Naturvårdsverkets förslag till ändrade föreskrifter för Haparanda skärgårds nationalpark

Transkript

1 Naturvårdsverkets förslag till ändrade föreskrifter för Haparanda skärgårds nationalpark Paragraf/Punkt föreslagen lydelse Framförda synpunkter/remissvar Åtgärd/Naturvårdsverkets kommentar Om inskränkningar i rätten att använda mark och vatten inom nationalparken 1 Inom nationalparken är det förbjudet att 1. anordna upplag, eller tippa, 2. dra fram rör eller ledning i mark, vatten eller luft, 3. anlägga stig eller väg, Haparanda stad: Inom Nationalparken finns en laga kraft vunnen ( ) och gällande detaljplan med byggrätter, nyttjade och outnyttjade, föreskrifterna bör utformas så att de tar hänsyn till detaljplanen och inte står i strid med den samma (exempel kan förslagets 1 p3 skapa otydlighet, majoriteten av fritidshusen/stugorna är privat ägda). I huvudsak innebär de nya föreskrifterna ingen skillnad i relation till detaljplanen jämfört med gällande föreskrifter. Dessutom vill vi betona att det är viktigt att prövningen för eventuella åtgärder som ska genomföras prövning sker i relation till syftet med nationalparken. 4. uppföra eller utöka byggnad eller annan anläggning eller koja, Länsstyrelsen i Norrbotten: Inom nationalparken föreslås ett fortsatt förbud mot att uppföra byggnader eller anläggningar. Något undantag för rennäringens behov finns inte, varken i nu gällande föreskrifter eller i de nya förslagen. Länsstyrelsen anser att det är rimligt att ha tydliga föreskrifter som begränsar uppförande av nya byggnader eller andra

2 anläggningar inom nationalparken. Om det skulle uppstå särskilda skäl att t e x sätta upp ett renstängsel eller en renvaktarkoja bedömer vi att detta kan lösas genom en dispensansökan. 5. uppföra mast eller vindkraftverk, 6. uppföra stängsel eller annan hägnad, 7. anlägga brygga, förtöjningsboj eller fast förtöjningsplats, 8. bedriva täktverksamhet eller sandsugning, prospektera eller bortföra torv, sand, mineral eller annat geologiskt material, 9. gräva, schakta, utfylla, borra, mejsla eller spränga eller vidta åtgärd som skadar mark, sten eller havsbotten, 10. muddra eller dumpa, 11. utföra vattenreglering, dämma, leda bort vatten eller på annat sätt påverka hydrologin, 12. dika eller dikesrensa, 13. bedriva skogsbruk genom att avverka, ta bort döda träd eller utföra annan Länsstyrelsen i Norrbotten: På samma sätt som i nu gällande föreskrifter saknas i

3 skogsbruksåtgärd, förslaget undantag för rennäringens behov när det gäller förbudet att avverka skog (även skada levande eller döda träd förbjuds via 2 3). Naturvårdsverket kan i enlighet med rennäringslagen förbjuda avverkning om det behövs för att bevara skogen. Länsstyrelsen anser att det är olämpligt att träd avverkas inom nationalparken och tillstyrker därför förslaget. I enlighet med rennäringslagen (Renskötselrättens utövande 17 och 18 )får avverkning av växande barrträd endast ske efter anvisning av markägaren. Länsstyrelsen bedömer därför att barrträd som behövs för rennäringens behov bör kunna tas på anvisad plats på statlig mark utanför nationalparken. 14. använda bekämpningsmedel eller växtnäringsämnen, 15. kalka mark eller vatten, 16. plantera in eller sätta ut växter, djur eller andra organismer, 17. jaga eller utfodra vilt, Sakägare A: Jag föreslår att utfordra vilt görs tillståndspliktigt. Länsstyrelsen i Norrbotten: Länsstyrelsen konstaterar att jakt även fortsättningsvis föreslås vara förbjudet. I föreskrifterna finns inte heller här något undantag ifrån förbudet med hänvisning till rennäringslagen. Bestämmelsen är flyttad till tillståndsplikt. Berörd sameby har ingen jakträtt i området eftersom det är en koncessionssameby. Därmed är det inte heller aktuellt med undantag från bestämmelserna.

4 Länsstyrelsen håller med om att ett jakt- och fiskeförbud kan vara befogat inom nationalparken. Det är enligt expropriationslagen möjligt att upphäva renskötselrätten i dessa delar inom nationalpark, under förutsättning att det utgår ersättning för eventuella olägenheter. Svenskt Friluftsliv anser att skrivningen strider mot svensk jaktlagstiftning. Enligt 4 jaktlagen så är såväl markägaren (staten) som eventuell jakträttshavare, skyldig att stödja viltet vid behov. Detta kan innebära utfodring och då kan man inte ha en föreskrift som strider mot lagen. Svenskt Friluftsliv föreslår att sista delen av 1 punkt 17 (eller utfodra vilt). Naturvårdsverket gör bedömningen att ett förbud mot utfodring inte skulle strida mot jaktlagen. Bestämmelsen i 4 jaktlagen om att markägaren ska stödja viltet innebär inget uttryckligt krav på utfodring. Att stödja viltet kan ske på flera olika sätt, t.ex. genom utfodring, men även genom den markanvändning som väljs i området. Naturvårdsverket bedömer i det sammanhanget att markanvändningen i nationalparkerna i sig gynnar naturligt förekommande viltpopulationer. Det kan dock finnas tillfällen då utfodring inte strider mot syftet med nationalparken. Det kan till exempel gälla om det är fråga om rödlistade/utrotningshotade arter eller andra arter där populationerna är små, som behöver stödutfodring. Man kan även tänka sig en situation där utfodring kan ske på ett sätt som inte motverkar syftet med nationalparken, t.ex. genom en fågelmatning, och därmed tillföra ett värde för besökaren. Förbudet har därför ersatts med tillståndsplikt, något som

