MEDDELANDE TILL LEDAMÖTERNA

Transkript

1 EUROPAPARLAMENTET Utskottet för framställningar MEDDELANDE TILL LEDAMÖTERNA Ärende: Framställning nr 0312/2013, ingiven av Kapka Panayotova, bulgarisk medborgare, för organisationen Center for independent living (centrum för rätten att leva självständigt), och undertecknad av ytterligare 19 personer, om den bristande tillgången till kollektivtrafik för personer med funktionshinder och nedsatt rörlighet i Bulgarien 1. Sammanfattning av framställningen Framställaren fördömer det faktum att den kollektiva buss- och tågtrafiken i Bulgarien inte är tillgänglig för personer med funktionshinder och nedsatt rörlighet. Detta strider mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och berövar dessa personer sysselsättningsmöjligheter, samtidigt som det begränsar deras tillgång till utbildning och sociala kontakter. Enligt framställaren bryter de bulgariska myndigheterna mot bestämmelserna i nationell och europeisk lagstiftning enligt vad som anges i förordning (EG) nr 1371/2007 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer, direktiv 2001/85/EG om särskilda bestämmelser för fordon som används för personbefordran med mer än åtta säten utöver förarsätet och förordning (EU) nr 181/2011 om passagerares rättigheter vid busstransport. 2. Tillåtlighet Framställningen förklarades tillåtlig den 8 november Kommissionen har uppmanats att lämna upplysningar (artikel i arbetsordningen). 3. Kommissionens svar, mottaget den 30 juli 2014 Framställarna, 19 enskilda personer och icke-statliga organisationer från Bulgarien, hävdar att Bulgarien inte följer artikel 9 i FN:s konvention om rättigheter för personer med CM\ doc PE v02-00 Förenade i mångfalden

2 funktionsnedsättning om att säkerställa tillgång till bland annat transporter och undanröja hinder för tillgång till transportinfrastruktur och transportmedel. Kommissionens iakttagelser Europeiska kommissionen månar helhjärtat om att skydda och främja grundläggande rättigheter och förbättra situationen för personer med funktionsnedsättning i Europa. I januari 2011 anslöt sig EU till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som därmed blev en del av EU:s rättsordning. EU är bundet att följa konventionen så långt dess befogenheter sträcker sig. Att förbättra tillgången till den fysiska miljön, färdmedel, informations- och kommunikationsteknik (IKT) och andra resurser och tjänster, i syfte att ge personer med funktionsnedsättning förutsättningar att fullt ut delta i samhället, är ett av de centrala målen i EU:s handikappstrategi EU:s strukturfonder (i synnerhet Europeiska regionala utvecklingsfonden) är viktiga instrument som kan användas för att förbättra tillgängligheten i den anlagda miljön. Förordningen om gemensamma bestämmelser för de europeiska strukturoch investeringsfonderna för programperioden ålägger medlemsstaterna och kommissionen att vidta lämpliga åtgärder för att förhindra varje form av diskriminering på grund av funktionshinder i samband med förberedelser inför och genomförande av program och att beakta tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning under förberedelserna inför och genomförandet av program. De förvaltande myndigheterna måste säkerställa att alla produkter, varor, tjänster och infrastrukturer som erbjuds allmänheten och som samfinansieras av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, särskilt på områdena för fysisk miljö, transport och IKT, är tillgängliga för samtliga invånare, även personer med funktionsnedsättning, enligt tillämplig rätt, och därmed bidra till en miljö utan hinder för äldre och personer med funktionsnedsättning. Det bör nämnas att Bulgarien ratificerade konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och undertecknade det fakultativa protokollet till konventionen Protokollet har emellertid ännu inte ratificerats. Som konventionsstat är Bulgarien skyldigt att värna alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för personer med funktionsnedsättning, särskilt genom att vidta ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång på samma villkor som andra till den fysiska miljön, till transporter, till information och kommunikation, innefattande informations- och kommunikationsteknik (IT) och -system samt till andra anläggningar och tjänster som är tillgängliga för eller erbjuds allmänheten både i städerna och på landsbygden (i enlighet med artikel 9 i konventionen). FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning antog den 11 april 2014 den allmänna kommentaren nr 2 2 i syfte att skapa större klarhet kring ovannämnda artikel 9. Enligt kommentaren är konventionsstaterna förbundna att säkerställa rätten till tillgång för personer med funktionsnedsättning genom strikt genomförande av tillgänglighetsnormerna. Hinder för tillgång till befintliga objekt, inrättningar, varor och tjänster som riktar sig till eller är öppna för allmänheten ska gradvis undanröjas på ett systematiskt sätt och framförallt under kontinuerlig övervakning. Målet ska vara att uppnå full tillgänglighet. Det framgår tydligt att det finns ett behov av att anta 1 Förordning (EU) nr 1303/ PE v /9 CM\ doc

