Bohusläns museum RAPPORT 2018:11

Transkript

1 Bohusläns museum RAPPORT 2018:11 En vindexponerad stenåldersboplats i Kungsviken Arkeologisk undersökning Morlanda 549, Kungsviken 1 :23 Morlanda socken, Orusts kommun Robert Hernek

2

3 Bohusläns museum RAPPORT 2018 :11 En vindexponerad stenåldersboplats i Kungsviken Arkeologisk undersökning Morlanda 549, Kungsviken 1 :23 Morlanda socken, Orusts kommun Robert Hernek

4 Bohusläns museum Museigatan 1 Box Uddevalla tel , fax ISSN Författare Robert Hernek Grafisk form, layout och teknisk redigering Lisa K Larsson Omslagsbild Framsida ett lodfoto som visar urlakningsskiktet och det röda anrikningsskiktet. Foto Robert Hernek. Baksida ett vackert mikrospån (F183). Foto Cecilia Ahlén. Tryck Bording AB, Borås 2018 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket medgivande

5 Innehåll Sammanfattning...7 Bakgrund...8 Landskapsbild...8 Naturlandskap...8 Fornlämningsmiljö...8 Tidigare undersökningar...8 Morlanda 549 boplatsens läge...9 Morlanda 549 utredning och förundersökning...10 Metod...12 Resultat...12 Undersökta ytor...12 Stratigrafi...17 Anläggningar...17 Fynd...21 Flinta...21 Övriga fynd bergart, kvarts och harts...25 Datering...26 Övergripande tolkning...27 Litteratur...30 Tekniska och administrativa uppgifter...32 Bilagor...33

6 4 Bohusläns museum Rapport 2018 :11 Figur 1. Utsnitt ur Sverigekartan med platsen för undersökningen markerad.

7 En vindexponerad stenåldersboplats i Kungsviken 5 Figur 2. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan med platsen för undersökningen markerad. Skala 1 :

8 6 Bohusläns museum Rapport 2018 :11 Figur 3. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan med undersökningsområdet samt närliggande fornlämningar markerade. Skala 1 :

9 En vindexponerad stenåldersboplats i Kungsviken 7 Figur 4. Vy mot Morlanda 549 där grävmaskinen står på själva boplatsen. Bild från förundersökningen i november Foto mot sydväst, Niklas Ytterberg, Bohusläns museum. Sammanfattning Med anledning av planerad villabebyggelse i Kungsviken på norra Orust genomförde Bohusläns museum under augusti månad 2016 en undersökning av en mesolitisk boplats, Morlanda 549, belägen inom fastigheten Kungsviken 1 :23. Boplatsen upptäcktes vid utredning år 2010 ( Ytterberg 2010, BM Rapport 2010 :42 ) och förundersöktes under senhösten samma år ( Hernek & Ortman 2012, BM Rapport 2012 :26 ). Morlanda 549 är belägen på en sandig skogbeväxt bergsplatå cirka 36 meter över havet. Platsen var nästan runt om avgränsad genom berg och täckte grovt sett in en meter stor yta. Jordarten utgjordes av sand eller siltig sand och var en utpräglad podsolprofil. Fornlämningen undersöktes med hjälp av larvgående grävmaskin och rutgrävning och där ytan skiktvis banades av vid två separata tillfällen. Totalt grävdes 30 rutor om 1 1 meters storlek. Boplatsen var mycket rik på flintor och speciellt fyndrikt var ett övre lager av grå sand. Bland flintredskap finns främst kärnyxor, knivar, borrar, sticklar och andra retuscherade flintor. Spån och mikrospån utgör en stor grupp och de är producerade på ensidiga plattformskärnor eller kärnor av konisk form. Av bergart finns bland annat fyra trindyxor och sex så kallade amboltstenar, det vill säga knackstenar med krossytor som skapat små fördjupningar på bredsidorna. Av substantiella anläggningar fanns två urlakade härdar som avslöjades som små koncentrationer med skörbränd sten. Något träkol som var knuten till mesolitiska aktiviteter hittades inte men boplatsen kan utifrån fyndmaterialet dateras till senare delen av mellanmesolitikum. Detta styrks också genom en 14 C-datering på en bit harts som påvisar aktivitet under perioden BC. Morlanda 549 tolkas som en tillfällig uppehållsplatser för jakt, fiske och redskapstillverkning ; en plats som använts återkommande under lång tid. Med denna insats är fornlämning Morlanda 549 undersökt och borttagen.

10 8 Bohusläns museum Rapport 2018 :11 Bakgrund Inför planerad byggnation har Bohusläns museum genom fört en särskild arkeologisk underökning av fornlämning Morlanda 549 :1, inom fastigheten Kungsviken 1 :23, Morlanda socken, Orusts kommun. Uppdraget genom fördes genom Länsstyrelsens beslut den ( dnr ). Uppdragsgivare var privatpersoner. Undersökningen har föregåtts av en detaljplan för Kungsviken där Bohusläns museum genomfört såväl utredning ( Hernek & Bergstrand 2010 ) samt en kompletterande sådan ( Ytterberg 2010 ). Morlanda 549 upptäcktes just vid sistnämnda utredning och förundersökning av platsen ägde rum 2010 ( Hernek & Ortman 2012 ). Redan 2011 upprättades en kostnadsberäkning av Bohusläns museum ( dnr ). Ärendet blev emellertid uppskjutet men det är den som ligger till grund för en reviderad beräkning, gjord 2016, där i princip bara timkostnaden kom att justeras. Undersökningen genomfördes i stort sett helt enligt denna plan och den tidigare bedömningen av platsen var också skarpsynt. Slutundersökningen, som omfattade en 190 m2 stor yta, ägde rum i augusti månad 2016 och detta under mycket gynnsamma väderförhållanden. Landskapsbild Naturlandskap Kungsviken utgörs av området kring en tämligen djupt inskuren smal vik på norra Orust ( figur 2 ). Viken kantas till största delen av höga berg och stränderna består till stor del av utfyllda strandängar. Söder om viken och högre upp i terrängen återfinns åkermarker och här har också varit platsen för gården Kungsviken. Förutom ett par gårdar består bebyggelsen av villor, fritidshus och småindustrier knutna till båtbyggeri eller annan marin verksamhet. Ser man till markutnyttjande så skiljer det sig inte nämnvärt från äldre kartmaterial men präglas i högre utsträckning av»trädade«åkrar och frånvaro av betesdjur. På flera ställen finns också lämningar bevarade, vilka tydliggör de landskapshistoriska sambanden. Bland de sistnämnda märks flera välbevarade stenmurar och äldre vägar. Fornlämningsmiljö Norra Orust är ett område med många fornlämningar. Till exempel är Torebo, en kilometer sydväst om Kungsviken, uttagen som en speciellt skyddsvärd miljö ur fornminnessynpunkt ( område 107 i Fornlämningsmiljöer i Göteborgs och Bohus län, Länsstyrelsen 1984 ). I miljön ingår flera stenåldersboplatser, fyndplatser samt två dösar. En kilometer ostsydost om Morlanda 549 finns Röra 19 med en dös, en gånggrift och ett gravfält med ett tjugotal högar. Bronsåldern är representerad genom de rösen som återfinns på bergskrönen ( figur 3 ). Lite drygt 300 meter söder om Morlanda 549 finns uppgifter om en borttagen domarring, Morlanda 344 och cirka 850 meter i sydväst finns en hällkista i stensättning ( foto i Hernek & Bergstrand 2010, fig. 26 ). De flesta lämningarna utgörs av boplatser, företrädesvis från mesolitikum och där alltså Morlanda 549 är en. Strax söder därom finns ytterligare sex mesolitiska boplatser och på den tidigare åkern strax norr om Morlanda 549 är en boplats, Morlanda 290. Lösfynd och tidigare insatser pekar på att det är en boplats från flera förhistoriska epoker och två härdgropar i boplatsens sydöstra del har daterats till bronsålder ( Hernek & Ortman 2012 :26 ). På östra sidan av viken finns en boplats med fynd av tväreggade pilspetsar, Röra 235. Boplatsen, som placeras i tidigneolitikum och/eller yngsta senmesolitikum, visade sig vara sönderplöjd ( Hernek & Ortman 2012 :31 ). Kring Kungsviken finns också fyra registrerade fyndplatser ; Morlanda 291, 292, 293 och 364. Tidigare undersökningar Arkeologiska insatser i Kungsviken tog i stort sett sin början 2009 i samband med den utredning som Bohusläns museum gjorde inför detaljplanearbete ( Hernek & Bergstrand 2010 ). Tidigare hade bara ett par mindre insatser gjorts. En gäller en förundersökning av en stenåldersboplats, Morlanda 139 som ligger cirka 250 meter norr om Morlanda 549 ( Axelsson 2001 ). Den utfördes manuellt genom provgropsgrävning men 2010 gjordes en kompletterade förundersökning som visade att boplatsen var mycket fyndrik men också sönderplöjd ( Hernek & Ortman 2012 :27). På östra sidan viken förundersöktes delar av en boplats, Röra 110, med anledning av VA-ledning ( figur 3 ). Den undersökta ytan visade sig vara kraftigt omrörd och inga fynd eller anläggningar påträffades ( Gutehall 2003 ).

11 En vindexponerad stenåldersboplats i Kungsviken 9 Utredningen inför arbete med detaljplanen 2009 omfattade större delen av området kring Kungsviken inbegripet åkrar och en del skogsmark vid Krakekullen i sydost. Utredningen resulterade i tre nyupptäckta boplatser, Röra 235, Morlanda 544 och 545, samt utvidgning av två tidigare registrerade boplatser ; Morlanda 451 och Morlanda 290 ( Hernek & Bergstrand 2010 ). På den sistnämnda boplatsen gjordes en schaktningsövervakning våren 2017 med magert resultat och indikerar att Morlanda 290 inte innehåller lämningar av större mängd ( Hernek 2017 ). Inom området fanns även tidigare kända boplatser varav tre påträffats vid en äldre inventeringsfas från tidigt 1900-tal ; Morlanda 285, 286 och 287. Här har Arvid Enqvist och John Bunyan Johansson noterat rikliga förekomster av yxor och restprodukter i flinta. I augusti 2010 gjordes en kompletterade utredning som omfattade delar av fastigheterna Kungsviken 1 :23, 1 :75 och 1 :90. Förutom upptäckten av den nu undersökta boplatsen Morlanda 549 upptäcktes ytterligare fyra boplatser-/boplatsytor ( Ytterberg 2010 ). Hösten 2010 gjordes förundersökningar av boplatser eller delar av boplatser. Totalt berördes nio boplatser ; Morlanda 139, 289, 290, 451, 544, 545, 548, Röra 235 och den här aktuella Morlanda 549 ( figur 3 ). Tre av platserna bedömdes som färdigundersökta ; Morlanda 139, 545 och Röra 235. En boplats av speciellt intresse är Morlanda 451, belägen vid Liden 500 meter öster om Morlanda 549. Fynden placerar boplatsen i senmesolitikum och sammanlagt registrerades tio anläggningar ; fem härdar, två gropar, två rännor samt en slagplats för flinta. Tre härdar innehöll skörbränd sten varav en är daterad till 5995±35 BP ( KIA ). Morlanda 451 ingår därmed som en av 24 bohuslänska boplatser där härdar av den typen har daterats till mesolitikum ( Hernek 2016 ). Morlanda 549 boplatsens läge Morlanda 549 är belägen på en liten sandig platå på en skogbevuxen bergsrygg ( figur 4 och 5 ). Själva bergsryggen avgränsas av en bergsbrant i söder och gradvisa sluttningar i öster och norr. I väster ansluter bergsryggen till ett omfattande, högt beläget bergsområde. Själva boplatsen är nästan runt om är begränsad av berg och mindre bergsklackar. I väst och sydväst ansluter den till högre berg, i nordväst är en mycket smal långsträckt platå, i norr begränsas boplatsen av mindre bergsklackar. I sydost löper en cirka fyra meter bred spricka mellan berg som sluttar ner mot en större flack platå. Då Figur 5. Vy bergsryggen med utgrävningsytan mitt i bild. Bilden är tagen ett halvår efter att undersökningen var avslutad. I bakgrunden till höger skymtar inre delen av viken. Foto mot nordost, Robert Hernek, Bohusläns museum. Figur 6. Bild från pågående undersökning. Grävenheten som håller på att undersökas är ruta R21. Tallen står på en liten bergsklack ( jämför figur 11 ). Foto mot öster, Robert Hernek, Bohusläns museum. platsen varit strandbunden bör denna spricka ha varit utmärkt som landningsplats för båt. Övre delen banades av vilket motsvarar den»tarm«som finns längst i sydväst ( figur 11 ) och även denna yta innehöll mycket rikligt med flinta. Som framgår nedan fanns fynd av slagen flinta även på bergen runt om boplatsen ( figur 7 ). Centralt på boplatsen fanns en liten bergknalle med en kvarstående tall som av säkerhetsskäl sågades ner ( figur 6 ). Jordarten utgjordes av sand eller något siltig sand.

