ARBETSDOKUMENT FRÅN KOMMISSIONENS AVDELNINGAR

Transkript

1 EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den XXX [ ](2013) XXX draft ARBETSDOKUMENT FRÅN KOMMISSIONENS AVDELNINGAR Vägledning till direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG Artikel 8: Energibesiktningar och energiledningssystem COURTESY TRANSLATION OF SWD(2013) 447 FINAL SV SV

2 Innehållsförteckning A. INLEDNING... 2 B. JURIDISKT OCH POLITISKT SAMMANHANG... 3 C. SKYLDIGHET ATT FRÄMJA DEN ALLMÄNNA TILLGÅNGEN TILL ENERGIBESIKTNINGAR... 5 D. SÄRSKILD SKYLDIGHET FÖR STORA FÖRETAG ATT GENOMFÖRA REGELBUNDNA ENERGIBESIKTNINGAR... 6 D1. Skyldighetens tillämpningsområde... 6 E. KVALITETSSÄKRING AV BESIKTNINGAR... 9 E1. Expertis, inbegripet interna experter och energibesiktningsmän, och nationell övervakning... 9 E2. Minimikriterier som ska vara uppfyllda F. YRKESUTBILDNINGSPROGRAM FÖR KVALIFICERING AV ENERGIBESIKTNINGSMÄN SAMT TILLGÄNGLIGA KVALIFICERINGS-, ACKREDITERINGS- OCH CERTIFIERINGSSYSTEM G. SKYLDIGHET ATT UTARBETA PROGRAM SOM UPPMUNTRAR SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAG ATT LÅTA GENOMFÖRA ENERGIBESIKTNINGAR OCH SOM HÖJER MEDVETENHETEN BLAND HUSHÅLL H. NATIONELLA STÖDPROGRAM

3 ARTIKEL 8: ENERGIBESIKTNINGAR OCH ENERGILEDNINGSSYSTEM A. INLEDNING 1. Med energibesiktning avses ett systematiskt förfarande i syfte att få adekvat kunskap om energianvändningsprofilen för en byggnad eller en grupp av byggnader, en industriprocess, kommersiell verksamhet, industrianläggning eller kommersiell anläggning eller privata eller offentliga tjänster, fastställa och kvantifiera kostnadseffektiva energibesparingsmöjligheter samt rapportera om resultaten (se motsvarande definition i artikel 2.25). 2. Energibesiktningar är ett viktigt verktyg för att uppnå energibesparingar. De är nödvändiga för att vi ska kunna bedöma den befintliga energianvändningen och identifiera de olika möjligheter till energibesparingar som finns. Detta ska sedan leda fram till förslag på konkreta besparingsåtgärder till företagsledningar, myndigheter eller husägare. Vidare möjliggör energibesiktningar identifiering och prioritering eller rangordning av möjligheterna till förbättring. Därmed fyller de den informationslucka som hittills har utgjort ett av de största hindren för att uppnå energieffektivitet. 3. I och med att man i energibesiktningar kartlägger energibesparingsmöjligheter och kommer med rekommendationer för uppföljning utgör de även grunden för utvecklingen av en marknad för energitjänster. Resultatet av en energibesiktning är i regel ett antal rekommendationer, till exempel om att byta ut fönstren i ett hushåll, isolera rören i en fabrik eller inrätta ett heltäckande energiledningssystem i en kommersiell byggnad. Energibesiktningar inriktas inte enbart på tekniska lösningar som innebär byte eller anpassning av befintlig utrustning. Stora förbättringsmöjligheter kan också vara kopplade till olika verksamhetsprocesser, såväl industriella som kommersiella. Det kan till exempel handla om en mer effektiv drift, kontinuerlig optimering av driftsprocesser och kontrollparametrar, optimering av logistikflöden och anläggningsplaner eller planering av underhåll. Energibesiktningar kan även utgöra en del av en bredare miljörevision som tar hänsyn till lagringsmöjligheter, anslutning till nät för fjärrvärme och fjärrkyla eller möjlighet till laststyrning i industrier och kommersiella byggnader. Privata eller offentliga tjänster, t.ex. kollektivtrafiksystem i städer, kan också omfattas av en energibesiktning som resulterar i identifiering av kostnadseffektiva energibesparingsmöjligheter. 4. Energiledningssystem kräver av företag att de utför detaljerade energiöversyner som, precis som energibesiktningar, resulterar i en systematisk identifiering och rapportering av energibesparingsmöjligheter. Detta gäller också för många miljöledningssystem (miljöförvaltningssystem). 5. Enligt artikel 8 i direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet 1 (direktivet om energieffektivitet, nedan även kallat direktivet) ska medlemsstaterna uppfylla följande huvudsakliga skyldigheter: a) Främja alla slutanvändares tillgång till högkvalitativa och kostnadseffektiva energibesiktningar, som uppfyller de minimikriterier som fastställts med utgångspunkt i bilaga VI och utförs av kvalificerade och/eller ackrediterade experter eller övervakas av oberoende myndigheter. 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG (EUT L 315, , s. 1). 2

