Härdområde i Grebo Härdar och kokgropar från yngre romersk järnålder

Transkript

1 Härdområde i Grebo Härdar och kokgropar från yngre romersk järnålder Rapport 2017:48 Arkeologisk förundersökning Östergötland, Åtvidabergs kommun, Grebo socken, fastighet Melskog 1:22 och 1:23, fornlämning Grebo 222 Annika Helander

2

3 Härdområde i Grebo Härdar och kokgropar från yngre romersk järnålder Rapport 2017:48 Arkeologisk förundersökning Östergötland, Åtvidabergs kommun, Grebo socken, fastighet Melskog 1:22 och 1:23, fornlämning Grebo 222 Dnr Annika Helander

4 Arkeologerna Statens historiska museer Våra kontor Linköping Lund Mölndal Stockholm Uppsala Kontakt Arkeologerna Statens historiska museer Rapport 2017:48 Upphovsrätt, där inget annat anges, enligt Creative Commons licens CC BY. Villkor på Bildredigering: Henrik Pihl Layout: Henrik Pihl Omslag framsida: Förundersökningsområdet före schaktning.. Foto: Annika Helander. Tryck/utskrift: Arkitektkopia AB, 2017

5 Innehåll Sammanfattning 5 Bakgrund 5 Fornlämningsmiljö och topografi 5 Metod och genomförande 7 Resultat 8 Kokgropar och härdar 8 Härdanläggningarnas kontext 8 Grupper av härdar och kokgropar 12 En äldre järnåldersmiljö 12 Referenser 14 Administrativa uppgifter 15 Figurförteckning 15 Bilagor 16 Bilaga 1. Anläggningstabell 16 Bilaga C-analys 18 Bilaga 3. Makrofossilanalys 19 Äldre stenålder Yngre stenålder Yngre bronsålder Äldre bronsålder Nyare tid Efterreformatorisk tid Medeltid Vikingatid Yngre järnålder Äldre järnålder STENÅLDER BRONSÅLDER JÄRNÅLDER HISTORISK TID år

6 4 Figur 1. Läget för undersökningen markerat på utsnitt ur Terrängkartan, blad 570 Linköping. Skala 1:50 000

7 5 Sammanfattning Inför planerad villabebyggelse i Grebo förundersökte Arkeologerna, Statens historiska museer (SHMM), ett boplatsområde, Grebo 222. Inom undersökningsområdet, som var ca 1000 m 2 stort, framkom härdar och kokgropar från yngre romersk järnålder inom ett begränsat område. Anläggningarna undersöktes och dokumenterades inom ramen för förundersökningen vilket innebär att fornlämningen nu är undersökt och borttagen inom den utbredning som finns i FMIS. Området med härdanläggningar låg invid Rävkullens fot, och saknar kontextuellt samband med någon samtida boplats. Bakgrund Håkan Johansson, Lågenergihus i Sverige AB, planerade inledningsvis för ny villabebyggelse inom tre tomter i Melskog, Grebo. Den planerade nybyggnationen skulle komma att beröra ett område med förhistoriska gravar, fornlämning Grebo 221, samt ett boplatsområde, Grebo 222. Ändringar i planeringen medförde att förundersökningen endast omfattade Grebo 222, medan Grebo 221 kvarligger utan förundersökning. Håkan Johansson, Lågenergihus i Sverige AB, har bekostat förundersökningen. Fornlämningsmiljö och topografi Boplatsområdet Grebo 222 lokaliserades vid en tidigare arkeologisk utredning (Rolöf 2004), då lämningar av boplatskaraktär dokumenterades. Utbredningen av lämningarna bedömdes vara som mest intensiv i anslutning till bergryggen Rävkullen. Vid samma utredning lokaliserades flera andra fornlämningsområden i närområdet. Flera av dem har blivit undersökta inför den villabebyggelse som vuxit fram i anslutning till Prästgården i Grebo. Grebo, och i synnerhet området kring Prästgården, har varit en gynnsam miljö för bosättningar ända sedan mesolitisk tid. Det aktuella undersökningsområdet angränsar till ett fornlämningsområde, Grebo 219, som undersöktes år 2010 (C.Helander & Sköld 2010). Här, strax nordväst om Rävkullens fot, dokumenterades boplatslämningar från yngre bronsålder och förromersk järnålder. Riksantikvarieämbetet UV Öst, numera Arkeologerna, Statens historiska museer, har utfört flera undersökningar i Grebo (Nilsson 2001; Rolöf 2004; Rolöf & Österström 2007; C.Helander & Sköld 2010). Grebo intar en särställning inom östgötsk arkeologi med sina rika vapengravar och omfattande gravfält, som numera är borta genom grustäkt och bortodling. Under förhistorisk tid, från mesolitikum fram till järnåldern, sträckte sig sjön Ärlången längre åt sydöst än vad den gör idag. En mindre sjö bredde ut sig från Rösten fram till Melskog och vattendraget som förband de två sjöarna var betydligt större än idag. Lämningarna efter ett hyttområde, Grebo 132:1, finns invid vattendraget som idag är en smal å. Utmed detta parti av ån har det enligt

