsättningen redan är inkluderad i riktvärdet bör i 13 kap. 1 FTL i stället anges att riktvärdet bestäms per värderingsenhet. Också den s. k. normenheten som anges i 13 kap. 2 FTL bör kompletteras med värdefaktorn storlek, dvs. värdet per hektar. Mitt förslag i denna del kräver också en konsekvensändring i 7 kap. 3 FTL såvitt avser undantag från åkermarksarealens indelning i klasser Värderingsenheter Mitt förslag: Från förenklings- och värderingssynpunkt skall möjligheten att dela upp åkermarken i värderingsenheter gälla enbart för arealer som är av större omfattning. Skälen för mitt förslag: Enligt 6 kap. 10 FTL skall bl. a. åkermarken inom en taxeringsenhet utgöra en värderingsenhet. Uppdelning fär dock ske i två eller flera värderingsenheter om det väsentligt underlättar värdenngen. Mindre åkermarksarealer inom en taxeringsenhct bör från förenklingsoch värderingssynpunkt inte kunna uppdelas i värderingsenheter. Det är av samma skäl som jag angett i föregående avsnitt inte lämpligt att i lagtext fastslå någon arealgräns utan det bör ankomma på RSV att göra. Jag föreslår därför att såvitt avser åkermarken bör den nämnda uppdelningsmöjligheten i två eller flera värderingsenheter endast kunna tillämpas för arealer som är av större omfattning. RSV har presenterat statistik av vilken framgår att möjligheten till uppdelning i värderingsenheter tillämpas ytterst sällan. Verket anser att samma restriktivitet bör iakttas i detta avseende även i fortsättningen. Jag delar denna bedömning. 51

52 4.5 Betesmarken Prop. 1990/91: 4 7 Mitt förslag: För betesmark införs en ny värdefaktor, storlek. Värderingen förenklas genom att möjligheten att dela upp betesmarken i värderingsenheter slopas. Skälen för mitt förslag: Den värdering som görs av betesmarken liknar i allt väsentligt den värderingsmetod som används för åkermarken. Även värdeområdena är desamma för de båda ägoslagen. En skillnad är dock att riktvärdena för betesmarken bestäms endast i förhållande till en värdefaktor. nämligen beskaffenheten. För betesmarken avses med beskaffenheten främst produktionsförmågan samt dess bruknings- och torrläggningsförhållanden. Den prisbild som jag tidigare redovisat (avsnitt 4, I) innefattar även betesmark. Små lantbruksenheter med liten areal åker- och betesmark betingar generellt sett högre hektarpriser än större enheter. Det innebär att mina överväganden här blir desamma som för åkermarken. Jag föreslår således att storleken, uttryckt som betesmarkens areal, införs i 13 kap. 5 FTL som en värdefaktor som, tillsammans med beskaffenheten. blir bestämmande för riktvärdet för betesmarken. Eftersom storleken införs som en av de värdefaktorer som bestämmer riktvärdet bör. på liknande sätt som för åkermarken, riktvärdet i fortsättningen avse värdet per värderingsenhet. ej per hektar. Genom denna ändring i 13 kap. 4 ~ FTL kan värdet per hektar tillåtas variera med betesmarkens storlek. De överväganden jag gjort beträffande arealgräns för förhöjda hektarpriser bör vara vägledande även här. Även för betesmarken krävs ett undantag från indelning i klasser i 7 kap. 3 9 FTL. Vad beträffar den i 13 kap. 5 FTL stadgade klassindelningen av värdefaktorn beskaffenhet bör denna dock utökas från högst tre till högst fem klasser. De tidigare nämnda intentionerna hos RSV (avsnitt 4.4.1) att minska omfattning av resp. värdeområde innebär kvalitetsmässiga förbättringar även för värderingen av betesmarken. Värderingen skulle också förenklas om möjligheten till uppdelning i värderingsenheter som stadgas i 6 kap. 10 ~ FTL slopades. Jag föreslår att så sker. Detta leder också till en konsekvensändring i 20 kap FTL. 4.6 Skogsmark med växande skog Bakgrund De övergripande reglerna vid fastighetstaxeringen som jag tidigare återgivit (avsnitt 4.2) gäller också vid skogsmarksvärderingen. Skogsmarken var vid AFT-81 indelad i 42 värdeområden. Till hjälp vid taxeringen fanns anvisningsområden inom vilka beskrivningar gavs över skogens egenskaper uttryckta i värdefaktorerna godhet. kostnad, trädslag. vi rkesförråd och grovskogs procent. 52