4 b) Se till att stora företag regelbundet genomför obligatoriska besiktningar, som uppfyller de minimikriterier som fastställts med utgångspunkt i bilaga VI och utförs av kvalificerade och/eller ackrediterade experter eller övervakas av oberoende myndigheter. c) Fastställa transparenta och icke-diskriminerande minimikriterier för energibesiktningar med utgångspunkt i bilaga VI till direktivet. d) I nationell lagstiftning fastställa krav på energibesiktningsmän och på nationella myndigheters övervakning. e) Se till att program utarbetas som uppmuntrar små och medelstora företag att låta genomföra energibesiktningar och att genomföra rekommendationerna från dessa besiktningar. f) Se till att program utarbetas för att höja medvetenheten bland hushåll om fördelarna med energibesiktningar. Artikeln ger utrymme för införande av incitament för genomförandet av rekommenderade åtgärder. B. JURIDISKT OCH POLITISKT SAMMANHANG 6. Skyldigheter för medlemsstater avseende energibesiktningar fanns redan i direktivet om energitjänster 2 men i direktiv 2012/27/EU är de mer tvingande till sin karaktär, och för stora företag blir besiktningarna obligatoriska. Bestämmelser avseende kvalificering av experter, oberoende kontrollsystem och kvalitetssäkring samt energicertifikat finns också sedan tidigare, i direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda (omarbetning av det tidigare direktivet 2002/91/EG) 3. Hur dessa förhåller sig till varandra klargörs nedan. 7. I artikel 8.1 och 8.4 i direktivet fastställs medlemsstaternas två huvudsakliga skyldigheter; att främja tillgången till energibesiktningar och se till att stora företag genomför regelbundna energibesiktningar. Skyldigheten för stora företag att genomföra regelbundna energibesiktningar är ny. Medlemsstaternas skyldighet att se till att det finns effektiva och högkvalitativa energibesiktningssystem som genomförs på ett oberoende sätt för alla slutanvändare, inbegripet mindre hushållskunder och kommersiella kunder samt små och medelstora industrikunder, fastställdes dock redan i en liknande lydelse i artikel 12 i direktiv 2006/32/EG. För de marknadssegment där energibesiktningar inte såldes kommersiellt, t.ex. hushåll, var medlemsstaterna skyldiga att se till att det gjordes sådana besiktningar. Genom direktiv 2012/27/EU införs även ytterligare krav på energibesiktningar vad gäller expertis och övervakning samt en skyldighet för medlemsstaterna att se till att sådana program utarbetas som uppmuntrar små och medelstora företag att låta genomföra energibesiktningar och som höjer medvetenheten bland hushållen. I artikel 12.3 i direktiv 2006/32/EG fastställdes att besiktningar till följd av system som grundas på frivilliga överenskommelser mellan intresseorganisationer och ett utsett organ som kontrolleras och följs upp av den berörda medlemsstaten i enlighet med artikel 6.2 b i samma direktiv, skulle anses ha uppfyllt kravet att medlemsstaterna ska säkerställa tillgången till energibesiktningar. I artikel 8.2 och 8.5 i direktiv 2012/27/EU har möjligheten för medlemsstaterna att sluta frivilliga avtal för genomförandet av energibesiktningar behållits, både för små och medelstora företag och stora företag. 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/32/EG av den 5 april 2006 om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster (EUT L 114, , s. 64). 3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda (omarbetning) (EUT L 153, , s. 13). 3

5 8. I artikel 11 i direktiv 2010/31/EU införs skyldigheten för medlemsstaterna att upprätta ett system för certifiering av byggnaders energiprestanda. Detta för att ägare till eller hyresgäster i en byggnad ska kunna bedöma och jämföra dess energiprestanda. Enligt artikel 12 i direktiv 2006/32/EG ska certifiering i enlighet med artikel 7 i direktiv 2002/91/EG om byggnaders energiprestanda 4 anses vara likvärdig med en energibesiktning som uppfyller de krav som anges i artikel 12.1 och 12.2 i direktiv 2006/32/EG. Denna likvärdighet har dock inte behållits i direktiv 2012/27/EU, eftersom energibesiktningarna enligt artikel 8 har en bredare tillämpning. 9. Därför kan energicertifiering i enlighet med artikel 11 i direktiv 2010/31/EU och inspektioner i enlighet med artikel 14 och/eller artikel 15 i samma direktiv inte automatiskt anses vara likvärdiga med energibesiktningar enligt artikel 8 i direktiv 2012/27/EU (som bland annat grundas på uppmätta data om energianvändning och användningsprofiler för el, i tillämpliga fall undersöker industriprocesser eller industrianläggningar, inbegripet transport, samt möjliggör detaljerade och validerade beräkningar så att information fås om potentiella besparingar). Det är dock möjligt att certifiering och/eller inspektioner enligt direktiv 2010/31/EU i vissa fall (t.ex. vid besiktning av ett stort företags kontorsbyggnader) och i en viss medlemsstat kan uppfylla kraven enligt artikel 8 och bilaga VI i direktiv 2012/27/EU. 10. I artikel 8 i direktiv 2006/32/EG fastställs att medlemsstaterna, om de anser det vara nödvändigt, ska se till att det finns lämpliga behörighets-, ackrediterings- och/eller certifieringssystem för dem som tillhandahåller energibesiktningar. I direktiv 2012/27/EU kompletteras bestämmelserna i artikel 8 genom artikel 16 om tillgängliga kvalificerings-, ackrediterings- och certifieringssystem. Här fastställs att en medlemsstat, om den anser att den nationella nivån på teknisk kompetens, objektivitet och tillförlitlighet är otillräcklig, ska se till att det senast den 31 december 2014 finns certifierings- och/eller ackrediteringssystem och/eller motsvarande kvalificeringssystem, inbegripet, när så är nödvändigt, lämpliga utbildningsprogram, som är tillgängliga för leverantörer av energibesiktningar. 11. Frågan om certifiering behandlas även i direktiv 2010/31/EU. I artikel 17 fastställs att medlemsstaterna ska se till att certifieringen av energiprestanda för byggnader och inspektionen av värmesystem och luftkonditioneringssystem utförs på ett oberoende sätt av kvalificerade och/eller auktoriserade experter, oavsett om dessa arbetar som egenföretagare eller är anställda av offentliga organ eller privata företag. Experter ska auktoriseras med beaktande av deras kompetens. Enligt denna artikel ska medlemsstaterna offentliggöra information om utbildning och auktorisering (ackreditering). Medlemsstater ska se till att regelbundet uppdaterade förteckningar över auktoriserade företag som erbjuder sådana experters tjänster offentliggörs. På motsvarande sätt ska medlemsstaterna enligt artikel 17.1 om information och utbildning i direktiv 2012/27/EU, se till att informationen om tillgängliga energieffektivitetsmekanismer och de finansiella och rättsliga ramarna på bred front sprids till alla berörda marknadsaktörer, som användare eller miljörevisorer och energibesiktningsmän. 12. Kommissionens avdelningar uppmuntrar medlemsstaterna att, där det är relevant, utforska synergier mellan införlivandet och genomförandet av artikel 8 i direktivet om energieffektivitet å ena sidan, och genomförandet av direktiv 2010/31/EU å andra sidan (i synnerhet artiklarna 17 och 18 5 ), särskilt vad gäller de nationella tillsynsmyndigheter som inrättas enligt nationell lagstiftning för att se till att energibesiktningarna är kostnadseffektiva och utförs på ett oberoende och kostnadseffektivt sätt av kvalificerade och/eller ackrediterade experter i enlighet med särskilda kvalificeringskriterier, eller genomförs och övervakas av 4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG av den 16 december 2002 om byggnaders energiprestanda, EGT L 1 av den , s Dessa artiklar innehåller bestämmelser om oberoende experter respektive oberoende kontrollsystem. 4