8 6 Grebo 39:2 Grebo 39:12 Grebo 126:1 Grebo 45:1 Grebo 131:2 Grebo 131:1 Grebo 44:1 Grebo 128:1 Grebo 42:1-2 Grebo 150:1 Grebo 127:1-4 Grebo 123:1 N N Grebo 137:1 E E Grebo 49:1 Grebo 50:1 Grebo 168:1 Grebo 172:1 Grebo 172:2 Grebo 54:1 Grebo 220 Grebo 254 Grebo 167:1 Grebo 181:1 Grebo 223 Grebo 183:1 Grebo 183:2 Grebo 133:3 Grebo 133:1 Grebo 133:2 Grebo 134:1 Grebo 185:1 Grebo 258 Grebo 135:1 Grebo 61:1-3 Grebo 136:1 Grebo 63:2 Grebo 62:1-2 Grebo 49:3 Grebo 51:1-2 Grebo 52:1-2 Grebo 221 Grebo 129:1 Grebo 53:1 Grebo 222 Grebo 130:1 Grebo 219 Melskog Grebo E E N N Rösten Grebo 152:1 Grebo 47:1 Grebo 138:1 Grebo 63:1 500 m Grebo 64:1-2 Förundersökningsområde Bevakningsobjekt Fornlämning Undersökt och borttagen Uppgift om Övrig kulturhistorisk lämning Figur 2. Förundersökningsområdet (lila linje) och närbelägna fornlämningar (enligt FMIS) markerade på utdrag ur Fastighetskartan, blad 64F6FS Grebo 66:1-6 Grebo. Skala 1:

9 7 Figur 3. Strandnivåkartan från SGU som visar hur sjöarna och vattendragen bredde ut sig för 2000 år sedan. Punkten visar platsen för förundersökningen. historiskt kartmaterial funnits ett sågverk och minst en kvarn (FMIS) vilket visar på kraften i det dåtida strömmande vattnet. Platsen för den forna sjön benämndes Röstenssjön så sent som på 1940-talet (J133-8G2a49), och är idag en sankmark. Sluttningarna och dalgången sydväst om Rävkullen ger en bild av hur bred ån ursprungligen varit. Metod och genomförande Förundersökningen av Grebo 222 utfördes den juni Fornlämningens utbredning sträckte sig enligt FMIS över två planerade villatomter utmed Stentomtavägen, strax nordöst om berghöjden Rävkullen. Inledningsvis fotograferades området i syfte att dokumentera platsen före undersökningen. Därefter öppnades sökschakt och ytor med hjälp av en grävmaskin i syfte att klarlägga fornlämningens utbredning och intensitet. Matjordslagret var mellan 0,30 och 0,40 meter tjockt och schakten var ca 2,50 m breda. Där anläggningar påträffades vidgades schakten och större ytor öppnades. Handred-