53 Resultatet av skogsmarksvärderingen vid AFT-81 beskrivs som förhål- Prop. 1990/91:47 landevis tillfredsställande. Dock synes resultatet även här kunna förbättras bl. a. genom att värdeområdenas omfattning begränsas. Kritik har dock riktats mot vissa inslag i värderingsmodellen som ansetts alltför svårtillgängliga och krav på förenklingar har förts fram. Det finns därför skäl att något förändra och förenkla värderingsförfarandet. särskilt som marknaden också fungerar på ett relativt schablonartat sätt åtminstone för de mindre enheterna Värdeområdena Mitt förslag: Riktvärdet för skogsmark av genomsnittlig beskaffenhet skall i fortsättningen anknytas till ett eller flera värdeområden i stället för såsom nu till en region bestående av ett eller flera län. Skälen för mitt förslag: Det ankommer på RSV att indela skogsmarken i värdeområden. Verket har förklarat sig ha för avsikt att begränsa områdenas storlek och öka antalet till omkring l 00. Skälen härför är bl. a. att praktiskt kunna tillämpa ett förenklat värderingsförfarande för de små skogsmarksinnehaven. Värdeområdena bör trots detta kunna vara desamma för både små och stora skogsinnehav. Jag delar RSV:s bedömning. Jag föreslår därför en ändring i 14 kap. 2 FTL. Enligt paragrafen i dess nuvarande lydelse anknyts riktvärdet till 5kogsmark av genomsnittlig beskaffenhet inom en region bestående av ett eller flera län eller delar därav. Anknytningen bör i stället göras till skogsmark av genomsnittlig beskaffenhet inom ett eller flera värdeområden Förändringar görs av värdefaktorn virkesförråd Värdefaktorn trädslag slopas Mitt förslag: Virkesförrådets fördelning på trädslag beaktas i fortsättningen på ett bättre sätt genom att värdefaktorn virkesförråd delas upp i tre, en för barrträd. en för bok och ek samt en för övriga lövträd. På grund härav slopas värdefaktorn trädslag. Skälen för mitt förslag: Riktvärdet för skogsmark med växande skog bestäms på grundval av fem olika värdefaktorer. Dessa definieras i huvudsak på följande sätt i 14 kap. 3 FTL: godhet. vilken avser skogsmarkens virkcsproducerande förmåga: kostnad. vilken bestäms med hänsyn till de väsentligaste kostnads- och kvalitetsfaktorer som påverkar värdet av virkesproduktionen: virkesförråd, vilket avser förrådet per hektar uttryckt i skogskubikm.eter som i sin tur är närmare definierat i lagtexten: trädslag, vilket bestäms med hänsyn till skogens sammansättning: grovskogspro- 53

54 cent, vilket avser den andel av barrskogens virkesförråd som består av träd Prop. 1990/91: 47 med en brösthöjdsdiameter av minst 25 centimeter på bark. För att underlätta värderingen föreslår jag att vissa förändringar görs i lagtexten såvitt avser några av de nämnda värdefaktorerna. Vid värderingstillfället uppskattas virkesförrådet bl. a. på grundval av de uppgifter som ägaren givit samt genom en jämförelse med anvisningarna för området. Därvid bestäms också den procentuella andel av det totala virkesförrådet som lövskogen utgör. I 14 kap. 3 ~ FTL anges att det för värdefaktorn trädslag skall finnas klasserna barrskog. lövskog och i vissa fall ädel lövskog (bok och ek). I RSV:s föreskrifter vid AFT-81 avsågs med ädel lövskog främst bok och ek. Ädel lövskog är numera preciserad i lag, nämligen ädellövskogslagen ( 1984: 119). Med ädel lövskog avses enligt den lagen de inhemska trädslagen alm, ask. avenbok. bok. ek. fågelbär, lind och