SVENSKA FÖRFATTARE XXVI SVENSKA VITTERHETSSAMFUNDET SAMLADE SKRIFTER OLOF VON DALIN UTGIVNA AV STOCKHOLM

Transkript

1

2 SVENSKA FÖRFATTARE UTGIVNA AV SVENSKA VITTERHETSSAMFUNDET XXVI SAMLADE SKRIFTER AV OLOF VON DALIN STOCKHOLM

3 SAMLADE SKRIFTER AV OLOF VON DALIN UNDER REDAKTION AV BARBRO STÅHLE SJÖNELL OCH PETRA SÖDERLUND SJUNDE DELEN BREV, SKRIVELSER M.M. UTGIVNA AV INGEMAR CARLSSON, JAMES MASSENGALE OCH GUN CARLSSON SVENSKA VITTERHETSSAMFUNDET STOCKHOLM 13

4 Utgiven med bidrag av Kungliga Patriotiska Sällskapet, Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien och med stöd från Svenska Akademien och The Barbro Osher Pro Suecia Foundation Abstract Samlade skrifter av Olof von Dalin. Sjunde delen. Brev, skrivelser m.m. Utgiven av Ingemar Carlsson, James Massengale och Gun Carlsson. (The Collected Works of Olof von Dalin. Volume Seven. Letters etc. Edited by Ingemar Carlsson, James Massengale and Gun Carlsson.) Svenska författare utgivna av Svenska Vitterhetssamfundet XXVI; xlvi pp. Stockholm. ISBN Olof von Dalin ( ) became known quickly in the 1730 s as Sweden s leading author and as a linguistic and literary-historical pioneer, a distinction he held for the following three decades. During the latter half of his life he was appointed as the royal tutor for the prince who became Gustaf III, and he completed a definitive four volume History of Sweden, while at the same time providing poems and entertainments for the Royal Court to a degree unparalleled in all Sweden s literary history. Dalin s groundbreaking work in the history of the Swedish press, Then Swänska Argus (The Swedish Argus), marked the debut publication by Svenska Vitterhetssamfundet in Its editors were Bengt Hesselman and Martin Lamm. But upon the completion of the modern Argus edition, the work on Dalin was interrupted for almost a century, until its reinstatement at this time. One reason for the hiatus was that Dalin himself had not lived to oversee the publication of his own collected works. A considerable part of his literary legacy consisted only of original manuscripts and copies. The first and only comprehensive publication of his Witterhets-Arbeten (Literary Works) 1 6 appeared posthumously in Volume VII comprises a collection of Dalin s private letters, his official communications and memoranda, debate articles and some affidavits in his defense, etc. The private letters consist largely of reports concerning current events in Stockholm, which were sent to individuals in noble families with whom Dalin had personal contact. The more public communications reflect his work as a civil servant: as head of the Royal Library, as the appointed national historian and as a functionary at the Royal Court. A number of letters are also connected to his tasks as secretary, archivist and designated poet in some of the noble societies of which he was a member. Both for these societies and for his female acquaintances Dalin wrote humorous rhymed letters and sent other entertainments by post. The text volume includes all presently known documents of these types from the oldest preserved letter (1728) up to and including the inventory of his property upon his decease in 1763, along with a final overview of posthumous testimonies regarding Dalin s life and work during the rest of the 18th century. 13 Svenska Vitterhetssamfundet ISBN Svenska Vitterhetssamfundet, Mariatorget 1 C, Stockholm Sättning: Michael Ernst, Textassistans Tryck: Instant Book Stockholm 13

5 Förord Samlade skrifter av Olof von Dalin utges i åtta band fördelade på I II Dikter, III IV Dramatik, V VI prosa och VII VIII Brev. Then Swänska Argus inledde serien Svenska Författare utgivna av Svenska Vitterhets samfundet (I III, 19 19). Svea Rikes Historia i fyra band ( ) kommer troligen inte att ingå i utgivningen. I föreliggande utgåva ansvarar Ingemar Carlsson för textetableringen och inledningen i band VII och sakkommentarerna i band VIII, James Mas sengale för granskning av versbreven i band VII och musikkommentarer i band VIII, och Gun Carlsson för vissa större inskrivningar av text och i övrigt teknisk hjälp. Avsnittet»Versbrev och musikalisk underhållning» i inledningen är författat av James Massengale och stycket»om utgåvan» har skrivits av biträdande huvudredaktören Barbro Ståhle Sjönell. Ett särskilt tack vill utgivarna rikta till Olof von Dalinsällskapets ordfö ran de, länsantikvarie Hans Bergfast, för hjälp med dels släkten Böck man, dels Dalins sista tid samt till bibliotekarien Arvid Jakobsson, Berna dotte bib lioteket, för sakkunnig hjälp med olika identifieringar. Utgivarna vill även betyga sin tacksamhet till huvudredaktörerna Barbro Ståhle Sjönell och Petra Söderlund, den förstnämnda för det omfattande arbetet att granska och redigera breven i föreliggande volym. Ett tack även till professor Sven Björkman för kontrollen av Dalins brev på franska. Det mesta insamlingsarbetet från privata ägare av Dalinmaterial har skett på 1960-talet i samband med avhandlingsarbete, då inventeringar, avskrifter, kopior och filmer byggdes upp och nu kommit till nytta. I några fall har dock kompletteringar skett, och utgivarna tackar här framför allt grevinnan Catharina Piper, Engsö slott, som ställt den centrala samlingen Engsöana till förfogande för skanning och fotografering samt antikvariatbokhandlaren Mats Rehnström, Stockholm, som välvilligt låtit utgivarna ta del av sina samlingar med bl.a. ett Dalinoriginal. Det stora beståndet på Krageholm har i generationer stått till utgivarnas förfogande, och även om

6 filmningar av originalen kunde ske ca 1960, har nuvarande ägaren, greve Fritz Piper, alltid sökt stödja Dalinforskningen och Dalinutgivningen ända in till dags dato. Stockholm 13 Ingemar Carlsson och James Massengale

7 Innehåll Inledning... XVII Brevdefinition...XIX Privatbreven...XIX Skrivelser och inlagor... XXI Versbrev och musikalisk underhållning...xxiii Övriga utgivna dokument... XXV Förlorade dokument...xxvi Brevliknande skrifter som inte ges ut i band VII eller kommenteras i band VIII... XXVII Om utgåvan... XXXII Källor och litteratur...xxxv Otryckt material...xxxv Inspelningar...XLI Tryckt material...xli Text Brev till Sven Dahlin april Brev till Johan Gyllenstierna 3 oktober Brev till Awazu och Wallasis för Carl Wilhelm von Krassow 29 november Brev till Awazu och Wallasis 30 november Skrivelse från Awazu och Wallasis till Carl Gustaf Tessin december Skrivelse från Awazu och Wallasis till Gustaf Fredrik von Rosen 12 januari Extraktprotokoll i Awazu och Wallasis 2 januari Inlaga av Esbjörn Christian Reuterholm och Dalin till Konsistorium i Stockholm 30 oktober Supplik till Kungl. Maj:t 28 april Memorial för Charles Emile Lewenhaupt till Awazu och Wallasis 18 december »Öppet brev» av Awazu och Wallasis (troligen tidigt 1730-tal) Dedikation av Then Swänska Argus till drottning Ulrika Eleonora 1 januari

8 VIII 13. Brev till Eric Benzelius d.y. 4 januari Brev till Eric Benzelius d.y. 18 januari Brev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 1 januari Brev till Eric Benzelius d.y. 1 januari Versbrev till okänd mottagare 19 augusti Brev till Eric Benzelius d.y. 4 januari Skrivelse till Kungl. Maj:t juni Skrivelse till Kungl. Maj:t 7 juli Bibliotekarie-eden 11 oktober Memorial till Awazu och Wallasis 12 oktober Brev till Eric Benzelius d.y. 18 oktober Brev till familjen Claes Rålamb med titeln»then epistel til the Högsiö boar» 1 november Versbrev till Ulric Nils Gyldenstolpe 4 januari Brev till Eric Benzelius d.y. januari Memorial till Awazu och Wallasis 2 januari Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 7 februari Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 18 april Kvitto av på inköp av Eric Julius Biörners Nordiska Kämpadater 17 juni Kvitto för Hans Gustaf Rålamb 21 augusti Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 29 augusti Versbrev för Ulrica Christina Mörner, g. Piper, till Mariana Taube, g. Koskull (troligen februari/mars 1738) Brev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 2 januari Memorial till Kanslikollegium 17 april Kvittens 21 april Brev med versinslag till Catharina Charlotta Taube 24 april Versbrev till Awazu och Wallasis 9 maj Versbrev (troligen till Ulrica Christina Mörner, g. Piper) 1 juli Brev med versinslag till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 6 /17 juli Brev med versinslag till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 27 augusti /7 september Brev med versinslag till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 14/2 september Versbrev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 29 september/9 oktober Brev till Johan Arckenholtz 21 november/2 december Brev till Johan Arckenholtz 1/12 februari Utdrag av versbrev till Beata Douglas 1/26 mars

9 IX 47. Brev till Olof Estenberg 1/26 mars Brev till Carl Gustaf Tessin 26 september Memorial till Kanslikollegium 18 oktober Brev till Carl Gustaf Tessin 30/31 oktober Brev till Carl Gustaf Tessin 23 januari Memorial till Kanslikollegium 17 januari Memorial till Kanslikollegium 4 mars Brev för Catharina Charlotta Taube till Christina Maria Falkenberg af Trystorp 24 maj Kvitto på köp av myntbibliotek från Fullerö 19 september Versbrev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 7 maj Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 18 maj Memorial om bokinköp till Kanslikollegium 27 oktober Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 1 november Memorial till Ridderskapet och adeln om adlande, uppläst 30 november Intyg vid Beata (Margareta) Stenbocks arvsskifte 1 december Versbrev för Beata Catharina Ribbing till flickorna Falkenberg Brev med versinslag till Carl Fredrik Piper 17 april Versbrev till Beata Catharina Ribbing 17 maj Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 28 juni Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 26 juli Kvitto för Claes Rålamb och Catharina Douglas, uppsatt av Dalin 1 augusti Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 13 september Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 27 september Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 11 oktober Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 18 oktober Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 1 november Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 29 november Brev med versinslag för Ulrica Christina Mörner, g. Piper, till Mariana Taube, g. Koskull, 29 november Versbrev för Ulrica Christina Mörner, g. Piper, till Mariana Taube, g. Koskull, Versbrev för Ulrica Christina Mörner, g. Piper, till Mariana Taube, g. Koskull, 1743 eller Versbrev för Beata Catharina Ribbing till Christina Maria Falkenberg vid hennes förlovning Versbrev, troligen i Beata Catharina Ribbings namn till Christina Maria Falkenberg 1743 (?) Odaterat versbrev... 89

10 X 80. Promemoria om»en fullkomlig Swensk Historia» 7 mars Fadderbrev på vers för hunden Snälla till Beata Catharina Ribbing 26 augusti Brev till Carl Fredrik Piper från»elisabet Hoffman» 17 september Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 30 oktober Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 12 februari Brev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, från»anders Luxenburg» 16 februari Memorial med lista om bokinköp till Kungl. biblioteket, uppläst i Kanslikollegium 18 februari Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe mars Brev till Carl Fredrik Piper 2 april Brev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 9 april Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 7 maj Memorial om anställning av Petter Praël i Kungl. biblioteket december Brev med versinslag till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 27 december Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 8 april Brev till Johanna Catharina Burman, g. Benzelstierna, odat. (kort efter 28 april 1746) Memorial till Kanslikollegium om vikariat som censor 12 maj Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 23 september Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 16 december Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 23 december Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 30 december Brev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 1 januari Memorial till Kanslikollegium om Carl Wikströms anställning i Kungl. biblioteket 17 januari Brev med versinslag till Claes Gustaf Rålamb januari PM till Kanslikollegium 28 februari 1747 om inlösen av två manuskript Memorial till riksdagen om lön för del 1 av Svea Rikes Historia maj Versbrev till Ulrika Falkenberg på hennes bröllopsdag med Fredrik Spens 6 augusti Brev till Georg Wallin d.y. 22 januari Brev med versinslag till Ebba Charlotta Douglas, g. Ribbing af Zernava, 13 februari Brev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 16 februari

11 XI 9. Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 17 april Brev med versinslag till Carl Fredrik Piper från»olao Innocentio» 28 juni Brev till Carl Fredrik Piper 28 juni Kvitto för Thure (Gabriel) Bielke 4 december Memorial till Kanslikollegium om tullbefrielse av utländska böcker till Kungl. biblioteket 9 december Memorial till Kanslikollegium om pliktexemplar av i Stockholm tryckta böcker till Kungl. biblioteket 9 december Memorial till Kanslikollegium om Kungl. bibliotekets e.o. amanuenser 9 december Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 3 januari Brev med versinslag till Anna Regina Horn 31 januari Versbrev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 16 februari Skrivelse till Kungl. Maj:t om almanackan inlämnad till Kanslikollegium 1 mars Brev till Carl Fredrik Piper 19 september Memorial om ljus i Kungl. biblioteket oktober Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 1 januari Företal till Svea Rikes Historia 2, 170, 2 januari Brev till Johan Dahlin 31 januari Brev till Georg Wallin d.y. 31 januari Memorial till Kanslikollegium 31 januari Brev till Georg Wallin d.y. mars Utlåtande om Johan Elers ansökan att få arbeta i Kungl. biblioteket 13 juni Brev till Johan Dahlin 30 juli Brev till Georg Wallin d.y. 8 september Brev till Johan Dahlin 17 september Brev till Georg Wallin d.y. 3 oktober Memorial om personalbehoven i Kungl. biblioteket 7 november Brev till okänd (troligen Melcher Falkenberg af Bålby) 14 januari Tackbrev till Charlotta Elisabet Cronstedt, g. Funck, januari Brev till Georg Wallin d.y. 17 januari Brev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, februari Påminnelser vid Kungl. bibliotekets protokoll 4 maj Brev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 30 maj Brev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 12 augusti Versbrev till konungen 30 augusti

12 XII 142. Versbrev till drottningen 30 augusti Brev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 19 september Kvitto på lån av Kungl. Husgerådskammaren 2 december Ansökan om adelskap 18 december Brev till en fröken 1 januari 172: Brev till en fröken 1 januari 172: Versbrev till en fröken 1 januari 172: Brev till Carl Gustaf von Liewen 11 juli Brev med versinslag till Nils Philip Gyldenstolpe 31 juli Brev om Herde-Spel till Carl Gustaf Tessin 13 augusti Brev till Carl Fredrik Piper 26 oktober Brev med bilagd dikt till Ulric Nils Gyldenstolpe 4 januari Brev till Georg Wallin d.y. 19 april Kallelse till Claes Ekeblad d.y. till sammanträde i Kungl. Vitterhetsakademien 21 juli Brev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 2 juli Brev till Georg Wallin d.y. 2 augusti Brev till Johan Dahlin september Brev till C.F. Fein 1 oktober Kallelse till Gustaf Bonde till Kungl. Vitterhetsakademien 19 november Brev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 1 januari Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 14 januari Brev (troligen till Nils Philip Gyldenstolpe) 21 januari Inlaga om löneökning till Kungl. Maj:t 21 mars Brev till Pehr Wargentin september Kvitto på köp av 2 guldmedaljer för Lovisa Ulrikas kabinett 22 september Brev till Bolle Willum Luxdorph 27 september Versbrev till prins Carl 7 oktober Brev till Gustaf Bonde mars Kungörelse om Kungl. Vitterhetsakademiens prisskrifter mars Sista protokollet i Kungl. Vitterhetskademien 24 juli Skrivelse till Niclas von Oelreich 1 juni Ansökan till Kungl. Maj:t 4 augusti Brev till Johan Dahlin 18 augusti Ansökan till tjänsten som rikshistoriograf 9 september Brev till Anders Anton von Stiernman 24 november Versbrev till Ulrika Strömfelt 23 december

