DÖVAS FÖRSAMLINGSBLAD Årgång 25 Nr 4

Transkript

1 DÖVAS FÖRSAMLINGSBLAD 2006 Årgång 25 Nr 4 1

2 LEDARE Svaret, men vem får svar? (Matt. 11:2-10) När jag läste en gammal och svensk psalmbok som sjungs efter Matteusevangelium (som berättar om Jesu vittnesbörd om Johannes döparen), undrade jag över denna text: Min tro är en flämtande gnista, Din segrade än i det sista. O Herre, så tro du för mig. Varför är vår tro en flämtande gnista och vad är dess djupaste tanke egentligen, funderade jag. Och vad har texten med Johannes döparen att göra? Jesus döptes av Johannes, såg jag en bild på Bibeln. Men Johannes kritiserade Herodes och fänglades, berättar Bibeln. Från Makerusfästningen, där Johannes satt fången och hörde om Jesu gärningar, minns jag. Vad har hänt där? Och vad gör Johannes som fången? Då läste jag psalmboken på nytt och analyserade Matteus texter (Matt. 11:2-10): Johannes fick i sitt fängelse höra om Kristi gärningar, och han skickade några av sina lärjungar för att fråga honom: Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan? Jesus svarade dem: Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. Salig är den som inte kommer på fall för min skull. När de hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes: Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? Nej. Vad gick ni då ut för att se? En man i fina kläder? Men de som bär fina kläder finns i kungapalatsen. Vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, och säger jag er: en som är mer än profet. Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare före dig, han skall bereda vägen för dig. Matteusevangelium 11:2-10, som läses söndagen 17 december 2006, berättar om Johannes fråga till Jesus. Johannes döparen utsände sin tvivlande fråga till Jesus. Han kunde icke förena den gängse föreställningen, att Messias gärning skulle börja med en dom (se Luk. 3:17), med vad han nu hörde om Kristi gärningar. I sitt svar hänvisar Jesus de utsända till erfarenheten och belyser därmed en ny sida av profetians messias-bild (se Jes. 35:5 och 61:1), vartill fogas ett varningsord för tvivel. Därpå följer Jesu tal om Johannes. Om han, vittnet, tvivlade, vem skulle då tro? Därför vänder Jesus folkets tankar från den i fängelset tvivlande till den i öknen vittnande Johannes. Han var sannerligen intet rör, som drives hit och dit, ingen vekling i fina kläder. Han var en profet, ja, ännu mer vägröjaren, om vilken profetian (se Mal. 3:1) talat. Textens lärdomar om tvivel i allmänhet kunna lämpligen sättas in i adventstidens sammanhang: när Kristus kommer nära, blir det alltid fråga om tvivel eller tro. Även om saken icke direkt beröres i texten, kan viss hänsyn tagas till det oredliga tvivlet, t.ex. fariséernas tvivel. I motsats därtill framstår då Johannes ärliga tvivel: det uppstår i fängelsets ensamhet borta från Jesus, han lider av det och söker hjälp hos Jesus själv, och Jesus hjälper honom ur hans tvivel genom att bekänna sin tro för honom. Det betyder när Kristus kommer oss nära, aktuliseras många frågor men framför allt frågan om tvivel och tro. Men vem får svar? När vi tvivla för att komma undan Guds krav på oss, få vi intet svar på våra frågor. Så den oredlige tvivlaren får intet svar på sina frågor. Men den redlige tvivlaren får svar på sina frågor: Johannes, som led av sina tvivel och sökte hjälp hos Jesus, fick svar. Men svaret ges oss på den personliga erfarenhetens väg: genom andras vittnesbörd och egna erfarenheter. Vi vet att Jesus tillrättavisade Johannes men bekände sig samtidigt för honom och svaret är Kristi gärning med oss: i dom tvivel är synd, och i nåd han tror på dig och skapar trons liv i dig. Det är också svaret på adventsfrågan. God jul! Önskar teol. mag. Janne Jan Rissanen 2

