Kulturmiljöprogram Emmaboda kommun. Skeppebo

Transkript

1 Kulturmiljöprogram Emmaboda kommun Skeppebo

2 Läsanvisning för områdesbeskrivning i kulturmiljöprogram Emmaboda kommuns reviderade kulturmiljöprogram färdigställdes 2016 och består av 65 områdesbeskrivningar, en för varje miljö som inventerats inom projektet. Inom projektet har även GIS-information avsedda för kommunens handläggarkartor tagit fram. Fördelningen av antalet miljöer mellan socknarna ser ut som följande: Algutsboda socken 19 miljöer, Långasjö socken 19 miljöer och Vissefjärda socken 24 miljöer. Därutöver har områdesbeskrivningar även tagits fram för tätorterna Lindås och Emmaboda. Nedan följer en beskrivning av områdesbeskrivningarnas upplägg och anvisningar hur de bör läsas. Kartan Områdesbeskrivningarna inleds med en karta över den aktuella miljön med olika markeringar som ger information om området och dess kulturhistoriska värden huvudområde, kärnområde, fornlämningar och övrig kulturlämning. Huvudområden är områden med kulturhistoriska värden. De bidrar till förståelsen för området, genom att belysa ortens landskapliga förutsättningar och bredare historiska utveckling. I nästan alla bymiljöer finns områden i byns utkant som historiskt haft ekonomisk betydelse, som exempelvis madängar med madhus, fiskevatten, kvarnplats eller andra områden som besitter kulturhistoriska värden. Kärnområden är mindre områden inom miljön med särskilt höga kulturhistoriska värden, med koncentrationer av kulturhistoriskt värdefulla byggnader, fornlämningar och/eller landskapsobjekt. Fornlämningar eller potentiella fornlämningar anger ett utdrag av de lämningar som finns registrerade i Riksantikvarieämbetets fornlämningsregister, (FMIS). De lämningar som redovisas på kartan har någon av följande antikvariska bedömningar i FMIS: fornlämning, övrig kulturhistorisk lämning eller bevakningsobjekt. Fornlämningar skyddas av Kulturmiljölagen (KML 2 kap). Fornlämningar får inte rubbas, tas bort, täckas över eller på annat sätt ändras eller skadas utan tillstånd från länsstyrelsen. Det gäller även det s.k. fornlämningsområde som omger varje fornlämning, Riksantikvarieämbetet eller länsstyrelsen beslutar om vad som är fornlämning och fornlämningsområde. Övrig kulturlämning anger andra kulturhistoriska objekt och lämningar som upptäckts i samband med inventeringsarbetet, men som inte är registrerade i FMIS, exempelvis en vällagd stenmur, odlingsrösen, en husgrund, en linugn eller en förfallen byggnad. Kulturhistorisk värdeklassning Under kartan anges vilken kulturhistorisk klassning miljön har i skala 1 3. Värdeklassningen är kopplad till huvudområdet, med undantag av Lindås och Emmaboda där klassningen istället knutits till respektive kärnområde. Klass 1 miljön har höga kulturhistoriska värden ur ett regionalt eller nationellt perspektiv. Här ingår de områden som utgör miljöer av riksintresse för kulturmiljövården och som är skyddade av Miljöbalken, de nationellt uppmärksammade glasbruksorterna och platser tydligt förknippade med författaren Vilhelm Moberg samt ett fåtal andra miljöer som är av mycket stort kulturhistoriskt värde för kommunen. Klass 2 miljön har höga kulturhistoriska värden ur ett kommunalt perspektiv. Klass 3 miljön har ett visst kulturhistoriskt värde och är intressant ur ett kommunalt eller lokalt perspektiv. Ofta finns det omständigheter i miljön som otydliggjort dess kulturhistoriska värden, exempelvis igenväxning av odlingslandskapet, ombyggda eller moderniserade byggnader, riven bebyggelse. I den efterföljande färgrutan redovisas miljöns anknytning till kulturmiljöprofilens teman, vilket illustrerats med block i olika färger. Själva texten i områdesbeskrivningarna inleds med en ingress, vilken utgör en sammanfattande värdebeskrivning av miljön där de viktigaste värdena omnämns. Därefter följer en övergripande beskrivning av huvudområdet och objekt av särskilt värde som ligger inom detta, det vill säga utanför kärnområdet, samt en värdebeskrivande text om kärnområdet med de objekt som ligger inom detta. Textavsnittet avslutas med en litteraturlista. Därefter följer tre punktlistor; Särskilt värdefulla karaktärsdrag, områden och objekt, redovisning av Befintligt skydd som finns för miljön och Antikvariska rekommendationer och förslag till skydd. Områdesbeskrivningarna avslutas med historiska kartor och ett stort antal nytagna bilder med bildtexter som i stor utsträckning innehåller fastighetsbeteckningar. Vissefjärda socken, , rev och /SJ 2 SKEPPEBO