5 gör det möjligt att kunna utfodra vilt så länge det inte strider mot syftet med nationalparken. Jägareförbundet Norrbotten: Inom alla skyddade områden, reservat såsom nationalpark, anser vi att jakten bör vara ett av redskapen i den adaptiva förvaltningen, vi ser också att jakten här kan få en stor betydelse för att en del värden som anses skyddsvärda ska ha en möjlighet att bestå. Enligt Svenska Jägareförbundets grundsyn samt riktlinjer för skyddade områden så skall inga begränsningar införas om dessa inte är nödvändiga för att syftet med reservatet eller nationalparken ska kunna uppnås. Vi anser därför att jakt i skyddade områden i normalfallet skall vara tillåten och att begränsningar endast ska införas när det finns synnerliga skäl. Eventuella begränsningar i jakten kan avse särskilt angivna arter, tid och/eller rum. Vi anser dessutom att utfodring av vilt skall vara möjligt där syftet kan vara ex.v. vara ett verktyg att stärka den akut hotade fjällräven. Utöver utfodring bör möjligheten till åtling vara ett annat verktyg där syftet är att decimera den i vissa fall överstora populationen av rödräv. Föreskrifterna ska säkerställa att syftet med nationalparkerna uppnås. Nationalparkerna är bildade i syfte att bevara ett större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligt oförändrat skick. Bevarandet avser orördhet avseende naturtyper och miljöer, men även opåverkade växt- och djurpopulationer är en viktig del av områdets orördhet och naturlighet och därmed viktiga för att uppnå syftet med nationalparken. I ett opåverkat landskap såsom en nationalpark finns en naturlig sammansättning av växt- och djurarter och en naturlig konkurrens mellan arterna som gynnar mångfalden men som även ger förutsättningar för starka populationer av förekommande arter. Naturvårdsverket gör bedömningen att jakt skulle påverka nationalparkernas orördhet och naturlighet negativt och därför i normalfallet inte bör förekomma. Vidare är jakt av en sådan karaktär att den kan påverka det rörliga friluftslivet negativt.

6 Pågående jakt kan omöjliggöra eller försvåra för andra besökare att besöka området. Eftersom det rörliga friluftslivet är ett av de grundläggande syftena med nationalparkerna så bedömer vi att jakt och/eller jaktturism i normalfallet inte är lämpligt även av den anledningen. Svenska Jägareförbundet: Jakt är en form av markanvändning, en växande del av naturturismen och en del av det rörliga friluftslivet. Jakt är följaktligen en potentiell näring för den som vill driva ett företag med inriktning på naturturism. Det är därför förvånande att jakten motarbetas och generellt sett ska vara förbjuden inom nationalparker, när nu regeringen gett Naturvårdsverket i uppdrag att göra en översyn av nationalparksförreskrifterna i syfte att gynna naturturismföretag. Enligt vår utgångspunkt hade det varit lämpligt att även underlätta för den sortens verksamhet inom ramen för nämnda översyn. Vi anser därför att Naturvårdverket bör inbjuda även företrädare för jakten som folkrörelse samt jakten som näring för en fördjupad diskussion om en utvidgad översyn i det syftet. Utfodring, se ovan. Se ovan.

7 Som ett grundkrav anser vi dock att nationalparksföreskrifter ska stå i överensstämmelse med den lagstiftning vi har på jaktens område. Så är emellertid inte fallet enligt rubricerade förslag. Att utfodring av vilt förbjuds står per definition i strid med 4 jaktlagen som anger att markägaren och jakträttshavaren har en skyldighet att sörja för särskilda åtgärder i form av skydd och stöd för viltet. Markägaren, i detta fall svenska staten, kan inte undandra sig det ansvar som ålagts Sveriges alla markägare genom olika föreskrifter för olika nationalparker. Vi finner det anmärkningsvärt att förslaget överhuvudtaget kan uppstå. Självklart ska svenska staten ta sitt ansvar och vårda det vilda. Vi föreslår därför att det inte införs något förbud mot utfodring i några nationalparker. Ekoturismföreningen: Bakgrunden till detta tillägg förklaras inte, men Haparanda skärgårds nationalpark kan mycket väl vara en nationalpark lämplig för vilt- och fågelskådning. Då bör inte föreskrifterna i onödan begränsa möjligheterna för att utveckla en sådan verksamhet, som däremot bör vara tillståndspliktig. Se ovan.

8 18. anlägga campingplats, lägerplats eller annan anläggning för friluftslivet, 19. anlägga fiskodling, eller 20. utfodra renar. Länsstyrelsen i Norrbotten: Förbudet mot att utfodra renar bör modifieras. Länsstyrelsen anser att det för att skydda nationalparkens naturvärden och estetiska värden kan vara motiverat med restriktioner för stödutfordring. Vi anser dock att restriktionerna endast bör omfatta landområdet samt strandzonen och det grunda områden närmast land. Utfordring på isen på djupare vatten (exempelvis utanför 3- meterslinjen, eller X antal meter utanför strandlinjen) bör vara tillåten inom nationalparken. Förbudet är ändrat till att det är förbjudet att utfodra renar på land. Vi bedömer att det är en bra kompromiss mellan behovet av att kunna utfodra renarna och att minimera den negativa påverkan detta skulle kunna ha på växtsamhällena på öarna. Paragraf/Punkt föreslagen lydelse Framförda synpunkter/remissvar Åtgärd/Naturvårdsverkets kommentar Om rätten att färdas och vistas och om ordningen i övrigt inom nationalparken 2 Inom nationalparken är det förbjudet att 1. gräva eller hacka eller skada, rista i eller måla på berg, mark, eller sten,

9 2. flytta, bortföra eller skada vrakdelar, labyrinter eller sten, 3. bryta kvistar eller fälla eller skada levande eller döda träd eller buskar, 4. skada eller störa djurlivet, klättra i boträd eller uppehålla sig nära rovfågelbo, lya eller gryt, 5. framföra motordrivet fordon eller svävare på land, Länsstyrelsen i Norrbotten: Förbudet att flytta, bortföra eller skada vrakdelar, labyrinter eller sten bör harmoniseras med 2 kap 6 KML där det är förbjudet att rubba, ta bort, gräva ut, täcka över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändra eller skada en fornlämning. Man kan då även lägga till eller exemplifiera fornlämningarna med labyrint och vrakdelar för att göra ett särskilt förtydligande. Länsstyrelsen i Norrbotten: Här kan naturvårdsverket överväga om det behövs ett undantag för renskötare att hugga brännved till de behov som finns på platsen. Vi känner inte att vi har tillräckligt bra underlag för att ta ställning. Här pågår renskötseln inte under barmarkssäsongen, vilket gör det svårt att använda löst liggande grenar från marken. Men med tanke på att parken är förhållandevis liten kanske det är rimligare att man även vid renskötseln använder den ved som finns utlagd vid anvisade platser. Vi har ändrat bestämmelsen till att inte omfatta flyttande av sten. Vi bedömer att bestämmelsen för övrigt är tillräcklig. Fornlämningar skyddas dessutom av kulturmiljölagen. Länsstyrelsen har haft dialog med samebyn och det föreligger inget behov för samebyn att hugga brännved i nationalparken. 6. framföra vattenskoter, Sakägare B: Borde strykas. En modem Vattenskotrar framförs vanligen med högre

