Påhittat namn. Cefuroxim 1A Pharma 125 mg Cefuroxim 1A Pharma 250 mg Cefuroxim 1A Pharma 500 mg

Transkript

1 BILAGA I FÖRTECKNING ÖVER LÄKEMEDLETS NAMN, LÄKEMEDELSFORM, STYRKA, ADMINISTRERINGSSÄTT AV LÄKEMEDLET SAMT SÖKANDE OCH INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING I MEDLEMSSTATERNA

2 Marknadsförings Medlemsland tillståndsinnehav Ansökare are Nederländerna Sandoz B.V. Veluwezoom Almere Nederländerna Estland 1A Pharma GmbH Keltenring D Oberhaching Tyskland Grekland Sandoz GmbH Biochemiestrasse Kundl Österrike Påhittat namn Namn Cefuroximaxetil 125, omhulde tabletten 125 mg Cefuroximaxetil 250, omhulde tabletten 250 mg Cefuroximaxetil 500, omhulde tabletten 500 mg Cefuroxim 1A Pharma 125 mg Cefuroxim 1A Pharma 250 mg Cefuroxim 1A Pharma 500 mg Cefuroxime axetil Sandoz 250 mg Cefuroxime axetil Sandoz 500 mg Portugal Sandoz Farmacêutica Lda. Alameda da Quinta da Beloura, Edifício 1-Esc Sintra Portugal CEFUROXIMA Sandoz 250 mg COMPRIMIDOS CEFUROXIMA Sandoz 500 mg COMPRIMIDOS Spanien SANDOZ FARMACÉUTICA, S.A. Gran Vía de les Corts Catalanes, Barcelona Spanien Cefuroxima Sandoz 125 mg comprimidos recubiertos con película EFG Cefuroxima Sandoz 250 mg comprimidos recubiertos con película EFG Cefuroxima Sandoz 500 mg comprimidos recubiertos con película EF Styrka 125 mg 250 mg 500 mg 125 mg 250 mg 500 mg 250 mg 500 mg 250 mg 500 mg 125 mg 250 mg 500 mg Beredningsform Administrering ssätt Dragerade tabletter Dragerade tabletter Dragerade tabletter Dragerade tabletter Dragerade tabletter oral användning oral användning oral användning oral användning oral användning

3 BILAGA II VETENSKAPLIGA SLUTSATSER OCH SKÄL TILL ÄNDRING AV PRODUKTRESUMÉ, MÄRKNING OCH BIPACKSEDEL FRAMLAGDA AV EMEA

4 VETENSKAPLIGA SLUTSATSER SAMMANFATTNING AV DEN VETENSKAPLIGA UTVÄRDERINGEN AV CEFUROXIMAXETIL (Se bilaga I) Den bakteriedödande effekten in vivo för det aktiva innehållsämnet, cefuroximaxetil, beror på modersubstansen cefuroxim. Alla cefalosporiner (β-laktamantibiotika) stör uppbyggnaden av cellväggar och är selektiva blockerare av peptidoglykansyntes. I referensmedlemsstaten är tabletter med cefuroximaxetil indicerade för behandling av milda till måttligt svåra infektioner orsakade av mikroorganismer som är känsliga för cefuroxim, t ex: - övre luftvägsinfektioner: akut otitis media, sinuit, tonsillit och faryngit, - akut bronkit, akut försämring av kronisk bronkit, - nedre okomplicerade urinvägsinfektioner: cystit, - hud- och mjukvävnadsinfektioner: furunkolos, pyoderma och impetigo, - okomplicerad gonorré: uretrit och cervicit, - behandling av borrelios i tidigt skede (stadium I) och därpå följande förebyggande av sena komplikationer hos vuxna och barn över 12 år. Officiella riktlinjer för användning av antibakteriella läkemedel skall beaktas. Då ärendet hänsköts till CMD (h) (Samordningsgruppen för ömsesidigt erkännande och decentraliserade förfaranden) kunde medlemsstaterna enas om indikationerna, med undantag för den som gäller gonokockinfektioner. Under skiljeförfarandet i CHMP uppmanades sökanden att närmare motivera indikationen okomplicerad gonorré: uretrit och cervicit. Sökanden skulle behandla säkerhet och effekt för cefuroximaxetil vid behandling av okomplicerad gonorré och presentera slutsatser om nytta/riskförhållandet för den sökta indikationen. Sökanden inkom med en omfattande genomgång av den litteratur som stöder cefuroximaxetils effekt vid behandling av okomplicerad gonorré och särskilt cervicit och uretrit för att bemöta CHMP:s viktigaste invändningar. Erfarenheterna av cefuroximaxetil för ett begränsat antal patienter med okomplicerad rektal gonorré eller gonorré i svalget är inte tillräckliga. Effekten har inte fastställts och kan därför inte godtas och bör inte tas med i produktinformationen. Det har, med hänsyn till den ursprungliga produktresumén för cefuroximaxetil och rekommendationer i litteraturen om användningen av cefuroxim vid behandling av okomplicerad gonorré, gjorts gällande att det i kliniskt och farmakologiskt avseende är fullt motiverat att ta med denna indikation. Officiella riktlinjer för dess användning och data om resistens skulle då konsulteras på samma sätt som för andra rekommenderade antibiotika för denna indikation. För att uppfylla kraven i Riktlinje om utvärdering av läkemedel indicerade för behandling av bakteriella infektioner (CPMP/EWP/558/95 rev. 1) accepterade sökanden att förslaget till produktresumé skulle uppdateras i tid för att inkludera brytpunkter fastställda av EUCAST (European Committee on Antimicrobial Susceptibility Testing). CHMP kom icke desto mindre fram till att det inte finns tillräckliga bevis som stöder att cefuroximaxetil skulle ha optimal effekt vid behandling av okomplicerad gonorré, begränsat till uretrit och cervicit. Cefuroximaxetils effekt på andra anatomiska platser (vilka ofta förblir symptomfria) är högst diskutabel och det är följaktligen möjligt att behandling med cefuroximaxetil inte förhindrar fortsatt spridning av

5 infektionen. Ur ett folkhälsoperspektiv är det därför en källa till stor oro, både på individuell nivå och på gemenskapsnivå, om en okomplicerad gonokockinfektion tas med bland indikationerna. SKÄL TILL ÄNDRING AV PRODUKTRESUMÉ, MÄRKNING OCH BIPACKSEDEL CHMP har enats om att rekommendera att den indikation som gäller okomplicerad gonorré (cervicit och uretrit) inte bör tas med i produktinformationen, med beaktande av följande: Under det hänskjutna förfarandet till CMD (h) enades medlemsstaterna om samtliga terapeutiska indikationer, med undantag för den som gäller okomplicerad gonorré: uretrit och cervicit. Syftet med det hänskjutna förfarandet var att behandla säkerhet och effekt för cefuroximaxetil vid behandling av okomplicerad gonorré (cervicit och uretrit) och presentera slutsatser om nytta/riskförhållandet för den sökta indikationen. Den produktresumé, märkning och bipacksedel som föreslagits av sökanden har bedömts på grundval av den framlagda dokumentationen och den vetenskapliga diskussionen inom kommittén. Produktresumén och bipacksedeln skall följaktligen ändras på det sätt som anges i bilaga III. Befintliga godkännanden för försäljning bör ändras, och ansökningar om godkännande för försäljning som ännu inte har behandlats (se bilaga I) bör beviljas med dessa ändringar.