3 SKEPPEBO Klass 2 Lyckebyån som resurs: Sjön Törn har använts på många olika sätt, t.ex. till fiske. Malmudden för transport av järn till Linnefors järnbruk under 1700-talet. Lyckebyåns vägar: Äldre vägnät. Skogslandets jordbruk: Fossil åkermark. Äldre Kaplansboställe. Dagsverkstorp. Skogen som resurs: Malmberget, gruva till Linnefors järnbruk. Viktig industri: Koppling till Linnefors järnbruk genom en liten gruva. Vissefjärda socken, , rev och /SJ 3 SKEPPEBO

4 Skeppebo är en ståndsmässigt anlagd gård på en höjd i landskapet, med tydlig allé som leder upp mot huvudbyggnaden. Gården var kaplansboställe/komministerboställe från 1690-tal fram till Fem dagsverkstorp hörde till gården. Fossil åkermark och odlingslandskap finns, med anor minst från 1600-talet. På markerna ligger en för kommunen unik liten malmgruva där järnmalm togs till Linnefors järnbruk. Huvudområde Skeppebo Skeppebo är en ståndsmässigt anlagd gård på en höjd i landskapet, med en tydlig allé som leder upp mot huvudbyggnaden. Ekonomibyggnaderna ligger runt en egen gårdsplan vid sidan av huvudbyggnaden. Gården ligger med utsikt ner över en vik i norra änden av sjön Törn. Den ståndsmässigt uppförda gården skvallrar om att den var mer än en vanlig bondgård. Den utnämndes av Karl XI som Kaplanboställe för Vissefjärda församlings redan 1693, och förblev komministerboställe fram till Läget en bra bit ifrån kyrkbyn är också karaktäristiskt för komministerboställen. Nuvarande gård är dock anlagd en bit ifrån första boplatsen som låg närmre sjön, se kartor nedan 2. Mangårdsbyggnaden (troligen ca 1800) är symmetrisk och inte så stor som t.ex. ett kyrkoherdeboställe. Nordväst och norr om sjön finns fem torp som var dagsverkstorp till Skeppebo: Basterön 3, Klintamålen 4, Törnamålen, Annehult och Rosendal. En karta från 1694 visar att dessa torp ännu inte fanns då, men att slåttermark fanns på de ställen som kom att bli torpställen. Den odlade marken närmast gården sammanfaller till delar med dagens uppodlade mark. Torparna och deras hustrur utförde ett visst antal dagsverken på kaplansbostället. Exempel på en sådan arbetsuppgift är höslåtter, som skedde på ängar och mader utmed sjön långt ifrån gården (Det har funnits madhus för detta syfte, men dessa är borta). Torpen friköptes under 1900-talet. Skeppebo är en gård som hade fler besökare än en vanlig gård. Många människor har därför minnen härifrån. T.ex. bodde under en period konfirmanderna inackorderade på gården. 1 Mer än 20 präster har under åren bott och verkat här. 2 I ett protokoll från 1764 redovisas 15 olika byggnader på den gamla gården, t ex Sätesstuga, drängstuga, mjölkbod, visthus, mjöloch spannmålsbod, redskapshus, foderhus, mält- samt torkhus och badstuga. Man hade också humlegård, äppelträd, kvarn vid nuvarande Linnefors-Karamåla och fiskevatten samt ålfiske. 3 Den förste torparen kom enligt uppgift 1715 till Basterön. Den siste innehavaren av torpet, Viktor Gummesson, flyttade därifrån på 1940-talet, efter att hans hushållerska gått igenom isen och drunknat. Torpet hade då innehafts av far och son under 230 år. 4 Väg fram till Klintemålen byggdes först på 1940-talet. Det finns nedtecknade historier om livet på torpet. En son drunknade på isen Vissefjärda socken, , rev och /SJ 4 SKEPPEBO