lönn. Skogsägarnas Riksförbund och Lantbrukarnas Riksförbund anser att den särredovisning som RSY föreslagit av virkesförrådet i barrskog. bok och ek samt övriga lövträd inte är ändamålsenlig eftersom skogsbruksplanerna inte särredovisar bok och ek. Jag anser emellertid att detta inte kan ha någon avgörande betydelse eftersom RSY:s förslag i realiteten ansluter till en sedan tidigare tillämpad definition och att några större problem därför inte kan uppstå. Jag anser därför att virkesförrådets fördelning på trädslag i fortsättningen bör komma till bättre uttryck genom att denna värdefaktor delas upp i tre. nämligen en för barrträd, en för bok och ek samt en som avser övriga lövträd. Definitionen av skogskubikmeter kan utmönstras ur lagtexten för att i stället ges i verkställighetsföreskrifter. Genom denna precisering av virkesförrådets fördelning på trädslag blir värdefaktorn trädslag överflödig. Lagtexten i 14 kap. 3 FTL bör justeras i enlighet med det anförda Differentierade hektarvärden Storlek som ny värdefaktor Mitt förslag: För att kunna beakta de olika hektarpriser som förekommer på skogsmark beroende på dess areal införs en ny värdefaktor. storlek. Förhöjda hektarpriser skall kunna beaktas enbart till den del värderingsenheten understiger 20 hektar. Värderingen förenklas genom att möjligheten att dela upp skogsmarken i värderingsenheter slopas. Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare berört att de mindre lantbruksegendomarna generellt uppvisar högre hcktarpriser än större sådana. Denna differentierade storleksinverkan bör beaktas även beträffande skogsmarken. Till de övriga värdefaktorerna som anges i 14 kap. 3 * FTL bör därför också fogas storleken. med vilket avses skogsmarkens areal. På samma sätt som för åkermarken kan inte en klar arealgräns urskiljas för de förhöjda hektarpriserna enbart på grundval av prisstatistiken. Enligt 54

55 analyser av prisstatistiken föreligger emellertid en klar förhöjning av hek- Prop. 1990/91: 4 7 tarpriserna under ca 20 hektar medan förhöjningen avtar över ca 40 hektar. Förhöjningen är vidare mer uttalad för bebyggda än för obebyggda fastigheter. Jag gör här bedömningen att de praktiska övervägandena bör tillmätas stor betydelse. Sådana är exempelvis att de förhöjda hektarvärden som kan noteras för mindre enheter ej bör tillåtas slå igenom för familjejordbruk med skogsmarksinnehav om hektar eller däröver. Ett annat skäl är att det inte föreligger skyldighet att upprätta en fullständig skogsbruksplan för brukningsenheter som har mindre än 20 hektar produktiv skogsmark - för viss svårföryngrad skog i norra Sverige gäller annorlunda regler. En arealgräns vid 20 hektar skulle innebära att ungefär hälften av de taxeringsenheter som har skog omfattas. Denna arealgräns synes även ändamålsenlig med hänsyn till det förenklade värderingsförfarande för de mindre skogsinnehaven som jag återkommer till (följande avsnitt). Det finns anledning att här i korthet beröra hur RSV avsett att utforma värdetabellerna (skogstabcllerna). För de större skogsinnehaven, dvs. de som uppgår till 20 hektar och mer. avser verket att utforma tabellerna på i princip det sätt som gjordes vid AFT-81. För dessa skogsinnehav kommer emellertid värdena för de första 20 hektaren att bestämmas så att de överensstämmer med de schablonvärden som skulle ha gällt om taxeringsenheten bestod av en areal om 20 hektar. För överskjutande areal kommer hektarvärdena att bli lika stora oavsett skogsmarkens areal. Skogsägarnas Riksförbund och Lantbrukarnas Riksförbund har avvisat denna utformning. Förbunden anser det vara principiellt felaktigt att använda denna värderingsmodcll även för de större skogsinnehavcn. De befarar att det kan skapa negativa