10 vattenskoter är att likna vid en båt. Man kan räkna med att vattenskotrar även vid ett förbud kommer att besöka badstranden vid nordänden på Sandskär och även göra besök hamnen. Det är svårt att se att dessa besök skulle vara en större stöming än som sker vid normal båtanvändning. Besök av vattenskotrar på Sandskär torde inte bli särskilt frekvent med tanke på att ön är besvärlig att angöra när det blåser över 7-9 sekundmeter. Det förefaller inte rimligt att en vattenskoterförare som tagit sig ut söder om hamnen inte skall fa angöra denna. Ett förbud som inte bedöms vara värt att övervakas av vederbörande myndigheter borde inte finnas med. Sakägare C: Att införa förbud mot vattenskotertrafik är inte övertänkt. Den trafiken är i dagsläget ytterst begränsad och kommer troligen inte heller att utökas nämnvärt. Orsaken till detta beror på Sandskärs läge långt ute till havs i yttersta skärgården. Någon nämnvärd ljudpåverkan större än den som motorbåtstrafiken utgör föreligger inte heller. Svenskt Friluftsliv: Här förbjuds framförandet av vattenskoter. Begreppet vattenskoter definieras i vattenskoter förordningen vilken Havs-och vattenmyndigheten (HaV) i regeringsuppdrag hastighet än andra farkoster och används dessutom i större utsträckning än båtar till nöjeskörning, något som vi anser påverkar nationalparkens syfte negativt. Därför bedömer vi att det är befogat att ha ett förbud mot vattenskotrar. Se ovan. Se ovan.

11 från 2013 Vattenskotrar och andra mindre motordrivna vattenfarkoster föreslår att upphävs. HaV vill flytta fokus från typen av farkost till icke-önskvärda beteenden till sjöss. Om Vattenskoterförordningen upphävs kommer förbudet mot vattenskoter att vara verkningslöst eftersom definitionen av en vattenskoter då tas bort. Kustbevakningen föreslår att en hastighetsbegränsning istället införs och att de mest skyddsvärda områdena eventuellt avlyses från all motordriven trafik på vattnet. Det finns idag flera andra slags farkoster med vattenjetdrift, som i allt väsentligt påminner om en vattenskoter utan att vara det, och det kan därför vara olämpligt att peka ut just vattenskoter specifikt. Nationalparken innehåller stora arealer vattenområden och det är långa avstånd för båtar som ska transportera sig till exempelvis Sandskär. Länsstyrelsen bedömer det som att det inte är särskilt stora problem med båttrafiken idag. Därför gör vi bedömningen att det inte för närvarande finns något behov av att reglera båttrafiken genom hastighetsbegränsning eller förbudsområden. De mest känsliga områdena är ju dessutom fredade som fågelskyddsområden. Vad gäller vattenskoter. Vi bedömer dock att det inte för närvarande är nödvändigt med något förbud mot farkoster med jetdrift. 7. starta eller landa med luftfartyg, Sakägare B: Borde justeras eller kompletteras. Mitt förslag är att länsstyrelsen får rätt att medge stugägare dispens från förbudet vid förfallstid att landa och starta med helikopter från anvisad plats i anslutning till hamnen. Av egen erfarenhet Vi gör bedömningen att det inte finns något behov av en generell dispens för detta. Om någon stugägare behöver åka ut med helikopter får detta hanteras genom en dispens.

12 vet jag att det finns intresse hos många stugägare att vara ute på Sandskär under islossningen. Det torde inte vara några svårigheter att märka ut en lämplig helikopterlandningsplats till gagn för stugägare, polis och räddningstjänst. 8. tälta eller sätta upp vindskydd eller liknande anordning på Sandskär förutom på anvisad plats, 9. elda på Sandskär förutom i anslutning till fritidshus eller på anvisad plats, 10. medföra okopplad hund eller annat husdjur som inte är kopplat, 11. på ett störande sätt orsaka ljud med ljud- eller musikanläggning eller på annat sätt, Länsstyrelsen i Norrbotten: Även här bör man överväga om man bör lägga till ett undantag för berörd sameby. Är det lämpligt att man i samband med renskötsel får elda var som helst, eller bör man i samråd med samebyn anvisa en lämplig plats? Vill man ha ett undantag kan det dock bli svårt vid tillsynen att avgöra om det är en vanlig turist eller en renskötare som har eldat utanför anvisade platser. Svenska Brukshundsklubben ser mycket positivit på att det blivit tydligt i föreskrifterna att det är tillåtet att medföra hund under förutsättning att den hålls kopplad inom Haparanda Skärgårds nationalpark. Kustbevakningen noterar att det är högst subjektivt vad som anses som ett störande ljud, och vid tidigare tillfällen då Länsstyrelsen har haft dialog med samebyn och det föreligger inget behov för samebyn att elda i nationalparken.

13 Kustbevakningen har rapporterat någon för störande ljud har ärendena blivit nedlagda. För att kunna nå framgång i lagföring skulle en tydligare definition många gånger krävas. Kustbevakningen är dock medveten om att det är ett vedertaget uttryckssätt och nöjer sig med att göra denna notering. 12. under tiden 1 maj 31 juli färdas eller uppehålla sig på eller inom 200 meter från öarna Stora och Lilla Harrsten, Björn, Björns Sten, Korkea samt Islandet, enligt karta i bilaga 1, 13. bedriva militär eller polisiär övningsverksamhet, eller 14. placera ut skylt, tavla, affisch, orienteringskontroll, snitsel, markering eller liknande. Svenskt Friluftsliv menar att denna formulering istället bör flyttas till 3 Utan tillstånd från länsstyrelsen är det inom nationalparken förbjudet att. Samtidigt bör ordet orienteringskontroll tas bort. Vi anser det inte rimligt att ha ett totalförbud för all form av orienteringskontroller. Bestämmelsen är flyttad. Paragraf/Punkt föreslagen lydelse Framförda synpunkter/remissvar Åtgärd/Naturvårdsverkets kommentar 3 Utan tillstånd från länsstyrelsen är det inom nationalparken förbjudet att

14 1. genomföra organiserade turer eller andra organiserade aktiviteter a. fler än tre gånger per år, eller b. med fler än 35 deltagare, Skogsstyrelsen anser att syftet med både nationalparken och att främja besöksnäringen uppfylls bland annat med ändringen från förbud till tillståndsplikt för arrangemang med fler än 35 deltagare. Länsstyrelsen i Norrbotten: Föreskriften om tillståndsplikt för grupper med fler än 35 personer eller mer än 3 ggr per år kan enligt vår bedömning fungera bra och få avsedd effekt, d v s att enbart fånga och eventuellt styra upp de aktiviteter som potentiellt kan ha en negativ påverkan på området. Ett öppnande för utökad kommersiell båttrafik kan innebära en större ökning av besöksfrekvensen än i övriga parker. Detta p g a att parkens läge i ytterskärgården mer än i övriga parker gör besökare beroende av organiserade transporter. Samtidigt finns här värdefulla kultur- och naturmiljöer som är mycket känsliga för slitage och det är därför viktigt att utvecklingen noggrant följs upp. Sakägare C: Då Haparanda Sandskärs natur och växtlighet är av säregen och mycket känslig art, är det av yttersta vikt att skydda denna på bästa sätt. Detta innebär bland annat att antal besökare tyvärr måste begränsas. Redan i dagsläget, med dispens för den kommersiella verksamheten samt den Vi gör bedömningen att antalet besökare kan öka utan att områdets naturvärden påverkas negativt.