5 Utsnitt ur karta från 1803 visar den då nya anläggningen. Den gamla hustomten är nr 46. Anmärkningsvärt är att åkrarna är i stort sett exakt desamma 140 år senare, se karta från ca 1940 (nedan), och till delar än idag, se dagens karta från Vägarna i kartbilden har inte ändrats sedan Kartan från 1694 visar att gården då låg närmre viken. Troligen flyttades den och nybyggdes på nuvarande plats ca Åkern närmast vattnet finns kvar i samma form än idag, illustrerat av 1940 års karta. Av kända registrerade fornlämningar finns två områden med odlingsrösen, stensträngar och fossil åkermark 5 precis söder och precis norr om kaplansbostället. Området är ej närmare undersökt, varför åldern inte är fastställd. Sydost om gården, utmed vägen straxt väster om järnvägen, finns grunder efter s.k. lägenhetsbebyggelse 6 och i en backe inte långt härifrån, öster om gården, finns grunden efter en stenkällare av okänd ålder, som inte är registrerad som fornlämning i det gamla registret (FMIS). 7 En ovanlig eller för kommunen unik lämning är ett gruvhål 8 på ett av de näs som går ut i sjön väster om gården. Enligt uppgift ska det ha funnits en gruva till Linnefors bruk här. På kartor benämns platsen också Malmberget. På kartan från 1802 benämns platsen Jernegruva. Viken intill kallas Malmviken, och är sannolikt den plats varifrån man lagrade och transporterade malmen med båt till Linnefors järnbruk under 1700-talet. 5 RAÄ-nummer Vissefjärda 148:1 och 149:1 6 Bebyggelselämningar, sentida, bestående av 3 husgrunder, källargrund, röjningsrösen och röjda ytor. Torp under kaplanshemmanet. Revs kring sekelskiftet RAÄ-nummer Vissefjärda 113:1. 7 Om det visar sig att grunderna är äldre än 1850 ska de dock räknas som fornlämning. 8 RAÄ-nummer Vissefjärda 304:1 Vissefjärda socken, , rev och /SJ 5 SKEPPEBO

6 Det som senare kom att kallas Malmberget heter på 1802 års karta Jernegruva. Åkrarna till dagsverkstorpställena Törnamålen och Klintamålen syns också. De sammanfaller i stort sett exakt med kartan till höger, 140 år senare. Av detta utsnitt ur karta från 1694 framgår att Skeppebos kvarnställe under 1600-talet låg vid det som senare blev gränsen mellan Karamåla och Linnefors, och nyttjades av Linnefors bruk. Texten lyder Skiäppebo qvarn samt Skiäppebo wad (vadställe, innan bro byggdes). Kartan till höger samma ställe Vissefjärda socken, , rev och /SJ 6 SKEPPEBO

