Sammanfattning av miljö- Utbyggnad av slutförvaringsanläggningen. konsekvensbedömnings- kärnbränsle. beskrivningen

Transkript

1 Förfarandet för Miljökonsekvensbedömning 2008 Utbyggnad av slutförvaringsanläggningen för använt kärnbränsle Sammanfattning av miljö- konsekvensbedömnings- beskrivningen

2

3 1 Projektet och dess syfte 1 Projektet och dess syfte I Finlands kärnenergilag (990/1987) stadgas att kärnavfall som uppstått i Finland i samband med eller till följd av användning av kärnenergi, måste hanteras, lagras och förvaras på ett sätt som är avsett att vara permanent i Finland. Teollisuuden Voima Oyj:s, nedan kallat TVO, och Fortum Power and Heat Oy:s, nedan kallat Fortum, använda kärnbränsle skall enligt planerna slutförvaras i slutförvaringsutrymmen som schaktas på meters djup i berggrunden i Olkiluoto. Avsikten är att bygga slutförvaringsanläggningen på 2010-talet, varefter slutförvaringen kunde inledas år I Euraåminne i Olkiluoto har TVO två kokvattenreaktorer med en nominell effekt på 860 MW (netto) vardera. Dessutom håller man på att bygga en tredje kraftverksenhet i Olkiluoto, en tryckvattenreaktor, som har en nominell eleffekt på cirka MW (netto). Avsikten är att enheten skall tas i kommersiellt bruk år Fortums kärnkraftverk i Lovisa har två tryckvattenreaktorer med en nominell effekt på 488 MW (netto) vardera. Varje år byts en del av bränslet i reaktorerna ut. De använda bränsleknippena förvaras i vattenbassänger i anläggningsenheterna och mellanlagren. Mellanlagren är dock inte avsedda som slutgiltiga lösningar, utan målsättningen är att bränslet skall placeras i den finländska berggrunden på ett permanent sätt. Posivas Oy:s (i fortsättningen Posiva) båda ägare, TVO och Fortum, har under åren genomfört ett förfarande vid miljökonsekvensbedömning gällande byggandet av nya kärnkraftverksenheter. Den 25 april 2008 inlämnade TVO ansökan om principbeslut för byggandet av en fjärde kärnkraftverksenhet i Olkiluoto (Olkiluoto 4) till statsrådet. Även Fortum förbereder dokument som möjliggör ansökan om principbeslut för en tredje anläggningsenhet i Lovisa (Lovisa 3). Om projekten genomförs, skulle dessa anläggningsenheter vara Posivas ägares sjätte och sjunde i Finland (FIN6 och FIN7). Den senaste heltäckande miljökonsekvensbedömningen av Posivas slutförvaringsanläggning gjordes i samband med MKB-förfarandet för slutförvaringsanläggningen år Den miljökonsekvensbedömning (MKB) som då genomfördes täcker slutförvaringen av det använda kärnbränslet från sex anläggningsenheter, vilket motsvarar ton uran (tu). I maj 2008 inledde Posiva ett förfarande för miljökonsekvensbedömning (MKB-förfarande) gällande en utbyggnad av dess slutförvaringsanläggning. Behovet av en ny MKB-process beror på anläggningsenheten Lovisa 3 (LO3). En utvidgning av slutförvaringsanläggningen kan vid behov användas också för slutförvaring av det använda kärnbränslet från Posivas ägares andra anläggningsenheter. Genom att genomföra MKB-förfarandet där man beaktar den eventuella sjunde kärnkraftverksenheten förbereder sig Posiva på att Fortum eventuellt kommer att inlämna en ansökan om principbeslut för en tredje anläggningsenhet i Lovisa. Man uppskattar att den sjunde kraftverksenheten skulle ge upphov till cirka ton uran använt kärnbränsle. När man inte enbart beaktar de kärnkraftverksenheter som Posivas ägare, TVO och Fortum, redan har tagit i drift eller håller på att bygga, utan också tar planerna på att bygga nya kärnkraftverksenheter (Olkiluoto 4 och Lovisa 3) i beaktande, bedöms totalmängden använt kärnbränsle stiga till sammanlagt ca uranton. Posiva utreder en utbyggnad (för ton uran) av den planerade slutförvaringsanläggningen, så att uranton använt kärnbränsle kan placeras i slutförvaringsutrymmet i stället för de uranton som sedan tidigare är under planering. Slutförvaringslösningen i enlighet med de redan fattade principbesluten och det tidigare MKB-förfarandet är utgångspunkt för de miljökonsekvenser som utgör objekt för undersökningen, och lösningen förblir densamma oberoende av utbyggnaden. I detta dokument presenteras en sammanfattning av miljökonsekvensbedömningsbeskrivningen (MKBbeskrivningen). Detaljerad information om projektet finns i MKB-beskrivningen. 3

4 1 Projektet och dess syfte 1.1 Tidigare beslut relaterade till projektet År 1983 definierades genomförandet av kärnavfallshanteringen, målen för utrednings- och planeringsarbetet i anslutning till detta samt tidsplanerna genom ett beslut av statsrådet. Detta beslut förutsatte att en sådan placeringsplats, i vilken slutförvaringsutrymmena vid behov kan byggas, skall ha valts ut och beskrivits före utgången av år Vidare bör forsknings- och planeringsarbetet enligt detta beslut framskrida så att beredskap för att inleda byggandet av slutförvaringsanläggningen har uppnåtts efter år 2010 och beredskap för att inleda slutförvaringen år Till dessa tidsscheman hänvisar man också i handels- och industriministeriets (HIM) beslut från åren 1991, 1995 och Forsknings- och planeringsarbetet har framskridit i enlighet med dessa delmål. Posiva genomförde ett förfarande för bedömning av miljökonsekvenserna i anknytning till slutförvaringsanläggningen för använt kärnbränsle åren Handels- och industriministeriet (HIM) konstaterade i sitt utlåtande om bedömningsbeskrivningen år 1999, att Posiva har granskat projektet och dess alternativ enligt ministeriets utlåtande om MKB-programmet. I bedömningen tog man hänsyn till en eventuell ändring i ansamlingen av kärnbränsle som skall slutförvaras, på så sätt att den maximala mängden motsvarade uranton. I december 2000 fattade statsrådet ett principbeslut på basis av Posivas ansökan. Enligt detta är byggandet av en slutförvaringsanläggning i Euraåminne i Olkiluoto förenligt med samhällets helhetsintresse. Enligt principbeslutet kan man vid anläggningen hantera och slutförvara en mängd använt kärnbränsle som motsvarar högst uranton. I och med detta principbeslut, som statsrådet fattade och riksdagen höll i kraft, har Posiva koncentrerat undersökningarna till Olkiluoto. Principbeslutet för den femte kärnkraftverksenheten som byggs i Finland, Olkiluoto 3 (OL3), fattades år På basis av Posivas ansökan fattades samtidigt också ett principbeslut om att en utbyggnad skall göras vid uppförandet av slutförvaringsanläggningen, så att också det använda kärnbränslet från OL3 kan placeras där. Med stöd av principbeslutet från år 2002 kan man bygga slutförvaringsutrymmen för högst uranton använt kärnbränsle. I kombination med statsrådets principbeslut från december 2000 kan sammanlagt högst cirka uranton använt kärnbränsle hanteras och slutförvaras i den aktuella anläggningen utgående från de principbeslut som har fattats. 1.2 Förfarande för bedömning av miljökonsekvenser Enligt MKB-lagen (468/1994), som gäller bedömning av miljökonsekvenser, reglerar MKB-förordningen (713/2006) vilka projekt som skall bedömas i ett förfarande för miljökonsekvensbedömning. Anläggningar som är avsedda för hantering, lagring och slutförvaring av det kärnavfall som har uppkommit vid produktionen av kärnenergi omfattas av lagen om förfarande vid miljökonsekvensbedömning, och för dessa skall en miljökonsekvensbedömning genomföras. Som lagstadgad kontaktmyndighet vid MKB-förfarandet fungerar arbetsoch näringsministeriet (ANM). Posivas MKB-program för en utbyggnad av slutförvaringsanläggningen för sammanlagt uranton använt kärnbränsle färdigställdes i maj MKB-programmet har presenterats vid olika tillfällen, och det var framlagt till påseende sommaren Kontaktmyndigheten gav sitt utlåtande om MKB-programmet den 22 augusti De utlåtanden och åsikter som man har fått om programmet behandlas i kapitel 3.1. Resultaten från arbetet med miljökonsekvensbedömningen har sammanställts i miljökonsekvensbedömningsbeskrivningen eller MKB-beskrivningen. MKB-beskrivningen överlämnades till kontaktmyndigheten på hösten 2008 och finns framlagd till påseen- 4

