ETT NYTT FÖRENKLAT OCH NEUTRALT SKATTESYSTEM

Transkript

1 1 ETT NYTT FÖRENKLAT OCH NEUTRALT SKATTESYSTEM Sveriges största grupp småföretagare är de enskilda näringsidkarna. Genom 1990 år generella inkomstskattereform och 1994 års företagskattereform fick denna grupp nya skatteregler anpassade till det nuvarande dualistiska svenska skattesystemet. Komplexiteten i dagens ordning uppmärksammades redan i samband med införandet och Lagrådet konstaterade att regleringen, med hänsyn till att den i huvudsak riktar sig till de mindre företagen, låg nära gränsen för vad som kan accepteras i komplexitet (prop. 1993/94:50 s. 427). Även när reglerna fördes över till inkomstskattelagen uttalade Lagrådet kritik mot komplexiteten (prop. 1999/2000:2 del 3 s. 434). Det finns med andra ord ett stort behov av förenklade, men fortsatt neutrala, skatteregler, för denna stora grupp småföretagare. År 2012 tillsattes Skatteförenklingsutredningen. Utredningens uppdrag bestod i att utvärdera och försöka förenkla skattereglerna för enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag. Enligt direktivet skulle särskild uppmärksamhet ägnas åt reglerna om räntefördelning och expansionsfonder. I utredningens betänkande, SOU 2014:68, som överlämnades i oktober 2014 föreslogs i kapitlet Ett nytt förenklat och neutralt skattesystem förenklande regler med, så långt det är möjligt, bibehållen neutralitet i beskattningen mellan enskilda näringsidkare och näringsidkare som driver sin verksamhet genom ett aktiebolag. Vidare föreslog utredningen förenklingar i de allmänna reglerna för inkomstslaget näringsverksamhet samt för vissa skogs- och fastighetsanknutna frågor. I en hemställan i april 2015 föreslog LRF och Fastighetsägarna att de sistnämnda förslagen skulle brytas ut och tidigareläggas i ett särskilt lagstiftningsärende frikopplat från beredningen av de övriga förslagen. Endast ett fåtal av Skatteförenklingsutredningens förslag har blivit föremål för lagreglering. Resterande del av Skatteförenklingsutredningens förslag har efter remissbehandlingen beretts i regeringskansliet. Finansministern har i svar på en skriftlig fråga i riksdagen konstaterat att förslagen har mottagits positivt av vissa remissinstanser medan andra remissinstanser inte är lika positiva eller avstyrker förslagen. För att förslagen ska kunna genomföras krävs vidare, enligt ministern, att de kostnader det skulle innebära för staten finansieras. Hon har inte för avsikt att föregripa den pågående beredningsprocessen. Mot denna bakgrund har inom LRF tillsatt en expertgrupp bestående av tre erfarna skatteexperter, Urban Rydin, Katarina Bartels och professor Peter Nilsson. Uppdraget har varit att analysera utredningens förslag med beaktande av förenklingsvinster, offentligfinansiella konsekvenser och kraven på neutralitet mellan företagsformerna. En annan utgångspunkt har varit att välja förslag som kan förmodas kräva begränsat ytterligare beredningsarbete inom departementet genom förslag som har stöd hos remissinstanserna. Expertgruppen har valt att föra fram tre beloppsrelaterade frågor där det ursprungliga penningvärdet i schabloner för marköverföringar enligt fastighetsbildningslagen, vid allframtidsupplåtelser och för samfälligheter återställts (punkt 1 i promemorian), förslagen om förenklad återföring av skogsavdrag

2 2 (punkt 2 i promemorian) och införandet av det s.k. miljöanpassade skogsavdraget (punkt 3 i promemorian). När det gäller själva huvudsystemet för beskattningen av enskild näringsverksamhet förordar expertgruppen en bearbetad version av förslaget om fördelningsbar inkomst med ny struktur avseende företagssparande, räntefördelning och beskattning som inkomst av näringsverksamhet (punkt 4 i promemorian) och att dagens två kapitalunderlag blir ett (punkt 5 i promemorian). Istället för förslaget om förenklad räntefördelning förordar expertgruppen en höjning av dagens tillämpningsgräns för negativ räntefördelning från kr till kr samt en direktreglering om att sparad räntefördelning även ska kunna utnyttjas för år då tillämpningsgränsen gör att räntefördelning i övrigt inte ska ske (punkt 6 i promemorian). Till stor del har de valda förslagen mottagits positivt av remissinstanserna, vilket också framgår av denna promemoria. I promemorian behandlas inte utredningens förslag om ett nytt s.k. stickår vid kapitalvinstbeskattningen för avyttringar av fastigheter. Mot bakgrund av att det första stickåret var 1914 och det nuvarande är 1952 talar dock mycket för att reglerna bör ändras snarast. Då förenklingsvinsterna är betydande är införandet av ett nytt stickår således väl motiverat. Det finns dock stora svårigheter att beräkna de offentligfinansiella konsekvenserna, därför tas inte förslaget upp i promemorian. Inte heller behandlas utredningens förslag om beskattning av terminer och optioner. Det är ganska vanligt att jordbrukare säkrar sina skuldräntor, råvarupriser och valutaeffekterna av EU:s stödsystem. Dagens skatteregler som inte tillåter beskattning av dessa finansiella instrument i inkomstslaget näringsverksamhet medför att effekterna av dem motverkas. Ändringen är därför ur ett verksamhetsperspektiv mycket motiverad eftersom skattereglerna i så liten grad som möjligt ska tillåtas få en styrande effekt. Remissinstansernas varierande synpunkter medför dock att inte heller detta förslag behandlas i promemorian. LRF kan nu konstatera att den största delen av förslagen gäller de enskilda näringsidkarna och denna grupp företag är ca 70 % av alla företag i landet och uppgår antalsmässigt till ca (se SOU 2014:68 s. 274). Till detta kommer de andelsägare i handelsbolag som är fysiska personer. Enligt LRF är det mycket angeläget att denna stora grupp av landets minsta småföretagare får enklare regler inom de ramar som präglar dagens skattesystem. Det har nu gått över tre år sedan betänkandet överlämnades och det är dags att politiskt prioritera dessa i många fall okontroversiella förenklingsförslag. DET ÄR DAGS ATT PRIORITERA DESSA FRÅGOR NU!! Urban Rydin Skatteansvarig Lantbrukarnas Riksförbund

