Europeiska unionens råd Bryssel den 27 oktober 2017 (OR. en) Jordi AYET PUIGARNAU, direktör, för Europeiska kommissionens generalsekreterare

Transkript

1 Europeiska unionens råd Bryssel den 27 oktober 2017 (OR. en) Interinstitutionellt ärende: 2017/0272 (NLE) 13773/17 FISC 239 N 43 ECOFIN 894 FÖRSLAG från: inkom den: 26 oktober 2017 till: Komm. dok. nr: Ärende: Jordi AYET PUIGARNAU, direktör, för Europeiska kommissionens generalsekreterare Jeppe TRANHOLM-MIKKELSEN, generalsekreterare för Europeiska unionens råd COM(2017) 621 final Förslag till RÅDETS BESLUT om ingående på Europeiska unionens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen och Konungariket Norge om administrativt samarbete, bedrägeribekämpning och indrivning av fordringar på området mervärdesskatt För delegationerna bifogas dokument COM(2017) 621 final. Bilaga: COM(2017) 621 final 13773/17 np DG G 2B SV

2 EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den COM(2017) 621 final 2017/0272 (NLE) Förslag till RÅDETS BESLUT om ingående på Europeiska unionens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen och Konungariket Norge om administrativt samarbete, bedrägeribekämpning och indrivning av fordringar på området mervärdesskatt SV SV

3 1. BAKGRUND TILL FÖRSLAGET Motiv och syfte med förslaget MOTIVERING I rådets förordning (EU) nr 904/ och rådets direktiv 2010/24/EU 2 ges medlemsstaterna en rättslig ram för samarbetet med att förhindra och bekämpa bedrägerier och driva in fordringar på området mervärdesskatt. Erfarenheter i medlemsstaterna har dock visat att bedragare ofta utnyttjar svagheter i kontrollen av transaktioner som involverar företag som är belägna i tredjeländer. Därför är samarbetet med tredjeländer mycket viktigt vid kampen mot mervärdesskattebedrägerier. Det ska noteras att Norge är medlem i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och har ett mervärdesskattesystem som liknar det som används i EU samt har en god samarbetstradition på området mervärdesskatt med EU:s medlemsstater. År 2009 hade Norge en central roll när landet informerade medlemsstaterna om mervärdesskattebedrägerier via skenföretag på området koldioxidkrediter. Under åren informerade de norska skattemyndigheterna medlemsstaternas myndigheter om bedrägliga transaktioner som uppgick totalt till miljoner euro. Norska tjänstemän deltog också i multilaterala kontroller med några medlemsstater inom energisektorn och inbjöds som observatörer till observatoriet för mervärdesskatt (Eurofiscs verksamhetsområde 4 3 ). Norge informerade också flera medlemsstater om transaktioner via skenföretag som utnyttjat norska plattformar för alternativa betalningssätt. Detta är ett bevis på fördelarna med samarbetet med Norge för medlemsstaterna. Med den nuvarande rättsliga ramen är det administrativa samarbetet med Norge emellertid sporadiskt och möjliggörs endast på grundval av bilaterala avtal mellan Norge och enskilda medlemsstater, den nordiska konventionen eller genom sällsynta inbjudningar till Norge att delta som observatörer i mötena för observatoriet för mervärdesskatt. Det bilaterala avtalet mellan EU och Norge kommer att ge en stabil rättslig ram för ett sunt samarbete mellan Norge och alla medlemsstater. Detta samarbete kommer att ha samma struktur som det gällande samarbetet mellan EU:s medlemsstater varvid samma instrument, såsom elektroniska plattformar och e-formulär, kommer att kunna utnyttjas. Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området I handlingsplanen för mervärdesskatt COM (2016) 148 final av den 7 april 2016 meddelade kommissionen att ett bättre samarbete i mervärdesskattefrågor med länder utanför EU bör göra det möjligt att utvidga EU:s system för administrativt samarbete till att omfatta länder utanför EU, särskilt för att säkerställa en effektiv beskattning av e-handel. 1 Rådets förordning (EU) nr 904/2010 av den 7 oktober 2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri (EUT L 268, , s. 1). 2 Rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder (EUT L 84, , s. 1) 3 Eurofisc är ett nätverk för multilateralt och snabbt utbyte av riktad information mellan EU:s medlemsstater. Det är uppdelat i ämnesområden som kallas verksamhetsområden. Det regleras i kapitel X i rådets förordning (EU) nr 904/2010. SV 2 SV