5 1 Projektet och dess syfte de under två månaders tid, så att allmänheten kan ge sina åsikter och utlåtanden om den. Efter att tiden för framläggandet har gått ut sammanställer kontaktmyndigheten åsikterna och utlåtandena samt ger sitt eget utlåtande om bedömningsbeskrivningen. Bedömningsförfarandet avslutas när kontaktmyndigheten har gett sitt utlåtande. Internationellt samråd På projektet tillämpas FN:s ekonomiska kommissions för Europa konvention om gränsöverskridande miljökonsekvensbedömning (det s.k. Esboavtalet (67/1997). Kärntekniska anläggningar ingår i projektförteckningen i avtalet. Som kontaktmyndighet i Finland fungerar miljöministeriet, som har meddelat miljömyndigheterna i Sverige, Norge, Estland, Lettland, Litauen, Tyskland, Danmark, Polen och Ryssland om att ett MKB-förfarande som rör en utbyggnad av Posivas slutförvaringsanläggning har inletts och gjort förfrågan om dessa länders villighet att delta i MKB-förfarandet. De utlåtanden och åsikter om MKB-programmet som har inkommit i samband med det internationella samrådet tas upp i kapitel 3.2. De aspekter som läggs fram i utlåtandena har tagits i beaktande och inkluderats i bedömningsbeskrivningen, och synpunkterna i anslutning till de mest betydande effekterna har också tagits med i denna sammanfattning. Finland Norge Sverige Estland Ryssland Danmark Litauen Lettland Tyskland Polen Bild 1-1 Euraåminnes och Olkiluotos läge. Euraåminne ligger vid riksväg 8. (Grundkarta Affecto Finland Oy, Karttakeskus, Tillstånd L7694/08.) Bild 1-2 Olkiluotos läge i Finland. 5

6 1 Projektet och dess syfte 1.3 Tillstånd som kärnenergilagen kräver och som utgör förutsättningar för projektet Enligt kärnenergilagen förutsätter byggandet av en ur allmän synpunkt betydande kärnteknisk anläggning ett av statsrådet taget och av riksdagen stadfäst principbeslut om att byggandet av kärnanläggningen är förenligt med samhällets helhetsintresse. En utbyggnad av slutförvaringsutrymmet är ett sådant betydande projekt, som kräver såväl ett MKB-förfarande som ett principbeslut av statsrådet. MKB-beskrivningen bifogas ansökan om principbeslut. Byggnadstillstånd och drifttillstånd beviljas av statsrådet, förutsatt att de i kärnenergilagen (990/1987) reglerade villkoren för beviljande av ifrågavarande tillstånd är uppfyllda. 1.4 Placering och markanvändningsbehov Posivas slutförvaringsanläggning skall enligt planerna byggas på ön Olkiluoto i Euraåminne kommun på Finlands västkust. Avståndet från närmaste stad, Raumo, till Olkiluoto är cirka 13 kilometer fågelvägen (bild 1-1). Sverige är det av Finlands grannländer som ligger närmast området för slutförvaringsanläggningen. De närmaste svenska kustområdena ligger ungefär 200 kilometer väster om området för Posivas slutförvaringsanläggning (bild 1-2). Området för slutförvaringsanläggningen för använt kärnbränsle är beläget i den centrala delen av ön Olkiluoto (bild 1-3). Byggnadsarealen ovan jord, dvs. arealen av byggnaderna, vägarna, lagren och fälten inom området för slutförvaringsanläggningen, omfattar totalt cirka 20 hektar. Den areal en underjordisk anläggning behöver för slutförvaringen av en bränslemängd som uppgår till uranton utgör cirka 190 hektar. Utbyggnaden av slutförvaringsutrymmena från uranton till uranton leder till att den underjordiska areal som krävs för slutförvaringen ökar med cirka 50 hektar. Bild 1-3 Slutvaringsanläggningens läge i Olkiluoto. 6

7 2 Projektbeskrivning 2 Projektbeskrivning 2.1 Projektalternativ Vid bedömning av miljöeffekterna granskas som huvudalternativ utvidgningen av slutförvaringsanläggningen så, att den sammanlagda mängden deponerat använt kärnbränsle är uranton. Utbyggnaden gäller huvudsakligen de underjordiska slutförvaringsutrymmena. Utbyggnaden av slutförvaringsområdena kan förutsätta att nya vertikala schakt för ventilation och utrymningsvägar byggs utanför det nuvarande anläggningsområdet. Som nollalternativ granskas en situation där Posivas slutförvaringsanläggning inte byggs ut, och högst uranton kan placeras i slutförvaringsanläggningen. I en situation enligt nollalternativet kan använt kärnbränsle från sex kärnkraftverksenheter placeras i Olkiluotos slutförvaringsanläggning. I detta fall skulle det använda bränslet från en sjunde kärnkraftverksenhet lagras i vattenbassänger i mellanlagret för använt kärnbränsle tills man beslutar om den permanenta hanteringen eller deponeringen av kärnbränslet. 2.2 Teknisk beskrivning av slutförvaringsanläggningen Posivas slutförvaringslösning grundar sig på KBS-3- lösningen, som har utvecklats av Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB), som ansvarar för hanteringen av kärnavfall i Sverige. Avsikten med slutförvaringen av det använda kärnbränslet är att de använda kärnbränsleknippena skall ππ packas (kapslas in) i den form som en perma- nent förvaring i berggrunden kräver, ππ förvaras på ett permanent sätt i berggrunden. Konceptet med långtidssäkerhet i fråga om slutförvaringslösningen grundar sig på flerbarriärprincipen, dvs. på flera frigörelsebarriärer som säkrar varandra på så 7

8 2 Projektbeskrivning sätt att bristande funktionsförmåga i en frigörelsebarriär inte riskerar långtidssäkerheten. Frigörelsebarriärerna omfattar kapseln, bentonitbufferten, fyllningen i slutförvaringstunneln och det obrutna berget runt slutförvaringsutrymmena. Frigörelsen av radionukliderna bromsas också upp betydligt av det använda kärnbränslets struktur; förhållandena som råder djupt inne i berggrunden gör att uranet löses upp mycket långsamt i vatten. Flerbarriärprincipen i slutförvaringen presenteras i bild 2-1. Den egentliga slutförvaringsanläggningen består av två delar: ππ en inkapslingsanläggning ovan mark där det an- vända kärnbränslet tas emot, torkas och placeras i slutförvaringskapslar ππ ett slutförvaringsutrymme djupt i berggrunden, där de viktigaste delarna är tunnlarna och slutförvaringshålen, i vilka det inkapslade använda kärnbränslet placeras på ett permanent sätt. 2.3 Slutförvaringsanläggningens säkerhet Utöver principbesluten styrs Finlands omhändertagande av kärnavfall av kärnenergilagen och kärnenergiförordningen som trädde i kraft år I dessa fastställs bland annat kärnenergiproducentens skyldigheter, tillståndshandläggningen och tillsynsrättigheterna. År 1994 ändrades kärnenergilagen på så sätt att allt kärnavfall, som uppstår i samband med användningen av kärnenergi i Finland, måste slutförvaras i Finland. Dessutom förbjuder kärnenergilagen införsel av kärnavfall till Finland. 1. SLUTFÖRVARINGSTUNNEL 2. KOMPRIMERAD BENTONIT 3. SLUTFÖRVARINGSKAPSEL 4. TUNNELFYLLNING Bild 2-1 Principen om flera barriärer vid slutförvaringen. De olika frigörelsebarriärerna säkrar varandra. 8

9 2 Projektbeskrivning I Finland övervakar Strålsäkerhetscentralen (STUK) säkerheten vid hantering, lagring och slutförvaring av kärnavfall. För att säkerställa att planeringen av slutförvaringen av det använda kärnbränslet sker på ett behörigt sätt har myndigheterna ålagt kärnavfallets producenter rapporteringsskyldigheter. STUK granskar med hjälp av andra expertorganisationer de utredningar och tekniska planer som siktar mot en säker slutförvaring av avfallet och ger feedback till genomföraren av projektet. Statsrådet ger ut allmänna säkerhetsföreskrifter gällande kärnavfallshanteringen. Säkerhetsföreskrifter gällande hantering och lagring av kärnavfall ingår i statsrådets beslut (SRb 395/1991) gällande säkerhet för kärnkraftverk. Det finns två statsrådsbeslut om slutförvaringssäkerheten, varav det ena gäller använt kärnbränsle (SRb 478/1999) och det andra låg- och medelaktivt avfall från kärnkraftverk (SRb 398/1991). Detaljerade föreskrifter om kärnavfallshanteringen har getts i STUK:s direktiv. Enligt säkerhetsprinciperna för kärnavfallshanteringen får slutförvaringen inte orsaka hälsovådliga olägenheter genom strålning och inte heller andra skador på miljö eller egendom. Principen har även giltighet i framtiden. Slutförvaringen får inte heller i framtiden orsaka sådana hälso- eller miljöolägenheter som skulle överskrida den i dagens läge godkända maximinivån. 9