3 En man blev sänd En man blev sänd med ett busdkap till sitt folk att ta emot sin Herre. Johannes var hans namn. Av Gud han sändes. Johannes var hans namn. Han döpte folket. Han gick i torftig skrud. Han var profet. Hans stämmä ljöd stark från öknens rand. Vad gällde ropet, hans rop från öknens rand? Så stod det skrivet: Berg, sjunk, och höj dig, dal! Gör port och dörrar vida och jämna stig och väg! Så stod det skrivet: Gör jämn din stig, din väg! Låt otron vika, ditt sinne vänd mot Gud, allena honom tjäna, för honom böj dig ner. Ja, frukta Herren, för honom böj dig ned. Och med varandra ni dela skall ert bröd. Den ena må den andra Guds goda gåva ge. Ja, dela med er av gåvorna Gud ger. O hör, ni mänskor, nu är er konung här. Till liv förutan like i dag han kallar er. Guds Son Messias är här och kallar er. 3

4 Kyrkodagar i Karis Vägar Vidare 7-8. oktober 2006 Foto: KCSA, Lena Wenman, Rolf Westerholm och Jan Rissanen 4

5 Kyrkodagar i Karis Temat för kyrkodagarnas olika program var Vägar Vidare. Någonting viktigt för kyrkan och arbetet i församlingarna är att kunna utvecklas och anpassa sig till vad som händer i samhället. Vi började med att lyssna till biskop Lennart Koskinen från Visby stift i Sverige. Koskinen har rötter i Finland. Han är en populär föreläsare och han berättade fint om sina tankar vad kyrkan skall göra för att välja väg i sitt arbete för sina medlemmar. Den finlandssvenska kyrkan ordnar vart 4:e år en stor samling som är öppen för dem som arbetar inom kyrkan och för vanliga församlingsmedlemmar. Det är ingen speciell målgrupp utan alla är välkomna att delta i programmet. I år ordnades kyrkodagarna i Karis, på stiftsgården och Borgå stifts folkhögskola Lärkkulla. Kyrkans central för det svenska arbetet, KCSA, och Pia Kummel-Myrskog har för oss finlandssvenska teckenspråkiga gjort en fin och bra service då de ville välkomna också döva till kyrkodagarna. KCSA sände oss program och inbjudan, och ordnade med tolk till Lärkkulla. Hjärtligt tack för detta!! Döva eller teckenspråkiga i kyrkodagar Lördag morgon fanns på plats 6 döva, däribland Janne Rissanen, som nu är teologie magister. Han vikarierar för pastor Kaustell. Birgitta Wallvik och Brita Edlund tolkade för oss hela dagen. Det är viktigt att inte sitta som fåraherde och sköta om ett enda får och glömma bort alla de andra 99 fåren som går vilse omkring. Koskinen menar att det nuförtiden finns många människor som är oroliga och behöver stöd, och att de söker efter någonting som kan hjälpa dem. Därför är det så populärt med nyandliga rörelser. Kyrkan måste gå och söka upp de här människorna och inte vänta på att de kommer till kyrkan sade han. Kyrkoarbetet är inte bara att sitta i kyrkan och be, utan det kan vara mycket annat också. Det är viktigt att vara med människorna där de är, och när det behövs. Det fanns en hel del olika små temagrupper att välja på både före och efter lunchen. På förhand var det svårt att förstå vilka program som är intressanta och bra för döva att vara med i. Vi hade valt Kommunreformen och församlingarna före lunch. Där fick vi höra om hur den nu aktuella kommunreformen genomförs, vilken tidtabell som finns. År görs olika sammanslagningar av kommuner till större områden och mer invånare per kommun. Det är förstås viktigt för församlingarna att veta hur en kommun kan ändra sina gränser; församlingen följer kommunen. Skattepengar kommer från kommunen till församlingen, som skall utföra olika uppgifter, som beror också på ekonomin. I framtiden vet man att det blir många som går i pension från social- och hälsovårdsarbeten. Och det blir fler äldre som behöver hjälp och vård. Kanske kyrkan måste göra mer? Och det är fråga om hur man ser på prioritering av service i samhället, skall dagvård och äldrevård konkurrera om kommunens pengar? Eller något annat? Nya teckenspråkiga teologie magister Janne Jan Rissanen Lennart Koskinen, Erik Wikström samtalar 5