6 oberoende myndigheter enligt nationell lagstiftning. Kvalificeringskriterierna kan dock skilja sig åt väsentligt, eftersom energibesiktningarna enligt direktiv 2012/27/EU har en bredare tillämpning än certifieringen av byggnader enligt direktiv 2010/31/EU. Framför allt omfattar energibesiktningarna enligt direktiv 2012/27/EU även för byggnader och hushåll mer än bara byggnaders tekniska egenskaper, och inbegriper t.ex. alla typer av elanvändning och beteendeförändringar såsom effekten av byggnadsanvändares verksamhet på energianvändningen. 13. Kommissionens avdelningar uppmuntrar medlemsstaterna att på motsvarande sätt i samband med införlivandet och genomförandet av de rättsliga bestämmelserna i direktiv 2012/27/EU respektive direktiv 2010/31/EU utforska synergier och säkerställa konsekvens mellan kriterier och system för kvalificering/certifiering i dessa direktiv. Således skulle kvalificerade energibesiktningsmän inom ramen för direktiv 2012/27/EU kunna likställas med kvalificerade experter och därmed anses kompetenta att utföra energicertifieringar av byggnader. Kvalificerade experter med kompetens att utföra energicertifieringar av byggnader skulle i sin tur kunna identifieras som en lämplig målgrupp att utbilda till kvalificerade energibesiktningsmän. 14. Syftet med denna handledning är att hjälpa medlemsstaterna att tillämpa artikel 8 i direktiv 2012/27/EU. Den uttrycker kommissionens syn och påverkar inte direktivets rättsliga verkan eller domstolens bindande tolkning av artikel 8. C. SKYLDIGHET ATT FRÄMJA DEN ALLMÄNNA TILLGÅNGEN TILL ENERGIBESIKTNINGAR 15. Enligt artikel 8.1 i direktiv 2012/27/EU ska medlemsstaterna främja alla slutanvändares tillgång till högkvalitativa och kostnadseffektiva energibesiktningar som a) utförs på ett oberoende sätt av kvalificerade och/eller ackrediterade experter i enlighet med kvalificeringskriterier, eller b) genomförs och övervakas av oberoende myndigheter enligt nationell lagstiftning. Dessa kriterier (kostnadseffektiv, utförd av kvalificerade/ackrediterade experter och övervakad av oberoende myndigheter) måste tillämpas för sådana energibesiktningar som främjas inom ramen för medlemsstaters program, t.ex. informationskampanjer eller andra stödåtgärder, och för sådana besiktningar som avses i artikel 8.4 (se avsnitt D1). Medlemsstaterna ska följaktligen se till att energibesiktningar görs tillgängliga för alla slutanvändare och kontrollera att besiktningarna uppfyller de ovannämnda kriterierna. Artikel 8.1 innehåller inget specifikt krav på att energibesiktningar ska utföras. 16. Energibesiktningar ska utföras antingen av kvalificerade eller ackrediterade experter. En ackreditering utförs av en offentlig myndighet och säkerställer en kontinuerlig kontroll av den tekniska kompetensen hos de organ som bedömer överensstämmelsen. Den fungerar som en garanti för att besiktningar som utförs av experter uppfyller de krav som anges i bilaga VI till direktiv 2012/27/EU. Även om möjligheten att använda sig av kvalificerade experter finns, kan det vara svårare att påvisa deras kompetens med hjälp av ett kvalificeringssystem än genom ackreditering. Förordning (EG) nr 765/ innehåller en definitionen av ackreditering. Det bör dock noteras att ackreditering i den mening som avses i förordning (EG) nr 765/2008 vanligtvis tillhandahålls till juridiska personer. Kvalificering bör därför 6 I förordning (EG) nr 765/2008 definieras ackreditering som en förklaring från ett nationellt ackrediteringsorgan om att ett organ för bedömning av överensstämmelse uppfyller kraven i harmoniserade standarder och, i förekommande fall, eventuella ytterligare krav, bland annat de som fastställs i sektorsspecifika program, för att utföra specifika bedömningar av överensstämmelse. 5

7 snarare tillämpas i de fall då en fysisk person avser att börja verka som expert I artikel 8.1 fastställs att alla slutanvändares tillgång till högkvalitativa energibesiktningar ska främjas. Slutanvändare är enligt artikel 2.23 en fysisk eller juridisk person som köper energi för egen slutanvändning. 18. Energibesiktningarna ska inte innehålla klausuler som förhindrar att besiktningsresultat överförs (förutsatt att kunden inte motsätter sig detta) till en kvalificerad/ackrediterad leverantör av energitjänster. Energibesiktningar enligt artikel 8.1 i direktivet ska överensstämma med tillämplig lagstiftning om uppgiftsskydd, särskilt med direktiv 95/46/EG 8. D. SÄRSKILD SKYLDIGHET FÖR STORA FÖRETAG ATT GENOMFÖRA REGELBUNDNA ENERGIBESIKTNINGAR D1. Skyldighetens tillämpningsområde 19. Enligt artikel 8.4 ska medlemsstaterna se till att stora företag (som inte är små eller medelstora företag) genomför regelbundna energibesiktningar. Artikel 8.4 utesluter inga sektorer (t.ex. sektorer som omfattas av system för utsläppshandel eller innehavare av licenser inom ramen för samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar). I syfte att säkerställa att stora företag uppfyller sina skyldigheter enligt artikel 8.4 ska medlemsstaterna identifiera de företag som omfattas av denna skyldighet. 20. När medlemsstaterna fastställer tillämpningsområdet för denna skyldighet ska de följa definitionen av kategorin små och medelstora företag i artikel 2.26 i direktivet. Enligt denna definition är små och medelstora företag företag enligt definitionen i avdelning I i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 [ ]; kategorin mikroföretag samt små och medelstora företag (SMF-kategorin) utgörs av företag som sysselsätter färre än 250 personer och vilkas årsomsättning inte överstiger 50 miljoner EUR eller vilkas balansomslutning inte överstiger 43 miljoner EUR per år 9. Denna harmoniserade definition möjliggör konsekvens i de krav som ställs på företag med verksamhet i flera olika EU-medlemsstater. 21. För att klassas som ett litet eller medelstort företag måste ett företag först och främst omfattas av definitionen för företag, nämligen varje enhet som bedriver ekonomisk verksamhet, oavsett enhetens rättsliga form. Med ekonomisk verksamhet avses varje verksamhet som består i att erbjuda varor eller tjänster på en viss marknad 10. Det är viktigt att understryka att definitionen av små och medelstora företag i artikel 2.26 inte tar hänsyn till företagens energiintensitet eller energianvändning samt att definitionen, i egenskap av bestämmelse i ett direktiv, är juridiskt bindande i alla bemärkelser Emas (gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning) utgör här ett undantag och tillåter ackreditering av fysiska personer. 8 Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, EGT L 281 av den , s Se kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 (EUT L 124, , s. 36). 10 Mål 118/85, kommissionen mot Italien, REG 1987, s. 2599, punkt 7; mål C-35/96, kommissionen mot Italien, REG 1998, s. I-3851, CNSD, punkt 36); mål C-309/99 Wouters, REG 2002, s. I-1577, punkt Observera att kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 även utgör en del av det juridiska regelverket inom andra områden av EU-lagstiftningen. Exempelvis återkommer rekommendationens 6