10 8 skap användes för att fastställa anläggningarnas avgränsningar. Därefter mättes anläggningar och schakt in med hjälp av Rtk-gps, och dokumenterades genom fotografering och textbeskrivning. Anläggningarna undersöktes genom sektionsgrävning med hjälp av skärslev och hacka. Sektionerna dokumenterades genom fotografering och textbeskrivning. I återstoden av lämningarna insamlades material för makrofossilanalys och 14 C-analys. Efter att anläggningarna undersökts, återfylldes schakten och ytorna med den uppgrävda matjorden. Ett urval av materialet från anläggningarna har därefter genomgått vedartsanalys, makrofossilanalys samt 14 C-analys i syfte att placera lämningarna i en förhistorisk kontext. Resultat Kokgropar och härdar Topografiskt sett utgjordes undersökningsområdet av en avsats längst i väster, där området ansluter till Rävkullen. Undergrunden utgjordes här av morän. Från avsatsen vidtog en östsluttning där undergrunden övergick till sand. Rävkullens markanta höjd bör ha utgjort en strategiskt viktig plats, med vida utblickar över dalgången där ån från Röstensjön runnit ut i Ärlången. Inom det undersökta området framkom inte någon boplats, i den ordinarie bemärkelsen. På avsatsen vid Rävkullen framkom tre kokgropar, A268, 294 och 306, samt en härd, A282. Vid den tidigare utredningen påträffades två härdar på denna avsats som därmed är den mest intensivt utnyttjade delen av det undersökta fornlämningsområdet. Vid undersökningen framkom ytterligare två kokgropar och en härdbotten i östsluttningen. Anläggningarna bildar en grupp av härdanläggningar. Härdanläggningar används ibland som en samlande typbestämning som inbegriper kokgropar, härdar och härdbottnar (Petersson 2006:143 och där anförd litteratur) och är i det här sammanhanget en relevant benämning. Kokgroparna innehöll rikligt med sotiga, skärviga stenar samt enstaka större stenar utan eldpåverkan i nedgrävningarnas ytterkanter. De två kokgroparna i östsluttningen, A243 och 256, skilde sig från övriga genom att den understa decimetern saknade sten men innehöll kraftigt sotig, fet fyllning. Inga fynd som kan relateras till anläggningarna framkom. I matjorden påträffades enstaka skärvor av yngre rödgods och tegel som tillhör historisk tid. I samråd med Länsstyrelsen bedömdes att någon arkeologisk undersökning inte var nödvändig på grund av att lämningarna var fåtaliga och koncentrerade till avsatsen i områdets västra del. De påträffade anläggningarna undersöktes och dokumenterades inom ramen för förundersökningen, och området saknar därefter lagskyddade fornlämningar. Härdanläggningarnas kontext En arbetshypotes var att härdanläggningarna utgjorde ett område för eldfängd verksamhet tillhörande den intilliggande förromerska boplatsen, Grebo 219. Eftersom inga daterande fyndföremål fram-

11 9 Grebo 52:1 2 Grebo 220 Grebo Prästgård Stentomtavägen Grebo 221 Grebo 222 Grebo 219 Rävkullen 100 m Exploateringsområde Fornlämning Övrig kulturhistorisk lämning Figur 4. Förundersökningens läge i förhållande till Grebo Prästgård och omgivande miljö på utdrag ur Fastighetskartan. Skala 1:2000. kom har tre 14 C-prover skickats för analys till Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet. Lämpligt material för 14 C-analys hade valts ut vid vedartsbestämningen, utförd av Vedlab, samt vid makrofossilanalysen utförd av Jens Heimdahl, Arkeologerna SHMM. Resultaten visar att de undersökta härdanläggningarna inte har något kontextuellt samband med den intilliggande boplatsen, Grebo 219. De undersökta härdanläggningarna är yngre. Samtliga tre analysresultat visar att anläggningarna kan dateras till perioden e Kr, d v s yngre romersk järnålder.