6 Om en svenskspråkig församling plötsligt blir delad av på mitten hur ska man göra då? Några personer tyckte att man nog kan ha arbete tvärs över kommungränsen om det skulle bli en sådan situation. De svenskspråkiga kan bli uppdelade på olika kommuner eller mer koncentrerade i en kommun. Vi vet inte helt ännu hur det blir. Församlingsarbetet och kyrkoservicen ska kunna fortsätta ändå; för kyrkoarbetet och ekonomin har olika organisationer inom svenska och finska kyrkan. I finlandssvenska kyrkan har man ännu bra ekonomi och församlingarna har en fungerande byråkrati med ekonomiska prosterier och stift. När kommuner blir större kan det bli svårare att ha närdemokrati men det kan bli istället lättare att fördela och styra olika arbeten och serviceinsatser. Lunchen på Lärkkulla var god men man fick köa länge till maten. Det var så många personer på plats nästan 500 och matsalen var liten. Några fick sitta ute i ett tält och äta. Det var också många barn med som hade sitt eget program. Lenas tre flickor deltog och de var nöjda med programmet. Berättartältet där man fick höra både roliga och spännande sagor var bra. Allra bäst var utfärden till Mjölbolsta där alla 30 barn fick prova äventyrsbanan. Trots att det regnade ganska hårt ibland var de ändå glada och hade roligt. På eftermiddagen deltog vi döva i en temagrupp som leddes av en präst som heter Nalle Öhman. Han är omsorgspräst, och jobbar med begåvningshandikappade personer. Temat var om vandring i natten eller hur man kan möta sorg och smärta. Vi fick fundera en stund över när vi själva varit med om någonting som vi känt var mycket sorgligt eller orättvist, och berätta lite åt varandra i par. Det är bra att kunna berätta om sådana saker, att inte hålla dem inne i sitt hjärta. Det är också bra att träna på att lyssna och visa att man förstår. Nalle Öhman tycker om att sjunga olika sånger, vi försökte teckna med. Han berättade att det inte alltid är viktigt att prata med en annan person som är ledsen, det är ofta bara viktigt att lyssna och krama varandra. För personer som inte kan prata själva så bra, räcker ofta att vara tillsammans och göra något. Nalle Öhman har jobbat med utvecklingsstörda på Kårkulla, och där har man provat med massage och beröring istället för att prata bön. Han sade att det märktes på dem som hade svårt att sitta stilla och lyssna, nu blivit mycket lugnare efter massagen. Gud kan också ge ro och vila, det är inte viktigt att alltid kunna lyssna och förstå ord från Bibeln, man kan också berätta om Jesus och Guds kärlek på andra sätt. Vi frågade lite om sorgegrupper och om en samtalsgrupp för dem som har en kris. Det finns sorgegrupper i alla församlingar dit man kan ta kontakt berättade Nalle Öhman. Det finns för döva till exempel en diakonissa som kan vara en stödperson. Det är bara så svårt för döva att hitta en diakonissa som kan teckna, och kan svenska? Hand upp! Lena Wenman har funnit ett gammalt och internationellt tecken i St. Karis kyrka Rolf Westerlund berättade att då hans mor gick bort, fick han erbjudande att gå till en sorgegrupp i Ekenäs. Men då han beställde tolk fick han ingen, och kunde inte vara med. Dövpräst för finlandssvenska döva behövs som kan resa och vara till stöd för sörjande och ensamma döva. En diakonissa behövs också som kan teckna. Håkan Westerholm som bor i Sibbo, berättade att en dövdiakonissa i Borgå har arbetat i 20 år, utan att kunna teckenspråk. Vi avslutade vårt dagsprogram med en trevlig och avkopplande bussfärd till Fiskars brukssamhälle. 6