13 XIII 178. Sjukanmälan till Anders Johan von Höpken och Sekreta utskottet 18 februari Diktamen till Kanslirättens protokoll 26 maj Inlaga till Kanslirätten 17 juni Koncept till böneskrift till ständerna för Gustaf Jacob Horns arvingar 17 juli Förklaring till Kanslirättens protokoll 19 juli Svar på aktors ämbetsmemorial 11 september Dalins svar på aktors replik 27 september Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 4 januari Brev till Johan Ihre 9 januari Brev med bifogade stamtavlor till Gustaf Bonde 2 juli Brev till Nils Philip Gyldenstolpe juli Brev till Nils Philip Gyldenstolpe 7 augusti Brev till Nils Philip Gyldenstolpe 29 augusti Memorial om Jakob Rödings ansökan att bli amanuens hos rikshistoriografen 16 november Brev till Nils Philip Gyldenstolpe februari Brev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 31 mars Ansökan till Kanslikollegium om den lediga kanslirådsplatsen 16 maj Brev till Nils Philip Gyldenstolpe 30 maj Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 30 juni Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 19 juli Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 4 september Memorial till Kanslikollegium september Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 2 september Brev till Nils Philip Gyldenstolpe 19 oktober Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 2 december Brev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 11 januari Brev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 8 februari Brev till Nils Philip Gyldenstolpe 13 mars Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 18 mars Brev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 21 mars Brev till Nils Philip Gyldenstolpe 1 april Brev till Claes Gustaf Rålamb 4 april Brev till Nils Philip Gyldenstolpe 9 april Brev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 1 april Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 22 april Brev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 16 maj Brev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, juni

14 XIV 21. Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 11 juni Brevfragment till okänd 4 augusti Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe augusti Brev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 12 augusti Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 2 september Brev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 30 september Brev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 21 oktober Brev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, december Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 11 december Brev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 26 december Brev till Carl Fredrik Piper 26 december Brev till Pehr Wargentin 1 januari Brev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, januari Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 27 januari Brev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 13 februari Brev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 8 mars Brev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 31 mars Brev till Johan Dahlin april Brev till Carl Fredrik Piper 14 april Brev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 24 april Brev till Nils Philip Gyldenstolpe 12 maj Brev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 22 maj Brev till Nils Philip Gyldenstolpe 30 maj Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 9 juni Ansökan till Kungl. Maj:t om ersättning för del 2 av Svea Rikes Historia 29 juni Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 30 juni Brev till Nils Philip Gyldenstolpe 14 juli Brev till Carl Fredrik Piper 17 augusti Brev till Nils Philip Gyldenstolpe 23 december Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe januari Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 26 januari Brev till Johan Dahlin 24 mars Versbrev till Fredrika (Eleonora) von Düben 7 april Brev till Samuel Älf 8 juli Brev till Claes Ekeblad d.y. 11 juli Brev till Carl Fredrik Piper 2 juli Brev till Johan Dahlin 26 juli Ansökan om tjänstledighet 4 augusti Brev till Carl Fredrik Piper augusti Brev till Jacob Röding 14 oktober

15 XV 2. Brev till Carl von Linné 22 november Brev till Carl Fredrik Piper 26 november Brev till Carl Fredrik Piper 4 januari Brev till Fredrika (Eleonora) von Düben, g. Bielke, 1 februari Brev till Carl Fredrik Piper 18 mars Brev till Samuel Älf 29 mars Brev till Carl Fredrik Piper 1 april Brev till Nils Philip Gyldenstolpe 9 juni Brev till Carl Fredrik Piper 21 juni Referat av saknade brev, skrivelser m.m Brev till Kungl. Biblioteket refererat av Anders Rydelius i memorial till Kanslikollegium 17 november Memorial till Kanslikollegium om ljus i Kungl. biblioteket 2 november Memorial till Kanslikollegium om bokinköp till Kungl. biblioteket 9 juni Begäran till Kanslikollegium att få flytta böcker från Drottningholm 12 juni

16

17 Inledning

18

19 XIX Banden VII (text) och VIII (kommentar) i Svenska Vitterhetssamfundets utgåva av Olof von Dalins Samlade skrifter är egentligen något av ett uppsamlingsband för de dokument, som inte ingår i poesi-, drama- och prosabanden (I VI). Beståndet måste därmed bli något disparat. I band VII utges i första hand, som titeln anger, både Dalins privata brev och hans tjänsteskrivelser från ämbetsmannatiden samt dessutom ett antal andra inlagor;»m.m.» står för dessa senare och några källor av särskilt intresse, som inte tillhör banden I VI, men enligt utgivarna inte bör förbigås för forskningen. Brevdefinition Urvalet grundas på några definitionsmässiga förutsättningar. Brev, skrivelser och andra inlagor skall i utgivarnas definition ha konkreta mottagare, något som även gäller vissa andra udda dokument såsom några kvitton, sek reterarskrivelser i tidens ordens- och föreningsliv m.m. Däremot kan avsändaren/undertecknaren mycket väl vara fiktiv. Dalin framträdde inte sällan bakom olika masker i sina brev till vännerna, och även dessa produkter har ederats i föreliggande band. Genren har inte heller någon betydelse. Ett antal versbrev kan därmed definieras som»brev», om de haft konkreta mottagare eller skrivits och sänts som sådana till någon, till skillnad från skrifter, där Dalin använt brevfiktionen för genremässiga litterära arbeten. De nämnda versbreven utges därför i band VII, medan rena fiktionsbrev avses ingå i poesi- resp. prosabanden; om de senare se nedan. Privatbreven Ett allmänt utmärkande drag i Dalins personlighet livet igenom var hans stabilitet i både åsikter och det sociala umgänget. Även om nya vänner tillkom, förblev de gamla och viktiga från de tidiga ungdomsåren i Stockholm hans nära livet igenom. Det gäller framför allt Carl Fredrik Piper och hans

20 XX familj, liksom Ribbing (af Zernava), Rålamb, Gyldenstolpe, Mörner (af Morlanda), Falkenberg (af Trystorp) och Sack, men också flera från tidigt 1730-tal, som kom honom allt närmare under de sista decennierna i livet, t.ex. familjen Bielke. Genomgående var att han aldrig förlorade kontakten med sina gamla vänfamiljer under den följande hovtiden. En del av dem, som Pipers, krävde då, att han regelbundet skulle höra av sig brevledes, när andra sysslor tog hans tid och begränsade det personliga umgänget. Framför allt efter Piper och Gyldenstolpe har de mest utförliga brevsviterna bevarats och kan utges i föreliggande volym. Under hovtiden tillkom visserligen, som sagt, nya vänner, men många av dem var arbetskamrater från familjer, som Dalin lärt känna och umgås i redan på 1730-talet. Det gällde för honom att också komma ihåg vänkretsarna vid jul och nyår samt familjära högtidsdagar. Dessutom väntade man att höra senaste nytt från honom, så t.ex. Pipers, när de reste till Engsö eller Krageholm, och Dalin var kvar i Stockholm. På Forsby i Södermanland satt den gamle kammarherren Ulric Nils Gyldenstolpe ( ), som han ibland besökte, och väntade på brev, och koncept till svar till Dalin har i några fall bevarats i hans arkiv, nu i Riksarkivet (RA). När sonen Nils Philip Gyldenstolpe ( ) växte upp, tillkom en ny generation brevmottagare. Inte minst de kvinnliga familjemedlemmarna, både fruar och döttrar, ville inte bara höra av Dalin utan gärna också få hjälp av hans kvicka penna för versbrev, bl.a. till väninnor. Inte sällan uppträdde han i umgängeslivet under någon mask, såsom någon av de fiktiva figurer som framställdes i sällskapslivet och som Dalin kunde gestalta. Även om han dök upp i sådana brev under annat namn och passande fiktion, kan de tas upp i föreliggande band enligt definitionen ovan. Sammanfattningsvis bör alltså än en gång framhållas, att utgivarna i fråga om brev inte skiljer på genrer utan inkluderar dem, om så finns anledning. I kommentaren undersöks dessutom, om dessa versbrev möjligen kan ha varit sångbara. Dalins privatbrev innehåller ofta nyheter från omgivningen, både politik och societetsskvaller eller olika sällskapsupptåg, om de inte föranletts av ett konkret ärende. Varken som författare eller brevskrivare var han däremot av den självutlämnande typen, till skillnad mot den andra samtida storheten i den svenska litterära världen, Hedvig Charlotta Nordenflycht de tålde inte heller varandra personligen. Flera har observerat denna kon trast, men ingen elegantare än Oscar Levertin (»Fru Nordenflycht»,

21 XXI Svenska gestalter, i Samlade skrifter 9, 1903, s. 7 ff.). Ett undantag i Dalins korrespondens finns faktiskt i ett av breven till Carl Fredrik Pipers gemål, Ulrica Christina Mörner, 9 april 174 (nr 89), där hans känsla av ensamhet på tal om ett bröllop för ett ögonblick slår igenom. Ibland kan han också erkänna den personliga pressen under det hårda skrivbordsarbetet med sin stora rikshistoria. Skrivelser och inlagor Föreliggande utgåva tar också med hans ämbetsmannaskrivelser som en viktig del av korrespondensen. Denna stora grupp kan omfatta skrivelser under en rad termer, som»memorial»,»ansökan»,»utlåtande»,»påminnelser»,»kallelse»,»diktamen»,»svar» eller»skrivelse». Den formella handläggningen av dem fram till eventuella beslut återges i kommentarerna i band VIII, där även de agerande personerna och deras eventuella förbindelser med Dalin och andra omständigheter analyseras. Staten har i många sekler haft fasta kanslirutiner och många stora centrala arkiv ända sedan 0-talet, framför allt i RA. När en skrivelse av något slag kom in, t.ex. en ansökan, diariefördes den i kansliet. Den fick ett löpande nummer och fördes in under detta i diariet, som är ett register. Vanligen har man två typer, dels ett inkommande, dels ett utgående, eller expeditionsdiarium. Diariet är ett viktigt hjälpmedel för den forskare som vill följa skrivelsens väg genom ämbetsverket och kanske vidare. På dokumentet antecknade man dessutom om charta sigillata-avgift betalats en expeditionsavgift alltsedan 1600-talet. Ibland kan man få dateringshjälp här, om skrivelsen är odaterad, då stämpeln eller påskriften om charta sigillata brukar vara daterad, och därmed vet man åtminstone när skrivelsen hade lämnats in. Andra påteckningar kan återfinnas direkt på dokumentet, påförda i kansliet, exempelvis när det togs upp i sammanträde (vilket leder till rätt protokoll), och eventuellt när beslut fattades i ärendet, ibland om det sändes vidare och i så fall vart. Slutligen skrev kansliet ofta en sammanfattande ärendeangivelse på första eller sista sidan. I före liggande utgåva har dessa påteckningar, när så varit möjligt, återgivits orda grant, men inom hakparentes, för att skilja dem från Dalins egen text. (Se faksimil X i band VIII för ett illustrativt exempel: Dalins ansökan den 16 maj 179 om ordinarie kanslirådstjänst, nr 194.) Vanligen har de statliga breven bevarats bättre än de enskilda, men det

22 XXII finns exempel på hur bristande statlig arkivvård skingrat dokumenten. Exempelvis har inlagorna i Kanslirätten 176 mot Dalin skingrats från sitt huvudbestånd i Kanslirättens arkiv i RA och fått sökas i dels Kungl. bibliotekets (KB) samlarbestånd, dels en Dalininlaga som sedan tidigt 1800-tal fått sin slutstation i en autografsamling i S:t Petersburg. En del försvunna skrivelser och inlagor av Dalin har bara behandlats i kommentaren i band VIII. I några få fall har utgivaren accepterat protokollsekreterarens utförliga referat av dessa för utgivning, men de har förts till en särskild avdelning i slutet av textbandet. I ett annat fall (nr 29) har sekreterarens referat av Dalins tacktal i Kanslikollegium den 22 mars 1763 som nybliven hovkansler inte ederats i band VII utan tillförts kommentaren, för att inte förlora sitt sammanhang. Alla Dalins tal, exempelvis de rätt många han höll i Kungl. Vetenskapsakademien, tillhör annars enligt utgivarnas gruppering i första hand prosaskrifterna. I några fall har både Dalins original och sekreterarens protokollsreferat bevarats (se kommentaren), och man kan då konstatera, att textvärdet i både Rådets och Kanslikollegiums protokollsreferat verkar ha varit betryggande, åtminstone innehållsmässigt. Ibland har dessa justerats i Kanslikollegium och Kanslirätten 176, efter att först i sittande sammanträde ha lästs upp för Dalin. Exempel finns då också på att han anfört rättelser eller lagt till något, som han ansåg att sekreteraren inte uppfattat riktigt. I några fall, framför allt från chefstiden i KB, har utgivarna dock inte följt upp ärendena längre än Dalinperspektivet motiverat. Stora delar av KB:s egen historia från tiden finns i Kanslikollegiums arkiv i RA, men dess eget ämbetsarkiv har även kunnat bidra med några Dalinoriginal (se vidare inledningen till band VIII). Det finns andra disparata drag i föreliggande textband och än mer i kommentarbandet VIII. Dalins egen ortografi är inte enhetlig, och sekreterarnas i riksdags-, råds- och ämbetsverksprotokollen detta minst av allt. Det kan exemplifieras i stavningen av Dalins namn. Själv skrev han sig alltid»olof Dalin» och efter adlandet»olof von Dalin» (ofta förkortat»ol.v.dalin»). I de officiella protokollen och skrivelserna stavas han, utan synbara principer, ibland som han själv gjorde, men lika ofta»olof Dahlin» och»olof von Dahlin». T.o.m. i konceptet och registraturet till hans adelsbrev 171 (Inrikes-civilexpeditionen och samlingen»adelsbrev» därifrån i RA, se nr 14 nedan och samma nr i kommentarbandet) skrev hans kolleger honom som»dahlin» undras vad som stod i det renskrivna, praktfulla adelsbrevet han fick efter adlandet, vilket tyvärr sedan länge

23 XXIII är borta. Sådana inadvertenser har vanligen behållits i både text- och kommentarbanden. Versbrev och musikalisk underhållning Dalins visor, d.v.s. hans dikttexter till andras kompositioner, berörs här och i kommentarbandet VIII. Det är dock ytterst sällan man har kunnat återställa vad som kan ha varit en rik flora av sång, parodi och maskerade rollspel. Det framgår tydligt att Dalin önskade att delta i den adliga vänkretsens festliga sammankomster, när plikterna i Stockholm hindrade honom att vara närvarande på Forsby, Gimmersta, Engsö eller längre bort. Vi finner här dock endast en bråkdel av det material som förmodligen postades. Tydligen har brev och»innelykt» material skilts åt, innan de stora samlingarna ordnades eller efter det att de överlämnades till offentliga arkiv. Spår av veck på diktblad som passar ihop med utrymmet i Dalins»kuvertveckade» brevblad (se Gyldenstolpeska samlingen 17, egenhändigt adresserat brev av 26 juli 1743, nr 66 nedan) gör det sannolikt, att dikter har skickats med i brev utan att Dalin har nämnt dem i brevtexten. Men vilka dikter han har skickat vore närmast omöjligt att fastställa med rimlig säkerhet. Dalin nämner dock ibland, att hans brev har något»innelykt»; dessa fall har föranlett efterspaningar av utgivarna, men konkreta resultat, som redogörs för i kommentaren nedan, speglar knappast på ett tillfredsställande sätt det material som vi vet att Dalin använt sig av. Vi är medvetna om ironin i, att just borttagandet av medfört vismaterial i avsikt att framföra det för evigt har lämnat oss utan säker vetskap om just vilka sånger det var som Dalin har diktat till och för sina adressater. Hur tänkte sig Dalin att hans adressater skulle förhålla sig till versbrev och»innelykt» material? Även detta är en fråga som ligger utanför ramen för utgivarnas forskning. Men man får inte glömma, att personliga brev spelade en helt annan roll i vardagslivet då än de nu gör: Att högläsning av brev inom familje- och sällskapskretsar var vanlig, att nyheter som anlände per brev omfattades med största uppmärksamhet, och att små infall och»poësies fugitives», ägnat åt en begränsad krets under en högst begränsad tid, uppskattades på ett sätt som knappast går att jämföra med nutidens övermättade kommunikationskultur. Gratulationsdikter lästes eller sjöngs under festmåltiden. Avskrifter hamnade ibland långt borta från adressa