3 3 Författningsförslag Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229) dels att första stycket 21 kap. 10 IL, första stycket 21 kap. 15, 33 kap. 9, 10, 11, 12, 13, 14, andra stycket 45 kap. 24 ska upphöra att gälla, dels att, 15 kap. 10, 16 kap. 20 a, 21 kap. 9, 26 kap. 2, 7, 30 kap. 6, 33 kap. 3, 4, 5, 8, 19, 34 kap. 5, 7, 39 kap. 26, 42 kap. 29, 45 kap. 5, 6 ska ha följande lydelse, del att det i lagen ska införas sju nya paragrafer, 33 kap. 1 a, 34 kap. 7a, 7b, 7c, 7d, 7e, 7f. 15 kap. 10 Har en näringsfastighet del i en annan svensk samfällighet än sådan som avses i 6 kap. 6 första stycket, behöver fastighetens andel av samfällighetens intäkter och kostnader inte tas upp, om intäkterna med mindre än kronor överstiger de utgifter som omedelbart ska dras av som kostnad. Första stycket gäller inte kapitalvinster och kapitalförluster. 16 kap. 20a Lantmäteriförrättningsutgifter för omarrondering ska dras av omedelbart. 21 kap. 9 En enskild näringsidkare får under innehavstiden göra skogsavdrag med högst 50 procent av anskaffningsvärdet. Skogsavdrag får göras med högst ett belopp som motsvarar hela den avdragsgrundande skogsintäkten det beskattningsår som fastigheten förvärvas och de fem följande beskattningsåren. För tid därefter får skogsavdrag göras med ett belopp som motsvarar högst 50 procent av en sådan intäkt. Om ett dödsbo förvärvar fastigheter efter dödsfallet tillämpas i stället för första och andra styckena bestämmelserna i kap. 15 Utgifter som har dragits av med stöd av 16 kap. 20 a ska inte räknas in i anskaffningsvärdet.

4 4 26 kap. 2 Vid avyttring av en näringsfastighet ska följande avdrag återföras: 1. värdeminskningsavdrag på byggnader och markanläggningar, 2. skogsavdrag, 3. avdrag för substansminskning, 4. avdrag för sådana avskrivningar av byggnader och markanläggningar som gjorts i samband med att en ersättningsfond eller liknande fond har tagits i anspråk, och 5. avdrag som avser beskattningsåret och de fem föregående beskattningsåren för utgifter för förbättrande reparationer och underhåll av byggnader och markanläggningar. Reparationer och underhåll anses som förbättrande till den del fastigheten på grund av åtgärderna är i bättre skick vid avyttringen än vid ingången av det femte beskattningsåret före beskattningsåret eller, om fastigheten förvärvats senare genom köp, byte eller på liknande sätt, vid förvärvet Om den kontanta ersättningen vid avyttringen enligt 45 kap. 5 är högst kr ska återföringen göras först när hela fastigheten avyttrats. 26 kap. 7 Om en av flera skogsfastigheter avyttras ska skogsavdrag återföras till så stor del som den avyttrade arealen av produktiv skogsmark utgör av näringsverksamhetens areal av produktiv skogsmark omedelbart före avyttringen. Om bara en del av fastigheten avyttras, ska återföringsbeloppet beräknas på grundval av förhållandena på den avyttrade fastighetsdelen. Om en ideell andel av fastigheten avyttras, ska återföringsbeloppet beräknas utifrån en proportionering av den avyttrade andelens storlek i förhållande till samtliga andelar i fastigheten. Vid tillämpning av 5 ska i sådana fall omkostnadsbeloppet beräknas enligt 45 kap. 19. Vid sådan avyttring som avses i 45 kap. 5 ska återföring bara ske upp till så stor del som den kontanta ersättningen utgör av den totala ersättningen för överföringen eller uppdelningen. 30 kap. 6 Enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i svenska handelsbolag får dra av högst ett belopp som motsvarar 30 procent av ett för periodiseringsfond justerat positivt resultat. Med det för periodiseringsfond justerade resultatet avses resultatet av näringsverksamheten före avdrag för avsättning till periodiseringsfond ökat med

5 5 - avdrag för egenavgifter enligt 16 kap. 29, - avdrag för premie för pensionsförsäkring och inbetalning på pensionssparkonto enligt 16 kap. 32 samt särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader avseende dessa poster, - avdrag för avsättning till expansionsfond enligt 34 kap., och - positivt räntefördelning enligt 33 kap. minskat med - sjukpenning och liknande ersättningar som avses i 15 kap. 8, - återfört avdrag för egenavgifter enligt 16 kap. 29, - återfört avdrag för avsättning till expansionsfond enligt 34 kap., och - negativ räntefördelning enligt 33 kap. 33 kap. 1 a Fördelningsbar inkomst Med fördelningsbar inkomst avses näringsverksamhetens resultat före räntefördelning ökat med - avdrag för egenavgifter enligt 16 kap. 29, och - avdrag för premie för pensionsförsäkring och inbetalning på pensionssparkonto enligt 16 kap. 32 samt särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader på pensionskostnader för dessa poster, minskat med - sjukpenning och liknande ersättningar som avses i 15 kap. 8, och - återfört avdrag för egenavgifter enligt 16 kap kap. 3 Ett positivt fördelningsbelopp beräknas genom att ett positivt kapitalunderlag för räntefördelning multipliceras med statslåneräntan vid utgången av november året närmast före det kalenderår under vilket beskattningsåret går ut ökad med sex procentenheter. Statslåneräntan ska dock som lägst anses vara 0 procent. Ett negativt fördelningsbelopp beräknas genom att ett negativt kapitalunderlag för räntefördelning multipliceras med statslåneräntan vid samma tidpunkt ökad med en procentenhet. Statslåneräntan ska dock som lägst anses vara 0,5 procent.

6 6 Hur kapitalunderlaget beräknas framgår av kap. 4 Positiv räntefördelning ska inte göras om det positiva kapitalunderlaget är högst kronor och negativ räntefördelning ska inte göras om det negativa kapitalunderlaget är högst kronor. Om den skattskyldige ska beräkna mer än ett kapitalunderlag, gäller detta för summan av kapitalunderlagen. 33 kap. 5 Positiv räntefördelning får göras med högst ett belopp som motsvarar fördelningsbar inkomst. Sparat fördelningsbelopp får dras av även om kapitalunderlaget är negativt. Avdraget får göras med högst ett belopp som motsvarar fördelningsbar inkomst. 33 kap. 8 Med kapitalunderlaget för räntefördelning för en enskild näringsidkare avses kapitalunderlaget för expansionsfond vid beskattningsårets utgång ökat med - kvarstående sparat fördelningsbelopp vid föregående beskattningsårs utgång, minskat med - 78 procent av expansionsfonden enligt 34 kap. vid beskattningsårets utgång, och - en sådan särskild post vid arv, gåva m.m. som avses i 34 kap kap. 19 Med kapitalunderlaget för räntefördelning i fråga om en andel i ett svenskt handelsbolag avses den justerade anskaffningsutgiften för andelen i bolaget beräknad enligt 50 kap. vid beskattningsårets utgång ökad med - kvarstående sparat fördelningsbelopp, och - en sådan övergångspost som avses i 20, minskad med

