DEL 1. ALLMÄN DEL Polisstyrelsen

Transkript

1 DEL 1. ALLMÄN DEL Polisstyrelsen

2 2 Innehåll A STRAFFORDERFÖRFARANDE... 3 I Allmänna anvisningar... 3 II Förundersökning... 4 III Strafforderblanketterna... 5 IV Strafforderbenämningar och antecknande av lagrum Benämningar Lagrum... 5 V Antalet dagsböter Allmänt Normal dagsbot och glidning Unga personer... 7 VI Dagsbotens belopp Allmänt Genomsnittlig månadsinkomst Beräknande av dagsbotsbeloppet Omständigheter som sänker dagsbotsbeloppet Dagsbotens minsta belopp VII Minsta totalbelopp av böter vid fortkörningsförseelse VIII Gemensamt bötesstraff i strafforderförfarande Allmänt Brott som begåtts i en gärning Brott som begåtts i en följd IX Behandling av återkommande förseelser X Yrkande på förverkande, samt tvångsmedel Yrkande på förverkande Belopp Egendom som skall förstöras XI Delgivning av straffanspråk Allmänt Anteckning om delgivning Gensaga och anvisning om gensaga B. ORDNINGSBOTSFÖRFARANDE...20 I Allmänna anvisningar II Ordningsbotsbenämningar och antecknande av lagrum III Ordningsbotens penningbelopp IV Ordningsbot som föreläggs samtidigt V Delgivning och preskription av ordningsbot VI Föreläggande av ordningsbot vid automatisk trafikövervakning...23 C. ANMÄRKNINGSFÖRFARANDE...23 I Allmänt II Anmärkning i förundersökningslagen...25 III Anmärkning i speciallagstiftningen...25 IV Givande av anmärkning D. FÖRORDNANDE AV KÖRFÖRBUD...25 E. ÖVRIGA ÅTGÄRDER...26

3 3 A STRAFFORDERFÖRFARANDE I Allmänna anvisningar 1. Förseelsen skall vara sådan att som straff yrkas böter (1 1 mom. lagen om strafforderförfarande, LSO). Med förseelse avses ett brott för vilket det i det straffstadgande som skall tillämpas på fallet inte med tanke på de föreliggande omständigheterna bestäms annat eller strängare straff än böter eller fängelse i högst sex månader samt brott mot lagligen fastställt vitesförbud. Förverkandepåföljden får uppgå till högst 1000 euro. Straff kan utdömas enligt lagen om strafforderförfarande (692/1993) även i det fall att förseelsen också kan medföra någon annan påföljd än vad som nämns ovan, om det inte yrkas att den som begått förseelsen skall dömas till en sådan (1 2 mom. LSO). 2. Mål som gäller tjänstebrott eller som avses i 20 kap. i sjölagen (674/1994) eller i 2 i militära rättegångslagen (326/1983) får inte behandlas i strafforderförfarande (1 2 mom. LSO). 3. Ett mål får inte behandlas i strafforderförfarande, om inte målsäganden givit sitt samtycke till det. Samtycket kan ges till förundersökningsmyndigheten eller till den som framställer straffanspråket eller utfärdar straffordern. Samtycket kan också ges muntligen. Återtagande av samtycke utgör inget hinder för att målet behandlas i strafforderförfarande (2 LSO). 4. Särskilda skäl kan förhindra att strafforderförfarandet tillämpas eller åtminstone att straffanspråk meddelas direkt. Om ärendet inte är enkelt och klart, får straffanspråk inte framställas (LSO 5 och FöUL 3 kap.14 ). Ett förnekande förhindrar inte i sig att straffanspråk meddelas. Om den misstänkte bestrider gärningen, skall till straffanspråket fogas en sådan utredning med stöd av vilken åklagaren kan bedöma grunden för bestridandet. Om man för att förseelserna upprepats eller för att förseelsen är exceptionellt allvarlig borde yrka ett påfallande strängt straff eller om fallet är sådant att samma personer är både misstänkta och målsägande, skall saken avgöras av undersökningsledaren eller åklagaren. Om flera personer är delaktiga i förseelsen skall man undvika strafforderförfarande, om det inte kan tillämpas på alla. 5. Om den misstänkte har gjort sig skyldig till två eller flera sådana förseelser som avses i 1 lagen om strafforderförfarande och saken på en gång skall avgöras vid förundersökningen, uppgörs ett enda skriftligt meddelande om straffanspråk, oberoende av den helhet som brotten eventuellt utgör.

4 4 6. Ett straffanspråk skall delges den misstänkte så snart förundersökningen är slutförd eller, om detta inte är möjligt, så snart som möjligt efter den, på det sätt som i 11 kap. rättegångsbalken bestäms om delgivning. Preskriptionen av åtalsrätten avbryts när straffanspråket delges den misstänkte (6 LSO). 7. Den som utfärdar en strafforder skall handlägga ärendet utan dröjsmål. Strafforder får inte utfärdas, om den misstänkte har motsatt sig straffanspråket målsäganden har återkallat sin åtalsbegäran gällande en målsägandeförseelse straffanspråket inte har delgivits den misstänkte innan åtalsrätten har preskriberats med stöd av bestämmelserna i 8 kap. strafflagen mer än ett år har förflutit efter delgivningen av straffanspråket, eller om det i målet framkommer omständigheter med hänsyn till vilka straff inte skall dömas ut. Om den som fått ett straffanspråk motsätter sig detta endast i fråga om dagsbotsbeloppet, kan den som utfärdar straffordern, på basis av en utredning som har skickats till honom, utfärda straffordern på det sätt som yrkats av den som meddelats straffanspråket, utan att saken förs till domstol. Den som utfärdar strafforder kan låta bli att utfärda en strafforder, om förseelsen i fråga är sådan att åtalseftergift är möjligt enligt lag. (10 och 11 LSO). 8. Beslut om återkallande av straffanspråk kan endast fattas av åklagaren. 9. Närvaro av en företrädare för socialnämnden är i allmänhet uppenbart obehövligt vid strafforderförfarande (F om förundersökning och tvångsmedel 15 ). 10. Vid förhör i anslutning till att ett straffanspråk meddelas har den misstänkte rätt att använda antingen finska eller svenska. Straffanspråket upprättas alltid på handläggningsspråket (Meddelandet om straffanspråket skall på ett enspråkigt område ges på tjänsteområdets språk och på ett tvåspråkigt område på det språk som svaranden använder (språklagen 10, 14 och 19 tilsammans med förundersökningslagen 4 kap.12 ). På det område som avses i samiska språklagen (1086/2003) har den förhörde rätt att använda samiska. Straffanspråket skall på begäran av den förhörde ges på samiska ( samiska språklagen 4 och 13 ). Förundersökningsmyndigheten är skyldig att vid behov ordna tolkning (språklagen 18, samiska språklagen 19 och förundersökningslagen 4 kap. 12 ). På straffanspråksblanketten skall antecknas hur och på vilket språk delgivningen har skett. II Förundersökning Innan straffanspråk framställs verkställs en summarisk förundersökning enligt förundersökningslagen 3 kap. 14, vid vilken utreds endast de omständigheter som är nödvändiga för att döma ut en påföljd genom strafforderförfarande (5 LSO).