7 Det var lite mulet, regnigt och mörkt men intressant och mycket fint i Fiskars. Guiden berättade om olika byggnader och hur man utvecklat smidesverksamheten från järn till koppar och sedan olika produkter som plogar och saxar. Idag är det mycket trädgårdsprodukter som är populärt, säkert har många av oss en Fiskarskratta. Fast man nu inte har smidesfabrik som förr finns det ändå mycket olika verksamheter, nu är det konst och hantverk som produceras i de olika gamla husen.vi fick också tid att gå och titta i butiker som har mycket vackra hantverksprodukter. Det var riktigt svårt att välja mellan så många fina saker! Gudstjänster på teckenspråk är vi inte bortskämda med i Svenskfinland. Det var trevligt att få tolkad gudstjänst i Karis vackra gamla kyrka från 1400talet på söndagen. Berit Kinnunen sade att hon gärna skulle gå oftare i kyrkan om hon skulle få ett program där det finns med teckenspråkstolk eller dövpräst regelbundet i kyrkan under gudstjänsterna. Det finns inte ett enhetligt ordnat kyrkoprogram för döva i Svenskfinland (Nyland), men en sådan behövs menade alla döva som var med i Lärkkulla. Lena Wenman En stor herrgård i Fiskars Teckenspråkiga deltagare i Fiskars brukssamhälle Berit Kinnunen, Eva Sahlström och Monica Fyhrqvist i Karis kyrka Brita Edlund tolkar gudstjänst på teckenspråk Paret Vikström, tolk Brita Edlund, nya biskop Gustav Björkstrand och hans hustru Eila Carl-Erik Martolas son, präst Nils Martola, hälsade på teckenspråkiga efter kyrkodagarna 7

8 INTERVJUN MED IDA-MARIA ELISABETH AHLSKOG BRITA: Du är äldst av er tre flickor i familjen, tycker du det är kul eller jobbigt? IDA-MARIA: Det är nog roligt att vara äldst, men ibland blir jag trött på att hålla ordning på min syster Josefine. Vi är väldigt olika, hon tar det mesta med en klackspark och när jag försöker hållla ordning på henne blir hon irriterad och kallar mig för mamma. BRITA: Ni har fått en egen häst i familjen, vems är den egentligen, vem rider och vem sköter hästen? IDA-MARIA: Ja vi har fått en ny familjemedlem i sommar som heter Summer Moose, men kallas Musi, och hon är en ettårig American Bashkir Curly häst. Vi hämtade henne från Kulmungi som ligger lite söder om Pajala i norra Sverige. Hon hör till hela familjen, men det är nog mest jag och mamma som sköter henne. Anina är nog med också men hon är lite för liten för att göra något med Musi eftersom Musi är så ung. Hon är ju bara ett år så ingen kan rida på henne ännu. Nu på höstlovet tar vi Musi med och åker till Kulmungi för att delta i en lydnadskurs med henne. Det ska bli jätte intressant, hon ska lära sig att det är vi som är hennes ledare och att hon måste följa oss utan att hon är bunden, när vi går ska hon gå och när vi stannar ska hon stanna. Vi ska också lära henne att lita på oss så att hon inte blir skrämd fastän vi skramlar med flaskor som är halvfulla med stenar eller rör vid henne med stora prasslande påsar. BRITA: Du har också en egen bil, eller är det en bil? Du kör fast du är 15 år! Berätta om den. IDA-MARIA: Det är en mopedbil. Min pappa hade i flera år drömt om att skaffa en mopobil åt mig tills jag sku få mitt mopokort. Själv var jag inte så intresserad och jag hade redan bestämt vilken scooter (vespa) jag ville ha men nog är det skönt att få vrida på värmen och vindrutetorkarna nu i höstrusket. 8

