PRODUKTRESUMÉ 1 LÄKEMEDLETS NAMN. Surlid 150 mg filmdragerade tabletter 2 KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

Transkript

1 PRODUKTRESUMÉ 1 LÄKEMEDLETS NAMN Surlid 150 mg filmdragerade tabletter 2 KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING En tablett innehåller roxitromycin 150 mg. Hjälpämnen med känd effekt: En tablett innehåller 1,12 mg glukos. För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt LÄKEMEDELSFORM Filmdragerad tablett. 4 KLINISKA UPPGIFTER 4.1 Terapeutiska indikationer Pneumoni orsakad av Mycoplasma pneumoniae, Chlamydia psittaci (ornitos) eller Chlamydia pneumoniae (TWAR). Urogenitala infektioner orsakade av Chlamydia trachomatis. Vid följande indikationer bör Surlid förbehållas patienter med penicillinöverkänslighet eller där penicillin är olämpligt av andra skäl: Faryngotonsillit. Akut otitis media. Samhällsförvärvad pneumoni. Hud- och mjukdelsinfektioner. 4.2 Dosering och administreringssätt Dosering Normaldosering är 1 tablett à 150 mg 2 gånger dagligen (var 12:e timme). Patienter med nedsatt njurfunktion Vid njurinsufficiens behövs ingen förändring i dosering. Patienter med nedsatt leverfunktion Användning vid mild-måttlig leverinsufficiens bör ske med försiktighet. Behandling med roxitromycin rekommenderas inte vid kraftigt nedsatt leverfunktion (se avsnitt 4.4). Äldre: För äldre personer behövs ingen förändring i dosering. Administreringssätt Tabletten bör intas minst 15 minuter före måltid.

2 4.3 Kontraindikationer Överkänslighet mot den aktiva substansen, mot andra makrolider eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1. Samtidig behandling med vasokonstriktiva ergotalkaloider (se avsnitt 4.5). Samtidig behandling med läkemedel som har ett smalt terapeutiskt fönster och som är CYP3A4- substrat (t.ex. astemizol, cisaprid, pimozid och terfenadin) (se avsnitten 4.4 och 4.5). 4.4 Varningar och försiktighet Allvarlig vasokonstriktion Allvarlig vasokonstriktion ( ergotism ) med möjlig nekros av extremiteterna har rapporterats när makrolidantibiotika har administrerats med vasokonstriktiva ergotalkaloider. Innan roxitromycin förskrivs måste behandling med dessa alkaloider uteslutas (se avsnitt 4.3). Allvarliga bullösa reaktioner Fall av allvarliga bullösa hudreaktioner såsom Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys och akut generaliserad exantematös pustulos (AGEP) har rapporterats med roxitromycin (se avsnitt 4.8). Om symtom eller tecken på AGEP, Stevens-Johnsons syndrom eller toxisk epidermal nekrolys (t.ex. progressiva hudutslag ofta med blåsor eller slemhinneskador) uppträder, ska behandlingen med Surlid avbrytas. Nedsatt leverfunktion Behandling med roxitromycin rekommenderas inte vid kraftigt nedsatt leverfunktion. Roxitromycin ska användas med försiktighet hos patienter med mild till måttlig leverfunktionsnedsättning. Nedsatt njurfunktion Utsöndring av roxitromycin och dess metaboliter via njurarna uppgår till endast ca 10 % av en peroral dos. Roxitromycin kan ges i oförändrad dos vid nedsatt njurfunktion. Lever- och njurfunktion samt blodvärden bör följas upp vid långtidsbehandling dvs. längre tid än 2 veckor (se avsnitt 4.8). Äldre Det är inte nödvändigt att justera dosen till äldre. Pediatrisk population Inga data finns tillgängliga Pseudomembranös kolit Diarré/pseudomembranös kolit orsakad av Clostridium difficile förekommer. Diarré i samband med eller efter roxitromycinbehandling, särskilt om den är svår, ihållande och/eller blodig, kan vara tecken på pseudomembranös kolit (se avsnitt 4.8). Vid misstanke om pseudomembranös kolit måste behandlingen med roxitromycin omedelbart avbrytas. Förlängt QT-intervall Beroende på risk för ökat QT-intervall, ska Surlid liksom andra makrolider användas med försiktighet hos patienter med kranskärlssjukdom, sjukdomshistoria med ventrikulära arytmier, icke-korrigerad hypokalemi och/eller hypomagnesemi, bradykardi (<50 bpm), medfött långt QT-syndrom eller då långt QT-syndrom finns i släkten (om ej exkluderat av EKG) samt hos patienter med känd förvärvad QT-förlängning.