5 5 Den som getts ett straffanspråk kan motsätta sig det genom att meddela detta till åklagarens kansli (8 LSO). Om åklagaren väcker åtal, iakttas vid behandlingen i domstol den allmänna rättegångsordningen i brottmål. Åklagaren prövar behovet av en eventuell ytterligare utredning och ber polisen sköta denna utredning. Polisen behöver inte på eget initiativ vidta andra åtgärder än att sända straffanspråkets A- och B-delar till åklagaren tillsammans med eventuellt annat material i saken. III Strafforderblanketterna I strafforderförfarande används de blanketter och anvisningar som har fastställts av justitieministeriet och tillämpas de anvisningar som har utfärdats för användningen av dem (FSO 1 2 mom. och 10 ). IV Strafforderbenämningar och antecknande av lagrum 1. Benämningar I den till dessa anvisningar bifogade förteckningen över förseelsebenämningar ingår de mest allmänna förseelserna. Benämningarna är numrerade. Understreckning och s.k. franska streck har använts för att visa förseelsernas olika former. Förseelsernas namn såsom äventyrande av trafiksäkerheten och trafikförseelse eller fordonsförseelse behöver inte skrivas ut, eftersom de framgår av de övriga anteckningarna på straffanspråksblanketten som i allmänhet används i samband med trafikförseelser. Också fordonets typ och registreringstecken framgår av de övriga anteckningarna, med undantag av blankett 3, där identifieringsuppgifterna skall antecknas i samband med beskrivningen av gärningen. På blanketten skall förutom benämningen också skrivas en tillräckligt detaljerad beskrivning av gärningen. Även i övrigt skall särskild uppmärksamhet ägnas beskrivningen av gärningen enligt brottsrekvisiten. När straff yrkas för ett brott som begåtts som en ung person skall detta nämnas som en del av brottsbenämningen (t.ex. framförande av fortskaffningsmedel utan behörighet, som ung person ). 2. Lagrum När det gäller vägtrafikbrott har i vissa fall som alternativa lagrum använts 23 kap. 1 strafflagen och 103 vägtrafiklagen, eftersom gärningen beroende på omständigheterna kan vara antingen äventyrande av trafiksäkerheten eller trafikförseelse. 23 kap. 1 strafflagen om äventyrande av trafiksäkerheten skall alltid användas när gärningen har varit ägnad att förorsaka annan än ringa fara för någon annans säkerhet.

6 6 Bestämmelsen kan inte tillämpas om förfarandet är ägnat att förorsaka endast ringa fara eller ingen fara alls. Då skall gärningen bedömas som en trafikförseelse enligt 103 vägtrafiklagen. Som trafikförseelse skall i regel betraktas en gärning där antalet dagsböter för en enskild gärning är mindre än 12 dagsböter. Samma gräns kan även tillämpas vid fordonsförseelse enligt 96 2 fordonslagen gällande till exempel funktionsstörningar som påverkar trafiksäkerheten. Som lagrum antecknas endast den bestämmelse som innehåller det påbud eller förbud som har brutits och den egentliga straffparagrafen, t.ex. VTF 3 och SL 23:1. Om det är frågan om en förseelse som begåtts av en ung person (SL 3:2), eller ett gemensamt bötesstraff för två eller flera brott (SL 7:3), skall de aktuella lagrummen dessutom antecknas i meddelandet om straffanspråket, liksom också tillämpning av minsta totalbelopp av böter (2 a kap. 3 2 mom. SL och 7 F om dagsbotens belopp, 609/1999). V Antalet dagsböter 1. Allmänt Böter döms ut som dagsböter, så att minimiantalet är en dagsbot och maximiantalet 120 dagsböter. Ett gemensamt bötesstraff får vara högst 240 dagsböter. Antalet dagsböter skall stå i rätt proportion till den förseelse som begåtts, och för likadana förseelser skall antalet dagsböter alltid vara detsamma, oberoende av dagsbotens belopp. Ett gemensamt bötesstraff skall mätas ut så att det står i rättvis proportion också till antalet brott, hur grova brotten är och sambandet mellan dem. 2. Normal dagsbot och glidning I förteckningen nedan har för varje benämning antecknats det antal dagsböter (Adb) som skall yrkas för förseelsen för ett typfall inom benämningen, dvs. ett vanligt fall. För varje normal dagsbot finns det en glidning, dvs. en skala inom vilken straffet för förseelsen skall yrkas i fall som är lindrigare respektive allvarligare än typfallet. Skalan kan användas när det i förseelsen finns sådana omständigheter som gör att förseelsen i fallet i fråga kan anses vara lindrigare eller allvarligare än vanligt. Särskilt i de fall när ett strängare straff än normal dagsbot yrkas, skall på anspråket kortfattat antecknas de omständigheter enligt vilka förseelsen är allvarligare än vanligt (t.ex. isigt före, livlig trafik, mötande bil måste väja för att undvika kollision el. dyl.). Anvisningarna har utarbetats med beaktande av att sådana antal dagsböter som över- eller understiger glidningsskalan bör användas endast i mycket exceptionella fall. Om det strängaste straffet på glidningsskalan anses otillräckligt för förseelsen i fråga, skall den som utför förundersökningen pröva om saken borde underställas åklagaren. När straff yrkas för andra förseelser än dem som ingår i förteckningen, skall man sträva efter att använda sådana antal dagsböter som ligger på motsvarande nivå.

