Travellers Clubs resa till Korsika 22 september 29 september 2018

Transkript

1 Travellers Clubs resa till Korsika 22 september 29 september 2018 har ett brokigt och våldsamt förflutet. Korsika har varit i händerna på stadsstaten Pisa, även om sagts Genua, på engelsmän under två år i slutet på 1700-talet, men även varit självständigt under 14 korta år, även det i slutet på 1700-talet. Framför denne super-travlares monument togs det första obligatoriska gruppfotot -med och utan våra kvinnor. Calvi Glada Travlare på resa Lördagen den 22 september gav vi oss iväg igen, Travlare med fruar. Vi lämnar Göteborg medan den första höststormen långsamt avtar. Totalt var vi 32 förväntansfulla. Flera av deltagarna hade varit med på en eller flera av klubbens höstresor, men flera var också nya. Resebyråns färdledare var vår medlem Kjell Svärd, som lugnt hjälpte oss vid incheckningsautomaterna. Färden gick något försenad via ett surkåls- och bratwurststopp i Frankfurt till Bastia på nordöstra Korsika. Efter en korsikansk komplikation med delar av vårt bagage for vi ytterligare något försenade med den bekväma bussen i mörkret över centrala Korsikas berg till staden Calvi på Korsikas västkust. Efter en snabb och smidig incheckning på vårt hotell i närheten av citadellet blev det en första middag/nattmat på en närbelägen pizzeria. Vårt program lämnade också utrymme för, och vädret inbjöd till, bad på den lilla stranden nedanför hotellet. Från Calvi gjorde vi utflykter med vår buss, rattad av vår mycket skicklige chaufför Pierre på minst sagt spännande, smala vägar med fantastiska vyer och oväntade möten i hårnålskurvorna. Vi besökte små orter på nordligaste spetsen på Korsika, Cap Corse. Vi gjorde en annan dagstur till småbyar uppe i bergen. Vår resa gjorde vi under den korsikanska eftersäsongen. I Calvi bodde vi fyra nätter, lärde känna staden och regionen runt den. Som ett kuriosum kan jag nämna att franska Främlingslegionen har baracker, träningsläger och flygplats i Calvi. Första dagen i Calvi fick vi en guidad tur uppe i staden på citadellet. Vid kastellets fot finns ett monument över en av ortens söner, Christofer Columbus. Som vi vet var han genuesare. På den tiden var Genua inte bara en stad, utan en stat som bland annat också behärskade Korsika eller delar av ön. Korsika Typisk korsikansk bergsby Därför var det lugnt i många av byarna. Den fasta befolkningen i många av dem är mycket liten. Många av de gamla husen bebos bara under franska semestertider, av korsikaner som har nya liv på fastlandet eller i andra EU-länder. Men i alla byar finns det ett fungerande postkontor om än inte heldagsöppet, en speceributik, och ett eller flera kaféer. Många byar ligger högt upp.

2 Med vår guide uppe i bergen Korsika har över 20 bergstoppar som är över 2000 m höga. Under vintern är många toppar snötäckta december-mars. Vägarna snirklar sig fram, ibland är de branta. Hur tar man sig fram där, när det är snö på marken och dubbdäcken bara används hos oss? Det var spännande nog att åka i det strålande sommaraktiga vädret. Ännu fler spektakulära vyer. En tur inkluderade en improviserad trevlig picknick med baguetter, mycket lokalt vin och friskt smakande meloner. Vi besökte också en vingård och provade en uppsättning korsikanska viner, aperitifer och digestifer. Många av oss köpte några flaskor. Vi får väl se om de smakar lika bra hemma som de gjorde där. Under besöket uppe i staden innanför kastellets murar upptäckte vi att det en kväll under vår vistelse i Calvi skulle ges en konsert med den speciellt korsikanska polyfoniska sången i katedralen. Många av oss sökte oss till kyrkan som blev fylld till sista plats. Detta sångsätt är a capella, dvs utan orkester eller instrument, och från 1100-talet. Den tros ha sitt ursprung i herdesånger som blivit eller gjorts flerstämmiga. Konstformen fick en renässans under 1970-talet och är nu skyddad som ett UNESCO världsarv. Sången har klanger som påminner om gregoriansk gudstjänstsång, men har också definitivt toner av uråldrig vildmark. Polyfoniska sång i katedralen i Calvi Den sjungande ensemblen om sju personer visade sig också kunna framföra även mindre uråldrig musik med inslag av ballad- och folkmusiktoner, med sång och instrument. Efter dygnen med Calvi som bas tog vår buss oss till huvudstaden Ajaccio. Bussen färdades den vackra men hårt vindlande kustvägen. Längs den slingrande kustvägen till Ajaccio Här fick vi vara med om många intressanta svängar i hårnålskurvor, oväntade möten med bussar och husbilar, manövrering inklusive backning för bussen ofta nära vägstupen. Men chauffören klarade detta försiktigt och galant.

