Södervidinge kyrkogård

Transkript

1 2007:17 Södervidinge kyrkogård Dokumentation, 2007 Lotta Eriksson Regionmuseet Kristianstad Landsantikvarien i Skåne

2

3 Rapport 2007:17 Södervidinge kyrkogård Dokumentation, 2007 Södervidinge socken, 1363 Kävlinge kommun Skåne län Lotta Eriksson

4 Regionmuseet Kristianstad Landsantikvarien i Skåne Kristianstad Box 134, Stora Torg Kristianstad Tel vx, Fax Lund Box 153, St Larsomr. Byggnad Lund Tel vx, Fax Regionmuseet Kristianstad / Landsantikvarien i Skåne Rapport 2007:17 ISSN Omslagsfoto: Detalj på biskop Vilhelm Faxes gravvård. Biet är en flitens symbol liksom det också symboliserar hopp, oskuld, odödlighet och uppståndelse. Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr

5 SÖDERVIDINGE KYRKOGÅRD Innehåll Inledning...5 Södervidinge kyrkogård...6 Södervidinge...6 Södervidinge socken...6 Kyrkan...7 Kyrkogårdens historia...8 Beskrivning av kyrkogården...11 Omgärdning och grindar...11 Kvarter och gångar...12 Vegetation...13 Gravplatser...15 Gravvårdar...16 Kulturhistorisk värdering...19 Förslag till åtgärder...20 Gamla kyrkogården...20 Nya kyrkogården...20 Allmänt...21 Kriterier för bevarande av gravvårdar och gravplatser...22 Lagstiftning och nationella mål...22 Underhåll av gravvårdar...25 Lagning och ytbearbetning av gravvårdar och omgärdningar av sten...25 Lagning och ytbehandling av gravvårdar och omgärdningar av järn...27 Litteratur och andra källor...28 Arkiv...28 Litteratur...28 Litteraturtips...28 Bilagor...30 Bilaga 1: Gravkarta...30 Bilaga 2: Flygfoto...31 Bilaga 3: Flygfoto...32 Bilaga 4: Plan över Södervidinge kyrka...33 Bilaga 5: Planteringskarta över Södervidinge nya kyrkogård...34

6 Skånekartan med Kävlinge kommun markerad. Fastighetskartan, blad 2C8g, med Södervidinge kyrka och kyrkogård markerade.

7 Inledning Dokumentationen av Södervidinge kyrkogård är utförd av Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne på uppdrag av Kävlinge församling. Fältarbetet gjordes i april 2007 med efterföljande rapportskrivning i direkt anslutning till detta. Dokumentationen består i detta skede av en genomgång av kyrkogården som helhet och kan enligt Regionmuseets förslag på åtgärder fördjupas med en inventering av ett urval kulturhistoriskt värdefulla gravvårdar/gravplatser. I denna etapp har dock en bedömning av det kulturhistoriska värdet gjorts på ca 650 gravvårdar på samtliga kyrkogårdar i Kävlinge församling då dessa pekats ut som en risk ur arbetsmiljösynpunkt. På Södervidinge handlade det om 25 gravvårdar som bedömdes som omedelbara risker och därmed skulle åtgärdas omgående och 9 gravvårdar med brister, dock ej akuta. I de fall som ovannämnda gravvårdar tillmäts ett kulturhistoriskt värde enligt de kriterier som anges på sidan 23 har gravplatsen och gravvården dokumenterats på särskild blankett. För att klargöra vad som är av kulturhistoriskt värde på Södervidinge kyrkogård har studier gjorts av historiska källor så som kartor och arkivmaterial i både pastoratets eget arkiv och Regionmuseets arkiv. Dessa arkivstudier har sedan kompletterats med en dokumentation av kyrkogårdens gravplatser, gravvårdar, växtlighet, murar, grindar och gångsystem för att skapa en sammanvägd bild av de kulturhistoriska värdena. För bevarandet av dessa värden föreslår Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne slutligen ett antal åtgärder. 5

8 Södervidinge kyrkogård Södervidinge Södervidinge ligger i ett öppet kuperat jordbrukslandskap strax utanför Kävlinge. Kyrkan och kyrkogården är belägen inom fornlämning Södervidinge 27:1 som utgörs av den historiska bytomtens utsträckning innan utskiftningen. Andra fornlämningar i anslutning till kyrkan och kyrkbyn är bl a två högar från bronseller järnålder, den ena av dessa känd under namnet Banhög eller Bånghög. Även lämningar efter stenåldersboplatser har påträffats vilket visar på en lång bruknings- och bosättningskontinuitet. Kyrkan är idag belägen i byns västra utkant då den modernare bebyggelsen lokaliserats till stationshuset och järnvägen med bansträckningen Malmö - Billesholm i öster. Förutom kyrkan med omkringliggande kyrkogård finns den gamla sockenstugan och prästgården med nuvarande huvudbyggnad från 1921 bevarade, den senare dock ej längre i församlingens ägo. Under bilagor längst bak i denna rapport återfinns två flygfotografier av kyrkan och kyrkogården med den närmaste omgivningen. Södervidinge socken Socknen har namn efter kyrkbyn Södervidinge. Namnet skrivs 1368 Synderhwidenge. Tolkningen av namnet är att det häfför ur ett äldre namn Söderviting där färgadjektivet hänsyftar till växtligheten på platsen, ängsull och liknande. Sockennamnet ändrades genom Kungl. Maj:ts brev 22/ från Söderhviddinge till Södervidinge. Jordeboken 1662 tar upp sex hela och ett halvt kronohemman, två halva kyrkohemman, fyra hela kanikhemman samt ett helt och ett halvt utsocknes frälsehemman. I J Lorentz Gillbergs Historisk, oekonomisk och geographisk beskrifning öfwer MalmöHuslähn uti hertigdömmet Skåne utgiven 1765 anges att Södervidinge socken och by har 3 3/8 kronohemman, 1 kyrkohemman (Lunds domf.), 1 prästgård, 1 utsocknes frälsehemman (Skarhult) samt 15 gatehus. Förutom kyrkbyn fanns Särslövs by med ¼ kronohemman, 5/8 skattehemman, 2/3 kyrkohemman (Lunds domf.) samt 2 gatehus. Folkmängden i socknen var för åren 1805, 1904 och 1977 följande 374 inv., 565 inv. och 341 inv. Södervidinge bildade åtminstone sedan 1570 då det omnämns i Lunds stifts landebok pastorat med Annelöv. De sammanslogs genom Kgl. Brev 1924, 1927 och 1929 med Norrvidinge och Dagstorps pastorat till Södervidinge, Annelövs, Norrvidinge och Dagstorps församlingars pastorat. 6