4 2. RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN Föreliggande förslag för rådet läggs fram i enlighet med artikel 113 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) jämförd med artiklarna b och andra stycket. I artikel 3.2 i EUF-fördraget fastställs att utöver exklusiv befogenhet på de områden som förtecknas i artikel 3.1 ska unionen "också ha exklusiv befogenhet att ingå ett internationellt avtal, om ingåendet av avtalet föreskrivs i en unionslagstiftningsakt eller om ingåendet är nödvändigt för att unionen ska kunna utöva sin befogenhet internt eller i den mån ingåendet kan påverka gemensamma regler eller ändra räckvidden för dessa". Enligt EU-domstolens AETR-mål, eller ERTA-mål, omfattas ett avtal av EU:s exklusiva befogenhet när antingen föremålet för avtalet omfattas av tillämpningsområdet för gemensamma interna regler eller av ett område som redan i stor utsträckning regleras av sådana regler eller när regler antagits på områden som inte omfattas av någon gemensam politik, särskilt inom områden där det finns regler om harmonisering. Föremålet för det planerade avtalet, dvs. administrativt samarbete, bedrägeribekämpning och indrivning av fordringar på området mervärdesskatt omfattas av tillämpningsområdet för gemensamma interna regler, särskilt rådets förordning (EU) nr 904/2010 av den 7 oktober 2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri och rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder. Därför har unionen exklusiv befogenhet att ingå ett avtal med Norge om administrativt samarbete, bedrägeribekämpning och indrivning av fordringar på området mervärdesskatt. Genom artikel 1 i rådets beslut av den 9 december 2014 bemyndigades kommissionen därmed att inleda förhandlingar med Norge på unionens vägnar. Innehållet i avtalet återspeglar rådets förhandlingsdirektiv som fastställs i addendumet till rådets beslut av den 9 december 2014 om bemyndigande för kommissionen att inleda förhandlingar mellan Europeiska unionen och Norge om administrativt samarbete, bedrägeribekämpning och indrivning av fordringar på området mervärdesskatt. De samarbetsinstrument som ingår i avtalet är samma som de som ingår i EU-ramen med undantag av åtkomst till databaser. Det sistnämnda omfattas inte av avtalstexten eftersom det ansågs att det inte stod i proportion till målen. Systemet för utbyte av information om mervärdesskatt (nedan kallat VIES) 4 ger medlemsstaterna åtkomst till information om transaktioner inom EU, vilket inte är relevant i samband med samarbetet med Norge. 3. RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR Samråd med berörda parter Avtalet omfattar administrativt samarbete på området mervärdesskatt mellan EUmedlemsstaternas och Norges skattemyndigheter. Texten förhandlades fram tillsammans med de norska myndigheterna under 2015 och VIES är systemet för utbyte av information om mervärdesskatt. Den information som är tillgänglig genom VIES och användningen av systemet regleras i kapitel V i rådets förordning (EU) nr 904/2010. SV 3 SV