8 22. Av definitionen följer att antalet löntagare är huvudkriteriet för att bedöma om ett företag ingår i kategorin små och medelstora företag eller inte. Kriteriet om personalstyrkans storlek åtföljs av ett finansiellt kriterium, antingen omsättning eller balansomslutning. Ett litet eller medelstort företag behöver inte uppfylla båda dessa finansiella kriterier. 23. Enligt kommissionens rekommendation 2003/361/EG om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag tillämpas nationell arbetsrätt för definitionen av löntagare. Lärlingar och studenter som omfattas av yrkesutbildningsavtal räknas inte, inte heller löntagare som är föräldralediga. 24. Enligt denna rekommendation får företag använda uppgifter ur sitt senast godkända årsbokslut för beräkningen av personalstyrkan och de finansiella beloppen. Innan beräkningarna kan utföras måste företag med säte i ett givet land fastställa om de är fristående företag, partnerföretag eller anknutna företag 12. I bedömningen av om ett företag ingår i kategorin små och medelstora företag eller inte måste hänsyn tas till uppgifter från relaterade företag i andra länder (inbegripet sådana utanför EU). Ett företag som innehar mer än 25 procent av kapitalet eller rösterna i ett annat företag, eller omvänt vars kapital eller röster till mer än 25 procent innehas av ett annat företag, anses vara ett partnerföretag eller ett anknutet företag. Det innebär att företagens personalstyrka, omsättning och/eller balansomslutning ska summeras i bedömningen av om de ligger under tröskelvärdet för små och medelstora företag. Två små, anknutna företag kan tillsammans fortfarande falla inom ramen för kategorin små och medelstora företag. I allmänhet är de flesta små och medelstora företag dock fristående, eftersom de antingen är helt oberoende eller ingår i ett eller flera minoritetspartnerskap med andra företag (där ägandet i varje sådant partnerskap uppgår till mindre än 25 procent). Om ett företag är fristående behöver det bara använda det antal löntagare och de finansiella uppgifter som anges i dess årsbokslut för att beräkna om det klarar de tröskelvärden som anges i punkt 20 ovan. 25. Detta innebär att mindre filialer i en medlemsstat kan vara tvungna att genomföra energibesiktningar vart fjärde år, eftersom de inte faller inom ramen för definitionen av små och medelstora företag, och därmed anses ingå i kategorin stora företag. Detta ska inte ses som en extra börda eller som oproportionellt 13. Det är inte ovanligt att dessa företag tillämpar energiledningssystem (se avsnitt D2) eller har inrättat rutiner som innebär att mindre filialer kan få hjälp med besiktningen, till exempel från interna experter på moderbolaget. Den här typen av energibesiktningar är dessutom ofta både mindre omfattande och förknippade med lägre kostnader. 26. Upprättandet av en förteckning över stora företag kan tjäna flera syften och bidra till att göra dessa företag medvetna om sina skyldigheter enligt direktivet. I vissa medlemsstater finns redan ett register över företag som inte är små eller medelstora företag. Det finns även ett flertal andra verktyg som medlemsstaterna kan använda för att ta reda på hur många och vilka företag som omfattas av skyldigheten för stora företag att genomföra besiktningar. Både definition av små och medelstora företag i bilagan till kommissionens förordning (EG) nr 800/2008 (allmän gruppundantagsförordning). 12 I allmänhet är de flesta små och medelstora företag fristående, eftersom de antingen är helt oberoende eller ingår i ett eller flera minoritetspartnerskap med andra företag (där ägandet i varje sådant partnerskap uppgår till mindre än 25 procent). Om ägarandelen ökar till högst 50 procent rör det sig om en förbindelse mellan partnerföretag. Över taket på 50 procent anses företagen vara anknutna. 13 I bilaga VI d fastställs att energibesiktningar ska vara proportionella. Enligt proportionalitetsprincipen ska det alltid prövas om en rättslig eller administrativ åtgärd är lämplig och nödvändig för att uppnå ett visst mål eller syfte. EU-domstolen tillämpar proportionalitetsprincipen när den väger rättsliga åtgärder mot privata intressen och individens grundläggande fri- och rättigheter. 7