24 XXIV tens krets och kan ha sjungits långt efter de fester och tillfällen som gav upphov till dikterna. Men det händer ytterst sällan att man får konkreta besked om vad som skulle göras med en bifogad dikt. Man kan tänka sig att själva materialet ofta anger sättet: En Sveno Dalius-pastisch fordrade nästan, att man vid högläsning intog en svulstig präst- eller skollärarröst; en supplik framfördes kanske som man tänker sig en inställsam bondhustru kunde låta, o.s.v. Dalin lämnade dock sällan information om, eller hur, hans dikter skulle framföras eller sjungas. Melodisk identifikation, eller»timbre», är oumbärlig information för oss, när det gäller dikter som kan ha sjungits till flera olika melodier. Det klena materialet i melodibilagan (längst bak i band VIII) speglar därför både avsaknaden av konkreta upplysningar och den restriktiva forskningssyn som inte accepterar enbart informationen»kan sjungas som». Å andra sidan framgår tydligt av brevmaterialet att Dalin arbetade med ett mycket begränsat antal melodier. Till deras karakteristiska strofformer återvände han gång på gång, säkerligen därför att han visste, att hans adressater kände till de»standardmelodier» som stroferna speglade. Med kanske ett enda undantag (»Kom min wän och sätt Ehr ner», brev nr 17) får vi anse visorna i brevmaterialet som»sekundära» dikter. Med detta tar man inte alls ställning till visornas kvalitet. Begreppet betyder endast att melodin har använts tidigare, och att strofformen som visunderlag kan tänkas vara välkänd. Adolf Mörner har exempelvis kunnat supplera en»vrai timbre» för visan»så wil du nu min wän bortfara» (brev nr 7), där Dalin inte själv lämnar skriftlig information. Dalins instruktioner om melodin»cher Bachus» till Nils Philip Gyldenstolpe i brev nr 23 skiljer sig härmed markant. Ändå måste greven ha känt till melodin. Det var kanske begreppet»lagvisa» som var nytt för Nils Philip, och Dalin kände sig tvungen att förklara hur det skulle gå till, speciellt när det gällde en kunglig uppvaktning. Dalins obenägenhet att identifiera sina»timbres» kunde naturligtvis tas som ett indicium, att de inte var visor, eller också att han inte brydde sig om huruvida de skulle sjungas eller inte. Men i så fall måste vi betrakta hans versbrev som en underlig lek med strofiska former. När han exempelvis i brev nr 13 skriver flera sinsemellan olika strofer, avbrutna med små prosabitar, måste man också fråga sig varför. Dessa strofiska inlägg fungerade säkert bäst som underhållning, när talprosan och sånginslag växlades. Denna inställning styr melodikommentaren i band VIII. Men som

25 XXV ovan antytts är steget långt till full säkerhet, och utgivarnas kommentarer bör i vissa fall anses provisoriska. J. M. Övriga utgivna dokument Som nämnts ovan, har en del mera udda dokument tagits med av speciella skäl, även till en hjälp åt framtidens Dalin-forskning, inte minst för att de ibland kan vara svåra att finna. Ett sådant är slutpunkten i hans liv, bouppteckningen 1763 (förtjänstfullt publicerad genom Henrik Schück i Samlaren 1921 och också utgiven med kommentar i band VIII under nr 263). Den är värdefull för en analys av Dalins lärdomsprofil, inte minst som historiker. Forskarna har hänvisat till hans tillgång till böcker i KB och i lärda umgängesvänners rika privatbibliotek (Rålambska biblioteket, Skoklosters bibliotek m.fl.), men bouppteckningen visar, att han åtminstone med åren själv lyckats skaffa en imponerande historisk och även litterär boksamling för sitt författarskap. Dalin råkade i häftig polemik genom vattenminskningsteorin och avståndstagandet från den rudbeckianska fornforskningen i del 1 av sin Svea Rikes Historia (SRH) (1747). Detta avsatte både inlagor och privatbrev under flera följande år. I Witterhets-Arbeten (WA ) 1767 tog utgivarna in det gamla riksrådet och rudbeckianen Gustaf Bondes anmärkningar i detta ämne med Dalins svar. Utgivarna där fann sig då föranlåtna att motivera denna udda texts plats i utgåvan, med argument, som även utgivarna av föreliggande utgåva mer än 240 år senare till fullo vill instämma i (se vidare kommentaren till nr 169). Dalins svar till Bonde (som faktiskt ingick i ett brev /3 17 till denne) har därför fått sin naturliga plats i brevbandet (nr 169), till skillnad från Bondes anmärkningar (som återfinns efter sin datering i kommentaren). Dalin gick också i polemik med ett företal till Svea Rikes Historia 2 (daterat 2/1 170), som av utgivarna uppfattats som ett slags inlaga (se nr 123, med kommentar i bd VIII). Att säkra replikväxlingen i dess olika inslag har av utgivarna därför ansetts nödvändigt för att man överhuvudtaget skall få en möjlighet att förstå Dalins försvar och de olika inläggen i denna historiska debatt.

26 XXVI Förlorade dokument Ett enstaka brev har bevarats till den äldste brodern, kyrkoherden i Halland Sven Dahlin (ca ), och rätt många till den yngre Johan Dahlin ( ), också han kyrkoherde i Halland. Den framgångsrike brodern i Stockholm gjorde nämligen energiska insatser att hjälpa sin mindre begåvade yngre bror Johan till en sådan tjänst. Man kan förmoda, att han också hörde av sig till sin mor (Margareta Brigitta Ausenia, ) och framför allt till sin styvfar (kyrkoherden i Vinberg, Severin Böckman, ), som han uppskattade och nog fick avgörande hjälp av i sin tidigare Stockholmskarriär. Tyvärr är denna delen av en förmodad släktkorrespondens inte bevarad. Överhuvudtaget har mycket av Dalins hand sannolikt gått förlorat eller medvetet förstörts. Hans litterära försök i ungdomsåren skall ännu 1740 ha funnits och var kända för minnestecknaren och författarkollegan Olof Celsius d.y. ( , Åminnelse-Tal Öfver [ ] Olof von Dalin etc., 1764, s. 9), därifrån förmodligen observerat även av Abraham Cronholm i Biographiskt Lexicon Öfver Namnkunnige Svenska Män 4, 1838 och 187, s. 39), men alla dessa ungdomsverk före ca är sedan länge borta. Kanslirådet och bibliofilen Gustaf Ribbing af Zernava ( ), i den Ribbingska släktkrets som tillhörde Dalins viktigaste umgänge redan på 1730-talet, har noterat i sina anteckningar och tillägg till Dalins Witterhets-Arbeten, att en»mängd wisor Dalin giorde på Hörningsholm ock Gim merstad ock Lagmansö» förkommit, liksom en resejournal 1734 och»äfwen som många bref han skref från Stockholm til Hörningsholm» (Tore Hag ström,»några Daliniana» etc. i Corona Amicorum, Studier tillägnade Tönnes Kleberg, 1968, s. 80 f.). I många fall rör det sig nog om tidens och eftervärldens mekaniska gallring, men vi vet också, att Dalin själv och förmodligen även Carl Fredrik Piper medvetet förstört en del för författaren känsligt material under hans politiskt utsatta år på och 170-talen, då han tidvis kände sig svårt trängd (se Ingemar Carlsson, Olof von Dalin Samhällsdebattör. Historiker. Språkförnyare, 1997, s. 112, 122 för vidare hänvisningar). Gustaf Ribbing har i en notis också berättat, troligen från 1734:»Wi reste fyra til Stockholm ihop i en wagn: Olof Dalin, Gustaf Bonde, Hans Harmens ock jag. Dalin giorde häröfwer en Rese Journal, som är förkommen (UUB, citerat efter Tore Hagström 1968, s. 80). Hagström har också riktigt identifierat personerna, förutom Dalin och Ribbing, Gustaf Gabriel

27 XXVII Bonde (1709 6), 173 auskultant i Bergskollegium, senare bergsråd och Hans Harmens ( ), kungl. sekreterare. Brevliknande skrifter som inte ges ut i band VII eller kommenteras i band VIII I Dalins produktion finns ett antal brev, fr.a. prosaskrifter, som arbetar med litterär brevfiktion, men ofta saknar de konkret mottagare. Ett exempel utgörs av Samling af upsnappade Bref etc. från Dalins tidigaste år i Stockholm (ca ), som vi i övrigt inte vet så mycket om. Där har han valt brevfiktionen som ett rent litterärt grepp (jfr nedan). Ett annat exempel möter vi i en politisk skrift från tronföljarvalet 1743 (då Adolf Fredrik kom att väljas till svensk tronföljare), som bär titeln Et Bref til En Fröken ifrån en Gammal Wän, angående Hennes Tre Friare. Där är»fröken» Sverige,»en Gammal Wän» författaren själv och»tre Friare» de då aktuella tronföljarkandidaterna. Men Dalin var en mästare i att uppträda bakom olika litterära masker. Samtidigt med detta»brev» skrev han en visa (Quadrille, d.v.s. kadrilj, ett då populärt kortspel). I denna låter han tre herrar, samma tronkandidater som i det fingerade»brevet» ovan, spela kort om en vacker änka (Sverige), en rolig visa, där originalet säkrades av vännen Carl Fredrik Piper (Krageholm, Daliniana I nr 24), och kad riljen har i sen tid sjungits in av Martin Bagge och Mikael Paulsson (Kom fria sinnen hit!, 1999, nr 2 och texthäftet). I flera brev, som medtagits i band VII, finns liknande fiktioner även till olika mottagare, men i andra skrifter som de nämnda och nedan anförda uppfattar man gärna»brevet» som en uppenbar litterär fiktion. Se inledningen till band VII om utgivarens brevdefinition, som varit avgörande för sådana dokuments bandplacering. Nedan följer en lista i kronologisk ordning över ett antal sådana skrifter, som inte ges ut i föreliggande brevband. Titlar som inte härstammar från Dalin är placerade inom hakparentes. [Samling av upsnappade Bref 1730 ( 31?) hwilka man i denna farliga tiden nödwändigt måste meddela det Ädelsinnade Publico] Titeln från Uppsala universitetsbibliotek (UUB) W 330 och använd av Sven G. Hansson, se nedan. Dalin författade under sina första år i Stockholm en skrift med denna titel (jfr ovan). Häri ingår följande»brev»:

28 XXVIII 1. Democriti Bref til Heraclitum. 2. Ragwald Piks bref til Hr Silfver Spasser Klinga. 3. Hr Silfverspasser Klingas Swar på Ragwald Piks bref. 4. Princessan Eridis bref til en Biskop i Sunnan skog.. Biskopens swar på Princessan Eridis Bref. Avskrifter i UUB W 330 har tagits till underlag för Sven G. Hanssons läsutgåva 1977, s , se hans kommentarer s ; tidigare tryck, se ibid. s. 23. Av några»brev» finns flera avskrifter. Trots titeln, rör det sig inte om brev i föreliggande bands definition utan de tillhör prosabanden. [Bref Från Gamla Swerige 1 januari 1736] Detta verk är, trots sin titel, inget brev enligt utgivarnas definition utan ett högtidstal i Awazu och Wallasis, skrivet 1 januari 1736 och där Dalin använde brevfiktionen. Den rubricerade titeln har hämtats från WA 3, s. 240 ff. och finns för övrigt inte heller i Dalins original eller Adolf Mörners avskrift. Texter: Förutom WA, Dalins original i RA Engsö arkiv I:13, säkrat genom Carl Fredrik Piper, och en avskrift genom Adolf Mörner i RA Esplunda arkiv I:88. Skriften tillhör prosabanden. [Til Herr Grefwe Carl Gustaf Piper, Samma dag Han föddes Den 18 Martii 1737]»Wälkommen, Grefwe lilla» Denna i tiden uppmärksammade och avskrivna dikt har uppenbarligen sänts som versbrev, men underskriften, som visar detta, är mycket sällsynt i texterna. Då den levt vidare som dikt utan denna, har utgivarna valt att låta den tillhöra poesibanden, se I:2 och II:2. [Skrift på Awazu och Wallasis ordensdag 2/1 1739] Denna skrift, som har något av brev över sig och fingeras ha kommit med en kurir till orden, är emellertid ren fiktion, och utgivningen tillhör prosabanden. Den är tidigare tryckt i Dalins WA (3, s. 268 ff.), och original finns i både RA Engsö arkiv I:13 (Carl Fredrik Pipers exemplar) och RA Bergshammarsamlingen (Johan Gabriel Sacks exemplar), dessutom i över avskrifter samt ett 1700-talstryck, vanligen utan annan rubrik än dateringen ovan.

29 XXIX [Brevet från»argus», Skogshyble d. 18. apr till greve Thure Bielke och hans grevinna] Detta brev dyker upp i några avskrifter, bl.a. i samlingar nära Dalin som RA Engsöarkivet Manuskriptsamlingen II:37 40 och RA Skoklostersamlingen 0:, men har trots närheten till familjen Bielke inget med Dalin att göra (härom, se Ingemar Carlsson, Olof Dalin och den politiska propagandan inför lilla ofreden. Sagan Om Hästen och Wår-Wisa i samtidspolitisk belysning, Lund 1966, s. 6). Det rör sig i stället om den kanske fränaste (för att inte säga mest oförskämda och färgstarka) av tidens politiska pamfletter, Den [Danske eller] Nordiske Argus 1739, av en okänd, mössvänlig författare och bevarad i en mängd avskrifter, en skrift, som Dalin inte heller hade något att göra med (se vidare Ingemar Carlsson, Frihetstidens handskrivna politiska litteratur. En bibliografi, Göteborg 1967, nr 192 och 1966, s. 64 ff.). Flera andra författare använde efter Dalin titeln Argus, se kommentar till nr 9 (»Prästeståndet 1734») om Söndags Argus 1734, som väckte en del rabalder i Prästeståndet vid den riksdagen. Se vidare också Bernhard Lundstedt, Sveriges periodiska litteratur etc., 1, nr 33, 36, 78. Extract utur et bref En skrift, som börjar»gud med oss om Eli Söners arghet», prosa, 13 s. avskrift; brevet handlar bl.a. om Dalins Argus och är starkt fientligt mot prästerna. Skriften är odaterad men troligen från 1730-talet. Enligt utgivarna har det inte skrivits av Dalin utan är, trots att det ingår i en Dalinvolym, ett av inte så få exempel på texter, som finns bland Dalin avskrifter, men inte har något med hans penna att göra (UUB V 4). [Berättelse om dalupproret (Berättelse om dahlkarls-tåget) 1743] Om detta gränsfall och utgivningen, se kommentaren nedan till nr 6; den tillhör i prosabanden. Et Bref til En Fröken ifrån en Gammal Wän, angående Hennes Tre Friare 1743 Detta är ett litterärt fingerat»brev», ett inlägg i den politiska debatten 1743 i tronföljdsfrågan, som tillhör prosabanden. Se ovan samt kommentar till nr 6 nedan.