5 Under hela förfarandet informerades rådets arbetsgrupp för skattefrågor om hur förhandlingarna fortskred och rådfrågades om förhandlingsresultaten. 4. ÖVRIGA INSLAG Ingående redogörelse för specifika bestämmelser i förslaget Avdelning I Allmänna bestämmelser Målet är att inrätta en ram för administrativt samarbete för att bekämpa bedrägerier och bistånd för indrivning av fordringar på området mervärdesskatt (artikel 1). Definitionerna (artikel 3) överensstämmer med relevant EU-lagstiftning. Därför ingår i avtalet definitionen den begärande myndigheten för administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri under avdelning II (i enlighet med definitionen i rådets förordning (EU) nr 904/2010) medan den sökande myndigheten kommer att tillämpas på bistånd för indrivning under avdelning III (i enlighet med definitionen i rådets direktiv 2010/24/EU). Samma definitioner finns i de e-formulär som för närvarande används i medlemsstaterna inom EU:s ram för ömsesidig handräckning. Användningen av samma definitioner innebär att samma e-formulär kan användas vid samarbetet med Norge utan att blanketternas utformning behöver ändras på ett betydande sätt. Även organisationen (artikel 4) följer den struktur som inrättats genom rådets förordning (EU) nr 904/2010 och rådets direktiv 2010/24/EU. Avseende denna punkt kan det noteras att det i detta avtal inte ges möjlighet att utse kontaktkontor som ansvarar för specifika typer av skatter i enlighet med artikel 4.3 i direktiv 2010/24/EU eftersom detta avtal endast är tillämpligt på mervärdesskatt. Parterna ska se till att de kommunikationssystem som behövs för informationsutbytet är funktionsdugliga. Det bör där ingås ett avtal om servicenivå (artikel 5) i syfte att fastställa den tekniska kvaliteten och omfattningen för fungerande kommunikations- och informationsutbytessystem. I avtalet om servicenivå kommer det inte att hänvisas till VIES som inte ingår i avtalet som ett av samarbetsinstrumenten med Norge. Parterna måste säkerställa sekretess och skydd av personuppgifter i enlighet med relevant EU-lagstiftning (direktiv 95/46/EG). I artikel 6 fastställs villkoren för utlämnande av uppgifter enbart till de nationella myndigheter som tillämpar mervärdesskattelagstiftning och för användningen av dessa uppgifter, användning för andra ändamål endast om det är tillåtet enligt staternas lagstiftning och efter godkännande från den stat som tillhandahåller informationen, användningen av de uppgifter som utbyts, överföring av informationen till en tredjestat och ett tredjeland, överföring av information som mottagits från ett tredjeland. Avdelning II Administrativt samarbete och bedrägeribekämpning I avdelning II anges samma samarbetsinstrument (informationsutbyte och administrativa utredningar, spontant informationsutbyte, återkoppling, automatiskt informationsutbyte, administrativ delgivning, närvaro vid de administrativa myndigheterna och medverkan i administrativa utredningar, samtidiga kontroller och Eurofisc) i enlighet med rådets förordning (EU) nr 904/2010 med undantag av åtkomst till databaser genom VIESsystemet. Även tidsfristerna för tillhandahållandet av information är de samma som i den europeiska rättsliga ramen. Vad gäller utbyte av information på begäran hänvisas i artikel 7.4 till fall där leveranser av varor eller tillhandahållande av tjänster är beskattningsbara i den begärande myndighetens stat men den beskattningsbara personen är etablerad i den anmodade myndighetens stat. I SV 4 SV