7 7 - sådana tillskott under det föregående beskattningsåret som gjorts i annat syfte än att varaktigt öka kapitalet i bolaget, och - lån från bolaget till delägaren eller någon närstående till delägaren under det aktuella beskattningsåret, om räntan på lånet inte är marknadsmässig. Med kapitalunderlaget för räntefördelning avses när det gäller en andel som är lagertillgång andelens skattemässiga värde vid det föregående beskattningsårets utgång ökat och minskat med posterna i första stycket. 34 kap. 5 Med det för expansionsfond justerade resultatet avses resultatet av näringsverksamheten före avdrag för avsättning till expansionsfond ökat med - avdrag för egenavgifter enligt 16 kap. 29, - avdrag för premie för pensionsförsäkring och inbetalning på pensionssparkonto enligt 16 kap. 32 samt särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader avseende dessa poster, och - positiv räntefördelning, minskat med - sjukpenning och liknande ersättningar som avses i 15 kap. 8, - återfört avdrag för egenavgifter enligt 16 kap. 29, och - negativ räntefördelning. 34 kap. 7 Med kapitalunderlaget för expansionsfond avses skillnaden mellan värdet på tillgångarna och värdet på skulderna i näringsverksamheten vid beskattningsårets utgång ökat med - underskott av näringsverksamheten till den del underskottet inte dras av enligt någon av de bestämmelser som anges i 14 kap. 22 första och andra styckena, - en sådan övergångspost som avses i 7 f, och - en sådan särskild post vid arv, gåva m.m. som avses i 8 10, minskat med - sådana tillskott till verksamheten under beskattningsåret som görs i annat syfte än att varaktigt öka kapitalet i verksamheten.

8 8 34 kap. 7 a Andelar i svenska handelsbolag räknas inte som tillgångar i näringsverksamheten. 34 kap. 7 b Som tillgångar eller skulder i näringsverksamheten räknas inte fordringar eller skulder som avser - statlig inkomstskatt, - kommunal inkomstskatt, - egenavgifter, - avkastningsskatt enligt 2 första stycket 4 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel, - särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, - statlig fastighetsskatt, - kommunal fastighetsavgift, - avgift enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, - skattetillägg på skatter och avgifter enligt 56 kap och 6 skatteförfarandelagen (2011:1244), och - förseningsavgift enligt skatteförfarandelagen för den som inte lämnar inkomstdeklaration eller särskilda uppgifter i rätt tid 34 kap. 7 c Till den del avdrag har gjorts vid beskattningen ska som skuld räknas - avsättningar till periodiseringsfonder, - avsättningar till ersättningsfonder, och - avsättningar för framtida utgifter 34 kap. 7 d Vid beräkning av kapitalunderlaget ska tillgångarna tas upp till det skattemässiga värdet. I fråga om fastigheter som är kapitaltillgångar finns bestämmelser också i 7 e. Medel på skogskonto, skogsskadekonto och upphovsmannakonto ska tas upp till halva beloppet

9 9 34 kap. 7 e Fastigheter i Sverige som är kapitaltillgångar och som har förvärvats före den 1 januari 1991 får i stället anses förvärvade den 1 januari I sådant fall ska hänsyn inte tas till utgifter och avdrag före år 1993, utöver vad som anges i andra och fjärde styckena. Vid tillämpning av första stycket ska anskaffningsutgiften anses motsvara den i det följande angivna delen av fastighetens taxeringsvärde för år 1993 minskad med värdeminskningsavdrag vid års taxeringar, om avdraget per år uppgått till minst 10 procent av denna del av taxeringsvärdet. Den del av taxeringsvärdet som ska användas är för - småhusenheter 54 procent, - hyreshusenheter 48 procent, - industrienheter 64 procent, och - lantbruksenheter 39 procent till den del taxeringsvärdet inte avser bostadsbyggnadsvärde eller tomtmarksvärde för privatbostadsfastighet. Om marknadsvärdet på byggnader, mark och markanläggningar som anses förvärvade den 1 januari 1993 vid det föregående beskattningsårets utgång understeg 75 procent av anskaffningsutgiften enligt andra stycket, ska denna utgift justeras i skälig mån. Vad som sägs om värdeminskningsavdrag gäller också liknande avdrag, såsom skogsavdrag och avdrag för substansminskning, samt sådana belopp med vilka ersättningsfonder och liknande fonder har tagits i anspråk. 34 kap. 7 f Med övergångspost avses ett negativt fördelningsunderlag vid 1995 års taxering enligt den upphävda lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning. Om den skattskyldige på grund av förlängt räkenskapsår inte taxerades för näringsverksamheten vid 1995 års taxering, avses i stället ett negativt fördelningsunderlag vid 1996 års taxering enligt samma lag. Övergångsposten ska beräknas utan sådan jämkning av fördelningsunderlaget som avsågs i 19 lagen om räntefördelning vid beskattning, om beskattningsåret omfattade annan tid än tolv månader. Om en fastighet som inte var omsättningstillgång togs upp till ett lägre belopp än det högsta av de värden som följer av 13 4 eller 14 nämnda lag, ska övergångsposten minskas med mellanskillnaden. Om näringsverksamheten övergår till en fysisk person genom arv, testamente, gåva, bodelning eller på liknande sätt, tar förvärvaren över övergångsposten. 39 kap. 26

10 10 Om privatbostadsföretagets fastighet har del i en annan samfällighet än sådan som avses i 6 kap. 6 första stycket, ska fastighetens andel av inkomster och utgifter i samfällighetens verksamhet tas upp respektive dras av hos privatbostadsföretaget. Dessa inkomster och utgifter ska dock tas upp eller dras av bara om det är fråga om 1. avkastning av kapital och bara till den del avkastningen överstiger kronor, eller 2. kapitalvinster och kapitalförluster 42 kap. 29 Om en privatbostadsfastighet har del i en annan svensk samfällighet än sådan som avses i 6 kap. 6 första stycket, ska den del av fastighetens andel av samfällighetens inkomster som är avkastning av kapital och som överstiger kronor tas upp. För fastighetens andel av samfällighetens statliga räntebidrag och tomträttsavgälder gäller bestämmelserna i 26 och 27. I fråga om fastighetens andel i samfällighetens kapitalvinster och kapitalförluster tillämpas vad som skulle ha gällt för fastighetsägaren vid en avyttring. 45 kap. 5 Överföring av mark eller andel i samfällighet genom fastighetsreglering enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen (1979:988) och uppdelning i lotter genom klyvning enligt 11 kap. samma lag anses som avyttring av fastighet, om överföringen eller uppdelningen sker helt eller delvis mot kontant ersättning. Kapitalvinsten ska bara tas upp om den kontanta ersättningen överstiger kronor. Av kapitalvinsten ska bara så stor del tas upp som den kontanta ersättningen utgör av den totala ersättningen för överföringen eller uppdelningen. Avstående av mark genom inlösen enligt 8 kap. fastighetsbildningslagen anses som avyttring 45 kap. 6 Om en ägare till en fastighet får engångsersättning för allframtidsupplåtelse, anses en så stor del av fastigheten avyttrad som ersättningen motsvarar av hela fastighetens marknadsvärde vid tiden för det beslut eller den upplåtelse som ersättningen grundar sig på. Kapitalvinsten ska bara tas upp om engångsersättningen överstiger kronor.