10 3 Utlåtanden om bedömningsprogrammet 3 Utlåtanden om bedömningsprogrammet 3.1 Nationellt samråd Kontaktmyndigheten bad 39 myndigheter, kommuner och organisationer om utlåtanden om bedömningsprogrammet. Av dessa avgav 25 stycken sina utlåtanden. Dessutom lade 21 samfund eller privatpersoner fram sina åsikter. I utlåtandena som gavs ansågs programmet till största delen vara ändamålsenligt och täckande. I utlåtandena och åsikterna tog man bland annat ställning till följande: ππ definition av nollalternativet ππ alternativens jämförbarhet (6 500 tu, tu och tu) ππ Olkiluotos lämplighet som slutförvaringsplats ππ behovet av en mera detaljerad beskrivning av slutförvaringsanläggningen och -tekniken ππ säkerheten och miljökonsekvenserna i anslutning till transporterna av det använda kärnbränslet ππ långtidssäkerheten ππ störnings- och olyckssituationerna ππ samverkan med övrig verksamhet som planeras i Olkiluoto ππ alternativa sätt att hantera det använda kärnbränslet ππ möjligheterna att delta under tiden för MKB- ππ förfarandet observationsområdenas omfattning i fråga om de operativa och teknisk-ekonomiska effekterna samt effekterna som riktar sig mot människorna tidsplanen för genomförandet av MKB-förfa- randet. ππ ANM gav ett eget utlåtande utgående från de ombedda och framlagda utlåtandena och åsikterna. I sitt utlåtande krävde ANM bland annat följande: ππ MKB-beskrivningen skall innehålla en beskriv- ning av slutförvaringsutrymmena och miljökonsekvenserna när mängden bränsle som skall slutförvaras uppgår till uranton, uranton och uranton ππ man skall ta helhetseffekterna och de kumulativa effekterna, som de övriga projekten i Olkiluoto ger upphov till i beaktande vid bedömningen av konsekvenserna ππ det skall framgå av MKB-beskrivningen på vilket sätt deponeringsplatsens lämplighet för syftet bedöms ππ man skall fästa uppmärksamhet vid de gräns- överskridande konsekvenserna i bedömningen ππ deltagandearrangemangen bör motiveras. 10

11 3 Utlåtanden om bedömningsprogrammet 3.2 Internationellt samråd Sverige, Norge, Tyskland och Estland gav utlåtanden om MKB-programmet och meddelade att de deltar i MKBförfarandet. Danmark, Litauen och Polen meddelade till miljöministeriet att de inte deltar i MKB-förfarandet. Miljöministeriet fick inga svar från Lettland och Ryssland. I de internationella utlåtandena lyfte man fram effekterna av störnings- och olyckssituationer samt frågor i anslutning till långtidssäkerheten. För dessa frågors del fäste man i utlåtandena framför allt uppmärksamhet vid de gränsöverskridande effekterna. De centrala temaområdena för frågorna och kommentarerna i de internationella utlåtandena har behandlats i tabell 3-1. De punkter som har lagts fram i utlåtandena har tagits i beaktande och inkluderats i bedömningsbeskrivningen samt för de mera betydande effekternas del även i denna sammanfattning. Tabell 3-1 Centrala frågor i de utlåtanden som har avgetts i samband med det internationella samrådet samt beaktandet av dessa i arbetet med miljökonsekvensbedömningen. Utlåtanden som har avgivits i samband med det internationella samrådet Hur utlåtandet har beaktats vid bedömningen (hänvisningar till punkterna i MKB-beskrivningen) Sverige I MKB-förfarandet bör den anläggning, som har godkänts i principbeslutet, behandlas som projekt. En alternativ placeringsort bör presenteras i fall Olkiluoto inte är lämpligt. Vid miljökonsekvensbedömningen bör man presentera de metoder med hjälp av vilka man kan begränsa spridningen av radioaktiva ämnen till Östersjön. I MKB-beskrivningen bör den nu rådande uppfattningen om långtidssäkerheten presenteras. Bedömningen bör täcka hela anläggningen, inklusive transporterna och olycksriskerna i anslutning till dessa samt de åtgärder som vidtas för att förhindra olyckor. I bedömningen bör man beakta vilka preventiva och gränsöverskridande samarbetsåtgärder som vidtas i kärnkraftsfrågor och vilka informationssystem man kommer att installera med tanke på varningsåtgärderna i händelse av en strålningsläcka. Estland I MKB-beskrivningen bör man lägga fram en detaljerad bedömning av konsekvenserna av oväntade situationer och olyckor samt av möjligheterna att förhindra sådana. I MKB-beskrivningen beskrivs utrymmena där tu, tu eller tu använt bränsle placeras. Miljökonsekvenserna av anläggningen i ovan nämnda situationer skildras också. Bedömningen gäller enbart slutförvaringsorten Olkiluoto. Olkiluoto valdes till slutförvaringsort bland flera alternativ på basis av ett omfattande forskningsarbete i flera steg år År 2000 fattade statsrådet ett principbeslut, enligt vilket byggandet av en slutförvaringsanläggning i Olkiluoto i Euraåminne är förenligt med samhällets helhetsintresse. Slutförvaringslösningens koncept för långtidssäkerheten baserar sig på flerbarriärprincipen, vars uppgift är att förhindra att radioaktiva ämnen kommer ut i den levande naturen. Frigörelsebarriärerna omfattar kapseln, bentonitbufferten, fyllningen i slutförvaringstunneln och det obrutna berget runt slutförvaringsutrymmena. Flerbarriärprincipen beskrivs närmare i kapitel 3.3 och 11 i MKB-beskrivningen. Bentonitomgärdade, mekaniskt hållbara och korrosionsbeständiga kapslar som har deponerats i stadig berggrund kommer med största sannolikhet att motstå läckage av radionuklider under minst flera miljoner år. Man kan ändå inte helt utesluta möjligheten av att enskilda kapslar kan gå sönder. I dessa fall skulle de radioaktiva ämnena långsamt kunna frigöras ut i omgivningen. Man antar dock att endast ett fåtal kapslar skadas i en jordbävning, även om den är kraftig. Dylika fall har analyserats, och den frigjorda radioaktiviteten vid dessa har endast en mycket liten effekt på människor och övrig levande miljö. Den nu rådande uppfattningen om långtidssäkerheten har presenterats mer detaljerat i kapitel 11 i MKB-beskrivningen. Bedömningen av miljöeffekterna omfattar miljöeffekter som förorsakas av slutförvaringsanläggningens (MKB-beskrivningen, kapitel 3) normala användning (kapitel 9), driftsstörningar (kapitel 10.4) och olyckor (kapitel 10.6). Åtgärder för förhindrande av olyckor i slutförvaringsanläggningen behandlas i kapitel Bedömningen täcker också miljöeffekterna av transporter (kapitel 3.6.3) med tillhörande störningssituationer och olyckor (kapitel 9.1.2). Åtgärder för hindrande av transportolyckor behandlas i kapitel Strålningseffekterna som förorsakas av olyckor i slutförvaringsanläggningen och transportolyckor ligger under de gränser som uppställts av myndigheterna. Samarbete idkas med de internationella organisationerna inom kärnbranschen (IAEA och OECD/NEA). Vid en eventuell olycka meddelar STUK grannländerna i enlighet med internationella avtal. Ett allmänt avtal har ingåtts angående snabb information vid en kärnkraftsolycka (1017/86, SopS 98/86). De doser som de antagna störnings- och olyckssituationerna orsakar är t.o.m. i den omedelbara närheten av händelseplatsen (på ett avstånd under fem kilometer) mindre än det kravenliga gränsvärdet. Konsekvenserna av störnings- och olyckssituationer har presenterats i kapitel 10 i MKB-beskrivningen. På vilket sätt störningar och olyckor förhindras och hur följderna kontrolleras har presenterats i MKB-beskrivningen, kapitel