3 Försiktighet bör iakttas när roxitromycin ges till patienter som behandlas med läkemedel som kan förlänga QT-intervallet (se avsnitt 4.5). Dessa inkluderar klass IA (t.ex. kinidin, prokainamid, disopyramid) och klass III antiarytmika (t.ex. dofetilid, amiodaron), citalopram, tricykliska antidepressiva, metadon, vissa antipsykotiska medel (t.ex. fentiaziner), fluorokinoloner (t.ex. moxifloxacin), vissa antimykotika (t.ex. flukonazol, pentamidin) och vissa antivirala medel (t.ex. telaprevir) För kontraindicerade kombinationer se även avsnitt 4.3. Myasthenia gravis Det finns rapporter om att makrolider kan förvärra symtomen vid myasthenia gravis varför försiktighet bör iakttas även vid användning av roxitromycin hos dessa patienter. Varning innehållsämnen Detta läkemedel innehåller glukos. Patienter med följande sällsynta ärftliga tillstånd bör inte använda detta läkemedel: glukos-galaktosmalabsorption. 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner Kontraindicerade kombinationer CYP3A4 substrat Roxitromycin är en svag hämmare av CYP3A4. Vid samtidigt intag av roxitromycin (300 mg dagligen) och midazolam (15 mg oralt) ökade AUC för midazolam (ett känsligt CYP3A4 substrat) med 47 %. Samtidig administrering av cisaprid, derivat av ergotalkaloider, pimozid, astemizol och terfenadin är därför kontraindicerad och försiktighet bör iakttas vid användning av roxithromycin i kombination med andra läkemedel som har ett smalt terapeutisk fönster och som metabolieras via CYP3A4. Astemizol, cisaprid, pimozid Behandling med makrolidantibiotika i kombination med astemizol, cisaprid eller pimozid, som metaboliseras av CYP3A4 isoenzym i levern, har associerats med QT-intervallförlängning och/eller hjärtarytmier såsom torsade de pointes. Detta är ett resultat av ökade serumkoncentrationer. Fastän roxitromycin saknar eller har begränsad förmåga att bilda komplex med CYP3A4 och därigenom att hämma metabolismen av andra läkemedel, som metaboliseras via detta isoenzym, kan en sådan klinisk interaktion inte uteslutas. En kombination med roxitromycin och dessa läkemedel är därför kontraindicerad (se avsnitt 4.3). Terfenadin Vissa makrolider interagerar med terfenadin, vilket leder till en ökad serumkoncentration av terfenadin. Detta kan resultera i allvarlig ventrikulär arytmi såsom torsade de pointes. Trots att en sådan reaktion inte demonstrerats med roxitromycin och studier med ett begränsat antal friska frivilliga inte har visat någon farmakokinetisk interaktion eller relevanta EKG-förändringar, är kombinationen av roxitromycin och terfenadin kontraindicerad (se avsnitt 4.3). Ergotalkaloidderivat (t.ex. ergotamin och dihydroergotamin) Samtidig medicinering med roxitromycin och ergotalkaloidderivat kan leda till allvarlig vasokonstriktion ( ergotism ) med nekros av extremiteter som följd. Kombinationen är kontraindicerad (se avsnitt 4.3). Kombinationer som inte rekommenderas Läkemedel som kan förlänga QT-intervallet Försiktighet bör iakttas när roxitromycin ges till patienter som behandlas med läkemedel som kan förlänga QT-intervallet (se avsnitt 4.4). Dessa inkluderar klass IA (t.ex. kinidin, prokainamid,

