Historia (undervisning på svenska) Rör inte dessa uppgiftspapper innan övervakaren ger tillstånd att börja besvara uppgifterna.

Transkript

1 Historia (undervisning på svenska) Rör inte dessa uppgiftspapper innan övervakaren ger tillstånd att börja besvara uppgifterna.

2 Helsingfors universitet Humanistiska fakulteten Urvalsprovet i historia (undervisning på svenska) 2013 Provet inbegriper tre uppgifter, av vilka uppgifterna 1 och 2 bedöms enligt skalan 0 30 och uppgift 3 enligt skalan Provets maximala poängtal är således 100 poäng. Det lägsta godkännbara poängtalet för provet är 40. Uppgift 1 och 2 besvaras i essäform. Uppgift 3 är en tillämpningsuppgift. Uppgifterna behandlar Finlands och Nordens historia under tidsperioden och allmän historia under tidsperioden Uppgifterna ska besvaras på svenska. I urvalsprovet mäts förutom grundkunskaper i historia också förmågan att gestalta helheter. Poängsättningen av essäsvaren kommer således inte direkt att avgöras av att svararen nämner namn, årtal eller dylik detaljkunskap, utan bedömningen beaktar även svararens förmåga att gestalta allmänna historiska samband utifrån de kunskaper han/hon besitter. I tillämpningsuppgiften mäts förutom grundkunskaper i historia också förmågan att analysera historiskt källmaterial. Vardera av de tre uppgifterna bör besvaras på skilt papper. Vid behov kan respektive uppgift besvaras på flera ark. Skriv ditt efternamn, dina samtliga förnamn samt din personbeteckning i övre marginalen på första sidan av varje vikt ark rutat papper som du använder som svarspapper. Ifall du inte har finländsk personbeteckning, ska du i stället skriva ditt födelsedatum. Det är skilda prov för dem som söker till "historia (undervisning på svenska)" och dem som söker till "historia (undervisning på finska)". Uppgifter 1. Var, hur och varför utbildades människor i det medeltida Europa? 2. Hur föddes Kalmarunionen, vilka följder hade den och varför föll den sönder? 3. Bifogat finns utdrag ur tre reseskildringar som baserar sig på européers resor. Du kan lösgöra textsidorna om du vill. Läs igenom texterna och besvara följande frågor: a) Vems resor rör det sig om? Vart riktade sig de ifrågavarande resorna? b) Analysera kulturmöten i texterna. Hur förhåller sig författarna till de främmande kulturer som de beskriver? c) Jämför beskrivningen av infödingarnas karaktär och sedvänjor i de besökta länderna. Vilka likheter och skillnader kan du lägga märke till? d) Diskutera dessa texters värde som historiska källor. 1 (4)