3 lagstiftning och övervaka genomförandet av denna lagstiftning. I kommentaren fastslås nämligen att konventionsstaterna är skyldiga att anta, offentliggöra och övervaka nationella normer för tillgänglighet. Om ingen relevant lagstiftning finns är det första steget att anta en lämplig rättslig ram. Konventionsstaterna bör enligt kommentaren genomföra en grundlig översyn av lagarna om tillgänglighet för att fastställa, övervaka och åtgärda luckor i lagstiftningen och genomförandet. Järnvägstransporter Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1371/2007 av den 23 oktober 2007 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer 1 syftar till att se till att personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet har samma möjligheter som andra passagerare att resa med tåg. Förordningen innehåller därmed krav på att järnvägsföretag ska fastställa ickediskriminerande regler för dessa passagerare, så att de har lika rätt till transport och inte kan förvägras att boka eller köpa biljetter såvida inte detta är berättigat enligt reglerna för befordran exempelvis av säkerhetsskäl eller på grund av vagnarnas utformning (artikel 19). Bulgarien har undantagit alla inrikes järnvägsförbindelser från tillämpningsområdet för de flesta artiklar i förordningen i minst fem år. Detta innebär att undantag har gjorts från de flesta bestämmelser om transport av passagerare med funktionsnedsättning, förutom artiklarna 19 och artikel 20.1, som avser information om framför allt tågtrafiktjänsternas tillgänglighet och förutsättningarna för att kunna ta sig in i och ut ur vagnarna. Undantagen gäller i synnerhet kravet på att stationer, perronger, rullande materiel och andra inrättningar ska göras tillgängliga för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet och bestämmelserna om assistans på järnvägsstationer och ombord på tågen för att göra det möjligt för dessa passagerare att resa med tåg. Vare sig i förordningen eller i konventionen föreskrivs några tidsfrister för när medlemsstater, järnvägsföretag eller stations- och infrastrukturförvaltare måste ha genomfört modernisering eller renovering för att se till att järnvägsförbindelserna är tillgängliga för alla. Kraven i de tekniska specifikationerna för driftskompatibilitet (TSD) avseende funktionshindrade 2 gäller i princip inte sådana nationella förbindelser som framställarna tar upp. De omfattar dessutom enbart modernisering eller uppgradering av järnvägsinfrastruktur eller rullande materiel sedan kommissionens beslut trädde i kraft den 1 juli Inte heller fastställs några tidsfrister, utan principen om stegvis genomförande tillämpas. Medlemsstaterna beslutar om modernisering eller uppgradering och avgör om arbetets omfattning berättigar till tillämpning av TSD på ett projekt enligt artikel 20 i direktivet om driftskompatibiliteten hos järnvägssystemet inom gemenskapen 3. TSD avseende funktionshindrade håller för närvarande på att ses över 4. Utöver att utvidga tillämpningsområdet för TSD till hela järnvägssystemet i EU föreslår kommissionen att medlemsstaterna ska upprätta nationella genomförandeplaner och att gemensamma prioriteringar och kriterier för modernisering och uppgradering ska fastställas. Om dessa 1 EUT L 315, , s Kommissionens beslut 2008/164/EG av den 21 december 2007 om tekniska specifikationer för driftskompatibiliteten avseende funktionshindrade i det transeuropeiska järnvägssystemet för konventionella tåg och det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg. (EUT L 64, , s. 72). 3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/57/EG av den 17 juni 2008 om driftskompatibiliteten hos järnvägssystemet inom gemenskapen (omarbetning), (EUT L 191, , s. 1). 4 CM\ doc 3/9 PE v02-00