12 10 Bohusläns museum Rapport 2018 :11 Figur 7. Efter stormarna under höst och vinter gjordes en inventering av rotvältorna i området. Bilden något modifierad ur Ytterberg Alven utgörs av svallad morän och växtligheten består av tall, gran och enstaka björkar med undervegetationen av främst blåbärsris. Höjden över havet är cirka 36 meter och i figur 11 anges ett antal inmätta höjdvärden. Morlanda 549 utredning och förundersökning Som nämnts under föregående rubrik upptäcktes Morlanda 549 vid en kompletterande utredning Inom den aktuella bergsplatån grävdes fyra sökschakt ( figur 9 ). Fynd framkom i samtliga men speciellt fyndrik var det som betecknades som schakt 26 där man lyckligtvis enbart lättade på förnan ( Ytterberg 2010 :16 ). Detta schakt 26 kom att ligga inom den yta som prioriterades vid slutundersökningen ( figur 9 ). I de fyra schakten påträffades sammanlagt två kärnor, två spånfragment, ett avslag med retusch samt 162 avfallsflintor varav 36 splitter. Efter utredning fick boplatsen fick en preliminär utsträckning av cirka meter och där avgränsningen i hög grad utgick från topografin ( figur 8 ). Även om Morlanda 549 kom att begränsas ytterligare är det värt att notera att det förekommer rikligt med slagen flinta i anslutande ytor och i boplatsens närområde. Detta visade sig efter den arkeologiska besiktning av rotvältor som gjordes en dag i maj månad Efter skogsavverkning inom fastigheten Kungsviken 1 :23 hade de flesta kvarstående träden fallit för höst- och vinterstormarna Besiktningen gjordes av Niklas Ytterberg och samtliga rotvältor mättes in med GPS ( Ytterberg 2012 ). På figur 7 framgår vilka rotvältor som innehöll slagen flinta.

13 En vindexponerad stenåldersboplats i Kungsviken 11 Figur 8. Plan med schakt från utredning och förundersökning inlagda. Markerat är också boplatsens utbredning efter utredningen. Skala 1 :350. Förundersökningen ägde rum under en delvis snöig novembermånad 2010, det vill säga bara ett par månader efter att boplatsen blev upptäckt. Den gjordes under ledning av Oscar Ortman och då grävdes sju schakt varav fem kom att ligga inom fornlämningens nya begränsning som också var själva slutundersökningsområdet ( Hernek & Ortman 2012 :18 ). Schakten grävdes dock bara ytligt. Den lilla ytan vid schakt 3 blev dock senare fördärvad genom en större rotvälta ( figur 9 ). Vidare grävdes i schakt 1 fyra rutor om sammanlagt tre kvadratmeter. Rutorna grävdes i stick om 0,05 meter och jorden torrsållades i 4-millimeters såll. Profilen beskrivs som en podsolprofil, med 0,05 0,10 meter urlakningsskikt och det noteras att den största fyndmängden kom i urlakningsskiktet och de första sticken av anrikningsskiktet. Precis som schakt 26 vid utredningen låg dessa fyra rutor inom den prioriterade ytan Trots att fynden tillvaratogs och att rutorna grävdes till steril botten var spåren efter rutorna mycket svåra att identifiera. Andra identifierade störningar visar också att gps-inmätningarna från de tidigare insatserna inte var exakta, förmodligen beroende på att området alltjämt var trädbevuxet. Insatsen kompletterades med ytterligare fyra rutor av lite varierande storlek där all jord sållades ( figur 9 ). Alla fynd från grävda rutor samlades in ( Bohusläns museum UM ) vilket är en ovanligt stor fyndmängd i detta sammanhang. Det totala antalet flintor uppgår till 3464 flintor varav 3277 utgörs av avfall. Bland fynden anges tre kärnyxor, 26 mikrospån, en mikrostickel och en handtagskärna ( Hernek & Ortman 2012, bilaga 12 ). En förnyad genomgång visar att mikrostickeln är felbedömd och att handtagskärnan kan beskrivas som en ensidig mikrospånkärna av yngre sandarnatyp ( till exempel Hernek 2005 :129, Olssson, von der Luft & Thorsberg 2016 :18 ). Den skrapa ( F002a ) som hittades vid förundersökningen har ändretuscher på ett litet spånliknande avslag. Listan över fynden från förundersökningen ingår även här som bilaga 5. Vid förundersökningen noterades även tre eventuella anläggningar ; en stenpackning och två humösa nedgrävningar. Undersökningen 2016 visade emellertid att stenpackningen bara ingick i en större stenbemängd yta i väster ( figur 11 ) och det fanns överhuvudtaget inga anläggningar med humöst innehåll som kunde knytas till mesolitisk tid.

14 12 Bohusläns museum Rapport 2018 :11 Flinta Antal Ruta 1 Ruta 2 Ruta 3 Ruta 4 Ruta 5 Ruta 6 Schakt Kärnyxa 3 3 Stickel 1 1 Avslagsskrapa 1 1 Spån Mikrospån Mikrospånkärna, ensidig 1 1 Mikrospånkärna, fragment 2 2 Kärna, övrig kärna 1 1 Avslag Övrig slagen flinta Splitter Summa flinta Kvarts Bergart (knacksten) Tabell 1. En något reviderad översikt över fynden från förundersökningen. Läget för rutor och schakt anges i figur 9 ( se även bilaga 5 ). Metod Morlanda 549 undersöktes på ett för Västsveriges vidkommande traditionellt sett, med maskinavbaning, grävning av kvadratmeterstora rutor samt anläggningsgrävning. Därefter vidtog grävning av rutor i 1 1 meter storlek. Till en början grävdes några rutor glest över ytan. Sammanlagt grävdes 30 rutor där alla utom tre följaktligen bildade en sammanhängande yta om 27 m2. Förutom i några få referensrutor grävdes rutorna i ett stick. Mot slutet av undersökningen banades hela ytan en andra gång. Detta gjordes skiktvis och ner till säkerställt fyndtomt djup. Inga anläggningar påträffades vid den andra avbaningen. De fynd som samlats in härrör nästan uteslutande från grävda rutor. Ett mindre antal fynd som framkom vid avbaningarna har mätts in separat ( figur 20 ). Någon sållning av jorden företogs inte men grävningen har gjorts med stor noggrannhet och inte mindre än splitter har tillvaratagits vilket innebär närmare 100 splitter per ruta. En utvärdering gällande sållning kontra handgrävning från en annan urlakad boplats i sandig kontext visade att omfattande sållning knappast ger mer tolkningsbar information ( von der Luft & Thorsberg 2016 :11 ). Samtliga fynd från rutor och anläggningar har samlats in. Alla inmätningar har gjorts med GPS och foton har tagits med digitalkamera. Dagbok har förts. Av utförda analyser är två vedart ( bilaga 3 ), två 14 C ( bilaga 4 ) samt analys av jordprover avseende struktur på sand och som jämförelse ingår där även ett prov som togs vid en schaktningsövervakning ( Hernek 2017 ) av den intilliggande boplatsen Morlanda 290 ( bilaga 2, figur 3 och 6 ). Arkivmaterial och fynd förvaras på Bohusläns museum. Resultat Undersökta ytor Den yta som skulle undersökas var begränsad på grund av träd eller störningar. Det fanns ett antal träd och

15 En vindexponerad stenåldersboplats i Kungsviken 13 Figur 9. Plan över boplatsens centrala del med schakt från utredningen, schakt och rutor från förundersökning inlagda. Markerat i blått är schakt 26 från utredningen. Markerat är även träd och/eller stubbar samt påvisade störningar som kunde knytas till förundersökningen. Skala 1 :100. stubbar från större tallar och de gäller framförallt längs den södra och östra bergskanten ( figur 11 ). Förutom träden fanns störningar i form av schakt från utredning och förundersökning ( figur 9 ). Det var emellertid mycket svårt att vid undersökningen återfinna det schakt och de rutor ( ruta 1 4 ) som vid förundersökningen intensivundersöktes genom sållning ( figur 9 och bilaga 5 ) utan gav sig tillkänna bara genom frånvaro av den övre gråvita sanden ( se under rubriken Stratigrafi nedan ). Vid avbaningen banades ytan till den fyndförande gråvita sanden men för att kunna avlägsna trädens rötter var det nödvändigt att i den södra delen bana av översta skiktet av den gråvita sanden. Som nämnts under rubriken Metod ovan banades förnan bort med maskin. Den avbanade ytan var 190 m 2 stor. Därefter vidtog grävning av rutor i 1 1 meter storlek. Sammanlagt grävdes 30 rutor och centralt på området grävdes en sammanhängande yta om 27 m 2 ( tabell 2 ). I samtliga rutor var fyndmängden störst i den gråvita Figur 10. Bild från förundersökningen i november Slutundersökningen koncentrerades till den plana ytan strax till höger om tallen. Foto mot nordnordost, Oscar Ortman, Bohusläns museum.

16 14 Bohusläns museum Rapport 2018 :11 Totalt Kommentar Avbanad yta, totalt (m 2 ) 190 Avbanat till botten (m 2 ) 180 Antal rutor (1 1 meter) 30 Antal anläggningar 5 Antal fynd, flinta Vikt cirka 42 kilo Antal fynd, kvarts 8 Vikt 244 gram Antal fynd bergart 15 Vikt 2670 gram Övrigt, harts 1 Är daterad (UA 56255) Tabell 2. Översikt över fynd och undersökta ytor. Figur 11. Översikt med höjdvärden, tre makroprov, stubbar, störningar och stenbemängd yta markerade. Längst ner till höger på planen är z-värdet 33,60 meter. Vad gäller störningar tillkommer den intensivundersökta ytan vid förundersökningen ( rutorna 1 4, figur 9 ). Dessa var emellertid svåra att identifiera annat än avsaknad av den övre gråvita sanden. Skala 1 :150. sanden. Speciellt var andelen flintsplitter påtagligt hög i nämnda lager. Detta visas också av rutor som grävdes vid förundersökningen då 228 splitter samlades in på en tre kvadratmeter stor yta ( figur 9 och bilaga 5 ). Figur 13 till höger. Översikt rutor markerade med rutnummer. Skala 1 :75.

