Rapportering av likviditetsrisk

Transkript

1 PROMEMORIA Datum Författare Lars Söderlind Rapportering av likviditetsrisk Finansinspektionen P.O. Box 7821 SE Stockholm [Brunnsgatan 3] Tel Fax finansinspektionen@fi.se Bakgrund Finansinspektionen har beslutat att fr o m 1 februari 2007 ska de företag som är viktiga för det svenska finansiella systemet och/eller uppträder som låntagare på svensk eller internationell kapitalmarknad löpande rapportera uppgifter som kan belysa företagens exponering för likviditetsrisk (FFFS 2007:3). Med likviditetsrisk avses här risken för att företaget inte kan infria sina betalningsförpliktelser vid förfallotidpunkten utan att kostnaden för att erhålla betalningsmedel ökar avsevärt. De företag som omfattas av rapporteringskravet har alla en balansomslutning som överstiger fem miljarder kronor. Beräkning av likviditetsgap Kravet på rapportering av likviditetsrisk innebär att företagen ska beräkna och rapportera till Finansinspektionen det totala nettokassaflöde som företagets aktuella affärsverksamhet genererar i ett antal angivna framtida tidsfickor. Företagen ska även rapportera den likviditetsreserv och eventuellt outnyttjad kreditfacilitet som kvarstår i respektive framtida tidsficka efter det att nettokassaflödet beaktats. Rapporteringskravet utgår från synsättet att likviditetsrisk är ett resultat av mismatch mellan storlek och förfallotider på tillgångar och skulder. När tillgångarna är större än tillgängliga resurser uppstår ett underskott som måste finansieras via t.ex. upplåning i marknaden. När det omvända inträffar har företaget tillgängliga överskottsresurser som kan lånas ut eller investeras. Såväl underskott som överskott brukar benämnas likviditetsgap. och skulder vid olika framtida tidpunkter genererar en tidsprofil över likviditetsgapen. Ett företag med långfristiga åtaganden och kortfristiga resurser genererar omedelbara och framtida underskott. Företaget utsätter sig därmed för risken att refinansiering av tillgångarna endast kan ske till kraftigt höjda kostnader eller i värsta fall att finansieringskällorna inte längre finns tillgängliga. Standardtekniken för att åskådliggöra exponeringen för likviditetsrisk tar sin utgångspunkt i förfalloscheman för existerande tillgångar och skulder enligt bilden nedan. 1(7)

2 Figur 1. Utestående balanser vid olika framtida tidpunkter Utestående balanser Period Likviditetsgap är skillnaderna mellan utestående tillgångar och skulder vid olika framtida tidpunkter. Konventionen som används i bilden nedan är att beräkna gapen som differenserna mellan tillgångar och skulder. Om det vid någon tidpunkt existerar ett positivt gap mellan tillgångar och skulder är detta således ekvivalent med ett likviditetsunderskott och vice versa. Figur 2. Tidsprofil över likviditetsgap Gap Gap Period Marginella gap är differenserna mellan förändringarna i tillgångar och skulder under en given period. När tillgångar och skulder förfaller över tiden är sådana förändringar negativa. I figur 1 minskar tillgångarna med 100 och skulderna med 200 i period 2. Differensen mellan två negativa tal i denna period resulte- 2

3 rar då i ett positivt gap som är ekvivalent med ett nettokassautflöde 1. I period 5 är förhållandet det motsatta. na minskar snabbare än skulderna vilket leder till ett negativt gap som är ekvivalent med ett inflöde 2. För att göra analysen mer lättolkad är det vedertaget att stryka minustecknen framför förändringstalen. I det använda exemplet förfaller de utestående tillgångarna långsammare än de utestående skulderna i perioderna 2 till 4. Kassainflödet från återbetalningar av tillgångar är då mindre än kassautflödet som krävs för att återbetala förfallande skulder (figur 3). Nettokassaflödet (marginalgapet) är negativt. I period 5 är förhållandet det omvända och nettokassaflödet är positivt. Figur 3. Tidsprofil över kassaflöden och marginalgap (nettokassaflöde) Gap Kassaflöde förfallna tillgångar Kassaflöde förfallna skulder Marginalgap (nettokassaflöde) Period Statiska och dynamiska gap Likviditetsgap kan beräknas för alla framtida tidpunkter. Gapen som baseras på existerande tillgångar och skulder är statiska gap. De förmedlar en bild av företagets aktuella likviditetsställning. Statiska gap är egentligen tidsprofilen på framtida gap när all ny affärsverksamhet har upphört. Detta innebär en successiv avveckling av balansräkningen. Detta är troligtvis inte företagets affärsidé utan tanken är säkerligen att verksamheten ska fortsätta och t o m expandera. När nya tillgångar och skulder blandas med existerande tillgångar och skulder ändras profilen på gapen helt och hållet. Dessa nya gap är dynamiska gap. Gap för både existerande och nya tillgångar och skulder krävs för att beräkna de totala överskotten eller underskotten på likvida medel (-200) = (-50) =