9 Eurostat och ofta även nationella statistikbyråer har tillgång till data (åtminstone totalantal) vad gäller företags storlek, där man tillämpar EU:s harmoniserade definition av små och medelstora företag för att skilja på stora respektive små och medelstora företag. Medlemsstaterna skulle även kunna införa en nationell skyldighet för företag att lämna in en sammanställd redovisning enligt EU:s lagstiftning om finansiell rapportering från och 80-talen 14, som en indikator på företagets status (som stort företag). Denna lagstiftning har ändrats i linje med EU:s harmoniserade definition av små och medelstora företag från Dessutom har aktiebörser vanligtvis offentliga register över företag, indelade efter sektor och storlek. Medlemsstaterna skulle även kunna inrätta andra rapporteringsmekanismer som stora företag måste använda för att visa att de följer gällande lagstiftning. 27. Av artikel 8.4 följer att företag som inte är små eller medelstora företag från och med den 4 december 2012 (dagen för ikraftträdandet) är skyldiga att genomföra en första energibesiktning som uppfyller kraven i artikel 8.4 senast den 5 december Därefter ska nästa besiktning, enligt bestämmelsen om ett maxintervall på fyra år, ske senast fyra år senare. Om den första energibesiktningen till exempel utfördes den 15 januari 2013 ska nästa besiktning alltså ske före den 15 januari Stora företag som har genomfört mer än en energibesiktning före den 5 december 2015 kan välja vilken besiktning som ska betraktas som den första i den mening som avses i direktivet, förutsatt att energibesiktningen i fråga uppfyller de nationella minimikriterier för energibesiktningar som fastställts med utgångspunkt i bilaga VI. D2. Undantag 29. Artikel 8.6 medger undantag från skyldigheten för stora företag att genomföra regelbundna energibesiktningar, i de fall då dessa företag tillämpar ett energiledningssystem eller miljöförvaltningssystem (miljöledningssystem) som certifierats av ett oberoende organ i enlighet med tillämpliga europeiska eller internationella standarder. Definitionen av energiledningssystem återfinns i artikel 2.11 och lyder en uppsättning sammanhängande eller interagerande element i en plan som anger energieffektivitetsmål och en strategi för att nå det målet. Med energiledningssystem avses i artikel 8 formaliserade energiledningssystem som överensstämmer med tillämpliga europeiska eller internationella standarder. Endast dessa energiledningssystem kan ligga till grund för beviljande av undantag från stora företags skyldighet att genomföra besiktningar. Detta utesluter inte att det oberoende organet kan ackrediteras av ett nationellt ackrediteringsorgan i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008, som intygar att det har den tekniska kompetens som krävs för att utföra sin uppgift. 30. Stora företag som tillämpar energiledningssystem utför vanligtvis kontinuerliga energiöversyner för att kontrollera och minska sin energianvändning. Dessa ingående översyner av energianvändningsprofilen och identifieringen av möjligheter till energibesparing anses ge ett resultat som är likvärdigt med det från fristående, regelbundna energibesiktningar. Dessutom kan fristående energibesiktningar (av samma omfattning som energiledningssystemet eller av en mindre omfattning, exempelvis för enskilda anläggningar, byggnader eller processer) utföras som ett stöd i tillämpningen av energiledningssystemet. Av dessa skäl anses de företag som tillämpar ett energi- eller miljöledningssystem som certifierats av ett oberoende organ i enlighet med tillämpliga europeiska eller internationella standarder i termer av resultat uppfylla kravet på energibesiktning i artikel 8.4 och undantas därför från denna skyldighet. 14 Se särskilt det så kallade fjärde bolagsdirektivet om årsbokslut (direktiv 78/660/EEG) och det sjunde bolagsdirektivet om sammanställd redovisning (direktiv 83/349/EEG). 8

10 31. För att detta undantag ska gälla måste medlemsstaterna se till att det berörda ledningssystemet inbegriper en energibesiktning på grundval av de minimikriterier som fastställts med utgångspunkt i bilaga VI. I praktiken innebär detta att de först och främst måste identifiera själva ledningssystemet och den standard som det följer. Därefter ska ledningssystemets respektive certifieringsorganets (eller, om tillämpligt, självcertifieringens) certifieringsstatus kontrolleras för att se till att ledningssystemet tillämpas enligt kraven i följande avsnitt (E2). 32. Hittills har erfarenheten visat att energibesiktningar och energiledningssystem i många medlemsstater främjas genom program för frivilliga avtal (även kallade branschavtal, branschprogram eller sektorsplaner). Störst spridning har frivilliga avtal fått inom industrisektorn. I vissa av dessa program krävs till och med att företagen genomför ett energiledningssystem för att få delta i en ordning för frivilliga avtal. Detta återkommer i direktivets artikel 8.5, enligt vilken stora företag som genomför energibesiktningar i enlighet med frivilliga avtal mellan intresseorganisationer och ett organ som utsetts och övervakas av den berörda medlemsstaten eller av andra organ till vilka de behöriga myndigheterna har delegerat ansvaret i fråga eller av kommissionen, ska anses uppfylla kraven i artikel 8.4. D3. Sanktioner 33. Eftersom införlivandet av artikel 8 kräver att medlemsstaterna inför skyldigheter för tredje part ska medlemsstaterna fastställa bestämmelser om sanktioner som ska tillämpas vid överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med denna artikel (se artikel 13). Dessa sanktioner ska effektiva, proportionella och avskräckande och ska anmälas till kommissionen inom 18 månader från det att direktivet har trätt i kraft. E. KVALITETSSÄKRING AV BESIKTNINGAR E1. Expertis, inbegripet interna experter och energibesiktningsmän, och nationell övervakning 34. Kriterierna för energibesiktningar om expertis och nationell övervakning enligt artikel 8.4 är identiska med dem i artikel 8.1 som beskrivs i punkt 15 ovan. Med andra ord gäller samma kriterier när stora företag de uppfylla sin skyldighet att genomföra energibesiktningar som när medlemsstater ska främja tillämpningen av energibesiktningar. Följaktligen kräver artikel 8.4 av medlemsstaterna att de ser till att företag som inte är små eller medelstora företag blir föremål för en oberoende och kostnadseffektiv energibesiktning som görs av en kvalificerad och/eller ackrediterad expert eller som genomförs och övervakas av oberoende myndigheter enligt nationell lagstiftning senast den 5 december 2015 och minst vart fjärde år efter den föregående energibesiktningen. 35. Möjligheten att låta interna experter eller energibesiktningsmän utföra energibesiktningar gäller endast besiktningar som är föremål för de strikta kriterier som anges i artikel 8.1 och 8.4, dvs. som utförs på ett oberoende och kostnadseffektivt sätt av kvalificerade och/eller ackrediterade experter eller genomförs och övervakas av oberoende myndigheter enligt nationell lagstiftning. Villkoret för att interna experter eller energibesiktningsmän ska få utföra energibesiktningar är att den berörda medlemsstaten har infört ett system för kvalitetssäkring och kvalitetskontroll som i lämpliga fall kan inbegripa ett årligt slumpmässigt urval av minst en statistiskt signifikant procentandel av samtliga energibesiktningar som de gör (artikel 8.1). Det nationella systemet för kvalitetskontroll av interna experter och energibesiktningsmän får vara samma system som det för externa experter och 9