6 dessa fall kan den begärande myndigheten endast fastställa mervärdesskatten genom att begära bistånd till myndigheten. Därför faststställs i artikeln det minsta antal uppgifter som den den anmodade myndigheten måste sända till den begärande myndigheten. De kategorier som omfattas av denna bestämmelse och anges i bilaga 1 till avtalet är import av ringa värde, tjänster med anknytning till fast egendom, telekommunikationstjänster, radio- och televisionstjänster och tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg. Vad gäller det automatiska informationsutbytet (artikel 11) kommer parterna i den gemensamma kommittén (artikel 41) att fastställa de kategorier av information som kommer att utbytas. Norges deltagande i Eurofisc (artikel 15) innebär inte att de sambandstjänstemän för Eurofisc som utsetts av den behöriga myndigheten i en stat får åtkomst till den andra statens databaser. Dessutom ska Norges sambandstjänsteman för Eurofisc varken vara ordförande eller samordnare för verksamhetsområdena eller ha rösträtt. Enligt artikel 17 kan en skatteförvaltning vägra att utföra administrativa utredningar om begäran innebär en oproportionerlig administrativ börda för den anmodade myndigheten och om den begärande myndigheten inte har uttömt de inhemska informationskällorna. Vidare ska banksekretess inte användas som grund för att vägra ömsesidig handräckning. Den gemensamma kommittén kommer att anta formerna för informationsutbytet. De e- formulär som för närvarande används av medlemsstaterna enligt rådets förordning (EU) nr 904/2010 och rådets direktiv 2010/24/EU får också användas för detta avtal med förbehåll för vissa mindre språkliga ändringar. I själva verket hänvisas det i den aktuella versionen av e-formulären endast till medlemsstater och gemenskapsinterna transaktioner. Avdelning III Indrivning I avdelning III tillhandahålls instrument för bistånd för indrivning som liknar de som finns i direktiv 2010/24/EU: informationsutbyte (inbegripet närvaro vid myndigheter och medverkan i administrativa utredningar i den anmodade staten), bistånd för delgivning av handlingar och indrivning och säkerhetsåtgärder. De villkor och tillvägagångssätt som är tillämpliga på dessa typer av bistånd för indrivning överensstämmer också med de villkor och tillvägagångssätt som fastställs genom direktiv 2010/24/EU. Avtalets räckvidd är dock begränsad till fordringar på området mervärdesskatt och till administrativa påföljder, böter, avgifter och tilläggsavgifter och räntor och kostnader som avser sådana fordringar (i enlighet med artikel 2.1 b i avtalet). I motsats till direktiv 2010/24/EU omfattar avtalets räckvidd inte andra skatter och avgifter. En sådan begränsning av räckvidden överensstämmer med det förhandlingsmandat som getts av rådet. I syfte att underlätta bistånd för indrivning av andra skatter och minska den administrativa bördan fastställs det dock i artikel 40.4 att nätet för elektronisk kommunikation och de standardformulär som antagits för tillämpningen av detta avtal (vilka motsvarar de formulär som för närvarande används vid bistånd för indrivning mellan EU:s medlemsstater) också får användas vid bistånd för indrivning avseende andra fordringar, om ett sådant bistånd för indrivning är möjligt enligt andra bilaterala eller multilaterala rättsligt bindande instrument om administrativt samarbete mellan staterna. Denna möjlighet som inte är en skyldighet att använda kommunikationsnätet och standardformulären för andra skatter kan vara användbar i praktiken eftersom underlåtenhet att betala skatt oftast inte är begränsad till mervärdesskatteskulder. Därför tillåter avtalet att ett formulär används för begäran om bistånd för indrivning som rör SV 5 SV

