Kulturmiljöanalys Kronoparken, Oskarshamn

Transkript

1 Kulturmiljöanalys Kronoparken, Oskarshamn Sammanfattning Strax väster om Oskarshamn pågår arbetet med en fördjupad översiktsplan. Som underlag för planen har följande kulturmiljöanalys utarbetats. Planområdet bär en stark utmarksprägel som idag kommer till uttryck i att skogen dominerar området. De naturliga förutsättningarna har inte lockat till omfattande uppodlingar. Under de senaste 1000 åren har det inte funnits mer än enstaka bebyggelser, alla mycket unga (1800-talet eller senare). Genom skogsbruk och utmarksnäringar möts vi av vad vi uppfattar som orörd natur. Inga nationella eller regionala intresseområden för kulturmiljövården finns inom området. Kulturmiljöer inom området är inte ovanliga för den norra delen av Kalmar län. I den norra kanten, vid Tratten och lasarettet finns spår efter förhistoriska aktiviteter som sannolik ska uppfattas som kärnbygden som den framstår både idag som under förhistorisk tid - Döderhultsbygdens - södra utlöpare. Där finns värden som bör tas tillvara i planen, bland annat ett nyfunnet men ännu inte registrerat gravfält. Inom planområdet finns även en kvarnlämning som möjligen kan ses som del av ett kvarnsystem i Lagmanskvarnåns vattensystem. Ett tredje område med anknytning till äldre strukturer är verksamheten vid Nymålen med exempel på vad får, hästar och grisar kan göra för att hävda marken, i detta fall vid ett sentida torp. Det största värdet har det aktuella området som ett tätortsnära rekreationsområde. Figur 1. Planområdet ligger strax väster om Oskarshamns tätort.

2 Bakgrunden Strax väster om Oskarshamn pågår arbetet med en fördjupad översiktsplan (fig 1). Planens syfte är att skapa ett nytt industriområde i södra Kronoparken för att möta efterfrågan på industrimark. Planområdet ligger omedelbart väster om E 22:an och norr om järnvägen Oskarshamn Berga och söder om väg 23 och ryms inom ett område på cirka 1,6 x 2,8 kilometer (36,8 hektar). Tre fjärdedelar av området är tidigare planlagt för industriändamål, men har ännu inte blivit exploaterat. Utöver det planerar man även för en ny vägsträcka från E 22:n till väg 23. Denna analys syftar till att: beskriva områdets historia beskriva kulturmiljöerna och de värden dessa representerar peka på vilka värden som kan vara viktiga att ta hänsyn till vid fortsatt planering och byggnation Arbetets uppläggning Arbetet baseras på tankar som formulerats i Nordiska Ministerrådets Kulturmiljøet i miljøkonsekvensvurderinger 2000:17 (2000). Utgångspunkten för analysen är ett studium av litteratur, kartor och databaser som innehåller information om områdets historia. Området har därefter besiktigats översiktligt, dels för att bedöma hur landskapet används och ser ut idag, dels för att göra en bedömning se om det finns anledning att förvänta sig kunskapsvärden i form av ett dolt kulturlandskap, främst i form av fornlämningar (förhistoriska boplatser). Ingen regelrätt fornminnesinventering har genomförts. Resultatet har presenterats för kommunen och för länsstyrelsen innan denna rapports färdigställts. Kulturmiljövärden Den här analysens syfte är att beskriva varför planområdet ser ut som det gör idag och vilka kulturhistoriska värdena som beskriver områdets utveckling, dvs hur traktens kulturmiljö formats under historiens gång. Genom att känna till landskapets historia kan man också peka ut konkreta kulturmiljöer som är viktiga för att värna landskapets historiska kvaliteter och utveckla dem på ett hållbart sätt. Värdet i de kulturhistoriska lämningarna ligger i att de ger ett område karaktär. Kulturmiljövärdena har här utgått från följande värdegrunder: Kunskapsvärde: en fornlämnings eller annan kulturhistorisk lämnings uppenbara eller potentiella informationsinnehåll. Många historiska lämningar och i synnerhet förhistoriska fornlämningar är oersättliga som källor till historisk kunskap. Upplevelsevärde: en fornlämning, fornlämningsmiljö eller en annan kulturhistorisk miljö kan ge upphov till olika upplevelser med visuell, symbolisk eller identitetsskapande innebörd. I regel är det lämningarnas samband med landskapet i övrigt som tillför upplevelsen ett värde. Upplevelsen är ofta individuell och kan alltså skilja sig från person till person. I den här analysen har upplevelsevärdena bedömts av utredaren. Inga intervjuer har genomförts av en bredare grupp av landskapets brukare. Bruksvärde: kulturarvet kan ha ett bruksvärde just för att det fortfarande används. Människor har gjort enorma investeringar under århundraden och därigenom skapat förutsättningar för exempelvis jordbruk och boende. Resultat är ett på traditionen grundat bruk av bebyggelse och mark som samtidigt som det ger utkomster speglar en historia. Ett historiskt präglat landskap har ofta värden som även kan komma att utvecklas till rekreations- och/eller turistmål, och därigenom bli en utkomstkälla för enskilda och samhället. Området idag Ett landskaps naturliga förutsättningar (geologi, klimat mm) sätter ramar för hur det kan användas och formas av människohand. Denna del av östkusten präglas av en relativt lätt kuperad och skogsklädd urbergsplatå som når ända fram till kustlinjen. Här och var bryts kusten av vikar som i grunden är sprickdalar ofta orienterade i en östvästlig riktning. Ett karaktärsdrag är också skärgården.