7 7 3. Unga personer När böter utdöms för brott som begåtts av personer i åldern år, skall från det antal dagsböter som ådöms en vuxen person dras av minst en fjärdedel (SL 6:8 ). VI Dagsbotens belopp Bestämmelserna om bestämmande av dagsbotens belopp ingår i 2 a kap. 2 strafflagen (550/1999). Närmare bestämmelser om bl.a. beräkning av den genomsnittliga månadsinkomsten, dagsbotens minimibelopp och om beaktande av den bötfälldes underhållsskyldighet och förmögenhet ingår i förordningen om dagsbotens belopp (609/1999). 1. Allmänt Dagsbotsbeloppet skall fastställas så att det är skäligt i förhållande till den bötfälldes betalningsförmåga. Som ett skäligt dagsbotsbelopp skall enligt lagen anses en sextiondedel av den bötfälldes genomsnittliga månadsinkomst, från vilken har avdragits de skatter och avgifter som bestäms genom förordning samt ett fast baskonsumtionsavdrag. Dagsbotsbeloppet kan sänkas på grund av den bötfälldes underhållsskyldighet och höjas på grund av hans förmögenhet (SL 2 a kap. 2 ). Böterna utdöms således på basis av den bötfälldes nettoinkomster vid den tidpunkt straffanspråket framställs, dvs. enligt den inkomst han har kvar efter skatt. Den bötfällde har rätt att när han bötfälls få veta vilka uppgifter som ligger till grund för fastställandet av bötesbeloppet. Den bötfällde skall underrättas om vilken inkomst som har använts när böterna beräknades samt om de omständigheter som sänker eller höjer dagsbotsbeloppet. Den bötfällde skall när straffanspråket meddelas ges tillfälle att rätta uppgifter eller uppskattningar om hans inkomster, förmögenhet eller underhållsskyldighet som han anser vara felaktiga. 1.1 Fastställande av genomsnittlig nettoinkomst per månad på basis av beskattningsuppgifterna Den primära grunden när den genomsnittliga månadsinkomsten beräknas är den bötfälldes inkomst enligt den senast verkställda beskattningen (2 kap. 2 2 mom. SL). I strafforderförfarande fastställs dagsboten således i regel på basis av uppgifter om den aktuella inkomsten när straffanspråket framställs. Beskattningsuppgifterna om inkomsterna kan när böterna fastställs vara till och med ett par år gamla. De visar dock relativt tillförlitligt den bötfälldes genomsnittliga betalningsförmåga på längre sikt. Om den bötfälldes inkomster har förändrats väsentligt (+/ % eller mer) efter den senaste beskattningen, kan de uppskattas (se punkt 1.2). För en vanlig

8 8 löntagare har inkomstnivån i allmänhet inte förändras så mycket. När man bedömer förändringens storlek och betydelse skall man utgå från förändringen i nettoinkomsten. Åklagaren utfärdar straffordern på basis av de inkomstuppgifter som framkommit vid förundersökningen. Åklagaren skall dock utdöma böterna enligt de uppgifter som gäller när straffordern utfärdas, om det har framkommit att den bötfälldes betalningsförmåga väsentligt har förändrats i jämförelse med de uppgifter som fanns när anspråket framställdes (2 a kap. 2 4 mom. SL). En eventuell ny beskattning beaktas dock endast om den visar en sådan väsentlig ändring i den bötfälldes betalningsförmåga som beskrivits ovan. Den bötfälldes genomsnittliga månadsinkomst beräknas på basis av nettoförvärvs- och nettokapitalinkomsten. Till den genomsnittliga månadsinkomsten räknas dessutom skattefri dividendinkomst som erhålls med stöd av 33a 33 i inkomstskattelagen (1535/1992) och i 33d i samma lag avsedd annan skattefri inkomst. Skatter och avgifter som dras av från inkomsten är 1) inkomstskatt till staten på förvärvs- och kapitalinkomst, 2) kommunalskatt, 3) kyrkoskatt, 4) rundradioskatt 5) förmögenhetsskatt 6) den försäkrades folkpensionspremie, 7) den försäkrades sjukförsäkringspremie, 8) arbetstagares arbetspensionsavgift, 9) löntagares arbetslöshetsförsäkringsavgift, 10) räntor på kvarskatt, 11) skatteförhöjning, och 12) förseningsränta på förskott. Inkomstuppgifterna fås från skatteförvaltningen med hjälp av en teknisk anslutning. I systemet ingår ett kalkyleringsprogram som direkt ger dagsbotsbeloppet och det totala bötesbeloppet. Det minsta totala bötesbeloppet skall dock beaktas separat. De ovan nämnda skatterna och avgifterna samt ett baskonsumtionsavdrag på 255 euro och förmögenhetens inverkan har beaktats i kalkyleringsprogrammet Annan uppskattning av betalningsförmågan En uppskattning kan behövas t.ex. om den bötfälldes inkomster har stigit eller sjunkit markant, om den bötfällde har haft exceptionella inkomster eller utgifter, beskattningsuppgifterna är uppenbart felaktiga, den bötfällde inte har sin hemort i Finland eller han annars inte har inkomster i Finland. Små förändringar i inkomstnivån beaktas inte, utan den bötfälldes inkomstnivå skall ha förändrats väsentligt efter den senast verkställda beskattningen. En nedgång i årsinkomsten kan bero t.ex. på långvarig arbetslöshet, byte av yrke, sjukdom, pensionering eller företagsverksamhet som har upphört eller avtagit. En kortvarig arbetslöshet eller sjukdom är i allmänhet inte en sådan väsentlig förändring som motiverar en avvikelse från beskattningsuppgifterna. Å andra sidan kan en person som länge har varit arbetslös eller studerat ha fått en bestående arbetsplats. Dock bör lönenivån ha stigit betydligt och arbetsförhållandet ha fortgått så länge att den bötfälldes inkomstnivå har

9 9 förändrats väsentligt. Kortvariga arbetsförhållanden påverkar i allmänhet inte den bötfälldes inkomstnivå så väsentligt att det skulle vara skäl att fastställa hans årsinkomst med avvikelse från beskattningsuppgifterna. Vinst vid överlåtelse av egendom eller en försäljningsförlust kan också väsentligt förändra den bötfälldes kapitalinkomster enligt beskattningen i förhållande till inkomsterna under andra år. Detta skall beaktas genom uppskattning. Uppskattning måste tillämpas också i de fall då den bötfällde har bara en liten eller helt saknar skattepliktiga inkomst eller förmögenhet i Finland (utlänningar eller personer bosatta utomlands). Beskattningsuppgifterna om den bötfälldes årsinkomst kan också vara uppenbart felaktiga. Skatteuppgifterna är felaktiga om den bötfällde t.ex. har gjort sig skyldig till skattebedrägeri. Bötesbeloppet skall då inte fastställas med stöd av sådana beskattningsuppgifter som har påverkats av brottet, utan den bötfälldes inkomster och förmögenhet skall uppskattas på basis av andra utredningar. 2. Genomsnittlig månadsinkomst Definitionen av månadsinkomsten är särskilt viktig i de fall då man blir tvungen att uppskatta inkomsterna. Som inkomster beaktas alla skattepliktiga förvärvs- och kapitalinkomster. Också skattepliktiga inkomstöverföringar som arbetslöshetsförmåner, pensioner och studiestöd beaktas således när böterna fastställs. Skattefria inkomster beaktas inte. Inte heller skattefria sociala förmåner, t.ex. bostadsbidrag, utkomststöd, fronttillägg eller begravningsbidrag påverkar därför bötesbeloppet. Förutom de skattepliktiga förvärvsinkomsterna beaktas som inkomst också skattepliktiga kapitalinkomster. Bland annat hyres-, ränte- och dividendinkomster är kapitalinkomst. Dessutom beaktas med stöd av 33a-33c i inkomstskattelagen skattefri dividendinkomst och i 33d i inkomstskattelagen avsedd annan skattefri inkomst. I den senare paragrafen föreskrivs om skatteplikten hos vissa inkomster, såsom ränta på andelskapital och förtäckt dividend, vilka kan jämställas med dividendinkomster. I övrigt tas inte skattefria inkomster i beaktande. Skattefria sociala förmåner såsom bostadsstöd, utkomststöd, fronttillägg eller begravningshjälp påverkar därför ej heller bötesbeloppet. För näringsidkare och jordbruksföretagare betraktas den företagarinkomst som skall fördelas delvis som kapitalinkomst, delvis som förvärvsinkomst (30 inkomstskattelagen). Båda inkomsterna läggs till grund för böterna. Inkomst av försäljning av marksubstans vid sidan av jordbruk samt inkomst av renskötsel beskattas enligt inkomstskattelagen som kapitalinkomst. Skogsinkomst kan enligt vad den skattskyldige tidigare bestämt utgöra antingen förvärvs- eller kapitalinkomst. Alla dessa inkomster beaktas när bötesbeloppet fastställs.