12 10 E E E E N N Härd Kokgrop Schakt Exploateringsområde Rävkullen N N m Figur 5. Plan med schakt och anläggningar. Skala 1:400.

13 11 E E E N N Härd Kokgrop Exploateringsområde Rävkullen N N E m Figur 6. Plan med 2016 års resultat tillsammans med de härdar som framkom vid utredningen Skala 1:400.

14 12 Tabell 1. Resultat 14 C-analys. Lab nr Anl. nr Material 14 C ålder BP Kal. 1 sigma Kal. 2 sigma Ua A294 bröd- /kubbvete 1754± AD AD Ua A256 kol (salix) 1693± AD AD Ua A268 kol (björk) 1712± AD AD Makrofossilanalysen tillsammans med vedartsanalysen visar att det analyserade innehållet i härdarna och kokgroparna dominerades av träkol från fem olika träslag; björk, ek, lind, salix och tall. I kokgroparna A256 och A268 fanns förkolnade frön av ätliga växter och en enbärskärna. I kokgropen A294 fanns en förkolnad kärna av bröd-/kubbvete av ett slag som är vanligt under tidsperioden (se bilaga 3). Makrofossilanalysen stärker tolkningen av anläggningarna som kokgropar, där mat tillagats. De intilliggande härdarna har sannolikt använts för att värma upp kokstenarna. Grupper av härdar och kokgropar Olika typer av härdanläggningar har blivit allt mer uppmärksammade de senaste åren. Härdar och kokgropar har belysts ur kontextuella perspektiv vilket resulterat i att flera tolkningar konkretiserats (bl a Petersson 2006; Lönn 2010). Härdar och kokgropar förekommer i samband med boplatser, gravfält, ensamliggande och även i grupper utan anknytning till någon samtida boplats. Inom den arkeologiska diskussionen förekommer flera tolkningsmöjligheter, av både kultisk och profan art. Förutom de mest elementära tolkningarna, som grundar sig i behovet av värme, ljus och matlagning, finns teorier om att de representerar bland annat samlingsplatser, replipunkter i djurhållningssystem och att de utgör gränsmarkörer (Munkenberg 2015: 70 ff och där anförd litteratur). På västkusten har ett arbete utförts som utmynnat i bland annat att kokgropsgrupper på lägen med utsikt över vatten har haft funktionen av en samlingsplats, där eventuellt kultiska aktiviteter ägt rum. Härdanläggningar invid markanta berg, ofta i närheten av vatten, har däremot haft både profan och kultisk innebörd (Lönn 2007 s 66). Möjligen kan teorierna prövas på gruppen av härdanläggningar i Grebo, med direkt närhet till berg och nära samband med vatten. Härdarna och kokgroparna saknar kontextuellt samband med en samtida boplats, vad hittills är känt. En äldre järnåldersmiljö Gruppen av härdanläggningar har legat i skydd av den markanta bergsryggen Rävkullen som även gav goda utblickar åt samtliga väderstreck. Avsatsen invid bergets fot vetter mot dalgången åt söder där insjön och vattendraget skapat goda förutsättningar för utkomster genom fiske och fuktiga betesängar under äldre järnålder. Förutsättningarna för bosättningar i området har som nämnts varit gynnsamma vilket innebär att det kan ha funnits en boplats från yngre romersk järnålder i närområdet.

