Kalvsvik, en gård med anor

Transkript

1 Kalvsvik, en gård med anor Utägorna till Kalvsviks by, kommundelen Jordbros vagga! Flygfoto på Kalvsviks gård I Bakgrunden motorvägen mot Nynäshamn (åt vänster-söder). Kalvsviks by kom att ligga på sin nuvarande plats först omkring år 1200, men området bär spår av mänsklig aktivitet från både äldre och yngre järnålder. Kalvsvik hade stora arealer mot norr. På en av kartorna till ägomätningen år 1742 kan man bland annat hitta Jordbro krog, ägd av Mellangårdsägaren, prosten Lennæus. Längre ner på kartan finner man ett qwarnställe, som också ägs av prosten och strax söder om kvarnen ligger ett båtsmanstorp med små åkerlappar och gärdesgård omkring. Ovannämnd bebyggelse ligger som små öar med skog, berg och mossar omkring sig. Hemmanet Kvarntäppan är närmaste granne. Jordbro krog låg vid landsvägen mellan Västerhaninge och Stockholm, ungefär där Svensk Bilprovnings nu har sin kundparkering. Krogen var rastplats för

2 Ösmo- och Sorundabönderna på deras väg till och från Stockholm. På kartan inför storskiftet 1770 finns två krogar inritade. Nu har krogen Glädjen tillkommit alldeles intill på andra sidan vägen. Husförhörslängderna berättar att båda krogarna drevs till 1856, då Jordbro krog stängde. Marken ägdes av kyrkan och brukades av torpare, därav namnet Jordbro torp. Glädjen var krog till 1865, då rättigheterna drogs in, men öl och kaffe serverades i ytterligare många år. Krogen Glädjen, foto från 1971, tillhör Haningegillet. Om man besöker Jordbro i dag, tar vägen förbi Bilprovning till vändplanen bortom sista industrihallarna kan man se rester av byggnaden och de träd som syns på bilden Krögaren Dahlström vid Glädjen var nämndeman. Han var ägare till gården Kvarntäppan på 1/4 mantal. År 1851 var han inte krögare och nämndeman längre, men han bodde kvar och nu hade han blivit kyrkvärd. Han hade fått nya grannar också. Fabrikör Strömberg hade startat garverirörelse. Strömslund hade därmed tillkommit.

3 Strömslund Hurtigstorp kallas även Kalvsviks båtsmanstorp, eller BT No 5 efter numret på roten i Första Södermanlands Båtmans Companie. Båtsmännen bar under tjänstgöringstiden ett särskilt efternamn förknippat med roten, och på Kalviks båtmanstorp var detta Hurtig. Det finns ett inlägg om Hurtigs Torp på denna blogg, om du vill läsa, klicka här: Hurtigs Torp Hurtigs Torp Torpet Djuprännilen var närmaste granne till Hurtig. Adressen finns kvar men är numera en del i ett stort radhusområde på platsen. Torpet var under lång tid skogsvaktarboställe.

4 Besöker man platsen i dag finner man samma namn på en vägskylt. Men nu är där radhus i stället Ett litet ställe, Sommarro, tillkom först vid slutet av 1800-talet. Där bodde då en snickare med sin familj. Märkligt nog kallas den moderna bebyggelsen här för Sommarbo. Ett tolkningsfel? Grindsvreten var torp under Nedergården från omkring 1845 till Stället låg strax söder om nuvarande Kullerstensvägen i Jordbro. Där bodde bygdespelmannen Anders Bergström med sina föräldrar. Vissa kallar platsen Gullvivshagen. Text: Karin Aspberg/Sune Nilsson Gamla Apoteket och Konsum Tavla med Västerhaningemotiv

5 Jag fann detta lite banala konstverk på väggen hos Kjell Göthblad i Västerhaninge. Tavlan är osignerad. Perspektivet är kanske inte perfekt men det finns en viss detaljrikedom. Motivet, kanske med ett foto till hjälp, är hämtat från den grusväg som förr gick parallellt med järnvägen bort till övergången med vändkorsen nedanför Granebo.

6 Vändkorsen vid Granebo, i bakgrunden Hedlunds handelshus och gamla fotbollsplanen. Flickan på cykel är Gertrud Åkerberg, senare Ström, från Kvarntäppan. Bilden tillhör henne. Det beskriver fastigheterna Ribby 1:11 och 1:94. På 1:11 till vänster ser vi tre hus, Apoteket, uthuset och gårdstugan och längst till höger Konsumbutiken. Bakom denna skymtar kyrktornet. Apotekshuset byggdes omkring 1903, troligen av ribbybonden August Pettersson. En ståtlig trevåningsvilla som fick stå kvar till Västerhaninge Centrum byggdes Konsum invigdes 1930, hade tidigare legat i den gamla handelslägenheten Ryborg mittemot Bygdegården. Ryborg var troligen Västerhaninges första handelsbod, runt sekelskiftet 1900 drevs den av Gustaf Lidström men övertogs 1901 av handlaren Karl Leonard Lundkvist som kom från Stenkulla i Fors där han gjort konkurs. Gustaf Lidström var ättling till mjölnaren Mats Lidström som 1807 köpt frälsegården i Ribby. Även denna byggnad revs när centrum byggdes. Någon som vet något om skaparen av detta verk?