15 privata båttrafiken, gör att den känsliga naturen blir kännbart påverkad och belastad. Enda möjligheten att kunna hålla kontroll på den kommersiella och organiserade verksamheten torde vara tillståndsplikt for samtliga aktörer. Detta skulle innebära att nuvarande dispenser i stället utgörs av tillståndsplikt samt att antal besökstillfällen och besökare per tillfälle begränsas till i dag tillåtna antal besökare. Att helt släppa fritt dessa verksamheter enligt förslaget är inte hållbart i den naturen. En alltför stor ökning av besökare innebär en större belastning och större konkurrens om de anläggningar som finns i dag. Exempelvis grillplatser, fikaställen, grillstuga / väderskydd, bastur, hamnanläggning mm. Vidare påverkas samtliga sakägare/stugägare negativt av antalet besökare då hamnen ligger tätt i anslutning till stugorna/stugbyn Kumpula samt att de besökande passerar tätt intill stugorna. Som stugägare känner man sig ofta som utställningsföremål vilket inte är trevligt och påverkar den rofylldhet man sökt sig till. Sakägare D: Jag ställer mig dock frågande till innebörden av tillståndsplikt för icke Vi gör bedömningen att det inte är nödvändigt med tillståndsplikt för samtliga aktörer. Om besöksantalet ökar, genom organiserade eller oorganiserade besökare, så finns mycket riktigt en risk att trycket på anläggningar och anordningar kan öka. Det är förvaltarens uppgift att bevaka detta och vid behov i första hand åtgärda detta genom ytterligare satsningar på anläggningar, anordningar osv. Vi gör bedömningen att aktiviteter med fler än 35 deltagare eller aktiviteter som

16 kommersiella aktörer. Skall tillstånd sökas då: Kyrkan ordnar kyrksöndag och besökarna kommer till ön med egna båtar. En skoterklubb med skotrar gör en utflykt till Sandskär. En båtklubb lägger in en utflykt till Sandskär i sitt program. Båtarna åker i konvoj. Det vore dock bra med uppföljning även av sådana grupper. Jag föreslår därför anmälningsplikt. Även dessa besökare behöver informeras och reflektera över sin påverkan på parken men jag är tveksam om det går att få genomslag på kravet om tillståndsplikt. Bättre och tydlig information behöver kommuniceras med alla besökare oavsett om de är kommersiella aktörer, ideella organisationer eller enskilda personer som besöker ön. Detta bör läggas till som ett krav på förvaltaren. Svenskt Friluftsliv: I förslaget till nya föreskrifter för Haparanda skärgårds nationalpark föreslås att tillstånd för organiserade turer krävs av länsstyreslen om det sker fler än tre gånger per år eller är fler än 35 deltagare. I konsekvensanalysen finns inget som indikerar ett behov av att ideell verksamhet i nationalparken idag behöver regleras och naturvårdsverkets bedömning är återkommer fler än tre gånger per år kan vara av den karaktären att de kan påverka områdets naturvärden och syftet med nationalparken och därmed bör omfattas av tillståndsplikten. Om aktiviteterna genomförs av kommersiellt eller icke-kommersiellt intresse har inte betydelse för dess påverkan på nationalparkens syfte. Om de planerade aktiviteterna inte bedöms skada parken eller på annat sätt påverka nationalparkens syfte negativt, bör tillstånd kunna medges. Frågan om information är viktig och en av de viktigaste uppgifterna för förvaltaren. Vi bedömer dock att det inte finns någon anledning för en generell tillståndsplikt för alla organiserade aktiviteter. Bestämmelserna måste ta sin utgångspunkt i syftet med nationalparken och den eventuella skadan och då är det inte avgörande om ett arrangemang genomförs kommersiellt eller ideellt. Istället måste det avgörande vara vad som görs och hur det görs och inte av vem det görs. Vi gör därför bedömningen att det inte är möjligt att undanta ideella föreningar

17 att få arrangemang kommer att överskrida den gräns som tidigare nämnts för organiserad verksamhet. Svenskt Friluftsliv är därför kritisk till 3 :1 och menar att denna paragraf ej skall omfatta ideella föreningar. Sametinget har inget att erinra mot att förbudet mot kommersiell verksamhet ersätts med tillståndsplikt för återkommande eller större arrangemang. Det förutsätter dock att samverkan måste ske mellan länsstyrelsen och Liehittäjä sameby för att renskötseln ska kunna bedrivas ostört och arrangemang kunna styras till tidpunkter och områden som kan finnas lämpliga ur renskötselns synpunkt. Samt att arrangemangen inte påverkar livsmiljön negativt. Sametinget anser också att de företag som bedriver arrangemang inom nationalparken, vare sig det är genom tillståndsplikt eller ansökan om dispens, bör ha certifierats inom Sápmi Experience, eller bedriva sin verksamhet i enlighet med certifikatets intentioner. Inom ramen för certifikatet ingår etiska kriterier, service-kriterier och hållbarhetskriterier som är framtagna för att säkerställa att livsmiljön inom Sápmi inte påverkas negativt av den turistiska verksamheten. Sametinget anser att även organiserade turer och aktiviteter högst tre gånger per år samt högst 35 deltagare, bör utföras i enlighet med Sápmi Experience riktlinjer. Om sådana från bestämmelsen. Se ovan. Dispenser och tillstånd prövas gentemot syftet med nationalparken, och en verksamet som riskerar att medföra skada på nationalparkens syften bör inte medges tillstånd. Förhållandet mellan aktörer och samebyn är dock civilrättsligt. Det är inte möjligt att genom föreskrifterna ställa krav på någon certifiering eller kriterier. Vad gäller frågan om kvalitetsturism så gör vi även bedömningen att det inte är möjligt att reglera detta genom föreskrifterna och att det inte heller är vår sak att avgöra vad som är kvalitet. Vi gör bedömningen att nationalparken ska vara öppen för alla oavsett syftet med besöket och arrangör så länge man följer gällande föreskrifter. Naturvårdsverket jobbar dessutom med en vägledning för hur bland annat naturturism i skyddade områden ska bedrivas. Denna bör