3 Figur 2. Tallskog på hällmark är vanligt inslag. På bilden kan man också ana en gammal markväg, idag en stig. Figur 3: Stormen Gudrun har öppnat upp skogen på sina ställen.

4 Figur 4. En skogsväg i områdets östra del. Planområdet är ganska typiskt för den norra delen av Kalmar läns kustområden. Vi möts här av ett ganska homogent område med hällmarker, ytor med relativt grovblockig morän som bryts upp av små sänkor eller långsmala dalgångar som ofta rymmer kärr eller mossar eller om de dikats ut av odlad mark. Planområdet domineras starkt av skogen, ofta tall, ek och björk. Öppna marker finns bara i snäva stråk utmed de få vägarna (skogsvägar), kraftledningsgatorna, kalhyggen och våtmarker. Odlad mark saknas i stort sett helt. Bebyggelsen är mycket sparsam. Utmed väg 23 finns ett mindre industriområde och en hemvärnsgård. I området inre finns enstaka boningshus, i något fall av litet äldre karaktär. I den nordöstra delen ansluter planområdet till villabebyggelsen vid lasarettet. Vägnätet inom området består enbart av grusvägar och ger intryck av att dels ha växt fram för att sammankoppla bebyggelser och marker, dels för att serva skogsbruket. Figur 5. Den sammanhängande skogsmarken inom området bryts på några få ställen av våtmarker och kraftledningsgator. Området är idag ett skogsbruksområde som utöver det i första hand används för rekreation för närboende, promenader, svamp- och bärplockning. Endast enstaka bostäder finns inom området, bland annat gruppboende.

5 Även föreningsverksamhet bedrivs vid hemvärnsgården. Trots att barriärer i form av väg E22 och 23 är området relativt lättillgängligt. Vid Nymålen finns djurhållning vilket innebär att här hävdas landskapet genom betning och bökning! I det senare fallet håller ett par grisar marken öppen genom en ganska påtaglig markberedning. Lagskyddade kulturmiljöer fornlämningar De enda registrerade och lagskyddade kulturhistoriska lämningarna inom området består av en stensättning, belägen längst i nordöst (Döderhult 69). Denna stensättning ansluter till en grupp gravar (rösen och stensättningar) som ligger strax utanför planområdet. I samma område, men utanför planområdet, har man även gjort ett par lösfynd från stenålder (FOK). Enligt Michael Dahlin, Oskarshamn, har nyligen ytterligare 3-4 gravar noterats strax väster om bostadsområdet Tratten och ett 50-tal meter söder om väg 23, i planområdets norra del. Dessa lämningar har ännu inte granskats och registrerats i fornminnesregistret. Dessas lämningar ligger nära och till och med inom dagens villabebyggelse. Det innebär att möjligheterna att läsa deras ursprungliga miljö gått förlorad men har ett stort pedagogiskt värde genom att de är ganska tillgängliga. På storskifteskartan som visar situationen på 1790-talet finns en kvarn inritad i Lagmanskvarnån/Aplerumsbäcken. Den ligger vid en liten bro på vägen mellan väg 23 och Nymålen. Åfårorna har påverkats på olika sätt och kvarnlämningarna är inte särskilt tydliga. De finns där trots allt och platsens karaktär ger litet av en hållpunkt i det annars ganska homogena landskapet. I övrigt har inga uppgifter om skyddsvärda miljöer noterats. Figur 6. Vid bron över Aplarumsbäcken finns fortfarande spår efter de såg- och mjölkvarnar som fanns här på slutet av 1700-talet. Rektifiering av storskifteskarta samt moderna vägar.