17 En vindexponerad stenåldersboplats i Kungsviken 15 Figur 12. Översiktsbild över den rutgrävda ytan innan den slutliga avbaningen. Ett mindre parti sparades och där grävdes sedan rutorna R25, R29 och R30. Notera den gråvita sanden som täcker övriga ytor. Foto mot nordost, Johan Peterson, Bohusläns museum.

18 16 Bohusläns museum Rapport 2018 :11 Figur 14 ovan. På bilden ses en bergknalle till vänster och i bildens mitt är ett stråk av gråvit sand som löper utefter bergskanten. Den gula pinnen markerar läget för ett jordprov, id Foto mot väster, Robert Hernek, Bohusläns museum. Figur 15 till höger. En bild från boplatsen Röra 232 som undersöktes Utefter bergskanten fanns här ett djupt stråk med gråvit sand och precis som på Morlanda 549 innehöll lagret fynd som låg avsevärt djupare än den omkringliggande röda sanden. Foto mot sydväst, Robert Hernek, Bohusläns museum.

19 En vindexponerad stenåldersboplats i Kungsviken 17 Stratigrafi Jordarten utgjordes av sand eller siltig sand. Stratigrafin var okomplicerad men vållade ändå mycket bryderi. Som det också anges i förundersökningsrapporten var en utpräglad podsolprofil av typen järnpodsol. Under mullagret var ett blekjordslager av gråvit sand ( E-horisonten ) och därunder mötte ett anrikningsskikt av något siltig rödbrun sand ( B-horisonten ). Den gråvita sanden täckte hela undersökningsområdet ( figur 12 ). Den största fyndmängden kom i blekjorden och det översta skiktet i B-horisonten. Över stora delar var den gråvita sanden 0,05 0,10 meter tjock men den var på sina ställen avsevärt tjockare. I ruta R24, belägen nära bergskanten längst i söder, var sanden hela 0,25 meter tjock. Ett annat fenomen var att det kring bergskanter, mindre bergknallar och de större stenarna fanns stråk med gråvit sand till större djup och låg som en kil vid sidan av den rödbruna sanden. Dessa stråk innehöll vanligtvis rikligt med flinta ( figur 14 ). Denna företeelse har uppmärksammats på flera boplatser, bland annat på Röra 232, beläget strax öster om Henån ( figur 15 ). Förmodligen kan fenomenet förklaras genom en kombination av podsoleringen och mekanisk vittring. Med mekanisk vittring menas framförallt frostsprängning som innebär att vatten som sipprat in i bergssprickor fryser till is som utvidgar sig och spränger loss bitar av berget. För att försöka få någon klarhet om detta togs jordprover för analys i mikroskop. Om den grå sanden delvis tillkommit genom vittring var tanken att sandkornen skulle vara skarpkantade. Två prov togs i den gråvita sanden och ett i det underliggande rödfärgade anrikningsskiktet ( figur 11 ). Som jämförelse togs också ett prov där sanden härrör från en strandbildning från mesolitisk tid. Provet härrör från den intilliggande boplatsen Morlanda 290 ( figur 7 ) och togs 2017 i samband med en schaktningsövervakning ( Hernek 2017 ). Proverna, som analyserades av Torbjörn Brorsson på Kontoret för keramiska studier, visar att prov 1230 i gråvit sand har en mycket stor andel kantiga korn. Provet med de finaste kornstorlekarna härrör från den rödbruna sanden medan provet vid bergskanten ( figur 14 ) placerar sig mellan de andra proven ( bilaga 2 ). Provet från Morlanda 290 har en homogen sammansättning och består nästan uteslutande av små rundade sandkorn vilket bekräftar att den bildats vid en strand. Det enda provet med riktigt kantiga korn var således ett av proven från den gråvita sanden. Att den gråvita sanden var så djup och löper som ett band kring bergskanterna torde bero på mekanisk vittring ; att vatten som sipprat ner kring bergskanter och större stenar fryser till is där frostsprängning, temperatursprängning fyller de hålrum som bildats av isen. Det är däremot svårare att förstå varför dessa sandfickor är så rika på fynd. Rimligast är att mycket flinta ansamlats och deponerats utefter bergskanterna och att flintor som primärt legat på berget helt enkelt spolats ner. Anläggningar En prioriterat målsättning inför undersökningen var att finna anläggningar men den helt urlakade marken gjorde det mycket svårt att identifiera sådana. De två eventuella anläggningar som påträffades vid förundersökningen utgjordes av humösa nedgrävningar ( Hernek & Ortman 2012 :18) och kan med stor sannolikhet avskrivas som sentida störningar. Vid undersökningen kunde bara två konkreta anläggningar påvisas. Det var två härdar, A1400 och A1410, som båda identifierades genom en koncentration med sten av liten storlek och där flertalet var något skörbrända ( figur 16 och 17 ). Skörbränd sten var annars mycket ovanligt på platsen. Även om träkol saknades är det tämligen klart att det rör sig om grunt grävda härdar. Det är däremot högst osäkert om de fynd som samlades in i och närmast kring härdarna ( F287 F289 ) haft någon anknytning till dessa. I syfte att finna träkol togs jordprover både i och under härdarna men inget träkol hittades vid sållningen. Härden A1400 var 0,45 0,40 meter stor och djupet uppskattas till maximalt 0,12 meter. Stenarna var 0,05 0,10 meter stora och alla föreföll eldpåverkade och vissa var påtagligt skörbrända ( figur 18 ). Härden A1410 var cirka 0,60 0,50 meter stor och innehöll ett skikt med sten där stenarna var 0,05 0,10 meter stora. All sten var skörbränd. Det är mera tveksamt om A1410 varit nedgrävd. Förutom härdarna fanns en grop A1237, som var 0,37 0,34 meter stor och 0,10 meter djup ( figur 16 ). Överst i fyllningen fanns gråvit sand medan undre halvan bestod av rödbrun grusig sand. Anläggningen, som är tveksam, innehöll 43 flintor ( F ). En annan tveksam anläggning var en grund fördjupning/grop, A950, som låg intill en stor sten ( figur 16 ). Fyllningen utgjordes även här av gråvit sand och den innehöll 107 flintor. Fördjupningen eller gropen låg i ett lager av brun sand, A962. Lagret, som var i ytan tämligen väl avgränsat, hade en oregelbunden form ( figur 19 ).

20 18 Bohusläns museum Rapport 2018 :11 Figur 16. Översikt rutor och anläggningar samt inmätta stenar. Skala 1 :50. Figur 17. Två urlakade härdar, A1400 och A1410 så som de såg ut i plan. Härdarna låg nästan uteslutande under den gråvita sanden. Precis i kanten av A1410 låg en trindyxa, vilken syns i bilden.. Foto mot väster, Robert Hernek, Bohusläns museum.

21 En vindexponerad stenåldersboplats i Kungsviken 19 Figur 18. Profil av en härd, A1400, som enbart gav sig tillkänna genom förekomst av skörbränd sten. Se även figur 17. Foto mot norr, Robert Hernek, Bohusläns museum. Figur 19. En möjlig grop, A950, belägen i ett lager A962. Foto mot sydost, Anna Ihr, Bohusläns museum.

22 20 Bohusläns museum Rapport 2018 :11 Figur 20. Översikt med inmätta fynd markerade. Grön punkt avser fynd av trindyxa. Skala 1 :150. Figur 21. Bilden visar alla fynd från ruta R12. Bland dessa flintor finns ett vackert avslag, en mörk flinta med vita band ( F216 ). Foto Robert Hernek, Bohusläns museum. Figur 22. Bilden visar alla fynd från ruta R16. Längst ner till höger är en trindyxa ( F104 ) och en kärnyxa ( F100 ). Foto Robert Hernek, Bohusläns museum.

23 En vindexponerad stenåldersboplats i Kungsviken 21 Från lagret, så som det uppfattades tillvaratogs 192 flintor. En 0,20 meter bred profil grävdes genom A950 och A962 vilket visade att berget mötte på 0,12 meters djup och att gränsen mellan A950 och lagret var flytande. Troligen är det fråga om naturligt bildade färgskiftningar, kanske en följd av stående vatten. Det fanns ytterligare ett par mindre runda gropar med fyllning av enbart gråvit sand men de tolkades som rester efter djurgångar, förruttnade rötter och liknande och där ljus sand förts ner i hålrummen. Typ Redskap Antal s:a Inmätt fynd Ruta Tvärpilspets (f241) 1 1 Kärnyxa Kärnyxa/skivhyvel (f187, 274) Kniv Borr Anl. Fynd Från Morlanda 549 finns sammanlagt fynd fördelade på flintor, 8 fynd i kvarts, 15 fynd i övrig bergart samt en bit harts ( tabell 2, 3 och 4 ). Den sammanlagda vikten uppgår till cirka 45 kilo och upptar tio fulla fyndbackar. Till denna fyndmängd, har som framgått ovan, inte mindre fynd registrerats vid förundersökningen men delar av materialet har därefter gallrats ( tabell 1 och bilaga 5 ). De fynd som samlats in härrör nästan uteslutande från grävda rutor. Tjugo stycken fynd som framkom vid avbaningarna har mätts in separat, så kallade inmätta fynd ( figur 20 ). Av tabellerna 3 och 4 och bilaga 1 framgår vilka fyndkategorier som mätts in separat. Flinta Materialet har i princip registrerats efter»sorteringsschema för flinta«( Andersson m.fl ). I gruppen spån och mikrospån ingår dock bara exemplar som är uppenbara produkter av medveten spånproduktion. Vid registreringen har ingen uppdelning gjorts mellan avslag och övrig slagen flinta. Någon åtskillnad har heller inte gjorts vad gäller spån och mikrospån. I kommentarsfältet framgår dock om det rör sig om spån, det vill säga där bredden överstiger åtta millimeter. Totalt har flintor tillvaratagits men detta utgör bara en bråkdel av vad som fanns på platsen. I tabell 3 finns en sammanställning av flintan och nedan finns kommentarer kring några utvalda kategorier. Flintorna uppvisar generellt sett en hög grad av fragmentering också vilket också demonstreras av ett stort antal bipolära kärnor. Av kärnyxor finns åtta stycken, där alla utom en påträffades i grävda rutor. Två yxor är något atypiska, tre kan betecknas som spetsyxor och en bör ha varit lämplig Stickel Knacksten (f44, 201) 2 2 Skrapa, avslagsskrapa 4 4 Skrapa, spånskrapa Avslag med retusch Spån med retusch Spån, ryggspån (f182) 1 1 Spån - mikrospån Kuriosa (f164, 216) 3 3 Kärnor Kärna, spånkärna (f218) 1 1 Kärna, mikrospånkärna 9 9 Kärna, kölformig Kärna med en plattform Kärna med två plattformar 4 4 Kärna, bipolär Kärna, stötkantskärna 4 4 Kärna, övrig kärna Avfall exklusive splitter (Varav brända) Avfall vikt (gram) Procent brända 20,1 20,1 17,2 Splitter Summa flintor Tabell 3. Sammanställning av flintan.