effekter för bl. a. familjejordbruken. Jag anser att det dock bör betonas att RSV i detta sammanhang även uttalat att inställningen av värdenivån i skogstabellerna för de större skogsinnchaven kommer att ske med ledning av priserna för fastigheter med en skogsareal som överstiger 40 hektar. Detta innebär med andra ord att värderingen kommer att utgå från det hektarvärde som fastigheten rätteligen skall ha såsom en större fastighet, dvs. 20 hektar och däröver, men att de första hektaren av förenklingsskäl redovisas med de schablonvärden som avses att tillämpas vid värdering med den förenklade metoden. Jag finner således att de av förbunden påtalade negativa effekterna inte bör kunna inträffa. Med hänsyn härtill ansluter jag mig till förslaget om den nu nämnda arealgränsen. Nämnda arealgräns bör komma till uttryck i lagtexten. Detta kan göras på så sätt att den värdering som enligt 14 kap. 2 FTL skall ansluta till en fastställd värdeserie enbart bör gälla skogsmarksareal om 20 hektar och däröver. Genom att storleken kommit till uttryck via en värdefaktor bör vidare dels den ändringen göras att i 14 kap. I FTL riktvärdet bestäms per värderi ngsenhet och ej per hektar, dels bör norm enheten i 14 kap. 2 FTL kompletteras med värdefaktorn storlek, dvs. värdet per hektar. På samma sätt som för åker- och betesmarken bör storleken undantas från den 55

56 klassindelning som föreskrivs i 7 kap. 3 FTL. Likaså bör möjligheten till Prop. 1990/91: 4 7 uppdelning i värderingsenheter slopas, vilket leder till ändringar i 6 kap. JO och 20 kap. 13 FTL Förenklat ''ärderingsförfarande för mindre skogsinnehav Mitt förslag: Ett förenklat värderingsförfarande skall tillämpas för de mindre skogsmarksinnehaven. dvs. de som understiger 20 hektar. För dessa skall endast två värdefaktorer gälla, storlek och virkesförråd av samtliga trädslag. Skälen för mitt förslag: Det har av den tidigare redogörelsen om prisbildningen framgått att de värdcpäverkande faktorerna kan vara helt andra än skogliga eller ekonomiska förhållanden. Särskilt för de mindre skogsmarksinnehavcn kan det vara svårt att bestämma olika faktorers inverkan på skogsbruksvärdet. Dessa omständigheter utgör enligt min mening skäl för att införa ett förenklat värderingsförfarande för de mindre skogsmarksinnehavcn. Jag föreslår därför att för dessa innehav endast två värdefaktorer tillämpas, nämligen storlek resp. virkesförråd. För värdefaktorn virkesförråd bör finnas högst fem klasser. Värdefaktorerna för de mindre skogsmarksinnchaven bör införas i slutet av 14 kap. 3 & FTL. Vad gäller frågan om den arealgräns som bör gälla här vill jag anknyta till vad jag tidigare anfört (föregående avsnitt) där jag föreslog en tilllämpning av förhöjda hektarpriser för skogsinnehav upp till 20 hektar. Det anknyter också till den arealgräns under vilken det inte föreligger skyldighet att upprätta en fullständig skogsbruksplan. Det sist nämnda är enligt mitt förmenande ett tungt vägande skäl. Fastighetsägare som innehar skogsmark som understiger 20 hektar skall inte åläggas samma uppgiftsskyldighet i fastighetsdeklarationen som de med större skogsinnchav. Som nämnts bör det räcka att de uppger storlek och virkcsförrådet per hektar för samtliga trädslag. Ett iorenklat förfarande skulle därmed dessutom kunna tillämpas på ungefär hälften av de taxeringsenheter som innehåller skog. De allra flesta skogsägarc med större brukningsenhcter kommer att ha upprättat skogsbruksplancr vid AFT-92 varför de bör kunna lämna deklarationsuppgifter och fastigheterna värderas på i princip samma sätt som vid AFT-81. Jag föreslår således att det förenklade värdcringsförfarandet skall tillämpas för taxcringsenhct med skogsmarksarcal som inte överstiger 20 hektar. Arealgränsen bör fastslås i lagtexten i 14 kap. 3 FTL. 56