4 åtgärder godkänns av medlemsstaterna kommer de att bidra till att tillgänglighetshinder inom järnvägstrafiken successivt undanröjs inom en rimlig tidsram. Enligt artikel 28 i förordning (EG) nr 1371/2007 måste järnvägsföretag fastställa tjänstekvalitetsnormer, bland annat för assistans, och varje år offentliggöra en rapport om kvaliteten på sina tjänster. Det bulgariska järnvägsföretaget BDZ har offentliggjort årsrapporter för åren 2010, 2011 och 2012 på Europeiska järnvägsbyråns webbplats 1. Enligt de uppgifter som lämnats om järnvägsförbindelsernas tillgänglighet, särskilt för rullstolsanvändare, finns det sex större järnvägslinjer som verkar erbjuda en relativt jämn geografisk fördelning av järnvägsförbindelser som är tillgängliga för rullstolsbundna (trots att Bulgarien har undantagit sina järnvägsförbindelser från dessa krav). Dessutom verkar det finnas tillgång till assistans på ytterligare linjer som trafikeras av dieseldrivna Desiro-tåg och eldrivna motorvagnståg som körs på andra sträckor i landet och använder utfällbara ramper för att göra det möjligt för rullstolsanvändare att ta sig av och på tågen. Kommissionen tar ofta kontakt med samtliga medlemsstater och anordnar regelbundna möten med nationella tillsynsorgan för att diskutera genomförandet av förordningen och utbyta bästa praxis. Det senaste mötet med nationella tillsynsorgan ägde rum den 14 oktober Företrädare för Bulgarien deltog i mötet. Under 2011 lät kommissionen genomföra en undersökning om genomförandet av förordning (EG) nr 1371/2007 i medlemsstaterna. Undersökningen utfördes av Steer Davies Gleave och offentliggjordes i juli Entreprenören utförde fallstudier i ett begränsat antal medlemsstater. Bulgarien ingick inte bland dessa stater, men skulle kunna tas med i en framtida rapport. Busstransporter FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och framförallt artikel 9, ålägger konventionsstaterna att vidta ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång på samma villkor som andra till bland annat transporter. Dessa åtgärder måste innefatta identifiering och undanröjande av hinder och barriärer mot tillgänglighet. Konventionen innehåller inte några konkreta åtgärder eller tidsfrister när det gäller tillgängligheten hos fordon och infrastruktur för busstransporter. Framställarna tar upp direktiv 2001/85/EG av den 20 november 2001 om särskilda bestämmelser för fordon som används för personbefordran med mer än åtta säten utöver förarsätet 3 som relevant europeisk lagstiftning i samband med transporter av passagerare med funktionshinder eller nedsatt rörlighet. I detta direktiv fastställs vissa tekniska normer, i synnerhet ett minsta antal reserverade sittplatser för passagerare med nedsatt rörlighet, som tillverkare av bussar för stadstrafik måste följa för att kunna marknadsföra sina fordon i EU. I direktivet anges emellertid inte hur transporttjänster ska organiseras inom medlemsstaterna. Det innehåller alltså inte några bestämmelser om antalet fordon som ska vara lämpade för att transportera passagerare med funktionsnedsättning eller nedsatt rörlighet eller om fördelningen av sådana fordon EGT L 42, , s. 1. PE v /9 CM\ doc

5 I skäl 10 i förordning (EU) nr 181/2011 om passagerares rättigheter vid busstransport 1 betonas att transportörer, utan att det påverkar tillämpningen av befintlig eller framtida lagstiftning om tekniska krav på bussar, när det är möjligt bör ta hänsyn till behoven hos personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet när de fattar beslut om utrustningen i nya och nyrenoverade fordon. En sådan bestämmelse har ingen bindande verkan. Artikel 11.1 i samma förordning ålägger transportörer att ha eller fastställa ickediskriminerande villkor för tillgänglighet med avseende på transport av personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet. Denna skyldighet gäller endast när transportsträckan enligt tidtabell är längre än 250 km. 2 Villkoren för tillgänglighet utgörs av normer och riktlinjer för och information om tillgängligheten till bussar, inbegripet deras installationer för personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet 3. Transportörer måste fastställa dessa villkor i samarbete med organisationer som företräder passagerare med funktionshinder och nedsatt rörlighet. Tunnelbanetransporter i Sofia Kommissionen har inga befogenheter att ingripa när det gäller tillgängligheten till tunnelbanetransporter i städer, eftersom detta är en fråga som inte regleras inom EUlagstiftningen. I de projekt för att bygga ut tunnelbanenätet i Sofia som samfinansierades genom