12 3 Utlåtanden om bedömningsprogrammet I MKB-beskrivningen bör man beskriva de metoder som används för att övervaka slutförvaringen. De kumulativa effekterna bör bedömas. Norge Bedömningen bör täcka hela den använda bränslemängden. Olycks- och undantagssituationernas effekter på Norge bör bedömas. Tyskland Det bör utredas hur lång tidsperiod långtidssäkerheten omfattar. Har man med tanke på bedömningen gjort upp scenarier där man grans kar radioaktiva utsläpp från slutförvaringsutrymmet som en följd av att en kopparkapsel går sönder på grund av geologiska rörelser, exempelvis genom inverkan av en istid? Man bör utreda de långtida effekterna av en olyckssituation på luften och vattendragen, exempelvis i händelse av att ett flygplan kolliderar med inkapslingsanläggningen eller en kopparkapsel går sönder som en följd av geologiska rörelser på det sätt som har beskrivits ovan. I kärnenergilagen stadgas de allmänna grunderna för användningen av kärnenergi och dess driftövervakning. Slutförvaring av använt kärnbränsle, inklusive transport av använt kärnbränsle, kräver tillstånd enligt kärnenergilagen. Principbeslut, byggnadstillstånd och drifttillstånd för en kärnteknisk anläggning ansöks hos statsrådet. Övriga tillstånd ansöks hos Strålsäkerhetscentralen (STUK). Posivas skyldighet är att ombesörja säkerheten vid slutförvaringsanläggningens drift. Övervakningen av kärnenergins driftssäkerhet sköts av STUK. STUK:s uppgift är dessutom att sköta övervakningen av säkerhets- och beredskapsarrangemangen samt övervakningen av kärnmaterialet. Med hjälp av kontrollprogrammet under byggnadstiden konstaterar STUK att byggandet av kärnkraftsanläggningen sker enligt byggnadstillstånd, godkända planer och myndigheternas beslut. Med hjälp av sitt kontrollprogram för driften konstaterar STUK huruvida anläggningen används och underhålls i enlighet med myndigheternas bestämmelser, planeringsgrunder och i enlighet med anvisningarna för tillståndsinnehavarens kvalitetsstyrningssystem. STUK övervakar också stängningen av slutförvaringsutrymmena. Enligt kärnenergilagen skall slutförvaringen i sin helhet genomföras så att någon övervakning efteråt inte behövs för att säkerställa säkerheten. Bedömningen täcker slutförvaringen av uranton och de effekter som denna ger upphov till. En ökad bränslemängd förlänger slutförvaringsanläggningens drifttid och senarelägger nedläggningsfasen. Typen av verksamhet ändras inte. Förutom längden på slutförvaringsanläggningens drift- och nedläggningsfaser inträffar också förändringar i omfattningen av det underjordiska slutförvaringsområdet samt i längden på och mängden av de tunnlar som skall byggas. Området för grundvatteneffekter blir eventuellt större och mängden sprängsten som uppstår ökar. Bedömningen täcker slutförvaringen av uranton och de effekter som denna ger upphov till. Effekterna av störnings- och olyckssituationer under drifttiden har presenterats i kapitel 10 i MKB-beskrivningen. De doser som de antagna störnings- och olyckssituationerna ger upphov till är mindre än det kravenliga gränsvärdet också alldeles i närheten av händelseplatsen (mindre än fem kilometers avstånd). Långtidssäkerheten har bedömts i kapitel 11 i MKB-beskrivningen. Doshastigheterna i närheten av slutförvaringsplatsen är även som mest mycket små. I praktiken skulle inga strålningsdoser uppstå i Norge, eftersom avståndet från Olkiluoto till Norge är ungefär 500 kilometer. Granskningsperioden för långtidssäkerheten sträcker sig hundratusentals, till och med miljoner år framåt. I bedömningen har man utnyttjat säkerhetsbedömningarna för slutförvaringskonsepten KBS-3V och KBS-3H (den svenska preliminära säkerhetsbedömningen för den vertikala deponerinslösningen SR-Can ( SKB TR-06-09) samt den preliminära säkerhetsbedömningen för den horisontala deponeringslösningen ( Posiva , )). Dessa bedömningar innefattar scenarier där en kopparkapsel går sönder som en följd av geologiska rörelser. Långtida effekter på luften och vattendragen behandlas i kapitel 11 i MKB-beskrivningen. Inkapslingsanläggningen är byggnadstekniskt dimensionerad för yttre händelser (inkl. kollision med ett litet flygplan). Vid bedömningen av yttre hot bör man beakta att inkapslingsanläggningen behandlar endast små bränslemängder i taget. Bränsle behandlas under processens gång till största delen i anläggningsutrymmen under marknivån, varvid anläggningens konstruktion skyddar bäst mot yttre hot. Bränsle, som väntar på inkapsling, lagras i inkapslingsanläggningen i en transportbehållare för bränsle som är planerad för olyckor under transport. Inkapslingsanläggningen är också till sin storlek en relativt liten byggnad, vilket minskar sannolikheten för kollision med ett flygplan. Risken för att en stor jordbävning skadar slutförvaringsutrymmet och följderna av en sådan händelse har beskrivits i kapitel Endast några kapslar kan skadas av sådana rörelser som sker i berget, också om dessa är kraftiga. De utsläpp av radioaktiva isotoper, som dessa ger upphov till, har endast en mycket liten inverkan på människorna och den övriga levande miljön. 12

13 4 Effekterna av projektet 4 Effekterna av projektet ππ Vid bedömningen av miljöeffekterna vid utvidgningen av Posivas slutförvaringsanläggning görs jämförelsen med en situation där slutförvaringsanläggningen har byggts ut för hela kärnbränslemängden uranton. Vid det tidigare MKB-förfarandet utvärderades den dåvarande miljösituationen och de miljöeffekter som förorsakas vid slutförvaringen av högst uranton. Vid bedömningen av miljökonsekvenserna av en utbyggnad av slutförvaringsanläggningen har man beaktat den MKB-beskrivning som utarbetades år 1999, den uppdaterade utredning av miljökonsekvenserna av slutförvaringsanläggningen som utarbetades våren 2008 samt de forsknings- och monitoreringsresultat som man har fått efter att dessa färdigställdes. Den slutförvaring som kräver en utbyggnad inleds tidigast kring på 2070-talet. Skildrandet av miljösituationen år 2070 medför i praktiken osäkerheter. I det här sammanhanget beskrivs också nuläget i Olkiluoto och de förändringar i detta som slutförvaringsverksamheten eventuellt ger upphov till. I MKB-beskrivningen har man beskrivit och bedömt bland annat följande effekter under bygg- och drifttiden: ππ effekter av transporter och trafik ππ effekter på markanvändning, kulturarv, landskap, byggnader och konstruktioner ππ effekter på jordmån, berggrund och grund- vatten ππ effekter på luft och luftkvalitet ππ effekter på vattendrag ππ effekter av avfall och sidoprodukter ππ buller- och vibrationseffekter ππ effekter på växtlighet och djurliv samt skyddsobjekt ππ konsekvenser för utnyttjandet av naturresurser ππ konsekvenser för människor, inklusive konse- kvenser för hälsan, och inställningen till slutförvaringen av det använda kärnbränslet effekter på samhällsstruktur, regionekonomi och Euraåminne kommuns image. Dessutom har man tagit upp: ππ konsekvenserna av störnings- och olycks- situationer ππ långtidssäkerheten ππ konsekvenserna om projektet inte genomförs ππ jämförelse av alternativ (6 500 tu, tu och tu). I detta dokument har man gjort en sammanfattning av de effekter som upplevs vara de mest betydande. 4.1 Effekter av transporter och övrig trafik Trafiken till Posivas slutförvaringsanläggning utgör en liten del av trafiken på ön Olkiluoto (cirka 5 % av den totala trafikvolymen) och har följaktligen inte stor inverkan på trafikvolymerna och de konsekvenser som dessa ger upphov till. En utbyggnad av slutförvaringsutrymmena inverkar inte på trafikmängderna på dygnsnivå. Till slutförvaringsanläggningen förs använt kärnbränsle från kärnkraftverket i Olkiluoto och dessutom också från kärnkraftverket i Lovisa. Transporterna av bränsle från Lovisa till Olkiluoto skall enligt planerna genomföras som landsvägstransporter, men som alternativa transportsätt har man även undersökt järnvägs- och fartygstransporter samt kombinationer av dessa. Bild 4-1 visar landsvägs-, järnvägs- och fartygsalternativens ruttalternativ som granskats för transport av använt kärnavfall. En transportriskutvärdering har gjorts för olika transportalternativ där man har utrett de hälsorisker som förorsakas av transporter från kärnkraftverket i Lovisa till slutförvaringsanläggningen i Olkiluoto. Antalet bränsletransporter är beroende av bränsles typ och mängd, utbränningsgrad, avkylningstid och på 13

14 4 Effekterna av projektet Sjötransportrutt Järnvägsrutt Landsvägsrutt Alternativ landsvägsrutt 100 km Bild 4-1 Alternativa rutter för landsvägs-, järnvägs- och havstransport av det använda kärnbränslet från Lovisa till Olkiluoto. transportbehållarens storlek. Som mest kan antalet transporter uppgå till tio per år. För transporternas del innebär en utbyggnad av slutförvaringsanläggningen att verksamheten fortgår på samma sätt som tidigare, men att transporterna fördelar sig på en längre tid än tidigare. I alla olika transportalternativ är de miljökonsekvenser som avgasutsläppen ger upphov till obetydliga på grund av de fåtaliga transporterna. Risken för allvarliga fall av cancer till följd av den strålning som de normala transporterna ger upphov till är mindre än 0,00007 fall/år på de granskade rutterna, och när det gäller olyckor är risken till och med mindre än så. Detta innebär att transporterna inte förväntas ge upphov till ett enda cancerdödsfall. Den hälsorisk som anknyter till transporterna av använt bränsle till följd av strålning är mindre än den risk som normala trafikolyckor ger upphov till. 4.2 Effekter på markanvändningen Normaldrift av slutförvaringsanläggningen, förväntade driftsstörningar eller olyckor medför inga begränsningar för markanvändningen utanför anläggningsområdet ovan mark. På den delgeneralplan som kommunfullmäktige i Euraåminne godkände den 19 maj 2008 har riktgivande gränser anvisats för området med slutförvaringsutrymmen under jord. Två besvär över beslutet om godkännande har lämnats in. Behandlingen av dessa pågår. I delgeneralplanen reserveras områden för verksamheten ovan jord i anknytning till slutförvaringen. I bestämmelserna för områden för energiförsörjning (ENområde) konstateras bland annat att man på området får bygga kärnavfallsanläggningar i anslutning till slutförvaring av låg- och medelaktivt samt högaktivt avfall i enlighet med de byggnadstillstånd som utfärdats med stöd av kärnenergilagen. Detta innefattar entrebyggnader och -konstruktioner som leder till slutförvaringsutrymmena under jord samt inkapslingsanläggningar samt hithörande hjälputrymmen. På delgeneralplanen har en skyddszon märkts ut för slutförvaringens verksamhet under jord. Inom denna zon kommer anmälningsskyldighet att gälla i fråga om markanvändningen. Vid sprängning och borrning i berggrunden bör man ta i beaktande att området utgör en skyddszon för slutförvaringsanläggningen. Innan man spränger eller borrar i berggrunden bör utövaren av slutförvaringsverksamheten höras. I samband med att nedläggningstillståndet utfärdas för slutförvaringsanläggningen kan man ställa upp begränsningar för markanvändningen. Dessa kan gälla bland annat schaktning och borrning i området. 14