10 10 Vinst på överlåtelse av egendom kan det år egendomen sålts tillfälligt höja den bötfälldes kapitalinkomst enligt beskattningen jämfört med inkomsterna under andra år. Då måste man försöka uppskatta den verkliga genomsnittliga årsinkomsten. Som avdrag från förvärvs- och kapitalinkomsten godkänns utgifter för inkomstens förvärvande (s.k. naturliga avdrag). Hos en löntagare är dessa utgifter närmast kostnader för arbetsresor och arbetsredskap. Dessa har betydelse bara om de är exceptionellt stora. Andra avdrag godkänns inte, även om den bötfällde eventuellt har rätt att göra dem i beskattningen. Vid uppskattning av betalningsförmågan måste man uppskatta också beloppet av de skatter och avgifter som den bötfällde har betalat, eftersom skattemyndigheterna inte ger något exakt belopp. När man uppskattar skatten på förvärvsinkomsten kan man som hjälp använda förskottsinnehållningstabellerna (tabell 2 och 3). På kapitalinkomst betalas en fast skatt. Sådana andra i lagen avsedda utredningar med stöd av vilka den bötfälldes betalningsförmåga enligt kan uppskattas är till exempel en trovärdig uppgift som den bötfällde själv ger lönekvitton och kontoutdrag som den bötfällde visar upp löneintyg av den bötfälldes arbetsgivare utredningar av myndigheter (bl.a. arbetskrafts- och socialmyndigheterna) och eventuella andra handlingar. I brist på andra utredningar kan betalningsförmågan uppskattas på basis av inkomstnivån för andra inom samma bransch eller samma yrkeskategori. Det finns officiell statistik över medelinkomsten för olika yrkeskategorier. Utredningen av den bötfälldes betalningsförmåga skall göras med tillräcklig noggrannhet. Handlingar som gäller inkomsterna finns i allmänhet inte tillgängliga när straffanspråket skrivs ut, särskilt inte på den plats där förseelsen har begåtts. Om man måste använda uppskattning, kan man i allmänhet fastställa dagsbotsbeloppet enligt en relativt summarisk utredning som finns tillgänglig på platsen för gärningen. Meddelandet om straffanspråk kan dock i undantagsfall skjutas upp, om behovet av ytterligare utredning är uppenbart och kan skötas utan svårighet. De uppgifter som den bötfällde själv har lämnat kan vid behov preciseras genom kompletterande frågor. För att utreda om de uppgifter som den bötfällde gett om sina inkomster är tillförlitliga måste man fråga den bötfällde om dels hans yrke, dels arbetsuppgifter och arbetsplats. Om den bötfällde har månadslön är det i allmänhet lätt att utreda hans inkomster. Dessutom skall man fråga om han eventuellt har biinkomster. En person med timlön uppger i praktiken ofta bara rikttimlönen. Man får inte nöja sig med detta, utan dessutom ta reda på den bötfälldes verkliga lön den senaste lönebetalningsperioden. Inkomsten för en företagare skall man försöka reda ut t. ex. genom att ställa närmare frågor om företagets art, antalet anställda osv. En jordbruksföretagare frågar man om gårdens storlek och produktionens omfattning.

11 11 Om den misstänkte bestrider tjänstemannens uppskattning av hans betalningsförmåga, skall detta antecknas i straffanspråket. I straffanspråket eller ett dokument som fogas till det skall då antecknas den misstänktes egen uppskattning av inkomster, förmögenhet och underhållsskyldighet (4 2 mom. FSO). Om den som fått ett straffanspråk inte godkänner den uppskattning som den som framställt straffanspråket gjort av hans betalningsförmåga, kan han motsätta sig straffanspråket. Om han motsätter sig straffanspråket endast i fråga om dagsbotsbeloppet, och inom utsatt tid inlämnar en ytterligare utredning om sina inkomster till åklagaren, kan åklagaren utfärda straffordern på det sätt som yrkas av den bötfällde utan att föra saken till domstol (11 3 mom. LSO). Om den bötfällde när han blir bötfälld är missnöjd med uppskattningen av hans betalningsförmåga, är det skäl att påminna honom om denna möjlighet. 3. Beräknande av dagsbotsbeloppet Dagsbotsbeloppet måste räknas ut bl.a. i de fall då den tekniska anslutningen inte finns tillgänglig. Den bötfälldes nettoinkomst per år uträknas ut så att från den skattepliktiga inkomsten avdras skatternas och avgifternas beräknade andel enligt bifogade förskottsinnehållningstabeller (tabell 2 och 3). Den bötfälldes nettoårsinkomst divideras med tolv, vilket ger den genomsnittliga inkomsten per månad. Från nettomånadsinkomsten avdras baskonsumtionsavdraget 255 (2 F om dagsbotens belopp). Bifogade till dessa anvisningar finns tabellerna 1 3, som kan användas som hjälp när dagsbotsbeloppet fastställs. Av tabell 1 framgår den bötfälldes nettomånadsinkomst och motsvarande dagsbotsbelopp (grunddagsbot) i hela euro från 6 euro till 121 euro. I eurobeloppet i tabellens nettoinkomstkolumn har baskonsumtionsavdraget redan beaktats. Om den bötfälldes nettomånadsinkomst faller mellan två månadsinkomster i tabellen skall som grund för böterna användas den närmast lägre månadsinkomsten. Om den bötfälldes nettomånadsinkomst är t.ex euro, blir dagsbotsbeloppet 12 euro. Om den bötfälldes nettomånadsinkomst är över 7515 euro, får man dagsbotsbeloppet genom att från månadsinkomsten dra av 255 euro och sedan dividera resten med 60. Om t.ex. nettomånadsinkomsten är euro, blir dagsbotsbeloppet euro euro = En regelbunden genomsnittlig sammanlagd timlön skall multipliceras med (beroende på den regelbundna arbetstiden), en veckolön med 4 och en två veckors lön med 2 för att man skall få fram en månadsinkomst, som behövs för att tabellerna skall kunna användas.