sammanhållningspolitiken under programperioden ålades emellertid entreprenörer att förse varje station med hissar och andra inrättningar för funktionshindrade, föräldrar med små barn och andra passagerare vars rörlighet är tillfälligt eller permanent nedsatt. Stödmottagare för projekt måste åta sig att uppfylla vissa tillgänglighetskrav om de ska få del av EU-finansiering för att bygga infrastruktur för kollektivtrafik, såsom järnvägar och tunnelbanelinjer. Detta fastställs i de operativa program för transporter som finansieras genom Eruf och Sammanhållningsfonden, där de bulgariska myndigheterna åtar sig att förhindra all diskriminering på grund av funktionsnedsättning, bland annat när det gäller tillgången till transportinfrastruktur. När projekt som samfinansieras genom sammanhållningspolitiska program granskas av kommissionens avdelningar kontrolleras alltid om inrättningar för personer med nedsatt rörlighet verkligen har uppförts i enlighet med specifikationerna i anbudet. Om det framkommer att så inte har skett (vilket hittills inte har varit fallet när det gäller tunnelbanan i Sofia eller renovering av järnvägsstationer som ingick i den järnvägsspårsmodernisering som samfinansierades genom Eruf/Sammanhållningsfonden), uppmärksammas projektets stödmottagare på detta och uppmanas att ge entreprenören i uppdrag att anpassa infrastrukturen. Man bör notera att EU:s förordningar om unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet (förordning (EU) nr 1315/2013) och om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa (förordning (EU) nr 1316/2013) ger möjlighet till finansiering 1 EUT L 55, , s Artikel 2.2 i förordning (EU) nr 181/ Artikel 3 k i förordning (EU) nr 181/2011. CM\ doc 5/9 PE v02-00

6 av insatser (studier och bygg- och anläggningsarbeten) som syftar till att förbättra tillgängligheten i transportinfrastrukturerna för alla användare, däribland personer med funktionsnedsättning. När kommissionen har antagit arbetsprogrammet för finansiellt stöd för transportsektorn inom ramen för FSE i mars 2014 (se i synnerhet det årliga programmet: C (2014) 1919), kommer ansökningsomgångar som omfattar insatser till stöd för personer med funktionsnedsättning att inledas i början av september När det gäller bestämmelser om offentlig upphandling fastslås i artikel 23 i direktiv 2004/18/EG 1 och i artikel 34 i direktiv 2004/17/EG 2 att tekniska specifikationer då det är möjligt bör fastställas för att ta hänsyn till kriterier avseende tillgänglighet för funktionshindrade eller formgivning med tanke på samtliga användares behov. Denna möjlighet för upphandlande myndigheter och upphandlande enheter bekräftas i skäl 29 i direktiv 2004/18/EG och skäl 42 i direktiv 2004/17/EG. Härigenom åläggs de nationella upphandlande myndigheterna i direktiven om offentlig upphandling att då det är möjligt ta hänsyn till tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning inom alla offentliga projekt, däribland kollektivtrafik med buss och tåg. Detta krav har skärpts ytterligare i de nya direktiven om offentlig upphandling och i direktivet om tilldelning av koncessioner 3. I artikel 60 i det nya försörjningsdirektivet och i artikel 42 i det nya direktivet om offentlig upphandling fastslås att de tekniska specifikationerna, utom i vederbörligen motiverade fall, ska fastställas med hänsyn till kriterier avseende tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning eller formgivning med tanke på samtliga användares behov. I artikel 36 i det nya direktivet om tilldelning av koncessioner fastställs för första gången en sådan skyldighet i samband med koncessioner. Dessutom innehåller skäl 5 i det nya försörjningsdirektivet och skäl 3 i det nya direktivet om offentlig upphandling uttryckliga hänvisningar till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det fastslås att konventionen ska beaktas i samband med val av medel för kommunikation, tekniska specifikationer, tilldelningskriterier och villkor för fullgörande av ett kontrakt. I det ärende som framställningen gäller fördömer framställaren det faktum att den kollektiva tunnelbanetrafiken i Sofia inte är tillgänglig för personer med funktionshinder och nedsatt rörlighet. Kraven i direktiven om offentlig upphandling på att upphandlande myndigheter ska ta hänsyn till kriterier avseende tillgänglighet för funktionshindrade eller formgivning med tanke på samtliga användares behov gäller i Bulgarien sedan landet anslöt sig till EU Även sedan dess kan upphandlande myndigheter ha haft tungt vägande skäl att inte fullt ut ta hänsyn till tillgänglighetskriterier när de fastställt de relevanta tekniska specifikationerna för ett visst projekt. Upphandlingsförfarandenas och upphandlingskontraktens förenlighet med 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster. 