15 13 Figur 7. Utblick från Rävkullens fot mot dalgången där vattennivån varit betydligt högre än idag. Foto mot sydväst. I omgivningarna finns ett flertal lämningar från äldre järnålder, som tillsammans bildar ett komplex som återspeglar det dåtida samhällets struktur med olika funktioner. Härdanläggningarna har ingått i, och varit en del av denna miljö. Knappt 300 meter öster om Grebo 222 finns ett stensträngssystem, Grebo 129:1. Stensträngarna bildar en fägata som i ena änden är avstängd av ytterligare en stensträng, likt en fålla för kreaturen. Flera fragmenterade stensträngar finns i närområdet så som Grebo 187:1 och 49:1. Generellt sett började stensträngarna att anläggas under romersk järnålder. Systemet med hägnadsindelningen av markerna pågick vanligen fram till övergången mellan folkvandringstid och vendeltid. Drygt 200 meter västerut finns ett gravfält, Grebo 53:1, som ursprungligen varit större än det som återstår idag. Under slutet av 1800-talet fanns här 33 gravar som redan då var skadade av grustäkt. Idag finns två högar och sju runda stensättningar kvar på gravfältet, med gravformer som tyder på en användningsperiod under yngre järnålder. Det är dock möjligt att gravfältet använts även under äldre järnålder, och att dessa gravar förstördes vid grustäkten. De inom arkeologin kända vapengravarna i Grebo från äldre järnålder, som påträffades under slutet av 1800-talet, var belägna inte långt från boplatsen Grebo 219/222. Direkt utanför den nuvarande kyrkogårdsmuren hittades en mycket rik grav, Grebo 168:1, från romersk järnålder med vapen och hästutrustning, bland annat

16 14 sporrar vilket är en mycket ovanlig fyndkategori från denna tid (bl a Oxenstierna 1958 s 116 ff; Nicklasson 1997 s 196). Den andra vapengraven ska ha påträffats på ett gravfält, Grebo 167:1, som numera är borta men har legat på Örkällegärdet. Sammantaget finns en omfattande fornlämningsmiljö från äldre järnålder i Grebo. Stensträngarna, gravarna och boplatsen Grebo 219 återspeglar något av markanvändningen under äldre järnålder. Man bosatte sig företrädesvis i nära anslutning till odlingsbara marker och uppförde stensträngar som fungerade som hägnader för att hålla kreaturen borta från boplatser och odlad mark. Gravar och gravfält anlades på höjdpartier där marken inte lämpade sig för odling. Med början under romersk järnålder begravdes de avlidna i nära anslutning till boplatserna. Det härdområde vi dokumenterat, i anslutning till Rävkullen med utblickar över vattendraget, ska ses mot denna bakgrund. Möjligen har det varit en plats för kultiska aktiviteter, men mer sannolikt är de profana funktionerna. Platsen har varit väl synlig för de som kommit vattenvägen. Eventuellt har det utgjort en samlingsplats för dels boende i området, dels för förbipasserande eller besökare som kommit vattenvägen. Referenser Helander, C & Sköld, K En boplats i Grebo. Inför småhusbyggnation inom Melskog 1:1, RAÄ 219, Grebo socken, Åtvidabergs kommun, Östergötlands län. Riksantikvarieämbetet UV Öst Rapport 2010:20. Lönn, M Bohuslänska kokgropar, I: Lönn, M. & Cleasson, P. (red.). Vistelser vid vatten, gropkeramiska platser och kokgropar från bronsålder och järnålder. Mölndal. Lönn, M Vardagsmat och åkallan. Olika användningsområden för kokgropar. In situ. Göteborgs universitet Uddevalla. Munkenberg, B-A Bara en härd! In situ. Göteborgs universitet Borås. Nicklasson, P Svärdet ljuger inte. Vapenfynd från äldre järnålder på Sveriges fastland. Stockholm. Nilsson, P Vapengravar och stenålderslämningar vid Grebo samhälle. Grebo samhälle, Grebo socken, Åtvidabergs kommun, Östergötland. Riksantikvarieämbetet UV Öst Rapport 2001:23. Oxenstierna, E.G Die Ältere Eisenzeit in Östergötland. Linköping. Petersson, M Djurhållning och betesdrift. Djur, människor och landskap i västra Östergötland under yngre bronsålder och äldre järnålder. Riksantikvarieämbetet. Linköping. Rolöf, M På prästgårdsjorden. Sönderplöjda gravar, boplatsspår, ugnar och bearbetad kvarts funna vid utredning inför planerad villabebyggelse. Grebo Prästgård, Grebo socken, Åtvidabergs kommun, Östergötland. Riksantikvarieämbetet UV Öst Rapport 2004:50. Rolöf, M. & Österström, K Arkeologisk förundersökning. En medeltida kolningsgrop vid Grebo Prästgård. Förundersökning av UV 4:1, Melskog 1:1 och avgränsning av UV 4:2, Grebo Prästgård, Grebo socken, Åtvidabergs kommun, Östergötland. Riksantikvarieämbetet UV Öst Rapport 2007:40.