15 4 Effekterna av projektet 4.3 Effekter på jordmånen, berggrunden samt grundvattnen Bild 4-2 visar slutförvaringsutrymmena för deponering av uranton, uranton och uranton i Olkiluoto enligt nuvarande uppfattning. Den areal en underjordisk anläggning behöver för slutförvaring av en bränslemängd på uranton utgör cirka 150 hektar. Om den bränslemängd som slutförvaras uppgår till uranton blir arealen cirka 190 hektar. En utbyggnad av slutförvaringsutrymmena från uranton till uranton utökar den yta som behövs för slutförvaringen med omkring 50 hektar. Utbyggnaden av de underjordiska slutförvaringsutrymmena syns ovan mark i form av nya, cirka 20 m 2 stora schaktbyggnader. De övriga byggnaderna ovan mark är byggda redan innan utbyggnadsfasens slutförvaring inleds. Den ökade mängden bränsle från uranton till uranton som skall slutförvaras, utökar mängden sprängsten med cirka m 3, dvs. den totala produktionen av sprängsten ökar från cirka m 3 till cirka m 3. Sprängstensmängden uppgår till cirka m 3, om bränslemängden är uranton. Det produceras i genomsnitt omkring m 3 sprängsten per år. En del av sprängstenen används som fyllnadsmaterial i slutförvaringsutrymmena och den resterande delen kan användas för andra ändamål, t.ex. säljas antingen som sådan eller krossad som fyllnads- eller byggnadsmaterial. Restvärmen i det använda kärnbränslet leder till att berget utvidgas och marknivån höjs mitt ovan slutförvaringsutrymmet, som mest cirka sju centimeter drygt tusen år efter slutförvaringen. När tunnlarna byggs rinner grundvatten in i de öppna bergsutrymmena. Detta vatten pumpas upp till Bild 4-2 Illustration av positioneringsprincipen för slutförvaringsutrymmena i berggrunden i Olkiluoto. Slutförvaringsutrymmena för de nuvarande anläggningarna och anläggningar som håller på att byggas (6 500 tu) har markerats med grönt, utbyggnaden av den underjordiska anläggningsdelen för en bränslemängd som motsvarar tu med blått, och utbyggnaden för en använd bränslemängd som motsvarar tu med violett. På bilden presenteras de krosszoner inklusive skyddszoner som enligt nuvarande forskningsdata avgör vilken placeringen blir samt de skyddszoner som är bestämmande för prioriteringen av utrymmenas placering. 15

16 4 Effekterna av projektet markytan. Detta sänker grundvattennivån kring tunnelsystemet. Genom att täta berget runt tunlarna strävar man till att minska mängden läckagevattnen i tunnlarna och omfattningen av konsekvenserna. Den mängd grundvatten som strömmar in i utbyggnaden av slutförvaringsutrymmena och utbyggnadens inverkan på grundvattennivån har uppskattats genom användning av en numerisk strömningsmodell. Strömningsmodellen har uppdaterats så att den motsvarar det observationsmaterial som har samlats in fram till slutet av år Enligt den numeriska modellen ökar schaktningen av utbyggnadsdelen den mängd vatten som strömmar in i tunnelnätet med cirka 20 %, när både ONKALO och hela slutförvaringsutrymmet antas vara öppna samtidigt. I verkligheten byggs tunnelnätet steg för steg och endast en del av tunnelnätet är öppen i taget, vilket minskar de verkliga effekterna jämfört med de förutsedda effekterna. Den ökade mängden läckagevatten orsakar i genomsnitt en 2 4 meters sänkning av grundvattennivån i observationsområdet, beroende på hur väl tätningen har lyckats. Ställvis blir sänkningen större på platser där bergsutrymmen, som leder vatten bättre än genomsnittet, befinner sig nära ytan. Bergsgrundvattnens gassammansättning och kemiska sammansättning motsvarar fortsättningsvis i hög grad det så kallade grundtillståndet på ön Olkiluoto före påbörjande av byggandet av ONKALO; inga stora förändringar har ägt rum. Den hydrogeokemiska monitoreringsperioden är fortfarande tidsmässigt kort, och de hydrogeokemiska förändringar som byggandet av ONKALO ger upphov till kanske blir synliga först efter flera år. Förändringarna i de vattenprover som har tagits i ONKALO har även varit obetydliga. 4.4 Buller- och vibrationseffekter Markbyggnadsarbetena, sprängningen, hanteringen och krossningen av sprängsten samt användningen av fordon och arbetsmaskiner åstadkommer buller och vibrationer. Verksamhet av detta slag genomförs så att den inte medför väsentliga konsekvenser för omgivningen. Slutförvaringsutrymmet för använt kärnbränsle byggs ut i takt med slutdeponeringen av använt kärnbränsle. Det ljud som sprängningen av slutförvaringsutrymmena ger upphov till hörs inte utanför anläggningsområdet. Då byggnadsarbetet pågår ger krossningen av sprängsten dagtid upphov till buller. Inga väsentliga effekter uppstår, eftersom denna typ av verksamhet är kortvarig och verkningsområdet litet. Krossningen av sprängsten avslutas när allt använt kärnbränsle som skall placeras i berggrunden i Olkiluoto har placerats i slutförvaringsutrymmet. Mängden av det bränsle som skall slutförvaras har i praktiken ingen inverkan på bullerzonerna. När den mängd bränsle som skall slutförvaras ökar, leder det endast till att verksamheten förlängs. Nya schakt behövs eventuellt, och sprängningen och borrningen av dessa kan ge upphov till buller. Effekterna blir ändå små tack vare stigortsborrningstekniken och verksamhetens korta varaktighet. 4.5 Effekterna på växtligheten och djurlivet samt skyddsobjekten Slutförvaringsanläggningens effekter på flora och fauna gäller huvudsakligen de landområden som behövs för byggnaderna och konstruktionerna samt för byggarbetena. Under användningen av slutförvaringsutrymmena och efter stängningen av dessa förekommer inga nämnvärda effekter. Största delen av växterna tar upp sitt vatten från markvattnet ovanför bergsytan. På så sätt påverkas inte växterna av att vattenståndet i berggrunden sjunker 16

17 4 Effekterna av projektet till följd av tillkomsten av de underjordiska utrymmena. Man förväntar sig inte att vattennivån kommer att sjunka väsentligt. Som ett resultat av Naturabedömningen på Liiklankari skyddsområde konstaterade man att de projekt som har möjliggjorts i Olkiluoto genom generalplanen (inkl. slutförvaringsanläggningen) inte har någon betydande effekt på de värden, som är orsak till att Liiklankariområdet togs med i skyddsprogrammet Natura Effekter på människornas hälsa Hälsoeffekter under den normala driften De utsläpp av radioaktiva ämnen som sker från slutförvaringsanläggningen vid inkapslingen av det använda kärnbränslet är utan betydelse. De mängder radioaktiva ämnen som samtidigt behandlas på inkapslingsanläggningen är små jämfört med motsvarande mängder i kärnkraftverken. Den dos, som normala utsläpp under ett år förorsakar en person, som hör till befolkningen, under 50 år, är med stor sannolikhet mindre än 0,01 msv i omedelbar närhet av anläggningsområdet. Dosen är minst en storleksklass lägre på fem kilometers avstånd än i den omedelbara närheten av anläggningen. Dosen är ännu mindre längre bort. De doser som orsakas av normala utsläpp är sålunda obetydligt små i jämförelse med exempelvis strålningen i naturen (ca 3 msv/år). När mängden bränsle som skall slutförvaras ökar, förlängs drifttiden för slutförvaringsanläggningen. En ökning av den bränslemängd som skall slutförvaras eller en längre drifttid har ingen väsentlig inverkan på de strålningsdoser som en person i befolkningen utsätts för som en följd av den normala driften av anläggningen. Däremot växer den totaldos som befolkningen utsätts för på grund av driften av slutförvaringsanläggningen ungefär i samma proportion som bränslemängden ökar. En större bränslemängd ökar alltså inte de hälsorisker som normaldriften ger upphov till på individnivå. När man granskar hälsoriskerna för hela be- 17