3 Text A Utdrag ur en skildring av en resa utförd (originalet skrevs ) Tatarerna bosätter sig ingenstans. Så snart vintern nalkas drar de bort till slätterna i varmare trakter för att finna tillräckligt med bete för sin boskap. Om somrarna uppsöker de kalla trakter bland bergen där det finns vatten och gräs och där deras djur inte plågas av hästflugor och andra stingande insekter. Deras hyddor eller tält består av pålar som de täcker över med filt. De är fullkomligt runda och så konstfärdigt gjorda att de kan packas ihop till ett bylte och lätt medföras på ett slags fyrhjulig vagn. Dessutom har de ett utmärkt tvåhjuligt fordon, vilket också är övertäckt med filt och är så förträffligt att de i detta kan tillbringa en hel regndag utan att bli våta. Dessa vagnar dras av oxar och kameler, och tatarerna medför i dem sina kvinnor, barn och husgeråd, och livsmedlen de behöver. Kvinnorna uträttar alla affärsgöromål, de köper och säljer och ställer om allt åt sina män och familjer. Ty männen sysselsätter sig endast med jakt och med sina falkar och med vapenövningar. De har de bästa falkarna i världen och även de bästa hundarna. Deras kvinnor överträffas inte i hela världen i kyskhet och ärbarhet och inte heller i att älska och akta sina män. Otrohet i äktenskapet betraktas av detta folk som en ärelös, simpel last. Å andra sidan är det även beundransvärt att iaktta mannens vänlighet i umgänget med sina hustrur. Bland dessa härskar den mest lovvärda frid och enighet även om de är tio eller tjugu stycken i samma hushåll. Aldrig hör man bland dem ett förolämpande ord och de ägnar sig åt handelsbestyr och åt sina olika husliga sysslor, såsom omsorgen om familjens dagliga livsuppehälle och uppsikten över tjänarna och barnen, som de gemensamt vårdar. Tatarerna säger att det finns en gud, stor, upphöjd och himmelsk. För honom bränner de dagligen rökelse i rökelsekar, och till honom uppsänder de böner om andlig och lekamlig hälsa. Även en annan gud dyrkar de. Hans bild, övertäckt med filt eller tyg, finns i varje hem. De anser att han är den gud som råder över deras jordiska tillvaro, som skyddar deras barn och som vakar över boskapen och grödan. De rika bland detta folk klär sig i guld och siden, i skinn av sobel, hermelin och andra djur. Deras vapen är bågar, järnklubbor och ibland även lansar, men de är skickligast i att hantera bågarna, ty redan från barndomen använder de dem även vid sina lekar. De är tappra i strid och kämpar med förtvivlans mod, sätter föga värde på sina liv och utsätter sig utan tvekan för alla slags faror. Till naturen är de grymma. Inget folk på jorden överträffar dem i att kunna uthärda möda och svårigheter, inget kan visa större tålamod vid umbäranden av alla slag. De är sina anförare blint lydiga och livnär sig med ringa kostnad. På grund av dessa egenskaper, så nödvändiga för att skapa en god soldat, är de lämpade att erövra världen, vilket de ju även i själva verket till en stor del har gjort. 2 (4)

4 Text B Utdrag ur en skildring av en resa utförd (baserar sig på en på 1500-talet gjord kopia av den ursprungliga reseskildringen) Klockan två på natten blev land synligt på två mils avstånd. Snart kunde man se nakna människor och amiralen begav sig i land åtföljd av beväpnad eskort. Amiralen bad kaptenerna och de andra som hade följt honom i land att intyga att han i allas åsyn hade tagit ön i våra härskares, konungens och drottningens besittning. Det här skedde lagenligt, vilket också konstaterades i det skriftligen förda protokollet. Snart anlände öns invånare i stora skaror till stranden. Eftersom jag ville att de skulle hålla oss för sina vänner och eftersom jag var väl medveten om att detta folk mycket lättare skulle låta sig omvändas till vår tro genom övertalning än med våld, så gav jag några av dem färggranna hattar och glaspärlor, som de hängde runt sina halsar samt andra småsaker, åt vilka de storligen gladde sig. På det här sättet blev vi förvånansvärt goda vänner. Senare kom de simmande till våra skepp och hämtade papegojor, rullar med bomullstråd, spjut och många andra varor som de bytte ut mot de glaspärlor och bjällror som vi gav. Tills slut accepterade de vad som helst och gav gärna i gengäld allt som de hade med sig även om det verkade som de i alla hänseenden var mycket fattiga. De går omkring lika nakna som deras mödrar har fött dem. Detta gäller också för kvinnorna även om jag själv endast såg en ung flicka. Alla män som jag såg var fortfarande unga och ingen hade fyllt 30. De var välskapta, hade vackra kroppar och trevliga ansikten. Deras hår var nästan lika tjockt som hästens tagel. I ansiktet räcker deras hår till ögonbrynen men i nacken växer det långt och klipps aldrig. De är varken svarta eller vita. En del målar sig vita, andra igen röda eller vilken färg som helst. De har inga vapen och känner inte heller till några sådana för när jag visade dem mitt svärd försökte de i sin okunskap gripa tag i eggen och skar sig därmed. De blir säkert bra tjänare. De är intelligenta för jag märkte att de ganska snart upprepade allt som sades till dem. Jag tror också att de lätt kunde omvändas till kristendomen eftersom det verkar som de inte har någon egen religion. Om vår Herre tillåter ämnar jag ta med mig härifrån tillbaka hem till Ers Höghet sex av dem så att de skall lära sig att tala. 3 (4)