9 Södervidinge kyrka, invigd 1870, sedd ifrån söder. Kyrkan Den nuvarande kyrkan i Södervidinge invigdes 1870 och ersatte då en medeltida kyrka av romansk ursprung. Den gamla kyrkan hade rektangulärt långhus, lägre och smalare kor och i öster en halvrund absid, ett västtorn hade påbörjats men aldrig fullbordats. En fristående klockstapel belägen direkt söder om kyrkan revs samtidigt som denna. Den nya kyrkan är uppförd i nyromansk stil med delvis återvunnet murverksmaterial från den rivna medeltidskyrkan. Fasaderna är vitputsade med kontrastrande portal- och fönsteromfattningar i rött. Dekor i form av blinderingar samt rundbågsfris och lisener profilerade i puts. 7

10 Utsnitt ur Laga delningskarta över Södervidinge från Lantmäteriets arkiv. Den kringbyggda gården med littera 7 direkt söder om kyrkan är prästgården. Kyrkogårdens historia Den äldsta bevarade kartan över Södervidinge är en laga delningskarta från Kartan visar tydligt kyrkans belägenhet en bit nordväst om själva bybebyggelsen. På kyrkogården framträder förutom kyrkan även en annan byggnad, troligen en klockstapel placerad direkt söder om koret. Kyrkogården är kvadratisk och omgiven av någon sorts avgränsning. Direkt öster om kyrkogården finns en mindre byggnad markerad liksom norr om kyrkan där en långsmal byggnad återfinns, skulle eventuellt kunna vara kyrkstallar. Prästgården, en kringbygd gård är belägen direkt söder om kyrkan och vägen mot Dagstorp och Stora Harrie. Prästgårdsjorden omgav kyrkogårdens västra och delvis även den norra sidan. Nästa karta som upprättas över socknen och byn är enskifteskartan från Kyrkogårdens storlek och form överensstämmer väl med den tidigare kartan. På enskifteskartan anges dock bara kyrkogårdens konturer, kyrkan och den eventuella klockstapeln finns inte markerade. På enskifteskartan har också de byggnader som tidigare var belägna direkt norr och öster om kyrkogården försvunnit och en kringbyggd gård istället flyttats till läget norr om kyrkan. På den häradsekonomiska kartan från så återges kyrkogården med samma storlek som på de äldre kartorna. Förutom kyrkan är skolhuset direkt öster om kyrkan angivet samt kyrkoherdebostaden söder om kyrkogården. 8

11 Äldre fotografi i ATA på Södervidinge kyrka. Observera de relativt klena träden i kyrkogårdens trädkrans samt den öppenhet som rådde på kyrkogården. Inga större/högre enskilda planteringar fanns. I kyrkoherdens embetsberättelse avgiven vid prostvisitation i Söderhviddinge och Annelövs församling 1864 anges det att klockstapeln reparerats året innan. Vidare skrivs det om kyrkogården: Kyrkogårdarna begagnas såsom begrafningsplatser och äro för ändamålet lämpliga, dock tarfva de snart någon utvidgning, hvilket kan ske i Söderhvidinge genom att från prestgården få inlösa den mellan ringmurens östra sida och skoljordens belägna tomt. De (författarens anm. kyrkogårdarna) äro fördelade efter socknarnas hemmanstal. De årliga dödsfallen hafva i medeltal varit i Söderhviddinge 17. Inom socknarna finnes inga enskilde begrafningsställen. Kring kyrkorna finns trädplantering. Nästa prostvisitation sker 1868 och inför den skrivs följande om kyrkogården i kyrkoherdens embetsberättelse: 1866 sker reparation av klockstapel och klockor. Kyrkogårdarne är fördelade mellan de olika numren och har hvarje nummer sin gravplats och nästan hela norra delen av densamma gemensam för husmän, torpare och andra inom socknen boende personer. Kantorn eller ringaren utvisar grafställen. I Söderhviddinge uppgå grafplatserna till 31. I visitationshandlingarna påpekar visitator att de föreskrifter som avgivits redan vid föregående visitationstillfälle rörande ombyggnad av Södervidinge kyrka och utvidgande av därvarande kyrkogård ej följts och att bristerna därpå är desamma som vid föregående tillfälle. Särskilt nämns den gamla klockstapeln och ringmuren som bristfälliga. Ringmuren omkring kyrkan företedde en nära ruskig anblick, anmodades kyrkans sysslomän att ofördröjsamt draga försorg om dess försättning i ett mindre vanprydligt skick, hvilket tycktes kunna ske med ganska ringa kostnader. 9

12 1878 sker nästa prostvisitation och då beskrivs däremot kyrkogården som rymlig och försedd med prydliga hagtornshäckar och en del gamla träd. Gravplatserna anges vara omkring 1000 stycken. Troligen har arbeten på kyrkogården vidtagits i samband med att kyrkan nybyggs år 1870 däremot verkar ingen direkt utvidgning skett om man jämför kartmaterialet. Senare ämbetsberättelser ger en likvärdig bild av kyrkogården som prydlig, antalet gravplatser varierar dock och vad som egentligen avses med dessa siffror är inte helt entydigt upprättas en arbetsbeskrivning för utvidgning av Södervidinge kyrkogård av länsarkitekt Nils Blanck. I anslutning till denna upprättas även en beskrivning över plantering och anläggningen av kyrkogården av länsträdgårdsmästare L J Lenné. Utvidgningen förläggs väster om den befintliga kyrkogården och omgärdas i söder av en gråstensmur och på de övriga två sidorna, mot väster och norr, av järntrådsstängsel. På samtliga tre sidor planteras även en rödbokshäck. I den södra muren föreslås även ett grindparti med murade grindstolpar och dubbelgrind av smidesjärn. Ytterligare en enkel grind placeras på norra sidan av utvidgningen. Gravkvarteren besås med gräs och indelas i mån av behov. Gravplatserna inhägnas liksom de på gamla delen av kyrkogården med buxbomshäck och gångarna belägges med grus. I beskrivningen föreslås av bestämmelser angående gravvårdarnas höjd utfärdas så att ej för höga gravvårdar skall komma till användning. Förutom rödbokplantorna i häcken föreslås följande växtmaterial: avenbok för häckar, pyramidekar, stamformiga lindar, björkar för skyddsplantering, blomsterbuskar i form av gullregn, syrén, snöboll, forsythia, weigelis, spirea, liguster, rosenribs och japansk kvitten. Utvidgningen av kyrkogården invigs den 30 september