7 fordringar på området mervärdesskatt (på grundval av detta avtal) och andra skatter (på grundval av andra avtal). Det är upp till varje medlemsstat att, i samråd med Norge, avgöra om och hur de vill använda den möjlighet som erbjuds genom artikel I artikel 23 i detta avtal behandlas informationsutbyte utan föregående begäran. På grundval av denna bestämmelse får en stat underrätta etablerings- eller hemviststaten om en pågående återbetalning av skatter eller avgifter till en person som är etablerad eller som har hemvist i en annan stat. Denna bestämmelse liknar artikel 6 i direktiv 2010/24/EU som rör informationsutbyte utan föregående begäran avseende kommande återbetalningar av skatter eller avgifter, utom mervärdesskatt. De enhetliga dokumenten (ett formulär för delgivning och ett enhetligt dokument som medger verkställighet i den anmodade staten) som införts genom direktiv 2010/24/EU (artiklarna 8 och 12) har införts i detta avtal (artiklarna 25 och 29). Dessa standardformulär som redan används mellan EU:s samtliga medlemsstater kommer också att användas i delgivnings- och indrivningssyfte i förbindelserna med Norge. Dessa formulär kommer också automatiskt att översättas till norska. För att biståndet för indrivning ska kunna genomföras snabbt och smidigt med Norge fastställs det i artikel 40.5 i avtalet att så länge den gemensamma kommittén inte har antagit närmare regler om genomförandet av avdelning III ska de behöriga myndigheterna använda de regler, inklusive de standardformulär som redan antagits vid genomförandet av rådets direktiv 2010/24/EU. Avdelning IV Genomförande och tillämpning Genom artikel 41 inrättas en gemensam kommitté som består av parternas företrädare. Den gemensamma kommittén ska säkerställa att avtalet fungerar och genomförs väl. Den ska agera enhälligt och anta sin arbetsordning. Vid tillämpningen av detta avtal kommer Norge att använda e-formulären och CCN/CSInätet 5, som utgör sådana unionskomponenter i de europeiska informationssystemen som avses i punkt A i bilagan till förordning (EU) nr 1286/2013 (Fiscalis 2020) 6. Den gemensamma kommittén kommer att besluta om det ekonomiska bidrag som Norge ska betala till Europeiska unionens allmänna budget, med hänsyn till den tekniska lösning som väljs för att ansluta Norge till CCN/CSI-nätet. Kommissionen kommer att företräda Europeiska unionen i den gemensamma kommittén och medlemsstaterna får delta i den. Den gemensamma kommitténs antagande av beslut kräver dock antagande av unionens ståndpunkt i enlighet med reglerna i artikel 113 i EUF-fördraget (enhälligt). Kommissionen kommer därefter att följa och försvara sådana beslut i den gemensamma kommittén. Avdelning V Slutbestämmelser Detta avtal utgör en del av EU:s regelverk och har företräde framför andra bilaterala eller multilaterala rättsligt bindande instrument om administrativt samarbete inom samma område. Detta innebär att bestämmelserna i detta avtal kommer att tillämpas i fall av oförenligheter. 5 Det gemensamma kommunikationsnätet och gemensamma systemgränssnittet (CCN/CSI). 6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2013 av den 11 december 2013 om ett åtgärdsprogram för att förbättra skattesystemens funktionssätt i Europeiska unionen för perioden (Fiscalis 2020) och om upphävande av beslut nr 1482/2007/EG (EUT L 347, , s. 25). SV 6 SV

8 2017/0272 (NLE) Förslag till RÅDETS BESLUT om ingående på Europeiska unionens vägnar av avtalet mellan Europeiska unionen och Konungariket Norge om administrativt samarbete, bedrägeribekämpning och indrivning av fordringar på området mervärdesskatt EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 113 jämförd med artiklarna b och andra stycket, med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, med beaktande av Europaparlamentets yttrande 7, och av följande skäl: (1) I enlighet med beslut XXX/XXX/EG undertecknades den XX/XX/XXXX avtalet mellan Europeiska unionen och Konungariket Norge om administrativt samarbete, bedrägeribekämpning och indrivning av fordringar på området mervärdesskatt. (2) Texten till avtalet, som är ett resultat av förhandlingarna, återspeglar vederbörligen de förhandlingsdirektiv som utfärdats av rådet. (3) Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/ (4) Avtalet bör godkännas på unionens vägnar. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Avtalet mellan Europeiska unionen och Konungariket Norge om administrativt samarbete, bedrägeribekämpning och indrivning av fordringar på området mervärdesskatt godkänns härmed på unionens vägnar. Texten till avtalet åtföljer detta beslut. Artikel 2 Rådets ordförande ska på unionens vägnar göra den anmälan som anges i artikel 44.2 i avtalet. Artikel 3 Kommissionen ska, biträdd av företrädare för medlemsstaterna, företräda unionen i den gemensamma kommitté som inrättats enligt artikel 41 i avtalet. 7 EUT C,, s.. 8 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, , s. 1). SV 7 SV

9 Detta beslut träder i kraft den tredje dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Utfärdat i Bryssel den På rådets vägnar Ordförande SV 8 SV