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (försörjningsdirektivet). 3 Europaparlamentets och rådets direktiv om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (direktivet om offentlig upphandling), Europaparlamentets och rådets direktiv om offentlig upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (försörjningsdirektivet) och Europaparlamentets och rådets direktiv om tilldelning av koncessioner. Dessa direktiv antogs av Europaparlamentet den 15 januari 2014 och av rådet den 11 februari De kommer att träda i kraft 20 dagar efter att de har offentliggjorts i EUT. PE v /9 CM\ doc

7 ovanstående krav måste följaktligen bedömas från fall till fall. När det gäller de offentliga upphandlingskontrakt för tunnelbanetransporter i Sofia som framställaren tar upp har kommissionen inte information om när anbuden lämnades. Kommissionen har inte heller information om hur kriterier avseende tillgänglighet för funktionshindrade eller formgivning med tanke på samtliga användares behov beaktades i de relevanta tekniska specifikationerna, om detta var tillämpligt vid denna tidpunkt. Slutsats FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning Enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som Bulgarien och EU är parter i, krävs att dessa personer ska få tillgång till transporter på samma villkor som andra och att hinder och barriärer mot tillgänglighet ska undanröjas. I artikel 4 står att när det gäller ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter åtar sig varje konventionsstat i punkt 2 att vidta åtgärder och till fullo utnyttja sina tillgängliga resurser [...]. Fullgörandet av dessa skyldigheter granskas av FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning på grundval av de regelbundna rapporter som inges av konventionsstaterna i enlighet med artikel 35 i konventionen. Granskningen sker genom interaktiva dialoger med konventionsstaterna på grundval av deras inledande rapporter. Fram till april 2014 innehåller alla slutsatser från kommittén om dessa rapporter rekommendationer om tillgänglighet. Järnväg Förordning (EG) nr 1371/2007 innehåller inga konkreta åtgärder eller strikta tidsfrister som medlemsstaterna måste iaktta för att göra järnvägstrafikens infrastruktur och rullande materiel tillgängliga. Dessutom har Bulgarien undantagit sina inrikes järnvägstransporter från de flesta av artiklarna i denna förordning, däribland de artiklar som handlar om transport av passagerare med nedsatt rörlighet. I de nuvarande tekniska specifikationerna för driftskompatibilitet avseende funktionshindrade fastställs konkreta krav. Dessa gäller emellertid endast under vissa omständigheter. Mot denna bakgrund och på grundval av den information som lämnats av framställarna anser kommissionen inte att det föreligger något behov att utreda situationen i Bulgarien. En fallstudie om den allmänna tillämpningen av förordning (EG) nr 1371/2007 i Bulgarien skulle emellertid kunna ingå i en framtida undersökning av tillämpningen av förordningen. Buss Kommissionen kommer att kontakta det bulgariska nationella tillsynsorgan som ansvarar för genomförandet av förordning (EU) nr 181/2011 och förhöra sig om hur transportörer i Bulgarien efterlever kravet i artikel 11.1 i förordningen på att ha eller fastställa ickediskriminerande villkor för tillgänglighet med avseende på transport av personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet. Kommissionen kommer även att fråga huruvida samråd med företrädare för passagerare med funktionshinder eller nedsatt rörlighet sker eller har skett och hur dessa passagerares åsikter tas eller har tagits i beaktande när villkor för tillgänglighet fastställs eller har fastställts. CM\ doc 7/9 PE v02-00