24 22 Bohusläns museum Rapport 2018 :11 som borr. Från förundersökningen finns ytterligare tre kärnyxor vilka var 93, 65 respektive 63 millimeter långa. Kärnyxorna påträffades med något undantag i den norra delen och fyra av yxorna härrör från rutorna R25 och R29. Ett annat kärnyxliknande föremål är framställd av ett avlångt tjockt avslag och är kanthuggen längs båda långsidor ( figur 23 ). Liknande föremål men där även eggen är kanthuggen har påträffats på ett flertal, vanligen mellanmesolitiska, boplatser ( Hernek 2005 :129, Hernek 2015 :27 ). Av knivar finns fjorton stycken varav fyra är av typen segmentkniv ( figur 24 ). En kniv är gjord på ett spånliknande avslag med viss patinering ( figur 25 ). Elva borr har identifierats och de är av olika varianter ; kärnborr, spånborr och sådana som är gjorda på avslag. För ett borr ( F265 ) har man använt ett svallat vitpatinerat spån som getts sekundära retuscher. Av sticklar finns tio stycken, samtliga gjorda på avslag. För en stickel ( F48 ) ses flera stickelslag. För två exemplar är bestämningen något osäker. Figur 23. En kärn-/skivmejsel/hyvel ( F187 ) funnen i ruta R6. Föremålet visas från tre sidor ; ryggsidan, buksidan/ventralsidan och längst till höger föremålets ena långsida. Den mäter millimeter. Foto, Robert Hernek, Bohusläns museum. Figur 25. En kniv på spånliknande avslag ( F111 ). Den har en längd av 60 millimeter. Foto, Robert Hernek, Bohusläns museum. Figur 24. Två segmentknivar ( F71 och 72 ). Båda har bevarad slagbula och de är placerade med slagbuleänden uppåt. Foto, Robert Hernek, Bohusläns museum. Figur 26. En liten, 19 millimeter lång, avslagsskrapa ( F89 ). Till höger visas själva skrapretuschen. Foto Cecilia Ahlsén, Bohusläns museum.

25 En vindexponerad stenåldersboplats i Kungsviken 23 Av skrapor finns tre spånskrapor och fyra avslagsskrapor. De sistnämnda är 50, 40, 28 och 19 millimeter långa där den minsta återges i figur 26. Spånskraporna är 30, 33 och 35 millimeter långa och alla har retuscher också på ena långsidan. Det fanns ett antal mycket små noduler som öppnats genom ett eller två avslag och där flintan bedöms vara av god kvalitet ( figur 27 ). Formellt sett betecknas de inte som kärnor. Från grävda rutor finns tio stycken sådana noduler men det fanns flera på ytan som inte tillvaratagits. Eftersom de inte bearbetats vidare är det troligt att nodulen öppnats för att undersöka flintans kvalitet. Detta kan givetvis ha gjorts på en helt annan plats och om flintan ansetts fullgod har den tagits med för kommande behov. Vad gäller formella kärnor uppgår de till 268 stycken och i tabell 3 framgår hur de fördelar sig efter typ. Det är tre kärntyper som dominerar. De gäller bipolära kärnor, plattformskärnor och så kallat övrig kärna. Av plattformskärnorna är det en stor dominans för de med en plattform och de är mestadels mycket små. Trots att materialet innehåller mycket spån finns ingen utpräglad spånkärna. Däremot finns ett sidofragment ( F218 ) som med viss tvekan kan härröra från spånkärna. Förklaringen torde vara dessa kärnor reducerats till oigenkännlighet där slutprodukten kan ha varit en bipolär kärna. Av mikrospånkärnor finns nio stycken där flertalet utgörs av små fragment. Den intakta kärnan ( F1 ) är konisk men har en utpräglad front ( figur 28 ). Sannolikt härrör ytterligare två fragment från mikrospånkärnor med konisk form ( F16, F113 ). Det finns en kärna ( F168 ) som uppfyller kriterierna för en handtagskärna även om inga mikrospån producerats i fronten utan är snarast ett förarbete. Förutom denna finns två förarbeten i form av kölformiga kärnor. Ett annat fragment ( F185 ) kan möjligen härröra från handtagskärna men den som hittades vid förundersökningen är dock felbedömd. Den kan betecknas som Övrig mikrospånkärna med en plattform. De påminner i hög grad om handtagskärnor men på dessa är spånavspaltningarna överlappade på ett sätt som inte förekommer på handtagskärnor ( Thorsberg 2014, Olsson m.fl :17 ). Ser man till utbredningen på mikrospånkärnor och kölformiga kärnor så påträffades de flesta i den södra delen och det finns en från ruta R9 längt i väster och intill denna finns också två inmätta kärnor ( F100 och F101 ). De bipolära kärnorna utgör med 115 exemplar en stor Figur 27. Tre små noduler med ett eller två öppningsavslag ( från vänster F306, F148 och F301 ). Foto Robert Hernek, Bohusläns museum. Figur 28. Mikrospånkärna med konisk form ( F1 ). Den har en större avspaltning på baksidan men förefaller ha varit slagen runt om. Den har dock en mera utpräglad front vilket visas på bilden. Kärnan är 35 millimeter hög. Foto Robert Hernek, Bohusläns museum. grupp ; 43% av hela kärnmaterialet. Kärnornas genomsnittliga höjd är 24,9 millimeter. I figur 29 anges de bipolära kärnornas höjd och där framgår att de som är 20 millimeter dominerar medan de som är 21 millimeter är avsevärt färre. I syfte att utröna om samma mönster återfinns på annat håll gjordes en jämförelse med ett boplatsområde, kallad Västra boplatsen på Tanum 1802, med ett material som kronologiskt står Morlanda 549 nära ( Hernek 2014, bilaga 5 ). De 43 bipolära kärnorna på den platsen uppvisar ett annat mönster med toppar på 18, 22, 28 och

26 24 Bohusläns museum Rapport 2018 :11 Figur 29. Diagram som visar höjden på 114 stycken bipolära kärnor från Morlanda 549. Figur 30. En tväreggad pilspets framställd på ett avslag ( F241 ) där enbart den ena långsidan retuscherats vilket visas till höger. Pilspetsen är 18 millimeter lång. Foto Cecilia Ahlsén, Bohusläns museum. 31 millimeters höjd. Den något spretiga bilden från Morlanda 549 kan därför tillskrivas slumpen. Utbredningen av de bipolära kärnorna är förhållandevis jämnt fördelad med en viss koncentration kring rutorna R23, 10, 14 och 22. Att inga kärnor finns i rutorna R26 och R4 måste bero på att dessa grävts fram vid förundersökningen. Spån och mikrospån har räknats till en grupp och uppgår till 237 stycken ( tabell 3 ). I kommentarsfälten anges dock andelen spån, vilket här innebär en bredd av minst 8 millimeter. Av 233 angivna utgörs 111 stycken ( 47,6% ) av spån och spånfragment medan övriga, 125 stycken ( 53,6% ) utgörs av mikrospån eller fragment av mikrospån. Andelen spån är följaktligen stor. Rapportens baksida pryds av ett vackert mikrospån ( F183 ). I materialet ingår också en tväreggad pilspets ( F241 ) och den är det enda neolitiska inslaget som med större säkerhet kunnat identifieras ( figur 30 ). Den är funnen i ruta R3 men då den bara har retuschering längs ena långsidan bör bestämningen som tväreggad pilspets ändå tas med någon reservation. Tre flintfynd har betecknats som kuriosa. Det rör sig om en fossil av sjöborre och ett avslag med starkt rödfärgad cortex ( F164 ) samt en mörk flinta med ljusa band ( F216 ).

27 En vindexponerad stenåldersboplats i Kungsviken 25 Övriga fynd bergart, kvarts och harts Av fynd i annat material än flinta finns 15 i bergart, 8 av kvarts samt en av harts ( tabell 4 ). Samtliga bergartsyxor är av typen trindyxa. De är fyra till antalet och två är fragment. En yxa ( F13 ) är speciellt väl bearbetad och har ett avlångt rundovalt tvärsnitt och en rakt avhuggen nacke ( figur 31 ). Av knackstenar finns två sedvanliga och fem stycken av den speciella typ som betecknas som amboltsten. De har vanligtvis en oval form och har knackspår, inte sällan som små fördjupningar, på den ena eller båda bredsidor. Ibland återfinns knackspår även i stenens ände/-ar. Från Morlanda 549 ingår sex amboltstenar varav en i kvarts ( figur 32 ). Från ruta R26 finns två sådana stenar och de låg bara en dryg decimeter ifrån varandra. Annars är Typ Material Antal Inmätt Ruta Trindyxa Bergart Amboltsten Bergart Knacksten Bergart 2 2 Slipsten? Bergart Malsten? Bergart 1 1 Avslag Bergart 1 1 Amboltsten Kvarts 1 1 Kärna Kvarts 4 4 Avslag Kvarts 3 3 Harts Harts 1 1 Tabell 4. Sammanställning fynd av annat material än flinta. Figur 31. En av fyra trindyxor från Morlanda 549. Detta välslipade exemplar ( F13 ) hittades vid avbaningen ( id 1235 ) och har just kommit upp ur jorden. Foto Pia Claesson, Bohusläns museum. Figur 32. En knacksten av typen amboltsten med knackspår i form av grunda gropar som återfinns på båda bredsidorna. Stenen till vänster ( F5 ) är av finkornig kvartsit och hittades vid avbaningen ( id 103 ). Stenen till höger ( F10 ) hittades vid den andra avbaningen ( id 1232 ). Foto Robert Hernek, Bohusläns museum. Figur 33 till höger. Bilden visar en bit harts ( F292 ) funnen i ruta R21. Bilden visar den plana sidan som har avtryck av träfibrer. Hartsbiten har 14 C-daterats till cirka 7700 BP ( tabell 5 ). Foto Cecilia Ahlsén, Bohusläns museum.