30 XXX [Böneskrift til Herr Præsidenten, m.m. Grefwe Piper (WA:s titel) 28 juni 1746, av Jean Fösajern] Denna, som finns i WA 4, s. 444, i originalet i Ängsö, Engsöana och i en läsutgåva av Sven G. Hansson 1977, s. 137 är en ren fiktionsskrift och tillhör prosabanden. Gratulations-Bref Från Engsö-Kyrkogård d.. Febr Detta, utställt av»anders Luxenburg» (om denne, se kommentar till nr 8 nedan), i Ängsö, Engsöana, s. 2 f. och i utdrag tryckt av Sven G. Hansson 1963, s. 230, tillhör poesibanden. [Trenne brev till grevinnan Beata Douglas att härma visse präster vid lägenheters sökande 1748] Titel av Sven G. Hansson i läsutgåvan, Olof von Dalin. Sagan om Hästen och annan prosa, 1977 (s. 11 ff. och kommentar s. 271 ff.). Dessa fiktiva brev tillhör prosabanden. [Brev till Catharina Charlotta Taube på bröllopet 4 december 1748] Ingår i en hel grupp om dikter till en av damerna i Dalins Taubska vänkrets, Catharina Charlotta Taube ( ) den 4 december 1748, då hon gifte sig med sedermera generallöjtnanten och en av rikets herrar, Pontus Fredrik De la Gardie ( ); en av dem kallas Bref Från en wiss Gudinna etc. till henne; det är en dikt, som använder brevfiktionen och utgivningen tillhör poesibanden tillsammans med de andra fyra dikterna från tillfället. [Brevväxling mellan Bertil Åsenlund och Pernilla Cartun] Titel av Sven G. Hansson. (1977 s. 161 ff. och kommentar s. 291 ff). Troligen från åren 171 3, en ren prosaskrift, som använder brevfiktionen och tillhör prosabanden. [Avskrift av ett medeltidsbrev 1409] av riddaren och riksrådet Tord Bonde (d. 1417), i RA Ericsbergsarkivet, Autografsamlingen 0 (Dalin). Denna avskrift av ett arkivdokument ges inte ut i Samlade skrifter. Underdånig Böne-Skrift Til Hennes Maj:t Drottningen 1 eller 29 maj 1761 (olika dateringar) WA 6, s. 272 f. och minst fem avskrifter, en fingerad böneskrift på vers, som tillhör poesibanden.

31 XXXI [Ansökan av kronprinsen till Kungl. Maj:t i rådet 3 juni 1762 att få delta i sin morbror Fredrik II:s fälttåg] Kronprins Gustavs koncept i UUB F 417 i Dalins översättning och egenhändig ansökan i RA Kungliga handskriftssamlingen (en gåva dit 1876), på vilken även påtecknats, att den lästes upp i rådet angiven dag; se härom Marie-Christine Skuncke, Gustaf III Det offentliga barnet etc. 1993, s. 21 och s. 3 n. 7, där även det historiska perspektivet och Gustavs beroende av Dalin och SRH för sin historiska dramatik utreds (s. 244 ff.). Härtill förekommer några texter, som i likhet med flera i föreliggande band utgivna sådana är ett slags mellanting mellan (vers-)brev och prosa eller poesi. Utgivarna har här föredragit att utesluta dem ur föreliggande band, även med förhoppning att senare bättre kunna datera dem och identifiera situationerna. Det gäller följande: Swar på et bref Til Baron C. G. W. Versbrev i WA 4, s. 36 f., troligen från 1730-talet och ställt till officeren, senare ceremonimästaren Carl Gustaf Wrangel af Ludendorf ( ), som tillhör poesibanden. [Inbjudan på vers till Beata Margareta Douglas ( )] På Lagmansö till henne, g.m. landshövdingen Gabriel Falkenberg af Trystorp d.ä. ( ), skriven av Dalin för hennes tre döttrar: Christina (Maria) Falkenberg (17 60), g m. ovannämnde Carl Gustaf Wrangel af Ludendorf, Ulrica (Eleonora) Falkenberg ( ), g m. landshövdingen Fredrik (Gustaf) Spens (1721 9) och Fredrika Fal kenberg ( ), g. 172 m. landshövdingen Ulrik Gustaf De la Gardie ( ). Dikten finns i Dalins original i RA Ericsbergsarkivet Autografsamlingen 0 (Dalin). Odaterad, men trol. före flickornas giftermål med början 1744 och tillhör poesibanden. [Dikt (uppbyggd som versbrev) till en av grevinnorna i umgängeskretsen, av Dalin i förvänd stil från»c: Bonde»] Denna är tidigast från Dalins original i RA Ericsbergsarkivet, Autografsamlingen 0 (Dalin), och dikten tillhör poesibanden.

32 XXXII [Ännu en dikt som skämtbrev i förvänd stil av Dalin, från»kerstin Skatpillra» och från Gimmersta och till Ebba Charlotta Douglas ( )] Mottagaren var gift med presidenten Conrad Ribbing af Zernava ( ). RA Ericsbergsarkivet, Autografsamlingen 0 (Dalin). Dikten tillhör poesibanden. Om utgåvan I föreliggande band ingår brev och skrivelser författade av Dalin med undantag av ett fåtal dokument som gått förlorade, men vars innehåll är bevarat i form av referat. De sistnämnda återges i en särskild avdelning i slutet av volymen och kommenteras i band VIII. Grundtexten till huvuddelen av materialet utgörs av original av Dalin, men ibland kan han själv ha gjort avskrifter. Eventuella avvikelser mot originalet redovisas då i kommentaren. I övrigt har någon annans avskrift utgjort grundtext och i de fall flera avskrifter föreligger, motiveras textvalet i kommentaren. I ett par fall har två olika versioner blandats (nr 64 och 74). Det gäller versbrev där i ena fallet Dalin själv och i det andra Adolf Mörner har gjort avskrifter, men då inte tagit med inledande och avslutande rader, som ingått i brevets original. De uteslutna fraserna har då hämtats från en annan pålitlig version. Några Dalinbrev, exempelvis de i Daliniana 1 på Krageholm, har bundits in, vilket resulterat i att en del text i marginalerna har gått förlorad. Utgivaren har då kontrollerat sin tolkning mot bevarade avskrifter och tryck vid textetableringen. Utgivaren har sökt återge grundtexternas placering av hälsningsfras, datering, avslutningsfras och underskrift i möjligaste mån. Endast texten i adresseringarna återges utan radbrytningar. Där en adress ingår i brevet återges den, vare sig den är en påskrift i anslutning till texten eller, vilket är vanligare, förekommer på en egen sida av ett vikt brevpapper. Ofta har ett sådant brev förslutits med sigill, något som ibland kan ge upphov till lakuner i brevtexten, i samband med att det bryts. Lakuner som förorsakats av pappersskador markeras med hakparentes, och trolig men inte helt säker läsning av ord placeras inom hakparentes. Det finns ett fåtal versbrev och verser infogade i breven (exempelvis i brev 7) med oregelbunden grafisk utformning av de indrag som brukar markera med varandra rimmande rader. Utgivarna har avstått från normalisering och i stället återgivit grundtexternas variation.

33 XXXIII Dalin markerar nytt stycke på olika sätt. Han övergår oftast till ny rad och gör ett större eller mindre indrag, men ibland lämnar han bara en större lucka i raden, en lucka som inte sällan markeras med ett längre streck. Utgivaren söker i samtliga fall återge skriftbilden. Ett par gånger förekommer ett längre streck på raden som går ända ut till marginalen, men det återges här bara med ett långt streck. Vid textetableringen används kursiv stil både för att markera understrykningar och för att signalera att Dalin använt latinsk stil, vilket i regel förekommer i ord på latin och franska samt i namn. Texten i dokument som är skrivna enbart på franska eller latin kursiveras inte genomgående, men understrykningar i sådana texter markeras med kursiv. När ord i antik va också är understrukna, anmärks det i kommentaren med undantag för undertecknarens namn, som så gott som alltid är understruket och i latinsk stil (se ett typiskt utförande på faksimil nr 1 i band VIII). Som ovan nämnts följs Dalins varierande stavning. Det enda ingreppet i interpunktionen gäller att punkt sätts ut, där den saknas före ny mening som inleds med versal. Samtliga ingrepp av utgivaren, även enstaka insättande eller borttagande av diakritiska tecken över a och o redovisas i kommentaren. Vid textetableringen har utgivarna mött avläsningssvårigheter vad gäller sammanskrivning och särskrivning i förhållande till Dalins eget och samtidens bruk. Det händer att han inte lyfter pennan, när han övergår till ett nytt ord. Om det inte heller föreligger något avstånd mellan orden har utgivaren följt Dalins skriftbild. Särskilt vanligt förekommande är sammanskrivningarna i hälsningsfraser (Högwälborne HerrGrefwe), avskedsfraser (Min gracieusacommendeur) och i breven på franska (que sefera lachasse). Om de med streck sammanfogade orden har samma avstånd från varandra som övriga ord på raden, har de etablerats som två ord. På Dalins tid sattes inte accenter ut i franskan på samma sätt som idag. Han använder enbart grav accent och inte alltid på ställen dagens läsare kan förvänta sig. Ett par bokstäver är särskilt svåra att hålla isär vid läsning av manuskripten: a och e (särskilt när de avslutar ett ord) samt s och f. Ofta får, i det förra fallet när det gäller en adjektiv- eller substantivändelse, Dalins normala bruk avgöra. Avläsningsproblem föreligger också i fråga om att skilja versaler från gemener. Särskilt gäller det bokstäverna d, f och m. Även här har bruket, men också storleken på bokstaven och kontexten, varit avgörande för tolkningen. Det särskilda tecknet för tz har av tekniska skäl inte kun

34 XXXIV nat återges, medan tecknet ß för ss har använts vid textetableringen. Förkortningstecken, som anger att m och n skall dubbleras, upplöses utan vidare redovisning. Förkortningen för Herr skrivs ibland H r eller H r, men ofta med ett H, där andra stapeln i bokstaven avslutas med en rundad släng. Tecknet har i många fall tolkats som Hr. (framför allt i breven från 170 och framåt). I fråga om förkortningen av Mayestät eller Mayestet (i breven fram t.o.m. 1740), Maijestät eller Maijestet återger utgivaren alla variationer som förekommer: May:stt, May stt, Maij:t, Maij t, Maij:st, Maj st osv. Kommentaren till Brev, skrivelser m.m., som utgör band VIII, omfattar en redovisning av utgivarens ingrepp, variantförteckningar, ordförklaringar och översättningar av latinska texter. För de franska breven ges hjälp med översättningar av ovanliga, ålderdomliga och för sammanhanget centrala ord. När ett brev ger svar på frågor i en bevarad brevväxling, återges även mottagarens brev i kommentaren. Visor i versbreven kommenteras av James Massengale, som även har sammanställt en melodibilaga. En skildring av Dalins sista tid, död och eftermäle samt personregister avslutar bandet.

35 Källor och litteratur Otryckt material Krageholm Daliniana I (original), II (avskrifter), Brev Kulla Gunnarstorp Brokindsamlingen 2, 30, 33, se nedan Stockholm, Riksarkivet, Filmsamlingen Linköping Stifts- och landsbiblioteket B 127:1 Brev till biskop Georg Wallin d.y Br 11a b, 12 Brev till Eric Benzelius d.y. (fotokopior i Uppsala UB) London Linn. Society etc. Se Tryckt material, Linné, Carl von etc. Lund Lunds Universitetsbibliotek (LUB) De la Gardieska samlingen Cod. coll. I:7 XII:22. Catharina Charlotta Taubes arkiv från Lifsquadronen Biographica minora Autografsamlingen: Olof von Dalin Visor excopierade af Eric Gustaf Lidbeck (Karlstad december 1740, Åmål juli 1741) 3 (inkl. register till försvunna del 1 2, se Ingemar Carlsson 1966, s. 371) Tore Almer, Jacob Wilde som statsrättshistoriker, otr. akademisk avhandling S:t Petersburg Saltykov-Stjtjedrinbiblioteket Suchtelensamlingen 80, se nedan Stockholm Kungl. biblioteket L 128:4B, avskrift av Olle Holmberg

36 XXXVI Stockholm ATA-Arkivet (Antikvarisk-Topografiska Arkivet) Riksantikvarieämbetet och Statens Historiska Museer: F II:1, F II:2 Handlingar rörande Lovisa Ulrikas Vitterhetsakademi Antikvitetsarkivet: A I:1 Protokoll för detta och Kungl. biblioteket Kungl. biblioteket (KB) KB:s ämbetsarkiv E 1:1-4 Korrespondens o. handlingar, kronologiskt G 1A: 1 Äldre räkenskaper (spridda) Autografsamlingen: Olof von Dalin Beskow-Dahlgrens autografsamling (Fredrik August Dahlgrens omhänder tagande av Bernhard von Beskows autografsamling, se Bertil Broomé 1977, s. 324, 23 f.) Printzskölds autografsamling (om denna autografsamling, se Bertil Broomé 1977 s. 430 f.) Karl Warburgs autografsamling (R 34:143; om Warburgs köp av autografer främst på auktioner, se Bertil Broomé 1977, s. 40 f.) It 4a Anteckningsbok av Carl Gustaf Tessin (se Ingemar Carlsson 1966, s. 344 n. 61) L 26:1 e Diverse brev (från folkminnesforskaren Gunnar Hyltén-Cavallius samlingar ) L 128:4B Olle Holmbergs avskrift från Suchtelensamlingen 80 i Saltykov-Sjtjedrinbiblioteket i S:t Petersburg Rålambska samlingen fol. 14a (Gustaf Rålambs Dalinavskrifter) Fol. 14b (densammes saml. av Dalinoriginal) Vf 68:1.3 Olof von Dalin, Poemer, afskrifter (från Österbybruk, tidigare proveniens delvis okänd) Vf 69 Olof von Dalins Åtskillige Poëtiska skrifter, Åhren (avskrift från Drottningholmsbiblioteket) Vf 71 Olof Dalins Poesies, afskrifter (köpt på en av auktionerna efter kopisten Melcher Lundholm, trol. proveniens Dalins halvkusin Johan [Casten] Böckman, d. 1780, jfr Vf 73 nedan) Vf 71a Samling af Kongl. Bibliotekarien Olof von Dalins verser (proveniens: Dalins elev Hans Gustaf Rålamb) Vf 72 Verser, uppsatser, bref och concepter af Olof von Dalin (mest från , från Axel Gabriel Bielke 1877) Vf 73 Verser, uppsatser och concepter af Olof von Dalin (gåva 186, tidigare köpt av L.J. Lovén på översten Johan Casten Böckmans ( ) auktion 1830 och trol. urspr. proveniens hans far och Dalins halvkusin Johan [Casten] Böckman ( ), jfr Vf 71 ovan Vf 79 Calottiske Handlingar, avskrifter för Lovisa Ulrika (till KB 184 med Drottningholmsbiblioteket) Vo 8 Kallelser och Protocolls Concepter för Awazu och Wallasis Vs 44 Vittra samlingar ur de Hornska papperen, Afskrifter från 1700-talets förra hälft och midt, från Hornska biblioteket på Fogelvik