18 4 Effekterna av projektet folkningens del är de i stort sett direkt proportionella till den ökade bränslemängden. Konsekvenser av störnings- och olyckssituationer Med förväntade driftstörningar avses sådana händelser som inverkar på säkerheten och som bedöms inträffa i genomsnitt mera sällan än en gång per år, men som med betydande sannolikhet inträffar åtminstone en gång under driften av anläggningen. Med en antagen olycka avses en sådan händelse som används som planeringsgrund för slutförvaringsanläggningens säkerhetsfunktioner och som med endast liten sannolikhet inträffar under driften av anläggningen. Störningsdoserna förorsakade av utsläpp vid störnings- och olyckstillbud har bedömts med hjälp av datamodeller. Den dos som en enskild störningssituation ger upphov till hos en person som hör till befolkningen är med stor sannolikhet mindre än 0,001 msv per 50 år. De doser som störningssituationerna orsakar blir således klart mindre än det kravenliga gränsvärdet på 0,1 msv som gäller för dessa. Slutförvaringsanläggningens konstruktioner byggs så att inte ens sådana eventuella olyckor som påverkar bränslet i de olika behandlingsskedena och som leder till betydande skador på bränslet, föranleder omedelbar hälsofara för personalen eller invånarna i omgivningen. Med stor sannolikhet är den dos som en antagen olyckssituation ger upphov till för en person i befolkningen mindre än 0,5 msv under det första året och mindre än 0,8 msv under en period på 50 år. De doser som de antagna olyckssituationerna orsakar är således mindre än det kravenliga gränsvärdet 1 msv per år. Den största dosen förorsakas precis bredvid anläggningsområdet, om man antar att området har fast bosättning, att jordbruk utövas och att huvudsakligen egna produkter används som näring. Största delen av dosen kumuleras via näringskedjorna av radionuklider, som har sjunkit till marken på samma sätt som i samband med störningssituationer. Dosen är åtminstone en storleksklass mindre på fem kilometers avstånd från anläggningen och ännu mindre än så på längre avstånd. De radioaktiva ämnen som frigörs i en olyckssituation och den strålning som dessa avger kunde kanske upptäckas genom mätningar i omgivningen. Verkningsområdets omfattning och form beror på utsläppsmängden och den rådande vädersituationen. Observationerna försvåras av de radioaktiva ämnena i naturen och av övriga konstgjorda radioaktiva ämnen som härstammar från andra källor. Den antagna olyckans verkningsområde skulle sträcka sig högst cirka fem kilometer i spridningsriktningen, om man håller årsdosen 0,1 msv som gräns (den naturliga strålningen ger i medeltal ca 3 msv/år). När mängden bränsle som skall slutförvaras växer, förlängs drifttiden för slutförvaringsanläggningen. En ökning av den bränslemängd som skall slutförvaras eller en längre drifttid har ingen väsentlig inverkan på de strålningsdoser som en person i befolkningen utsätts för som en följd av de förväntade driftstörningarna eller antagna olyckorna. Däremot ökar sannolikheten för att en driftstörning eller olycka inträffar under hela driftskedet i ungefär samma proportion som bränslemängden ökar. En större bränslemängd ökar alltså inte de hälsorisker som driftstörningarna och olyckorna ger upphov till på individnivå. När man granskar hälsoriskerna för hela befolkningens del växer de i stort sett i direkt proportion till den ökade bränslemängden. Inkapslingsanläggningen, som finns ovan jord, har till sin konstruktion dimensionerats också för antagna externa händelser. Kollision med ett litet flygplan, jordbävning och översvämning är exempel på sådana händelser. 18

19 4 Effekterna av projektet 4.7 Långtidssäkerhet Långtidssäkerheten för slutförvaringen av använt kärnbränsle påvisas med stöd av den s.k. säkerhetsbevisningen. Enligt planen utgörs säkerhetsbevisningen av en mängd separata rapporter, i vilka man presenterar utgångspunkterna för bedömningen av säkerheten, använda modeller och källdata, bedömningsmetoderna, resultaten av bedömningen och tillhörande ovissheter samt slutsatserna angående säkerhetsgranskningarna och deras tillförlitlighet. Jordbävningar i Finland under åren magnituder Bild 4-3 Jordbävningar i Finland under åren (Helsingfors universitet 2007). Med säkerhetsanalyserna som ingår i säkerhetsbevisningen utreds strålningsdoserna för både de utvecklingsförlopp som anses sannolika och för sådana osannolika händelser som försvagar långtidssäkerheten under tusentals år. För en ännu längre tidsperiod bedöms hur snabbt de radioaktiva ämnena i dessa händelser och utvecklingsförlopp kommer ut i levnadsmiljön. I säkerhetsanalyserna presenteras konservativa uppskattningar av strålningsdoserna och radionuklidernas frigörelsehastigheter. Syftet med analyserna är att utreda konsekvenserna för människor eller annan natur, om en eller flera utsläppsbarriärer sviker och radioaktiva ämnen frigörs från slutförvaringsutrymmena i levnadsmiljön. I säkerhetsanalyserna behandlas också ovissheterna i slutförvaringssystemets beteende samt i bedömningen av olika eventuella händelser och utvecklingsförlopp. I riskbedömningen beaktas sannolikheten av händelserna. De mekaniskt starka och korrosionsbeständiga kapslarna, som omges av bentonitlera och som har placerats i det stabila urberget, kommer högst sannolikt att hålla alla radioaktiva ämnen inom sig under minst en miljon år. Man kan ändå inte helt utesluta möjligheten av att enskilda kapslar kan gå sönder. I dessa fall skulle de radioaktiva ämnena långsamt kunna frigöras i omgivningen. Kapselläckage skulle kunna orsakas av att en ursprungligen felaktig kapsel hamnar i slutförvaret eller av att några kapslar, som har placerats på ofördelaktiga ställen, går sönder till följd av sådana kraftiga jordbävningar som kan inträffa under det skedet av en istid då isen drar sig tillbaka samt av korrosion till följd av erosion av bentonitleran, som omger kapseln, förorsakad av smältvatten från isen. Man förväntar sig ändå att endast några kapslar går sönder. De utsläpp av radioaktiva isotoper som dessa ger upphov till skulle ha endast en mycket liten inverkan på människorna och den övriga levande miljön. I säkerhetsbedömningarna har man också tagit hänsyn till de 19

20 4 Effekterna av projektet osäkerheter som påverkar frigörelsen och spridningen av de radioaktiva ämnena. Utredningen av de faktorer som påverkar säkerheten fortsätter för att minska osäkerheterna. Med experiment kommer man att påvisa att de tekniska lösningarna kan genomföras och är av tillräcklig kvalitet. Den kompletta säkerhetsmotivering, som stöder ansökan om byggnadstillstånd för slutförvaringsanläggningen och som skall inlämnas i slutet av år 2012, kommer att grunda sig på dessa försök. 4.8 Inställningen till slutförvaringen av använt kärnbränsle Finländarnas inställning till kärnavfall har undersökts som en del av den årliga uppföljningsundersökningen Finländarnas energiattityder. I tidigare undersökningar har man konstaterat en tydlig skepsis gällande kärnavfall. I den undersökning som genomfördes år 2007 ansåg en tredjedel av svararna (32 %) att slutförvaringen av kärnavfall i berggrunden i Finland är säker. Antalet skeptiska var större, närapå hälften (46 %) av befolkningen. Skepsisen förklaras bland annat av den uppfattning som två tredjedelar (68 %) hade, enligt vilken kärnavfallet utgör ett kontinuerligt hot mot de kommande generationernas liv. Endast var sjunde person (15 %) var av en annan åsikt. När det gäller attitydutvecklingen under hela undersökningsperioden, har denna inte antagit en neutralare riktning under 25 års undersökningar. I kraftverkskommunerna förhöll man sig, precis som tidigare, mer positivt till kärnavfallet än i resten av landet i genomsnitt. Förtroendet för slutförvaringens säkerhet fick bredare understöd i dessa kommuner. Skillnaden mellan kraftverkskommunerna och genomsnittet i hela landet har ändå blivit mindre under de senaste åren. Förtroendet för en säker slutförvaring av använt kärnbränsle granskades i en undersökning som genomfördes bland kommuninvånarna i Euraåminne vintern Enkätundersökningen sändes per post till 400 slumpmässigt utvalda kommuninvånare i Euraåminne. Med stöd av en intervjuundersökning utreddes dessutom åsikterna bland 18 invånare i Euraåminne. Enligt resultaten av blankettenkäten förhöll sig cirka 40 % av de kommuninvånare i Euraåminne, som hade svarat på enkäten, positivt till slutförvaringen av använt kärnbränsle och 12 % neutralt. Enligt enkäten skrämde ändå placeringen av slutförvaringsanläggningen i hemkommunen cirka 45 % av kommuninvånarna. På basis av intervjuerna var den största orsaken till oro i anknytning till slutförvaringen import av kärnbränsle från utlandet för slutförvaring i Finland och Euraåminne. Euraåminnebornas åsikter, inställningar och oro undersöktes också med hjälp av temaintervjuer i juni I undersökningen gjordes personliga intervjuer med 21 personer, som fördelade sig på två grupper: Den ena bestod av boende i Olkiluoto och dess omedelbara näromgivning, och den andra av en grupp som representerar den unga generationen i Euraåmin- 20