28 26 Bohusläns museum Rapport 2018 :11 amboltstenar tämligen sällsynta i Västsverige ( Hernek 2005 :139 ) men vid undersökningen av en boplats vid Henån, Röra 19, daterad till yngre sandarnakultur, påträffades fem exemplar ( Hernek i tryck ). Från Morlanda 549 ingår även två knackstenar av flinta, rundade flintkärnor med krossmärken runt om. Det finns ett föremål av harts ( F292 ) och den påträffades i ruta R21. Hartsbiten har till stor del förstörts i samband med att den daterats genom 14 C-analys. Hartsbiten hade en välvd översida och en plan undersida och var millimeter stor och 5 millimeter tjock. Den plana sidan hade avtryck av träfibrer och det är troligt att hartsbiten härrör från någon form av tätning ( figur 33 ). Harts har påträffats på ett flertal mesolitiska boplatser men där boplatsen vid Huseby klev, Morlanda 89, sticker ut genom ett stort antal fynd. Minst ett fyrtiotal har avtryck av trä, snöre eller vide och det är mycket troligt att dessa använts vid tätning av båtar ( Nordqvist 2005 :28 ). Datering Redan tidigt vid undersökningen stod det klart att en mycket stor del av materialet var från senare delen av mellanmesolitikum vilket blev allt tydligare under grävningens gång. Utifrån förundersökningen var detta något äldre än förväntat. Att genom 14 C-analys datera urlakade boplatser av det här slaget är problematiskt, inte minst då fynden sannolikt deponerats under en lång tidsperiod. Det fanns en hel del spridda träkolsbitar i jordlagren och det fanns också spår som visade att man bränt sopor mycket sen tid. I hopp om att finna daterbart material i någorlunda tillförlitlig kontext insamlades jord i och strax under härdarna A1400 och A1410. Vid vattensållningen av jorden hittades en liten bit träkol från A1410 men dateringen av det provet gav mellersta bronsålder ( tabell 5 ). Troligtvis härrör träkolet från skogsbrand eller liknande snarare än en aktivitet på platsen. Ett annat prov togs i botten av ruta R24 men vedartsanalysen visade att det inte ens var fråga om träkol. Däremot påträffades i ruta R21 en bit harts ( figur 33 ). Den är daterad till 7731±33 BP vilket torde korrespondera med stora delar av det mesolitiska materialet. Det står emellertid klart att huvuddelen av materialet på typologisk väg kan dateras till sen mellanmesolitikum/yngre sandarnakultur. Perioden yngre mellanmesolitikum, det vill säga den senare fasen av teknokomplexet Sandarna är problematisk men senare års undersökningar har kastat nytt ljus hur dessa material kan karaktäriseras ( Olsson m.fl :20 ). Det finns få undersökta boplatser som dateras inom tidsavsnittet BP. Relevanta jämförelsematerial till Morlanda 549 står att finna på Tanum 1802 ( Hernek 2014 ), Styrsö 117 ( Olsson m.fl ) och i någon mån även Timmerås ( Hernek 2005 ) samt delar av Marstrand 110 ( von der Luft & Thorsberg 2016 ). I materialet ingår också några få svallade flintor, till exempel ett spån som man sekundärt framställt en borrspets ( se ovan ). De svallade flintorna är emellertid så pass få för att en äldre fas inte kan beläggas utifrån grad av svallning. Det finns minst en mikrospånkärnorna med konisk form men det är tveksamt om de tillhör en äldre fas. När det gäller eventuella yngre inslag finns en tväreggad pilspets som visar på närvaro under tidigneolitikum eller mesolitikums slutfas. Det finns även ett spån ( F12 ) som kan vara neolitisk. Det förefaller också finnas vissa senmesolitiska inslag. Det finns en kärna som uppfyller kriterierna för en handtagskärna även om inga mikrospån producerats i fronten. Dessutom finns tre kölformiga kärnor och fyra segmentknivar ( figur 24 ). Den höga andelen bipolära kärnor, det vill säga reduktion på städ, anses också vara utmärkande för senmesolitikum ; Bipolär sönderdelning förekommer sparsamt i väldaterade mellanmesolitiska material. I senmesolitiska kontexter är sönderdelningssättet legio och ofta en del av ett maximerande reduktionsförlopp Lab.nr Prov Material Proviniens Okalib. BP Kalib. 2 sigma Ua Morlanda 549:1 träkol, ek A ± BC Morlanda 549:2 var ej träkol Ruta 24 Ua Morlanda 549:3 harts Ruta ± BC Tabell C-dateringar.

29 En vindexponerad stenåldersboplats i Kungsviken 27 där sista steget i sönderdelningen av så väl handtagskärnor som rundkärnor sker på städ. Det är därför helt rimligt att se denna del av materialet som senmesolitiskt ( von der luft & Thorsberg 2016 :12 ). Notabelt är dock att ingen lihultyxa påträffades. Detta stöds också av en studie som visar att boplatser på Orust där man funnit lihultyxor vanligtvis ligger mellan meter över havet ( Johansson 1997 :32 ). Morlanda 549 ligger kring 35 meter över havet ( figur 11 ). Som jämförelse finns en senmesolitisk boplats Morlanda 451, belägen på östra sidan av Kungsviken. En härd, belägen kring 30 meter över havet daterades till cirka 6000 BP men härden bedöms ha legat en bit från själva stranden ( Hernek & Ortman 2012 :15 ). För att komplettera bilden kan det vara lämpligt att också se närmare på spånmaterialet. Förhållandet mellan antalet spån och mikrospån är generellt sett en kronologisk faktor att räkna med ( till exempel Berg 1995 :161, Hernek 2005 :250, Jaksland 2001 :35, Schaller Åhrberg m.fl.1996 :36 ). I tabell 6 anges förhållandet spån/mikrospån på ett antal relativt väldaterade boplatser i Västsverige. Tre platser från Göteborgsområdet, Bua Västergård, Ytterby 47 och Balltorp, var överlagrade. Det finns självklart en mängd felkällor, till exempel att boplatserna haft skilda funktioner, men det finns en klar tendens att andelen mikrospån är större på de yngre boplatserna. För Morlanda 549 är andelen mikrospån speciellt hög. Därtill kan man räkna med att en del mikrospån och fragment av mikrospån undgått uppmärksamhet vid grävningen. Den relativt höga andelen mikrospån i Timmerås kan bero på det speciella förhållandet att materialet deponerats i en hydda. För att sammanfatta kan Morlanda 549 i huvudsak dateras till sen mellanmesolitikum/yngre Sandarnakultur. Även om fyndmaterialet deponerats under en lång tidsperiod kan den enda dateringen, kring 7700 BP, mycket väl korrespondera med boplatsens mest intensiva fas. Övergripande tolkning Enligt Länsstyrelsens förfrågningsunderlag ställdes ett antal ämnen som undersökningen av Morlanda 549 kan tänkas generera. Det gäller ny kunskap om nyttjandet av landskapsrummet kring Kungsviken under perioden mesolitikum, hur och hur länge platsen har nyttjats samt kunskap om boplatsen/boplatserna i området. Vidare anges att då flera arkeologiska insatser tidigare gjorts i området har man här en unik möjlighet att öka kunskapen om kontinuitet, näringsfång, grad av bofasthet aktiviteter med mera. Enligt förfrågningsunderlaget har kunskapspotentialen bedömts som medelhög och man har bedömt att undersökningen ska genomföras med medelhög ambitionsnivå. En undersökning av den här omfattningen kan möjligen beröra någon av dessa aspekter. Antagandet var också att det skulle finnas anläggningar och förutsättningar för bättre dateringsunderlag. Till detta kommer att fyndmaterialet visade sig vara något äldre förväntat. Att tolka Morlanda 549 är emellertid en problematisk uppgift. Platsen har säkerligen nyttjats under en lång tidsperiod. Detta i kombination med stora fyndmängder gör att eventuella mönster såsom aktivitetsytor blir närmast omöjliga att identifiera. Därtill kommer störningar, frågan vad som är primärt kontra sekundärt avfall med mera. Boplats Datering, BP Spån, antal Spån, % M-spån, antal M-spån, % Bua Västergård (Wigforss 1983) Ytterby 47, lag. 4 (Hernek 1995) Timmerås, lag 2 (Hernek 2005) Dammen (Schaller Åhrberg mfl 1996) Balltorp, sandlager (Nordqvist 2000) Morlanda 89:S (Nordqvist 2005) Morlanda 549 (föreliggande rapport) Tabell 6. Förhållandet mellan spån/spånfragment och mikrospån/mikrospånfragment på ett antal relativt väldaterade boplatser i Västsverige. Dateringsintervallet för Morlanda 549 är något osäker. För Bua Västergårds del ingår enbart fynd från överlagrad kontext och för Morlanda 89 :S vid Huseby klev ingår enbart fynd från fyllningen till en hyddbotten. Underlaget är från tabell 6 :1 i Hernek 2005 men där ingår även ett antal norska boplatser.

30 28 Bohusläns museum Rapport 2018 :11 Figur 34. Karta som visar förhållandet mellan hav och land för 8000 år sedan ( 8000 CalBP ). Markerat är Morlanda 549 samt boplatsen Rottjärnslid belägen sex kilometer nordnordväst därom. Karta från Sveriges geologiska undersökning ( SGU ). Av stort intresse är dock att boplatsen är ännu en av mycket få undersökta boplatser som dateras till en sen mellanmesolitisk fas. Den kronologiska ställningen försvåras dock då det bara finns en tillgänglig 14 C-datering. Det är däremot intressant att datering är gjord på en bit harts. Detta visar att harts är ett avsevärt motståndskraftigare material än träkol och en lärdom man kan dra är att det kan finnas boplatser med åtskilliga hartser även där andra organiska material saknas. Den plats i Nordeuropa där man funnit flest mesolitiska hartser är från den överlagrade boplatsen, Morlanda 89, vid Huseby Klev. Ett flertal av dessa hartser har sannolikt fungerat som tätningar till båtar ( Nordqvist 2005 :28, Aveling 2005 ; bilaga 19 ). Vad gäller övriga tolkningar är det rimligast att Morlanda 549 varit en tillfällig uppehållsplats för jakt, fiske och redskapstillverkning ; en plats som använts återkommande under en lång tidsperiod. Även själva läget, på en platå ovanför en bergsbrant, innebär att platsen legat helt nära stranden under en period på flera hundra år. Av läget kan man också dra slutsatsen att platsen varit mycket utsatt för väder och vind. Förutom flintan, som dessutom förekom spritt över stora delar av bergsryggen, fanns inga konkreta spår av egentlig bosättning. Med tanke på det väderutsatta läget kan en basboplats ha legat i närområdet. Kanske på de mesolitiska boplatserna Morlanda 287 och 289 som ligger mera skyddat strax sydväst om Morlanda 549. Med en havsnivå kring trettio meter högre än idag såg området annorlunda ut jämfört med idag. I nordväst, området Flatön och Skaftö, var en splittrad skärgård med många småöar ( figur 34 ). Cirka en kilometer söder om boplatsen, vid sjöarna Torebosjön och Rödsvattnen, var då smala havslaguner som man vattenvägen kunde

31 En vindexponerad stenåldersboplats i Kungsviken 29 nå vid Torebo/Strömsholm. Just kring dessa sjöar och invid den forna lagunens inlopp finns ett flertal mesolitiska fynd- och boplatser. Lokaliseringen av Morlanda 549 tyder på att fiske och eventuellt jakt på marina däggdjur varit betydelsefullt men utan bevarat benmaterial blir det mest spekulation. Det finns över huvud taget få mesolitiska boplatser där ben finns bevarat men två stycken sådana boplatser råkar finnas i närområdet till Morlanda 549 och förutsatt att Morlanda 549 utnyttjats under en lång tidsperiod, bör de åtminstone delvis vara samtida. Den ena platsen är Rottjärnslid, Dragsmark 36, som undersöktes 1934 ( Alin 1935 ) och 1945 ( Niklasson 1955 ). Den har senare genom Bengt Nordqvists försorg, på ett ben från hund blivit daterad till cirka 7000 BP ( Nordqvist 2000 :107, table 51 ). Benmaterialet visar dominans för marina arter, speciellt fiskar som torsk, kolja och långa. Just förekomst av långa och stora torskar visar att man bedrivit djuphavsfiske ( Wigforss 1995 :204, se även Jonsson 1995, Hernek & Jonsson 2003 :97 ). Bland fåglar finns garfågel, lom, alfågel och skarv och bland havsdäggdjur tre ben av gråsäl. Även landdäggdjur är representerade av bland annat rådjur, kronhjort och vildsvin. Bland benredskap finns flinteggspjut, en harpunspets elva fragmentariska fiskekrokar ( Alin 1935 :14 ). Den andra platsen gäller den yngsta mesolitiska boplatsen vid Huseby klev, med kökkenmödding och hyddlämning ( Nordqvist 2005, Hernek & Nordqvist 1995 ). Det goda bevaringsförhållandena berodde främst på att boplatsen placerats på en naturlig skalgrusbank. Även den boplatsen är daterad till omkring 7000 BP. Benmaterialet domineras av fiskben och bland benredskapen finns en stor dominans av fiskekrokar. De flesta fiskbenen härrör från torsk och gråsej men även kolja frekvent. Även flera ben av rödspätta har identifierats men till skillnad från Rottjärnslid är långa ovanligt ( Jonsson 2005 ; bilaga 11, Hellgren 2014 ; bilaga 6 ). Av fågel är garfågel frekvent men även arter som lom, fiskmås, alfågel och tordmule är representerade. Kronhjort och vildsvin förekommer sparsamt medan rådjur har en högre frekvens. Säl förekommer sparsamt men gråsäl och knubbsäl ingår. En jämförande osteologisk studie visar att emellertid att även klövviltet varit viktigt och att de två yngsta faserna vid Huseby klev, cirka , inte skiljer sig markant från andra boplatser. Landbaserad jakt har varit viktigt där inte bara köttet prioriterats utan även skinnen och horn för redskapstillverkning ( Hellgren 2014 :37 ). Ser man till Morlanda 549 och dess placering i landskapet har man haft tillgång till olika ekologiska zoner med både hav och skog och båda har säkerligen utnyttjats men i olika hög grad beroende på säsong.