37 XXXVII Vs 46 Strödda satiriska och wittra samlingar (proveniens: kornetten Hans Reinhold Gyllenhaal på Höberg) Vs 46a Samling af Argi Miscellan-Skrifter Vs 48:II Ouodlibetica: thet är Samling af Nöjsamma Skrifter etc. Vs 49 Samling af witterhetsstycken från midten af 1700-talet (till KB 1879, tidigare proveniens okänd) Vs Samlings-Bok, tillhörig Carl Magnus Zelling, begynt 177 (Zelling oident., vol. köpt 1848 på Lars Olof Fägerstens auktion och 18 på Axel Melchior Lundholms av KB, se härom Bertil Broomé 1977, s. 216, 242) Vs 7 Vice-bok, uplagd åhr 1760 af Johan Gustaf Bleumer Vs 7a Samling av dikter etc. i avskrift (den s.k.»sjöholmsvisboken») Vs 4 b (Samlingsvolym av) Poesier af svenska diktare Vs 169 Anteckningsbok tillhörig Carl Gustaf Iserhielm Vs 173 Visbok ca 170 (köpt av George Stephens) Vs 174:1 2 Visböcker (ägda av Anders Fryxell, del 1 ca ) Vt 128 (Dalin) Poemer över och till enskilda personer Kungliga Vetenskapsakademiens arkiv (KVA) KVA:s protokoll (sentida maskinutskrift) 1742 Bergianska samlingen vol. 1, 2, 8, 12, 13 Pehr Wargentins brevsamling (brev från Dalin /9 174) Olof von Dalin (Johan Hedenborgs samling, proveniens Åkerö, se bd IV s. 9 f.) Antikvariatbokhandlare Mats Rehnströms samlingar Band, ursprungligen från Ericsbergs bibliotek, med Dalins Argus, årg och hans egenhändiga dedikation i inbundet brev och dikt till Ulrika Eleonora Riksarkivet (RA) Inrikes-civilexpeditionen A renskrivna protokoll 1732, (ett eller flera band per år) B Ia registratur 1732, 173, 1737, 1744, 1747, 1749, 170, 171, 17, 179, 1761, 1763 B IIIa koncept 1737, 1747, 1749, 171, 173, 17, 179, 1763 D Ia 28 ingående diarier 17 D II:36 utgående diarier 171 Kabinettsprotokoll 173, 17 Rådsprotokoll i utrikes ärenden 1761 Krigsexpeditionen A renskrivna protokoll (ett eller flera band per år) B registratur 173, 171, 1761 koncept 173, 171 C ingående diarier 173 utgående diarier 173, 171 expeditionslistor 173 Rådets utrikes koncepter 1739 Rådets utrikes registratur 1739

38 XXXVIII Skrivelser till Kungl. Maj:t från Kanslikollegium 26 (1737), 28 (1739), 48 (17), 61 (1762) Allmänna verks skrivelser 614 (från Kungl. Vetenskapsakademien 1749) Adelsbrevsamlingen 24 (koncept till Dalins sköldebrev 171) Polonica 298 Biographica D 1 (Dalin), E 12a (Petter Ellis), R 6 (Carl Reftelius), R 40 (Rålamb), W 38 (Wiliamson) Handlingar om passväsendet 4 (resepass ) Kanslikollegium A IIa renskrivna protokoll (ett eller flera band per år) B IIa koncept kronologiskt (en eller flera vol. per år) C I registratur (som föreg.) D Ia ingående diarium 17, 179 (nr 32) E Ia Ink. brev från Kungl. Maj:t, allmän serie, 21, 24, 26, 31, 34, 3, 37, 39 E IV Kanslitjänstemäns ämbetsmemorial m.m., ansökningar, allmän serie 9 Johan Helin, 11 Dalin, 14 Dalin m.fl. ( ), 16 Inkomna skrivelser från bl.a. rikshistoriografen, 17 18a censor Niclas von Oelreich, 29 Kanslitjänstemäns ämbetsmemorial samt ansökningar, allmän serie E XIII:1 Inkomna skrivelser om böcker och trycksaker (Dalin) F I:3 Kansliordningar m.m. 17 F VI:1a Kanslitjänstemäns eder (ex. på kanslirådsed), 2a Kanslitjänstemäns eder (formulär 1719, 17 för rikshistoriografen, Dalins ed som bibliotekarie) Riksdagsarkiven: Riksdagen 1734 Borgarståndets arkiv: Handlingar 2 (R 123) Riksdagsacta: Ärender 1734:1 (R 4917) Expeditionsdeputationens registratur 1734 (R 264) Riksdagen Ridderskapets och adelns arkiv: 1738 års akter (R 72) Sekreta utskottets protokoll (R 261) Expeditionsdeputationens protokoll och koncept (R 2731) samt registratur (R 2730) Statsdeputationens protokoll (R 2716) Riksdagen Sekreta utskottets protokoll (R 2738) Se även nedan, Riksens ständers kommission etc Riksdagen Sekreta utskottets koncept (R 2814) Riksdagen Prästeståndets arkiv: Ledamöters och enskildas akter (R 89) Borgarståndets arkiv 6: Enskildas memorial (R 1296), 12: extraktprotokoll (R 1304) Bondeståndets arkiv 6: Handlingar (R 1862)

39 XXXIX Sekreta utskottets protokoll (R 2864), registratur (R 286), privata me morialer (R 2870) Riksdagen 171 Borgarståndets arkiv: Sekreta utskottets expeditioner (R 1311) Riksdagen 17 6 Ridderskapets och adelns riksdagshandlingar (R 1) Sekreta utskottets protokoll (R 304), handlingar (R 301) Riksdagen Sekreta utskottets protokoll (R 3143, 3144) Sekreta utskottets koncept (R 3146) Sekreta utskottets expeditionslista (R 3149) Statsdeputationens protokoll (R 3241) och handlingar (R 3214) Prästeståndets riksdagsprotokoll (R 697) Borgarståndets riksdagsprotokoll (R 1344) Riksdagsacta etc (R 4982) Riksens ständers kommission ang. Johan Gyllenstierna m.fl Protokoll (R 671) Register till protokollen (R 669) Till Sekreta utskottet ingifwen Berättelse (R 670) Handlingar 1 2 (R ) Brev 1 2 (R ) Riksens ständers kommission etc Handlingar 4 (R 664) Statskontorets arkiv E Ia: 1 Kongl. Maj:ts Bref och remisser 17 E Ia: 129, 134 D:o 179 Svea hovrätts arkiv Huvudarkivet E IXb:76 Adliga bouppteckningar /7 23/12 (Dalin) Kopiesamlingen 29 E[rik] W[ilhelm] Montan, Matrikel över Ridderskapet och adeln , band 1 2, otryckt (R ) Per Sondén, Kungl. Kansliets Ämbets- och tjänstemän samt vaktbetjänte , IIa b, otryckt (RA exp.) Kungliga handskriftssamlingen Bergshammarsamlingen: Vers (original och avskrifter av Dalin, se härom Ingemar Carlsson 06:1 s. 1) Cronstedt, Margareta, samling: Hans Gustaf Rålambs anteckningsbok (E 340) Ekebladska samlingen 19, brev till Claes Ekeblad d.y. (E 370) Engsö arkiv I:13 II:2 Brev till Carl Fredrik Piper 2 Ericsbergsarkivet: Autografsamlingen 0 (Dalin), 19 (Palmstierna) Manuskript- och avskriftssamlingen 2: Axel Gabriel Oxenstierns versavskrifter Esplunda arkiv I:88 89 Adolf Mörners samling av Dalin i original och avskrifter I:94 Eva Gyllenstiernas, f. Ribbing, papper

40 XL Hammersamlingen 23 (versbok, okänd proveniens) Bankiren Gustaf Kassmans samling 16 Nynäsarkivet Manuskript- och avskriftssamlingen 9: Carl Göran Bondes avskriftssamling av Dalin Rålambska stiftelsens arkiv (E 90), 6 (E 91) Sjöholmssamlingen Gyldenstolpesamlingen 1 (Ulric Nils Gyldenstolpe) 17 (ibid. brev från Dalin), (Nils Philip Gyldenstolpe, brev fr. Dalin) Handlingar om olika släkter (Dalin) Autografsamlingen 12 Manuskript- och avskriftssamlingen 17, 26 Skoklostersamlingen I fol 1 (verser i original och avskrifter av Johan Gabriel Sack) Stafsundsarkivet: Autografsamlingen 8 11 (Dalin) Säfstaholmssamlingen I:119 (bl.a. brev och skrifter mellan Gustaf Bonde och Dalin) Tidöarkivet: Manuskriptsamlingen 04 Filmsamlingen: Kulla Gunnarstorp, Brokindsamlingen 2, 30, 33 (Dalinoriginal och -avskrifter) Trolle-Ljungby Trolle-Ljungby Brinkmanska samlingen, Svenska orig.-bref D 2 (Dalin) Uppsala Uppsala Universitetsbibliotek (UUB) Askesamlingen 9ax:3 (brev från Dalin till Ulric Nils Gyldenstolpe) (F 417 se Marie-Christine Skuncke 1993 s. 21 och 3) F 429 Gustavianska samlingen fol. : Bref från Svenske Män G 19 Fotokopior av brev till Eric Benzelius d.y., se Linköping, Stifts- och landsbiblioteket, ovan G a Brev från Dalin till Gustaf Benzelstiernas änka G 30 a Brev till Samuel Älf G 360 b Brev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper N 0 Samlingsbok, tillhörig J. Hassel, begynt Anno 174 N 1 D:o, del 2, begynt Anno 17 N 2 Poetica Svecana 6: Samlings-Bok N 1129 Olof von Dalin, vers och prosa (avskrifter) N 1140 Satirer öfver bestämda personer och tilldragelser I Nordins dupletter av Carl Gustaf Tessin och Olof von Dalin (avskrifter) V :1 Diverse avskrifter, bl.a. ur Petrus Ekermans papper V 44 Olof von Dalins Mss Autographa (original och vissa avskrifter, okänt förvärv av UUB)

41 XLI V 4 Olof von Dalin, Verser och flera strödda arbeten (avskrifter, proveniens Pipers saml. på Engsö) W 330 Samlingar till svenska historien 18 X Biographica Dalin Gustaf Ribbings tillägg och anteckningar till Dalins WA 1 6, Inspelningar Bagge, Martin, Mikael Paulsson m.fl., Kom fria sinnen hit! (Proprius BRCD 9166), Stockholm 1999, texthäfte av James Massengale och Ingemar Carlsson. Tryckt material Almer, Tore, se ovan Otryckt material, Lund, Lunds Universitetsbibliotek Anderberg, Göran, Frimuraren Gustaf III. Bakgrund, visioner, konspirationer, tra ditioner, Sävedalen 09 Arckenholtz, Johan, Sagu-Brott af 1734 Års Riksdag i Stockholm, utg. genom Ingemar Carlsson, Kungl. Samfundet för utg. av handskrifter rörande Skandi naviens historia, Handlingar del 26, Stockholm 03 Benzelstierna, Gustaf, Censorsjournal , utg. av Leonard Bygdén och Eugène Lewenhaupt, Bihang till Samlaren 1884 Berch, Carl Reinhold, Carl Reinhold Berch, Lettres Parisiennes adressés à ses amis , utg. av Jan Heidner, Acta Universitatis Stockholmiensis, Romanica Stockholmiensia 12, Stockholm Bergfeldt, Börje, se Borgarståndets riksdagsprotokoll etc. Bergius, Bengt, Allahanda 1, Stockholm 177 Små-Saker Til Nöje och Tidsfördrif 1,, Stockholm 170, 176 Bergklint, Olof, Vittra arbeten, Utmärkta och klassiska arbeten af Swenska Författare 6, Stockholm 1837 Öfver Hof-Cancelleren [ ] Olof von Dalin, Stockholm 1764 Bergström, Carin, Stina Piper. Grevinna i 1700-talets Sverige, Stockholm 07 Blixt, Sam, Almanacka , Oskarshamn 198 Bonde, Carl Trolle-, Anteckningar om Bondesläkten. Riksrådet, Grefwe Gustaf Bonde, II, Lund 1897 Bondeståndets riksdagsprotokoll, på Riksgäldskontorets uppdrag utg. av Sten Landahl, 2, , Uppsala 194; 3, , Uppsala 1948; 7, , Stockholm 1963; 8, , Stockholm 1967 (förkortas BoP) Borgarståndets riksdagsprotokoll från frihetstidens början, på Riksgäldskontorets uppdrag utg.,, 1734, utg. genom Nils Staf, Stockholm 196; 6, , utg. genom Nils Staf, Stockholm 1972; 7:1 2, , utg. genom Nils Staf, Stockholm 1973; 9:2, , utg. genom Börje Bergfeldt, Stockholm 03;

42 XLII, , utg. genom Nina Sjöberg, Stockholm 08 (förkortas BgP ) Botin, Anders af, Anmärkningar vid herr hof-cancellerens och riddarens Olof v. Dalins Svea rikes historia, Stockholm 1771 Brefwäxling Imellan Ärke-Biskop Eric Benzelius Den Yngre Och Dess Broder, Censor Librorum Gustaf Benzelstierna, utg. av J.H. Lidén, Linköping 1791 Breitholtz, Lennart, Studier i frihetstidens litteratur, Skrifter utg. av Svenska Litteratursällskapet, 31, Uppsala 196 Våra första fransk-klasiska dramer. Celsius Ingeborg och Dalins Brynilda, diss., Uppsala 1944 Broomé, Bertil, Handskriftssamlarna och de svenska arkiven , Acta Bibliotheqæ Stockholmiensis, XXIX, Stockholm 1977 Bygdén, Leonard, Svenskt anonym- och pseudonymlexikon etc., 1 2, , facsimilutg. Stockholm 1974 Böckman, Johan [Casten], [ ] Dissertatio gradualis, de Origine Urbium Antiquarum Sviogothiæ, In Regio Athenæo Carolino [ ] Atque Præside, D:no Sven Bring [ ] Publicæ censuræ Tradita A Johanne C. Böckman, Goth burgensi. Die XI. Maji. Anno Christi MDCCLI [171], Londoni [Lund] u.å. (exemplar i privatbibliotek, med inledande hyllningsdikt till Dalin) Carlsson, Carl (senare Carleson), Försök Til Swänska Skalde-Konstens Uphiälpande, Eller: Samling af utwalda Swänska Rim och Dikter, 1 2:3, Stockholm Carlsson, Ingemar, Enskilda arkiv. Person-, släkt- och gårdsarkiv, Riksarkivets beståndsöversikt del 8:1 3, Stockholm 06 Frihetstidens handskrivna politiska litteratur. En bibliografi, Acta Bibliotheca Universitatis Gothburgensis, IX, Göteborg 1967) Hovskalden Olof von Dalin i konflikt och knipa, Olof von Dalinsällskapet, Varberg 06»Olof von Dalin. Författare och historiker», Svenska historiker från medeltid till våra dagar, Stockholm 09, s »Olof von Dalin, hovskalden», Drottning Lovisa Ulrika och Vitterhetsakademien, Stockholm 03, s Olof Dalin och den politiska propagandan inför lilla ofreden. Sagan Om Hästen och Wår-Wisa i samtidspolitisk belysning, diss., Lund 1966 Olof von Dalin. Samhällsdebattör. Historiker. Språkförnyare. Olof von Dalin sällskapet, Varberg 1997 Olof von Dalin som tecknare, Olof von Dalinsällskapet, Varberg 03 Parti partiväsen partipolitiker Kring uppkomsten av våra första politiska partier, Acta Universitatis Stockholmiensis etc., 29, Stockholm 1981 På lögnens väg. Historiska bedrägerier och dokumentförfalskningar, Lund 1999»Runstenen i Holm och fornminnen i Abild», Varbergs Museums Årsbok 1968, s och Bengt-Arne Person, General Carl Fredrik Pechlin i myt och verklighet, Varberg 02