57 4. 7 Skogsimpediment Prop. 1990/91: 4 7 Mitt förslag: För skogsimpediment införs en ny värdefaktor, storlek. Värderingen förenklas genom att möjligheten att dela upp skogsimpedimenten i värderingsenheter slopas. Skälen för mitt förslag: Värderingen av skogsimpediment tillgår på i huvudsak liknande sätt som för skogsmark. Värdeområdena överensstämmer också för dessa båda ägoslag. Riktvärdet för skogsimpediment inom ett värdeområde bestäms emellertid enbart på grundval av en värdefaktor, nämligen beskaffenhet. Härmed avses främst slag av förekommande vegetation samt förutsättningarna för ökad produktion. Liksom för övriga ägoslag bör den inverkan som storleken kan ha på hektarpriset kunna beaktas vid värderingen. Jag föreslår därför att storleken. uttryckt som skogsimpedimentens areal. införs i 14 kap. 5 * FTL som en tillkommande värdefaktor. De överväganden jag gjort beträffande arealgräns för förhöjda hektarpriser bör vara vägledande även här. Stadgandet i 14 kap. 4 FTL bör vidare justeras på så sätt att riktvärdet bestäms per värderingsenhet och ej per hektar. Undantag från klassindclning av värdefaktorn storlek bör också göras i 7 kap. 3 FTL. Slutligen bör i förenklingssyftc möjligheten enligt 6 kap. 10 * FTL att uppdela marken i värderingsenheter slopas. Detta kräver även en konsekvensändring i 20 kap. 13 FTL. 4.8 Uppdelning av taxeringsvärde och delvärde på församling slopas Mitt förslag: Uppdelningen av taxeringsvärde och delvärde när delar av en taxeringsenhet tillhör olika församlingar slopas. Skälen för mitt förslag: I 5 kap. FTL ges regler för hur taxeringsvärdet och delvärden skall bestämmas. Uppdelningen av dessa skall enligt 5 kap. 8 tredje stycket FTL göras när delar av en taxeringsenhct tillhör olika församlingar. Bestämmelsen synes inte längre fylla någon funktion. Dels har den kommunala garantibeskattningen sedan länge upphört. dels beskattas genom den år 1990 beslutade skattereformen löpande inkomster från privatbostadsfastigheter enbart genom den statliga kapitalbeskattningen samt fastighetsinnehav genom den statliga fastighetsskatten. Jag föreslår därför att regeln slopas. 57

58 4. 9 Förberedelsearbetet Prop. I : 4 7 Mitt förslag: Den författningsreglerade tidpunkt då föreskrifter för förberedelsearbetet avseende lantbruksenheter senast skall avlämnas av RSV skall gälla även de småhus med tomtmark som ingår i lantbruksenhet. Skälen för mitt förslag: Som jag berört i det föregående ankommer det enligt 7 kap. 7 FTL jämfört med 9 kap. 5 och 17 kap. 4 FTF på RSV att besluta om närmare föreskrifter om indelning i värdeområden, klassindelning av värdefaktorer, klassindelningsgrundcr. värdeserier och värdetabeller för byggnadstypcr och ägoslag. Enligt 19 kap. I andra stycket FTL skall RSV till statens lantmäteriverk och länsskattemyndigheterna lämna förslag till dessa föreskrifter såvitt avser småhus och tomtmark senast den 15 december andra året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum. För övriga byggnadstypcr och ägoslag. t. ex. de som ingår i lantbruksenheter. skall förslag till sådana föreskrifter lämnas av RSV senast den 15 maj året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum. Vid AFT-81 taxerades samtliga byggnadstyper och ägoslag. Med början vid 1988 års allmänna fastighetstaxering av hyreshus sker dock en uppdelning i detta avseende. De småhus som inte ingår i någon lantbruksenhct taxerades i är, medan småhus som ingår i en lantbruksenhet kommer att taxeras gemensamt med övrig egendom i lantbruksenheterna vid AFT- 92. De författningsstyrda tidpunkter som ovan redovisats är därför inte ändamålsenliga i detta nya system och bör således