Gamla Apoteket och Konsum

Transkript

1 Gamla Apoteket och Konsum Tavla med Västerhaningemotiv Jag fann detta lite banala konstverk på väggen hos Kjell Göthblad i Västerhaninge. Tavlan är osignerad. Perspektivet är kanske inte perfekt men det finns en viss detaljrikedom. Motivet, kanske med ett foto till hjälp, är hämtat från den grusväg som förr gick parallellt med järnvägen bort till övergången med vändkorsen nedanför Granebo.

2 Vändkorsen vid Granebo, i bakgrunden Hedlunds handelshus och gamla fotbollsplanen. Flickan på cykel är Gertrud Åkerberg, senare Ström, från Kvarntäppan. Bilden tillhör henne. Det beskriver fastigheterna Ribby 1:11 och 1:94. På 1:11 till vänster ser vi tre hus, Apoteket, uthuset och gårdstugan och längst till höger Konsumbutiken. Bakom denna skymtar kyrktornet. Apotekshuset byggdes omkring 1903, troligen av ribbybonden August Pettersson. En ståtlig trevåningsvilla som fick stå kvar till Västerhaninge Centrum byggdes Konsum invigdes 1930, hade tidigare legat i den gamla handelslägenheten Ryborg mittemot Bygdegården. Ryborg var troligen Västerhaninges första handelsbod, runt sekelskiftet 1900 drevs den av Gustaf Lidström men övertogs 1901 av handlaren Karl Leonard Lundkvist som kom från Stenkulla i Fors där han gjort konkurs. Gustaf Lidström var ättling till mjölnaren Mats Lidström som 1807 köpt frälsegården i Ribby. Även denna byggnad revs när centrum byggdes. Någon som vet något om skaparen av detta verk?

3 Utsikt från kyrktornet Ett vykort från slutet på 40-talet med vy mot söder Fotografen har klättrat upp i Västerhaninges kyrktorn och riktat kameran längs genomfartsvägen mot Nynäshamn. Närmast, nästan mitt i bilden, ser vi en tvåvåningsvilla. Det är nuvarande Mäklarhuset som byggdes 1933 av Antipas Cederblad som tillsammans med hustrun Edla hade cafè i bottenvåningen. Såldes sedan 1935 till skräddaren Elof Svensson som döpte huset till Svensta och caféet blev skrädderi. Skräddarn blev kvar till Vi som var med då minns honom sittande på bordet innanför det stora fönstret i klassisk skräddarställning med benen i kors. Huset köptes 1953 av Sture Tärnholm. I bildens nedre högra kant ligger Ribby 1:98, Majliden. Tomten köptes i slutet på

4 30-talet av Viktor Hägerstrand och bygget påbörjades men kriget kom emellan och han flyttade inte in förrän 1945 med hustrun Sandra och döttrarna Raina och Giggi. Viktor var son till JF Hägerstrand och var liksom fadern kyrkvaktmästare. Viktor Hägerstrand Vi känner igen Tingshuset, en av samhällets äldsta byggnader, Ligger här ända ute vid vägen, flyttades till sin nuvarande plats Vi skymtar bakom den bensinstation som etablerades av Sivert Andersson i slutet på 30-talet, då med ESSO-skyltar, senare NYNÄS. Dessutom taket på garagelängan med Siverts olika verksamheter, bilverkstad, ambulansstation, droskrörelse och begravningsbyrå (!!) Vi ser också hans bostadshus som stod klart T.h. ligger en mindre villa, Ribby 1:44, Björksäter, byggdes av Sten Gustafsson på 40-talet och hade infart

5 från Hörnvägen. Sievert Andersson Han var son till brukaren av Ribby 1:5, Lars Erik Andersson. Bortom Siverts fastighet ligger Bygdegården, stod klar Byggdes av de organiserade bönderna i trakten, finns ju kvar än idag. Vidare ser vi den norra flygeln av Folkhögskolan samt bakom denna den ursprungliga byggnaden på tomten, Läkarvillan. Byggdes som bostad och mottagning till traktens provinsialläkare 1905 av ribbybonden August Pettersson. Blev skola Ingen av dessa byggnader finns kvar idag. Nu till bildens vänsterkant, där ligger närmast kameran Ribby 1:70 som byggdes i mitten på 20-talet av JF Hägerstrand, kommunal förtroendeman, fjärdingsman, kyrkvaktare och en av samhällets stöttepelare på den tiden. Blev senare skolvaktmästarbostad till Ribbyskolan. Finns kvar idag i privat ägo.