12 12 4. Omständigheter som sänker dagsbotsbeloppet Den bötfälldes underhållsskyldighet skall tas i beaktande som en omständighet som sänker dagsbotsbeloppet. Den beaktas som ett avdragsbelopp i euro. För den bötfälldes make/maka och minderåriga barn och makens/makans minderåriga barn som han eller hon försörjer avdras från dagsbotens belopp (grunddagsboten) 3 euro per person. En person anses försörjas av den bötfällde om det genom lag eller särskilt beslut har fastställts att den bötfällde har underhållsskyldighet eller om han eller hon bor i gemensamt hushåll med den bötfällde. Adoptivbarn jämställs med egna barn. Avdraget görs också för fosterbarn och barn födda utom äktenskapet. Med make/maka jämställs en person som bor tillsammans med den bötfällde i äktenskapsliknande förhållanden i gemensamt hushåll utan att äktenskap har ingåtts (sambo). Avdrag görs också för sambons minderåriga barn, om barnet försörjs av den bötfällde. Den bötfälldes make/maka anses försörjas av den bötfällde om han eller hon helt saknar inkomster eller om de är anmärkningsvärt låga (t.ex. grunddagpenning). Av beskattningsuppgifterna framgår hur många gemensamma barn äkta makar eller sambor har och andra officiellt fastställda underhållsskyldigheter. Beskattningsuppgifterna kan dock ge inte någon riktigt heltäckande bild av underhållsskyldigheten. Därför bör man alltid kontrollera dessa uppgifter av den bötfällde. Avdraget för underhållsskyldighet måste därför delvis göras enligt den bötfälldes egna uppgifter. Vid behov kan den bötfälldes uppgift att en sambo eller makens barn bor i gemensamt hushåll med den bötfällde och försörjs av honom kontrolleras i t.ex. adressregistret. Dagsbotsbeloppet framgår ur tabell 1 i kolumnen för antal personer som försörjs av den bötfällde. Avdrag görs inte för barn som har fyllt 18 år. Om ett vuxet barn t.ex. på grund av kronisk sjukdom sköts av den bötfällde, kan detta beaktas via uppskattningen av den bötfälldes betalningsförmåga (se punkt 1.2), om inte denna omständighet redan har beaktats i beskattningen. Det bör observeras att med en i 3 F om dagsbotens belopp avsedd person som den bötfällde försörjer inte således avses ett barn som fyllt 18 år och bor i den bötfälldes hushåll. t.ex. en studerande. Också andra omständigheter som sänker den bötfälldes betalningsförmåga, såsom arbetslöshet eller sjukdom beaktas via uppskattningen av inkomsterna (se punkt 3), och från dagsbotsbeloppet görs inget separat avdrag av dessa orsaker. Ersättning för arbetslöshetsoch sjukdomstid är skattepliktig inkomst. 5. Dagsbotens minsta belopp Dagsbotens minsta belopp är 6 euro (5 F om dagsbotens belopp).

13 13 Här bör observeras att bestämmelsen om dagsbotens minsta belopp inte förutsätter att grunddagsboten bör fastställas till minst 6 euro, utan att det slutliga dagsbotsbeloppet (grunddagsbot + förhöjningar - avdrag) alltid skall bli minst 6 euro. VII Minsta totalbelopp av böter vid fortkörningsförseelse Det totala bötesbeloppet är antalet dagsböter multiplicerat med dagsbotsbeloppet. Det totala bötesbeloppet för vissa förseelser skall höjas så att det blir lika stort som den största ordningsbot som bestäms för ett likartat brott (2 a kap. 3 SL). Denna s.k. förhöjningsregel tillämpas enligt förordning endast vid fortkörningsförseelser. Det minsta totalbelopp som döms ut för överskridande av högsta tillåtna hastighet är för mopedister 100 euro och för förare av andra motordrivna fordon 200 euro samt för förare av farkoster 120 euro (7 F om dagsbotens belopp). Bestämmelsen gäller andra körhastighetsförseelser vid fordonstrafik än i 23 vägtrafiklagen avsedd underlåtenhet att använda situationshastighet och 33 vägtrafiklagen avsedd underlåtenhet att iaktta hastighetsbegränsningen på gårdsgata, där ordningsbot inte kan förordnas. I praktiken innebär bestämmelsen att både antalet dagsböter och dagsbotsbeloppet först fastställs på normalt sätt i enlighet med punkterna V VI. Det totala bötesbelopp som erhållits vid multiplikationen höjs dock till det minimibelopp som anges i förordning, om böternas totalbelopp annars blir mindre än det föreskrivna minimibeloppet (100, 120 eller 200 euro). På meddelandet om straffanspråk antecknas antalet dagsböter, dagsbotens belopp samt det totala bötesbeloppet, förhöjningen enligt 2 a kap. 3 strafflagen samt det minsta totalbeloppet av böterna. Oberoende av att det vid fastställandet av straffet för en fortkörningsförseelse har tillämpats SL 6:8 eller SL 7:3 och bötesstraffet beräknat enligt dagsboten och dess belopp blivit mindre än det minsta bötesbeloppet, skall straffet höjas till minimibeloppet, dvs. 100, 120 eller 200 euro. I anledning av detta kan inte heller en ung person för en fortkörningsförseelse ådömas böter som är mindre än de nämnda beloppen. Däremot, om det är frågan om fastställande av ett gemensamt bötesstraff för flera brott, av vilka ett är en fortkörningsförseelse, där böterna för hela serien av förseelser, beräknade enligt antalet dagsböter och deras belopp, blir mindre än 100, 120 eller 200 euro, höjs böterna redan på grund av fortkörningen till minimibeloppet.