7 Kärnområde Skeppebo Kaplans- eller komministerbostället utmärks av symmetri, ordning och ståndsmässighet. Den raka allén som leder upp mot huvudbyggnaden, den raka grusgången med rundel framför huset, ekonomibyggnaderna anlagda runt en egen gårdsplan intill. Huvudbyggnaden är ganska liten, jämfört med t.ex. en prästgård. En sidobyggnad, flygel, som fanns eller ritades in söder om huvudbyggnaden då anläggningen nyuppfördes (ca 1800) saknas idag. Strax sydost om gården finns en annan bostad som varit arbetarbostad, och som flyttats ut till nuvarande läge från att ha varit flygelbyggnad på gården. Ett hus ligger på mangårdens norra sida på gränsen mellan man- och fägård och bildar samtidigt en slags flygel till huvudbyggnaden. Gårdsplanen ramas också in av traditionellt rödmålat spjälstaket med vita toppar, stenstolpar och smidd grind. Grinden och entrén flankeras av två stora träd. Det finns ett flertal olika ekonomibyggnader av olika ålder, stil och funktion. Flera är uppförda som traditionella skiftesverkshus. Åkrarna norr och söder om gårdsanläggningen präglas av odlingsrösen, stensträngar och fossil åkermark, och är registrerade som fornlämningar. I början av allén ligger en sommarstuga av 1970-taltyp på en f.d. åker som fanns redan på 1600-talet. Vissefjärda socken, , rev och /SJ 7 SKEPPEBO

8 Referenser Lantmäteriets historiska kartor, Riksantikvarieämbetets Fornsök I Dackebygd 1977 s 48 Rågångstvist mellan Skeppebo och Karamåla, I Dackebygd 1979 s 7 Järngruvan i Skeppebo, I Dackebygd: 1970 s 31, 1973 s 75, 1974 s 37, 1991 s 118, 1999 s 60, 2014 s 110. Vissefjärda socken, , rev och /SJ 8 SKEPPEBO

9 Betydelsefulla karaktärsdrag, områden och objekt Traditionellt utformad bebyggelse. Mangårdsbyggnad placerad i fonden. Bevarad karaktär och ursprungliga byggnadsdelar samt tillhörande trädgård och staket. Äldre ekonomibyggnader i separat gårdsenhet. Äldre, grusbelagda byvägar och deras sträckningar inom huvudområdet. Stenmurar, vägstenar och hamlade träd i vägmiljön. Den öppna ängs-, hag- och åkermarken centralt i byn med stenmurar, röjningsrösen, trägärdesgårdar och hamlade träd. Öppenheten och ägoindelningarna. Fossil åkermark. Både lämningar och bevarade torpmiljöer, exempel på dagsverkstorp. Spåren efter malmgruvan. Befintligt skydd Fornlämningar skyddas av Kulturmiljölagen (KML 2 kap). En ny lag trädde i kraft 1 januari 2014, vilken bl.a. innebär att lämningar efter människors verksamhet under forna tider, som har tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna, samt tillkommit innan år 1850, är skyddade. Detta medför att till exempel alla torp- /kvarnlämningar uppförda innan 1850 numera är skyddade. Fornlämningsregistret är under bearbetning. De på kartan med blå stjärnor markerade fornlämningarna utgår från bedömningar gjorda utifrån den tidigare Kulturminneslagen, fornminnesregistret, fornsök. Fornlämningar får inte rubbas, tas bort, täckas över eller på annat sätt ändras eller skadas utan tillstånd från länsstyrelsen. Det gäller även det s.k. fornlämningsområde som omger varje fornlämning, Riksantikvarieämbetet eller länsstyrelsen beslutar om vad som är fornlämning och fornlämningsområde. Alla byggnader omfattas av varsamhetskravet i Plan- och Bygglagen. Detta innebär att ändring av en byggnad alltid ska utföras varsamt, så att man tar hänsyn till byggnadens karaktärsdrag och tar tillvara byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden. (PBL 8 kap 17 ). Varsamhetskravet gäller både exteriört och interiört. Särskilt värdefulla byggnader och områden får inte förvanskas (PBL 8 kap 13 ). Även underhållet av en byggnad ska anpassas till dessa värden och till omgivningens karaktär (PBL 8 kap 14 ). Värdefulla småmiljöer i jordbrukslandskapet, som till exempel åkerholmar, odlingsrösen, stenmurar och alléer, omfattas av biotopskydd enligt miljöbalken. Det innebär att de inte får tas bort eller skadas. (MB, 7 kap) Vissefjärda socken, , rev och /SJ 9 SKEPPEBO