9 BRITA: Du blev konfirmerad i somras, var gick du i skriftskola och var blev du konfirmerad? IDA-MARIA: Skriftskolan hölls på Pörkenäs lägergård, en väldigt naturskön plats vid havet. Jag blev konfirmerad i Pedersöre kyrka. BRITA: Vad var bra och/eller dåligt i skriftskolan? IDA-MARIA: Nästan allt var bra, speciellt att vi var en lugn och sammarbetsvillig grupp och så var ju vädret också toppen. Skriftskolan gjorde också att jag började fundera mera över min egen tro. Det dåliga var att mina två bästa vänner gick i en annan skriftskola. Jag funderade nog en tid på att gå i samma skriftskola som dem men jag ville ändå bli konfirmerad i min vackra hemkyrka så det blev det som avgjorde valet. BRITA: Snart skall du börja bestämma om din framtid, skall du fortsätta i gymnasiet eller i yrkesskola? IDA-MARIA: Det har alltid varit självklart för mig att fortsätta i gymnasiet. Redan i lågstadiet visste jag att jag ville bli lärare och nu i höst ska jag vara på prao vid Ytteresse skola. Det ska bli intressant att se hur de har anpassat undervisningen till de hörselskadade eleverna för jag har ju själv alltid gått i vanlig skola. BRITA: Var vill du bo då du är vuxen och har familj? IDA-MARIA: Vet inte riktigt men min släkt betyder mycket för mig så jag flyttar nog inte så långt från mina hemtrakter. NAMN: Ida-Maria Elisabeth Ahlskog ÅLDER: 15 år FAMILJ: mamma, pappa, Josefine 13 år, Anina 11 år, hunden Seffi 8 år och hästen Summer Moose 1 år SKOLA: Sursik skola HEMORT: Kållby, Pedersöre ROLIGASTE ÄMNET: Huslig ekonomi TRÅKIGASTE ÄMNET: Fysik HOBBY: hästar och ridning + piano GODASTE MATEN: Mammas pizza 9