11 energibesiktningsmän. När energibesiktningar genomförs av interna experter innebär kravet på oberoende att de inte får vara direkt delaktiga i den verksamhet de besiktigar (skäl 25). E2. Minimikriterier som ska vara uppfyllda 36. I syfte att garantera en hög kvalitet på energibesiktningar och energiledningssystem ska medlemsstaterna fastställa transparenta och icke-diskriminerande minimikriterier för energibesiktningar med utgångspunkt i bilaga VI, Minimikriterier för energibesiktningar, inbegripet de som utförs som en del av energiledningssystem. 37. De nationella minimikriterier som fastställs med utgångspunkt i bilaga VI ska gälla energibesiktningar som främjas av medlemsstaterna i enlighet med artikel 8.1 samt obligatoriska besiktningar som genomförs av stora företag i enlighet med artikel 8.4. Som tidigare nämnts ska dessa besiktningar även uppfylla de strikta kriterierna avseende expertis och nationell övervakning (se föregående avsnitt). De nationella minimikriterier som fastställts med utgångspunkt i bilaga VI och de strikta kriterierna avseende expertis och nationell övervakning gäller i samma utsträckning för artikel 8.5 och 8.6 eftersom de medger undantag, och för krav som motsvarar dem som anges i artikel 8.4, dvs. krav på stora företag att genomföra regelbundna energibesiktningar. Andra energibesiktningar som genomförs i medlemsstater, men som inte främjas av medlemsstater eller genomförs av stora företag i syfte att uppfylla det obligatoriska kravet, omfattas inte av dessa strikta krav. 38. Som anges i skäl 24 går minimikriterierna i bilaga VI inte utöver kraven i relevanta europeiska eller internationella standarder. Av skälets lydelse följer att energibesiktningar ska ta hänsyn till relevanta europeiska eller internationella standarder. t.ex. EN ISO (energiledningssystem) eller EN (energikartläggningar) 15 eller, om en energibesiktning ingår, EN ISO (miljöledningssystem). 39. Dessa standarder kan ge användbar vägledning i utarbetandet av de nationella minimikriterierna som baseras på bilaga VI. EN utarbetades specifikt inom ramen för det tidigare direktivet om energitjänster och skulle kunna tillämpas som ett konsekvent verktyg som en del i ett mer omfattande ledningssystem (t.ex. EN ISO eller EN ISO 14000). En ny internationell ISO-standard för utförande av energibesiktningar, ISO 50002, är under utarbetande. Trots att vi här hänvisar till både ISO och ISO 14000, bör det noteras att ISO specifikt hanterar energianvändning, medan ISO fokuserar mer allmänt på miljöförbättringar. Att följa europeiska och internationella standarder är meningsfullt med tanke på att det då skapas mer likvärdiga konkurrensvillkor för företag med verksamhet i flera olika medlemsstater. 40. I bilaga VI fastställs riktlinjer som de energibesiktningar som avses i artikel 8 ska grundas på. I praktiken anges här kraven på innehållet och detaljnivån i energibesiktningsrapporterna. Minimikriterierna i bilaga VI inbegriper riktlinjer för vilka data som ska användas, besiktningens djup och omfattning, rekommenderad kostnadsanalys och kvalitetskrav vad gäller representativiteten hos de energibesiktningar som avses i artikel Riktlinjerna består av sex element eller kriterier som ska undersökas för varje fall, och som vart och ett på något sätt ska ingå i de minimikriterier som fastställs på nationell nivå. Enligt 15 Som ett led i arbetet med standardiseringen av energibesiktningar inom ramen för Europeiska kommissionens mandat M/479 till CEN och Cenelec, har denna första standard för generella krav på energibesiktningar (energikartläggningar) offentliggjorts. Särskilda standarder för energibesiktning av byggnader, processer och transport håller på att utarbetas. Även en särskild standard för kvalificering av energibesiktningsmän är under utarbetande. 10

12 bilaga VI ska de nationella minimikriterierna klargöra att energibesiktningar ska basera sig på aktuella data om energianvändning, omfatta en ingående översyn av energianvändningsprofilen, samt, när så är möjligt, bygga på en analys av livscykelkostnaderna. Energibesiktningar ska göra det möjligt att på ett tillförlitligt sätt identifiera de viktigaste möjligheterna till förbättringar av energieffektiviteten, och möjliggöra detaljerade beräkningar för de föreslagna åtgärderna. De uppgifter som används vid energibesiktningar ska möjliggöra uppföljning av resultat. De nationella minimikriterier som fastställs bör därför resultera i mycket omfattande energibesiktningar med en hög detaljnivå. 42. Medlemsstaterna får lägga till ytterligare element när de utformar kriterierna med utgångspunkt i bilaga VI. De får även ange om det finns särskilda omständigheter då vissa av de sex elementen eller kriterierna är mer relevanta (t.ex. analys av livscykelkostnaderna). Medlemsstaterna kan, med hjälp av sina nationella minimikriterier, anpassa kraven till olika segment där de främjar energibesiktningar, t.ex. till små och medelstora företag (där en mycket ingående besiktning kanske inte skulle vara kostnadseffektiv), offentliga tjänster (t.ex. kollektivtrafiken i en stad) eller hushåll. 43. I den första riktlinjen i bilaga VI a anges att energibesiktningar ska basera sig på aktuella, uppmätta och spårbara operativa data om energianvändning och (för el) användningsprofiler. Dessa data behövs för att kunna analysera det besiktigade objektets energiprestanda. 44. I bilaga VI b fastställs att energibesiktningar ska omfatta en ingående översyn av energianvändningsprofilen hos byggnader eller grupper av byggnader, industriprocesser eller industrianläggningar, inbegripet transport. En sådan ingående översyn omfattar en sammanställning av de data som behövs för att identifiera möjligheter till förbättring av energiprestandan. 45. Enligt riktlinjen om energibesiktningar i bilaga VI c ska energibesiktningar, när så är möjligt, bygga på en analys av livscykelkostnaderna 16 i stället för på enkla återbetalningsperioder 17 i syfte att ta hänsyn till långsiktiga besparingar, restvärden för långsiktiga investeringar och diskonton. Detta är av särskild betydelse i de fall då besiktningen behöver vara av en sådan kvalitet att den kan utgöra grund för investeringsbeslut. Bland annat inom bostadssektorn blir det allt vanligare att koppla stöd inom ramen för finansiella instrument till utförandet av en energibesiktning, som får utgöra startpunkten för olika energieffektivitetsprojekt. Om ytterligare finansiella indikatorer så som diskonterad återbetalning, internränta eller avkastning på investerat kapital inkluderas i analysen kan det bidra till att öka förtroendet hos investerare och därmed underlätta tillgången till finansiering Som möjlig vägledning specifikt för byggnader, har analys av livscykelkostnader använts, i den delegerade förordningen (EU) nr 244/2012 om en ram för jämförelsemetod för beräkning av kostnadsoptimala nivåer för minimikrav avseende energiprestanda för byggnader och byggnadselement. De bifogade riktlinjerna för analys av livscykelkostnader ( på sidan 21 innehåller mer utförliga förklaringar. Detta baseras huvudsakligen på EN 15459, Ekonomisk utvärdering av byggnaders energisystem. 17 Den enkla återbetalningsperioden för en energiinvestering är den tid det tar att få tillbaka den ursprungliga investeringen i form av minskade energikostnader, där den ursprungliga installationskostnaden delas med den årliga kostnadsbesparingen. Enkel återbetalningsperiod är lätt att beräkna, men har den svagheten att den inte tar hänsyn till pengars tidsvärde, inflation, projektperiodens längd eller kostnader för drift och underhåll. 18 Diskonterad återbetalningsperiod är en variant på återbetalningsperiod som tar hänsyn till pengars tidsvärde genom att diskontera kassainflödet från ett projekt. Internräntan är den räntekurs vid vilken det aktuella värdet på alla kassaflöden från en viss investering blir lika med noll. Avkastning på investerat kapital är den summa pengar som ett företag vunnit eller förlorat på en investering jämfört med den summa pengar som investerats. 11