14 14 VIII Gemensamt bötesstraff i strafforderförfarande 1. Allmänt För två eller flera brott som enligt 7 kap. strafflagen skall dömas samtidigt utdöms bara ett gemensamt straff, oberoende av om brotten har begåtts i en eller flera gärningar och oberoende av en hurudan helhet brotten utgör. Att ett brottsfall bedöms som flera än ett brott innebär alltid att straffskalan skärps. Därför skall man om det är oklart huruvida fallet utgör ett eller flera brott bedöma fallet som ett enda brott. Ett gemensamt bötesstraff skall förordnas endast för brott som behandlas samtidigt. Ett straff kan anses ha blivit utdömt för flera brott samtidigt, när straffet döms ut genom samma beslut. Vid mätning av ett gemensamt bötesstraff iakttas i tillämpliga delar bestämmelserna i 6 kap. strafflagen. Utgångspunkten skall vara straffet för det brott för vilket enligt prövning bör följa det strängaste straffet, och för brottet utmäts ett sådant gemensamt straff att det står i ett rättvist förhållande också till antalet brott samt deras grovhet och inbördes samband (SL 7:5). När ett gemensamt bötesstraff utdöms i strafforderförfarande, skall de olika förseelserna numreras på straffanspråket. 2. Brott som begåtts i en gärning Om en och samma gärning omfattar flera brott, skall ett gemensamt bötesstraff bestämmas (SL 7:3). Om exempelvis en person utan körrätt kör ett fordon som inte är i skick och därvid överskrider hastighetsbegränsningen 50 km/h genom att köra 71 km/h, läggs till grund för straffet benämningens strängaste antal dagsböter, i detta fall 20 dagsböter för förande av fortskaffningsmedel utan behörighet, och detta höjs sedan med beaktande av de andra förseelsernas art, grovhet och inbördes samband. Ovan nämnda exempel kunde specificeras på följande sätt: 1.1 Förande av fortskaffningsmedel utan behörighet (närmare beskrivning av gärningen) 1.2 Underlåtenhet att iaktta trafikmärke som anger hastighetsbegränsning (närmare beskrivning av gärningen) 1.3 Förande av fordon vars skick inte motsvarar bestämmelserna (närmare beskrivning av gärningen) Det gemensamma bötesstraffet kunde vara t.ex dagsböter. Förseelserna har begåtts i en gärning endast om det kan anses obestridbart att det är frågan om vad som naturligt utgör en gärning. Om exempelvis fordonets förare överskrider den

15 15 högsta tillåtna hastigheten med bil och då polisen begär att få se hans körkort vägrar att visa det, har förseelsen inte begåtts i samma gärning. Här bestäms dock ett gemensamt bötesstraff enligt straffskalan dagsböter. Om det bland de brott som begåtts i en gärning ingår ett brott som inte kan behandlas genom straffanspråk, exempelvis rattfylleri, skall saken inte till någon del behandlas genom strafforderförfarande. 3. Brott som begåtts i en följd Ett gemensamt bötesstraff för en serie av flera brott som begåtts i en följd bestäms i strafforderförfarande enligt samma principer som vid brott som begåtts i en gärning. Det strängaste antalet dagsböter enligt benämningarna höjs med ett skäligt antal beroende på den helhet av olika gärningar som det är frågan om. Meddelande om straffanspråk kan uppgöras i det polisdistrikt där det sista konstaterade brottet av flera brott i en följd har begåtts (i allmänhet orten där den misstänkte gripits). Av särskilda skäl kan det göras upp även i polisdistriktet för en av de andra händelseplatserna. En helhet av brott som begåtts i en följd kan i trafiken vara ungefär följande: Inom polisdistrikt A kör föraren av fordonet med stor överhastighet. Inom polisdistrikt B gör sig föraren skyldig till en felaktig omkörning. Inom polisdistrikt C åker fordonet i diket på grund av fel situationshastighet. Här är det frågan om tre förseelser som uppfyller rekvisitet för äventyrande av trafiksäkerheten, och för dem bestäms ett gemensamt bötesstraff. Saken behandlas genom ett och samma meddelande om straffanspråk i polisdistrikt C så att man specificerar förseelserna och anger var de har inträffat, Om fordonets förare i ovan nämnda fall inte har innehaft körrätt och fordonet dessutom inte har varit i skick, numreras gärningarna (1 5) och för dem bestäms ett gemensamt bötesstraff. Specificeringen kunde se ut så här: 1. Förande av fortskaffningsmedel utan behörighet (strafflagen 23:10) 2. Förande av fordon vars skick strider mot bestämmelserna (fordonslagen 96 2 punkt 1, fordonslagen 4 ) 3. Underlåtenhet att iaktta trafikmärke som anger hastighetsbegränsning (strafflagen 23:1, vägtrafikförordningen 3 2 mom.) 4. Omkörning med användning av sidan för mötande trafik i korsning (strafflagen 23:1, vägtrafiklagen 18 2 mom.) 5. Underlåtenhet att använda trygg situationshastighet (strafflagen 23:1, vägtrafiklagen 23 1 mom.) I fall av flera brott skall det lagrum där straffet bestäms anges i samband med förseelsen, så att de olika gärningarna kan särskiljas från varandra (t.ex. flera gärningar, av vilka en del är trafikförseelser och en del skall betraktas som äventyrande av trafiksäkerheten).

16 16 I ovan nämnda fall kunde det gemensamma bötesstraffet, om det strängaste straffet för en enskild gärning är t.ex. 20 dagsböter, vara exempelvis dagsböter, mätt enligt 7 kap. 5 strafflagen. Om ett gemensamt bötesstraff bestäms för olika gärningar som omfattar både förseelsehelheter och enskilda brott, skall de förseelser som begåtts i en gärning genom numreringen särskiljas från de brott som begåtts genom olika gärningar. Om man till exempel för körande utan behörighet och trafikmärkesförseelse (begångna ), ordningsförseelse (begången ) och snatteri (begånget ) bestämmer ett gemensamt bötesstraff, borde uppställningen vara följande: 1.1 Förande av fortskaffningsmedel utan behörighet 1.2 Underlåtelse att iaktta trafikmärke som anger förbjuden körriktning 2. Ordningsförseelse 3. Snatteri Även om alla gärningar är olika brott, placeras de brottsbenämningar som begåtts i en gärning i en grupp, eftersom man enligt SL 7:5 när straffet mäts ut skall beakta brottens inbördes samband och eftersom åtalsrätten för brott som begåtts i en och samma gärning enligt SL 8:4 preskriberas samtidigt. IX Behandling av återkommande förseelser Böter som dömts ut i ett strafforderförfarande kan inte omvandlas till fängelsestraff, till skillnad från böter som dömts ut i domstolsbehandling. Medellösa personer som upprepade gånger gör sig skyldiga till bötesbrott kan därmed i praktiken komma undan straff om deras förseelser alltid behandlas i ett strafforderförfarande. Därför bör ett ärende inte behandlas i ett strafforderförfarande då det faktum att gärningsmannen upprepade gånger gjort sig skyldig till förseelser tyder på likgiltighet inför lagen. I dessa situationer ska man i regel göra en brottsanmälan och skicka ärendet till åklagaren för åtalsprövning. I regel kan man tillämpa sex förseelser per år som en övre gräns för att behandla ett ärende i ett strafforderförfarande. Om en person året innan handlingen begicks minst sex gånger har gjort sig skyldig till handlingen som har lett till bötesstraff och handlingarna som helhet tyder på likgiltighet inför lagen, ska ärendet inte behandlas i ett strafforderförfarande, utan föras till åtalsprövning. Ärendet kan därmed om det uppfyller villkoren i 2 kap. 14 i förundersökningslagen behandlas i summarisk förundersökning. På basis av prövning i det enskilda fallet kan även antalet tidigare mindre förseelser anses tyda på sådan likgiltighet inför lagen att ärendet inte ska behandlas i ett strafforderförfarande. Lagen förpliktar under inga omständigheter till att ett strafforderförfarande ska tillämpas, utan ett ärende kan alltid efter prövning behandlas i vanlig behandlingsordning för brottmål.