10 Intervju med Johan nedskrivet av svärmor Karin Faktaruta Namn: Johan Selin Ålder: 35 år Familj: Hustru Monika och barnen Amanda, 8 och Edmund, 6 Bor: i Härnösand, Sverige Yrke: Präst, prästvigdes den 11 juni i år Hobby: matlagning Karin: Hur känns det nu med ditt nya jobb? Johan: Det har fungerat bra från början. Under sommaren har jag haft barndop, jordfästningar, bröllop och gudstjänster. Men i början av hösten har det varit lite segt och orsaken är att jag har haft för lite arbetsuppgifter. Nu har jag mera arbetsuppgifter igen, bland annat är jag konfirmationspräst för särkonfirmander och jag har gudstjänster. Nu ser jag fram emot vårterminen då jag ska ha flera gudstjänster och jag kommer också att komma till Jakobstad på Dövas kyrkodag och hålla gudstjänst där. Karin: Vad har du för tjänst? Johan: Jag är pastorsadjunkt till och med juni-2007 och efter det får jag kanske börja jobba som stiftsadjunkt, ett jobb för teckenspråkigt arbete. Karin: Vad vill du helst jobba med? Johan: Jag vill jobba med konfirmander, i gudstjänstlivet och samarbeta med Kristinaskolan. Jag har många idéer som jag vill utföra, t.ex. bibelstudiegrupper, ordna retreater och resor. Under hösten 2007 ska Härnösands stift ordna en fest i Åre och jag vill att döva ska ha möjlighet att delta. Jag har planer på att ordna en pilgrimsvandring i Åre i 3 dagar. Karin: Finns det planer på mera nordiskt samarbete? Johan: Danmark dövas kyrka inbjuder mig och min familje till Köpenhamn i maj Jag skall besöka dövas kyrka och vara gästpredikant där. Karin: Johan, du är den första döva dövprästen i Norden. Tycker du att flera döva ska läsa teologi och bli präster eller något annat inom kyrkan? Johan: Ja, jag hoppas att flera döva vill läsa teologi och sedan jobba inom kyrkan. Jag tror att vi behöver varandra för att kunna utbyta erfarenheter och för att hjälpa och stöda varandra. Jag hoppas att Janne Rissanen blir mitt kollega. Karin: Vad tycker du oralismen i kyrkan? Jag har hört att man måste kunna tala för att bli prästvigd i Finland. Johan: Det låter konstigt och jag förstår inte varför det skall vara ett krav att kunna tala för att bli präst! Om man vill jobba inom det teckenspråkiga arbetet, vilket dövkyrkan är, så tror jag att det bästa är att prästen eller diakonen själv är döv. Och det är för att vi döva lever i dövsamfundet och använder teckenspråk som vårt första språk, vårt modersmål. Det skulle absolut underlätta arbetet många gånger inom kyrkan att ha någon som fullständigt behärskar teckenspråket. Det är tråkigt om kyrkan i Finland har någon lag som sätter ett hinder i vägen. Det finns döva dövpräster i andra länder! Jag hoppas att Janne Rissanen blir Finlands första dövpräst och att vi kan ha mycket samarbete! 10

11 FINLANDSSVENSKA TECKENSPRÅKIGA I JAKOBSTAD DEN 4-5 NOVEMBER 2006 Teckenspråkiga besöker skolan i Ytteresse Ordf. Håkan Westerholm och prof. Jan-Olav Östman Präst Albert Häggblom med sin familj. Tolk Ulla Peltola bär Alberts och Carinas nya barn som heter David DÖVAS KYRKODAG FÖR FINLANDSSVENSKA OCH FINSKA TECKEN- SPRÅKIGA I KÄLVIÄ DEN 19 NOVEMBER 2006 Foto: Jan Rissanen PERSIÖNANDE BISKOP ERIK VIKSTRÖM, SOM GÅR I PENSION, PÅ VÄLSIGNELSE AV KCSA:S LOKALITETER Biskop Erik Vikström fick fina blommar och en mugg från KCSA:s personal. Kyrkans central för det svenska arbetet vigdes den 25 september Välsignelseakten förrättades av biskop Erik Vikström som blir pensionär snart. Välsignelsen skedde i KCSA:s konferensrum på Hamngatan 9 på Skatudden i Helsingfors. KCSA:s personal lyckönskade honom till pensionen efter välsignelsen. 11

12 ...JULEN ÄR HÄR Varje år kommer julen lika snabbt, nästan överrumplande men den blir oftast till sist stämningsfull! Alla är inte lika glada över julen. För en del kan den betyda stress och jäkt, för någon är det en tid av ensamhet och för någon är det bara jobbigt att vara tillsammans med släkten i flere dagar. Viktigt är att alla får fira en jul som känns rätt och meningsfull med glädje och frid. Börja dagen med att i lugn och ro läsa denna vackra juldikt, begrunda och tänk på vad den vill säga oss. Så milt lyser stjärnan, fast natten är kall, Den lyser på krubban i Betlehems stall, Se där vilar Jesus på bädden av strå, Hans glädje skall alla i julkvällen få. Han kommer till stora, han kommer till små, Och följer oss sen på den väg som vi gå, Så låt oss nu sjunga i jublande fröjd, Som änglarna små uti himmelen säg. Då vi fått ro i själen kan vi ta itu med att tänka på det jordiska!! Äta måste man, oberoende om man firar julen ensam eller har hela släkten omkring sig, så därför får ni ett par säkra, enkla och goda recept av mig. Lycka till och fridfull jul! Floras senapsströmming 1 kg. orensad strömming 5 dl. vatten 1 dl. ättika Senapssås; 1 dl. stark senap 2 tsk. salt 1 msk. socker 3 tsk. ättika 4 msk. vatten 1 dl. olja 1. Rensa, bena, skölj och drag skinnet av strömmingen. 2. Lägg filéerna i det ättiksblandade vattnet, låt ligga i 4 timmar. 3. Blanda ihop i en skål senap, salt, socker, ättika och vatten rör om ordentligt 4. Låt strömmingen rinna av (klappa lätt i en handduk) 5. Varva strömming, sås och massor av finklippt dill. 6. Låt den dra sig i ett dygn! 12