18 aktiviteter ska kunna bedrivas utan tillstånd från länsstyrelsen undrar vi hur informationen om att aktiviteter inom nationalparken ska bedrivas utan att livsmiljön påverkas, ska nå ut. Det måste vara Naturvårdsverkets och länsstyrelsens ansvar att medvetandegöra aktörer om detta. I detta fall ser vi att minst anmälningsplikt bör föreligga sådana aktiviteter. SLU: En begränsning för större arrangemang som kan skada naturmiljön och störa andra besökare är motiverad. SLU stöder därför den föreslagna tillståndsplikten. Ekoturismföreningen: Utifrån tidigare framförda synpunkter i vårt remissvar för Ängsö nationalpark, ifrågasätter vi om förslaget med tillståndsplikt enbart för organiserade arrangemang med fler än 35 deltagare och/eller som genomförs fler än tre gånger per år är tillräckligt för att i framtiden värna om nationalparkens natur- och kulturvärde och besökarnas möjlighet till kvalitetsupplevelser. Se vidare bilaga 1 i detta dokument. Vi menar också att likställandet av naturturism och ideellt organiserade arrangemang utan en djupare analys är olycklig. Vi förordar istället att ideellt organiserat friluftsliv ska anmäla sina besök med hjälp av en enkel webbfunktion. Det kunna lösa många av de problem som tas upp. Naturvårdsverket har diskuterat denna fråga ingående med länsstyrelsen som är förvaltare av nationalparken och har i samråd med länsstyrelsen kommit fram till att det idag inte finns några direkta problem med organiserade grupper, oavsett om det är fråga om kommersiella eller icke-kommersiella arrangemang. Däremot kan stora grupper orsaka störning och slitage varför det finns anledning att ha tillståndsplikt för detta. Det finns ingen anledning att reglera kommersiella och ickekommersiella arrangemang olika; det är risken för skada som är avgörande. Vi bedömer att storleksordningen 35 personer eller 3 aktiviteter per år är en lämplig

19 skulle även ge förvaltaren mer information om besökarna, vilken sedan kan användas för att styra besöksströmmar och utveckla parkens natur- och ekoturism. Undantaget är organiserade idrottstävlingar, som i sällsynta fall bör hanteras via en dispensansökan. Förslaget om tillståndsplikt för grupper med fler än 35 deltagare torde leda till att ytterst få, om ens några, arrangörer omfattas av kravet. Vi förstår tanken med tillståndsplikt för återkommande besök. Däremot menar vi att det finns en rad andra och sannolikt viktigare faktorer som exempelvis arrangörens dialog med förvaltningen, samebyn och/eller renskötande samer, kunskap om nationalparken, attityd till hållbarhet och egen kvalitetssäkring, som har större betydelse för gruppens påverkan på nationalparkens natur- och kulturvärden, än antalet besök per år. Därför befarar vi att förslaget om tillståndplikt för arrangörer som besöker parken med grupper fler än tre gånger per år blir trubbigt. En oönskad konsekvens lär bli att företag inom naturbaserad turism behandlas olika. När en arrangör besöker parken fyra gånger per år med grupper runt 15 personer krävs tillstånd, men när ett annat företag besöker nationalparken tre gånger under året med grupper på upp till 35 avgränsning. På så vis bör t.ex. en vanlig skolklass inte behöva söka tillstånd för enstaka besök. Meningen med föreskrifterna är att de ska se till att syftet med nationalparken uppfylls. Vi gör bedömningen att de problem som kan uppstå beroende på alltför många besökare eller besökare som har ett olämpligt beteende som orsakar skada eller störning, bör regleras via nationalparkens föreskrifter. Vi ser dock att vi många gånger har större möjligheter att uppnå ett bättre resultat genom information, kommunikation, kanalisering och satsning på anläggningar och även ökad tillsyn. Vi gör bedömningen att nationalparken har möjlighet att ta emot fler besökare än idag och om det skulle visa sig att det uppstår problem beroende på organiserade/kommersiella arrangemang eller för den delen oorganiserade besökare så finns det en beredskap att hantera detta genom information, kommunikation, kanalisering och satsning på anläggningar och även ökad tillsyn. Dessutom ger övriga bestämmelser i föreskrifterna ett starkt skydd. Skulle oacceptabla skador eller störning trots detta uppstå kan Naturvårdsverket se över föreskrifterna på nytt.

20 deltagare krävs inte tillstånd. Det är inte självklart att risken för störning och slitage är störst i det första fallet. Än mer komplicerad blir verkligheten om det förstnämnda företaget är lokal baserat, godkänd ekoturismarrangör med en nära dialog med förvaltningen och renskötande samer, medan det andra företaget är baserat utomlands och saknar såväl dialog med parkens förvaltning som en förståelse för områdets renskötsel. Tillväxtverket tror inte på denna lösning utan anser att även dessa grupper måste anmäla eller ansöka om tillstånd. Om det med en växande turism blir fler båtturer till öarna blir det svårt att kontrollera hur många gånger ett företag eller en organisation har varit där under ett år. Det ger också sämre möjlighet att kontrollera var besökarna vistas, risk för kollisioner med andra grupper och en sämre upplevelseprodukt. Tillväxtverket anser att när det finns mänga konkurrerande intressen i en nationalpark och ett ökande besöksantal krävs en mer aktiv förvaltning som ger tydliga ramar för verksamhet inom nationalparken. För besöksupplevelsens skull är det viktigt att det finns metoder att styra besöksströmmar så att dessa inte konkurrerar med varandra och för a tt det inte ska bli onödigt slitage på den natur som är syftet med besöken. Det krävs också en aktiv övervakning av eventuellt Sammantaget gör Naturvårdsverket bedömningen att föreslagen tillståndsplikt är tillräcklig för att uppfylla syftet med nationalparken. Om förutsättningarna förändras har Naturvårdsverket dock möjlighet att skärpa föreskrifterna på denna punkt. Se ovan.