13 T. v: Huvudingångens grindparti med gjutjärnsgrindar och stolpar i nygotisk stil. Huvudgångens mittparti upp till kyrkans sydportal är stensatt, övriga gångar belagda med singel. T. h: Muren kring gamla kyrkogården är avtäckt med kalkstensplattor fogade med grovt cementhaltigt bruk. Beskrivning av kyrkogården Kyrkogården som ligger på norra sidan utav byvägen utgör en typisk 1800-tals kyrkogård med senare utvidgning i väster. Den gamla delen av kyrkogården har en rektangulär plan med kyrkan placerad i mitten. Den omgärdas av en naturstensmur, samt spår efter en tidigare trädkrans. Den utvidgade delen av kyrkogården har en nästintill rombisk planform omgärdad av häck, mot gatan även en kallmurad naturstensmur. Innanför häcken en trädkrans. En mindre förrådsbyggnad av trä finns i norr, precis i övergången mellan den gamla och nya kyrkogården. Omgärdning och grindar Den gamla kyrkogården omgärdas på samtliga sidor av en stödmur, i söder mot gatan är muren fogad i övrigt endast murad som kallmur. Insidan av muren är putsad med grovt cementhaltigt bruk och ovansidan täckt av huggna kalkstensplattor fogade med samma bruk som på insidan av muren. Innanför muren finns på den södra sidan spår i form av 13 stubbar efter en tidigare trädkrans, enligt vaktmästaren utgjord av lönnar. På norra sidan står fortfarande två träd kvar, en lönn och en hästkastanj, och spår i form av stubbar finns efter ytterligare 2 träd. Kyrkoherden har vid besök tillsammans med Regionmuseet lämnat besked att nya träd skall planteras. Anledningen till att träden tagits bort är att de drabbats av röta p g a ovarsam beskärning. Träden har på den södra sidan stått med relativt täta och jämna avstånd medan de på norra sidan redan under äldre tid blivit utglesade. Mellan gamla och nya kyrkan är en höjdskillnad med en murad trappa med smidesräcken placerad i norra delen av stödmuren mellan de två kyrkogårdsdelarna som enda förbindelselänk. 11

14 T. v: Grindparti till nya kyrkogården med murade och putsade grindstolpar och smidesjärnsgrindar. T. h: Murad trappa med smidesjärnsräcke mellan gamla och nya kyrkogården. Den nya kyrkogården i väster omgärdas på tre sidor av en häck av naverlönn, i söder även av en kallmurad naturstensmur. Innanför muren löper en trädkrans med på jämna avstånd planterade lindar. Mellan gamla och nya kyrkogården är en På den gamla kyrkogården finns två grindpartier, båda placerade i den södra muren mot vägen. Huvudingången är placerad mitt för kyrkans sydportal och utgörs av en centrerad dubbelgrind med på var sida placerade enkelgrindar. Grindar och grindstolpar är utförda av gjutjärn i nygotisk stil. Den andra grinden är placerad i sydöstra hörnet och består av en enkelgrind av smidesjärn med stående ribbor och enkel dekor och grindstolpar av svartmålad järn. På var sida om grinden finns lägre i sten huggna grindstolpar troligen hörande till en äldre grindutformning. Nya kyrkogården har ett grindparti i söder, i direkt anslutning till stödmuren mot gamla kyrkogården. Grinden är en dubbelgrind med tvådelade grindblad av svartmålat smidesjärn. Stående ribbor och enkel dekor liknande den på grinden i gamla kyrkogårdens sydöstra hörn. Kraftiga murade grindstolpar putsade med stänkputs, avtäckning av kalksten och krönta av varsitt latinskt kors av svartmålat smidesjärn. Spår efter ytterligare ett grindparti finns i form av en grindstolpe direkt intill verktygsboden på norra sidan av nya kyrkogården. Kvarter och gångar Gamla kyrkogården kan idag sägas vara uppdelade i fem kvarter plus de linjer/remsor, delvis utnyttjade för gravplatser, som löper utmed kyrkogårdens kanter. På kyrkans södra sida finns två närmast lika stora kvarter åtskilda åt av gången mellan kyrkogårdens huvudingång och kyrkans sydportal. På norra sidan motsvaras dessa två kvarter av tre med varierande storlek. Kyrkans rundade korparti har delvis format gravkvarterens utseende, se flygfoto 2 under bilagor. Södra sidans kvarter är huvudsakligen belagda med singel förutom kantremsan innanför muren som besåtts med gräs och omgärdningarna till de där belägna gravplatserna tagits bort. 12

15 Norra sidans kvarter är huvudsakligen besådda med gräs, singeltäckta ytor finns framförallt i de östra och västra delarna samt efter den norra sidan. Den nya kyrkogården är endast delvis utlagd i gravkvarter. Kvarteren är utformade som långsträckta rader parallellt med stödmuren mot den gamla kyrkogården uppdelade med en mittgång i vars linje den stora solitärlönnen står. De utlagda kvarteren är belagda med singel resterande mark väster därom gräsbesådd. Förutom de ovannämnda gångarna så löper en gång runt omkring kyrkobyggnaden med en något större öppen plan framför tornet i väster. Ytterligare en gång löper runt kyrkogården mellan kvarteren och de yttre kantremsorna. I gamla kyrkogårdens nordvästra hörn finns en singeltäckt plan invid trappan mellan de två kyrkogårdsdelarna. Samtliga gångar på kyrkogården är belagda med singel. Vegetation På gamla kyrkogården finns ingen annan vegetation i form av allmänna rabatter, alléer eller andra planteringar förutom de två kvarstående träden, en lönn och en hästkastanj, på norra sidan. Någon datering för när dessa träd planterats i trädkransen finns inte angiven i arkivhandlingarna men utifrån storlekarna, framförallt diametern på stammen samt höjden, så är de åtminstone år gamla och troligen planterade strax efter prostvisitationen 1878, se ovan. Det viktigaste vegetativa inslaget utgörs av buxbomshäckarna kring gravkvarteren och de flesta gravplatserna. Många gravplatser har dessutom buxbom planterad i rabattkanter, ytterligare ett par har formklippta buxbomsplantor. Många utav gravplatserna hyser någon form av plantering, många dock i form av annueller varierande efter årstid. Vid dokumentationstillfället i mitten av mars dominerade penséer och lökväxter i form av påsk- och pingstlilja, pärlhyacinter, hyacinter, krokus och tulpaner. De mest dominerande inslagen utgörs av de städsegröna växterna. De är ofta planterade parvis på vardera sidan av gravvården/gravvårdarna. I några enstaka fall är de formklippta. Vanligast är idegran, en, tuja men även andra sorter som gran, cypress och japansk dvärgcypress förekommer. De flesta arter är relativt låga och förhållandevis nyplanterade, medan ett par exemplar fått växa sig alltför stora och utgör dominerande inslag, det gäller framförallt i kvarteret direkt öster om kyrkan samt i kvarteren i väster och sydväst. Andra förekommande växter på de enskilda gravplatserna är alltifrån ett sorgeträd i form av hängvide, buskar bl a mahonia, lagerhägg, järnek, rosor och rhododendron, samt lågväxande arter som olika sorters ljung, murgröna och vintergröna. 13