5 Text C Utdrag ur en 1555 publicerad bok (baserar sig delvis på en utförd resa) Bland invånarna fanns överallt trollkarlar och besvärjare, som här var liksom i sitt hemland, och som genom sin grundliga förfarenhet i att förvända synen på folk förstod att under olika skepnader förställa sina egna och andras anletsdrag samt att med bedrägliga former förvanska det verkliga utseendet. Och det var inte bara kämpar, utan även kvinnor och unga flickor som endast med hjälp av tunn luft efter behag brukade förvandla sina anleten till skräckinjagande gråa och smutsiga skråpukar eller ge dem en konstlad blekhet, för att sedan avlägsna den bemantlande dunstkretsen och låta det dunkel som vilade över ansiktet upplösa sig i klar, genomskinlig luft. Genom olikheten i klädedräkt och vapen kan man förstå, vilken stor skillnad gör sig gällande mellan de särskilda landsdelarna, språken, åldrarna och människornas sysselsättningar. Människorna bland dessa i köld levande nationer kan leva till en ålder av 160 år och rentav längre än så. Kläderna är enligt gammalt bruk korta och åtsittande, utom benkläderna, som är vidare. Men att stor olikhet i språk är rådande mellan landsdelar av så betydlig utsträckning, kan ej förvåna någon. Om över huvud allt svek måste anses brottsligt och fördömligt, oberoende var det förekommer, så är det så mycket svårare, oförlåtligare och ohyggligare, när man finner det användas i umgänget med okonstlade naturfolk, särskilt när det framträder i form av förfalskade mynt. Nu gäller om dessa folk, att de lever i stillhet i sina bygder och kan anses okända för den övriga, avlägsnare världen. De oroas därför ej av nödvändigheten att se upp med denna falskhet. Och därmed lever de, utan att befatta sig med bullrande och häftiga uppträden, fjärran från all tvedräkt, sammanbor utan avund och delar allt med varandra utan svek. Dessa folk känner inte till vinningslystnad och försöker inte hitta på några handelsknep. Så lever de utan bekymmer och önskar endast en någorlunda tryggad tillvaro samt behöver därför inte, såsom mången rik, sakna ett gott samvete. Men eftersom de själva inte är i besittning av all livets nödtorft, utan behöver andras bistånd och materiella hjälpmedel för att vinna sin utkomst, så bedriver de handel, på basen av överenskommelse, som kommer till stånd utan allt ordande. Detta på grund av att folket är sammansatt av så många olika beståndsdelar, alltså ej på grund av brist på skarpsinne eller barbariska seder, utan helt enkelt därför att de har ett särskilt språk, föga känt av övriga grannfolk. De har även sina bestämda platser, antingen på jämna fält eller på frusna vatten, där de varje år bedriver dylika affärer och håller ett slags marknader, där de utbjuder åt allmänheten varor, som var och en enskild antingen tillverkat hemma eller förvärvat på annat håll. Dyrbara pälsverk, ylle och linnekläder, salt, spannmål och fiskvaror står hos dem i högt pris. Aldrig händer det, att dessa folk börjar krig med sina grannar eller med längre bort boende folk, såvida de inte drivs därtill av grova oförrätter. I dylika fall tillgriper de i sitt oförsonliga hat inte bara vanliga vapen utan även fruktansvärda besvärjelser, med hjälp av vilka de förlamar fiendens lemmar, så att dessa varken förmår lyfta en hand eller slå till med svärdet och endast med svårighet kan fly undan. 4 (4)