6 BILAGA III PRODUKTRESUMÉ, MÄRKNING OCH BIPACKSEDEL

7 1. LÄKEMEDLETS NAMN Cefuroximaxetil 125, dragerade tabletter 125 mg 2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING Cefuroximaxetil 125 innehåller 150,36 mg cefuroximaxetil vilket motsvarar 125 mg cefuroxim per tablett Hjälpämne: Cefuroximaxetil 125 mg dragerade tabletter innehåller 0,2 mg aspartam. För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt LÄKEMEDELSFORM Dragerade tabletter. Cefuroximaxetil 125: vita till svagt gula, bikonvexa, avlånga tabletter 4. KLINISKA UPPGIFTER 4.1 Terapeutiska indikationer Cefuroximaxetil är indicerat för behandling av lätta till måttligt grava infektioner orsakade av mikroorganismer som är känsliga för cefuroxim, såsom: - övre luftvägsinfektioner: akut otitis media, sinuit, tonsillit och faryngit - akut bronkit, akuta exacerbationer av kronisk bronkit - nedre okomplicerade urinvägsinfektioner: cystit - infektioner i hud och mjukdelar: furunkulos, pyoderm och impetigo - behandling av tidiga stadier av Lyme-borrelios (stadium I) och följande prevention av senare komplikationer hos vuxna och barn över 12 år. Hänsyn ska tas till officiella riktlinjer angående lämplig användning av antibakteriella medel. 4.2 Dosering och administreringssätt Cefuroximaxetil-tabletterna är överdragna för att dölja smaken, de ska inte tuggas. Vanlig behandlingslängd är 7 dagar (varierar mellan 5 och 10 dagar). Vid faryngotonsillit orsakad av Streptococcus pyogenes är en behandlingslängd på minst 10 dagar indicerad. Behandlingslängd vid tidig Lyme-borrelios ska vara 20 dagar. För att uppnå optimal absorption ska cefuroximaxetiltabletterna tas kort efter måltid. Dosen beror på infektionens allvarlighet. För grava infektioner rekommenderas parenterala former av cefuroxim. Där det är lämpligt är cefuroximaxetil effektivt då det används efter initialt parenteralt cefuroximnatrium vid behandling av pneumoni och akuta exacerbationer av kronisk bronkit. Doseringsschema för tabletter:

8 Vuxna och barn över 12 år Övre luftvägsinfektioner Nedre luftvägsinfektioner Nedre okomplicerade urinvägsinfektioner Infektioner i hud och mjukdelar Tidig Lyme-borrelios Dosering 250 ( 500) mg två gånger dagligen 500 mg två gånger dagligen mg två gånger dagligen mg två gånger dagligen 500 mg två gånger dagligen under 20 dagar Barn mellan 5 och 12 år Ovan nämnda indikationer, om relevant för denna grupp barn Akut otitis media mg två gånger dagligen 250 mg två gånger dagligen Barn under 5 år: Cefuroximaxetil-tabletter är inte lämpliga för användning hos barn under 5 år. För patienter i denna åldersgrupp är rådet att använda en oral lösning. Det finns ingen erfarenhet hos barn under 3 månaders ålder. Dosregim vid nedsatt njurfunktion, hos dialyspatienter och äldre: Inga särskilda försiktighetsåtgärder behövs hos patienter med nedsatt njurfunktion, eller hos äldre patienter om den dagliga dosen inte överstiger 1 g. Hos patienter med nedsatt njurfunktion och kreatinin clearance under 20 ml/min bör cefuroximaxetil-tabletterna doseras noggrant. Patienter som genomgår hemodialys kommer att behöva en tilläggsdos cefuroxim vid slutet av varje dialysbehandling. 4.3 Kontraindikationer Överkänslighet mot cefuroxim, andra cefalosporiner eller mot något hjälpämne. Tidigare omedelbar och/eller svår överkänslighetsreaktion mot ett penicillin eller mot någon annan typ av beta-laktam-läkemedel. 4.4 Varningar och försiktighet Om det efter administrering av cefuroximaxetil uppstår överkänslighetsreaktioner ska preparatet sättas ut omedelbart och lämpig behandling sättas in. Särskild försiktighet är indicerad hos patienter som har fått en allergisk reaktion mot penicillin eller andra beta-laktamer. Liksom med andra bredspektra-antibiotika kan långvarig användning av cefuroximaxetil ge överväxt av icke-känsliga organismer (t.ex. candida, enterococci och clostridium difficile, vilket kan kräva att behandlingen avbryts. Hos patienter som utvecklar svår diarré under eller efter användning av cefuroximaxetil bör risken för livshotande pseudomembranös kolit tas i beaktande. Användning av cefuroximaxetil ska sättas ut och lämplig behandling sättas in. Användning av preparat som hämmar peristaltiken i tarmarna är kontraindicerad (se avsnitt 4.8). En 20-dagars behandling av Lyme-borrelios kan göra att frekvensen för utveckling av diarréer ökar.

9 Långtidsanvändning av cefuroximaxetil kan leda till ett överflöd av patogener som är resistenta mot cefuroximaxetil. Det är mycket viktigt att patienten följs noggrant. Om en superinfektion uppstår under behandlingen ska lämpliga åtgärder vidtas (se avsnitt 4.8). Användning av cefuroximaxetil rekommenderas inte hos patienter med grava störningar i tarmkanalen åtföljt av kräkning och diarré eftersom man under dessa omständigheter inte kan garantera tillräcklig absorption. Administrering av en parenteral form av cefuroximaxetil bör övervägas. Jarisch-Herxheimer reaktion har rapporterats efter behandling med cefuroximaxetil vid Lymeborrelios. Reaktionen är ett direkt resultat av den bakteriella aktiviteten hos cefuroximaxetil på spiroket Borrelia burgdorferi. Patienterna ska informeras om denna vanliga och oftast självbegränsande reaktion som är en följd av antibiotikabehandling av Lyme-borrelios. Samtidig användning av läkemedel som höjer ph i magsäcken rekommenderas inte (se avsnitt 4.5). Det finns ingen klinisk erfarenhet från användning av cefuroximaxetil hos barn under 3 månaders ålder. När det gäller behandling av tidig Lyme-borrelios finns det endast klinisk erfarenhet hos barn från 12 års ålder samt hos vuxna. Särskild försiktighet ska iakttas hos patienter med fenylketonuri på grund av att drageringen innehåller aspartam. Cefuroximaxetil 125 innehåller 0,2 mg aspartam per tablett Varken glukosoxidas- eller hexokinasmetoder rekommenderas för bestämning av blod- och plasmaglukosnivåer hos patienter som står på cefuroximaxetil. Cefuroxim interfererar inte i alkalinpikrat-analysen för kreatinin (se avsnitt 4.5). Under behandling med cefuroximnatrium har vissa barn upplevt lätt till måttligt hörselnedsättning. 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner Samtidig användning med läkemedel som höjer ph i magsäcken minskar biotillgängligheten för cefuroximaxetil. Rekommendationen är att undvika denna kombination (se avsnitt 4.4). Eftersom bakteriostatiska läkemedel kan interferera med cefalosporinernas baktericida verkan är rådet att undvika att ge tetracykliner, makrolider eller kloramfenikol i samband med cefuroximaxetil. Samtidig administrering av probenecid kan ge högre och kvarstående koncentrationer av cefuroximaxetil i serum och galla. Cefuroxim kan interferera med bestämning av glukos i urinen med kopparinnehållande reagenser (Benedict- eller Fehlinglösning, Clinitest). För bestämning av blod- och plasmasockernivåer hos patienter som står på cefuroximaxetil rekommenderas glukos-oxidas- eller hexokinasmetoder (se avsnitt 4.4). Användning av cefuroximaxetil kan följas av ett falskt positivt Coombs test. Detta kan interferera med genomförandet av korstester med blod (se avsnitt 4.8). Cefalosporin-antibiotika i höga doser bör ges med försiktighet till patienter som står på potenta diuretika, aminoglykosider eller amfotericin eftersom dessa kombinationer ökar risken för nefrotoxicitet. 4.6 Graviditet och amning