6 Johan Fredrik Hägerstrand Den väg vi ser därefter är nuvarande Blåkullavägen och omedelbart söder om denna och nästan totalt dolt av vegetation ligger Ryborg, byns första handelsbod, senare också telefonstation. Borta sedan länge och ersatt av modern villa. Därefter finner vi Loviseberg, uppförd 1908 av byggmästare AA Kallin och döpt efter dennes hustru, från 1913 är Maria Hallberg ägare. Hon är syster till brukaren på Ribby, kyrkvärden Robert Hallberg. På senare år köps den av droskägaren Ruben Ramström. Villan finns kvar idag. Längst bort i bilden ligger Magnusborg, finns kvar än idag, dock något sliten. Där låg ursprungligen en statarbostad under Ribby som 1919 köptes av lantbrukaren på Högsta i Österhaninge Erik Magnusson. Västerhaninge gubblag

7 Tradition på 1950-talet Här en upplaga av gubblaget Vi skymtar i övre raden bl.a. Arne Strååth, Kalle och Ingemar Ottoson och Sture Pysen Zederfeldt. Framför bl.a. Lasse Bengtsson, Rune Nilsson, Olle Nilsson, Svante Hallberg, Kalle Åkerberg, Bosse Bengtsson, Lennart Runeborg och Evert Åkerberg. Idrotten, ffa fotbollen, var stor och betydelsefull för oss unga på 50-talet. Västerhaninge IF, som bildats 1925, spelade i Stockholmsserien och mötte på den gamla planen, som låg mellan Tungelstavägen och järnvägen mittemot nuvarande ICA, storheter som Westermalm, Maccabi och Tungelsta IF. Serielunken på sommaren var vanligen en match på söndagen och nån kvällsmatch då och då. Till bortamatcherna åkte laget på flaket på en lastbil med en masonitkur med VIF:s emblem. Ibland kunde vi ungar få tränga oss med och det var mycket intressant att åhöra spelarnas och ledarnas ivriga taktiska diskussioner om hur motståndet skulle krossas, lika intressant var det att höra bittra bortförklaringar på hemvägen efter en förlustmatch. Tonen och ordvalen var i bland lite rå men jag minns det dock inte som elakt. Man lärde sig också många nya ord och uttryck inne i den grönmålade kuren, ord som man misstänkte inte var lämpliga att använda i skolan eller vid matbordet. Inte heller fråga där hemma vad de betydde! En härlig tradition varje midsommar var matchen mellan Damlaget, hopskrapat

8 för ändamålet bland byns unga skönheter, och Gubblaget. Detta lag var ett sammelsurium av bybor, allt från aktiva spelare till äldre gentlemen och f.d. bollvirtuoser. Den senare kategorin var ofta hämtade från den s.k. ståplatsexpertisen som vid varje hemmamatch ljudligt kommenterade spelarnas insatser. Och ständigt trakasserade domaren! När motståndarna lyckades göra mål skrek man alltid oppsajd och viftade med kepsen och käppen för att få en ändring av domslutet. Att domarna stod ut! Kalle Åkerberg i domarmundering. I bakgrunden Hedlunds handelshus där numera ICA ligger och Milli-Meterkalles villa. Den årliga matchen vanns alltid av byns unga damer. Även om gubbarna ledde klart i slutskedet fixade den rättvise domaren Kalle Åkerberg från Kvarntäppan ett behövligt antal straffar. Lyckades inte flickorna toffla in bollen i mål gick dom om tills dom satt där dom skulle.

9 Dommarns utrustning var något originell, klädseln var en blommig klänning och huckle, matchuret en jätteväckarklocka i ett band runt halsen och pipan var ersatt med ett gammalt signalhorn med gummituta. När Kalle inte hittade hornet dög en stor koskälla! Matcherna följdes av en storpublik, midsommarvädret var nämligen alltid strålande på den tiden, och folk invaderade de få publikplatserna och de kringliggande tomterna. En och annan styrkte nog modet ur en fickplunta och vi ungar drack Loranga och Saftkobbel från Klara Berglunds kiosk på gaveln av omklädningsrummet. Hade man gott om pengar blev det kanske också en varmkorv för 75 öre, korven hette Nestors enligt en reklamskylt i emalj, och smakade ljuvligt! Så länge Håga Dansbana fanns var det oftast fest där på midsommarhelgen och dagen avslutades med jippon och dans. En oförglömlig upplevelse var tävlingen runt dansbanan på trehjuliga barncyklar mellan två av samhällets tunga (i dubbel bemärkelse) profiler, Rune Spånga Nilsson och Evert Plåtis Karlsson. Försedda med dåtida MC-hjälmar i olika färger, alltid tre nummer för små, gjordes en modifierad Le Mansstart. Tävlingsledaren Göte Arvidsson var försedd med en hemgjord svart/vitrutig målflagga som han aldrig fick användning av. Ingen kom nånsin i mål, cyklarna var efter ett kvartsvarv inte längre körbara utan bara en förvriden hög av gummi och plåtrör. Segraren utsågs genom lottning och fick en lövkrans med blågula band runt halsen. Obegripligt att ingen skadades! Västerhaninge IF firade sitt 90årsjubileum för nån vecka