32 30 Bohusläns museum Rapport 2018 :11 Litteratur Alin, J En bohuslänsk kökkenmödding på Rotekärrslid, Dragsmark. Göteborgs och Bohusläns Fornminnesförenings tidskrift Andersson, S., Svensson, K. R. & Wigforss, J Sorteringsschema för flinta. Fynd-Rapporter. Rapporter över Göteborgs Arkeologiska Musei undersökningar. Aveling, M. E Ur : Characterisation of natural products from the Mesolithic of Northern Europé. Bilaga I : Nordqvist, B Huseby klev En kustboplats med bevarat organiskt material från tidsperioden äldsta mesolitikum till järnålder. Arkeologisk förundersökning och slutundersökning av fornlämning RAÄ nr 89 :N och 89 :S samt 485, Morlanda sn, Orust kommun, Bohuslän. Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Väst Rapport 2005 :2. Axelsson, S Arkeologisk förundersökning Kungs viken 1 :6, Morlanda socken, Orust kommun. Bohusläns museum Rapport 2001 :27. Berg, E Steinalderlokaliteter fra senmesolittisk tid i Vestby, Akershus. Dobbelspor/E6 prosjektet. Varia 32. Universitetets Oldsaksamling. Oslo. Hellgren, F En osteologisk analys av benmaterialet från den mesolitiska boplatsen Huseby klev. Historisk osteologi. Institutionen för Arkeologi och antikens historia. Lunds universitet. Hernek, R Boplatser från äldre stenålder i Rollsbo. Arkeologiska undersökningar av fornlämning 47, 95 och 185 i Ytterby socken, Kungälv. Riksantikvarieämbetet. Arkeologiska Resultat, UV Väst Rapport 1996 :2. Hernek, R Nytt ljus på Sandarnakulturen. Om en boplats från äldre stenåldern i Bohuslän. GOTARC, Series B. Gothenburg Archaeological Theses No. 38. Coast to coast-books No. 14. Göteborgs Universitet. Institutionen för arkeologi Göteborg. Hernek, R Tanum I : Claesson, P. m.fl. Arkeologi norr om Gerumsälven. Arkeologiska undersökningar för väg E6 i Världsarv Tanum. Arkeologisk slutundersökning/teknisk rapport. Tanum 1802, 2211, 2213 samt del av 2260 och Hoghem 1 :11, Tanum socken, Tanums kommun. Bohusläns museum, Rapport 2014 :40. Hernek, R En boplats från äldre stenålder vid Uddevallas inlopp. Arkeologisk undersökning. Del av RAÄ Forshälla 185 :1, Forshälla socken, Uddevalla kommun. Bohusläns museum, Rapport 2015 :25. Hernek, R Mesolitiska härdar i Västsverige och södra Norge. När, var, hur och lite varför. I : Toreld, C. ( red. ) Arkeologi i Tanums Världsarv. Åttatusen år i Tanum utifrån sex arkeologiska undersökningar för väg E6. Kulturhistoriska dokumentationer Nr 31. Bohusläns museum, Arkeologerna och Kulturlandskapet. Taberg. Hernek, R Schaktningsövervakning i Kungsviken. Arkeologisk undersökning i form av schaktningsövervakning, Morlanda 290, Kungsviken 1 :23, Morlanda socken, Orust kommun, Västra Götalands län. Bohusläns museum, Rapport 2017 :18. Hernek, R. i tryck. Mesolitiska härdar under gammal våtmark. Arkeologisk undersökning inom del av Röra 19 samt totalundersökning av Röra 231 och Röra 232, Orust kommun, Västra Götalands län. Bohusläns museum, Rapport. Hernek, R & Bergstrand, T På land och under vatten i Kungsviken. Arkeologisk utredning, Kungsviken 1 :6 m.fl. Morlanda och Röra socknar, Orust kommun, Västra Götalands län. Bohusläns museum, Rapport 2010 :14. Hernek, R. & Jonsson, L Förhistoriskt fiske i Bohuslän främst under stenålder och bronsålder. Årsbok Bohuslän Bohusläns hembygdsförbund. Uddevalla. Hernek, R. & Nordqvist, B Världens äldsta tugggummi? Ett urval spännande arkeologiska upptäckter som gjordes vid Huseby klev, och andra platser, inför Väg 178 över Orust. Riksantikvarieämbetet UV Väst. Kungsbacka. Hernek, R. & Ortman, O Stenåldersboplatser vid Kungsviken. Arkeologisk förundersökning Morlanda 139, 289, 290, 451, 544, 545, 548, 549 samt Röra 235, Kungsviken 1 :6, Brattås 1 :5 m.fl., Morlanda och Röra socknar, Orust kommun. Bohusläns museum, Rapport 2012 :26. Jaksland, L Vinterbrolokalitetene en kronologisk sekvens fra mellom- og senmesolitikum i Ås, Akershus. Varia 52. Universitetets Kulturhistoriske Museer. Oldsaksamlingen. Oslo. Johansson, G En lihultboplats med äldre och yngre inslag. Fornlämning 37, Morlanda socken, Orust kommun, Bohuslän. Riksantikvarieämbetet. Arkeologiska Resultat, UV Väst Rapport 1997 :23. Jonsson, L Vertebrate fauna during the Mesolithic on the Swedish west coast. I : Fischer, A. ( red. ) Man and Sea in the Mesolithic coastal settlement above and below present sea level. Oxbow Monograph 53. Oxford.

33 En vindexponerad stenåldersboplats i Kungsviken 31 Jonsson, L Rapport över inledande osteologisk undersökning. Bo, Morlanda socken, fornlämning RAÄ 89, Huseby klev. Bilaga I : Nordqvist, B Huseby klev En kustboplats med bevarat organiskt material från tidsperioden äldsta mesolitikum till järnålder. Arkeologisk förundersökning och slutundersökning av fornlämning RAÄ nr 89 :N och 89 :S samt 485, Morlanda sn, Orust kommun, Bohuslän. Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Väst Rapport 2005 :2. Länsstyrelsen : Fornlämningsmiljöer i Bohuslän Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Göteborg. Niklasson, N Rottjärnslid, Hultås, Dragsmark sn. Bopl. nr I : Alin, J. Förteckning över stenåldersboplatser i Norra Bohuslän. Göteborgs och Bohusläns Fornminnesförening. Göteborg. Nordqvist, B Coastal Adaptions in the Mesolithic. A study of coastal sites with organic remains from the Boreal and Atlantic periods in Western Sweden. GOTARC, Series B. Gothenburg Archaeological Theses. No 13. Göteborg University, Department of Archaeology. Nordqvist, B Huseby klev En kustboplats med bevarat organiskt material från tidsperioden äldsta mesolitikum till järnålder. Arkeologisk förundersökning och slutundersökning av fornlämning RAÄ nr 89 :N och 89 :S samt 485, Morlanda sn, Orust kommun, Bohuslän. Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Väst Rapport 2005 :2. Olsson, K., von der Luft, M. & Thorsberg, K En mellanmesolitisk boplats på Brännö. Särskild undersökning av Styrsö 117, Styrsö socken, Göteborgs kommun. Rio Kulturkooperativ. Kulturhistoriska rapporter 113. Schaller Åhrberg, E., Jonsson, L. & Kindgren, H och 1990 års undersökningar på stenåldersboplatsen Dammen. Fornlämning 195, Bro socken, Bohuslän. Riksantikvarieämbetet. Arkeologiska Resultat, UV Väst Rapport 1996 :13. Thorsberg, K Bedömning av flintan från Tanum Bilaga 8. I : Claesson, P. m.fl. Arkeologi norr om Gerumsälven. Arkeologiska undersökningar för väg E6 i Världsarv Tanum. Arkeologisk slutundersökning/teknisk rapport. Tanum 1802, 2211, 2213 samt del av 2260 och Hoghem 1 :11, Tanum socken, Tanums kommun. Bohusläns museum, Rapport 2014 :40. von der Luft, M. & Thorsberg, K Marstrand 110 inom Marstrand 6 :147 m.fl., Marstrands socken, Kungälvs kommun. Kompletterande arkeologisk förundersökning. Rio Göteborg Natur- och kulturkooperativ, Rapport 2016 :7 Ytterberg, N Mesolitiska boplatser i Kungsviken, Kompletterande frivillig utredning. Arkeologisk utredning. Morlanda 289 :1, 548, 549, 550, Kungsviken 1 :23, 1 :75 och 1 :90, Morlanda socken, Orust kommun. Bohusläns museum, Rapport 2010 :42. Ytterberg, N Besiktningsprotokoll vindfällda träd, Kungsviken 1 :23, Morlanda sn, Orust kommun, Bohuslän. Bilaga i : Hernek, R. & Ortman, O. Stenåldersboplatser vid Kungsviken. Arkeologisk förundersökning Morlanda 139, 289, 290, 451, 544, 545, 548, 549 samt Röra 235, Kungsviken 1 :6, Brattås 1 :5 m. fl., Morlanda och Röra socknar, Orust kommun. Bohusläns museum, Rapport 2012 :26. Wigforss, J Arkeologisk undersökning. I : Wigforss, J., Lepiksaar, J. m.fl., Bua Västergård en 8000 år gammal kustboplats. Arkeologi i Västsverige 1. Göteborgs arkeologiska museum. Göteborg. Wigforss, J West Swedish Mesolithic settlements containing faunal remains aspects of the topography and economy. I : Fischer, A. ( red. ) Man and Sea in the Mesolithic coastal settlement above and below present sea level. Oxbow Monograph 53. Oxford. Övriga källor FMIS. Digitala fornminnesregistret. Riksantikvarieämbetet, Stockholm. Tillgänglig digitalt : http :// hittainformation/fornsok-fmis/, besökt Gutehall, A Anmälan om utförd arkeologisk undersökning Röra 110 och 208. D.nr 83/02Kb. Bohusläns museums arkiv. Sveriges geologiska undersökning ( SGU ). http ://apps. sgu.se/kartgenerator/leverans/strand_8000_tj0t- 9WmPQE.pdf.