11 11 1. Återställda beloppsgränser Förslag Kapitalvinst vid marköverföringar m.m. enligt fastighetsbildningslagen ska bara tas upp om den kontanta ersättningen överstiger kr, en höjning från dagens nivå på kr. Kapitalvinst vid allframtidsupplåtelser ska bara tas upp om engångsersättningen överstiger kronor, en höjning från dagens nivå på kr. Intäkter och kostnader i en delägarbeskattad samfällighet ska bara tas upp om skillnaden däremellan respektive avkastningen överstiger kr, en höjning från dagens nivå på 600 kr. Kommentarer För att förenkla skattesystemet har beloppsgränser som undantar småbelopp införts vid vissa beskattningssituationer. Syftet är att arbetskrävande uppgiftsskyldighet avseende förhållandevis ringa belopp ska kunna undvikas. Då beloppsgränserna inte höjts på många år och därmed minskat i effekt på grund av penningvärdeförändringen genom åren är det färre skattskyldiga som ligger under beloppsgränserna och således fler som beskattas för förhållandevis små belopp. Skatteförenklingsutredningen ansåg det därför vara motiverat att av förenklingsskäl justera för försämringen av penningvärdet. Förenklingsvinsterna bedömdes dessutom vara störst om reglerna genomgående ändras till en skattefrihetsgräns i stället för de nuvarande grund- och schablonavdragen. Remissinstanserna Sju remissinstanser har yttrat sig. LRF anser att förslagen är väl motiverade och ger stor förenkling. Tillväxtverket är positivt till att beloppsgränser höjs för att förenkla för företag. Mäklarsamfundet tillstyrker förslagen. Skogssällskapet anser att höjningen av beloppsgränserna till kr respektive kr är välkomna och underlättar strukturförändringarna i jord- och skogsbruket. Jordbruksverket uttalar att de av utredningen föreslagna tre beloppsjusteringarna bör justeras upp. Verket anser dock att ett fastighetsprisindex bör övervägas istället för KPI. Detta då fastighetsprisindex under senare år klart har överstigit KPI vilket medför en automatisk skatteskärpning om KPI används. Skatteverket lägger fram egna varianter vad gäller marköverföringar och allframtidsupplåtelser, de har inte prövats i utredningsarbetet. Skatteverket har inte yttrat sig om förslaget vad gäller samfälligheter. SLU är kritiska och anser att alla inkomster och utgifter bör deklareras. Här bör uppmärksammas att de nu aktuella beloppsgränsernas syfte är att undanta arbetskrävande och i vissa fall ganska komplicerade beräkningar från beskattning då fråga är om försumbara belopp. Grunden är således en förenkling som successivt urholkats genom försämringen av penningvärdet. Det bör också särskilt påpekas att dagens beskattning av det byte som uppkommer vid marköverföringar enligt FBL bl.a. har sin grund i skatteförmågeprincipen, om inte kontant betalning erhålls uppkommer ingen direkt skatteförmåga genom transaktionen. Ett annat skäl för den särskilda

12 12 beskattningen är att en normal bytesbeskattning skulle medföra ett starkt incitament för markägare att inte medverka till dessa från samhällelig synpunkt önskvärda transaktioner som medför en förbättrad fastighetsstruktur i Sverige. Konsekvenser Utredningens förslag att återställa beloppsgränserna till ursprungligt penningvärde medför ett återställande av den ursprungligt tänkta förenklingen. Höjningarna motverkar den successiva skatteskärpning som skett genom att beloppen inte förändrats sedan införandena. Detta ger en positiv effekt både för samhället och särskilt för landets småföretag. Den offentligfinansiella effekten framgår av betänkandet och uppgår när det gäller det höjda beloppet vid marköverföringar till minskade intäkter med ca 3,8 miljoner kr/år. En höjning av beloppet vid allframtidsupplåtelser beräknas leda till minskade intäkter med ca 4,7 miljoner kr/år och när det gäller samfälligheter beräknas de höjda beloppen minska intäkterna med ca 6,9 miljoner kr/år. Fråga är alltså om i princip försumbara belopp. Den valda tekniken med en skattefrihetsgräns medför att hela beloppet blir skattepliktigt om ersättningen, nettoinkomsten eller avkastningen överstiger skattefrihetsgränsen. Detta till skillnad från grund- och schablonavdrag som medför att beskattning sker av belopp som överstiger en beloppsgräns. Den valda tekniken ger en större förenklingsvinst än de tidigare tillämpade teknikerna och dessutom en skatteskärpning som till viss del kompenserar effekten av de höjda beloppen. 2. Enklare återföring av skogsavdrag Förslag För skogsavdrag ska återföringsbeloppet som huvudregel beräknas till så stor del av skogsavdraget som den del av den avyttrade fastighetens eller fastighetsdelens areal av produktiv skogsmark utgör av näringsverksamhetens areal av produktiv skogsmark omedelbart före avyttringen. Återföring av skogsavdrag ska inte ske om den kontanta ersättningen vid marköverföringar m.m. enligt fastighetsbildningslagen är högst kronor och inte hela fastigheten avyttras. Vid högre kontant ersättning ska den som får ersättningen återföra skogsavdrag och då bara till så stor del som den kontanta ersättningen utgör av den totala ersättningen för återföringen. Vid avyttring av ideell andel av fastighet ska återföringsbeloppet proportioneras i förhållande till den avyttrade andelens storlek. Kommentarer En svårighet när det gäller återföring av skogsavdrag är att avgöra vilka skogsavdrag som ska återföras när en av flera fastigheter avyttras. Skatteverket har i ett ställningstagande Återföring av skogsavdrag (dnr /111) uttalat att i en sådan situation ska avdragsutrymmet i första hand anses ha utnyttjats för en fastighet eller fastighetsdel där avverkning har skett. Vid avyttring ska skogsavdrag inte återföras med ett högre belopp än avdragsutrymmet. Skogsavdrag är ett värdeminskningsavdrag och en avverkning medför värdeminskning. Enligt Skatteförenklingsutredningens uppfattning ska återföring inte ske med högre belopp än avdragsutrymmet. Anknytningen till avverkningar som Skatteverket gör i ställningstagandet anser