17 17 X Yrkande på förverkande, samt tvångsmedel 1. Yrkande på förverkande På blanketten antecknas i fält Egendom, värde under Yrkande på förverkande beslagtagen egendom som yrkas förverkad. Förstörd egendom antecknas inte i detta fält. Om den beslagtagna egendomen utgörs av pengar, antecknas förverkandepåföljden i fältet "Belopp. Yrkande på förverkandeskall alltid framställas då brottet gett upphov till ekonomisk nytta. Det yrkande på förverkande som gäller nyttan antecknas i fält Belopp Egendomens värde antecknas för att visa, att yrkandet på förverkande inte överstiger euro, och att ärendet därmed kan behandlas i strafforderförfarande. Är det inte säkert att värdet av den egendom som yrkas förverkad understiger euro lämpar sig ärendet inte för att handläggas i strafforderförfarande. 2. Belopp I fältet "Belopp skrivs det belopp som yrkats förverkat eller den ekonomiska fördel brottet medfört. Egendomens värde antecknas i detta fält endast i det fall att värdet yrkas förverkat i stället för egendomen, exempelvis för av att den misstänkte har skingrat egendomen i fråga. De ekonomiska nytta brottet get upphov till antecknas i fält Belopp och orsaken till konfiskationen i fält Förseelse, gärningssätt. Till den del egendom (även om den inte är i försäljningsskick) kan återfås har ingen ekonomisk nytta uppstått. 3. Beslag och rannsakan Över tvångsmedel som ansluter sig till ett straffanspråksärende skall tvångsmedelshandlingar uppgöras på samma sätt som i fråga om annan brottsutredning. Tvångsmedlen registreras i Informationssystemet för polisärenden (PATJA). Typiska tvångsmedelshandlingar är de handlingar som ansluter sig till beslag, genomsökning av plats, husrannsakan och kroppsvisitation. Ett beslagsprotokoll skall t.ex. alltid upprättas över egendom som blir hos polisen. Om det finns sannolika skäl att misstänka att någon har gjort sig skyldig till ett lindrigt alkoholbrott enligt 50 a kap. 3 i strafflagen kan allmän husrannsakan eller platsgenomsökning enligt 8 kap. i tvångsmedelslagen företas i det fordon som personen använder i syfte att undersöka om det finns olagliga alkoholdrycker eller olaglig sprit i fordonet (60 b 2 mom. i alkohollagen). Enligt situationen uppgörs över genomsökningen ett förordnande/ beslut av en anhållningsberättigad tjänsteman, dock alltid ett tvångsmedelsprotokoll. Ett beslagsprotokoll behöver inte upprättas när det är fråga om egendom som ska förstöras enligt punkt 4, när det är fråga om undersökning av föremål och kläder på en person under 18 år (AlkoholL 60b, 1). I dessa fall kan anteckningarna om den utförda åtgärden göras i fältet

18 18 avsett för tilläggsuppgifter på meddelandet om straffanspråk (eller ordningsbots-föreläggandet) eller på någon annan handling om straffanspråk inte framställs (eller ordningsbot inte föreläggs). 4. Egendom som skall förstöras I vissa fall har myndigheterna redan innan ärendet slutligt avgjorts rätt att förstöra egendom som fråntagits den misstänkte, om det är sannolikt att egendomen kommer att dömas förbruten till staten. Den förstörda egendomen och den specialbestämmelse som berättigar till förstörande av den (t.ex. 21 Ordningslagen, 60 eller 60a Alkohollagen) antecknas i fältet "Förstörd egendom, lagrum". Om egendomen förstörs omedelbart med stöd av ett specialstadgande ges en detaljerad redogörelse för den i straffanspråksblanketten. I blanketten antecknas noggranna uppgifter om den tidpunkt egendomen förstörts, platsen och sättet för detta. Dessutom antecknas den som förordnat om att egendomen skall förstöras, den person som förstört egendomen och de vittnen som varit närvarande vid detta. Samma uppgifter registreras i PATJAs rvblankett i fält tilläggsuppgifter. Ett särskilt beslagsprotokoll eller protokoll över förstörandet av egendomen behövs inte. Undantag är straffbart bruk av narkotika, över vilket uppgörs ett beslagsprotokoll. Utöver ovannämnda speciallagar som ska tillämpas i främsta rummet, möjliggör 7 kapitel 24 i tvångsmedelslagen att ett föremål av ringa värde eller ett föremål vars innehav är straffbart kan genom beslut av en anhållningsberättigad tjänsteman i stället för att tas i beslag förstöras, om det är uppenbart att föremålet skulle dömas förverkat till staten och om det inte behövs som bevis i rättegång. I ett sådant fall ska över förstöringen upprättas protokoll eller göras anteckningar i någon annan handling. XI Delgivning av straffanspråk 1. Allmänt En misstänkt person bör delges alla yrkanden för att han eller hon skall kunna uttala sig om dessa. Om nya yrkanden skall framställas efter det att straffanspråket har delgivits, måste den misstänkte delges ett nytt straffanspråk, och det tidigare straffanspråket samtidigt återkallas. Återkallandet hör till åklagarens uppgifter. Om straffanspråket utfärdas och delges av olika personer, skall båda underteckna blanketten. Straffanspråket skickas till åklagaren i den form det har delgivits. Om ett fel eller en brist framkommer efter delgivningen, skall en redogörelse för detta fogas till det straffanspråk som skickas till åklagaren. Åklagaren ser till att både dessa fel och brister och sådana som han själv upptäcker då han granskar handlingarna blir rättade.