4 Det är brukligt att först fokusera på existerande tillgångar och skulder vid beräkning av likviditetsgapen. Finansinspektionens krav på rapportering av likviditetsrisk avser det statiska gapet : Beräkningen ska omfatta samtliga kassaflöden som under normala affärsförhållanden genereras av aktuella affärskontrakt. Samtliga kassaflöden Likviditetsrisken uppstår i stor utsträckning från mismatch i förfallostrukturen mellan utlåning och inlåning. Men för att fånga den fulla bilden är det viktigt att samtliga kassaflöden från företagets aktuella affärsverksamhet tas med i analysen. Kontrakterade och modellerade kassaflöden För att bygga en profil över likviditetsgapen krävs information om utestående balanser på alla existerande tillgångar och skulder och deras förfallostrukturer. Existerande balanser är kända, men inte nödvändigtvis deras förfallostrukturer. Många tillgångar och skulder har kontraktsmässiga återbetalningsplaner medan andra inte har någon explicit löptid. Exempel på sådana tillgångar är räkningskrediter, kortkrediter och andra lån utan specifika datum. Sparkonton av avistakaraktär är exempel på skulder utan definierade löptider. Gemensamt för den här typen av tillgångar och skulder är att de kräver någon form av modellering som bygger på antaganden, konventioner och projiceringar för att kunna inkorporeras i beräkningar av likviditetsgap. Andra exempel på svårfångade kassaflöden är lånekonstruktioner med inbäddade optioner. Löptiden kan vara fastlagd enligt kontrakt, men är föremål för viss osäkerhet pga rätten till förtida lösen. I andra fall, såsom exempelvis fallet är med ränteswappar, är tidpunkten för kassaflödet bestämd men storleken på densamma är osäker. Behandlingen av ett handelslager kräver ett aktivt ställningstagande. Innehavet av denna portfölj är per definition kortfristigt, vilket motiverar ett antagande om förfall nära i tiden. Å andra sidan kan de underliggande löptiderna i denna portfölj vara väl så långa och påverka analysen om innehavet inte kan avyttras enligt avsikt. Matchning av kassaflöden Matchning av kassaflöden är en grundläggande princip för hantering av likviditetsrisk. Genom att strukturera balansräkningen på ett sådant sätt att tillgångarnas och skuldernas förfallotidpunkter sammanfaller i största möjliga utsträckning kan likviditetsgapen minimeras. Kassaflödesmatchning betecknar en referenssituation där tidsprofilen på skulderna speglar tidsprofilen för tillgångarna. Det är en viktig referenspunkt eftersom det inbegriper en balansräkning utan underskott eller överskott på likvida medel. 4

5 Den totala gapprofilen karakteriserar företagets strukturella likviditetsställning. Bilderna nedan sammanfattar tre olika typsituationer. Överskott eller underskott vid starttidpunkten antas vara investerade eller finansierade fullt ut. Det aktuella gapet är därmed noll och positiva eller negativa gap förekommer endast i framtiden. nas tidsprofil träffar eget kapital när låneskulden har förfallit i sin helhet. Figur 4 visar en jämförelsenorm. Balansräkningen är helt matchad utan framtida likviditetsgap. Även om företaget blir avstängt från vidare finansiering klarar man en avveckling under ordnade former. Figur 4. Matchning av balansräkningens kassaflöden Utestående balanser t t+1 t+2 t+3 t+4 Tid I figur 5 är företaget strukturellt underfinansierat. Om företaget inte får vidare tillträde till sina ordinarie finansieringskällor kan en akut likviditetskris inträffa snabbt. 5

6 Figur 5. Matchning av balansräkningens kassaflöden - underfinansiering Utestående balanser t t+1 t+2 t+3 t+4 Tid I det tredje fallet (figur 6) har företaget ett strukturellt överskott på finansieringsmedel. Brist på lönsamma placeringsmöjligheter medför en kostnad för företaget. Figur 6. Matchning av balansräkningens kassaflöden - överfinansiering Utestående balanser t t+1 t+2 t+3 t+4 Tid 6

7 Likviditetsreserv Kontroll av likviditetsrisken innebär att företag kan försöka sprida finansieringen över tiden och därigenom undvika oväntad och dyrbar marknadsfinansiering. Många företag har också en buffert med likvida tillgångar som kan användas som en alternativ källa för att möta betalningsförpliktelser i närtid. Sådana lätt mobiliserbara resurser kan utgöras av avistautlåning till kreditinstitut och placeringar i belåningsbara eller omsättningsbara värdepapper. Genom en väl avvägd sammansättning av likviditetsreserven kan företaget säkerställa att någon del av densamma alltid kan omvandlas till likvida medel. som är lätta att omvandla till kontanter har som regel en lägre avkastning än andra alternativa placeringar. Alternativkostnaden för likviditetsreserven blir därför en viktig parameter vid bestämmande av reservens storlek. Avgörande för likviditetsreservens storlek är emellertid för vilken situation den ska dimensioneras. Ska reserven täcka en temporär störning i nettokassaflödet eller ska den fungera som en kudde i en djup företagsspecifik kris? Företagen ska till Finansinspektionen rapportera hur mycket likvida tillgångar som fortfarande är utestående i olika framtida tidsfickor efter att hänsyn tagits till kassaflöden från i perioden förfallande tillgångar. Outnyttjade kreditfaciliteter Många företag har avtalat med olika långivare om kreditfaciliteter som ska kunna utnyttjas med kort varsel vid tillfälliga likviditetsbehov. För detta betalar det låntagande företaget vanligen en fast (årlig) avgift. Företagen ska till Finansinspektionen rapportera hur mycket eventuellt outnyttjat låneutrymme som kvarstår i olika framtida tidsfickor efter att hänsyn tagits till kassaflöden från i perioden förfallande tillgångar. 7