10 Rekommendationer och förslag till skydd Kärnområdet är känsligt för förändringar och bör betraktas som kulturhistoriskt särskilt värdefullt bebyggelseområde enligt Plan- och bygglagen (PBL 8 kap 13 ). Fastighetsägare bör informeras om detta och vad det innebär. Områdena och deras byggnader får förändras, men inte rivas eller förvanskas. Husen ska underhållas så att de särskilda värdena och byggnadernas ursprungliga karaktär bevaras. Fasad- och takmaterial, utförande och kulörer samt äldre detaljer som dörrar och fönster bör bevaras, såvida det inte handlar om rena skyddsåtgärder, ex. täckning av överloppsbyggnader med plåttak. Inom kärnområdena bör nybyggnader och tillbyggnader anpassas till områdenas kulturmiljö vad gäller placering, skala, material och färgsättning. Mer omfattande förändringar inom kärnområdet bör föregås av en antikvarisk förundersökning. Vid lovgivning och planläggning bör särskild antikvarisk hänsyn tas i dessa områden, vilket kan motivera att särskilda antikvariska kunskapsunderlag upprättas. Det är önskvärt att planbestämmelser, d.v.s. detaljplan eller områdesbestämmelser, upprättas för alla kärnområden. I områdesbestämmelserna bör en generell lovplikt införas för rivning, för åtgärder som avsevärt påverkar befintliga byggnaderna yttre utseende samt för åtgärder avseende ekonomibyggnader. Bebyggelsens kulturhistoriska värden bör i områdesbestämmelserna skyddas genom varsamhetsbestämmelser eller skyddsbestämmelser. Inom huvudområdet bör hänsyn tas till områdets kulturhistoriska värden. Gårdarnas byggnader med uthus och ekonomibyggnader som berättar om gånga tiders levnadsvillkor är viktiga. Ängsladorna tillhör denna äldre typ av ekonomi. Skyddsåtgärder som inte är traditionella material kan användas, t ex plåttak. Nybyggnader och tillbyggnader bör anpassas till områdenas kulturmiljö vad gäller placering, skala, material och färgsättning. Huvudområdets öppna odlingslandskap har kulturhistoriskt bevarandeintresse. Åkerbruk, betesdrift samt skötsel av landskapselement i området bör främjas, i synnerhet i områden nära den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen, fornlämningar och andra kulturhistoriskt värdefulla landskapselement som stenmurar och rösen. Gamla vägar inom huvudområdet bör värnas vad gäller sträckning, bredd och detaljer som hör vägmiljön till. Grusvägar bör ej asfalteras eller ytterligare dras om. En dokumentation av byns bebyggelse är önskvärd. Vissefjärda socken, , rev och /SJ 10 SKEPPEBO

11 En allé leder upp mot gården, som på så sätt får ovanligt ståndsmässig entré. Äldre foto, Kalmar läns museums fotodatabas. Vissefjärda socken, , rev och /SJ 11 SKEPPEBO

12 Symmetri präglar gårdsplanen. Stenstolpar, smidesgrind och staket präglar också kulturmiljön I hög grad. Det traditionella staketet ramar in tomten. En äldre byggnad i skiftesverk skiljer mangård från fägård. Vissefjärda socken, , rev och /SJ 12 SKEPPEBO

13 Brygghus Ladugård Ekonomibyggnaderna bildar en egen enhet. Vissefjärda socken, , rev och /SJ 13 SKEPPEBO

14 En äldre brukningsväg till åkrar och ängar. Tidigare arbetarbostad. En sommarstuga från 1970-talet ligger idag på en av de äldsta åkrarna, som fanns i alla fall på 1690-talet. En jordkällare, eller stenkällare, med inrasat tak. Vissefjärda socken, , rev och /SJ 14 SKEPPEBO

15 Vissefjärda socken, , rev och /SJ 15 SKEPPEBO

16 Vissefjärda socken, , rev och /SJ 16 SKEPPEBO