13 13 utredningen i och för sig vara både rimlig och praktiskt hanterbar. Enligt nuvarande regler finns det dock ingen koppling mellan var avverkningen har skett och vilken fastighets avdragsutrymme som har utnyttjats. Om den skattskyldige hävdar att en annan fastighets avdragsutrymme utnyttjats, torde det vara svårt för en domstol att följa Skatteverkets ställningstagande. Utredningen konstaterar att dagens regler för skogsavdrag är schabloniserade av förenklingsskäl och det finns enligt utredningen skäl att ytterligare förenkla reglerna genom att även schablonisera reglerna om återföring av skogsavdrag. Därför föreslås att återföringen av skogsavdrag kopplas till avyttrad andel av arealen för produktiv skogsmark. Utredningen föreslog ytterligare några förtydliganden när det gäller återföring av skogsavdrag. Det gäller återföring vid marköverföringar m.m. enligt FBL och vid avyttring av ideell andel. För dessa två fall ger lagtexten idag inte ledning om hur återföringen ska ske och vidare är båda situationerna förhållandevis vanliga. Remissinstanserna Fyra remissinstanser har yttrat sig. LRF anser att de tre förslagen (förenklingsregel vid innehav av flera skogsfastigheter, vid avyttring av ideella andelar och vid marköverföringar enligt FBL) ger förenklingsvinster och ökad förutsägbarhet. Jordbruksverket anser att förslaget sannolikt kommer att medföra en avsevärd förenkling. Ett fortsatt användande av dagens regler bör dock övervägas eftersom de ger en mer korrekt beskattning. Skogssällskapet anser att förslaget om återföring av medgivna skogsavdrag i samband med delavyttringar är positivt. Tidigare svårigheter att bestämma vad ska återföras ersätts med ett regelverk som är klargörande och tillämpbart. Skatteverket har tekniska synpunkter på förslaget men synes inte vara motståndare till lagregleringen som sådan. Skatteverket anser i sitt remissvar att begreppen en ideell andel av fastigheten och samtliga andelar i fastigheten bör förtydligas. LRF:s expertgrupp har emellertid svårt att se behovet. Det torde nämligen vara vedertaget att t.ex. ett förvärv av eller en avyttring av en ideell andel av en viss egendom är ett förvärv av eller avyttring av en viss del av hela egendomen (kvotandel), t.ex. en fastighet. Detta till skillnad från ett arealförvärv som utgör ett förvärv av en konkret bestämd del av helheten (fastigheten). Uttrycket samtliga andelar representerar således hela fastigheten. Konsekvenser Det generella förslaget om återföring av skogsavdrag ger ökad förenkling i regelsystemet för skogsavdrag. I vissa fall kommer det att leda till snabbare återföring och i andra fall till senarelagd. Effekten är beroende av omständigheterna i det enskilda fallet och torde som helhet vara neutralt mellan tidigare- och senareläggning. Vidare är de praktiska möjligheterna att anpassa sitt beteende utifrån de nya reglerna för att vinna skattefördelar är små. De statsfinansiella konsekvenserna är försumbara. Detsamma gäller för de två övriga förslagen som förutom förenklingsvinster dessutom är i harmoni med systemet för skogsavdrag. Utredningen har inte presenterat några offentligfinansiella kostnader för förslaget och synes därvid ha samma uppfattning som LRF:s skatteexperter, nämligen att det generella förslaget endast underlättar hanterandet av återföringen för skogsbrukarna utan att sammantaget öka eller minska den årliga återföringen. De två andra förslagen är en kodifiering av det rättsläge som de flesta anser gäller och medför inte heller de några offentligfinansiella effekter.

14 14 3. Förenklat skogsavdrag Förslag Reglerna om skogsavdrag vid rationaliseringsförvärv slopas. Skogsavdrag ska generellt få göras med hela den skogsavdragsgrundande skogsintäkten det beskattningsår fastigheten förvärvas och de följande fem beskattningsåren. Den särskilda regeln i 21 kap. 15 om ökat underlag vid rationaliseringsförvärv slopas av förenklingsskäl. Även reglerna om rationaliseringsförvärv vid omarrondering slopas. Direktavdrag kommer därmed alltid att få göras vid omarronderingar. Kommentarer Vid beskattningen av skogsbruk gäller som utgångspunkt de grundläggande reglerna för beskattning av näringsverksamhet. Dessa kompletteras med särskilda regler som bl.a. motiveras med att det råder särskilda förutsättningar för skogsnäringen, som en mycket lång produktionstid från plantering till slutavverkning. Kännetecknande för inkomsterna från skogsbruk är att de, särskilt vid mindre skogsinnehav, vanligen uppkommer oregelbundet och/eller med långa mellanrum. Detta gäller även utgifterna för skogsbruket, som dessutom ofta uppkommer under år då skogsägaren inte har några intäkter från skogsbruket. Gruppen skogsbrukare är landets största grupp småföretagare och det finns över brukningsenheter ägda av fysiska personer. En grundläggande tanke bakom skogsbeskattningen är att en skogsägare endast ska beskattas för avverkningar som innebär att denne tillgodogör sig avkastningen på skogen. Rena kapitaluttag ska inte träffas av beskattning (prop. 1978/79:204 s. 37). Ett exempel kan illustrera detta: A har en miljon kr och sätter in pengarna på bank. Banken ger A en ränta på pengarna och denna avkastning är en skattepliktig avkastning. När miljonen tas ut från banken sker ingen beskattning eftersom uttaget är ett kapitaluttag och ingen avkastning. Om A istället hade köpt en fastighet med skog för sin miljon köper han såväl mark som på marken växande skog. Systematiskt består avkastningen av skog av värdeförändringar på skogsinnehavet samt värdet av den tillväxt av skogen som sker under innehavstiden, övrig del av en avverkningsintäkt utgör ett kapitaluttag. När skog avverkas består intäkten således av både avkastning och kapitaluttag. Det finns därmed ett behov av att vid varje avverkning identifiera hur stor del av ersättningen för den avverkade skogen som är skattepliktig avkastning respektive skattefritt kapitaluttag. Detta gör skogsavdraget till ett viktigt instrument som säkerställer en systematiskt korrekt beskattning. Ganska ofta sker en avverkning av den förvärvade skogen strax efter förvärvet. Genom skogsavdraget identifieras schablonmässigt vad som utgör ett skattefritt kapitaluttag. Resterande del av ersättningen utgör skattepliktig avkastning. En avverkning kort efter det att en skogsfastighet förvärvats innebär att kapitaluttaget utgör en stor del av intäkten från avverkningen. Avkastningens andel av intäkten ökar sedan successivt i takt med innehavstiden. Utrymmet för skogsavdrag bestäms vid förvärvet av en skogsfastighet och utgörs vid onerösa förvärv av halva anskaffningskostnaden för skogen och skogsmarken. Vid benefika fastighetsöverlåtelser övertar som huvudregel förvärvaren den tidigare ägarens outnyttjade avdragsutrymme. Detta