16 Överst t. v: De två kvarvarande träden på gamla kyrkogårdens norra sida, det ena en lönn och det andra en hästkastanj. Överst t. h: Landtbrukaren N P Nilssons gravplats på gamla kyrkogårdens södra sida är omgärdad av järnkedja med av buxbomshäckar inramade planteringsytor och på var sida om gravvården planterade enar. Nederst t.v: Vy över gravkvarter på nya kyrkogården visandes exempel på städsegröna växter som fått växa sig alltför dominerande i förhållande till rygghäckarna. Nederst t. h: Exempel på gravplats på nya kyrkogården med mycket riklig vegetation. Nya kyrkogården har förutom lindarna i trädkransen gemensamma buskplanteringar utmed yttersidorna av kyrkogården med bl a rosenribs, snöbollsbuske, spirea (troligen bukettspirea), forsythia och kvitten, allt i enlighet med 1932 planteringsförslag. Förutom dessa planteringar så utgör även här buxbomshäckarna kring gravkvarter och gravplatser det dominerande inslaget. Mellan raderna med gravplatser är meterhöga rygghäckar av avenbok. Ungefär mitt på den nya kyrkogården står ett solitärträd i form av ytterligare en lind. De flesta gravplatserna på nya kyrkogården hyser någon form av plantering, ofta i en stenomgärdad planteringsyta framför gravvården. Liksom på gamla kyrkogården så dominerade inslaget av lökväxter och penséer vid dokumentationstillfället. I övrigt är det stora drag samma arter som förekommer här som på den gamla delen. En handfull gravplatser har städsegröna växter, framförallt tuja och idegran, även sockertoppsgran förekommer. Flera av dessa buskar har fått växa sig alltför stora och bryter markant mot tanken med och rytmen i de av rygghäckar avgränsade gravkvarteren. 14

17 T. v: Buxbomsomgärdade gravplatser på gamla kyrkogårdens östra del. T. h: Utmed gången upp till kyrkans sydportal finns en handfull garvplatser omgärdade av stenramar. Gravplatser Vid en genomgång på plats så kunde 185 gravplatser med någon form av omgärdning identifieras. Av dessa fanns 45 på nya kyrkogården och 140 på gamla kyrkogården. Samtliga 45 gravplatser på nya kyrkogården omgärdas av buxbomshäckar och ytterligare 117 stycken på gamla kyrkogården har denna typ av omgärdning. Andra former av omgärdningar är stenramar förekommande på 12 gravplatser, järnstaket på 10 gravplatser och järnkedja på 1 gravplats. Av dessa gravplatser är totalt 30 stycken tomma, d v s återlämnade och gravvården borttagen, de flesta av dessa platser återfinns på den gamla delen av kyrkogården, endast 4 stycken på nya delen. De flesta gravplatser med omgärdning är täckta med singel. Storleken på gravplatserna varierar mycket, alltifrån enkelbegravningar till platser med uppemot 5-6 begravningar. De gravplatser som hyser gravvårdar har mellan 1 och 4 vårdar. På hela kyrkogården finns det 27 gravplatser med fler än en gravvård, de allra flesta av dessa har två vårdar. Gravplatserna med stenram är företrädesvis placerade på västra sidan av huvudgången upp mot kyrkans sydportal samt utefter norra sidan av gamla kyrkogården. Alla ramarna är utförda i huggen grå granit, en del visar spår efter överbyggnader i form av staket eller liknande. Järnstaketen skiljer sig betydligt mera åt i utformningen än stenramarna. Det är något fler smidesjärnsstaket än gjutjärnsstaket men båda typerna finns representerade. Alla staketen förutom ett uppvisar spår efter svart bemålning, det sista är målat i silverkulör. Ett utav staketen är infästat i hörnstolpar av huggen grå granit och gravvården utgör den bakre ramen på gravplatsen. De flesta gravplatserna med staket är belägna på gamla kyrkogårdens västra del och utmed den norra sidan. Gravplatsen med järnstaket är belägen mitt på gamla kyrkogårdens sydvästra kvarter. Järnkedjan är hängande mellan pollare av grovhuggen grå granit. 15

18 T. v: En av de rikligast utformade gravplatserna på gamla kyrkogården. Gravplatsen som är relativt ung har nytillverkat järnsteket, bänk av polerad svart granit och artrika planetringar omgärdade av buxbomshäck. T. h: Gravplatser utan omgärdning på gamla kyrkogårdens nordöstra sida. Andra former av utsmyckning än gravvårdarna, omgärdningarna, singeln och växtligheten återfinns egentligen endast på två av gravplatserna och då i form av i sten huggna sittbänkar. Förutom gravplatserna med omgärdning finns det ett antal gravar med gravvårdar, såväl yngre som äldre, utan yttre avgränsning. De äldre av dessa har troligen tidigare haft någon typ av omgärdning medan de nya är planerade utan omgärdning. De flesta av dessa gravar återfinns på den gamla kyrkogårdens gräsbesådda ytor, dels i söder och dels i norr. Gravvårdar Variationen på gravvårdarnas utformning är inte alltför stor, de allra flesta vårdarna är utförda av grå, svart eller röd granit. Endast tre gravvårdar av kalksten, fyra av konststen, en i sandsten och ytterligare ett par gjutna i cement finns utöver dessa. Tack vare att det sena 1800-talets och tidiga 1900-talets gravvårdar var relativt varierande vad gäller storlek, utformning, behuggning och dekor så finns en viss variation. På 1940-talet kommer den stora vågen av fabrikstillverkade gravvårdar i lågt format med högpolerad yta och även de mycket enkla liggande/lutande vårdarna som dominerar materialet på Södervidinge kyrkogård. Totalt finns den 221 gravvårdar på hela kyrkogården undantaget de två gravhällarna placerade invid tornets norra sida. 34 av dessa gravvårdar är placerade på gravplatser utan omgärdning. Majoriteten av vårdarna är av stående typ, endast 33 är lutande eller liggande. De senare är huvudsakligen placerade på gravplatser med fler än en gravvård. 16