4 disopyramid) och klass III antiarytmika (t.ex. dofetilid, amiodaron), citalopram, tricykliska antidepressiva, metadon, vissa antipsykotiska medel (t.ex. fentiaziner), fluorokinoloner (t.ex. moxifloxacin), vissa antimykotika (t.ex. flukonazol, pentamidin) och vissa antivirala medel (t.ex. telaprevir). Vitamin K-antagonister Ingen interaktion med warfarin har påvisats i studier hos friska frivilliga försökspersoner. Dock har ökning i protrombintid eller International Normalized Ratio (INR) rapporterats, vilket kan förklaras antingen av en interaktion med roxitromycin eller av infektionen i sig, hos patienter behandlade med roxitromycin och vitamin K antagonister. Som en försiktighetsåtgärd ska INR övervakas under samtidig behandling med roxitromycin och vitamin K antagonister. Disopyramid En in-vitrostudie har visat att roxitromycin kan tränga bort proteinbundet disopyramid. En sådan effekt in vivo kan resultera i ökade serumnivåer av fri disopyramid. Därför bör EKG och, om möjligt, serumnivåerna av disopyramid kontrolleras. Försiktighetsåtgärder för användning Digoxin och andra hjärtglykosider En studie på friska frivilliga har visat att roxitromycin kan öka absorptionen av digoxin. Ett liknande fenomen har beskrivits för andra makrolider och kan i sällsynta fall resultera i hjärtglycosidtoxicitet. Detta kan ge symtom som illamående, kräkningar, diarré, huvudvärk eller yrsel. Hjärtglykosidtoxicitet kan också orsaka överledningsrubbningar och/eller rytmrubbningar. Patienter som behandlas med roxitromycin och digoxin eller någon annan hjärtglykosid skall därför monitoreras med EKG och, om möjligt, skall även serumnivån av hjärtglykosider kontrolleras. Dessa kontroller är obligatoriska om symtom som tyder på överdosering av hjärtglykosid uppkommer. HMG-CoA reduktashämmare När roxitromycin och en HMG-CoA reduktashämmare (statin) kombineras, finns det potentiell risk för muskelrelaterade biverkningar, såsom rabdomyolys på grund av en möjlig ökning av statinexponeringen. Försiktighet bör iakttas när en statin kombineras med roxitromycin och patienterna skall monitoreras för tecken och symtom på myopati. Försiktighetsåtgärder som skall beaktas Midazolam Behandling med roxitromycin (300 mg per dag) i kombination med midazolam (15 mg oralt) ökade midazolams (ett känsligt CYP3A4-substrat) AUC med 47 %, vilket kan leda till förstärkta effekter av midazolam. Bromokriptin Roxitromycin kan öka AUC och plasmakoncentrationer av bromokriptin, vilket medför en ökad risk för biverkningar. Rifabutin Roxitromycin kan öka plasmakoncentrationen av rifabutin. Teofyllin En lätt förhöjning av serumkoncentrationen av teofyllin har noterats, men detta kräver i allmänhet ingen dosändring