43 XLIII Celsius, d.y., Olof, Åminnelse Tal Öfver [ ] Olof von Dalin, Hållit för Kongl. Vetenskaps Academien Den 29 Febr. 1764, Stockholm 1764 Cronholm, Abraham,»Olof von Dalin», Biographiskt Lexicon Öfver Namnkunnige Svenska Män, 4, Upsala 1838 (ny uppl. Stockholm 187), s Dagligt Allehanda Dahlgren, E[rik] W[ilhelm], Kungl. Svenska Vetenskapsakademien, Personförteckningar Stockholm 191. Dahlgren, F[redrik] A[ugust], Glossarium öfver föråldrade ord och uttryck i svenska språket ( , flera nytryck ) Lund 1973 Dalin, A[nders] F[redrik], Ordbok öfver svenska språket, 1 2 (180 3), fotografisk reproduktion, Stockholm 1964 Dalin, Olof von, April-Wärk Om Wår Härliga Tid, Stockholm u.å. (1740) Fable, Den 6. Junii 1761, u.o.u.å. (KB:s ex.) Sagan Om Hästen och annan prosa. Urval, inledning och kommentarer av Sven G. Hansson, Stockholm 1977 Sagan Om Hästen. Faksimil av 1740 års utgåva. Ny version med förklaringar och kommentarer av Ingemar Carlsson, Olof von Dalinsällskapet, Varberg 08 Samlade skrifter I II, utg. av Ingemar Carlsson, James Massengale och Gun Carlsson, Swenska Friheten och Kommentar till Swenska Friheten, Svenska författare utgivna av Svenska Vitterhetssamfundet (SFSV) XXVI, Stockholm III IV, Dramatik, Kommentar till Dramatik, SFSV XXVI, Stockholm Svea Rikes historia, 1 3:2, Stockholm (förkortas SRH) Then Swänska Argus, del 3, SFSV I, Stockholm 1919 Witterhets-Arbeten, i bunden och obunden Skrif-art, 1 6, Stockholm 1767 (förkortas WA) Wår Allernådigste Drottning Ulrica Eleonora til ewärdelig då den Anatomiske Theat ren wid Kungl. Academien i Lund inaugurerades d samma wärk henom Hennes Maijstz Kungeliga gifmildhet blifwit til sin fullkomlighet befordrat, u.o., u.å. (1736, KB:s ex.) Ähreminne Öfwer Kongl. Secreteraren [ ] Gustaf Benzelstierna, Som Saligen afsomnade den 28 April 1746 [ ], Stockholm u.å. (1746, KB:s ex.) Se även Otryckt material, Stockholm, Antikvariatbokhandlaren Mats Rehnströms samlingar Den svenska psalmboken 169 [ ], facsimilutg., Värnamo 198 Det nya Wecko bladet (tidigare Götheborgska Magasinet, sen. Göteborgs Weckoblad) 1763 (KB) Drottning Lovisa Ulrika och Vitterhetsakademien, red. Sten Åke Nilsson, Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitetsakademien, Stockholm 03 Ekbohrn, C[arl] M[agnus], Förklaring över främmande ord och namn i svenska språket m.m. etc., 2:a uppl., 1 2, Stockholm 1948 Elgenstierna, Gustaf, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, 1 9, Stockholm Eriksson, Nils, Dalin Botin Lagerbring. Historieforskning och historieskrivning i Sverige , diss., Göteborg 1976

44 XLIV Fehr, Isak, Studier i Frihetstidens vitterhet. Den politiska visan jämte meddelanden om censuren och utländsk literatur i Sverige, diss., Upsala 1883 Gezelius, Georg, Försök Til Et Biographiskt Lexicon öfver Namnkunnige och Lärde Svenske Män, 1, Stockholm och Upsala 1778 Grape, Anders, Ihreska handskriftssamlingen i Uppsala universitetsbibliotek, I II, Uppsala 1949 Gyllenborg, Gustaf Fredrik,»Tal, Då han i Kongl. Academien blef intagen den 9 Februarii 1773», Kong. Svenska Vitterhets-Academiens Handlingar, 2, Stockholm 1776, s Göthe, Georg, Historisk öfversigt af de vittra samfunden i Sverige före Svenska Akademiens stiftelse, diss., Stockholm 187 Hagström, Tore,»Några Daliniana. Gustaf Ribbing om Olof von Dalin», Corona amicorum. Studier tillägnade Tönnes Kleberg, Acta Bibliothecæ Regiæ Universitatis Upsaliensis XV, Uppsala 1968 Hanselli, se Samlade vitterhetsarbeten etc. Hansson, Sven G,»Olof von Dalins Witterhets-Arbeten, tillkomst, textkaraktär, mottagande», avhandling, tryckt i Samlaren 1962, s , 1963 s , 1964 s »Till 0-årsminnet av Dalins död», Samtid och framtid 1963 s Heidner, Jan, Carl Reinhold Berch, Lettres Parisiennes adressés à ses amis , publiées et annotées par (Acta Universitatis Stockholmiensis, Romanica Stockholmiensia 12) Stockholm 1997 Carl Fredrik Scheffer, Lettres particulières à Carl Gustaf Tessin , édition critique Kungl. samfundet för utg. av handskrifter rörande Skandinaviens historia, Handlingar 8, Stockholm 1982 Hellquist, Elof, Svensk etymologisk ordbok, 3:e uppl., 4:e tryckningen, 1 2, Lund 1980 Hesselman, Bengt,»Inledning och kommentarer samt ordlista» (tillsammans med Martin Lamm), se Dalin, Olof, Then Swänska Argus, del 3, Svenska författare utgivna av Svenska Vitterhetssamfundet, Stockholm 1919 Holmberg, Olle, Leopold under Gustaf IV Adolf , Stockholm 1962 avskrifter av Dalin i dåvarande Leningrad (S:t Petersburg), se ovan Otryckt material, Stockholm, Kungliga Biblioteket L 128:4B Inrikes Tidningar 1763 Jersild, Margareta, Skillingtryck. Studier i svensk folklig vissång före diss. Stockholm 197 Jonsson, Inge, Vitterhetskademien , Kungl. Vitterhets Historie och Antik vitets Akademien, Stockholm 03 Kongl. Maj:ts Nådige Kundgiörelse och Förbud, Angående Några uti orterne kringlöpande skrifter, gifwit Stockholm i Råd-Cammaren then 11. Martii 172, Stock holm u.å. [172] Kungl. Vitterhetsakademiens dagbok (utg. av Svenska Akademien och Kungl. Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien, tillägnade den senare 6 november 1930), Stockholm 1930

45 XLV Lamm, Martin,»Inledning och kommentar samt ordlista», se Dalin, Olof, Then Swänska Argus 3, SFSV, Stockholm 1919 Olof Dalin. En litteraturhistorisk undersökning af hans verk, diss., Uppsala 1908 Landahl, Sten, se Bondeståndets riksdagsprotokoll etc. Leijonhufvud, Sigrid, Omkring Carl Gustaf Tessin, I, Stockholm 1917 Ur svenska herrgårdsarkiv. Bilder från karolinska tiden och frihetstiden, Stockholm 1902 Leopold, Carl Gustaf af, Samlade skrifter,, Stockholm 1833 Lindroth, Sten, Kungl. Svenska Vetenskapsakademiens historia , I, Stockholm 1967 Linné, Carl von, Bref och skrifvelser af och till, Första afd. III, V, utg. af Th. M. Fries, Stockholm 1911 Malmström, Carl Gustaf, Sveriges politiska historia från Konung Karl XII:s död till statshvälfningen 1772, 2:a uppl., 1 6, Stockholm Massengale, James, se Dalin, Olof von ovan Millqvist, Viktor, Svenska riksdagens borgarstånd etc., Stockholm 1911 (1912) Nilzén, Göran,»Carl Fredrik Scheffer», Svenskt Biografiskt Lexikon 31, 00 02, s. 26 Carl Gyllenborg en frihetstida hattpolitiker, Stockholm 07 Norberg, Axel, se Prästeståndets riksdagsprotokoll etc. Nordberg, Olof, En swensk adelsmans äfwentyr och dess författare. Studier i svensk och utländsk sjuttonhundratalsroman, diss., Uppsala 1944 Nordenmark, N[ils] V[ilhelm] E[manuel], Pehr Wilhelm Wargentin. Kungl. Vetenskapsakademiens sekreterare och astronom , Uppsala 1939 Nordin, Carl Gustaf,»Minne af Hof-Kansleren och Riddaren Olof von Dalin», Svenska Akademiens Handlingar Ifrån år 1796, Stockholm 1802, s ; omtr. i dens., Minnen af namnkunniga svenska män 2, Stockholm 1818 Olsson, Bernt, Svensk världslig visa Ett register över visor i visböcker och avskriftssamlingar, Skrifter utg. av Svenskt Visarkiv 6, Stockholm 1978 Olsson, Henry,»Drottningens akademi », Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens årsbok 193, Stockholm 194, s Ordbok över svenska språket utgiven av Svenska Akademien, 1, 1898 (förkortas SAOB) Person, Bengt-Arne, se Carlsson, Ingemar och Bengt Arne Person Platen, Magnus von,»dalins politiska satirer», Samlaren 197, s. 4 Prästeståndets riksdagsprotokoll, på Riksgäldskontorets uppdrag utg., 8, 1734, genom Axel Norberg, Stockholm 1978; 9, , genom Axel Norberg, Stockholm 1986; 12, , genom Nina Sjöberg, Stockholm 0; 13, , genom Nina Sjöberg, Stockholm 07 (förkortas PrP) Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin, utg. av P[er] Hanselli, 9, Upsala 1869 [Scheffer, Carl Fredrik],»Auctors Lefverne» (inl. till Olof von Dalins Poetiska Arbeten I, Stockholm 1782, s. I XVI)

46 XLVI Schück, Henrik, Ett porträtt från frihetstiden. Carl Reinhold Berch, Stockholm 1923 Illustrerad svensk litteraturhistoria, 3:e uppl., Frihetstiden, Stockholm 1927 Kgl.Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Dess Förhistoria och Historia, V, Antikvitetsarkivet II, Stockholm 1936»Till Dalins biografi. Ur gamla anteckningar XI», Samlaren 1921, s Segland, Karl Gustav, Almanacka för 00 år från år 0 till år 00, Enköping 1984 Sjöberg, Nina, se Borgarståndets riksdagsprotokoll etc. och Prästeståndets riksdagsprotokoll etc. Skarstedt, C[arl] W[ilhelm], Göteborgs stifts herdaminne, ny uppl. av Knut Norborg, Göteborg 1948 Skuncke, Marie-Christine, Gustaf III det offentliga barnet. En prins retoriska och politiska uppfostran, Stockholm 1993 Staf, Nils, se Borgarståndets riksdagsprotokoll etc. Stålmarck, Torkel,»De vittra tävlingarna i Drottningens Akademi», Drottning Lovisa Ulrika och Vitterhetsakademien, red. Sten Åke Nilsson, Stockholm 03, s , Sveriges Ridderskaps och Adels riksdags-protokoll från och med år 1719, 8, 1734, Stockholm 1886; 11, , Stockholm 1888; 17, , Stockholm 1906; 18, , Stockholm 1911; 24, , genom Sten Landahl, Stockholm 1734 (förkortas RAP) Sweriges Rikes Lag Gillad och antagen på Riksdagen åhr 1734, faksimiledition efter 1736 års originalupplaga, Malmö 1941 Sylwan, Otto, Den svenska versen från 1600-talets början. En litteraturhistorisk översikt, I:1, Göteborgs Högskolas årsskrift, Extraband I, Göteborg 192»Olof von Dalin», Svenskt Biografiskt Lexikon, 1931, s. 0 6 Trolle-Bonde, Carl, se Bonde etc. Warburg, Karl,»Dalin och Cederhjelm», Essayer, Uppsala 1918, s. 1 9 Olof Dalin. Hans lif och gerning, Svenska Akademiens handlingar ifrån år 1796, 29, Stockholm 1884 Wieselgren, Per,»Dalin och hans bror», Svensk Litteraturtidskrift 1944 s Wieslander, Henning,»Några Dalin-minnen i Närke», Samfundet Örebro stadsoch länsbiblioteks vänner, Meddelande N:o X, Örebro 1941, s Willers, Uno,»Olof von Dalin och Kongl. Biblioteket», Biblis 198, s Wrangel, Ewert,» Versekrig under frihetstiden», Samlaren 1894, s Östergren, Olof, Nusvensk ordbok, 1, Stockholm

47 1 Text

48 2

49 3 1. Brev till Sven Dahlin april 1728 Min K: Bror. Jag beklagar at iag nu intet skall kunna med större nöije berätta dig om det ledsamma brefwet, än det iag intet får det igen. Jag har nu rakat, tittat okk letat i alla wrår, bland alla öfwerblefna bref okk frågat något hwar på Stockholms Posthus, effter iag der är temmel. bekant, men måst lemna allt hopp at nånsin få det der igen: Ser derför at det måtte wara uttagit eller råkat bland betienterne i någon oriktigs händer okk således iklädt sig omöijel.heten til någon restitution. Jag kan säija at detta har ganska mykket förtretat mig. Takk för dina sidsta noueller, hwilka iag til mykkenheten intet kan beswara. Det mästa har iag skrifwit i K: Pappas bref. Hans Mtz utresa skall wara hel säker, hwar til man förutan mykket twikande tror lära åtgå RiksD. hwilka pgr en wakker Mondering kunde köpas för. Öfwer Ståt-Hållaren är ännu intet restituerad. S. Iacob har ännu ingen Pastor fått, Possieth är än siuk, med hälsan lärer hans arbete öfwer gråmunkeholms kloster okk kyrka stadna, som säijes skulle blifwit bättre än Norbergens öfwer S. Clara. Om du wil, kan iag medan Broman är här köpa dig Vita Theod. a 2 D.S. Jag har nyl. kommit på en tanke om Huna land, som iag måste låta dig weta, afsidosättiandes alt partiskt afseende på Halland. Jag kan undra på Verelii blindhet som satt slaget mel. Angantyr okk K. Humble wid Tanais, der han likwäl mykket billigt wisar at Ridgötaland är Småland. Herwara gier offta klarligen at förstå det Hunaland okk Ridgötaland grensa tilsamman. Han säijer okk at Hunarna redo, okk brukade inga skiepp, som dokk skulle skiedt om Hunarna skulle från Ponto Euxino anfallit Småland. Än mer, han säijer okk det Hunaland låg i söder från Ridgötaland, det likwäl Verelius tänkt på ett stelle wrenga, då han verterat sunnan cap. XVII til söderåt, der det dokk är söderifrån, men på de andra stellen har det intet gått an för honom at förtaga folk ögonen. Wid ofwan nämde omstendigheter kan iag intet annat see än at det warit Halland. Ikke heller finner iag at Halland är så obekwämt til denna meningen, allenast at det intet kunde utföra så mycket folk som Herwara säijer, hwilket dokk kan concilieras om wij 1 o ser på Heruaras fritalighet. 2 o derpå at inga war igen i Hunaland som wapn kunde bära. Hunaheden fins i Enslöf sokn, wid hwilken kant

50 4 de måst i Ridgötaland bryta in. Flera Huna namn finner man okk, som Hunne stad, Huna halls etc: dunheden som de slogos på kan warit dunamåse wid Jönköping. Woro det nödigt at giöra Hunaland til Hun-land, Halland, så är det intet så otroligt at dialecten, okk tidens wenning så kan slängat, ty Hanhals hette förr Hunahals. Olikare är Languedocs, Cataloniens etc: förändring från Land de Got, Gotalandia. Widare lemnar iag dig til at inquirera okk fella omdöme öfwer, som äst nu Hallandske Historiens framdragare. Helsa din K: wän S. M. Beata från den som är i lif okk död Din lydigste Bror. O.Dalin. Stockholm d. Apr Brev till Johan Gyllenstierna 3 oktober [Gyllenstiernas påteckning överst på brevet: Arrivée Le 7me Octobr rep: Le d oct 1732.] A Monsieur Le Baron de Gyllenstierna a Ekebyholm. 2 Monsieur, Pour m acquitter de mon devoir, je vous dois mander, que j ai cherchè M r Rohman biende fois en vain, mais ala fin il ma repondu, qu il a fait donner, il y a long tems, L ouvrage en question, au valet de chambre demr Le Gen. Rosen, un matin, quand son Maitre etoit encore au lit, ce qu il pourroit contester par serment. Vous me permetterez d etre toujours Monsieur votre tres humle et tres obeïssant serviteur astockholm Ol:Dalin. ce 3 d oct: 1732.