10 sedan på Hanveden Skidåkare men ingen snö! 1 Roland Wattenström, 2 Hilding Karlsson, 3 Arne Roswall, 4 Herbert Karlsson, 5 Bengt Nilsson, 6 Björn Cederqvist, 7 Rune Spånga Nilsson, 8 Jörgen OlssonOljohns, 9 Svante Hallberg, 10 Kurre Jansson, 11 Bosse Bengtsson, 12 Ingvar Söderström, 13 Lasse Bengtsson. Denna bild visar ett antal Västerhaningebor med en osorterad hög av skidor

11 framför sig. Dom ser väl inte alltför besvikna ut men en viktig ingrediens i sammanhanget saknas uppenbarligen! Nummer 2 ovan, Hilding Karlsson från Krigslida, var idrottsföreningens starke man när det gällde skidåkning. Under ett antal år höll han i Skidans Dag med ett stort antal deltagare. Allt från miniorer till oldboys. Han var också mycket engagerad i folkdans och var en skicklig korgmakare. På bilden ovan saknas ett par av de mest framstående åkarna, Nisse Tyllman och Rune Eklund, kanske var de på träningsläger där det fanns snö! Villorna på Kyrkvägen En bild från 60-talets Västerhaninge

12 Fr.v. Alice Krantz villa, Västergården, Johan Nordéns villa och överlärare Karl Gustafssons villa. De tre bostadshusen revs inför centrumbyggnationen medan Västergården blev kvar in på 2010-talet. Fotografen står ungefär där nuvarande Apoteket ligger. Alice Krantz på Åby 1:9 var lärare på Kyrkskolan, maken Gustaf också lärare men aldrig i kommunen. De hade två barn, sonen Wimar och dottern Annhild. Alice Krantz köpte den obebyggda tomten redan 1942 men sålde den tre år senare till folkskollärarparet Gottfrid och Maria Nilsson som byggde villan. De hade fyra söner, Tore, Agge, Jörgen och Rolf. De sålde 1950 tillbaka den nu bebyggda fastigheten till paret Krantz och flyttade till Gotland. Alice Krantz Johan och Astrid Nordén på Åby 1:10 kom till samhället i början på 40-talet och bodde inledningsvis på Ryborg i Ribby. Johan var då lokförare och makan telefonist. Villan på Kyrkvägen byggdes Det fanns fem söner i familjen, Bengt, Ove, Bert, Johan Olof och Kjell Åke. På 50-talet startade man tvätteri i källaren på villan och dessutom en golfbana och kioskrörelse på mark arrenderad av Anders Hedén på Åby. Själva banan låg där nu Apoteks/Systembolagsparkeringen finns. Johan Olof Nordén blev konstvetare och arbetade bl.a. på Bukowskis men drev också egen verksamhet. Dessutom medverkade han i många kulturprogram på TV. När villorna på Kyrkvägen löstes in av kommunen inför byggandet av centrum köpte Nordén Sörgården vid Folkhögskolan av Elsa Sörlin.

13 Konsthistoriken Johan Nordén på en bild från 2007 Den tredje villan, Åby 1:12, byggdes 1945 av överläraren Karl Gustafsson, titeln är kanske att jämföra med dagens rektor. Han hade två döttrar Karin och Birgitta. Över-Kalle undervisade mest på Berga Skola, var en barsk men rättvis herre som försökte fostra Västerhaninges drumlar i avgångsklasserna. Han sålde år 1956 fastigheten till Enny Wedin som drev kaféet i Villa Vega och från 1960 ägdes den av veterinären Carl Åke Tevell. Karl Jonas Gustafsson Om du vill kan du läsa Wimar Krantz personliga artikel om sina tidiga år i Västerhaninge; Minnen från Västerhaninge

14 Marieberg, statarstuga på Fors Här föddes jag. I denna lilla vackra stuga på en södersluttning i norra Fors på gränsen till Ribby föddes jag våren 1941! Min far var statdräng på Fors 1, kallades ofta Herrgården, åt Edvin Nilsson och hustrun Ester vars far Lars Olof Hallberg köpt gården år Det är den gård som idag är ett hästcentrum och var den sista gården som ägarbukades uppe i själva Fors av sönerna Sven och Olle Nilsson. Här finns en ganska personlig berättelse om mina minnen under min tidiga barndom, säkert delvis påverkad av senare hörsägen.