justeras. Utgångspunkten för förberedelsearbetet bör i stället vara att detta såvitl avser de bostadshus med tomtmark som ingår i en lantbruksenhet samordnas med det övriga förberedelsearbetet som vidtas inför värderingen av lantbruksenheterna. Jag föreslår därför att RSV:s förslag till föreskrifter som avses i 7 kap. 7 FTL och som gäller småhus och tomtmark som ingår i lantbruksenhet får lämnas vid samma tidpunkt som i övrigt gäller för lantbruksenheterna, nämligen senast den 15 maj året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum. Detta föranleder en ändring i 19 kap. I andra stycket FTL. Eftersom förberedelsearbetet även i övrigt bör samordnas avseende egendom som skall ingå i lantbruksenhet bör justeringar av denna anledning också göras i 19 kap. 3 och 5 FTL Särskilda åtgärder för förberedelsearbetet inför AFT-94 Mitt förslag: På liknande sätt som vid förberedelsearbetet inför allmän fastighetstaxering av småhus- och lantbruksenheter. skall de uppgifter som behövs inför allmän fastighetstaxering av hyreshusoch industrienheter få inhämtas. Skälen för mitt förslag: I 19 kap. 8 FTL finns bestämmelser om en 58

59 uppgiftsskyldighet för innehavare av vissa slags taxeringsenheter. Med Prop. 1990/9 l: 47 stöd härav har skatteförvaltningen kunnat inhämta de uppgifter som behövs vid förberedelsearbetet vid skilda tidpunkter. Av min tidigare redovisning (avsnitt 4.1) framgår att paragrafen ändrades senast år 1989 inför den förestående lantbrukstaxeringen. Arbete pågår för närvarande i den delen med att sammanställa aktuellt prismaterial och relevanta uppgifter för att AFT-92 skall bli så värdemässigt riktig som är möjligt. Som tidigare framgått genomfördes år 1988 en allmän fastighetstaxering av hyreshus och industrier. Nästa sådan AFT av dessa taxeringsenheter kommer att äga rum år Ett visst förberedelsearbete inför den fastighetstaxeringen har redan tagit sin början. Det ortsprismaterial som behövs kommer att inhämtas med stöd av bestämmelserna i 19 kap. 8 & FTL. Utformningen av de två styckena i nämnda paragraf som reglerar dessa frågor avseende hyreshus- och industrienheter lämnar emellertid inte utrymme för att inhämta andra uppgifter än om de hyror som uppburits viss tid. Marknaden är emellertid så komplicerad. åtminstone i storstäderna. att det föreligger behov av att ställa frågor även om omständigheter kring förvärven av dessa taxeringsenhcter och deras fastighctsegcnskaper m. m. Denna möjlighet finns redan tidigare såvitt avser småhusen samt lantbruksenheter enligt paragrafens första och sista stycken. Jag föreslår därför att andra och tredje styckena i 19 kap. 8 * FTL slås samman till ett och utformas så att den som, under andra eller tredje året före det år då allmän fastighetstaxering sker. är ägare till hyreshus- och industrienheter kan anmanas lämna de uppgifter som behövs till ledning inför allmän fastighetstaxering. 5 Avslutande synpunkter Utöver de lagförslag som jag nu behandlat har yrkanden framställts från Sveriges Jordägareförbund samt Skogsägarnas Riksförbund och Lantbrukarnas Riksförbund om vissa ytterligare lagändringar. Yrkandena avser de mer principiella utgångspunkterna vid fastighetstaxeringen. Jag tar därför i det följande upp vad förbunden i huvudsak har anfört samt redovisar därefter mina egna ståndpunkter i ett sammanhang. Sveriges Jordägareförbund har anfört kritik mot att i FTL angetts både ett mål för taxeringen - 75 % av marknadsvärdct - och de metoder som skall användas för att nå detta mål. Förbundet menar att det kan förekomma fall då beräkningarna enligt de föreskrivna metoderna misslyckats med att bestämma marknadsvärdet. I enskilda fall anser därför förbundet att justeringar kan behöva göras. Förbundet tar även upp den prispåverkan som arrendelagstiftningen kan ha på utarrenderade jordbruksfastigheter. Det förhållandet att lägre priser förekommer på sådana fastigheter ser förbundet inte som en följd av privaträttsliga åtaganden utan beroende av lagstiftningens tvingande bestämmelser i dessa sammanhang. Hänsyn bör därför tas till sådana arrendeavtal vid värderingen anser förbundet. En annan fraga som förbundet aktualiserar är om de s. k. släktköpen 59