15 15 utrymme får utnyttjas under innehavstiden och utnyttjandegraden (takten i utnyttjandet) bestäms som grund i storleken på den avdragsgrundande skogsintäkten. Med den skogsavdragsgrundande skogsintäkten förstås summan av beskattningsårets intäkter på grund av upplåtelse av avverkningsrätt till skog och 60 procent av beskattningsårets intäkter på grund av avyttring av eller uttag av skogsprodukter. De avdragsgrundande intäkterna kvoteras vid normalförvärv (således förvärv som inte utgör rationaliseringsförvärv, se nedan) till 50 procent, Detta innebär i praktiken 50 procent av hela intäkten för avverkningsrätter och 50 procent av 60 procent (dvs. 30 procent) vid försäljning av skogsprodukter och uttag. Om intäkten vid upplåtelse av avverkningsrätt till skog (vilket är det vanliga) uppgår till 2 miljoner kr, kan skogsavdrag således maximalt medges med 1 miljon kr. Genom detta frigörs 1 miljon kr i skattefritt kapitaluttag som kan användas för amortering av de skulder som t.ex. uppkom vid förvärvet av fastigheten. Vid rationaliseringsförvärv kvoteras inte de skogsavdragsgrundande intäkterna till 50 procent. Det innebär att hela intäkten från avverkningsrätter och 60 procent av intäkten vid försäljning av skogsprodukter etc. kan ligga till grund för skogsavdrag. Om vi anknyter till exemplet med en avverkning på 2 miljoner kr så är utgångspunkten att skogsägaren behöver i vart fall 1 miljon kr för att t.ex. minska den låneskuld som uppkom vid förvärvet. Vid en avverkning på 1 miljon kr så frigörs detta belopp. Effekten av reglerna om rationaliseringsförvärv är således i praktiken att avdragsutrymmet kan utnyttjas genom endast hälften så stora virkesuttag som vid vanliga förvärv. Den yngre delen av den avverkningsmogna skogen kan således behållas och öka tillväxten för senare avverkningar. Själva utrymmet för skogsavdrag är dock i stort sett oförändrat. Effekterna av att ett förvärv av en skogsfastighet klassificeras som rationaliseringsförvärv uppkommer det beskattningsår fastigheten förvärvas och de följande fem beskattningsåren. Med ett rationaliseringsförvärv avses enligt lagtexten ett förvärv som är ett led i jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering. I förarbetena till reglerna om skogsavdrag framgår att ett rationaliseringsförvärv ska leda till att en existerande brukningsenhet blir lämpligare och bättre (prop. 1978/79:204 s. 57). Skatteförenklingsutredningen fann, mot bakgrund av Skatteutskottets utvärdering och diskussionerna i Jordförvärvsutredningen samt LRF:s hemställan till finansministern om ett förenklat skogsavdrag, att det fanns anledning att föreslå en ändring av det nuvarande regelverket mot vad som gäller vid rationaliseringsförvärv. Förenklingsvinster uppnås bl.a. genom att tolkningen av begreppet rationaliseringsförvärv inte längre får någon betydelse för reglerna om skogsavdrag. Vidare tillgodoses naturvårdens krav på mer miljöanpassade avverkningar. Dessutom blir reglerna mer principiellt korrekta eftersom avverkningar inom nära tid från förvärvet till stor del utgör skattefria kapitaluttag. Remissinstanserna Åtta remissinstanser har yttrat sig om förslaget. LRF anser att förslaget ger förenklingsvinster och bättre harmoniserar med de skogspolitiska målen då de leder till högre tillväxt eftersom avverkningarna vid förvärv kan hållas lägre och inte längre avse även den yngre delen av den

16 16 avverkningsbara skogen. Skattekrediterna ökar inte eftersom avverkningarnas storlek kommer att minska. Lantmäteriet anser att förslaget undanröjer dagens rättsosäkerhet vilket är välkommet. Omfattningen av de skogsavverkningar som krävs för att finansiera köp av skogsfastigheter borde också minska vilket borde gynna miljön och bidra till en mer rationell förvaltning av fastigheterna. Jordbruksverket anser att behovet av stöd för att förbättra fastighetsstrukturen kvarstår men anser samtidigt att förslaget innebär en klar förenkling och mindre osäkerhet. Tillväxtverket är positiv till att nuvarande regler om rationaliseringsförvärv tas bort. Skogssällskapet anser att förenklingen av reglerna för skogsavdrag är välkomna. Att låta dagens regler för rationaliseringsförvärv omfatta även s.k. ordinära förvärv innebär en betydande förenkling. Det gäller såväl tillämpningen av reglerna som effekterna på verksamheten i skogen. Skogsindustrierna stödjer förslaget att skapa enhetliga regler kring skogsavdrag och rationaliseringsförvärv. SLU anser att effekterna närmare bör studeras innan begreppet tas bort i skattereglerna. Skatteverket anser att förslaget är en klar förenkling och tillstyrker genomförandet. Man anger dock också att det skulle öka skattekrediterna, se nedan under konsekvenser. Skatteverket tolkar vidare utredningens formulering av sitt förslag som att förhöjt skogsavdrag kan erhållas vid benefika förvärv och att det kan utnyttjas även på gamla avdragsutrymmen. Man menar att detta kan inte ha varit avsikten. Expertgruppen anser att reglerna måste utformas så att det framgår att det förhöjda avdraget endast kan utnyttjas vid onerösa förvärv av fastigheter och att ramen är 50 procent av anskaffningsvärdet för förvärv som görs inom den tidsperiod för vilket reglerna om förhöjt skogsavdrag är tillämpliga. Detta är en ordning som gäller idag. Vidare ska det vara möjligt att, precis som idag, utnyttja det förhöjda skogsavdraget inom tidsperioden förvärvsåret och de fem följande beskattningsåren för samtliga avverkningar på skogsägarens fastighetsinnehav. Expertgruppen anser att den föreslagna lagtexten i 21 kap. 9 IL i kombination med befintliga kvarvarande lagregler har denna innebörd. Konsekvenser Förslaget medför ökade möjligheter för skogsägaren att bedriva ett långsiktigt skogsbruk. Den tidigarelagda avverkning som dagens regler vid förvärv som inte är rationaliseringsförvärv medför, leder till att tillväxt förloras vilket i sin tur långsiktigt medför mindre skogsintäkter. Detta leder även till förenkling och en principiellt mer korrekt beskattning. I praktiken utgör vidare en omarrondering i de flesta fallen ett rationaliseringsförvärv eftersom den möjliggör skapande av större brukningsenheter eller enheter av sådan form att nyttjandet underlättas. Utredningens förslag att slopa kravet på rationaliseringsförvärv medför därmed en förenkling. Begreppet rationaliseringsförvärv kommer därmed enbart att ha betydelse vid tillämpning av reglerna om ersättningsfond, termen tillämpas därmed fortsättningsvis endast i ett betydligt mindre antal fall per år.