51 3. Brev till Awazu och Wallasis för Carl Wilhelm von Krassow 29 november 1732 Praesent. d. 30 Nov Högwälborne Hr Grefwe och Commendeur så ock Hög- och wälborne Herrar Riddare af Avazu och Wallasis. [Påteckning:] Resol. H. Baronen och Ministren Carl decrassow blifwer antagen til Chevalier af Avazu och Wallasis. Actum ut supra. AdMandatum. Olof:Dalin./. Den Ädelmodighet, för hwilken denna Illustre Orden så billigt berömmes, föranlåter mig hos H. Commendeuren och det Högl. Ordens Ridderskapet med särdeles wördnad anhålla, at blifwa til deras medlem och fosterbroder antagen. Så kära som Tro och Redlighet mig altid äro, så kärt skall mig och altid wara, at finnas Orden på det högsta förbunden och ut widga deß sannskyldiga beröm samt at stedse räkna för en ähra at wara Högwälborne H. Grefwens och Commendeurens samt Kongl. Riddare-Ordens gehorsahme tienare C.W.DEKRASSOW 1 Stockholm d: 29 Novemb

52 6 4. Brev till Awazu och Wallasis 30 november 1732 Sedan Samtelige Herrar Riddare af den Högl. Awazuiske Orden med särdeles grace och ynnest behagat updraga mig Archivarii Beställningen wid samma Illustre Orden, så erkenner jag det med skyldig wördnad och tacksamhet och har härmed den ähran at försäkra, det jag efter yttersta flijt och fullkommen tilgifwenhet skall söka giöra mig denna Heder och förmån wärdig och mig så förhålla som wederbör och jag det för den Högt förnäma Orden altid förswara kan och bör, skolandes Lomsaka wara Lönda halda, enn at adrum Kosti aldrig wåra Fragdadur Madur. Stockholm den sidsta Nowemb: åhr Olof:Dalin:. Skrivelse från Awazu och Wallasis till Carl Gustaf Tessin december Wij underskrefne Commendeurer och Riddare af den Awazuiske Orden, tilbiude wår älskelige käre Fosterbroder Öfwer Intendenten och Riddaren Högwälborne Gref CARL TESSIN wår Broderwänlige Hels ning och upriktige förtroende. Högwälborne H. Grefwe, Öfwer Intendent och Riddare! Såsom Riddarne nestledne den 30. Nowemb: enhelligt warit församblade, icke allenast til öfwerläggande af åtskilliga wår Ordens wicktige angelägenheter, utan ock besynnerligen til åminnelse af den Stora Konung CARL den XII s död, då jemwäl Först Cammar-Herren och Riddaren Baron Sack på Fransöska och sedan Cammar Rådet och Riddaren Baron Rålamb på Swenska i hela Ordens namn, förutan Hofiunkaren och Riddaren Baron Strömfeldt på Swenska wers, in för sittiande Ridderskap sina minnes- Tahl höllo; Altså hafwa wij samteligen icke mindre i anseende til H. Grefwens, Öfwer Intendentens och Riddarens, wår älskelige Käre Medbroders witterhet och redelige fosterbrödralag, än til deße hållne tahlens oförnekeliga wärde, welat Honom demsamma härinnelykt copialiter meddela.

53 7 Hwarjemte äfwen samhälligt och förbindeligen påminnes, at H: Grefwen, ÖfwerIntendenten och Riddaren, wår älskelige Käre Foster broder, hafwer sig här i Ordens-församlingen personligen at infinna den 2 te dag i näst kommande Ianuarii månad, åhr 1733, kl: förmiddagen, at i anledning så wäl af wårt sidsta beslut, som af sielfwa RiddareReglorne fira den dag, på hwilken en så menlös och frägdhågad Orden blifwit insticktad. Och wij befalla H. Grefwen, ÖfwerIntendenten och Riddaren, wår älskelige K: Fosterbroder, Gud alsmäcktig med allt gotts tilönskan. Stockholm den Dec: På dragande kall ochembetes wägnar. C: F: Piper. Johan Gabriel Sack. Gustaf Iacob Horn. Carl Bonde. C: Franc. S:C: Bielke Clas Ekeblad. Claes Rålamb. Adolph Mörner. Claes Gust: Rålamb. Carl Leuhusen. Fredrich Sparre. C:H Strömfelt. C:P: Sack. C. F Hamilton. C:J:v Mengden. C.W.De Krassow. Olof Dalin. Til Öfwerintendenten och Riddaren Gref CARL Tessin Skrivelse från Awazu och Wallasis till Gustaf Fredrik von Rosen 12 januari 1733 Wij underskrefne Commendeurer och Riddare af den Avazuiske Orden tilbiude wår älskelige K. Medbroder General Majoren och Riddaren Högwälborne Baron Gustav Fredric von Rosen wår broderwänlige hälsning och upriktige förtroende. Högwälborne H. Baron, General Major och Riddare! Så lätt och behageligit, som det warit för wår älskelige K: Fosterbroder at utwällia den Högwälborna Fröken Theodora Beata Düker til närmaste dehltagare af sit öde; Så swårt och obehageligit hade det warit för Oß Samteliga sådant at förnimma, så framt wij icke deröfwer fått betyga wår upriktiga fägnad. En fägnad, som icke på annat grundar sig än med ena foten på wår Ordens oryggeliga redelighet och med den andra på ett så aimabelt Pahrs Högstskattbara förtienst. Wij önska dem Begge af Ridderlige Hiärtan alla de nöijen, som deras dygd förtienar och all den wällsig 2 30

54 8 nelse, som af Himmelen står at förmoda. Och wij befalla H: Baron, General Majoren och Riddaren, wår älskelige K: fosterbroder, Gud allsmäktig med allt gotts tilönskan. Stockholm den 12 Ian: Upå Kall och Embetes wägnar C:F:Piper. JohanGabrielSack. Gustaf Iacob Horn. CarlBonde. C:Franc. ClasEkeblad. ClaesRålamb. Adolph Mörner. C:H:Strömfelt. Olof:Dalin. Til Högw. H. Baron, Gen. Majoren och Riddaren G. F. von Rosen. 7. Extraktprotokoll i Awazu och Wallasis 2 januari 1733 Extract af Protocollet, Hållit i den Avazuiske Riddare Orden, d. 2 te Ianuarii S:D: Uplästes Protocollet af d: 30 Nov. 1732, hwaruti fastställtes, at de H rr Riddare, som antingen i anseende til hwariehanda utgiffter eller närwarelsens swårighet eller andra orsaker, skulle synas räkna sig för en tienst, om de från Orden med heder blefwo licentierade, kunde lätteligen sitt behag och willia ernå. I anledning hwarutaf enhälleligen beslöts, at hwar och en Riddare nu genom ett Extractum Protocolli med Ordens naturliga Ömhet för tro och redelighet tilspordes, om Han i Ordens förbundet tänker continuera eller eij, på det all liumhet och kallsinnighet afskaffas, men Nijt och Kärlek bekräfftas måtte; fördenskull behagade hwar och en Riddare under samma Extract, som honom tilskickas och han åter tilbaka skickar, sitt namn antekna med tydelig utlåtelse i ofwanber de måhl, Hwarwid den, som tänker från Orden sitt afskied taga, på Tro och Redelighet anmodas, at icke röija eller utsprida hwad Han under tysthet innom Orden förwunnit. Actum ut supra. Ad Mandatum. Olof:Dalin./.

55 9 8. Inlaga av Esbjörn Christian Reuterholm och Dalin till Konsistorium i Stockholm 30 oktober 1733 Til Consistorium i Stockholm. Underteckade hafwa så oförmodeligen blifwit utstälde för Kyrko her dens wid Ulricæ Eleonoræ församling D ni Anders Bergners obetänksamma upförande, at de ingen annan utwäg hafwa, än til Högwördige Herr Doctorens och pl. ven. Consistorii rättwisa taga sin tilflygt. Det gör dem ondt, at på detta stället beklaga sig öfwer en Man, som i Nåder är förordnad til deras själesörjare; men Mannens swagheter äro denna gången så utbrustne, at de funnit för sina samweten betänkeligit, til at intet gifwa hans respective Förmän wid handen, med hwad exempel han denna församlingen föregår, fruktandes äfwen, ty wärr! i detta mål at wara uttydare af mästa delen denna församlingens tankar. Förleden Söndags, som war den 23 Trinitatis, när aftonsången skulle begynnas, hade wi, tillika med de unga Baronerne Rålambar, som af sine föräldrar hade befallning at gå i Kyrkan och Sacristian, til hälsans bättre bewarande i denna taklösa Kyrkan, ärnat at wara med dem i samma följe, och klappade derföre jag Christ. Reuterholm på dörren, med tyst begäran, at man wille låta up; men då ingen innanföre hördes eller oß swarade, tänkte wi, at ingen wore tilstädes mer än Capellanen, som skulle predika, hwilken wi icke wille oroa, derföre gingo wi bägge andra wägen igenom kyrkan och in i Sacristian genom den öpna dörren. Härmed kunde wi intet föreställa oß något wara brutit, besynnerligen som wi ofta tilförene, icke mindre än annat folk i andra Stockholms Sacristier, här ingått och afhört predikan med saktmodighet och utan ringaste mißnöje af wederbörande Prästerskap: Skulle ock icke heller dit gådt, om wi kunnat gißa, at wi dermed någon skulle förargat. Men kyrkoherden D:nus Bergner bemötte oß wid första inträdet med så bitter tilfrågan, huru wi understode oß at emot hans Kyrkoherde-Ämbetes myndighet ingå i Sacristian, och med sådana utlåtelser emot wår ära och andakt, at wi, som ingenting dittils med denna Pastor haft utestående, begynte liksom efterhugsa, om det war en dröm eller om wi wore wakna. Wi swarade honom med all möjelig höfwisko och kallsinnighet, at wi ingenting mindre tänkt, än at dermed förarga honom. Men

56 då han med hotande gebörder för oß upslagit den tillåste dörren på wid wägg, anbjudandes oß at utan drögsmål begifwa oß ut, swarade wi honom, at wi uti ingen annan mening woro ingångne, än at få höra Guds ord, och ärnade således til predikans slut blifwa inne. Imedlertid gick Capellanen Hr. Strand på predikstolen (: som utan twifwel i sin beredelse, icke af oß, men af D:ni Bergers uptåg, lärer mycket ha blifwit frestad :) och hade derpå Christeligen bordt följa, at wi alle i stillhet afhört predikan. Men Kyrkoherden begynte då utösa de ord, som ibland de ringaste menniskor borde wara oärhörda. Här war ingen höflig anmodan til oß, at lämna Sacristian för honom allena, af hwilken wi icke ens i wåra dagar någonsin hört, som likwäl altid borde gå förut til de deltagandes rättelse. Här war ingen kärlig förmaning, at gå på de andra ställen i Kyrkian: Här war intet wänligit förstånd emellan Herde och Får: Här war ingen Christi saktmodighet, som så wäl en herde anstår. Här war intet anseende för rummet: Här war ingen fruktan före at förarga församlingen, med mera, som hwar ärlig Prästman i ett sådant fall hade i akt tagit. Men på denna Mannen sågo wi alt det elände, som gallans uprörande och wredens wälde i en kropp kan uträtta. Mig Olof Dalin kallade han öfwer gånger du ogudaktige Bof, fördömelige Bof, Satans redskap, djefwulens werktyg, Guds församlings förargare, med flera dylika tilmälen; Hwartil Ven lis D nus Wilhelm Lundberg och Klåckaren äro witt nen, fast än jag intet wet, at han nånsin på mig warit förtörnad, hwar til jag ock icke heller nånsin gifwit honom anledning. Sådant uptogs likwäl, Gudi lof, med den långmodighet, som icke war förmodad, allenast at då jag Christ. Reuterholm frågade Dalin, huru han sådana skälsord kunde tåla, swarade jag (: Dalin :) at man borde på detta rummet ursäkta en Narr, hwartil jag mente mig ha skäl; deßutan då D nus Bergner med ett förargeligit och af bitterhet kokande löje beskådade mig Dalin från hufwud til fötter, och i det han pekade på mig sade til Hr Lundberg det dyra Christi ord Ecce homo, swarade jag med suckan Ecce Ardelionem. Det war icke heller rart at få höra af honom du Reuterholm, du satans menniskia. Men under alt detta betalte wi honom icke allenast intet lika med lika, utan ock bådo, förestälte och förmante honom, at intet gifwa tygelen åt sina swagheter, at gifwa oß ljud at afhöra predikan, at äfwen wara så gunstig at insläppa Baronerne Rålamb, som stodo utanföre, at wara försonlig och förlåta mig Dalin, om jag med detta inträdet honom emot

57 11 brutit, då jag skulle förlåta honom, med mera. Men han wårdade oß intet med andra swar, än Wik ifrån mig Satan, gack bort Bof &c. &c. Sedan wi således i Sacristian en hel annan predikan hört, än wi förmodat, så togo wi wårt afträde; men han förfölgde oß ända i dörren med skälsord, hwaremot jag Dalin, det många hörde, bad Gud hjelpa honom. Häraf ser nu Hr Doctoren och pl. ven. Consistorium förnämligaste innehållet af en beklagelig händelse, som wi intet twifla ju lärer göra så rättsinte och renhjertade Herrar och Männ bestörte. Såsom wi bägge underskrefne härutinnan taga lika del, så at den ena ingenting händt, som icke den andra sig äfwen tilräknar, och wi icke twifla at ju Hr. Doctoren och pl. ven. Consistorium wet råd för en så sällsam Prästman, så nödgas wi i ödmjukhet hos hr. Doctoren och pl. ven. Consistorium anhålla, dem täcktes låta denne Kyrkioherde D n Bergner 1 o förklara, hwad rätt och skäl han har at för oß eller Baronerne Rålamb tilsluta Sacristie-dörren. 2 o wisa, af hwad orsak han emot Adeliga privilegierna öfwerfallit mig Christ. Reuterholm med oqädins ord, särdeles i Guds hus. 3 o intet befatta sig med det dyra ämbetet, förr än han bewisat mig Dalin något bofstycke eller at wara wärdig hans oförskämda tilmälen; Eller 4 o, så framt sådant in deliris skulle hafwa tilburit, at han då sin compos gör oß afbön och hembär förlikning, hwartil han skall finna redebogna sinnen, medan wi denna Mannen mera beklaga än hata. Wi framhärda med wördnad &c. &c. d. 30 Octob E. C. Reuterholm. O. Dalin. d. 31 Octob. derpå följande blef Consistorii Citation utfärdad, och Kl. emellan 12 och 1 om middagen Bergner af Pedellen tilstäld. 1 2

58 12 9. Supplik till Kungl. Maj:t 28 april 173 [Tjänstepåteckning: N o 186 Ch æ Sig æ betalt med Fyra öre Smt Stockholm d: 28. Aprilis 173. Carl Kempten.] 1 2 Stormächtigste, Allernådigste Konung, Eders Kongl: May:stt är så rättwis och Nådig at iag nu med tillförsickt understår mig i diupaste underdånighet at anhålla om den effter Sahl. Hr Assessor Keder ledige blefne beställningen i Kongl. Antiquitets Archivo. Mig bör intet låta et sådant tillfälle förbj gå, at anmäla mig till en sysla hwilcken iag kan hända bäst af alla syslor förstår och hwar om iag mig från min första ålder winlagt. Blir iag i Nåder bönhörd, så skall Eders Kongl. May:stt och Fäderneslandet med Guds hielp i mig ha en trogen och flitig arbetare, hälst emedan iag ännu har ungdoms styrckan inne. Blir jag intet, så har iag intet at förebrå mig, om Fäderneslandet skulle blifwa min ringa tienst förutan. Iag har giordt hwad hos mig står. Allernådigste Konung, iag har ingen annan wäg kunnat gå än denna: formaliteterne har iag beklageligen ey kunnat upfylla: man känner ingen ARGUS i de till wiß före skrifft och ämbets plickt förbundne säten. Men Eders Kongl. May stt kan i detta urtima mål följa sitt Nådiga godtycko. Riksens Ständers betygade nöye öfwer mina prof, som nu och förmodeligen i Riksens Ständers Expeditions Deputation är författadt, skulle iag wäl utmåla till min fördel, at dermed gifwa min underdåniga bön så mycket större wikt, men förr än iag skryter för Eders May sttz Nådiga öron, låter iag gierna all lycka gå mig förbj. Om Eders Kongl. May stt allernådigst skulle täckas bifalla denna min underdånigste ansökning, skall straxt i underdånighet mitt rätta namn upgifwas, som till min sidsta andedräckt med diupaste wördnad framhärdar, Stormächtigste, Allernådigste 30 Konung Eders Kongl. Maystts Allerunderdånigste och Troplicktigste undersåte Auctoren till Argus.