5 Ciklosporin I en klinisk studie erhöll 8 hjärttransplanterade patienter, som behandlats med ciklosporin i minst 1 månad, roxitromycin 150 mg två gånger dagligen i 11 dagar. Roxitromycin ökade plasmakoncentrationen av ciklosporin med 50 %, men denna minskade progressivt när roxitromycin sattes ut. Andra kombinationer Det finns inga kliniskt signifikanta interaktioner med karbamazepin, ranitidin, aluminiumhydroxid eller magnesiumhydroxid. 4.6 Fertilitet. graviditet och amning Graviditet Djurstudier visar inga direkta eller indirekta skadliga reproduktionstoxikologiska effekter (se avsnitt 5.3). Säkerheten vid användning av roxitromycin under graviditet har inte fastställts. Amning Små mängder av roxitromycin passerar över i modersmjölk. Därför bör antingen amningen avbrytas eller modern om möjligt avstå från behandlingen. 4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner Yrsel, nedsatt syn och dimsyn kan påverka patientens förmåga att framföra fordon och använda maskiner (se avsnitt 4.8). 4.8 Biverkningar Totalfrekvensen biverkningar är cirka 4 %. 3 av dessa utgör gastrointestinala biverkningar. Biverkningsfrekvensen ökar vid dosering en gång om dagen. Biverkningar klassificerade efter organsystem. Frekvensen definieras enligt följande: mycket vanliga ( 1/10), vanliga ( 1/100, <1/10), mindre vanliga ( 1/1 000, <1/100), sällsynta ( 1/10 000, <1/1 000), mycket sällsynta (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Organsystem Infektioner och infestationer Blodet och lymfsystemet Immunsystemet Vanliga ( 1/100, <1/10) Mindre vanliga ( 1/1000, <1/100) Eosinofili Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data) Superinfektioner (vid långtidsanvändning) Clostridium difficile kolit (pseudo-membranös kolit) Agranulocytos Neutropeni Trombocytopeni Anafylaktisk chock Psykiska störningar Hallucinationer Förvirring

6 Centrala och perifera nervsystemet Ögon Öron och balansorgan Hjärtat 1 Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum Magtarmkanalen Lever och gallvägar Hud och subkutan vävnad Undersökningar Yrsel Huvudvärk Illamående Kräkningar Dyspepsi (smärta i epigastriet) Diarré Hudutslag Erythema multiforme Urtikaria Parestesier Smakrubbningar (ageusi, dysgeusi) Störning av luktsinnet (parosmi, anosmi) Nedsatt syn, dimsyn Tillfällig dövhet Något försämrad hörsel Yrsel Tinnitus QT-förlängning Ventrikulär takykardi Torsade de pointes Bronkospasm Blodiga diarréer Pankreatit Kolestatisk hepatit (kolestatisk eller hepatocellulär akut hepatit) Angioödem Purpura Stevens-Johnsons syndrom (se avsnitt 4.4) Toxisk epidermal nekrolys (se avsnitt 4.4) Akut generaliserad exantematös pustulos (AGEP) (se avsnitt 4.4) Förhöjda transaminaser (ASAT, ALAT) Förhöjda alkaliska fosfataser 1) Liksom för andra makrolider har QT-förlängning, ventrikulär takykardi och torsade de pointes rapporterats i sällsynta fall för roxitromycin. Rapportering av misstänkta biverkningar Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan): Läkemedelsverket

7 Box Uppsala Överdosering Toxicitet: Låg akut toxicitet men begränsad erfarenhet av överdosering. 600mg under 1 dygn till 4-åring gav kräkningar. Symptom Illamående, kräkningar, diarré. Huvudvärk och yrsel liksom i preparattexten beskrivna biverkningar kan tänkas förekomma och bli förstärkta vid överdosering. Hantering Om befogat ventrikeltömning, kol. Symptomatisk behandling. Specifik antidot saknas. 5 FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER 5.1 Farmakodynamiska egenskaper Farmakoterapeutisk grupp: Makrolider ATC-kod: J01FA06 Roxitromycin är en semisyntetisk makrolid, till sin struktur nära besläktad med erytromycin. Roxitromycin är syrastabilt och har huvudsakligen bakteriostatisk effekt. Den antibakteriella effekten utövas genom bindning till bakteriernas ribosomer, varigenom dessas proteinsyntes hämmas. Antibakteriellt spektrum Känsliga Streptokocker och pneumokocker Staphylococcus aureus och koagulasnegativa stafylokocker Arcanobacterium haemolyticum Corynebacterium diphteriae Moraxella catarrhalis Campylobacter Chlamydia trachomatis, pneumoniae och psittaci. Mycoplasma pneumoniae Ureaplasma urealyticum Clostridium perfringens Resistenta Enterokocker Haemophilus influenzae Pasteurella multocida Gramnegativa tarmbakterier och Pseudomonas Clostridium difficile Anaeroba gramnegativa stavar Mycoplasma hominis Resistens förekommer (1-10%) hos betahemolytiska streptokocker, pneumokocker samt Staphylococcus aureus och är vanlig (>10%) hos koagulasnegativa stafylokocker.