17 17 Det nu sagda innebär att ett införande av det förenklade skogsavdraget minskar den administrativa bördan för den stora gruppen skogsbrukare. Några större offentligfinansiella effekter uppkommer inte då avverkningarnas storlek till stor del kommer att minska, det innebär att skattekrediterna enligt LRF:s expertgrupp, i princip kan förväntas vara oförändrade. Utredningen beräknar att lagändringen kommer att leda till en ökad ränteeffekt på skattekrediterna för skogsavdrag som uppgår till ca 18,7 miljoner kr. Skatteverket anser dock att den varaktiga effekten är minskade offentliga intäkter med 42,9 miljoner kr per år och att denna effekt uppkommer successivt under fem år. Man baserar sina beräkningar på att skogsintäkter från de fastigheter som förvärvats de senaste fem åren medför ett dubbelt så stort skogsavdrag. Något som således, enligt LRF:s expertgrupp, kan ifrågasättas. LRF kan vidimera att det är ganska vanligt med avverkningar inom en femårsperiod från förvärvet av fastigheten. Det kanske viktigaste skälet för detta är en önskan att genom intäkterna amortera de skulder som tagits upp för förvärvet. De förändrade reglerna för skogsavdraget enligt förslaget medför, enligt expertgruppens uppfattning, dock att avverkningarna till stor del kan hållas nere och därmed kommer inte skogsavdragen att fördubblas. Det är nämligen i denna situation varken skattemässigt eller skogsekonomiskt motiverat att göra så stora avverkningar som då ett förvärv inte anses vara ett rationaliseringsförvärv. Det är bättre att den yngre delen av den avverkningsbara skogen får stå kvar på rot och växer till sig, den tillväxt man får på denna är nämligen den största mätt i skogskubik i en tillväxtcykel för skog. De minskade avverkningarna medför dock också en minskad skogsintäkt utöver den nivå som idag kan mötas med skogsavdrag. Genom avsättningar till skogskonto, periodiserings- och expansionsfonder och utnyttjande av räntefördelning beskattningen i de flesta fall kunnat hållas låg. Denna minskade beskattning balanseras dock, enligt expertgruppens bedömning, av en på grund av fortsatt tillväxt i skogen ökad inkomst i ganska nära framtid. När Skatteverket anger att förslaget handlar om en utökad möjlighet att erhålla en skattekredit bortser man ifrån att syftet med reglerna är att identifiera vad som utgör ett kapitaluttag och att avverkningar inom kort tid efter ett fastighetsförvärv otvetydigt till stor del utgör kapitaluttag. Fråga är således inte om en ökad skattekredit utan en bättre identifikation av kapitaluttag som i enlighet med grunderna för skogsbeskattningen inte ska beskattas. Ytterligare en aspekt som måste vägas in är att skogsintäkter kommer med långa tidsintervall på grund av den långa företagscykeln och en i sig stor slutavverkningsintäkt härrör därför inte från bara ett år utan representerar 60 till 120 års verksamhet Fördelningsbar inkomst och ett kapitalunderlag istället för dagens två Förslag Skatteförenklingsutredningen föreslår ett nytt förenklat neutralt skattesystem som utgår ifrån begreppet fördelningsbar inkomst. Den fördelningsbara inkomsten utgörs av resultatet i näringsverksamheten före avdrag för räntefördelning och beskattning som inkomst av näringsverksamhet. När det gäller företagssparandet medför den omfattande kritiken från remissinstanserna att LRF:s skatteexperter förordar att förslaget om företagsfond inte införs utan att dagens instrument, bl.a. skogskonto, periodiseringsfond och expansionsfond kvarstår. Det motiverar

18 18 sedan i sin tur justeringar i systemet. Den kanske viktigaste är att de fonder som utgör en viktig del av företagssparandet lyfts upp före fördelningsbar inkomst. En positiv effekt av den nya strukturen är att dagens kritiserade praxis om att sjukpenninggrundande inkomst ska bestämmas med beaktande av fond- och kontoavsättningar nu kan ifrågasättas. Detta eftersom fond- och kontoavsättningar i den nya ordningen enbart utgör del av företagets beskattning. En ändrad praxis skulle medföra en ganska stor förenkling och vidare skulle kopplingen mellan sociala avgifter och sociala förmåner stärkas. Även risken för att sociala förmåner ska medges utan att sociala avgifter betalas undanröjs, se nedan under konsekvenser. Utredningen föreslog vidare införandet av ett gemensamt kapitalunderlag för reglerna om företagssparande och reglerna om fullständig räntefördelning. Förslaget bör kunna läggas till grund för lagstiftning med justeringar beroende på den förändrade grundläggande strukturen i systemet. Även regleringen om justering av kapitalunderlaget på grund av beskattningsårets längd i reglerna om räntefördelning föreslås slopad av förenklingsskäl. En komplikation i dagens system är beräkningen av egenavgifterna, med preliminärt schablonavdrag inkomståret och en justerande avstämning året därefter. LRF:s expertgrupp anser att en förenkling uppnås om avdraget slutligt beräknas och tillgodoförs av Skatteverket inkomståret med ledning av de deklarerade uppgifterna. Ett sådant förslag från Skatteverket har remissbehandlats. Kommentarer Dagens regler för beskattning av enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag som är fysiska personer infördes i huvudsak Syftet var att få ökad neutralitet mellan företagsformerna genom att den tidigare överbeskattningen av de enskilda näringsidkarna kunde minskas genom möjligheten till att bryta ut kapitalavkastningen från inkomsten av näringsverksamhet. Reglerna kan sägas bestå av tre huvudmoment, slutbeskattning som arbetsinkomst (inkomst av näringsverksamhet), slutbeskattning som kapitalinkomst (räntefördelning) och företagssparande (periodiseringsfond och expansionsfond m.m.). Räntefördelningen tog bort den tidigare överbeskattningen av nu aktuella företags kapitalavkastning. Rent tekniskt innebär reglerna att avdrag medges i näringsverksamheten såväl för avkastningen på eget kapital som för lånat kapital. Regelsystemet behandlar dessa två finansieringsformer neutralt. De två fonderna ger möjlighet att expandera verksamheten med såväl obeskattat som med enkelbeskattat kapital och möjliggör även inkomstutjämning mellan åren. Dessa regler medför således att neutraliteten vid inkomstbeskattningen mellan olika företagsformer kan upprätthållas. Dagens regler medför också, fortsatt enligt Skatteförenklingsutredningen, neutralitet gentemot löntagarna. Enligt dagens regelsystem beräknas resultatet av inkomst av näringsverksamhet på följande sätt. +/- Intäkter kostnader +/- Räntefördelning +/- Periodiseringsfond