3 Svåra möten inträffade ofta Henning Ericson, inspirerad av vår medlem och fd NSB-anställde Matz Lonnedal Risberg och av Erik Uddenbergs berättelse från en sådan resa, tog tåget från Calvi till Ajaccio, en spektakulär och annorlunda resa med modern rälsbuss. Inga möten i de skarpa kurvorna. Tågbyte i Leccia I Ajaccio stannade vi bara en natt på ett hotell ett stycke utanför staden, invid bukten, i vars innersta del staden ligger. Före middagen fanns även här tid för dopp i poolen. Uppdrag granskning av korsikansk sjukvård: Henning Ericson och hans hustru använde kvällen i Ajaccio åt att utforska det franska sjukvårdssystemet i jakt på ett recept för att få ut en redan definierad medicin. Strax efter kl 18 började han att kontakta hotellets läkare. En vänlig automatisk telefonsvarare bad att tid skulle bokas på läkarens hemsida. Receptionen föreslog då att man skulle kontakta en officiell läkartjänst som gör hembesök; kanske en sådan läkare skulle kunna komma till hotellet, undersöka och skriva ut det där receptet. Tjänsten finns bara tillgänglig efter klockan 20. Då fick det bli besök på stadens akutmottagning. Taxifärd dit. Det var ungefär som i Sverige, kvällstid: fyra timmars väntan på akuten, fyra minuter med läkaren. Eftersom det internationella/europeiska kortet från svenska Försäkringskassan.varmed, så kostade besöket ingenting. Det som var lite annorlunda var hur man nattetid får ut medicinen. Med receptet från läkaren i handen måste man bege sig till stadens polisstation. Här -men bara här vet man vilket apotek som är jourapotek. Efter noggrann kontroll av recept och identitetshandlingar fick Henning och Margaret besked om namn och adress till jourapoteket. Under taxiresan dit ringer polisen upp ägaren till apoteket, som får bege sig till sin arbetsplats och öppna upp. Den vänlige apotekaren hjälpte noggrant och raskt till att ta fram och ta betalt för det receptbelagda. Utsikt från tåget.

4 Efter uppvaknande och frukost i Ajaccio for vi in till stadens centrum. En lokal och mycket professionell guide visade vänligt och kunnigt stadens sevärdheter, inklusive det hus där stadens son, Napoleon Bonaparte, föddes uppskattningsvis mellan 3000 och 5000 år gamla. Det blev en fin vandring över ängar och genom ekskog. Statyer i Filitosa I Bonifacio bodde vi på ett hotell högst upp i citadellet innanför de gamla och respektingivande stadsmurarna vid Korsika sydligaste udde, med utsikt över sundet mellan Korsika och Sardinien, med Sardinien väl synligt vid horisonten. Napoleons födelsehus i Ajaccio. Han lämnade staden som tioåring, duktig i matematik, för att få en priviligierad skolgång på militärskolan i Brienne på fastlandet. Resten är historia. Napoleon var sedan åter på Korsika endast någon enstaka gång, och då främst för privata besök. Bonifacio. I fjärran syns Sardinien. När vi skulle checka in och ta oss till våra rum var det trångt och rusning för att komma först till hissarna. Ett gäng fyllde hissen med sig själva och sina väskor. Ett annat gäng skyndade då till den andra hissen. Den första hissen gick uppåt, men bara ett mycket litet stycke. Sen stannade hissen. Dörrarna öppnades. Där stod det andra gänget som hade hoppats kunna ta hiss nummer två. Det fanns alltså bara EN hiss. En paus vid strandkanten i Ajaccio. Efter Travlarnas individuella luncher i det hela tiden vackra vädret gick färden vidare söderut mot staden Bonifacio. På vägen dit fick vi tillfälle att besöka byn Filitosa, i vars omgivningar man funnit stenåldersbosättningar och många mycket intressanta stenstoder/skulpturer/ menhir Påföljande dag vandrade vi i grupp nerför de branta gatorna och trapporna från toppen av kastellet ner till hamnen. Vi gjorde en tur med båt ut genom den S-formade hamnen, omgiven av mycket höga kalkklippor. Fyren La Madonetta står röd och rak vid inloppet. Hela kusten här är brant med intressant formade raukar.

5 Bonifacio Vår båt var inte större än att den tog oss in i naturliga grottor i klippan. I fjärran, men inte alltför avlägset ser man alltså Sardinien. En mindre bilfärja som tar både bilar, bussar och lastbilar trafikerar rutten mellan Bonifacio och orten Santa Teresa på Sardiniens nordspets. Väl återkomna hade vi egen tid: vandring utmed kajen i det vackra vädret för att beundra stora vackra segelfartyg och dito motorbåtar. Efter lunch mötte oss guiden Pierre, som tog oss på en historisk vandring genom staden uppe på klippan, omgärdad av citadellets murar. Invid hotellet besökte flera av oss en stor nekropolis med mängder av små familjemausoleer med plats för mellan 6-12 kistor. Ett antal av dem är avsedda för folk utan släkt som dör på stadens sjukhus, och en sektion har kistor med medlemmar som tillhört Främlingslegionen, som i relativ nutid övergivit två stora kaserner upp i kastellet. Vår sista dag for vi norröver mot flygplatsen i Bastia. På ostkusten finns en havsnära slätt, så där finns vägar med raksträckor. Vi stannade vid den stad som var romarnas huvudstad på Korsika: Aleria. Här kunde vi också vandra i vackra omgivningar för att se den gamla stadens layout, som blottlagts vid utgrävningar, som alltjämt fortgår. Från höjderna hade vi utsikt över havet och avlägsna Elba, halvvägs till Italien. Nästan alla åkte senare på eftermiddagen tillbaka till höstens Göteborg. Text Henning Ericsson Bilder Henning Ericsson och Staffan Lillienberg