21 slitage (monitoring) och eventuella åtgärder, för att garantera en bra upplevelseprodukt Professionell utveckling kräver trygghet i form av fleråriga avtal för att företagen ska kunna utveckla, marknadsföra och sälja sina upplevelseprodukter. Det är långa ledtider om aktiviteterna ska kunna komma in i researrangörers program och det krävs någon form av längsiktigt tillstånd eller avtal, som reglerar var ett företag får vistas och med vilka aktiviteter. Avtal kan sägas upp om en av parterna missköter sitt åtagande. Tillväxtverket anser emellertid att konsekvensanalysen visar att det på grund av områdets biologiska förutsättningar, läge, djurliv, historia och intressenter inte går att använda samma generella modell för regleringen av organiserade turer och aktiviteter i denna park som i nationalparker med ett lägre besöksantal och en mindre komplex intressentsituation. Frågan borde utredas ytterligare och få en särskild lösning utifrån ett mer aktivt förvaltningstänk Att länsstyrelsen har anlitat det privata företag som sköter båtturtrafiken som tillsynsman är en intressant lösning som borde utvärderas och vara en del av den förvaltningslösning som diskuteras. Tillväxtverkets uppfattning är att det finns flera nyttaaspekter i att nationalparker öppnas upp för naturturistiskt företagande.

22 Lantbrukarnas riksförbund, LRF: Det är positivt att häva förbudet mot kommersiell verksamhet i 16 av Sveriges nationalparker. Men Naturvårdsverket föreskiftsförslag går för långt åt andra hållet. Tillståndsplikt vid gruppstorlek över 35 personer eller vid mer än 3 besök per år kommer inte göra en enda organisatör aktuell för tillståndsplikt. Det är en klok utgångspunkt att likställa kommersiella och ideella grupper. Det är riskens för skadan som ska räknas. Det går för övrigt helt i linje med Brottsbalken 12 kap 4 tagande av olovlig väg. Där just risken för skada förbjuder passage genom ett område. LRF föreslår dock att dessa grupperingar hanteras på olika sätt. Kommersiella aktörer, t.ex. naturturismföretag ansöker om tillstånd för att få verka i den aktuella nationalparken. (I gengäld får de marknadsföring via nationalparkens hemsida.) Organiserade ideella aktörer inklusive skolor behöver på enklaste sätt (mejl/telesvarare) endast anmäla sitt besök. Detta ger möjlighet till informationsförmedling samt återkoppling/styrning om väldigt många klasser/grupper planerar att besöka samma område samma dag. Eller om en skola/klass skräpar ner. Se i övrigt LRF:s generella synpunkter för alla nationalparker. Se ovan.

23 Världsnaturfonden WWF föreslår som i de flesta tidigare remissvar istället följande lydelse: 3 Utan tillstånd från länsstyrelsen är det inom nationalparken förbjudet att 1. genomföra återkommande organiserade turer eller andra organiserade arrangemang med fler än 20 deltagare. Se ovan. WWF föredrar denna skrivning som mer tydlig och lättare att tillämpa. WWF föreslår således ett bibehållet och i förhållande till SNV något skärpt tillståndsförfarande i kombination med en informationsinsats för att kvalitetssäkra upplevelsen av nationalparken Haparanda skärgård och minimera olägenhet. Att öppna nationalparkerna för en ökad naturturism av hög kvalitet under kontrollerade former är inte bara bra för turistnäringen, i förlängningen skapas sannolikt en förståelse för värdet av skyddad natur överhuvudtaget. 2. utföra vetenskapliga undersökningar eller bedriva miljöövervakning som innebär markering, insamling, fångst eller annan påverkan på naturmiljön, 3. framföra hundspann med fler än fyra hundar, Svenska Brukshundsklubben: Tillägget att det i kommersiellt syfte krävs tillstånd för att framföra hundspann med fler än fyra hundar

24 medför ändock att sådan verksamhet kan få bedrivas efter sedvanlig ansökan. Skogsstyrelsen anser att syftet med både nationalparken och att främja besöksnäringen uppfylls bland annat med ändringen från förbud till tillståndsplikt för hundspann med fler än fyra hundar. Svenskt Friluftsliv har mycket svårt att se att fem eller sju hundar skulle skada syftet med inrättandet av nationalparken. Med tanke på att förslaget innehåller ett undantag för användandet av snöskoter bör begränsningen för hundspan tas bort då denna aktivitet (med fler än fyra hundar) inte skadar syftet med inrättandet av nationalparken. Detta speciellt i beaktande av att föreskrifterna skall underlätta för kommersiell verksamhet i nationalparkerna. Statens fastighetsverk: Vad gäller begränsningen av hundspannsaktiviteter anser vi den något otydlig. Vi förutsätter att det är det totala antalet hundar som ni vill begränsa. SFV föreslår därför att skrivningen framföra hundspann med fler än fyra hundar ändras så att den istället får lydelsen framföra hundspann med sammanlagt fler än fyra hundar. Sametinget anser att man inte ska kunna Vi gör bedömningen att det inte är befogat med någon reglering av framförande av hundspann i nationalparken. Se ovan. Se ovan.

25 framföra hundspann utan tillstånd. Det förutsätts att aktörer ska känna till var och när det är lämpligast att vara inom området. Då måste de få information om att aktörerna ska kontakta samebyn och den informationen kan ges i samband med tillståndsansökan. SLU: En begränsning för arrangemang som kan skada naturmiljön och störa andra besökare är motiverad. SLU stöder därför den föreslagna tillståndsplikten. Kommerskollegium: Så vitt kollegiet har förstått, är de föreslagna tillståndskraven tillämpliga på såväl kommersiell verksamhet som på enskilda privatpersoner som har för avsikt att framföra hundspann med fler än fyra hundar. Mot bakgrund av detta anser kollegiet att de föreslagna tillståndskraven utgör sådana krav som omfattas av skäl 9 och tjänstedirektivet är därför inte tillämpligt i detta hänseende. Ekoturismföreningen: Vi saknar expertkompetens för att bedöma i vilken mån förslaget om tillståndplikt enbart för hundspann med fler än fyra hundar är tillräckligt för att undvika problem och konflikter med områdets renskötsel. Vi kan dock konstatera att förslaget inte beaktar förarens kompetens, erfarenhet och hur vältränade spannets hundar är. Sannolikt kan Se ovan.