17 15 Historiskt kartmaterial RAK: Ekonomiska kartans blad Grebo, 1947, akt J133-8G2a49 Geologiskt kartmaterial Strandnivåkartan, för 2000 år sedan Administrativa uppgifter SHMM:s dnr: Länsstyrelsens dnr: SHMM:s projektnr: Intrasisprojekt: SHMM 2016:069. Undersökningstid: juni Projektgrupp: Annika Helander, Pia Nilsson. Exploateringsyta: 1000 kvadratmeter. Undersökt yta: 400 kvadratmeter. Läge: Fastighetskartan, blad , edition 2 sept Koordinatsystem: Sweref 99 TM. Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x y Höjdsystem: Rikets, RH 00. Dokumentationshandlingar som förvaras i Statens historiska museers arkiv (SHMM), Stockholm: 13 foton med Unr 5384_1 13. Övriga dokumentationshandlingar lagras tillsammans med Intrasisdatabasen. Fynd: Inga fynd. Figurförteckning Figur 1. Läget för undersökningen markerat på utsnitt ur Terrängkartan, blad 570 Linköping. Skala 1: Figur 2. Förundersökningsområdet (lila linje) och närbelägna fornlämningar (enligt FMIS) markerade på utdrag ur Fastighetskartan, blad 64F6FS Grebo. Skala 1: Figur 3. Strandnivåkartan från SGU som visar hur sjöarna och vattendragen bredde ut sig för 2000 år sedan, ungefär år 50 f.kr. Punkten visar platsen för förundersökningen. 7 Figur 4. Förundersökningens läge i förhållande till Grebo Prästgård och omgivande miljö på utdrag ur Fastighetskartan. Skala 1: Figur 5. Plan med schakt och anläggningar. Skala 1: Figur 6. Plan med 2016 års resultat tillsammans med de härdar som framkom vid utredningen Skala 1: Figur 7. Utblick från Rävkullens fot mot dalgången där vattennivån varit betydligt högre än idag. Foto mot sydväst. 13