19 Ovan och t. v: Två exempel på för Skåne karakteristiska kalkstensvårdar. Båda dessa återfinns i sydvästra kvarteret på gamla kyrkogården. Bland det äldre materialet återfinns tre gravvårdar av kalksten i en för Skåne karakteristisk utformning. De två bäst bevarade vårdarna har svängt krönparti och rakt liv med huggen dekor i form av pelare uppbärandes krönpartiet. I mittpartiet framträder ett ovalt inskriptionsfält mot den i övrigt nedhuggna ytan. Riklig dekor i såväl krönparti som övriga ytor. I överkant finns försänkta hål där tidigare dekorationer i form av klot och kors på järnstänger suttit nedstuckna. Den tredje vården som är i mycket dåligt skick har vinklat krön och en enklare dekor än de övriga två. På framförallt den västra halvan av gamla kyrkogården samt utefter den norra och södra sidan finns ett antal äldre gravvårdar med större mått än på övriga kyrkogården. De flesta av dessa har uppåt avsmalnande liv och rakt eller stickbågigt krön samt en markerad sockel, ibland i två delar. Av de för tiden kring sekelskiftet vanliga gravvårdstyperna med antikiserande/historiserande formspråk finns endast ett fåtal representanter, en handfull obeliskformade, en avbruten pelare och ett kors. Vanligare är de i nationalromantisk anda formgivna vårdarna med grovhuggen yta eller dekor och stort format. Dekoren på de äldre granitvårdarna är ofta slipad i form av bl a latinska kors, blomsterslingor, sädesax, stjärnor, draperier och meanderslingor. Till de äldre vårdarna hör även de i konststen och gjuten cement formgivna gravvårdarna. Konststensvårdarna har ett naturalistiskt utseende som närmast liknar stelnad lava. De gjutna gravvårdarna har en större variation i utformning men gemensamt för alla av dom är att de har eller har haft någon form av dekor i annat material, antingen vit marmor eller biscuitmedaljonger, de senare oftast med motiv av Thorvaldsen. 17

20 Överst: Tre exempel på gravvårdar från 1800-talet förekommande på den gamla kyrkogården. T. v: En gravvård i s k konststen med naturalistisk utformning. Mitten: Gravvård gjuten av cement med inskriptionsplatta av vit marmor och lagerkrans av s k biscuit. T. h: Biskop Vilhelm Faxes gravvård med rik symbolisk dekor. Nedan t. v: Gravplats med två gravvårdar av polerad svart granit, den ena stående och den andre liggande, båda vårdarna från 1900-talets andra hälft. Nedan t. h: Stående gravvård av svart granit med varierande blästrad och polerad yta. Ytterligare dekoration i form av två huggna klot på var sida. En unik gravvård är den i sandsten rest över biskop Vilhelm Faxe. Typen är relativt vanligt förekommande under det sena 1800-talet med spetsbågigt krön och masverksimiterande dekor. På Faxes gravvård har dekoren kompletterats med en bikupa med bin symboliserande flitighet, hops, oskuld, odödlighet och uppståndelse och på sockeln ett liggande kors, biskopskräklan och mitran. Övriga gravvårdar på såväl gamla som nya kyrkogården utgörs av varierade teman på den låga fabrikstillverkade granitvården. De enklaste vårdarna utförda i rektangulär form med eller utan sockel, andra med svängt, vinklat eller utkragat krönparti. Även vårdar med rikare utformning finns i denna grupp, bl a med flankerande, fristående pelare uppbärandes krönpartiet, huggna och slipade klot samt kröndekorationer i form av kors och duvor. De slipade och huggna dekorationerna är mer varierade på de yngre gravvårdarna där även många icke-kristna motiv förekommer, t ex skogsmotiv. Förgylld dekor förekommer i stort sett endast på denna grupp av gravvårdar. 18

21 Kulturhistorisk värdering Södervidinge kyrkby är en samlad miljö med kyrka och kyrkogård i centrum och där intill liggande sockenstuga och prästgård. Den historiska kontinuiteten på platsen är bevarad i och med att den gamla kyrkplatsen behölls vid uppförandet av den nya kyrkan på 1870-talet. Om denna kontinuitet vittnar ett par av kyrkogårdens gravvårdar som är äldre än den nuvarande kyrkan. Södervidinge kyrkogård är tidstypisk för den skånska landsbygden där den äldre delen kring kyrkobyggnaden är präglad av det sena 1800-talets kyrkogårdsideal och den nyare delen tillkommen under 1900-talets först hälft endast delvis är utnyttjad och utlagd i gravkvarter, vilket är en följd av socknens sjunkande befolkningsunderlag. Den strikta kvartersindelningen från 1800-talets senare hälft är i stort fortfarande avläsbar på den gamla kyrkogården även om den en gång så välordnade strukturen upplösts på framförallt den norra sidan av kyrkogården. Spår av socknens sociala stratifiering kan utläsas genom gravplatsernas och gravvårdarnas storlek och gestaltning. På en äldre gravkarta kan man tydligt se att gravplatserna på kyrkogårdens södra sida är mindre än de på den norra sidan samt utefter kyrkogårdens kanter. Det är också på de senare platserna som anordningar såsom stenramar och järnstaket finns bevarade. Den nya kyrkogårdens utformning med gravplatser i strikta linjer förstärkta genom användandet av rygghäckar är en tydlig representant mellankrigstidens kyrkogårdsideal, en direkt reaktion mot den föregående periodens kyrkogårdar med överdådigt och individualistiskt utformade gravplatser och gravvårdar. Trots att endast delar av den nya kyrkogården blivit utlagd i gravkvarter kan den symmetriska grundtanken med lågmälda klassiserande förtecken tydligt skönjas. Gravplatsernas storlek återspeglar en förändring i gravskick då kremeringen som gravskick slagit igenom i början av 1900-talet. Till det enhetliga utseendet bidrar även de fabrikstillverkade gravvårdarna vilka underordnar sig rygghäckarnas höjd. Samtliga gravplatser och gravvårdar är representanter för sin tillkomsttid och besitter därmed ett kulturhistoriskt värde. Ett trettiotal av dessa gravplatser/gravvårdar anses ha så högt kulturhistoriskt värde enligt kriterierna på sidan 23 att de bör dokumenteras och föras in i kyrkans inventarieförteckning. 19