10 Graviditet Det finns inte tillräckliga data för användning av cefuroximaxetil under graviditet för att utvärdera dess eventuella oskadlighet. Hittills har djurtester inte påvisat bevis för oskadlighet. Cefuroxim passerar placenta. Cefuroximaxetil ska inte användas under graviditet såvida inte läkare anser det nödvändigt. Amning Cefuroxim utsöndras i små mängder i mänsklig bröstmjölk. Amning ska undvikas hos kvinnor som använder cefuroximaxetil. 4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner Inga studier har utförts på cefuroximaxetil avseende förmågan att framföra fordon och använda maskiner, några effekter förväntas emellertid inte. 4.8 Biverkningar Vanlig ( 1/100 till <1/10) Mindre vanlig ( 1/1.000 till <1/100) Sällsynt ( 1/ till <1/1.000) Mycket sällsynt (<1/10.000) Infektioner och infestationer: Sällsynt Pseudomembranös kolit Liksom med andra antibiotika kan långvarig användning leda till sekundära superinfektioner orsakade av icke-känsliga organismer, t.ex. Candida, Enterococci och Clostridium difficile (se avsnitt 4.4) Blodet och lymfsystemet: Sällsynt Minskad hemoglobinkoncentration, eosinofili, leukopeni, neutropeni och trombocytopeni Mycket sällsynt Hemolytisk anemi Immunsystemet: Vanlig Jarisch-Herxheimer reaktion efter cefuroximaxetil-behandling av Lyme-borrelios (se avsnitt 4-4). Sällsynt Serumsickness Mycket sällsynt Anafylax Centrala och perifera nervsystemet: Mindre vanlig Huvudvärk, yrsel Mycket sällsynt Rastlöshet, nervositet, förvirring Magtarmkanalen: Vanlig Diarré, illamående och kräkning. Frekvensen av diarré är relaterad till den givna dosen och kan gå upp till 10% med tabletter. Incidensen är t.o.m. högre (ca 13%) vid långvarig användning i 20 dagar vid tidig Lyme-borrelios. Lever och gallvägar:

11 Sällsynt Övergående ökningar av leverenzymvärden (ASAT, ALAT och LDH) och serumbilirubin. Mycket sällsynt Gulsot Hud och subkutan vävnad: Vanlig Hudutslag, urtikaria, pruritus. Mycket sällsynt Erythema multiforme, Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys Njurar och urinvägar: Vanlig Ökade nivåer av kreatinin och urea i serum, särskilt hos patienter med nedsatt njurfunktion. Mindre vanlig Akut interstitiell nefrit. Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället: Sällsynt Läkemedelsfeber Undersökningar Användning av cefuroximaxetil kan följas av ett falskt positivt Coombs test. Detta kan interferera med genomförandet av korstester med blod (se avsnitt 4.5). 4.9 Överdosering Överdosering av cefalosporiner kan ge cerebral irritation vilket kan leda till kramper. Vid överdosering kan cefuroximserumhalterna minskas genom hemodialys och peritonealdialys. 5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER 5.1 Farmakodynamiska egenskaper Farmakoterapeutisk grupp: cefalosporiner och relaterade substanser, ATC-kod: J01DA06 Verkningssätt Cefuroximaxetil har sin in vivo baktericida effekt i moderbeståndsdelen cefuroxim. Alla cefalosporiner (Beta-laktam-antibiotika) hämmar cellväggsproduktion och är selektiva hämmare av peptidoglykansyntesen. Det initiala steget i läkemedlets verkan består i läkemedlets bindning till cellreceptorer, kallas penicillinbindande proteiner. Efter att ett beta-laktam-antibiotikum har bundits till dessa receptorer hämmas transpeptidationsreaktionen och peptidoglykansyntesen blockeras. Bakteriell lys blir det slutliga resultatet. Resistansmekanism Bakteriell resistans mot cefuroxim kan bero på en eller flera av följande mekanismer: - hydrolys genom beta-laktamer. Cefuroxim kan hydrolyseras effektivt genom vissa av de utökade spektra beta-laktamaserna (ESBL-er) och av det kromosomalt kodade (AmpC) enzymet som kan induceras eller stabiliseras hos vissa aerobiska gram-negativa bakteriestammar. - minskad affinitet för penicillin-bindande proteiner för cefuroxim - yttre membranogenomtränglighet, vilket begränsar tillgången av cefuroxim till penicillinbindande proteiner i gram-negativa organismer - läkemedelsflödespumpar

12 Meticillin-resistenta staphylococci (MRS) är resistenta mot alla idag tillgängliga beta-laktamantibiotika inklusive cefuroxim. Penicillin-resistenta Streptococcus pneumoniae är korsresistenta mot cefalosporiner som cefuroxim genom förändring av penicillinbindande proteiner. Beta-laktamasnegativa, ampicillin-resistenta (BLNAR) strängar at H. influenzae bör anses resistenta mot cefuroxim trots tydlig in vitro känslighet. Strängar av Enterobacteriaceae, särskilt Klebsiella spp. och Escherichia coli som producerar ESBL-er (utökat spektrum betalaktamas) kan vara kliniskt resistenta mot behandling med cefalosporiner trots tydlig in vitro känslighet och bör anses vara resistenta. Genombrott: Enligt NCCLS (National Committee on Clinical Laboratory Standards) för 2001 har följande genombrott definierats för cefuroximaxetil: Enterobacteriaceae: 4 µg/ml känslig, 32 µg/ml resistent Staphylococcus spp.: 4 µg/ml känslig, 32 µg/ml resistent Haemophilus spp.: 4 µg/ml känslig; 16 µg/ml resistent Streptococcus pneumoniae: 1 µg/ml känslig, 4 µg/ml resistent Streptococcus spp. förutom S. pneumoniae: Streptococc-isolat känsliga för penicillin (MIC 90 0,12 µg/ml) kan anses vara känsliga för cefuroxim. Känslighet: Prevalensen för resistens kan variera geografiskt och över tiden för utvalda stammar och lokal information avseende resistens är önskvärd, särskilt vid behandling av svåra infektioner. Vid behov ska expertråd sökas när den lokala prevalensen för resistans är sådan att användning av substansen för åtminstone vissa infektionstyper ifrågasätts. Vanligen känsliga stammar Aerober, Gram-positiva: Staphylococcus aureus (meticillin-känslig) Coagulas-negativa staphylococci (meticillin-känsliga) Streptococcus agalactiae Streptococcus pneumoniae Streptococcus pyogenes Aerober, Gram-negativa: Escherichia coli Haemophilus influenzae Klebsiella stammar Moraxella catarrhalis Proteus mirabilis Proteus rettgeri Anaerober, Peptococcus stammar Peptostreptococcus stammar Övriga organismer: Borrelia burgdorferi. Stammar där resistans kan vara ett problem Acinetobacter stammar Citrobacter stammar Enterobacter stammar Morganella morganii Resistenta