13 46. I bilaga VI d anges att energibesiktningar ska vara tillräckligt representativa för att kunna ge en tillförlitlig bild av den totala energiprestandan och göra det möjligt att på ett tillförlitligt sätt identifiera de viktigaste möjligheterna till förbättringar. Därför ska de nationella minimikriterier som fastställs utifrån bilaga VI tydligt ange att alla energirelaterade områden som tas upp under b i bilagan (byggnader eller grupper av byggnader, industriprocesser eller industrianläggningar, inbegripet transport) ska gås igenom systematiskt. Inom ramen för denna genomgång ska gränserna och omfattningen (dvs. fysiska gränser eller områdesgränser, respektive de berörda verksamheternas eller anläggningarnas omfattning) för varje energibesiktning definieras från fall till fall, liksom vilken detaljnivå som krävs för att bedömningen ska bli tillräckligt tillförlitlig. 47. En energibesiktning kan exempelvis omfatta samtliga anläggningar på ett företag inklusive alla system som använder energi eller pannanläggningen, en eller flera produktionslinjer eller företagets kontor, fordonspark eller interna transportsystem. Besiktningarna kan också ha olika detaljnivå, till exempel beroende på om resultaten måste vara tillräckligt exakta för att kunna utgöra underlag för investeringsbeslut, eller om det är nödvändigt att besöka en andel av liknande anläggningar inom samma företag. Skyldigheten för stora företag att genomföra en energibesiktning minst vart fjärde år hindrar inte att mindre omfattande delbesiktningar genomförs under en tidsperiod som ligger inom den föreskrivna fyraårsperioden. Exempelvis skulle ett företag kunna planera in separata energibesiktningar för olika anläggningar, eller välja att först koncentrera sig på processer och därefter på kontorsbyggnader, allt med olika tidsramar inom fyrårscykeln. 48. Friheten att anpassa både omfattning, gränsdragning och detaljnivå får inte komma i konflikt med kravet på att göra en representativ bedömning av den totala energiprestandan och att identifiera och prioritera möjligheter till energibesparing. Till exempel får ett företag vars transporter står för den största energianvändningen inte välja att utesluta just den delen vid en energibesiktning. Å andra sidan finns det inget krav på att ett företag i sin energibesiktning ska inkludera transporttjänsteleverantörers energianvändning (om sådana tjänster köps in från ett annat företag). Här kan den särskilda europeiska standarden för energibesiktningar av transporter utgöra en användbar vägledning. Denna standard gäller både aktörer vars verksamhet enbart utgörs av transporter och offentliga och privata bolag vars verksamhet i viss utsträckning omfattar transporter. 49. Enligt bilaga VI ska de energibesiktningar som avses i artikel 8 även möjliggöra detaljerade och validerade beräkningar så att tydlig information fås om potentiella besparingar. De uppgifter som används vid energibesiktningar ska kunna lagras för historisk analys. Det innebär att relevanta uppgifter som används eller produceras under besiktningsarbetet ska presenteras i energibesiktningsrapporten i en form som kan användas för t.ex. övervakning på programnivå. 50. Vid utarbetandet av nationella minimikriterier för energibesiktningar kan europeiska och internationella standarder i synnerhet ge användbar vägledning vid fastställandet av en energibesiktnings omfattning och detaljnivå. Standarder kan bland annat ge vägledning i bedömningen av vilken detaljnivå som en energibesiktning kräver, utifrån föremålet för besiktningen (dvs. en byggnad eller en grupp av byggnader, en industriprocess, kommersiell verksamhet, industrianläggning eller kommersiell anläggning eller privata eller offentliga tjänster) och med tillräcklig flexibilitet för att en anpassning till särskilda omständigheter ska vara möjlig. Standarder kan även ge användbar vägledning vid planeringen av en besiktning, vid datainsamlingen, vid utarbetandet av särskilda checklistor för utvärdering av faktisk energiprestanda (t.ex. för industriprocesser eller byggnader), vid identifieringen av typiska kostnads- och energibesparingsmöjligheter eller när det gäller vad en besiktningsrapport ska 12