26 ett enstaka hundspann med fyra hundar under okunnig och obetänksam ledning ställa till med avsevärt större skada än ett professionellt och större ekipage under kunnig och ansvarsfull ledning. Om inte berörda samebyar har en annan uppfattning, tror vi därför att även denna verksamhet över lag ska vara tillståndspliktig. Världsnaturfonden WWF: Den föreslagna skrivningen kan sannolikt fungera. 4. samla insekter, spindlar, snäckor, sniglar eller andra ryggradslösa djur, eller 5. plocka, samla eller gräva upp växter, inklusive mossor, eller lavar eller vedlevande svampar. Paragraf/Punkt föreslagen lydelse Framförda synpunkter/remissvar Åtgärd/Naturvårdsverkets kommentar Generella undantag 4 Utan hinder av inskränkningarna i 1 3 är det tillåtet Sakägare D: Här finns punkter som berör Allmänheten Stugägare För förvaltaren eller av länsstyrelsen utsedd uppdragstagare även kallad för behörig person Enhetlig benämning vore

27 1. för förvaltaren eller av länsstyrelsen utsedd uppdragstagare att utföra åtgärder enligt fastställd skötselplan såsom att underhålla och förbättra vandringsleder, utföra gränsmarkering, uppföra anläggningar för friluftslivet, utföra naturvårdande skötsel, genomföra inventeringar och undersökningar samt genomföra informationsskyltning, 2. för förvaltaren eller av länsstyrelsen utsedd uppdragstagare att framföra motordrivet fordon, såsom snöskoter på snötäckt mark, eller att landa eller starta med luftfartyg, för att utföra åtgärder enligt fastställd skötselplan eller i annat tjänstesyfte, 3. för personal inom polisen, tullen, kustbevakningen, sjukvården eller räddningstjänsten att vid insatser använda motordrivet fordon, svävare, luftfartyg och hund och vid behov vidta andra åtgärder. Anmälan ska om möjligt göras till länsstyrelsen i förväg, bättre. Kategorisering saknas för en del punkter. Punkterna bör även organiseras i en logisk följd. Sakägare D: I förslaget hänvisas till fastställd skötselplan.. Med nya föreskrifter blir skötselplanen inaktuell och måste revideras även den. Sakägare D: I förslaget hänvisas till fastställd skötselplan.. Med nya föreskrifter blir skötselplanen inaktuell och måste revideras även den. Kustbevakningen: För att Kustbevakningen på ett ändamålsenligt sätt ska kunna bedriva övervakning och kontroll i området så bör utformningen av undantaget omfatta att Kustbevakningen tillåts använda motordrivna vattenfarkoster i tjänstesyfte. Det skulle omfatta både övervakning och kontroll samt Naturvårdsverket är medveten om behovet att revidera skötselplanen, men någon revidering är inte aktuell den närmste tiden. Se ovan. Bestämmelsen är ändrad i enlighet med förslaget.

28 annars snarast efter genomförandet, 4. för behörig person att eftersöka och avliva skadat vilt och i samband med detta medföra hund som inte är kopplad, insatser då någon överträdelse upptäcks eller räddningsinsats krävs. För att undvika alltför tungrodd administration önskas vidare att myndigheten medges undantag från anmälan till länsstyrelsen. Svenskt Friluftsliv: 28 jaktlagen ställer krav på jägaren att snarast spåra upp och avliva vilt som skadats i samband med jakt. Denna skyldighet gäller även om viltet förflyttar sig till annans jaktområde. Det innebär att ett eftersök, som definieras som jakt, kan behöva genomföras även i en nationalpark. Brott mot paragrafen är straffsanktionerat. Polismyndigheten kan även enligt 26 a jaktlagen initiera eftersök på vilt som skadats i samband med en sammanstötning med motorfordon och spårbundet fordon. Även detta kan naturligtvis leda till att ett eftersök kan behöva bedrivas i en nationalpark Svenska Brukshundsklubben: Tydligt undantag för möjligheten att söka skadat vilt med okopplad hund. Svenska Jägareförbundet: 28 jaktlagen ställer krav på jägaren att snarast spåra upp och avliva vilt som skadats i samband med jakt. Denna skyldighet gäller även om viltet förflyttar sig till annans jaktområde. Det innebär att ett eftersök, som definieras som Naturvårdsverket gör bedömningen att eftersök och avlivning av skadat vilt måste få genomföras i nationalparken. Se ovan.

29 5. för behörig person att utöva av förvaltaren initierad skyddsjakt och i samband med detta medföra hund som inte är kopplad, jakt, kan behöva genomföras även i en nationalpark. Brott mot paragrafen är straffsanktionerat. Polismyndigheten kan även enligt 26 a jaktlagen initiera eftersök på vilt som skadats i samband med en sammanstötning med motorfordon och spårbundet fordon. Även detta kan naturligtvis leda till att ett eftersök kan behöva bedrivas i en nationalpark. Punkten är motiverad och måste återfinnas i samtliga nationalparksföreskrifter. Med användning av uttrycket behörig person täcks de angivna fallen in enligt vår bedömning. Svenska jägareförbundet: Vi föreslår att det i nationalparksföreskrifterna införs följande undantag från det generella jaktförbudet: För behörig person att eftersöka och avliva skadat vilt och i samband med detta medföra hund som inte är kopplad. För behörig person att utöva av förvaltaren initierad jakt och i samband med detta medföra hund som inte är kopplad. För behörig person att utföra av myndighet beslutad skyddsjakt och i samband med detta medföra hund som inte är kopplad. Om inte dessa undantag kan nationalparksföreskrifterna komma i konflikt med gällande lagstiftning och skulle därför inte få tillämpas enligt RF 11:14. Vi gör bedömningen att det är lämpligt att kunna genomföra av myndighet beslutad skyddsjakt i nationalparken i enlighet med 23b och 29 jaktförordningen. Dessutom kan det finnas anledning att bedriva skyddsjakt efter främmande djur i den svenska faunan. Därför bedömer Naturvårdsverket att det är rimligt att lämna undantag för förvaltaren att bedriva skyddsjakt enligt 26 jaktförordningen med hänvisning till bilaga 4, punkten 1. Om det skulle uppstå behov av att bedriva annan jakt, utöver de situationer som undantagsbestämmelserna ovan tar syfte på, får frågan prövas i det enskilda fallet genom en ansökan om dispens som prövas i

30 sedvanlig ordning. Om en ansökan om jakt avser en art som ställer till sådan skada på nationalparkens växt- eller djurliv att syftet med nationalparken kan anses skadas, bedömer Naturvårdsverket att särskilda skäl föreligger och dispens i så fall kan ges. 6. att plocka bär och matsvamp för eget bruk, 7. att bedriva fågelstudier och fågelfångst enligt program som godkänts av länsstyrelsen och i samband med det använda fångstnät, 8. att underhålla befintliga hamnanläggningar. För grävning och muddring krävs dock dispens från förbuden enligt 1 9 och 10, SLU noterar att föreskriften om att allmänheten ska informeras om syftet med fågelfångstnät i nationalparken tagits bort. Denna bestämmelse anser SLU gärna kan stå kvar. Om så inte blir fallet, bör detta inkluderas i en kommande plan för naturvägledning i nationalparken. Med tanke på den förväntade ökningen av naturturism i parken, rekommenderar SLU att sådan plan tas fram under de närmaste åren. Sakägare D: Tillägg: För behörig person att underhålla befintliga hamnanläggningar samt lägga ut förtöjningsbojar vid nordudden. Sakägare E: Egendomligt att man tillåter muddring för segelbåtar och att man tillåter den nya flytbrygga som byggs i samband med det. Vi bedömer att detta i första hand är en informationsfråga och därmed inte ska regleras i föreskrifterna. Undantaget beskriver vad som får göras. Vem som har rätt att genomföra åtgärden regleras inte av föreskrifterna. Åtgärderna kan tillåtas efter dispensprövning.