15 Tycker ändå att den speglar slutet av världskrigets senare år och tiden därefter. Läs den gärna här: Marieberg, min födelseplats för 75 år sedan! Bygdegården En 85 -årig samlingsplats i Västerhaninge Här en bild från 1935, villan t.h. byggdes av Sivert Andersson, Där finns nu ett kvarter med radhus, Bonderörelsen i Västerhaninge lät i slutet på 20-talet bygga denna vackra samlingslokal efter Nynäsvägen. Kallades inledningsvis Böndernas Hus. Här fattades viktiga och avgörande politiska beslut, bönderna var starka i samhället förr i tiden! Här har firats i glädje och sorg och här gjorde många ortsbor sin första bekantskap med rörliga bilder. I början stumfilm med pianoackompanjemang!

16 Här dansades gammeldans, folkdans och säkert lite swing och jitterbugg! Här började Bosse Larsson sin karriär som revyskådespelare! Bygdegården finns ju kvar än idag, måttligt ombyggd, ligger som en gul pärla efter genomfartsvägen! Bygdegården 2014, foto Stefan Jansson Vill du veta mer om Bygdegården och den lokala bonderörelsens historia, gå till Bygdegårdens historia Här finns en liten lättsam historia om verksamheten på talet i biomatinéns tecken Bygdegården, Västerhaninges Plaza!

17 Tippen, Valfrid Antipas Cederblad En omfångsrik profil i gamla Västerhaninge. Sortering av dagens fångst med hjälp av hustrun Edla Alla Västerhaningebor med några år på nacken minns honom som ambulerande fiskhandlare! Han handlade dock med det mesta, skrot, kreatur och fastigheter. Själv köpte jag ett par gamla militärskidor av honom på 50-talet! Han var en mycket vänlig man i de flesta sammanhang men blev lite kontroversiell i umgänget med sina kvinnliga kunder när han styrkt sig under storvästen! Läs en kort artikel om honom här: Tippen, en liten presentation

18 Valfrid Antipas i unga år när han skrev in sig på sjömanshuset men mönstrade aldrig på!

19 Stefan Jansson, lokalfotograf Stefan Jansson, född och uppvuxen i Tungelsta. Tungt påbrå, far Sten, farfar

20 Harald och farfarsfar JF Jansson är alla profiler i Tungelsta-Västerhaninges utveckling under många år. Stefan har genom året tagit tiotusentals bilder som han presenterat på nätet på Flickr, en photosite. Här finns ett antal med lokal anknytning i albumform, väl värt ett besök. I Haningegillets fotoarkiv finns många av dessa bilder, en skatt för framtiden. Här finns bilderna: Lokala bilder från Haninge Gamla Apoteket i Västerhaninge På trappan, vackra damer Ulla Pettersson, Gunilla Ottosson och Anna-Lisa Demander

21 Apoteket fanns här mellan 1904 och 1969, en stilig trevåningsbyggnad som låg mittemot järnvägsstationen. Vi som var med på den tiden minns den speciella doft som slog emot när man klev in för att köpa Albyl i gula plåtaskar eller hälsobringande men vidrig fiskleverolja. Inredningen med disk och blandningspulpet i mörkt trä, balansvågar i blänkande mässing och hyllor med bruna glasflaskor i olika storlek med vita etiketter med latinska benämningar. Ibland stod apotekaren själv, under min tid den timide Folke Larsson, och blandade medicin vid vågen. Alltid i en mörk sidenrock, den övriga personalen i kritvita rockar. Folke Larsson Mycket av preparaten blandades till på plats, ibland med lokala ingredienser som plockats av oss ungar i naturen. Jag sålde själv på 50-talet både johannesört och malört till apoteket och fick nån tioöring per knippa. Oftast blev man dock besviken, lagret var överfullt!

22 Här är traktens distriktssköterska på besök, syster Barbro, Barbro Edhem, en bastant kvinna som satt sprutspetsar i många nu levande Västerhaningebor. Hon samtalar här med Siv Gustafsson.

23 Apoteket byggdes av ribbybonden August Pettersson i början av förra seklet. Det var tillsammans med Villa Vega t.v. i bilden, den pampiga syn som mötte tågresenärerna när de klev av tåget i Västerhaninge