14 innehålla. Europeiska och internationella standarder innehåller även exempel på hur rätt balans mellan en energibesiktnings omfattning och detaljnivå uppnås. 51. Energibesiktningar kan vara fristående eller utgöra en del av en bredare miljörevision. Medlemsstaterna får kräva att det i energibesiktningen ska ingå en bedömning av den tekniska och ekonomiska genomförbarheten när det gäller anslutning till ett befintligt eller planerat nät för fjärrvärme eller fjärrkyla. För att alla olika möjligheter till energibesparingar ska kunna identifieras kan energibesiktningar även ta hänsyn till lagringsmöjligheter eller möjlighet till laststyrning i industrier och kommersiella byggnader. F. YRKESUTBILDNINGSPROGRAM FÖR KVALIFICERING AV ENERGIBESIKTNINGSMÄN SAMT TILLGÄNGLIGA KVALIFICERINGS-, ACKREDITERINGS- OCH CERTIFIERINGSSYSTEM 52. Ett tillräckligt stort antal pålitliga fackpersoner med kompetens på området energieffektivitet bör finnas tillgängliga för att säkerställa att direktivet om energibesiktningar införs och efterlevs på ett effektivt sätt och utan dröjsmål. I detta syfte ska medlemsstaterna uppmuntra yrkesutbildningsprogram för kvalificering av energibesiktningsmän (artikel 8.3). 53. Medlemsstaterna bör införa certifieringssystem för leverantörer av energibesiktningar för att säkerställa att ett tillräckligt stort antal pålitliga fackpersoner finns tillgängliga (se skäl 46). 54. För att ytterligare säkra tillgången på kvalificerade experter ska en medlemsstat, i enlighet med artikel 16 om tillgängliga kvalificerings-, ackrediterings- och certifieringssystem, om den anser att den nationella nivån på teknisk kompetens, objektivitet och tillförlitlighet är otillräcklig, se till att det senast den 31 december 2014 finns certifierings- och/eller ackrediteringssystem och/eller motsvarande kvalificeringssystem, inbegripet, när så är nödvändigt, lämpliga utbildningsprogram, som görs tillgängliga för leverantörer av energibesiktningar. Medlemsstaterna får själva avgöra hur de ska bedöma den nationella nivån på teknisk kompetens, objektivitet och tillförlitlighet. Om denna bedöms som otillräcklig ska nämnda åtgärder dock vidtas före den 31 december Medlemsstaterna ska se till att kvalificerings-, ackrediterings- och certifieringssystem tillhandahåller transparens för användarna, är pålitliga och bidrar till nationella energieffektivitetsmål. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att göra användarna uppmärksamma på att kvalificerings- och/eller certifieringssystem finns tillgängliga. De ska göra certifierings- och/eller ackrediteringssystem eller motsvarande kvalificeringssystem tillgängliga för allmänheten och samarbeta sinsemellan och med kommissionen när det gäller jämförelser mellan och erkännande av systemen. Det senare är särskilt viktigt för att de ibland stora skillnaderna mellan olika medlemsstaters kvalificeringskriterier och system för kvalitetskontroll ska kunna hanteras. Ett ömsesidigt erkännande av de olika systemen skulle öppna upp den europeiska marknaden för energibesiktningsmän. I förlängningen skulle det här kunna bli tal om ett gemensamt, europeiskt ackrediteringssystem för kvalitetssäkring av besiktningar. 55. Enligt artikel 17.1 om information och utbildning ska medlemsstaterna se till att informationen om tillgängliga energieffektivitetsmekanismer och de finansiella och rättsliga ramarna på bred front sprids till alla berörda marknadsaktörer, som användare eller miljörevisorer och energibesiktningsmän. 13

15 G. SKYLDIGHET ATT UTARBETA PROGRAM SOM UPPMUNTRAR SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAG ATT LÅTA GENOMFÖRA ENERGIBESIKTNINGAR OCH SOM HÖJER MEDVETENHETEN BLAND HUSHÅLL 56. Enligt artikel 8.2 i direktivet ska medlemsstaterna utarbeta program som uppmuntrar små och medelstora företag att låta genomföra energibesiktningar och att därefter genomföra rekommendationerna från dessa besiktningar. 57. Små och medelstora företag representerar en enorm energibesparingspotential för unionen. För att uppmuntra dem att införa energieffektivitetsåtgärder bör medlemsstaterna inrätta en lämplig ram i syfte att ge små och medelstora företag tekniskt stöd och riktad information (se skäl 41). 58. Medlemsstaterna ska uppmärksamma små och medelstora företag, bland annat genom deras respektive branschorganisationer, på konkreta exempel på hur energiledningssystem skulle kunna underlätta för deras företag. Kommissionen ska hjälpa medlemsstaterna genom att stödja utbyte av bästa praxis inom detta område. 59. Medlemsstaterna ska också (artikel 8.3) utarbeta program för att höja medvetenheten bland hushåll om fördelarna med energibesiktningar genom lämpliga rådgivningstjänster. Artikel 8.2 och 8.3 innehåller inga specifika krav på att energibesiktningar ska utföras. H. NATIONELLA STÖDPROGRAM 60. Enligt artikel 8 ska medlemsstaterna aktivt främja tillgången till och användningen av energibesiktningar samt genomförandet av rekommendationerna från dessa. Främjandet på nationell nivå omfattar ett stort antal områden. Åtgärder som är obligatoriska för medlemsstaterna att vidta är bland annat att uppmuntra yrkesutbildningsprogram för besiktningsmän (artikel 8.3), utarbeta program som uppmuntrar små och medelstora företag att låta genomföra energibesiktningar och att därefter genomföra rekommendationerna från dessa besiktningar (artikel 8.2), utarbeta program för att höja medvetenheten bland små och medelstora företag (artikel 8.2) och bland hushåll (artikel 8.3). De nationella främjandeprogrammen kan utgöra eller inbegripa stödprogram, inklusive statligt stöd. Artikeln tillåter uttryckligen att stödprogram inrättas för små och medelstora företag för att hjälpa dem att utföra energibesiktningar och genomföra rekommendationer från dessa. Följande anges i artikel 8.2: [ ] Medlemsstaterna får, på grundval av transparenta och ickediskriminerande kriterier och utan att det påverkar tillämpningen av unionsrätten på området statligt stöd, inrätta stödprogram för små och medelstora företag, även om de har ingått frivilliga avtal, för att täcka kostnaderna för en energibesiktning och för genomförandet av ytterst kostnadseffektiva rekommendationer från energibesiktningarna, förutsatt att de föreslagna åtgärderna genomförs. [ ]. 61. Likaså är det uttryckligen tillåtet för medlemsstaterna att inrätta incitament- och stödprogram för företag, inklusive sådana företag som inte är små eller medelstora företag, för genomförande av rekommendationer från energibesiktningar och liknande åtgärder. Med liknande åtgärder avses energiledningssystem eller miljöförvaltningssystem som tillämpas antingen fristående eller inom ramen för ett frivilligt avtal och som är likvärdiga med energibesiktningar. Följande anges i artikel 8.7: [ ] Utan att det påverkar unionsrätten på området statligt stöd får medlemsstaterna genomföra incitament- och stödprogram för genomförande av rekommendationer från energibesiktningar och liknande åtgärder.. Stödprogram som inbegriper statligt stöd får inte påverka unionsrätten på området statligt 14