6 Områdets kulturhistoriska särdrag Vad har hänt i området? Under slutet av jägarstenålder (4000 f Kr) befann sig planområdet ett stycke in från kusten. I norr skar havet djupt in i landet i Döderhultsdalen och inom planområdets södra delar kan det ha funnits områden som utgjort grunda sjöar. Det finns inga lösfynd inom planområdet som vittnar om de första människorna utan sådana finner man inom eller i direkt anslutning till Döderhultsdalen. Det är först bronsålderns ( f Kr) människor som satt märkbara spår i landskapet. Utanför och i planområdets nordöstra hörn finner vi, i konkurrens med lasarettet och bebyggelsen däromkring, ett 10-tal rösen och stensättningar som vittnar om bronsåldersmänniskornas närvaro. Kanske har man även begravt människor här under järnålder. Dessa gravar ska i första hand ses som indikatorer på verksamheter kring desamma samt i Döderhultsdalen som utbreder sig norr om gravarna. Det är uppenbart att Kronoparken aldrig utgjort förstahandsval för mänsklig verksamhet. Som redan nämnts är istället Döderhultsdalen strax norr om väg 23 och i viss mån mot öster som man redan under förhistorisk tid valt att vistas på. Gravarna i nordöst, vid lasarettet, kan ses som en högsta belägna utlöparen av kärnbygden, med bronsålderns och järnålderns bebyggelsen lokaliserad nedanför, på lösa jordar, nära öppet vatten, viken och kusten. Skattläggningskartan från 1718 visar bara Döderhults kyrkoby och bara uppodlade delar inom utmarken. Storskifteskartan från 1791 visar däremot att planområdet omfattar en stor del av byns utmark och att en mycket liten del odlades. Åkrar saknas nästan helt medan det finns ängar i låglänta delar, framförallt utmed Aplarumsbäcken. I nordöst (intill lasarettet) finns några små åkrar som kan knytas till backstugubebyggelse på gränsen mellan Döderhult och Nynäs. I övrigt saknas bebyggelse helt. Istället har Döderhultsborna kunnat hämta vad skogar normalt har att erbjuda (ved, virke etc) samt framförallt haft tillgång till mulbete. Storskifteskartan visar att skogen varit uppdelat i stängslade hagar och man brukar tala om att skogen förhagas. Figur 7. Den förhistoriska kärnbygden markeras här av fornlämningar (röda punkter) och koncentrerar sig till Döderhultsdalen, kusttrakten samt utmed rullstensåsarna. Planområdet ligger centralt i bilden.

7 Figur 8. Planområdet omfattar en stor del av Döderhult bys utmark år 1791 (storksifteskartan). De ljusa partierna var skog medan de gröna var ängar. I nordöst, vid lasarettet och Tratten, finns några smååkrar. Kartan är rektifierad efter Fastighetskartan som delvis redovisas på denna kartbild (vägar, modern bebyggelse m.m. Mellan år 1791 och 1940 odlas ytterligare litet mark upp men fortfarande utgör odlad mark en mycket liten del av planområdet. Under denna period, sannolikt under 1800-talet tillkommer åtminstone en bebyggelse i form av torpet Nymålen, i områdets sydvästra del. På sina ställen finns också spår av äldre markvägar som sannolikt härrör från denna period. Mellan 1940 och 1980 upphör man att bruka i stort sett all äng och åker inom planområdet. Enda undantaget utgörs av Nymålen där man än idag bedriver en form av aktiv landskapsvård med hjälp av hästar, grisar och får. Uppenbarligen är Kronoparken ett extensivt använt landskap som avsatt få spår. Fältbesiktningen av området ändrar inte denna bild. Visserligen noterades spår av äldre vägar (markvägar från och 1800-tal?) samt relativt gott om enar som visar på äldre strukturer och markbruk men annars är det ett modernt skogsbruk som i allt väsentligt satt sin prägel på dagens landskap. I området ytterkanter, när man befinner sig nära landsvägarna och järnvägen, görs sig moderna kommunikationer sig ljudmässigt till känna. I det inre av området är det relativt tyst och fridfullt och lockar till promenader och svampplockning. Slutligen ska nämnas att storskifteskartan samt fältbesiktningen visar att det finns lämningar efter såg- och mjölkvarnar vid bron över Aplarumsbäcken. Den har inte registrerats i fornminnesregistret.

8 Figur 9. Exempel på grisars potential som markberedare. Figur 10. Nymålen är det enda större hävdade odlingslandskapet inom området. Viktig epok Skogen och ett modernt skogsbruk präglar området i allt väsentligt. Det går att på isolerade ställen läsa ett äldre skede i form av utmarksbruk ( tal) men denna epok kan inte sägas karaktärisera området. Planområdet och kulturmiljön Inom området finns några få punkter där det kan finnas anledning att ta tillvara på kulturhistoriska värden. Nymålen: i grunden en torpmiljö från sannolikt 1800-tal, där man idag aktivt hävdar gammal åker- och ängsmark. Plats för kvarn i Aplarumsbäcken. Fornlämningsmiljö vid lasarettet. Oregistrerad fornlämningsmiljö strax väster om bostadsområdet Tratten. Om markområdena närmast väg 23 kommer tas i anspråk föreslås en fältinventering inom denna del av området för att klarlägga om det finns fornlämningar samt kartlägga de nyfunna gravarna.

9 Referenser Dahlin, Michael Muntligt meddelande rörande nyfunna fornlämningar vid Tratten. FMIS GIS-skikt. Fornlämningsregistret för Oskarshamn, Döderhult och Fliseryd.. Riksantikvarieämbetet. Kulturmiljøet i miljøkonsekvensvurderinger Nordisk Ministerråd, Nord 2000:17, Köpenhamn. Strandlinjekarta beräknad med en numerisk modell utvecklad vid SGU. Sveriges Geologiska Undersökning.