22 Förslag till åtgärder Gamla kyrkogården Omgärdningen av naturstensmur, delvis fogad och delvis kallmur, bör bevaras. Mursträckningen i norr och öster bör få en översyn och eventuellt utfallna stenar läggas till rätta. Den norra sidan är mycket öppen mot omkringliggande mark som författaren antar ägs av församlingen. För att upplevelsen av kyrkogårdens norra sida inte skall uppfattas negativt som baksida bör stor vikt läggas vid att hålla även marken utanför själva kyrkogården i prydligt skick. Grindpartiet av gjutjärn vid huvudingången i söder hör samman med kyrkan och kyrkogårdens gestaltning från det sena 1800-talet och bör bevaras. Trycket till den västra sidogrinden saknas och bör kompletteras. De borttagna träden i trädkransen på kyrkogårdens södra sida bör snarast ersättas med träd av samma art. Placeringen av träden bör i stort vara desamma, en mindre justering i avståndet till muren kan tänkas för att skona densamma. Komplettering av trädkransen i norr bör även det övervägas för att skapa en sammanhållande och avskärmande trädlinje även på denna sida. Placering och val av trädart bör diskuteras med länsstyrelsen. Nya kyrkogården Den nya kyrkogården är utlagd efter ett förslag av länsarkitekt Nils Blanck och länsträdgårdsmästare L J Lenné upprättat Kyrkogårdens utformning och den partiella utläggningen av gravplatser efter behov följer förslaget i de allra flesta avseenden. Då behovet av nya gravplatser är relativt lite enligt uppgifter från kyrkoherden så skulle den ännu inte utnyttjade ytan kunna vara lämplig för eventuell framtida anläggande av minneslund, askurnlund o dyl. Utformningen av dessa bör dock anpassas och underordnas den ursprungliga planen. Kyrkogårdens omgärdning med kallmur, häck och trädkrans bör behållas, och vid eventuell komplettering eller återplantering bör samma växtmaterial och placering användas. Samtliga idag utlagda gravplatser bör bevaras med buxbomshäckar och singelbeläggning. Vid utläggning av ytterligare gravkvarter bör samma utformning som de idag befintliga gravkvarteren, d v s med buxbomskantade gravplatser och rygghäckar av avenbok, användas. Riktlinjer för utformning av gravvårdar och vegetation bör utformas. Dessa riktlinjer bör innehålla godkända mått för gravvårdarna då dessa ej bör överskrida rygghäckarnas höjd. Även rekommendationer beträffande växtval bör finnas då vissa växtarter har en tendens att växa sig alltför stora för de relativt små gravplatserna. Gravplatsernas vegetation bör ej överskrida rygghäckarnas höjd då dessa utgör de sammanhållande linjerna i gravkvarteren. 20

23 Allmänt Gångarnas utbredning och beläggning av singel bibehålles och vid eventuell utläggning av ytterligare gångar på nya kyrkogården bör den ursprungliga planen ligga till grund för dessas utbredning. Samtliga kvarvarande omgärdningar i form av buxbomshäckar, stenramar eller järnstaket/-kedjor bevaras. Vid behov repareras dessa efter nedanstående råd. Singeltäckningen bevaras och eventuella gräsbevuxna inramningar återställs med singel. Återlämnade gravanordningar bevaras företrädesvis på ursprunglig plats och vårdas för framtiden som miljöskapare och tidsdokument, för att förhoppningsvis åter tagas i bruk. För redan borttagna gravvårdar anordnas en värdig, långsiktig uppställningsplats som medger fortsatt bevarande även av dessa. Gravvårdarna bör resas upp då de far mer illa av en liggande placering. En yta som eventuellt skulle vara lämplig för uppställning av borttagna gravvårdar är den gräsbesådda ytan i gamla kyrkogårdens sydöstra del. Planteringarna på gravplatserna bör i möjligaste mån bibehållas och vårdas. Regionmuseet föreslår att ett trettiotal kulturhistoriskt värdefulla gravplatser/gravvårdar dokumenteras och förs in i kyrkans inventarieförteckning. 21

24 Kriterier för bevarande av gravvårdar och gravplatser Följande kriterier har legat till grund för den kulturhistoriska bedömningen av gravvårdar och gravplatser på kyrkogården. En gravvård eller gravplats kan vara kulturhistoriskt värdefull enligt flera kriterier. I dokumentationen anges vilka kulturhistoriska värderingar som gäller för respektive gravvård och gravplats enligt följande numrering: 1. Gravvårdar som uppvisar tidstypiska drag. 2. Gravvårdar som har lokal prägel. 3. Gravvårdar som är unika. 4. Gravvårdar över personer som haft speciell anknytning till socknen. 5. Gravvårdar över personer med ett yrke som är specifikt för bygden. 6. Gravplatser med kulturhistoriskt värdefull vegetation eller omgärdning. Lagstiftning och nationella mål Södervidinge kyrkogård är anlagd före 1940 och faller därmed under Kulturminneslagen, KML 4 kap.13 (SFS 1988:950). Det innebär att länsstyrelsens tillstånd krävs för att: - utvidga eller på annat sätt väsentligt ändra begravningsplatsen - uppföra ny byggnad eller fast anordning - riva eller väsentligt förändra byggnad eller fast anordning Utöver detta gäller generellt för samtliga begravningsplatser att: I vården av en begravningsplats skall dess betydelse som en del av vår kulturmiljö beaktas. Begravningsplatserna skall vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas eller förvanskas (KML 4 kap. 11 ). Det kan vara svårt att bedöma vad som kan klassas som väsentlig förändring av en kyrkogård. Det kan till exempel vara: - Större förändringar av kvartersindelning, hägnader och gångsystem - Borttagning eller omläggning av kyrkogårdsmur - Ändring av vegetationens arkitektoniska eller rumsskapande karaktär 22