19 19 +/- Expansionsfond +/- Pensionssparande + Återföring egenavgifter/särskild löneskatt - Avdrag egenavgifter/särskild löneskatt + Sjukpenning +/- Inkomst av näringsverksamhet Dagens systematik innebär att befintliga skatteplaneringsinstrument är avhängiga varandra. Nyttjande av räntefördelning påverkar möjligheten att göra avsättning till periodiseringsfond, vilket i sin tur påverkar möjligheten att göra avsättning till expansionsfond. Vidare medför dagens systematik att företagssparande genom periodiseringsfond och expansionsfond i princip aldrig kan räntefördelas (dvs. kapitalbeskattas) utan bara kan beskattas som arbetsinkomst. Detta både komplicerar systemet och ger en styrningseffekt som kan ifrågasättas på principiella grunder eftersom räntefördelningen utgör en mix mellan räntenorm och egetkapitalsnorm. I likhet med den slutsats som drogs av Skatteförenklingsutredningen anser LRF:s expertgrupp att regelverket blir mer rationellt ur företagandesynpunkt samt mer pedagogiskt, överskådligt och mindre komplext om beståndsdelarna kan göras mer oberoende av varandra. Det innebär också att vissa skatteplaneringsinstrument kan utnyttjas utan att det påverkar andra delar av systemet. Ett system som är lättbegripligt vinner också i legitimitet. LRF:s expertgrupp anser därför att dagens systematik bör ändras och baseras på huvuddragen i Skatteförenklingsutredningens förslag om en fördelningsbar inkomst. Dock förespråkas med anledning av remissinstansernas kritik ingen förändring av systemet i övrigt, vilket bl.a. innebär att skogskonto, upphovsmannakonto, periodiseringsfond och expansionsfond finns kvar enligt dagens regler, se nedan under rubriken Remissinstanserna. Skatteförenklingsutredningens förslag innebar en struktur som kan beskrivas enligt nedan: Fördelningsbar inkomst (=resultat före räntefördelning enligt dagens regler) Inkomst av näringsverksamhet Räntefördelning Företagssparande

20 20 När LRF:s skatteexperter analyserar denna struktur noterar vi att Skatteverket i sitt remissvar efterlyser turordningsregler, bl.a. för att deklarationsblanketterna ska kunna utformas på ett bättre sätt. Behovet av turordningsregler understryks vid en ordning där periodiseringsfond och expansionsfond kvarstår. Systematiskt medför det också att den av utredningen föreslagna ordningen måste ändras. Den naturliga inledningen på ett beskattningssystem är företagets intäkter och kostnader. Det är vidare av systematiska skäl motiverat att intäkter, kostnader och möjligheter till företagssparande hålls ihop. När sedan vinstmedel tas ut ur företaget finns två alternativ i det dualistiska skattesystemet, beskattning som kapitalinkomst (genom räntefördelning) respektive beskattning som arbetsinkomst (inkomst av näringsverksamhet). Detta ger följande övergripande (och förenklat presenterad) struktur: Ur ett turordningsperspektiv kommer räntefördelningen först, inom de ramar som reglerna medger, och till den del inkomsten inte räntefördelas blir den inkomst av näringsverksamhet. En fördel med den nu presenterade strukturen är att neutraliteten mellan företagsformerna ökar eftersom företagssparandet i bolagssektorn givetvis görs inledningsvis i företaget innan vinstmedel tas ut privat. Som framgår av skissen finns negativ räntefördelning kvar. LRF:s expertgrupp, anser mot bakgrund av remissinstansernas kritik, att utredningens förslag om slopande måste anstå. Den negativa räntefördelningen är systematisk en fiktiv intäktspost för företaget (och en avdragspost i inkomstslaget kapital) vars syfte är att balansera effekten av att privata skulder redovisas i näringsverksamheten. Den negativa räntefördelningen kan idag sättas av till periodiseringsfond och expansionsfond, en ordning som strider mot systematiken i systemet eftersom det inte är fråga om en verklig inkomst som ska kunna verka i företaget med låg eller ringa beskattning. Därför föreslås en ändring i detta avseende. Enligt dagens regler bestäms kapitalunderlaget för räntefördelning utifrån föregående beskattningsårs utgående balans (beskattningsårets ingående balans) medan kapitalunderlaget för expansionsfond bestäms utifrån beskattningsårets utgående balans.

21 21 Genom att ändra regelsystemet på så sätt att kapitalunderlaget för såväl räntefördelning som expansionsfond bestäms utifrån ett kapitalunderlag istället för två uppnås en förenklingsvinst för den enskilde. Vid valet av tidpunkt för beräkning av kapitalunderlaget måste detta bestämmas utifrån beskattningsårets utgående balans. Anledningen till detta är att även årets resultat måste kunna sättas av till expansionsfond, däremot kan räntefördelningen beräknas såväl utifrån ingående som utgående balans. Den valda strukturen i systemet medför en omvänd ordning mot dagens. Således ska kapitalunderlaget för expansionsfond bestämmas först. Med kapitalunderlaget för expansionsfond som bas även för räntefördelningen ska följande justeringar ske: Remissinstanserna Kammarrätten i Stockholm anser att utredningens förslag i denna del medför förenklingar samtidigt som principen om neutralitet vid beskattningen behålls. Även Förvaltningsrätten i Härnösand anser att förslaget medför en förenkling av nuvarande reglering. Såväl Göteborgs universitet som Lunds universitet är positiva till utredningsförslaget. Ekobrottsmyndigheten, Tillväxtverket och Skogsstyrelsen välkomnar förslagen som de anser innebär förenklingar för en stor andel näringsidkare. Domstolsverket, Revisorsnämnden och Lantmäteriet har inte något att invända mot de förslag som presenteras. Även näringslivsorganisationer som LRF och Fastighetsägarna är mycket positiva till förslaget. Sveriges jordägareförbund ansluter sig till LRF:s yttrande och önskar särskilt framhålla LRF:s skrivningar vad gäller ett förenklat neutralt skattesystem. Också Södra, Sveriges största