13 Bacteroides fragilis Clostridium difficile Enterococci Listeria monocytogenes Proteus vulgaris Pseudomonas stammar Serratia stammar 5.2 Farmakokinetiska uppgifter Absorption: Efter oral administrering absorberas cefuroximaxetil från magtarmkanalen och hydrolyseras snabbt i tarmslemhinna och blod vilket orsakar frisättning av den aktiva beståndsdelen cefuroxim i cirkulationen. Optimal absorption inträffar då cefuroximaxetil tas kort efter måltid (50-60%). Under dessa omständigheter uppnås maximal serumkoncentration efter 2-3 timmar. Distribution: Cefuroxim distribueras brett i kroppen inklusive pleuravätska, sputum, ben, synovialvätska och humor aqueus men når endast terapeutiska koncentrationer i CSF då meningerna är inflammerade. Cirka 50% av cefuroximet i cirkulationen är bundet till plasmaproteiner. Det diffuserar genom placenta och har detekterats i bröstmjölk. Metabolism: Cefuroxim metaboliseras inte. Elimination: Större delen av cefuroxim-dosen utsöndras oförändrat. Cirka 50% utsöndras genom glomerulär filtrering och cirka 50% genom njurkanalsekretion inom 24 timmar, huvuddelen utsöndras inom 6 timmar. Höga koncentrationer nås i urin. Små mängder cefuroxim utsöndras i galla. Probenecid tävlar med cefuroxim när det gäller njurkanalsekretion, vilket ger högre och mer långvariga plasmakoncentrationer av cefuroxim. Plasmahalveringstiden varierar mellan 60 och 90 minuter och förlängs hos patienter med nedsatt njurfunktion samt hos nyfödda barn. Dialys ger en minskning av cefuroximserumhalterna. 5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter Prekliniska effekter observerades vid doser som vida översteg den maximala mänskliga dosen, vilka därför knappast är relevanta för klinisk användning av cefuroximaxetil. 6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER 6.1 Förteckning över hjälpämnen Kärna: natriumlaurylsulfat, kopovidon, kroskarmellosnatrium (E468), magnesiumstearat (E470B), kolloidal vattenfri kiseldioxid (E551), granulerad mannitol (E421), mikrokristallin cellulosa (E460), krospovidon (E1202), talk (E553B). Dragering: mannitol (E421), löslig (potatis) stärkelse, talk (E553B), titandioxid (E171), aspartam (E951) 6.2 Inkompatibiliteter Ej relevant. 6.3 Hållbarhet Al/Al blisterremsor: 3 år

14 Al/Al blisterkartor: 3 år 6.4 Särskilda förvaringsanvisningar Al/Al remsor: Förvaras i originalförpackningen Al/Al blister: Förvaras i originalförpackningen 6.5 Förpackningstyp och innehåll Al/Al förpackning innehållande remsor Al/Al blisterförpackning Förpackningsstorlekar: 125 mg: 8, 10, 12, 14, 24 tabletter Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras. 6.6 Särskilda anvisningar för destruktion Inga särskilda anvisningar. 7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING 8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING 9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE 10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

15 1. LÄKEMEDLETS NAMN Cefuroximaxetil 250, dragerade tabletter 250 mg 2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING Cefuroximaxetil 250 innehåller 300,72 mg cefuroximaxetil vilket motsvarar 250 mg cefuroxim per tablett Hjälpämne: Cefuroximaxetil 250 mg dragerade tabletter innehåller 0,3 mg aspartam. För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt LÄKEMEDELSFORM Dragerade tabletter. Cefuroximaxetil 250: vita till svagt gula, bikonvexa, avlånga tabletter, skårade på båda sidor 4. KLINISKA UPPGIFTER 4.1 Terapeutiska indikationer Cefuroximaxetil är indicerat för behandling av lätta till måttligt grava infektioner orsakade av mikroorganismer som är känsliga för cefuroxim, såsom: - övre luftvägsinfektioner: akut otitis media, sinuit, tonsillit och faryngit - akut bronkit, akuta exacerbationer av kronisk bronkit - nedre okomplicerade urinvägsinfektioner: cystit - infektioner i hud och mjukdelar: furunkulos, pyoderm och impetigo - behandling av tidiga stadier av Lyme-borrelios (stadium I) och följande prevention av senare komplikationer hos vuxna och barn över 12 år. Hänsyn ska tas till officiella riktlinjer angående lämplig användning av antibakteriella medel. 4.2 Dosering och administreringssätt Cefuroximaxetil-tabletterna är överdragna för att dölja smaken, de ska inte tuggas. Vanlig behandlingslängd är 7 dagar (varierar mellan 5 och 10 dagar). Vid faryngotonsillit orsakad av Streptococcus pyogenes är en behandlingslängd på minst 10 dagar indicerad. Behandlingslängd vid tidig Lyme-borrelios ska vara 20 dagar. För att uppnå optimal absorption ska cefuroximaxetiltabletterna tas kort efter måltid. Dosen beror på infektionens allvarlighet. För grava infektioner rekommenderas parenterala former av cefuroxim. Där det är lämpligt är cefuroximaxetil effektivt då det används efter initialt parenteralt cefuroximnatrium vid behandling av pneumoni och akuta exacerbationer av kronisk bronkit.

16 Doseringsschema för tabletter: Vuxna och barn över 12 år Övre luftvägsinfektioner Nedre luftvägsinfektioner Nedre okomplicerade urinvägsinfektioner Infektioner i hud och mjukdelar Tidig Lyme-borrelios Dosering 250 ( 500) mg två gånger dagligen 500 mg två gånger dagligen mg två gånger dagligen mg två gånger dagligen 500 mg två gånger dagligen under 20 dagar Barn mellan 5 och 12 år Ovan nämnda indikationer, om relevant för denna grupp barn Akut otitis media mg två gånger dagligen 250 mg två gånger dagligen Barn under 5 år: Cefuroximaxetil-tabletter är inte lämpliga för användning hos barn under 5 år. För patienter i denna åldersgrupp är rådet att använda en oral lösning. Det finns ingen erfarenhet hos barn under 3 månaders ålder. Dosregim vid nedsatt njurfunktion, hos dialyspatienter och äldre: Inga särskilda försiktighetsåtgärder behövs hos patienter med nedsatt njurfunktion, eller hos äldre patienter om den dagliga dosen inte överstiger 1 g. Hos patienter med nedsatt njurfunktion och kreatinin clearance under 20 ml/min bör cefuroximaxetil-tabletterna doseras noggrant. Patienter som genomgår hemodialys kommer att behöva en tilläggsdos cefuroxim vid slutet av varje dialysbehandling. 4.3 Kontraindikationer Överkänslighet mot cefuroxim, andra cefalosporiner eller mot något hjälpämne. Tidigare omedelbar och/eller svår överkänslighetsreaktion mot ett penicillin eller mot någon annan typ av beta-laktam-läkemedel. 4.4 Varningar och försiktighet Om det efter administrering av cefuroximaxetil uppstår överkänslighetsreaktioner ska preparatet sättas ut omedelbart och lämpig behandling sättas in. Särskild försiktighet är indicerad hos patienter som har fått en allergisk reaktion mot penicillin eller andra beta-laktamer. Liksom med andra bredspektra-antibiotika kan långvarig användning av cefuroximaxetil ge överväxt av icke-känsliga organismer (t.ex. candida, enterococci och clostridium difficile, vilket kan kräva att behandlingen avbryts. Hos patienter som utvecklar svår diarré under eller efter användning av cefuroximaxetil bör risken för livshotande pseudomembranös kolit tas i beaktande. Användning av cefuroximaxetil ska sättas ut och lämplig behandling sättas in. Användning av preparat som hämmar peristaltiken i tarmarna är kontraindicerad (se avsnitt 4.8). En 20-dagars behandling av Lyme-borrelios kan göra att frekvensen för utveckling av diarréer ökar.