8 Korsresistens förekommer mellan alla makrolider och azitromycin. Viss korsresistens mellan makrolider och klindamycin. Erytromycinresistens hos streptokocker och pneumokocker är vanligt i vissa delar av övriga Europa. Resistenssituationen varierar geografiskt och information om de lokala resistensförhållandena bör inhämtas via lokalt mikrobiologiskt laboratorium. 5.2 Farmakokinetiska egenskaper Molvikten för roxitromycin är 837,07 och pk a är 9,2. Absorption För maximal absorption bör tabletten intagas minst 15 minuter före måltid. Roxitromycin har ickelinjär kinetik. AUC och C max ökar mindre än proportionellt till dos. Maximal plasmakoncentration uppnås efter cirka 1-2 timmar. Bindningen till plasmaproteiner vid kliniskt relevanta koncentrationer är %. Roxitromycin binder med hög affinitet huvudsakligen till alfa-glykoproteiner (mättad bindning) och med låg affinitet till albumin (omättad bindning). Bindningen är koncentrationsberoende över cirka 4 mg/l. Distribution Roxitromycin har god penetration till olika vävnader och kroppsvätskor. Speciellt höga vävnadskoncentrationer har observerats i lungor, tonsiller, sinusslemhinna, prostata och uterus, 6 och 12 timmar efter administrering i multipeldosstudier. Roxitromycin passerar i liten utsträckning genom blod-hjärnbarriären. Halveringstiden i plasma är ca 12 timmar. Rekommenderad dosering resulterar därmed i terapeutisk plasmakoncentration. Metabolism Mer än hälften av dosen utsöndras oförändrat. Roxitromycin metaboliseras huvudsakligen i levern. Tre metaboliter har identifierats i faeces och urin: deskladinos roxitromycin, N-monodemetylroxitromycin och N-didemetylroxitromycin. Eliminering Efter oral dosering, sker utsöndringen till största del via faeces och en del utsöndras genom lungorna. Endast en liten del utsöndras via urinen, varför roxitromycin kan ges i oförändrad dos till patienter med nedsatt njurfunktion. Hos patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion, förlängs halveringstiden till ca 25 timmar och C max ökar efter intag av oral dos på 150 mg, se avsnitt 4.2 Dosering och administreringssätt. 5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter Djurexperimentella data talar ej för ökad risk för teratogen eller fosterskadande effekt vid doser upp till 200 mg/kg/dag eller 40 gånger den terapeutiska dosen för människa. Det finns inga andra prekliniska data avseende allmäntoxicitet och genotoxicitet som är relevanta för förskrivaren utöver de som är inkluderade under andra rubriker i produktresumén. Roxitromycin, i likhet med erytromycin, har in vitro visats framkalla en koncentrationsberoende förlängning av durationen av hjärtats aktionspotential. En sådan effekt har inte setts hos människa, men bedöms vara möjlig vid klinisk användning.

9 6 FARMACEUTISKA UPPGIFTER 6.1 Förteckning över hjälpämnen Hydroxypropylcellulosa, poloxamer, povidon, vattenfri kolloidal kiseldioxid, magnesiumstearat, talk, majsstärkelse, hypromellos, vattenfri glukos, titandioxid (E171), propylenglykol. 6.2 Inkompatibiliteter Ej relevant. 6.3 Hållbarhet 3 år. 6.4 Särskilda förvaringsanvisningar Förvaras vid högst 25 C. 6.5 Förpackningstyp och innehåll 20 st tabletter i tryckförpackning. 6.6 Särskilda anvisningar för destruktion och övrig hantering Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar 7 INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING Sanofi AB, Box 30052, Stockholm 8 NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE Datum för det första godkännandet: Datum för den senaste förnyelsen: DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN Ytterligare information om detta läkemedel finns på Läkemedelsverkets webbplats