25 Det kan även vara mindre förändringar som inte i sig självt kan klassas som väsentliga, men som har stor betydelse för helhetsverkan om de upprepas gång på gång. Sådana förändringar kan vara: - Borttagande av grustäckta gravplatser och igensåning med gräs - Borttagande av järnstaket och gravramar - Övergivna och återtagna gravvårdars utplånande - Fällning av träd Ifall man är tveksam om en ändring eller ett tillskott är tillståndspliktigt eller ej, så bör man ringa till länsstyrelsen och prata med en handläggare för kyrkogårdsfrågor, länsstyrelsen har nämligen tolkningsföreträde i frågan. Vill man veta mer om tillståndsprövning så har länsstyrelsen i Skåne skickat ut en skrift till samtliga församlingar med titeln Kyrkliga kulturminnen vägledning för tillståndsprövning. Den kan även beställas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsen brukar snabbt kunna svara på frågor och komma med idéer om hur förändringar kan göras för att anpassas till den befintliga kyrkogården. Regelbunden kontakt med länsstyrelsen kan också korta ner handläggningstiderna och underhandsbesked kan ges vilket underlättar arkitektens/landskapsarkitektens arbete vid större förändringar. God Bebyggd Miljö är namnet på ett av Sveriges 15 nationella miljökvalitetsmål som Riksdagen beslutade om Det innebär bland annat att natur- och kulturvärden i städer, tätorter och annan bebyggd miljö skall tas tillvara och att den biologiska mångfalden skall bevaras och utvecklas. Detta gäller för kyrkogårdens specifika miljö som tillsammans med parker räknas som grönområden inom tätbebyggda områden. Ett delmål är att det senast 2010 skall finnas strategier för hur grön- och vattenområden i tätorter och tätortsnära områden skall bevaras, vårdas och utvecklas för såväl natur- och kulturmiljö- som friluftsändamål, samt hur andelen hårdgjord yta i dessa miljöer fortsatt begränsas. Från 2004 gäller även ett Åtgärdsprogram för särskilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet, i hela landet. Det har upprättats av Naturvårdsverket och skall pågå till och med 2008 för att sedan omprövas. En av fem prioriterade trädmiljöer är kyrkogårdar och parker. En motivering till detta är att de utgör två av de viktigaste miljöerna för rödlistade arter i södra Sveriges trädbärande marker. Syftet med åtgärdsprogrammet är att antalet särskilt skyddsvärda träd inom parker, kyrkogårdar, gårdsmiljöer och tätorter inte minskar så att natur- och kulturvärden eller upplevelsevärden 23

26 avsevärt försämras. Mer precist ska antalet särskilt skyddsvärda träd på kyrkogårdarna i landet inte minska med mer än 15 % fram till Ansvarig för att programmet efterlevs och att målet för kyrkogårdar uppnås är Svenska kyrkan tillsammans med kommunerna, naturvårdsverket, riksantikvarieämbetet, statens fastighetsverk och andra berörda aktörer. 24

27 Underhåll av gravvårdar Lagning och ytbearbetning av gravvårdar och omgärdningar av sten De flesta gravvårdar blir med tidens gång en växtplats för alger, lavar och mossor. Deras sporer sprids med vind och vatten och finns överallt. Alger och vissa arter av lavar och mossor trivs särskilt i fuktiga miljöer varför dessa påträffas på norrsidan av gravstenar och på gravvårdar där det är mycket skugga. Andra arter av lavar och mossor växer istället på gravvårdar, med sten uppbyggd av särskilda mineral, oavsett hur mycket skugga eller solljus platsen har. Stenar som är skrovliga har ofta mer påväxt av lavar och mossor eftersom de är lättare att få fäste på. Generellt sett är inte påväxten någon fara för gravstenar och gravvårdar som är gjorda av silikatsten som gnejs och granit. Till viss del kan påväxt av lavar och alger på gravstenar utgöra ett skydd mot luftföroreningar. Varken alger, lavar eller mossor har rötter som kan tränga in i sten för att söka efter näringsämnen. De tar upp vatten och näring från omgivningen direkt genom cellerna. Lavar och mossor har dock en slags fästorgan, så kallade rhizoider, som fäster lättare på ojämna ytor och där stenen är skadad än på helt släta ytor. Påväxten kan binda fukt och om stenen har sprickor där vatten kan tränga in finns det risk för frostsprängning. Detta sker framförallt om stenen redan är skadad, lutar eller har fallit omkull. Risken för frostskador ökar om gravstenen är av kalk eller sandsten eftersom detta material kan suga åt sig fukt från mossan och därefter skadas vid frost. När det gäller gravvårdar eller andra stendetaljer i kalksten finns det lavar som skulle kunna göra skada på stenen. Men dessa arter är sällsynta och trivs inte i den miljö som en kyrkogård kan erbjuda. På många kyrkogårdar har man tvättat gravvårdar för att få bort lavar, alger och mossa. Beroende på underlag och hur rengörningen går till samt vilka preparat som används kan stenen ta skada av detta. Helst ska man därför undvika att tvätta gravstenar och gravvårdar helt och hållet. I förebyggande syfte kan man försöka ha gravvårdarna på skuggfria platser och hålla dem rena från jord, sav, nedfallna löv och annat skräp. Om rengörning ändå måste genomföras skall det endast göras där inskriptionen riskerar att bli oläsbar på grund av alger, lav- eller mosspåväxt. Rengöring ska utföras skonsamt med varmt vatten, mjuk borste och vanlig såpa eller möjligen någon procent ammoniak. Rengöring bör undvikas på vintern. Högtryckstvätt bör inte användas då målade inskriptioner och porös sten kan förstöras. 25

28 Andra skador gravstenar utsätts för är gipskrusta, stearin, sot, klotter samt missfärgningar av järn och koppar. Vid höga svavelhalter ombildas kalkhaltig sten till gips som enbart bör rengöras av konservator. Likaså bör konservatorer anlitas vid rengöring av rost- och kopparmissfärgningar. Genom att underhålla och rostskydda järndetaljer kan skador förebyggas. Stearin kan avlägsnas med läskpapper samt något av följande medel: mjukt verktyg av trä eller plast, kemiskt ren bensin, eller varmluftspistol. Sot tas bort med torr rengöringsmetod. Syror, lut, ogräsmedel och rengöringsmedel skall aldrig användas på gravstenar. Kommersiella rengöringsmedel innehåller kaliumhydroxid och är liksom lut starkt basiskt, frätande och dessutom saltbildande. Saltet som trängt in i stenen kristalliseras och sväller vid torkning varvid stenen sprängs sönder. Basiska medel bidrar till upplösning av vissa mineral. Även metoden är viktig. Hårda borstar av stål eller dylikt bör undvikas och sköljning bör ske kontinuerligt under tvättningen så att eventuella gruskorn inte repar stenen. Kalkhaltiga stenar som marmor, kalksten, skiffer och sandsten är mindre motståndskraftiga, såväl mot kemiska föroreningar som mekanisk åverkan, än hårdare stensorter som gnejs, granit och diabas. Skadorna uppkommer som sprickor, stenbortfall, avflagningar, bompartier, deformationer och pulverisering. Rostade dubbar och järnfästen bidrar till skador liksom ovarsam hantering och sättningar i marken. Avslagna bitar bör tas till vara, och rostiga dubbar ersättas med rostfria. Enklare lagningar kan göras utan konservatorshjälp. Allvarligt skadade stenar som uppvisar sprickor, bompartier, pulverisering eller sandning bör däremot alltid lagas i samråd med en stenkonservator. Före omfattande lagningar av gravvårdar bör stenkonservator anlitas. Lagning med cement eller andra starka limningsmetoder skall absolut undvikas i dessa sammanhang. 26