8 4. Kommissionens kompletterande svar (REV), mottaget den 16 december 2014 Som utlovat i sitt tidigare meddelande, kontaktade kommissionen den 25 mars 2014 de bulgariska myndigheterna (via EU Pilot) för att förhöra sig om Bulgariens tillämpning av de rättigheter för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet som fastställs i förordning (EU) nr 181/2011 om passagerares rättigheter vid busstransport 1 (förordningen). Kommissionen förhörde sig särskilt om tillämpningen av artiklarna 11.1 och 12 i förordningen. De bulgariska myndigheterna betonade i sina svar av den 2 juni, den 18 augusti och den 17 november 2014, att de dittills inte hade fått in några klagomål avseende tillämpningen av de bestämmelser i förordningen som avser personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet. På initiativ av det bulgariska passagerartransportförbundet höll man i Sofia ett möte om genomförandet av de bestämmelser i förordningen som avser rättigheter för passagerare med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet. Under mötet diskuterades alla de frågor som framställarna belyst av företrädare för de behöriga myndigheterna (byrån för personer med funktionshinder och genomförandeorganet för vägtransportförvaltningen), för transportföretag och terminalägare och för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet. Bussterminalägarna nämnde att den svåra ekonomiska situationen i landet hindrar dem från att ha personal med tillräckliga kunskaper för att permanent kunna erbjuda hjälp till personer med funktionshinder vid alla bussterminaler. När det gäller artikel 11.1 i förordningen om kravet att transportörer och terminaloperatörer ska ha eller fastställa icke-diskriminerande villkor för tillgänglighet, uppmanades transportörerna och bussterminalägarna att upplysa de bulgariska myndigheterna om hur denna bestämmelse genomförs i praktiken. Den sammanslutning som företräder transportörerna (det nationella transportarbetareförbundet för bussförare i Bulgarien (NSAPB)) uppgav att merparten av deras medlemmar för närvarande bedriver transporter mellan städer med bussar som inte är anpassade för transport av personer med nedsatt rörlighet. De hävdar, med hänvisning till artikel 10.1 b, att transportörer har rätt att vägra att släppa ombord en person med hänvisning till funktionshinder eller nedsatt rörlighet, i de fall då utformningen av fordonet fysiskt omöjliggör påstigning, avstigning eller transport av personen med funktionshinder eller nedsatt rörlighet på ett säkert och för driften lämpligt sätt. Det nationella transportarbetareförbundet för bussförare i Bulgarien tillade att det på grund av den svåra ekonomiska situationen i Bulgarien för tillfället inte fanns några planer på att ersätta den befintliga busspoolen med fordon som kan transportera personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet. Kommissionen noterar att det inte har införts några tilläggskrav utöver dem som återfinns i den gällande lagstiftningen om tekniska krav på bussar (artikel 2.7). Den nationella transportkammaren (NTK) och det nationella förbundet för ägare till bussterminaler (NASA), två organisationer som företräder ägare till bussterminaler, uppgav 1 EUT L 55, , s. 1. PE v /9 CM\ doc

9 att deras medlemmar hade infört icke-diskriminerande villkor för tillgänglighet för transport av personer med funktionshinder och nedsatt rörlighet. Enligt dessa två organisationer hade följande specifika åtgärder införts: Man har vid samtliga bussterminaler i Bulgarien planlagt och märkt ut en särskild led för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet, för att leda de berörda personerna från gatan till terminalen och vidare genom terminalen till själva busshållplatserna. Man har anpassat biljettluckorna så att personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet kan betjänas utan svårigheter. Man har renoverat eller bytt ut toalettutrymmena för att tillgodose behoven hos personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet. Man har på de flesta ställen byggt ramper vid busshållplatserna för att underlätta ombordstigning för rullstolsbundna. De bulgariska myndigheterna har upplyst kommissionen om att passagerare med funktionsnedsättning och personer med nedsatt rörlighet kan få den assistans som anges i bilaga I i förordningen på Sofias bussterminal och Plovdivs bussterminal i Rodopi. De bulgariska myndigheterna har förklarat att ett bötesstraff på upp till lev kan utdömas till transportörer eller terminaloperatörer som bryter mot kravet i artikel 11.1 i förordningen. Hittills har dock inga påföljder tillämpats. De bulgariska myndigheterna har även uppgett att de enligt nationell lagstiftning är skyldiga att rådfråga det nationella rådet för integration av personer med funktionsnedsättning (en organisation som företräder personer med funktionsnedsättning) vid utformningen av de nationella åtgärder som föreskrivs enligt förordningen. CM\ doc 9/9 PE v02-00