21 4 Effekterna av projektet ne, var-av hälften bestod av åriga gymnasieelever och hälften av småbarnsföräldrar under 30 år. Valet av unga människor som målgrupp grundar sig på de kommentarer som framfördes på mötena för invånarna våren Enligt dessa kommentarer borde också ortens unga tas i beaktande vid förfarandet för bedömning av miljökonsekvenserna. Som andra målgrupp valde man invånare i närområdet, vilka är de kommuninvånare som närmast berörs av projektet. De intervjuade ansåg inte att effekterna av en utbyggnad av slutförvaringsanläggningen var väsentliga i jämförelse med det faktum att slutförvaringsanläggningen ändå byggs i kommunen. Enligt den helhetsbild man fick, förhöll sig största delen av de intervjuade neutralt eller ganska positivt till slutförvaringsanläggningen. Bland de möjliga slutförvaringsalternativen ansågs bergsförvaringen bäst. Ändå såg man också säkerhetsrisker, huvudsakligen på längre sikt. Ingen av de intervjuade kände någon rädsla gällande slutförvaringen, fastän det fanns några bekymmer, som exempelvis de risker som hänför sig till kärnavfallstransporterna. Slutförvaringsanläggningens effekter på sysselsättningen och skatteintäkterna ansågs vara en positiv sak för kommunen. Inte en enda av de intervjuade upplevde att bekymren gällande slutförvaringen kastar en skugga över det egna livet eller förorsakar stress. Endast en av de intervjuade bedömde att slutförvaringen skulle kunna äventyra den personliga säkerheten. En utbyggnad av slutförvaringsanläggningen var, i jämförelse med att en något mindre anläggning i vilket fall som helst skulle byggas, enligt alla intervjuade en antingen neutral eller positiv sak med tanke på säkerheten. Utbyggnaden väckte bekymmer främst på grund av att de flesta bedömde att denna hänförde sig till planer om införsel av kärnavfall från utlandet. 4.9 Effekter på samhällsstrukturen, regionekonomin och Euraåminne kommuns image Enligt utredningen Käytetyn ydinpolttoaineen loppusijoituksen aluetaloudelliset, sosioekonomiset ja kunnallistaloudelliset vaikutukset (Regionekonomiska, socioekonomiska och kommunekonomiska konsekvenser av slutförvaringsanläggningen för använt kärnbränsle), som utarbetades år 2007, har beslutet om placeringen av slutförvaringsanläggningen, Posivas förflyttning till Euraåminne, grundrenoveringen av och omorganiseringen av verksamheten på Vuojoki herrgård samt inledandet av forskningsfasen vid slutförvaringsanläggningen och byggandet av ONKALO haft en positiv inverkan på den socioekonomiska, regionekonomiska och kommunekonomiska utveckling som inleddes i Euraåminne och hela regionen i början av 2000-talet. Projektets effekt på totalsysselsättningen anses uppgå som högst till cirka 550 årsverken per år. Under driftsfasen har den direkta årliga sysselsättningseffekten uppskattats till cirka 130 årsverken. För hela regio- 21

22 4 Effekterna av projektet nen är slutförvaringsanläggningens sysselsättande effekt betydande, som mest cirka 220 årsverken/år. De sysselsättningseffekter som berör Euraåminne kommun och regionen har en betydande positiv inverkan på sysselsättningen i kommunen och regionen. Byggandet av slutförvaringsanläggningen och verksamheten vid denna påverkar kommunekonomin i Euraåminne. Den fastighetsskatt som anläggningen betalar innebär att kommunens grund för skatteintäkter så småningom stärks, i och med att fastighetsskatten stiger åtminstone fram till år Tack vare detta kan kommunen få ett starkt årligt täckningsbidrag och ett exceptionellt spelrum i jämförelse med andra kommuner, vilket gör att kommunen blir mer lockande för potentiella inflyttare än de andra kommunerna inom regionen. Invånarna i regionens kommuner är nöjda med de positiva regionekonomiska effekterna av projektet. Det som man i synnerhet anser vara positivt är att byggandet av och verksamheten vid anläggningen pågår under en lång tid och att effekterna kan förutses relativt väl och fördelar sig på en lång period. De potentiella negativa externa effekterna som på förhand har kopplats till slutförvaringsanläggningen har inte förverkligats. Enligt den information som finns att tillgå har anläggningsprojektet inte varit till skada för invånarna eller företagen och Euraåminnes ryktbarhet och image har förstärkts Konsekvenserna av att projektet inte genomförs Projektets så kallade nollalternativ är att utbyggnadsprojektet inte genomförs. Detta innebär att tillståndet i miljön och effekten av den belastning miljön utsätts för motsvarar en situation där mängden uran som har slutplacerats i slutförvaringsanläggningen uppgår till uranton använt bränsle. I nollalternativet skulle verksamheten vid slutförvaringsanläggningen läggas ned tidigare än i huvudalternativet, dvs. efter det att uranton har slutplacerats. I det här fallet skulle det använda bränslet från den sjunde kärnkraftverksenheten lagras i vattenbassänger i mellanlagret för använt kärnbränsle vid kärnkraftverket, tills man har fattat ett beslut om hantering eller permanent placering av bränslet. En säker mellanlagring förutsätter att lagren och bränslet står under aktiv tillsyn. Om tillsynen av någon orsak upphörde, skulle lagren utgöra ett betydande miljöhot. En säker mellanlagring på lång sikt är således på ett avgörande sätt beroende av människans verksamhet, vilket innebär att den skulle förbinda kommande generationer till att kontinuerligt använda resurser för att ta hand om avfallslagren. Enligt dagens uppfattning innebär slutförvaringen av använt kärnbränsle mindre risker än en fortsatt mellanlagring. Att projektet inte genomförs innebär att de miljökonsekvenser som en utbyggnad av slutförvaringsanläggningen enligt denna beskrivning skulle ge upphov till inte uppkommer. Miljöns tillstånd och effekten av den belastning den utsätts för motsvarar en situation där uranton slutförvaras i slutförvaringsanläggningen Jämförelse av alternativen En ökad bränslemängd förlänger slutförvaringsanläggningens drifttid och fördröjer förslutningsskedet. Typen av verksamhet ändras inte. Förutom längden på slutförvaringsanläggningens drift- och nedläggningsfaser inträffar också förändringar i omfattningen av det underjordiska slutförvaringsområdet samt i längden på och mängden av de tunnlar som skall byggas. En utvidgning av slutförvaringsverksamheten ökar storleken på det område där verksamheten eventuellt påverkar grundvattnet. Dessutom ökar mängden sprängsten som uppkommer. Den ökade bränslemängden har ingen betydande effekt på säkerheten i slutförvaringen. Enligt säkerhetsbedömningarna är det allra mest sannolikt att inga radioaktiva ämnen frigörs ur kapslarna på miljontals år. Fortsatt mellanlagring är inte ett möjligt slutförvaringsalternativ, eftersom miljöskyddsmålen och lagstiftningen förutsätter att det använda kärnbränslet placeras på ett sätt som är avsett att vara permanent i Finland. Ett förverkligande av nollalternativet skulle i praktiken betyda att beslutet om den permanenta placeringen skjuts på framtiden. Vid jämförelse av nollalternativet och projektet kan man sammanfattningsvis konstatera att ππ lagring i vattenbassänger överför den ständiga tillsynsskyldigheten till kommande generationer ππ lagring i vattenbassänger inte erbjuder skydd mot långsiktiga risker förorsakade av samhällsförhållandena. 22

23 4 Effekterna av projektet Tabell 4-1 Miljökonsekvenserna av slutförvaringsanläggningen i det fall då tu, tu eller tu använt kärnbränsle placeras i anläggningen tu tu tu Effekter av transporter och övrig trafik Trafiken i riktning mot slutförvaringsanläggningen är obetydlig och har ingen större inverkan på trafikmängden och effekterna av den. Med tanke på transporterna innebär utbyggnaden av slutförvaringsutrymmena att verksamheten fortsätter på motsvarande sätt som tidigare, men transporterna fortsätter under en längre tid. En utbyggnad inverkar inte på trafikmängderna på dygnsnivå. Effekter på markanvändning, landskap och byggnader I delgeneralplanen anvisas området för slutförvaringens underjordiska funktioner. Områdets storlek bestäms utifrån den ur slutförvaringens synpunkt fördelaktigaste bergsförekomsten på slutförvaringsdjupet. Utbyggnaden av slutförvaringsområdena kan förutsätta att nya vertikala schakt för ventilation och utrymningsvägar byggs utanför det nuvarande anläggningsområdet. På platsen för ett vertikalt schakt uppför man en cirka 20 m 2 stor byggnad som avskiljs från omgivningen med ett staket. De övriga byggnaderna ovan jord är byggda redan innan utbyggnadsfasens slutförvaring inleds. Effekter på jordmån och berggrund Den underjordiska sprängningen av nya slutförvaringsutrymmen fortsätter under slutförvaringsanläggningens hela drifttid. Den ökade mängden sprängsten gör att upplaget växer och därigenom också anläggningsområdet. Om sprängstenen säljs som byggmaterial växer inte anläggningsområdet. Det underjordiska slutförvaringsområdets omfattning 150 ha 190 ha 240 ha De underjordiska tunnlarnas längd m m m Mängden sprängsten som uppstår m m m 3 Den alstrade värmens effekt på berggrunden Effekter på grundvattnet Mängden vatten som rinner in i tunnelnätet Förändring i sänkningen av grundvattennivån Effekter på luftkvaliteten Effekter på vattendrag Bullereffekter Effekter på flora, fauna och skyddsobjekt Grovt räknat är slutförvaringsutrymmenas totala värmeproduktion direkt proportionell mot antalet avfallskapslar i slutförvaringsutrymmena. Temperaturen i kapslarnas närområde antas likväl inte vara alltför känslig i fråga om det totala antalet kapslar som deponerats i slutförvaringsutrymmena, eftersom kapslarna i varje fall deponeras skilt från varandra så, att en alltför stor höjning av temperaturen undviks. Landhöjningen är högst sju centimeter under en period på drygt tusen år. Vattenflödet in i utbyggnaden är 0,11 0,14 l/min per 100 m öppen tunnel. Om hela den utgrävda tunnelvolymen antas vara öppen samtidigt (antagande som överestimerar effekterna) ökar den totala inläckagemängden med l/min när man går från alternativet uranton till alternativet uranton. Den mest betydande förändringen i grundvattennivån beror på byggandet av ONKALO. Utbyggnaden av slutförvaringsutrymmet har mindre effekt på grundvattennivån, eftersom den bergvolym som samtidigt är öppen hålls ungefär konstant. Om hela den utgrävda tunnelvolymen antas grävas ut på en gång (antagande som överestimerar effekterna) uppvisar grundvattennivån en minskning på i medeltal 2 4 meter när man går från alternativet uranton till alternativet uranton. Den trafik som en utbyggnad medför kommer inte att orsaka betydande förändringar i luftkvaliteten som härrör sig från fordonen. Utbyggnaden inverkar inte på vattenbehovet eller mängden avloppsvatten per dygn. Anläggningen kommer helt enkelt att fungera längre, om större mängder bränsle slutförvaras. Krossning av sprängsten orsakar buller under dagtid. Krossningen upphör då det använda bränslet har deponerats. Utbyggandet av slutförvaringsanläggningen inverkar inte i praktiken på bullerzonerna. När den mängd bränsle som skall slutförvaras ökar, leder det endast till att verksamheten förlängs. Sprängning och borrning för nya schakt som eventuellt kommer att behövas kan ge upphov till buller. Effekterna blir likväl obetydliga tack vare stigortsborrningstekniken och den korta tid verksamheten tar i anspråk. Enligt Natura-bedömningen påverkar inte slutförvaringsanläggningen på ett väsentligt sätt de värden som lett till att Liiklankariområdet inkluderats i skyddsprogrammet Natura