18 16 Bilagor Bilaga 1. Anläggningstabell Anl. nr Beskrivning 235 En härdbotten, ca 0,65 0,35 m stor (NO SV). Fyllning av delvis sotig sand med inslag av skärviga stenar 0,05 0,10 m stora. En obränd sten, 0,10 0,15 m stor, i SV nedgrävningskanten. Profilen liknar flera andra med skålformad botten med största djup 0,12 m i S och en flackare och grundare nedgrävning i N som är 0,04 m djup. 243 Rund kokgrop 0,80 0,80 m. Fyllning av fläckvis sotig sand och skärviga stenar 0,05 0,10 m stora. Även ej eldpåverkade större stenar i nedgrävningskanten. De understa 0,10 m saknar stenar. Här är fyllningen kraftigt sotig och fet. Spridda kolbitar. Flack bottenform, djup 0,17 m. 256 Kokgrop oval form 0,80 0,65 m (NNO SSV). Fyllning av sotig sand. Stor mängd skärviga stenar 0,1 0,15 m stora i den övre delen av nedgrävningen medan den undre delen ca 0,1 m, var kraftigt sotig och fet utan stenar. Obrända större stenar låg i nedgrävningskanterna i ytan. Skålformad botten, djup 0,25 m. 268 Kokgrop, oval, 1,1 0,95 m (NNV SSÖ). Fyllning av kraftigt sotig sand och stor mängd skärviga, sotiga stenar 0,05 0,15 m stora ända ned i botten av anläggningen. Skärvstenen var särskilt tät och riklig i den SSÖ delen. Inslag av ej eldpåverkade stenar, liggande i nedgrävningskanterna. Nedgrävningen skålformad med största djup 0,28 m i S delen medan en flackare och grundare nedgrävning, 0,18 m, finns i den N delen. Kol var sparsamt förekommande, kolprov insamlat i en NNV delen. 282 Härd, oval 1,10 0,85 m (NO SV). Fyllning av sotig sand och skärviga, sotiga stenar 0,05 0,10 m stora samt en del ej eldpåverkade stenar i kanterna. Dessa är större, upp till 0,20 m stora. I den sotiga fyllningen finns små mängder kol utspridda. Skålformad botten största djup 0,21 m i den SV delen, med flackare och grundare nedgrävning, 0,10 m, i den NÖ delen. 294 Kokgrop, 0,95 0,80 m stor. Fyllning av sotig sand och stor mängd skärviga stenar 0,05 0,10 m stora, enstaka större stenar upp till 0,20 m stora. Huvudsakligen eldpåverkade stenar. Där fyllningen är sotig är den även fet. Mindre kol bitar främst i ytan. Angränsar till A306. Flackt skålformad nedgrävning med största djup 0,16 m. 306 Kokgrop, oval 1,15 0,85 m. Angränsar i N till A294. Fyllning av fläckvis sotig sand och stor mängd skärviga stenar 0,05 0,15 m stora, enstaka obrända stenar. Där fyllningen är sotig är den också fet. Kol fanns i nedgrävningskanterna i V och S. Flack skålformad nedgrävning med största djup 0,15 m. A243 i plan. A243 i profil. A256 i plan. A256 i profil.

19 17 A268 i plan. A268 i profil. A282 i plan. A282 i profil. A294 i plan. A294 i profil. A306 i plan. A306 i profil.

20 18 Bilaga C-analys

21 19 Bilaga 3. Makrofossilanalys Jens Heimdahl Bakgrund och syfte Under den arkeologiska undersökningen av lämningarna vid Melskog, fornlämning 222 Grebo socken, Östergötland, togs fyra jordprover för analys av makroskopiskt innehåll med fokus på växtrester. De undersökta anläggningarna utgörs av kokgropar som daterats till yngre romersk järnålder. Frågeställningarna inför analysen är allmänt hållna och syftar till att undersöka huruvida det makroskopiska materialet kan bidra till (eller dementera) den arkeologiska tolkningen av kokgroparna. Går det att se vilken typ av mat man lagat i dem? Metod och källkritik Provtagningen genomfördes av arkeologen under utgrävningen och proverna innehöll torrvolymer om ca 2,5 liter jord per prov. Proverna preparerades genom flotation enligt metod beskriven av Wasylikowa (1986) och våtsiktades med 0,25 mm maskvidd. Identifieringen av materialet skedde under ett stereomikroskop med gångers förstoring. I samband med bestämningarna utnyttjades litteratur (främst Jacomet 1987 och Cappers m.fl. 2012) samt referenssamlingar av recenta fröer. Den makroskopiska analysen har främst behandlat växtmakrofossil (som inte är ved eller träkol), men även puppor, smältor, ben mm har eftersökts och kvantifierats. Samtliga prover innehöll spår av förna i form av levande rottrådar och daggmaskkokonger, och det är tydligt att den provtagna jorden utgör en del av en aktiv biologisk horisont där material av mindre fraktioner kontinuerligt kan ha omlagrats till nutid. Bevarandegraden är låg och graden av postdepositionellt inblandat material tillföljd av bioturbation finns där i form av en modernare fröbank. Även den oförkolnade fröbanken kan dock i vissa fall innehålla spår av en äldre fröbank (i synnerhet om dessa fröer är motståndskraftiga mot nedbrytning), men då detta inte kunnat säkerställas har endast det förkolnade materialet i dessa prover räknats som tillhörande de arkeologiska kontexterna. Alla växtrester som utsätts för brand eller hetta bevaras inte genom förkolning, detta gäller framförallt fröer med stort fettinnehåll eller ömtålig struktur (t.ex. flockblomstriga växter). Fröer och frukter som bevaras genom förkolning har ofta en liten kvot i förhållandet yta/volym (ex. sädeskorn) eller hårda skal (ex. mållor). Av detta följer att växtmaterialet som bevarats genom förkolning bara representerar en liten del av de växter som ursprungligen utsatts för hetta/brand. Analysresultat I bifogade resultattabell har en del av materialet (det som inte är fröer och frukter) kvantifierats enligt en grov relativ skala om 1 3 punkter, där en punkt innebär förekomst av enstaka (ca 1 5) fragment i hela provet. Två punkter innebär att materialet är vanligt att det i stort sett hittas i alla genomletningar av de subsamplingar som görs. Tre punkter innebär att materialet är så vanligt att de tillhör de dominerande materialen i provet och man hittar det var man än tittar. Allt material i tabellen är förkolnat.