7 Västerhaninge gubblag Tradition på 1950-talet Här en upplaga av gubblaget Vi skymtar i övre raden bl.a. Arne Strååth, Kalle och Ingemar Ottoson och Sture Pysen Zederfeldt. Framför bl.a. Lasse Bengtsson, Rune Nilsson, Olle Nilsson, Svante Hallberg, Kalle Åkerberg, Bosse Bengtsson, Lennart Runeborg och Evert Åkerberg. Idrotten, ffa fotbollen, var stor och betydelsefull för oss unga på 50-talet. Västerhaninge IF, som bildats 1925, spelade i Stockholmsserien och mötte på den gamla planen, som låg mellan Tungelstavägen och järnvägen mittemot nuvarande ICA, storheter som Westermalm, Maccabi och Tungelsta IF. Serielunken på sommaren var vanligen en match på söndagen och nån kvällsmatch då och då. Till bortamatcherna åkte laget på flaket på en lastbil med en masonitkur med VIF:s emblem. Ibland kunde vi ungar få tränga oss med och det var mycket intressant att åhöra spelarnas och ledarnas ivriga taktiska diskussioner om hur motståndet skulle krossas, lika intressant var det att höra bittra bortförklaringar på hemvägen efter en förlustmatch. Tonen och ordvalen

8 var i bland lite rå men jag minns det dock inte som elakt. Man lärde sig också många nya ord och uttryck inne i den grönmålade kuren, ord som man misstänkte inte var lämpliga att använda i skolan eller vid matbordet. Inte heller fråga där hemma vad de betydde! En härlig tradition varje midsommar var matchen mellan Damlaget, hopskrapat för ändamålet bland byns unga skönheter, och Gubblaget. Detta lag var ett sammelsurium av bybor, allt från aktiva spelare till äldre gentlemen och f.d. bollvirtuoser. Den senare kategorin var ofta hämtade från den s.k. ståplatsexpertisen som vid varje hemmamatch ljudligt kommenterade spelarnas insatser. Och ständigt trakasserade domaren! När motståndarna lyckades göra mål skrek man alltid oppsajd och viftade med kepsen och käppen för att få en ändring av domslutet. Att domarna stod ut! Kalle Åkerberg i domarmundering. I bakgrunden Hedlunds handelshus där

9 numera ICA ligger och Milli-Meterkalles villa. Den årliga matchen vanns alltid av byns unga damer. Även om gubbarna ledde klart i slutskedet fixade den rättvise domaren Kalle Åkerberg från Kvarntäppan ett behövligt antal straffar. Lyckades inte flickorna toffla in bollen i mål gick dom om tills dom satt där dom skulle. Dommarns utrustning var något originell, klädseln var en blommig klänning och huckle, matchuret en jätteväckarklocka i ett band runt halsen och pipan var ersatt med ett gammalt signalhorn med gummituta. När Kalle inte hittade hornet dög en stor koskälla! Matcherna följdes av en storpublik, midsommarvädret var nämligen alltid strålande på den tiden, och folk invaderade de få publikplatserna och de kringliggande tomterna. En och annan styrkte nog modet ur en fickplunta och vi ungar drack Loranga och Saftkobbel från Klara Berglunds kiosk på gaveln av omklädningsrummet. Hade man gott om pengar blev det kanske också en varmkorv för 75 öre, korven hette Nestors enligt en reklamskylt i emalj, och smakade ljuvligt! Så länge Håga Dansbana fanns var det oftast fest där på midsommarhelgen och dagen avslutades med jippon och dans. En oförglömlig upplevelse var tävlingen runt dansbanan på trehjuliga barncyklar mellan två av samhällets tunga (i dubbel bemärkelse) profiler, Rune Spånga Nilsson och Evert Plåtis Karlsson. Försedda med dåtida MC-hjälmar i olika färger, alltid tre nummer för små, gjordes en modifierad Le Mansstart. Tävlingsledaren Göte Arvidsson var försedd med en hemgjord svart/vitrutig målflagga som han aldrig fick användning av. Ingen kom nånsin i mål, cyklarna var efter ett kvartsvarv inte längre körbara utan bara en förvriden hög av gummi och plåtrör. Segraren utsågs genom lottning och fick en lövkrans med blågula band runt halsen. Obegripligt att ingen skadades!

10 Västerhaninge IF firade sitt 90årsjubileum för nån vecka sedan på Hanveden