34 32 Bohusläns museum Rapport 2018 :11 Tekniska och administrativa uppgifter Lst dnr : Bohusläns museum dnr : 16/0298 Bohusläns museum pnr : Fornlämningsnr : Morlanda 549 Län : Västra Götalands län Kommun : Orust Socken : Morlanda Fastighet : Kungsviken 1 :23 Ek. karta : 8120 Läge : X : Y : Meter över havet : Koordinatsystem : Sweref 99 TM Höjdsystem : RH 2000 Uppdragsgivare : Ansvarig institution : Projektledare : Fältpersonal : Konsulter : Privatpersoner Bohusläns museum Robert Hernek Robert Hernek, Anna Ihr, Pia Claesson, Johan Peterson Thomas Bartholin, Kiel ( vedart ), Ångströmslaboratoriet, Uppsala universitet ( 14 C-analys ), KKS/Kontoret för keramiska studier ( geologi ), Stene Entreprenad AB och Eric Gustafssons Entreprenad i Kungsviken AB ( grävmaskin ) Fältarbetstid : t.o.m Arkeologtimmar : 286 Undersökt yta : 190 m 2 Arkiv : Bohusläns museums arkiv Fynd : Förvaras i Bohusläns museums UM nr 29602

35 En vindexponerad stenåldersboplats i Kungsviken 33 Bilagor Bilaga 1. Fyndlista ( UM ) Bilaga 2. KKS, T. Brorsson Bilaga 3. Vedart Bilaga C analyser Bilaga 5. Fyndlista från förundersökningen 2011 ( UM )

36 1 Bilaga 1. Fyndlista ( UM ) Fyndnr 1F-fynd Anl Ruta Stick Material Sakord Antal Flinta Kärna, mspånkärna Flinta Spån - mspån Flinta Kärna, kölformig Flinta Spån Kvarts Amboltsten Flinta Stickel Flinta Kärna, bipolär Flinta Skrapa, spånskrapa Bergart Trindyxa Bergart Amboltsten Bergart Slipstensplatta Flinta Spån Bergart Trindyxa Flinta Yxa, kärnyxa Flinta Kärna m en pf Flinta Kärna, mspånkärna Flinta Kärna, bipolär Flinta Spån, fragm Flinta Kärna m en pf Flinta Kärna m två pf Flinta Kärna m två pf Flinta Kärna m en pf Flinta Kärna, bipolär Flinta Spån och spånfragm Flinta Avfall Flinta Splitter Flinta Yxa, kärnyxa Flinta Kärna m en pf Flinta Kärna m en pf Flinta Stickel Flinta Kärna, bipolär Flinta Spån - mspån Flinta Splitter Bergart Amboltsten 1

37 1 Vikt (g) Brända Längd (mm) Bredd (mm) Tjocklek (mm) Kommentar Konisk, 35mm hög (avbaning i) 24 1 M-spån, proximalfragm Från konisk kärna, viss retuschering Grop båda bredsidor 5 På avslag, ett stickelslag på retusch mm hög Ret ena långsida samt distaländen Nacken av, kraftigt vittrad Grop båda bredsidor (avbaning ii) Ngt osäker bestämning, ingen tydlig slipning Med någon glans, med några ret, evt neolitisk Väl bearbetad, ej vittrad, tätkornig diabas? Av typen spetsyxa 42 Atypisk, gjord på moränkrossad flintnodul 5 Fragm, troligen från konisk kärna 3 20 mm hög 1 12 Mittfragm, något ret Konisk, 40 mm hög Motstående pf, 30mm hög Motstående pf, 44mm hög , 21, 23, 35 och 36mm hög 9 En 60mm lång och 20mm bred Fragm spets till spetsyxa, 40mm lång 81 Konisk, låg med stor plattform 24 4 och 20 gram 5 På avslag, ett stickelslag 21 22, 25, 26 och 31mm hög 4 Fragment ingår, 3 spån Mgt slät yta, svaga knackspår båda bredsidor

38 1 Fyndnr 1F-fynd Anl Ruta Stick Material Sakord Antal Flinta Kniv Flinta Borr Flinta Avslag m ret Flinta Stickel Flinta Spån - mspån Flinta Avslagsskrapa Flinta Kärna m en pf Flinta Kärna, bipolär Flinta Kärna, övrig kärna Flinta Knacksten Flinta Splitter Flinta Kärna, bipolär Bergart Amboltsten Flinta Stickel Flinta Borr Flinta Spån - mspån Flinta Avslag m ret Flinta Kärna m en pf Flinta Kärna, övrig kärna Flinta Splitter Flinta Kniv Flinta Plattformsavslag Flinta Spån - mspån Flinta Avslag m ret Flinta Kärna, bipolär Flinta Yxa, kärnyxa Flinta Yxa, kärnyxa Flinta Kärna m två pf Flinta Kärna, övrig kärna Flinta Kärna m en pf Flinta Splitter Flinta Spån - mspån Flinta Kärna m en pf Flinta Kärna, bipolär Flinta Kärna, övrig kärna 2

39 1 Vikt (g) Brända Längd (mm) Bredd (mm) Tjocklek (mm) Kommentar Bränd, på tjockt rakt avslag Spets, tresidig 2 Bränd, evt litet plattformsavslag 9 På avslag, ett stickelslag 6 5 spån, ett 50x16mm utan slagbula Ret på rak distalände 5 24 Ensidig, 24mm hög mm hög Knacksten , 20, 21, 24 och 30mm hög Slät yta, knackspår båda bredsidor 3 På avslag, upprepade stickelslag 5 På tjockt avslag, bränd, fragment 8 8 spån 8 Retuscher på en långsida 42 Ensidiga x16, 26x20 mm (4 och 2 gram) 8 Ej spånkärna, naturligt bildad 4 2 spån, ett mittfragm 19mm bred 19 Ret på sidan, ovanlig form 21 25, 29 och 29mm hög Atypisk Atypisk på tjockt avslag Motstående plattformar, 22mm hög Ensidiga, två med mycket krusta mikrospån 206 En från liten nodul 7 18 och 33mm hög 27

40 1 Fyndnr 1F-fynd Anl Ruta Stick Material Sakord Antal Flinta Splitter Flinta Kniv Flinta Kniv Flinta Kniv Flinta Kärna, mspånkärna Flinta Spån - mspån Flinta Kärna m en pf Flinta Splitter Flinta Spån - mspån Flinta Kärna, övrig kärna Flinta Splitter Flinta Kärna m en pf Flinta Avfall Flinta Kärna, övrig kärna Flinta Splitter Flinta Kniv Flinta Avslag m ret Flinta Yxa, kärnyxa Flinta Yxa, kärnyxa Flinta Avslagsskrapa Flinta Avslagsskrapa Flinta Borr Flinta Borr Flinta Spån - mspån Flinta Kärna, bipolär Flinta Kärna m en pf Flinta Kärna, övrig kärna Flinta Splitter Flinta Avfall Flinta Avfall Flinta Yxa, kärnyxa Flinta Splitter Bergart Sten Flinta Spån - mspån Bergart Trindyxa 1

41 1 Vikt (g) Brända Längd (mm) Bredd (mm) 10 Tjocklek (mm) Kommentar Segmentkniv, inmätt som f Segmentkniv Ej segmentkniv, något skadad 1 Litet fragment 2 mikrospån 25 Ensidig 4 2 mikrospån 38 5 och 33 gram Stort sidofragm, mycket krusta brända, en mycket tätkornig Ej segmentkniv 20 2 och 18 gram, ett litet fragm, en m sidoret Krusta vid eggen Eggfragment Vitpatinerad, av litet avslag Spånliknande avslag Spånborr, patinerad och bränd På avslag, fragm spetsen, minner om lancett 12 Minst 6 spån, ett rakt 28mm långt m-spån 19 20, 22, 25, 26, 26 och 28mm hög brända brända Typ spetsyxa, inmätt som f Mycket slät natursten, avslagen 2 3 spån, 2 brända Nackfragment, vittrad yta

42 1 Fyndnr 1F-fynd Anl Ruta Stick Material Sakord Antal Flinta Avslag m ret Flinta Avslag m ret Flinta Kärna, bipolär Flinta Kärna, övrig kärna Flinta Kärna m en pf Flinta Kärna, övrig kärna Flinta Kniv Flinta Avslag m ret Flinta Kärna, mspånkärna Flinta Spån - mspån Flinta Kärna m en pf Flinta Kärna, bipolär Flinta Splitter Bergart Amboltsten Flinta Spån - mspån Flinta Avslag m ret Flinta Yxa, kärnyxa Flinta Kärna, bipolär Flinta Kärna m två pf Flinta Kärna m en pf Flinta Splitter Flinta Kärna, övrig kärna Flinta Splitter Flinta Avfall Flinta Avfall Flinta Spån - mspån Flinta Stickel Flinta Kärna m en pf Flinta Kärna, stötkantskärna Flinta Kärna, bipolär Flinta Splitter Flinta Borr Flinta Stickel Flinta Avfall Flinta Splitter 139

43 1 Vikt (g) Brända Längd (mm) Bredd (mm) Tjocklek (mm) Kommentar En sida med retuscher Avslagsskrapa med ret på slagbuleänden 12 20, 22, 24 och 30mm hög, minsta är bränd En grå mycket tätkornig 73 1 bränd Spånlikn avslag, fint ex, patinerad Skrapa m sidoretusch 5 Frontfragm, rak front, raka mspån 2 fragment m-spån 89 En med mgt krusta 21 22, 25 och 30mm hög Knackspår båda smalsidor 6 5 spån 5 Ret ena långsidan, bränd Lämplig som borr 6 22 och 30mm hög Ett sidofragm, 4, 8 och 108 gram brända brända 1 1 spån, 1 m-spån trol från handtagskärna 6 På avslag, något osäker bedömning 6 Plattformsfragment 24 En stötkant, 13 och 40mm hög 12 20, 24 och 25mm hög Liten spets, fragment 4 På avslag, ett stickelslag brända 22

44 1 Fyndnr 1F-fynd Anl Ruta Stick Material Sakord Antal Flinta Kärna, övrig kärna Flinta Spån - mspån Flinta Kniv Flinta Kärna, bipolär Flinta Avslag m ret Flinta Kärna m en pf Flinta Kärna, övrig kärna Flinta Spån - mspån Flinta Avfall Flinta Kniv Flinta Borr Flinta Avslag m ret Flinta Kärna, mspånkärna Flinta Avslagsskrapa Flinta Splitter Flinta Spån - mspån Kvarts Avslag Flinta Kärna, stötkantskärna Flinta Kärna, bipolär Flinta Kärna m en pf Flinta Kärna, övrig kärna Flinta Kärna, bipolär Flinta Avfall Flinta Splitter Flinta Kuriosa Flinta Avslag m ret Kvarts Kärna Flinta Splitter Flinta Kärna, kölformig Flinta Kärna m en pf Flinta Stickel Flinta Spån - mspån Flinta Kniv Flinta Kärna, bipolär Flinta Kniv 1

45 1 Vikt (g) Brända Längd (mm) Bredd (mm) Tjocklek (mm) Kommentar 254 Mycket hålig krusta 6 4sSpån, en bränd , 20, 22, 23, 25, 27, 28 och 28 hög 43 Liten ret på tjockt avslag 38 Ett plattformsfragm, 6 och 32 gram 206 En på 125 gram 1 1 spånfragment, proximaldel, 22 mm bred brända Segmentkniv, saknar slagbula 3 50 Fragment, bränd, troligt borr, 50mm lång Grova retuscher 4 Plattformsavslag, något osäker bedömning Ret även ena långsidan spån, en 27mm långt m-spån 1 Avslag m retusch? 13 En stötkant, 20 och 38mm hög 33 20, 20, 20, 24, 28, 33, 38 och 38mm hög brända fragment fossil-sjöborre (5g), 1 avslag m röd cortex 2 22x20mm, kort sidoretusch 39 Osäker bedömning Förarbete handtagskärna, 28mm hög 115 Ensidiga 9 På avslag 7 8 spån, en bränd Segmentkniv, hög retusch 10 17, 19, 20, 21 och 23 mm hög Atypisk