29 Lagning och ytbehandling av gravvårdar och omgärdningar av järn Vid alla lagningar gäller att man skall eftersträva att använda metall som är så lik ursprungsmaterialet som möjligt. Staket, kors och dekorationer av järn skall efter rengöring med borste som är mjukare än underlaget ytbehandlas med linoljebränning. Behandlingen skyddar järnet från rostangrepp. På järnet penslas omsorgsfullt, kokt linolja som kryper in och fyller alla porer, innan bränningen tar vid. Behandlingen bör upprepas ett par gånger innan fullgott resultat uppnås. För rådgivning i dessa frågor vänder man sig lämpligen till Riksantikvarieämbetets konservatorsavdelning eller Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne. 27

30 Litteratur och andra källor Arkiv Lantmäteriet Södervidinge församlingsarkiv Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne Litteratur Gillberg, J L, Historisk, oekonomisk och geographisk beskrifning öfwer MalmöHuslähn uti hertigdömmet Skåne, 1765 Kävlingebygden nu och då, en årsbok från Kävlinge kulturnämnd, Kävlinge 1978, s. 8 Rogberg, M. Vid en landsväg Byar och samhällen flygfotograferade på 1930-talet, Skånes inland, 2004 Skånes ortnamn, Serie A,Bebyggelsenamn, D.7, Harjagers härad, Lund Litteraturtips Bringéus, Nils-Arvid, Skånsk kyrkogårdsvandring, artikel i Skånska kyrkor, Skånes Hembygdsförbunds årsbok 1997, s Bucht, Eivor (red.), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan Den skånska kyrkogården, artikel i Hansson, Marie, De skånska trädgårdarna och deras historia, Kristianstad 1997, s Klintborg, Åsa, Den skånska kyrkogårdsträdgården, artikel i Ale, Historisk tidskrift för Skåneland, s Kulturmiljövård nr (tidskrift med temanummer om kyrkogårdar) Kulturminneslagen, KML, SFS 1988:950 med senare ändringar, Kyrkogårdens form och miljö. Planering och vård av begravningsplatser och deras byggnader. Boverket, Riksantikvarieämbetet, Svenska kyrkans kyrkogårdsdelegation, Borås Löfvendal, Runo (m.fl.), Natursten I byggnader. Svensk byggnadssten & skadebilder. Stockholm 1994.

31 Skånska rekognosceringskartan, framställd av fältmätningsbrigaden , Arlöv Wadsjö, Harald (red.), Gravkonst. Utgiven av samfundet för hembygdsvård. Lund Wadsjö, Harald (red.), Kyrkogårdskonst. Avbildningar av äldre svenska kyrkogårdar. Stockholm Vård av gravstenar, Riksantikvarieämbetet, (skrift, kan beställas på Wästberg, Per (m.fl.), Minnets stigar. En resa bland svensk kyrkogårdar, Stockholm Kristianstad, Lotta Eriksson 29

32 Bilagor Bilaga 1: Gravkarta Nuvarande gravkarta i bruk. Skevheten i kartbilden beror på originalets format. 30

33 Bilaga 2: Flygfoto Flygfoto från Eniros hemsida, visandes Södervidinge kyrkogård innan trädraden längs gamla kyrkogårdens södra sida togs bort. 31

34 Bilaga 3: Flygfoto Flygfoto över Södervidinge taget på 1930-talet. Ur: Vid en landsväg byar och samhällen flygfotograferade på 1930-talet, Skånes inland 32

35 Bilaga 4: Plan över Södervidinge kyrka Plan över Södervidinge kyrkogård, utan datering. Observera trädkransen kring hela kyrkogården samt de mindre gravplatserna på kyrkogårdens södra del. Avfotograferad ritning i Södervidigne kyrkoarkiv. 33

36 Bilaga 5: Planteringskarta över Södervidinge nya kyrkogård Länsträdgårdsmästare C J Lennés förslag upprättat 1932 till plantering av Södervidinge nya kyrkogård. Avfotografering av ritning i Södervidinge kyrkoarkiv. 34

37 Regionmuseets rapportserie 2007 Kulturmiljö 1. Hässleholms filfabrik, AK, Henrik Borg, Barsebäck kyrka, Barsebäcks cn, FU, Lars Saminen, Hovdala slott hus E, L329-förstärkningsåtgärder, Brönnestads sn, AK, Kristina Nilén 2006/ Tånga kvarn, Välinge sn, AK och DK, Henrik Borg, Tegelgolv i Bäckaskogs kyrka, Kiaby sn, AK & FU, Jan Kockum, 2004& Kävlinge gamla kyrka, 8 ½ sekler av hemligheter, Byggnadsarkeologisk undersökning, Petter Jansson, Tåstarps kyrka, Tåstarps sn, AK, Lotta Eriksson, Sankt Ibb gamla kyrka, BAD & FU, Cecilia Pantzar & Lars Salminen, Vä kyrkogård gammal och ny, Vä sn, FU, Tony Björk, Härlövs industriområde boplats och grav, N Åsum och Kristianstad, AU&FU&UN, Helén Lilja, Heliga Trefaldighetskyrkan restaurering av fönster, AK, Helena Nilsson, Gånggriften i Odarslöv, Odarslöv sn, UN, Anders Edring, Källna kyrka, Källna sn, AF, Lotta Eriksson och Helena Nilsson, En kongemoseboplats i Yngsjö, AU & FU, Anders Edring, Börringe kyrkogård ett verkligt fridens rum i skuggan av lummiga trädkronor., Börringe sn, Svedala kommun, DK, Helena Nilsson, Lotta Eriksson, Cissela Olsson och Åsa Jakobsson, Östra Ljungby kyrka, Östra Ljungby sn, AF, Lotta Eriksson och Helena Nilsson, Södervidinge kyrkogård, Södervidinge sn, DK, Lotta Eriksson, 2007 Förkortningar: AF-antikvarisk förundersökning FU- arkelogisk förundersökning PJ- projektrapport AK- antikvarisk kontroll KA- kulturhistorisk analys UN- arkeologisk undersökning AU-arkeologisk utredning MD-murverksdokumentation BD- byggnadsdokumentation DK- dokumentation, övrigt OU- osteologisk undersökning BAD-byggn-ark-dokumentation

38