17 Långtidsanvändning av cefuroximaxetil kan leda till ett överflöd av patogener som är resistenta mot cefuroximaxetil. Det är mycket viktigt att patienten följs noggrant. Om en superinfektion uppstår under behandlingen ska lämpliga åtgärder vidtas (se avsnitt 4.8). Användning av cefuroximaxetil rekommenderas inte hos patienter med grava störningar i tarmkanalen åtföljt av kräkning och diarré eftersom man under dessa omständigheter inte kan garantera tillräcklig absorption. Administrering av en parenteral form av cefuroximaxetil bör övervägas. Jarisch-Herxheimer reaktion har rapporterats efter behandling med cefuroximaxetil vid Lymeborrelios. Reaktionen är ett direkt resultat av den bakteriella aktiviteten hos cefuroximaxetil på spiroket Borrelia burgdorferi. Patienterna ska informeras om denna vanliga och oftast självbegränsande reaktion som är en följd av antibiotikabehandling av Lyme-borrelios. Samtidig användning av läkemedel som höjer ph i magsäcken rekommenderas inte (se avsnitt 4.5). Det finns ingen klinisk erfarenhet från användning av cefuroximaxetil hos barn under 3 månaders ålder. När det gäller behandling av tidig Lyme-borrelios finns det endast klinisk erfarenhet hos barn från 12 års ålder samt hos vuxna. Särskild försiktighet ska iakttas hos patienter med fenylketonuri på grund av att drageringen innehåller aspartam. Cefuroximaxetil 250 innehåller 0,3 mg aspartam per tablett Varken glukosoxidas- eller hexokinasmetoder rekommenderas för bestämning av blod- och plasmaglukosnivåer hos patienter som står på cefuroximaxetil. Cefuroxim interfererar inte i alkalinpikrat-analysen för kreatinin (se avsnitt 4.5). Under behandling med cefuroximnatrium har vissa barn upplevt lätt till måttligt hörselnedsättning. 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner Samtidig användning med läkemedel som höjer ph i magsäcken minskar biotillgängligheten för cefuroximaxetil. Rekommendationen är att undvika denna kombination (se avsnitt 4.4). Eftersom bakteriostatiska läkemedel kan interferera med cefalosporinernas baktericida verkan är rådet att undvika att ge tetracykliner, makrolider eller kloramfenikol i samband med cefuroximaxetil. Samtidig administrering av probenecid kan ge högre och kvarstående koncentrationer av cefuroximaxetil i serum och galla. Cefuroxim kan interferera med bestämning av glukos i urinen med kopparinnehållande reagenser (Benedict- eller Fehlinglösning, Clinitest). För bestämning av blod- och plasmasockernivåer hos patienter som står på cefuroximaxetil rekommenderas glukos-oxidas- eller hexokinasmetoder (se avsnitt 4.4). Användning av cefuroximaxetil kan följas av ett falskt positivt Coombs test. Detta kan interferera med genomförandet av korstester med blod (se avsnitt 4.8). Cefalosporin-antibiotika i höga doser bör ges med försiktighet till patienter som står på potenta diuretika, aminoglykosider eller amfotericin eftersom dessa kombinationer ökar risken för nefrotoxicitet. 4.6 Graviditet och amning

18 Graviditet Det finns inte tillräckliga data för användning av cefuroximaxetil under graviditet för att utvärdera dess eventuella oskadlighet. Hittills har djurtester inte påvisat bevis för oskadlighet. Cefuroxim passerar placenta. Cefuroximaxetil ska inte användas under graviditet såvida inte läkare anser det nödvändigt. Amning Cefuroxim utsöndras i små mängder i mänsklig bröstmjölk. Amning ska undvikas hos kvinnor som använder cefuroximaxetil. 4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner Inga studier har utförts på cefuroximaxetil avseende förmågan att framföra fordon och använda maskiner, några effekter förväntas emellertid inte. 4.8 Biverkningar Vanlig ( 1/100 till <1/10) Mindre vanlig ( 1/1.000 till <1/100) Sällsynt ( 1/ till <1/1.000) Mycket sällsynt (<1/10.000) Infektioner och infestationer: Sällsynt Pseudomembranös kolit Liksom med andra antibiotika kan långvarig användning leda till sekundära superinfektioner orsakade av icke-känsliga organismer, t.ex. Candida, Enterococci och Clostridium difficile (se avsnitt 4.4) Blodet och lymfsystemet: Sällsynt Minskad hemoglobinkoncentration, eosinofili, leukopeni, neutropeni och trombocytopeni Mycket sällsynt Hemolytisk anemi Immunsystemet: Vanlig Jarisch-Herxheimer reaktion efter cefuroximaxetil-behandling av Lyme-borrelios (se avsnitt 4-4). Sällsynt Serumsickness Mycket sällsynt Anafylax Centrala och perifera nervsystemet: Mindre vanlig Huvudvärk, yrsel Mycket sällsynt Rastlöshet, nervositet, förvirring Magtarmkanalen: Vanlig Diarré, illamående och kräkning. Frekvensen av diarré är relaterad till den givna dosen och kan gå upp till 10% med tabletter. Incidensen är t.o.m. högre (ca 13%) vid långvarig användning i 20 dagar vid tidig Lyme-borrelios.