60 skall få ingå i fastighetsprismaterialct. Förbundet anser att det inte gene- Prop. 1990/91: 4 7 rellt går att påstå att släktköpen skulle innebära en lägre värdenivå om de medtogs i ortsprismaterialet. Förbundet hävdar att priset vid släktköp i många fall ligger på samma nivå som om försäljning skulle ha skett till utomstående. Förbundet föreslår därför ett tillägg till den bestämmelse i 5 kap. 5 FTL som stadgar att försäljningar där ovidkommande omständigheter förekommit inte får beaktas. Enligt förbundets tillägg skulle s\äktköp vara en ovidkommande omständighet endast om det visas att det inverkat på priset. Sveriges Jordägareförbund framför slutligen ett krav om att de skattskyldigas insyn i skattemyndigheternas fullständiga underlag för taxeringen skall underlättas. Förbundet framhåller att det är svårt att få grepp om vilka faktorer som varit bestämmande för värderingen, t. ex. vilka jämförelseobjekt och bedömningar i övrigt som legat till grund för riktvärdena. Exempelvis menar förbundet att det inte brukar företes någon utredning om relevant köpeskillingstatistik från skattemyndigheterna i skattetvister, varför den skattskyldige ställs inför en omöjlig uppgift att själv ta fram utredning som visar att riktvärdena saknar relevans i hans fall. Förbundet anser vidare att det är betydelsefullt också för tillämpningen av bestämmelserna om justering för säregna förhållanden att underlaget redovisas på ett lättillgängligt sätt. I detta avseende anser Skogsägarnas Riksförbund och Lantbrukarnas Riksförbund att det är angeläget att jämkning på grund av säregna förhål!anden inte enbart skall ske i extrema fall såsom hittills. Förbunden yrkar att bestämmelsen generellt skall få användas i de fall fastighetsägaren med egen utredning kan göra sannolikt att fastighetens värde understiger det eljest tillämpade rikt värdet. Jag får för egen del anföra följande. I 5 kap. FTL återfinns de övergripande bestämmelserna om hur taxeringsvärdet skall bestämmas. Där stadgas bl. a. en generell regel om en säkcrhctsmarginal om 25 1 X1 vid fastighetstaxeringen, dvs. taxeringsvärdet skall motsvara 75 % av en taxeringsenhets marknadsvärde. Marknadsvärdet kan bestämmas på olika sätt. I första hand skall ledning tas av fastighetsförsäljningar i orten. Sådana försäljningar får dock inte beaktas där ovidkommande omständigheter kan antas ha inverkat på priset. Om dessa försäljningar inte ger tillräcklig ledning får beräkningen göras utifrån en avkastningskalkyl. Som sista alternativ kan marknadsvärdet uppskattas med utgångspunkt i det tekniska nuvärdet. Därutöver ges vissa allmänna värderingsrcgler i 7 kap. FTL. Av dessa framgår bl.a. att taxeringsvärdet för vissa byggnadstyper och ägoslag skall bestämmas med utgdngspunkt i riktvärden. Riktvärden skall bestämmas så att de står i överensstämmelse med kravet om en taxeringsvärdenivå som motsvarar 75 % av marknadsvärdet. Riktvärdena är emellertid inte bindande. Kan det t. ex. läggas fram bättre statistik än vad som legat till grund för provvärderingen bör det värde som framräknats med utgångspunkt i riktvärdena kunna frångås (jfr. prop. 1979/80: 40 s. 116 ). Jag finner därför att de krav som förbunden framställt om att riktvärdena skall kunna frångås om det finns skäl för det redan är uppfyllda. 60