24 4 Effekterna av projektet tu tu tu Effekter på människornas hälsa Inställningen till slutförvaring Långtidssäkerhet En ökning av den bränslemängd som slutförvaras eller en förlängd driftsperiod har inga påtagliga effekter på den stråldos en människa som tillhör befolkningen utsätts för vid anläggningens normala drift, förväntade driftsstörningar eller till följd av antagna olyckor. Däremot växer den totaldos som befolkningen utsätts för genom slutförvaringsanläggningens drift liksom sannolikheten för driftsstörningar eller olyckor under driftskedet i samma proportion som bränslemängden ökar. En större bränslemängd ökar alltså inte hälsoriskerna på individnivå. När man granskar hälsoriskerna för hela befolkningens del är de i stort sett direkt proportionella till bränslemängdens ökning. Enligt temaintervjuer som gjordes år 2008 ansåg de intervjuade inte att effekterna av utbyggnaden av slutförvaringsanläggningen var väsentliga. Så gott som samtliga intervjuade förhöll sig neutrala eller positiva till en utbyggnad av slutförvaringsanläggningen från tu till tu. Uppfattningen grundar sig på det faktum, att en slutförvaringsanläggning i alla fall byggs i kommunen. Flera argument talar för en utbyggnad. Utbyggnaden väckte bekymmer främst på grund av att de flesta bedömde att denna hänförde sig till planer på införsel av kärnavfall från utlandet. Sannolikheten för att en enskild skadad kapsel blir godkänd i kontrollen och deponerad anses vara oberoende av det totala antalet kapslar. På samma sätt anses sannolikheten för att en spricka i berggrunden korsar ett slutförvaringshål och möjliggör att en förkastning skadar en enskild kapsel i samband med en jordbävning, vara oberoende av antalet avfallskapslar. Antalet kapslar som eventuellt skadas i slutförvaringsutrymmena och den därpå följande mängden radioaktiva ämnen som frigörs i berggrunden, de radioaktiva ämnenas totala mängd som frigörs till markytan samt strålningsverkningarna på människor och övrig levande natur är grovt taget proportionell till kapslarnas totala antal. De radioaktiva ämnen, som frigörs från slutförvaringsutrymmena på lång sikt, har inte stor betydelse för människorna och den övriga levande naturen. Detta gäller för alla granskade bränslemängder i tabellen. 24

25 5 Information om miljökonsekvenser, som eventuellt överskrider Finlands statsgränser 5 Information om miljökonsekvenser, som eventuellt överskrider Finlands statsgränser En utbyggnad av slutförvaringsutrymmena så att det deponerade använda kärnbränslets totala mängd är uranton har inte konstaterats ha några statsgränsöverskridande miljökonsekvenser. De enda verksamheter och åtgärder som eventuellt skulle kunna ha någon effekt på andra länder har att göra med utsläpp av radionuklider från slutförvaringsanläggningen. De doser som de antagna störnings- och olyckssituationerna orsakar är t.o.m. i den omedelbara närheten av slutförvarets anläggningsområde mindre än det kravenliga gränsvärdet. I grannländerna skulle doserna vara många storleksklasser mindre, eftersom avståndet från Olkiluoto till t.ex. Sveriges fastland är över 200 kilometer. STUK, som i Finland är den myndighet som övervakar kärnanläggningarnas säkerhet, konstaterade i sitt utlåtande i samband med principbeslutet år 2001 att användningen av slutförvaringsanläggningen inte medför betydande säkerhetsrisker och att de förhandsplaner som gäller anläggningen är sakliga och tillräckliga. STUK nämnde dessutom att transporterna och slutförvaringen av kärnbränslet inte är förknippade med någon risk för en sådan storolycka som skulle förorena miljön. 25

26 6 Uppföljning av miljökonsekvenserna 7 Tidsplan 6 Uppföljning av miljökonsekvenserna Under slutförvaringsanläggningens verksamhet följs dess inverkan på miljön upp. Uppföljningen av strålningseffekterna grundar sig på mätningar av utsläpp och halter av radioaktiva ämnen samt strålningens doshastighet. Halterna och doshastigheterna bedöms också kalkylmässigt bland annat med hjälp av utsläpps- och väderleksinformation, eftersom man förväntar sig att man på grund av de små mängderna inte kan observera radioaktiva ämnen från anläggningen i miljön. De förväntade strålningseffekterna är så små att särskild uppföljning av befolkningens hälsotillstånd inte anses nödvändig: man skulle inte kunna upptäcka eventuella sanitära olägenheter från den normala sjukfrekvensen. Vid behov är det dock möjligt att jämföra den närliggande befolkningens hälsotillstånd med befolkningen som bor längre bort till exempel med hjälp av data ur Folkhälsoinstitutets register. I deponeringsfasen kontrolleras att radioaktiva ämnen inte kommer ut i miljön. Typiska mätplatser är avloppskanaler för ventilationsluften och avloppsvattnet. Redan påbörjade mätningar av halter och doshastigheter fortsätter. För uppföljning av miljöeffekterna uppgörs ett program som preliminärt har tänkts innehålla följande punkter: ππ strålningseffekter i miljön ππ halten naturlig radongas i bergsutrymmen ππ grundvattennivån i bergsutrymmenas omgivning ππ vegetationsfördelning i områden för grundvatten- påverkan ππ vibrationsnivåer i närliggande byggnader fram- kallade av ytsprängningar ππ Euraåminne kommuns image ππ förekomsten av strålningsrädsla ππ socioekonomiska effekter. Andra uppföljningsskyldigheter kan stadgas i samband med senare tillståndshanteringar till exempel för buller och damm. Posivas uppföljningsmätningar avslutas då anläggningen har lagts ned i enlighet med kraven från STUK. I nedläggningsfasen ger Posiva ett förslag till uppföljningsprogram för tiden efter nedläggningen och betalar en engångsersättning till staten. Myndigheterna använder sedan denna penningsumma för sådan uppföljning och tillsyn som de anser vara nödvändig. Slutförvaringen skall ändå genomföras så att den är säker även utan efteruppföljning. I uppföljningen efter stängningen är det viktigt att utreda hur berggrundens egenskaper återgår till det tillstånd som härskade före byggandet. Uppföljningen av förhållandena i berggrunden har utretts i flera internationella projekt. Uppföljningen efter stängningen kan omfatta bl.a. mätning av radioaktiviteten från markytan och i djupa borrade hål. I hålen kan man också uppfölja grundvattennivåer, strömningar, kemi, temperaturer osv. På markytan kan man med geofysikaliska mätningar observera förekomsten av mikrojordbävningar. Att äventyra kärnmaterialets integritet genom olaglig verksamhet kräver synliga åtgärder på markytan. Dessa åtgärder kan upptäckas och kontrolleras internationellt till exempel via satelliter. 7 Tidsplan Avsikten är att MKB-förfarandet för projektet skall vara avslutat i början av år Slutförvaringen av det använda kärnbränslet skall inledas år Slutförvaringen av det använda kärnbränslet från de nya kärnkraftverksenheterna (FIN6 och FIN7) inleds tidigast på 2070-talet. 26

27 Kontaktinformation Projektansvarig: Posiva Oy Postadress: Olkiluoto, FI Euraåminne Telefon: Kontaktperson: Markku Friberg E-post: markku.friberg@posiva.fi Kontaktmyndighet: Arbets- och näringsministeriet Postadress: PB 32, FI Statsrådet Telefon: Kontaktperson: Jaana Avolahti E-post: jaana.avolahti@tem.fi Internationellt hörande: Miljöministeriet Postadress: PB 35, FI Statsrådet Telefon: Kontaktperson: Nunu Pesu E-post: nunu.pesu@ymparisto.fi Mer information om projektet lämnas också av: MKB-konsult: Pöyry Energy Oy Postadress: PB 93, FI Esbo Telefon: Kontaktpersoner: Tiina Kähö och Jaakko Savolahti E-post: tiina.kaho@poyry.com; jaakko.savolahti@poyry.com 27