13 Foto: Jan Rissanen Runas runda apelsinkaka 200 g. smör 2 dl. socker 3 ägg 4 dl. vetemjöl 1 tsk. bakpulver saften och rivna skalet av en apelsin (tvätta den med varmt vatten först!!) Rör smör och socker till skum och tillsätt äggen ett i gången. Rör ner vetemjöl och bakpulver och rör till sist ner apelsinsaften och skalen. Grädda kakan i en kransform i 200 grader i ca. 35 min. Prova med en tändsticka eller tandpetare då kakan är färdig. LYCKA TILL OCH FRIDFULL JULHELG! Önskar Brita Edlund 13

14 LARS NYHOLM MARJA-LIISA WAURIO AULIS PENTTI NIKULA MARIA NYBERG REINO PERÄ HELGA ELISABET RIPATTILA SEPPO NEVALA VEIKKO IISAKKI KOIVULA JANNE PETTERI TALMAN

15 KYRKLIGA INFO JULFEST I VASA kl. 15:00 (dövas hus) JULFEST I BORGÅ DEN 8 DECEMBER 2006 KL :30 I MARIAGÅRDEN, GAMMEL- BACKA, SLINGERVÄGEN 1. Kontakt: Irina Lemberg ( eller irina.lemberg@evl.fi) NYA BORGÅ BISKOP, GUSTAV BJÖRKSTRAND, VIGES I PERNÅ KYRKA DEN 4 DECEMBER 2006 (TV den 4 december 2006, kl. 10) DÖVAS FÖRSAMLINGSBLAD FINNS PÅ HEMSIDAN: GOD JUL! ÖNSKAR KCSA 15

16 Adressförändring / Ny prenumerant Fyll i och skicka in blanketten om du flyttar, eller om du vill få Dövas församlingsblad Namn:... Tidigare adress:... Ny adress:... Skicka in blanketten till: Kyrkans central för det svenska arbetet / Sonja Wacklin Hamngatan HELSINGFORS eller sonja.wacklin@evl.fi Dövprästerna i Svenskfinland Borgå distrikt: Bernt Kaustell (tjänstledig till 30 juni 2007), vikarie: janne.rissanen@evl.fi Helsingfors distrikt: Leena Tapanainen, leena.tapanainen@evl.fi, tel: , texttel: , mobil: , fax: , kansli ti kl , Bulevarden 16A, PB 142, HELSINGFORS. Åbo distrikt: Petri Majatie, tel/texttel: , mobil: , fax: , petri.majatie@evl.fi, kansli ti 10-12, Tavastgatan 13, ÅBO. Lappo distrkt: Marja Saukkonen, tel/texttel: , fax: , mobil: , marja.saukkonen@evl.fi, kansli ti 10-12, Hiippakunnan toimisto, Hannikaisenkatu 29, JYVÄSKYLÄ. Präst för hela landet: Riitta Kuusi, KDYK, tel/texttel: , mobil: , fax: , riitta.kuusi@evl.fi, Hamngatan 11A, PB 185, HELSINGFORS 16