46 1 Fyndnr 1F-fynd Anl Ruta Stick Material Sakord Antal Bergart Amboltsten Bergart Knacksten Flinta Kärna m en pf Flinta Avfall Flinta Splitter Flinta Skrapa, spånskrapa Flinta Stickel Flinta Spån, ryggspån Flinta Spån - mspån Flinta Kärna, bipolär Flinta Kärna, mspånkärna Flinta Kärna m en pf Flinta Kärnyxa - skivhyvel Flinta Kärna, övrig kärna Flinta Spån - mspån Flinta Avfall Flinta Splitter Flinta Spån - mspån Flinta Borr Flinta Kärna, kölformig Flinta Stickel Flinta Spån m ret Flinta Avslag m ret Kvarts Kärna, övrig kärna Flinta Kärna, bipolär Flinta Kärna, övrig kärna Flinta Knacksten Flinta Splitter Flinta Spån - mspån Flinta Kärna, bipolär Flinta Kärna, övrig kärna Flinta Kärna m en pf Flinta Splitter Flinta Spån - mspån Flinta Kärna, mspånkärna 1

47 1 Vikt (g) Brända Längd (mm) Bredd (mm) Tjocklek (mm) Kommentar Svaga knackspår båda smalsidor En konkav grop på en smalsida Konglomererad flinta brända Distalfragment, även sidoretusch 16 På avslag, något osäker bedömning spån, ett vackert mspån (se foto) 27 23, 25, 32 och 37 mm hög 8 24 Slutprod handtagskärna, 24mm hög 2 Evt sidofragment m-spånkärna, 31mm hög Av tjockt avslag, ret båda sidor, har en spets 78 1 spån brända spån Av tjockt spån, helretuscherade långsidor Rak prep pf-kant i fronten, bränd 9 På avslag 1 Mittfragment, en sidoretusch 13 Konkav retusch, bränd 19 Kärnor? 26 20, 21, 23, 24, 30, 32 och 36mm hög Knacksten av flinta spån, 2 brända 30 22, 23, 23 24, 25 och 32mm hög spån 13 Bottenfragment, bränd

48 1 Fyndnr 1F-fynd Anl Ruta Stick Material Sakord Antal Flinta Kärna m en pf Flinta Avfall Flinta Kärna, övrig kärna Flinta Splitter Kvarts Avslag Flinta Kärna, mspånkärna Flinta Kuriosa Flinta Spån - mspån Flinta Kärna, spånkärna Flinta Kärna, bipolär Flinta Kärna, övrig kärna Flinta Kärna m en pf Flinta Avfall Flinta Splitter Flinta Kniv Flinta Spån m ret Flinta Spån - mspån Flinta Borr Flinta Kärna, bipolär Flinta Avslag m ret Flinta Kärna, övrig kärna Flinta Kärna m en pf Flinta Splitter Flinta Spån - mspån Flinta Kärna, mspånkärna Flinta Kärna m en pf Flinta Avfall Flinta Kärna, övrig kärna Flinta Kärna, bipolär Bergart Knacksten Flinta Borr Flinta Tvärpilspets Flinta Stickel Flinta Spån - mspån Flinta Splitter 91

49 1 Vikt (g) Brända Längd (mm) Bredd (mm) Tjocklek (mm) Kommentar 11 En 19mm hög för m-spån? brända Plattformsfragment 3 Mörk flinta med ljusa band 5 5 spån 7 Sidofragment, ej utpräglad spånkärna 31 19, 22, 23, 23, 26, 28, 29 och 30mm hög och 137 gram, en nodul med fyra avspaltningar brända Något svallad, ej utpräglad kniv 1 Prox-fragm, små ret ena sidan, vitpatinerad 2 3 spån, 1 bränd , 20 och 25mm hög 15 På konkav kant avspaltningar på nodul m mycket krusta spån 3 Litet fragm, slutprod, 21mm hög brända , 18, 19, 24, 27 och 34 hög Kärnborr Ret på ena sidan, tätkornig flinta 23 Sekundärt slag på patinerat avslag (reuse) 8 9 spån, 3 brända, 1 evt från cylindrisk kärna 10

50 1 Fyndnr 1F-fynd Anl Ruta Stick Material Sakord Antal Flinta Kärna, bipolär Flinta Borr Flinta Skrapa, spånskrapa Flinta Avslag m ret Flinta Kärna m en pf Flinta Kärna m en pf Flinta Avfall Flinta Avfall Flinta Splitter Flinta Avslag m ret Flinta Spån - mspån Flinta Kärna, bipolär Flinta Kärna, övrig kärna Flinta Avslag Flinta Splitter Flinta Spån - mspån Flinta Kärna, bipolär Flinta Kärna, övrig kärna Flinta Kärna m en pf Flinta Splitter Flinta Borr Flinta Spån - mspån Flinta Kärna, bipolär Bergart Slipsten Flinta Kärna, övrig kärna Flinta Avfall Flinta Avfall Bergart Trindyxa Flinta Kniv Flinta Hyvel,skivhyvel Bergart Avslag Flinta Kärna, bipolär Flinta Spån - mspån Flinta Avfall Flinta Splitter 27

51 1 Vikt (g) Brända Längd (mm) Bredd (mm) Tjocklek (mm) Kommentar 10 15, 25 och 31 hög Av tjockt spån, ret båda långsidor Spånlikn avslag, ret även ena långsidan 18 1, 8 och 9 gram, 1 bränd Låg konisk form, tefatsformig brända brända spån, en 24mm bred evt spån 16 20, 20, 20, 28, 28 och 30 hög 82 6 Svallat och patinerat, äldre fas? 3 3 Atypiska, en svallad och evt naturlig 28 20, 28 och 45 hög 95 En evt förarbete kärn-/skivyxa 30 Tre små fina kärnor Sekundär ret på svallad vitpat. Spån (reuse) 3 2 spån 14 18, 21, 22, 22 och 27 hög 7 Fragm, högst osäker bestämning 221 En återanvänd på svallad trol slagen flinta brända brända Vid rensning av a1410 (se foto) Spånliknande avslag m ret en långsida Kärn-/skivyxa, har egg Avslag av diabas mm hög 1 m-spån, proximalfragm. Vitpatinerat brända 2

52 1 Fyndnr 1F-fynd Anl Ruta Stick Material Sakord Antal Flinta Spån m ret Flinta Splitter Flinta Avfall Flinta Kärna, bipolär Flinta Avfall Flinta Splitter Flinta Avfall Flinta Spån Flinta Avfall Flinta Avfall Flinta Avfall Flinta Avfall Harts Harts Flinta Avfall Flinta Avfall Flinta Kärna, övrig kärna Flinta Spån - mspån Flinta Splitter Flinta Avfall Flinta Avfall Flinta Avfall Flinta Avfall Flinta Avfall Flinta Avfall Flinta Avfall Flinta Avfall Flinta Avfall Flinta Avfall Flinta Avfall 526

53 1 Vikt (g) Brända Längd (mm) Bredd (mm) Tjocklek (mm) Kommentar x10mm, lik en hullingspets brända 1 20 hög brända brända 1 16mm bred, mittfragm bränd, i rödbrun sand brända En del grå mycket tätkorniga brända x12x5 mm, en plan sida med avtryck brända m-spån, distalfragm 1 Förkommet brända, 3 stora grovkorniga brända brända brända brända brända brända brända brända En riktigt tätkornig, 123 brända brända

54 2 Bilaga 2. KKS, T. Brorsson Mikroskopering av jordprover från Morlanda 549 Indelning och syfte Vid undersökningar i Morlanda 549 påträffades ett cm tjockt jord-/sandlager som eventuellt kunde vara skapat av vittrat berg. Bland annat noterades det att lagret innehöll kantiga korn och det kan även noteras att lagret innehöll ett förhållandevis stort fyndmaterial. För att bestämma hur sanden i lagret kan ha bildats togs ett prov ut för analys. Även sand från den närliggande boplatsen Morlanda 290 har tagits ut för analys. Avståndet mellan Morlanda 549 och Morlanda 290 är cirka 100 m. Syftet med analysen är att bestämma hur sand från de båda boplatserna Morlanda 549 och Morlanda 290 ursprungligen har bildas. Metod Sand från de både platserna har analyserats i stereomikroskop i förstoringar mellan 20X och 100X. Vid mikroskoperingen har det noterats om kornen är kantiga eller rundade, vilket bör kunna indikera dess uppkomst. Andra iakttagelser har även noterats. Material Det analyserade materialet utgörs av prov 1230 från ett jord-/sandlager i Morlanda 549. Detta lager bestod av en grå sand. Som jämförelse till prov 1230 har ett jordprov invid en bergsklack också analyserats. Detta prov bestod av en grå sand och det har benämnts för prov Ytterligare ett jämförelseprov togs i ruta 30. Detta prov utgjordes av en rödbrun sand och det har benämnts prov Både prov 1374 och 1375 tillhör boplatsen Morlanda 549. Från Morlanda 290 har ett lager med grå sand analyserats. Det härrör sannolikt från en strandbildning. Resultat Bilder på de fyra sandproven återfinns nedan och förstoringarna är 30X. Vid mikroskoperingen kan man notera några viktiga iakttagelser. Prov 1230 är något mera grovkornigt än de andra två från Morlanda 549, vilket inte är tydligt i bilderna, men vid mikroskoperingen är detta uppenbart. Man kan även konstatera att prov 1230 utgörs av en mycket stor andel kantiga korn. Det absolut finaste jordprovet, med små kornstorlekar, återfinns i prov 1375 och detta prov avviker mest från de andra två från Morlanda 549. Prov 1374 placerar sig mellan de andra två proven. Sandprovet från Morlanda 290 består av en något renare sand utan inslag av silt och ler och provet består nästan uteslutande av små sandkorn och den mineralogiska sammansättningen förefaller vara rik på kvarts.

55 2 Slutsats En jordart består av många olika fraktioner, såsom ler, silt och sand. I geotekniska sammanhang utgörs sandfraktionerna av korn på mellan 0,06 och 2 mm. Sand är också benämningen på sorterade jordarter som domineras av sandpartiklar. Därmed kan samtliga fyra analyserade prover från Morlanda 549 och 290 klassificeras som sand. Troligtvis bör prov 1375 benämnas för en siltig sand medan de tre övriga proven utgörs till betydande del av fraktionen sand, och dessa kan klassificeras som grov sand. De flesta svenska jordarterna är bildade i samband med en istid och räknas därför till de glaciala jordarterna. Globalt sett är annars vittringsjordarterna vanligast, vilka bildats genom att berggrunden vittrat på plats. Enligt Nationalencyklopedin är vittringsjordarter vanligast på Öland och i Skåne. Dessa jordarter har en mycket heterogen struktur med ibland stora ovittrade kärnblock. Det har funnits vittringsjordarter på andra platser i Sverige men flera av dessa jordarter har försvunnit i samband med den senaste inlandsisen. Man kan därmed konstatera att prov 1230 från Morlanda 549 utgörs av en grov sand med skarpa korn och att det har tydliga inslag av vittring, och denna vittring kan ha ägt rum efter själva bosättningen på platsen. Man kan inte utesluta att provet istället ska klassificeras som en renodlad vittringsjordart men det kan också ursprungligen ha varit en vittringsjordart som blandats upp med sedimentära jordarter i samband med inlandsisens påverkan. Provet från Morlanda 290 består nästan uteslutande av sand och den mineralogiska sammansättningen förefaller vara homogen. Kornen är rundade vilket tyder på att provet bildats vid en strand och att det inte var en vittratingsjordart. Man kan därmed fastslå att det enda provet med riktigt kantiga korn var prov 1230 från Morlanda 549. Prov Morlanda 549. Förstoring 30X.

56 2 Prov Morlanda 549. Förstoring 30X. Prov Morlanda 549. Förstoring 30X.

57 2 Morlanda 290. Förstoring 30X. Höganäs Torbjörn Brorsson Dr. Rer. Nat.