31 9. att underhålla befintliga byggnader och att nyttja tomt. Tomten ska dock vårdas och hållas fri från upplag och verksamheter som inte är i överensstämmelse med ett traditionellt nyttjande, 10. att underhålla och vid behov ändra sjömärken, och 11. att inom bebyggelseområden framföra snöskoter kortaste sträcka från strand till fritidshus. Sakägare D: Jag förmodar att detta gäller såväl stugägare som mig i egenskap av att jag har uppdraget om skötsel av uthyrnings stugor, raststuga, bastu m.m. Det är dock fel att använda begreppet tomt då ingen stuga har någon tomt. I arrendeavtalet står: I upplåtelsen ingår rätt för arrendatorn att nyttja området i omedelbar närhet till byggnaderna i den mån så är nödvändigt för tillträde till och underhåll av dessa. Förslag till tillägg: för behörig person att avlägsna ris på hamnplanen, mellan stugorna samt på stranden omedelbart nedanför fiskebyn. Sakägare D: För behörig person att underhålla och vid behov ändra sjömärken. Haparanda stad: Undantaget bör tillåta snöskotertrafik till fritidshus och hyrstuga. Länsstyrelsen i Norrbotten: Länsstyrelsen anser att undantaget bör kompletteras med att "köra snöskoter på havsisen samt inom bebyggelseområde kortaste sträcka från strand till fritidshus". Länsstyrelsen håller med Naturvårdsverket om att man inte bör köra skoter på själva öarna, inte heller i samband med renskötsel. Ytan är begränsad vilket borde minska Vi har ändrat formulering och bestämmelsen lyder nu: att underhålla befintliga byggnader och att nyttja område som ligger i omedelbar anslutning till huvudbyggnad. Området ska dock vårdas och hållas fritt från upplag och verksamheter som inte är i överensstämmelse med ett traditionellt nyttjande. En rimlig synpunkt. Vi har ändrat bestämmelsen. Vi gör bedömningen att bestämmelsen uppnår det syftet. Det är rimligt att införa ett undantag för snöskoter på havsisen. Däremot anser vi att det finns motiv till att ge samebyn undantag för att framföra snöskoter i samband med renskötselarbete.

32 behovet av terrängkörning. Dessutom kan skoterspår på ön inspirera till skoterkörning från andra obetänksamma eller oinformerade besökare. Öns natur är ju ovanligt känslig med bl a branta dynformationer. Det är heller inte ovanligt, som exempelvis i år, att snötäcket på Sandskär är mycket tunt även fast havsisen fortfarande är fullt farbar. Vid sådana situationer är det stor risk för markskador vid olovlig skoterkörning. Parkens läge i ytterskärgården gör ju att tillsynen på ön också är ganska sparsam under vårvintern. Paragraf/Punkt föreslagen lydelse Framförda synpunkter/remissvar Åtgärd/Naturvårdsverkets kommentar Upplysningar 5 Av 15 kap. 30 miljöbalken framgår att ingen får skräpa ned utomhus på en plats som allmänheten har tillträde eller insyn till. Övriga synpunkter Sakfråga Framförda synpunkter Åtgärd/Naturvårdsverkets kommentar Mobiltäckning Sakägare C: Ur säkerhetssynpunkt för både turistnäring och för En viktig synpunkt som dock inte berör säkerhetsfråga. oss stuginnehavare måste den mobila täckningen förbättras med föreskrifterna.

33 Om ridning Om rensning av sly vid stränder Om skogsbrand Om att hålla getter på ön tanke på eventuell sjukdom eller olycka som kan inträffa. I dagsläget finns ytterst sällan förbindelse från södra sidan av ön. Sakägare C: Att ta bort förbudet mot ridning på ön är oövertänkt med hänsyn tagen till den känsliga vegetationen, sandslätter och dyner som finns. Detta kan man redan i dagsläget se genom de älg- och renspår som påverkar vegetation. Sakägare C: Förvaltaren eller den av Länsstyrelsen utsedda uppdragstagare bör ha möjlighet att utföra naturvårdande åtgärder i form av rensning av sly vid ständer för att förhindra igenväxning. Sakägare D: Vad gäller vid skogsbrand på Sandskär? Jag anser att den bör släckas med gängse metoder. Ön är liten med en stor variation av många olika naturtyper och tål inte en skogsbrand. Tallskogen är första generationen skog och har aldrig brunnit. Naturtyperna på Seskarfurö är inte lika varierade. Tallskog dominerar. Här finns brandljud som vittnar om skogsbrand men ingen känner till när det brann. Sakägare D: För övrigt föreslår jag att möjlighet ges till förvaltaren att hålla getter på ön. När fisket efter strömming var som intensivast under andra halvan av talet och 1800 talet fiskade upp till hundra båtlag på ön. 2-3 personer per båtlag. De flesta båtlag hade med sig en get. Betet på ön var mycket magert men getterna hittade ändå tillräckligt med mat för att kunna förse sina ägare med en skvätt mjölk per dag. Fortfarande finns ett gethus kvar. Under tidigt tal stod gethusen på rad. Här fick getterna skydd mot insekter. Får och kvigor har bara hållits på ön i undantags fall. Dem förde Vi gör bedömningen att risken för ridning i någon större omfattning är så liten att det inte finns någon anledning att förbjuda ridning. Frågan om vilka skötselåtgärder som får genomföras regleras i skötselplanen, inte i föreskrifterna. Vi bedömer att undantaget för räddningstjänsten ger dem möjlighet att vidta de åtgärder som de anser behövs vid t.ex. en skogsbrand. Vi bedömer att föreskrifterna inte hindrar detta. Frågan om vilka skötselåtgärder som ska genomföras regleras dock i skötselplanen, inte i föreskrifterna.