22 20 Tabell 1. Sammanställning av makrofossilanalys. Grebo 222 Anl. nr: Vedartade växter Träkol Kvistfragment/knopp Örtartade växter Örtartat fragment Förkolnade frukter/fröer Ogräs Svinmålla-typ Chenopodium album-type 1 Snärjmåra Galium aparine 1 Insamlat Hasselnöt Juniperus communis 1 Odlat Bröd/kubbvete Triticum aestivo-compactum 1 Diskussion Innehållet i kokgroparna var snarlikt och dominerades av träkol. I grop 243 var detta det enda materialet, men i de övriga tre groparna hittades förkolnade fragment som kan användas för en vidare tolkning i sammanhanget. Grop 268 innehöll förkolnade frön av svinmålla och snärjmåra. Bägge dessa arter utgör vanliga åkerogräs och följer ibland med säd. Svinmållan är också ätlig i alla sina delar och den kan ha insamlats eller odlats för mat. I grop 256 påträffades en hel del örtartade fragment som kan vara spår efter ätliga örter som använts i matlagningen, men också efter inslagning av mat i örtpaket. Även en förkolnad enbärskärna påträffades. Den kan antingen utgöra spår av att enris bränts i gropen något som i sin tur kan ha syftat till att ge rök men också efter enbär som krydda. Enbärskärnor påträffas regelbundet i matlagningssammanhang i lämningar från järnåldern. Grop 294 innehåller en förkolnad kärna av bröd/kubbvete av ett slag som är vanligt under perioden (kärnan mäter 3,8 mm) och bekräftar att det rör sig om en anläggning för matlagning. Referenser Cappers, R. T. J., Bekker, R. M. & Jans, J. E. A., 2012: Digital Seed Atlas of the Netherlands, (2 nd edition). Groningen Institute of Archaeology. Groningen Jacomet, S., 1987: Prähistorische Getreidefunde. Eine Anleitung zur Bestimmung prähistorischer Gersten und Weizen Funde. Botanisches Institut der Universität Abteilung Pflanzensystematik und Geobotanik. Basel. Wasylikowa, K., 1986: Analysis of fossil fruits and seeds. I Berglund, B. E. (ed.): Handbook of Holocene Palaeoecology and Palaeohydrology. John Wiley & Sons Ltd

23

24 Härdområde i Grebo Inför planerad villabebyggelse vid Stentomtavägen i Grebo utfördes en arkeologisk förundersökning av Grebo 222. Vid förundersökningen framkom fem kokgropar och två härdar. Anläggningarna undersöktes och dokumenterades inom ramen för förundersökningen. Gruppen av härdanläggningar har genom 14 C-analys daterats till yngre romersk järnålder.