19 19 2. Anteckning om delgivning Den som delger straffanspråket skriver i egna fält in datum (delgivningsort och delgivningstid), sin underskrift och sin tjänsteställning. Underskriften bör förtydligas, om inte underskriften är så tydlig att delgivarens namn är fullt läsbart. 3. Gensaga och anvisning om gensaga Om den misstänkte bestrider gärningen, antalet dagsböter eller tjänstemannens uppskattning av hans eller hennes betalningsförmåga, skall på straffanspråket eller en separat handling som fogas till det antecknas grunden för detta. På straffanspråket eller den bifogade handlingen skall också antecknas den misstänktes egen uppskattning av inkomsterna, förmögenheten och underhållsskyldigheten (4 LSO). Den som upprättat meddelandet om straffanspråk skall på blanketten tydligt anteckna den åklagare till vilken en gensaga skall riktas. I anvisningen om gensaga skall också antecknas åklagarkansliets postadress samt den dag då gensagan senast skall inlämnas. Notera att med postadress avses gatuadressen, som skall antecknas på anvisningen om gensaga. Gensagan riktas till allmänna åklagaren i det distrikt där förseelsen har begåtts. På de straffanspråksblanketter som används i landskapet Åland finns uppgifterna om åklagaren färdigt tryckta. Förseelser som begåtts utomlands och t.ex. ombord på ett utländskt kryssningsfartyg lämpar sig inte för handläggning i strafforderförfarande. Den som fått ett straffanspråk skall meddela att han motsätter sig detta inom en vecka efter delfåendet. Enligt 3 lagen om beräknande av laga tid (150/1930) utgår tidsfristen på den veckodag som till benämningen motsvarar dagen för delfåendet av straffanspråket. Om tidsfristens sista dag är en helgdag, självständighetsdagen, 1 maj, jul- eller midsommarafton eller en helgfri lördag kan enligt 5 i den ovan nämnda lagen gensagan göras den första vardagen därefter. Då blanketten fylls i skall samtliga delar vara tillsammans, för att anteckningarna skall synas också på E-delen, som ges till den misstänkte. Straffanspråket med anteckning om att den misstänkte motsätter sig det skall ges tillbaka åt den misstänkte. På grund av att han motsatt sig anspråket upphör behandlingen av ärendet som ett strafforderärende. Åklagaren för därefter ärendet till tingsrätten och domstolsbehandlingen sker enligt den allmänna ordningen för rättegång i brottmål (8 L om strafforderförfarande). Åklagaren kan också besluta om åtalseftergift. 4. Betalning Med den kontoöverföringsblankett som polisen gett betalas straffanspråket till Rättsregistercentralens konto NORDEA FI POHJOLA FI DANSKE BANK FI

20 20 B. ORDNINGSBOTSFÖRFARANDE I Allmänna anvisningar Ordningsbot är ett till sitt eurobelopp fast förmögenhetsstraff som är lindrigare än böter (strafflagen 2 a kap. 8 ). Ordningsbot är en påföljd som till sin stränghet faller mellan anmärkning av polisman och dagsbotsstraff. Ordningsbotsförseelserna finns definierade i 2 a kap. 9 strafflagen och i förordningen om ordningsbotsförseelser (610/1999). Ordningsbot kan i enlighet med förordningen bestämmas som en påföljd för ringa brott mot bestämmelser eller förskrifter i vägtrafiklagen, fordonslagen, sjötrafiklagen, ordningslagen, jaktlagen, fiskelagen eller mot nedskräpningsförbudet enligt avfallslagen. I lagen och förordningen konstateras att påföljden för förseelserna i fråga också kan bli ordningsbot. Å andra sidan utesluts i förordningens bestämmelser entydigt flera med tanke på trafiksäkerheten viktiga bestämmelser från tillämpningsområdet för ordningsboten. Till det typiska tillämpningsområdet för ordningsbotspåföljden är förseelser vilka som enskilda gärningar eller underlåtelser är ringa, men som är mycket vanliga inom vägtrafiken (sk. massförseelser). Ordningsbot föreläggs av en polisman eller någon annan tjänsteman som utför i lag föreskriven övervakning (2 a kap mom. SL). Tillämpningen av ordningsbot får inte ske automatiskt. Även om en förseelse i sig omfattas av systemet med ordningsbot, får ordningsbot inte påföras om förseelsen har varit ägnad att förorsaka annan än obetydlig fara eller olägenhet, den som begått förseelsen genom sitt förfarande har visat likgiltighet för förbud eller påbud i lag, det är uppenbart att en målsägande med anledning av förseelsen kommer att framställa åtalsbegäran till åklagaren eller polisen eller att framställa ett skadeståndsyrkande. Den som påför ordningsbot skall meddela den misstänkte orsaken till att ordningsbot av någon av de ovan nämnda orsakerna inte kan bestämmas för förseelsen. Om straffanspråk framställs för gärningen, skall orsaken framgå av gärningsbeskrivningen. Till exempel: Underlåtenhet att iaktta trafikmärke som anger hastighetsbegränsning. Tillåten hastighet 40 km/h, körde 59 km/h, vägytan isig, mycket fotgängartrafik. Bestämmelsen om äventyrande av trafiksäkerheten tillämpas inte på ett förfarande som endast är ägnat att förorsaka ringa fara (23 kap. 1 3 mom. SL). Exempelvis för överskridande av en hastighetsbegränsning med km/h kan meddelas ett straffanspråk, om platsen och omständigheterna är sådana att gärningen är ägnad att förorsaka annan än

21 21 ringa fara. Straffet bestäms då naturligtvis med stöd av 23 kap. 1 SL. Om gärningen betraktas som äventyrande av trafiksäkerheten, får ordningsbot inte bestämmas. II Ordningsbotsbenämningar och antecknande av lagrum Vid bestämmande av ordningsbot och ordningsbotsförfarande används de av justitieministeriet fastställda blanketterna och bruksanvisningarna för dem följs. I strafforderbenämningarna finns en egen kolumn för ordningsbotsanteckningar. I kolumnen har för varje förseelse antecknats ordningsbotens belopp. Exempelvis de alternativa beloppen för vägtrafikförseelser har antecknats enligt vilken grupp av väganvändare det är frågan om. Anteckningen fg betyder fotgängare och c i regel cyklist, men i vissa fall också andra förare av andra icke motordrivna fordon. Vid de förseelser där ordningsbot inte under några förhållanden får bestämmas, anges i kolumnen NEJ. Föraren av ett icke motordrivet fordon kan i princip föreläggas ordningsbot för brott mot alla andra bestämmelser som gäller honom utom trafikfylleri enligt 23 kap. 9 strafflagen. Också en fotgängare kan föreläggas ordningsbot för brott mot alla bestämmelser som gäller honom. För mopedister är ordningsbotsbeloppet i vissa fall ett annat än för förare av andra motordrivna fordon. Dessa skillnader har i anteckningarna om ordningsbot beaktats med anteckningen moped. III Ordningsbotens penningbelopp I strafflagen har ordningsbotens maximibelopp fastställts till 200 euro. Ordningsboten kan vara 20 euro - 40 euro - 70 euro euro euro euro euro euro. IV Ordningsbot som föreläggs samtidigt Om ordningsbot samtidigt skall föreläggas för två eller flera förseelser, föreläggs ordningsboten för den förseelse för vilken den strängaste ordningsboten är föreskriven (2 a kap. 11 SL). Likaså om flera förseelser har begåtts i en gärning, vilka alla kan ha ordningsbot som påföljd, föreläggs ordningsbot för den förseelse för vilken den strängaste ordningsboten är föreskriven. Exempel: 1) underlåtenhet att iaktta trafikmärke som anger hastighetsbegränsning (tillåtet 50 km/h, körde 61 km/h) och 2) underlåtenhet att använda säkerhetsbälte som förare av personbil. För förseelsen bestäms en ordningsbot till ett belopp av 85 euro. Förfarandet är detsamma oberoende av om gärningarna skall anses ha begåtts i en gärning eller om de har inträffat vid olika tidpunkter. För ordningsbot och bötesstraff eller fängelsestraff på viss tid får inte bestämmas ett gemensamt straff (2 a kap mom. SL).