19 Lever och gallvägar: Sällsynt Övergående ökningar av leverenzymvärden (ASAT, ALAT och LDH) och serumbilirubin. Mycket sällsynt Gulsot Hud och subkutan vävnad: Vanlig Hudutslag, urtikaria, pruritus. Mycket sällsynt Erythema multiforme, Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys Njurar och urinvägar: Vanlig Ökade nivåer av kreatinin och urea i serum, särskilt hos patienter med nedsatt njurfunktion. Mindre vanlig Akut interstitiell nefrit. Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället: Sällsynt Läkemedelsfeber Undersökningar Användning av cefuroximaxetil kan följas av ett falskt positivt Coombs test. Detta kan interferera med genomförandet av korstester med blod (se avsnitt 4.5). 4.9 Överdosering Överdosering av cefalosporiner kan ge cerebral irritation vilket kan leda till kramper. Vid överdosering kan cefuroximserumhalterna minskas genom hemodialys och peritonealdialys. 5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER 5.1 Farmakodynamiska egenskaper Farmakoterapeutisk grupp: cefalosporiner och relaterade substanser, ATC-kod: J01DA06 Verkningssätt Cefuroximaxetil har sin in vivo baktericida effekt i moderbeståndsdelen cefuroxim. Alla cefalosporiner (Beta-laktam-antibiotika) hämmar cellväggsproduktion och är selektiva hämmare av peptidoglykansyntesen. Det initiala steget i läkemedlets verkan består i läkemedlets bindning till cellreceptorer, kallas penicillinbindande proteiner. Efter att ett beta-laktam-antibiotikum har bundits till dessa receptorer hämmas transpeptidationsreaktionen och peptidoglykansyntesen blockeras. Bakteriell lys blir det slutliga resultatet. Resistansmekanism Bakteriell resistans mot cefuroxim kan bero på en eller flera av följande mekanismer: - hydrolys genom beta-laktamer. Cefuroxim kan hydrolyseras effektivt genom vissa av de utökade spektra beta-laktamaserna (ESBL-er) och av det kromosomalt kodade (AmpC) enzymet som kan induceras eller stabiliseras hos vissa aerobiska gram-negativa bakteriestammar. - minskad affinitet för penicillin-bindande proteiner för cefuroxim - yttre membranogenomtränglighet, vilket begränsar tillgången av cefuroxim till penicillinbindande proteiner i gram-negativa organismer - läkemedelsflödespumpar

20 Meticillin-resistenta staphylococci (MRS) är resistenta mot alla idag tillgängliga beta-laktamantibiotika inklusive cefuroxim. Penicillin-resistenta Streptococcus pneumoniae är korsresistenta mot cefalosporiner som cefuroxim genom förändring av penicillinbindande proteiner. Beta-laktamasnegativa, ampicillin-resistenta (BLNAR) strängar at H. influenzae bör anses resistenta mot cefuroxim trots tydlig in vitro känslighet. Strängar av Enterobacteriaceae, särskilt Klebsiella spp. och Escherichia coli som producerar ESBL-er (utökat spektrum betalaktamas) kan vara kliniskt resistenta mot behandling med cefalosporiner trots tydlig in vitro känslighet och bör anses vara resistenta. Genombrott: Enligt NCCLS (National Committee on Clinical Laboratory Standards) för 2001 har följande genombrott definierats för cefuroximaxetil: Enterobacteriaceae: 4 µg/ml känslig, 32 µg/ml resistent Staphylococcus spp.: 4 µg/ml känslig, 32 µg/ml resistent Haemophilus spp.: 4 µg/ml känslig; 16 µg/ml resistent Streptococcus pneumoniae: 1 µg/ml känslig, 4 µg/ml resistent Streptococcus spp. förutom S. pneumoniae: Streptococc-isolat känsliga för penicillin (MIC 90 0,12 µg/ml) kan anses vara känsliga för cefuroxim. Känslighet: Prevalensen för resistens kan variera geografiskt och över tiden för utvalda stammar och lokal information avseende resistens är önskvärd, särskilt vid behandling av svåra infektioner. Vid behov ska expertråd sökas när den lokala prevalensen för resistans är sådan att användning av substansen för åtminstone vissa infektionstyper ifrågasätts. Vanligen känsliga stammar Aerober, Gram-positiva: Staphylococcus aureus (meticillin-känslig) Coagulas-negativa staphylococci (meticillin-känsliga) Streptococcus agalactiae Streptococcus pneumoniae Streptococcus pyogenes Aerober, Gram-negativa: Escherichia coli Haemophilus influenzae Klebsiella stammar Moraxella catarrhalis Proteus mirabilis Proteus rettgeri Anaerober, Peptococcus stammar Peptostreptococcus stammar Övriga organismer: Borrelia burgdorferi. Stammar där resistans kan vara ett problem Acinetobacter stammar Citrobacter stammar Enterobacter stammar Morganella morganii Resistenta

21 Bacteroides fragilis Clostridium difficile Enterococci Listeria monocytogenes Proteus vulgaris Pseudomonas stammar Serratia stammar 5.2 Farmakokinetiska uppgifter Absorption: Efter oral administrering absorberas cefuroximaxetil från magtarmkanalen och hydrolyseras snabbt i tarmslemhinna och blod vilket orsakar frisättning av den aktiva beståndsdelen cefuroxim i cirkulationen. Optimal absorption inträffar då cefuroximaxetil tas kort efter måltid (50-60%). Under dessa omständigheter uppnås maximal serumkoncentration efter 2-3 timmar. Distribution: Cefuroxim distribueras brett i kroppen inklusive pleuravätska, sputum, ben, synovialvätska och humor aqueus men når endast terapeutiska koncentrationer i CSF då meningerna är inflammerade. Cirka 50% av cefuroximet i cirkulationen är bundet till plasmaproteiner. Det diffuserar genom placenta och har detekterats i bröstmjölk. Metabolism: Cefuroxim metaboliseras inte. Elimination: Större delen av cefuroxim-dosen utsöndras oförändrat. Cirka 50% utsöndras genom glomerulär filtrering och cirka 50% genom njurkanalsekretion inom 24 timmar, huvuddelen utsöndras inom 6 timmar. Höga koncentrationer nås i urin. Små mängder cefuroxim utsöndras i galla. Probenecid tävlar med cefuroxim när det gäller njurkanalsekretion, vilket ger högre och mer långvariga plasmakoncentrationer av cefuroxim. Plasmahalveringstiden varierar mellan 60 och 90 minuter och förlängs hos patienter med nedsatt njurfunktion samt hos nyfödda barn. Dialys ger en minskning av cefuroximserumhalterna. 5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter Prekliniska effekter observerades vid doser som vida översteg den maximala mänskliga dosen, vilka därför knappast är relevanta för klinisk användning av cefuroximaxetil. 6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER 6.1 Förteckning över hjälpämnen Kärna: natriumlaurylsulfat, kopovidon, kroskarmellosnatrium (E468), magnesiumstearat (E470B), kolloidal vattenfri kiseldioxid (E551), granulerad mannitol (E421), mikrokristallin cellulosa (E460), krospovidon (E1202), talk (E553B). Dragering: mannitol (E421), löslig (potatis) stärkelse, talk (E553B), titandioxid (E171), aspartam (E951) 6.2 Inkompatibiliteter Ej relevant. 6.3 Hållbarhet Al/Al blisterremsor: 3 år

22 Al/Al blisterkartor: 3 år 6.4 Särskilda förvaringsanvisningar Al/Al remsor: Förvaras i originalförpackningen Al/Al blister: Förvaras i originalförpackningen 6.5 Förpackningstyp och innehåll Al/Al förpackning innehållande remsor Al/Al blisterförpackning Förpackningsstorlekar: 250 mg: 8, 10, 12, 14, 24 tabletter Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras. 6.6 Särskilda anvisningar för destruktion Inga särskilda anvisningar. 7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING 8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING 9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE 10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN

23 1. LÄKEMEDLETS NAMN Cefuroximaxetil 500, dragerade tabletter 500 mg 2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING Cefuroximaxetil 500 innehåller 601,44 mg cefuroximaxetil vilket motsvarar 500 mg cefuroxim per tablett Hjälpämne: Cefuroximaxetil 500 mg dragerade tabletter innehåller 0,4 mg aspartam. För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt LÄKEMEDELSFORM Dragerade tabletter. Cefuroximaxetil 500: vita till svagt gula, bikonvexa, avlånga tabletter 4. KLINISKA UPPGIFTER 4.1 Terapeutiska indikationer Cefuroximaxetil är indicerat för behandling av lätta till måttligt grava infektioner orsakade av mikroorganismer som är känsliga för cefuroxim, såsom: - övre luftvägsinfektioner: akut otitis media, sinuit, tonsillit och faryngit - akut bronkit, akuta exacerbationer av kronisk bronkit - nedre okomplicerade urinvägsinfektioner: cystit - infektioner i hud och mjukdelar: furunkulos, pyoderm och impetigo - behandling av tidiga stadier av Lyme-borrelios (stadium I) och följande prevention av senare komplikationer hos vuxna och barn över 12 år. Hänsyn ska tas till officiella riktlinjer angående lämplig användning av antibakteriella medel. 4.2 Dosering och administreringssätt Cefuroximaxetil-tabletterna är överdragna för att dölja smaken, de ska inte tuggas. Vanlig behandlingslängd är 7 dagar (varierar mellan 5 och 10 dagar). Vid faryngotonsillit orsakad av Streptococcus pyogenes är en behandlingslängd på minst 10 dagar indicerad. Behandlingslängd vid tidig Lyme-borrelios ska vara 20 dagar. För att uppnå optimal absorption ska cefuroximaxetiltabletterna tas kort efter måltid. Dosen beror på infektionens allvarlighet. För grava infektioner rekommenderas parenterala former av cefuroxim. Där det är lämpligt är cefuroximaxetil effektivt då det används efter initialt parenteralt cefuroximnatrium vid behandling av pneumoni och akuta exacerbationer av kronisk bronkit.

24 Doseringsschema för tabletter: Vuxna och barn över 12 år Övre luftvägsinfektioner Nedre luftvägsinfektioner Nedre okomplicerade urinvägsinfektioner Infektioner i hud och mjukdelar Tidig Lyme-borrelios Dosering 250 ( 500) mg två gånger dagligen 500 mg två gånger dagligen mg två gånger dagligen mg två gånger dagligen 500 mg två gånger dagligen under 20 dagar Barn mellan 5 och 12 år Ovan nämnda indikationer, om relevant för denna grupp barn Akut otitis media mg två gånger dagligen 250 mg två gånger dagligen Barn under 5 år: Cefuroximaxetil-tabletter är inte lämpliga för användning hos barn under 5 år. För patienter i denna åldersgrupp är rådet att använda en oral lösning. Det finns ingen erfarenhet hos barn under 3 månaders ålder. Dosregim vid nedsatt njurfunktion, hos dialyspatienter och äldre: Inga särskilda försiktighetsåtgärder behövs hos patienter med nedsatt njurfunktion, eller hos äldre patienter om den dagliga dosen inte överstiger 1 g. Hos patienter med nedsatt njurfunktion och kreatinin clearance under 20 ml/min bör cefuroximaxetil-tabletterna doseras noggrant. Patienter som genomgår hemodialys kommer att behöva en tilläggsdos cefuroxim vid slutet av varje dialysbehandling. 4.3 Kontraindikationer Överkänslighet mot cefuroxim, andra cefalosporiner eller mot något hjälpämne. Tidigare omedelbar och/eller svår överkänslighetsreaktion mot ett penicillin eller mot någon annan typ av beta-laktam-läkemedel. 4.4 Varningar och försiktighet Om det efter administrering av cefuroximaxetil uppstår överkänslighetsreaktioner ska preparatet sättas ut omedelbart och lämpig behandling sättas in. Särskild försiktighet är indicerad hos patienter som har fått en allergisk reaktion mot penicillin eller andra beta-laktamer. Liksom med andra bredspektra-antibiotika kan långvarig användning av cefuroximaxetil ge överväxt av icke-känsliga organismer (t.ex. candida, enterococci och clostridium difficile, vilket kan kräva att behandlingen avbryts. Hos patienter som utvecklar svår diarré under eller efter användning av cefuroximaxetil bör risken för livshotande pseudomembranös kolit tas i beaktande. Användning av cefuroximaxetil ska sättas ut och lämplig behandling sättas in. Användning av preparat som hämmar peristaltiken i tarmarna är kontraindicerad (se avsnitt 4.8). En 20-dagars behandling av Lyme-borrelios kan göra att frekvensen för utveckling av diarréer ökar.

25 Långtidsanvändning av cefuroximaxetil kan leda till ett överflöd av patogener som är resistenta mot cefuroximaxetil. Det är mycket viktigt att patienten följs noggrant. Om en superinfektion uppstår under behandlingen ska lämpliga åtgärder vidtas (se avsnitt 4.8). Användning av cefuroximaxetil rekommenderas inte hos patienter med grava störningar i tarmkanalen åtföljt av kräkning och diarré eftersom man under dessa omständigheter inte kan garantera tillräcklig absorption. Administrering av en parenteral form av cefuroximaxetil bör övervägas. Jarisch-Herxheimer reaktion har rapporterats efter behandling med cefuroximaxetil vid Lymeborrelios. Reaktionen är ett direkt resultat av den bakteriella aktiviteten hos cefuroximaxetil på spiroket Borrelia burgdorferi. Patienterna ska informeras om denna vanliga och oftast självbegränsande reaktion som är en följd av antibiotikabehandling av Lyme-borrelios. Samtidig användning av läkemedel som höjer ph i magsäcken rekommenderas inte (se avsnitt 4.5). Det finns ingen klinisk erfarenhet från användning av cefuroximaxetil hos barn under 3 månaders ålder. När det gäller behandling av tidig Lyme-borrelios finns det endast klinisk erfarenhet hos barn från 12 års ålder samt hos vuxna. Särskild försiktighet ska iakttas hos patienter med fenylketonuri på grund av att drageringen innehåller aspartam. Cefuroximaxetil 500 innehåller 0,4 mg aspartam per tablett Varken glukosoxidas- eller hexokinasmetoder rekommenderas för bestämning av blod- och plasmaglukosnivåer hos patienter som står på cefuroximaxetil. Cefuroxim interfererar inte i alkalinpikrat-analysen för kreatinin (se avsnitt 4.5). Under behandling med cefuroximnatrium har vissa barn upplevt lätt till måttligt hörselnedsättning. 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner Samtidig användning med läkemedel som höjer ph i magsäcken minskar biotillgängligheten för cefuroximaxetil. Rekommendationen är att undvika denna kombination (se avsnitt 4.4). Eftersom bakteriostatiska läkemedel kan interferera med cefalosporinernas baktericida verkan är rådet att undvika att ge tetracykliner, makrolider eller kloramfenikol i samband med cefuroximaxetil. Samtidig administrering av probenecid kan ge högre och kvarstående koncentrationer av cefuroximaxetil i serum och galla. Cefuroxim kan interferera med bestämning av glukos i urinen med kopparinnehållande reagenser (Benedict- eller Fehlinglösning, Clinitest). För bestämning av blod- och plasmasockernivåer hos patienter som står på cefuroximaxetil rekommenderas glukos-oxidas- eller hexokinasmetoder (se avsnitt 4.4). Användning av cefuroximaxetil kan följas av ett falskt positivt Coombs test. Detta kan interferera med genomförandet av korstester med blod (se avsnitt 4.8). Cefalosporin-antibiotika i höga doser bör ges med försiktighet till patienter som står på potenta diuretika, aminoglykosider eller amfotericin eftersom dessa kombinationer ökar risken för nefrotoxicitet. 4.6 Graviditet och amning

26 Graviditet Det finns inte tillräckliga data för användning av cefuroximaxetil under graviditet för att utvärdera dess eventuella oskadlighet. Hittills har djurtester inte påvisat bevis för oskadlighet. Cefuroxim passerar placenta. Cefuroximaxetil ska inte användas under graviditet såvida inte läkare anser det nödvändigt. Amning Cefuroxim utsöndras i små mängder i mänsklig bröstmjölk. Amning ska undvikas hos kvinnor som använder cefuroximaxetil. 4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner Inga studier har utförts på cefuroximaxetil avseende förmågan att framföra fordon och använda maskiner, några effekter förväntas emellertid inte. 4.8 Biverkningar Vanlig ( 1/100 till <1/10) Mindre vanlig ( 1/1.000 till <1/100) Sällsynt ( 1/ till <1/1.000) Mycket sällsynt (<1/10.000) Infektioner och infestationer: Sällsynt Pseudomembranös kolit Liksom med andra antibiotika kan långvarig användning leda till sekundära superinfektioner orsakade av icke-känsliga organismer, t.ex. Candida, Enterococci och Clostridium difficile (se avsnitt 4.4) Blodet och lymfsystemet: Sällsynt Minskad hemoglobinkoncentration, eosinofili, leukopeni, neutropeni och trombocytopeni Mycket sällsynt Hemolytisk anemi Immunsystemet: Vanlig Jarisch-Herxheimer reaktion efter cefuroximaxetil-behandling av Lyme-borrelios (se avsnitt 4-4). Sällsynt Serumsickness Mycket sällsynt Anafylax Centrala och perifera nervsystemet: Mindre vanlig Huvudvärk, yrsel Mycket sällsynt Rastlöshet, nervositet, förvirring Magtarmkanalen: Vanlig Diarré, illamående och kräkning. Frekvensen av diarré är relaterad till den givna dosen och kan gå upp till 10% med tabletter. Incidensen är t.o.m. högre (ca 13%) vid långvarig användning i 20 dagar vid tidig Lyme-borrelios.

27 Lever och gallvägar: Sällsynt Övergående ökningar av leverenzymvärden (ASAT, ALAT och LDH) och serumbilirubin. Mycket sällsynt Gulsot Hud och subkutan vävnad: Vanlig Hudutslag, urtikaria, pruritus. Mycket sällsynt Erythema multiforme, Stevens-Johnsons syndrom och toxisk epidermal nekrolys Njurar och urinvägar: Vanlig Ökade nivåer av kreatinin och urea i serum, särskilt hos patienter med nedsatt njurfunktion. Mindre vanlig Akut interstitiell nefrit. Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället: Sällsynt Läkemedelsfeber Undersökningar Användning av cefuroximaxetil kan följas av ett falskt positivt Coombs test. Detta kan interferera med genomförandet av korstester med blod (se avsnitt 4.5). 4.9 Överdosering Överdosering av cefalosporiner kan ge cerebral irritation vilket kan leda till kramper. Vid överdosering kan cefuroximserumhalterna minskas genom hemodialys och peritonealdialys. 5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER 5.1 Farmakodynamiska egenskaper Farmakoterapeutisk grupp: cefalosporiner och relaterade substanser, ATC-kod: J01DA06 Verkningssätt Cefuroximaxetil har sin in vivo baktericida effekt i moderbeståndsdelen cefuroxim. Alla cefalosporiner (Beta-laktam-antibiotika) hämmar cellväggsproduktion och är selektiva hämmare av peptidoglykansyntesen. Det initiala steget i läkemedlets verkan består i läkemedlets bindning till cellreceptorer, kallas penicillinbindande proteiner. Efter att ett beta-laktam-antibiotikum har bundits till dessa receptorer hämmas transpeptidationsreaktionen och peptidoglykansyntesen blockeras. Bakteriell lys blir det slutliga resultatet. Resistansmekanism Bakteriell resistans mot cefuroxim kan bero på en eller flera av följande mekanismer: - hydrolys genom beta-laktamer. Cefuroxim kan hydrolyseras effektivt genom vissa av de utökade spektra beta-laktamaserna (ESBL-er) och av det kromosomalt kodade (AmpC) enzymet som kan induceras eller stabiliseras hos vissa aerobiska gram-negativa bakteriestammar. - minskad affinitet för penicillin-bindande proteiner för cefuroxim - yttre membranogenomtränglighet, vilket begränsar tillgången av cefuroxim till penicillinbindande proteiner i gram-negativa organismer - läkemedelsflödespumpar

28 Meticillin-resistenta staphylococci (MRS) är resistenta mot alla idag tillgängliga beta-laktamantibiotika inklusive cefuroxim. Penicillin-resistenta Streptococcus pneumoniae är korsresistenta mot cefalosporiner som cefuroxim genom förändring av penicillinbindande proteiner. Beta-laktamasnegativa, ampicillin-resistenta (BLNAR) strängar at H. influenzae bör anses resistenta mot cefuroxim trots tydlig in vitro känslighet. Strängar av Enterobacteriaceae, särskilt Klebsiella spp. och Escherichia coli som producerar ESBL-er (utökat spektrum betalaktamas) kan vara kliniskt resistenta mot behandling med cefalosporiner trots tydlig in vitro känslighet och bör anses vara resistenta. Genombrott: Enligt NCCLS (National Committee on Clinical Laboratory Standards) för 2001 har följande genombrott definierats för cefuroximaxetil: Enterobacteriaceae: 4 µg/ml känslig, 32 µg/ml resistent Staphylococcus spp.: 4 µg/ml känslig, 32 µg/ml resistent Haemophilus spp.: 4 µg/ml känslig; 16 µg/ml resistent Streptococcus pneumoniae: 1 µg/ml känslig, 4 µg/ml resistent Streptococcus spp. förutom S. pneumoniae: Streptococc-isolat känsliga för penicillin (MIC 90 0,12 µg/ml) kan anses vara känsliga för cefuroxim. Känslighet: Prevalensen för resistens kan variera geografiskt och över tiden för utvalda stammar och lokal information avseende resistens är önskvärd, särskilt vid behandling av svåra infektioner. Vid behov ska expertråd sökas när den lokala prevalensen för resistans är sådan att användning av substansen för åtminstone vissa infektionstyper ifrågasätts. Vanligen känsliga stammar Aerober, Gram-positiva: Staphylococcus aureus (meticillin-känslig) Coagulas-negativa staphylococci (meticillin-känsliga) Streptococcus agalactiae Streptococcus pneumoniae Streptococcus pyogenes Aerober, Gram-negativa: Escherichia coli Haemophilus influenzae Klebsiella stammar Moraxella catarrhalis Proteus mirabilis Proteus rettgeri Anaerober, Peptococcus stammar Peptostreptococcus stammar Övriga organismer: Borrelia burgdorferi. Stammar där resistans kan vara ett problem Acinetobacter stammar Citrobacter stammar Enterobacter stammar Morganella morganii Resistenta