59 13 N.B. Det förseglade namnet tillika med en Grafskrifft öfwer Keder har Hr Stats Secret: till sig tagit.. Memorial för Charles Emile Lewenhaupt till Awazu och Wallasis 18 december 1734 [Påteckning, ej av Dalin: præsent: d: Dec ] Hörsamt Memorial. Den Höglofl. Orden af Avazu och Wallasis har med så stort beröm och wärde blifwit mig bekant, at iag intet högre önskat, än blifwa antagen i et så Prisligit Fosterbrödrelag. Jag anhåller fördenskull hörsamlingen hos den Höglofl. Orden af Avazu och Wallasis, at densamma täckes mig för fosterbroder erkänna, som iag mig ock altid beflita skall at wara denne Illustre Orden til nöije och behag. Stockholm d: 18 Dec: C.E.Lewenhaupt »Öppet brev» av Awazu och Wallasis (troligen tidigt 1730-tal) Allom redeligen Swenskom Mannom, Riddare och Ofrällse, dygdoch wett-giruge, samtelige Älskare af detta riketz uråldriga ähra, som detta wårt öpne bref händer förekomma, tilbiude Wij underskrefne wår trogne hälsning, med hwad mera kärt och gott Wij för then Swenska bloden skull förmå, tilförenden i nu och framdeles: Såsom i Swea- och Göta riken från urminnes tider högt frägdade Riddare- Orden, hwars kännetekn är Tro och Redelighet, för tidernes omständigheter, nu synes behöfwa med Alfwar åter uprättas, och komma i sitt behöriga lius, wördnad och wärk ställighet, på det liumhet, Afwund, mißtroende, kallsinnighet och falskhet i ett rätt Adeligit om 2

60 14 1 gänge måge under fötterne trädas och menlösa nöijen til Almänt och enskylt gagn emellan wärkelige Riddersmän sin trefnad ernå; Altså hafwa Wij samma Riddare-Orden welat uprätta, under namn af Avazu och Wallasis. Och emedan den Högwälborne Herren med sin widtberömde dygd och upriktiga Swenska Hiertelag icke allenast är befunnen wärdig, at wara et sådant Fosterbrödrelags sannskyldige medlem, utan ock mäktig densamma mot illwillia, tadel och förtryck at ridderligen freda och wäria; Förden skull blifwer Han genom denna wår öpne fullmackt för Riddare af Avazu och Wallasis samt wår trogne Fosterbroder erkänd, hälsad och antagen, åtniutandes stedse den derifrån oskilgaktiga heder och dyrligen iakttagandes alla Ordens tilhörigheter, aldeles effter det fastställte bruk och Constitutioner, det alla wederbörande i gemen och hwar och en i synnerhet hafwa sig hörsamlingen at effterrätta. Gifwit Stockholm etc: 12. Dedikation av Then Swänska Argus till drottning Ulrika Eleonora 1 januari 173 [Ulrika Eleonoras påteckning på försättsbladet: ULRICA ELEONORA om onsdagen den 1 Januarij 173 i Stockholm.] Stormäktigste Allernådigste Drottning, 2 Jag är dierf, som för deßa ringa rader understår mig begära hem li git Samtahl med de ädlaste ögon i werlden; men Eders Kongl. May:tz Nåd är Sielf orsaken til min dierfhet. Mitt underdånigste Sinne har ingen roo, förän det ännu en gång får utbreda sin trohet för de Kungeliga Liusen: Alla tillfällen äro nu min underdånigste Tacksamhet betagne, at allmänneligen utbrista; ty Argus har redan sidsta gången kastat sin penna för Eders May:tz fötter: Men så ser dock deß Auctor inga skrankor i werlden starka nog, at innehålla Henne på enskylt sätt: Sielfwa Eders May:tz Kungelighet, Sielfwa min Drott nings Höghet

61 1 kunna henne intet afskräcka. Hwarföre? io, de ha wid Hofwet intet så mycket at säija som ULRICAS dygd. Ädelmodigheten hos wår Stora FREDRICHS maka är mycket mäktigare än deß Crona, Scepter och Maijestätiska Prakt. Därpå går iag ock dristigt fram: om den ena gifwer mig blygsamhet, så gifwer den andra mig mod: Allernådigste Drottning, de oskattbara orden, som Eders Kongl. May:t intet längesedan behagat fälla i Nåd för sin ringaste Undersåte, den Swenske Argus, äro alt för dyra, at af honom bli förgätne, så länge en blodzdroppa löper i hans ådror. Så lyckelig som han är, at ha wunnit dem, så olyckelig funno han sig, om han intet med sin underdånigste tacksäyelse fingo låta Sin Himmelska Gynnarinna weta, at han har dem hört, och at de skola bli hans ungdoms upmuntran, hans mandoms styrka, hans ålderdoms tröst och en heder på hans aska. Snart går denna Lifstiden förbj, en ålder är intet stor nog, at upfylla en hög tanka; derföre är wärdt, at see något längre fram i efterwerlden: Allernådigste Fru, hwad anseende har icke Argus deraf i långliga tider, när den anmärkningen glimmar en gång i brädden af hans ark, att Eders May:t visat honom sin Kungliga Nåd! Ack, lärer man säya mehr än hundrade åhr häreffter, den dygdälskande drottning Ulrica, de store Carlars Sonedoter, Doter och Syster, den dyra Konung Fredrichs Maka beskydde honom! Den Drottning Ulrica, som tog Styret i händerne, när Swenska Skieppet skulle gå i qwaf, den Drottning Ulrica, som regerade med så högt mannamod och manna-förstånd, den Drottning Ulrica, som ägde alla sin Stora Frumoders dygder, men större makt midt i friheten, korteligen, den Odödeliga Ulrica gynnade honom. Då war en gyllene tid för dygden, tänk, lärer man säya, om Sanningen nu hade en sådan Beskyddarinna, som i den tiden! Ja, allernådigste Drottning, nog kan Swerige lätteligen få en sådan Sedo-lärare som jag; men om det nånsin får en sådan Drottning, som Eders May:t, derom har både iag och många tusende redeliga Sinnen wåra underdåniga twifwelsmål; därföre skattar iag mig så mycket lyckeligare både nu och i framtiden. Men hwad är orsaken härtil? Min förtienst är iu häremot alt för ringa? jag finner intet annat, än at Hennes May:t äger de klara lius, som weta urskillia deß trogna undersåtare, och intet dömma blommans godhet effter färgen. Wår Moder är Swensk född, Hon känner sina Swenska barn, och fast hundrade molnfläckar skulle sy

62 nas på deras himmel, så äro de dock försäkrade, at deras Sohl fägnar dem åter med sina strålar. Och hwarföre skulle de intet wara säkra, när wjsdom, rättrådighet och Nåd bor i deras Prinseßa, och sielfwa roligheten i deras Samweten? Sannerligen, de Lamben äro de bästa, som minst möda sig, och mäst gifwa sig tilfredz: De lita altid på sin Allernådigste Herdinna; ty Hennes Ord äro Drottninge-Ord, och Hennes Sinne kringsdrifwes intet af alla wäder. Gud är mitt wittne, Allernådigste Drottning, at mitt tahl är ingen smickran. Hela Landet wet det samma, och är i detta måhl färdigt, at swäria på mina ord. Det är allenast en swag gnista af min underdånigste njt, som aldrig slocknar, så länge iag lefwer. Jag will intet ropa på lif och blod, som så många hålla fahla i otid; Himmelen känner mig bäst, at iag för Eders May:tz Nådiga Behag är färdig, at hel och hållen upoffra mig. Swarade lägenheten mot min willia, så skulle aldrig någon bättre tiäna sin Nådiga Öfwerhet och fädernesland. Min ålder står ock tilredz, ty han räknar nu först tredie åhret öfwer andra tölfteen. Men at Argus intet längre fortfarit i sitt skrifwande, det har de orsaker, som Eders May:tz Nåd lärer finna skiäliga: Först, är det Allmänna Tycket så skapadt, at det altid will ha nytt och Argus är nu tämmeligen gammal. När en sak blir enträgen, hon må nu wara aldrig så begärlig, så ledsnar man dock därwid på slutet: wärlden är flyktig, Nåd och Gunst föränderliga. Sielfwa Eders May:tz Hof är wanskeligheten underkastadt och jag finner där ingen ting beständigt, mer än min Konungs Höghet och min Drottnings Dygd. Sedan, är högnödigt för en Bok, som will giöra nytta, at hon äger loford och allmänt bifall: Hon må wara aldrig så wäl utarbetad, har intet hon den lyckan, at komma i anseende, så uträttar hon ingen ting. Derföre war aldrig bättre tid för Argus, at sammandraga sina Segel, än när winden blåste som skarpast: därigenom har han nu den enfaldiga läsarens förtroende, som kunnat slå honom felt, om annorlunda händt. Dessutan, blef honom dörren tilspärrad, när man tillade honom en åhrlig Lön. Hade han effter den stunden fortfarit, så hade man sagt, at det skiedt i afsikt på penningar, under hwilket namn det warit honom swårt at giöra upbyggelse. Allernådigste Drottning, iag är ingen ting mindre än en rik Seneca, som ur et förmöget tilstånd kringskickat sina Moraler; men iag understår mig i underdånighet för

63 17 säkra, at penningar äro mig altför nedrige, när iag har ögonen på min Öfwerhet och Fosterland. Den Stora Skaparen lärer wäl ändå ha min dehl i förråd. Sidst, Allernådigste Drottning, har Argus haft mäktiga fiender: mot ståndare, som alltifrån börian sökt honom förbiuda, wanryckta, stäcka och stympa, och som ännu lefwa, så länge Gud behagar. Nu töras de wäl intet knysta, särdeles som wår oförlikneliga Drottning wisar honom sin Kungeliga Nåd; Men de hade kanskie med tiden wid beqwämligare tilfällen kunnat upresa Hufwuden, och nedtrampa honom för werldens ögon; ty deras kännetekn är Hämndgirughet, och en Slughet, som griper långt omkring sig med hemliga nät. Nu, gudi lof, är iag i säkerhet, önskar dem Christeliga Sinnen och unnar dem gott af hiärtat. Men iag är wißerligen dristig, som understår mig uppehålla Eders Kungel. May:tz nådigste ögon alt för länge: det iag hade bordt giöra först, giör iag nu sidst, med en Homerisk ordning, och önskar Eders Kungel. May:t af underdånigste hiärta på Swenska sättet et Gott nytt åhr: Du Himmel, som skickar så sällan härnid de Foster, som äro Dig lika, Förunn oß nu länge wår Fägnad och frid, jag menar, förunn oß ULRICA, Wår FRIEDRICH til Hugnad. wårt Swerje til tröst, Dig Sielf til en gläntzande ähra; Ty Hon plär wår omsorg i möderne-bröst, och Dig uti tankarna bära. Sänd wintrar så många til Drottningens frögd, med somrar och höstar och wåhrar, Som hon skickat suckar för oß i din Högd, och fällt uti suckarna tårar! Det Kungliga Paret håll fast i Din hand, och led dem på Klinter och kullar! När de gå upprätta, så glädies wårt Land, ja barnet i lekarna lullar, Gud fängne sin Smorda, hwars Ähra består så länge som Stiernan i Norden, med wärdare Sällhet lång tid och i åhr, än någon Prinseßa på jorden!!!

64 18 Jag framhärdar med allerdiupaste wördnad til sidsta andedräkten Stormäktigste Allernådigste Drottning, Eders Kungel. May:tz allerunderdånigste och tropliktigaste Undersåte Auctoren til Argus. 13. Brev till Eric Benzelius d.y. 4 januari 173 [Påteckning av Benzelius: Ianu. bes. 12 ] Högwyrdige och Höglärde Herr Doctor och Biskop, 1 2 Mindre af en gammal wahna, än et gott hiärta har iag den ähran, at önska Högwyrdige Herr Doctoren och Biskopen til detta nu ingångne och många påfölliande åhr et rikt wälsignelses mått af andelig och lekamlig Sällhet, som iag ock til Gud har den trogna tilförsikt, at detta åhret blir Högwyrdige Herr Doctoren och Biskopen både til Kropp och Sinne roligare, än det förwekna. Häriemte bör iag ock aflägga min ödmiukaste tacksäijelse för all den ogemena Gunst, som Högwyrdige Herr Doctoren och Biskopen under sitt Härwarande mig oförskylt wisat, hwilken iag aldrig aflåter at erkänna, så länge iag uti mig hyser den ringaste efftertancka. De steg, som til min hugnad äro tagne bör iag så mycket mer tillägga Högwyrdige Herr Doctorens och Biskopens bewågenhet, och deremot så länge iag lefwer wara af hiärtat tacksam, som strax effter Högwyrdige Herr Doctorens och Biskopens afresa iag ögonskienligen i det ståndet förstådt mycken ändring i mitt lilla anseende, oansedt den sedermera ingen ting giort til Hufwudwärket. Expeditionen lärer med Gudz hielp ändå bli god. Om alla tekn, som nu wid Riksdagens slut sig wisat på wår Himmel förmodar iag Högwyrdige Herr Doctoren och Biskopen lärer redan tilräckeligare wara underrättad, än at min Kundskap deruti skulle något kunna föröka. Deßutan lärer det wara äfwen så litet mödan wärdt, at deraf wara en ömsint åskådare, som det är fåfängt at sätta tro til Stiern konsten, eller ock at lita på de fåfängaste bland menniskior.

65 19 Praesid: Gref Stein, som här en tid warit, skall, som man will säija, tagit sin wäg härifrån öfwer Engeland, hwilket rike, om wj sku tro de resandes berättelser, har hiärta til at begrafwa franska arméen i löpargrafwarne för Reinfels. Gud styre alt til det bästa! Jag framhärdar med all hiertelig wördnad Högwyrdige Herr Doctorens och Biskopens Stockholm ödmiukaste och lydigste d: 4 Ian: 173 Tienare Olof:Dalin. [Tillskriven anteckning av Benzelius: Argus.] 14. Brev till Eric Benzelius d.y. 18 januari 173 [Påteckning av Benzelius överst: Ianu.] Högwyrdige Herr Doctor och Biskop, Jag kan intet döllia min glädie, som kanskie är en Ähregirughet: Hwad en så tilförlitelig och af alla gode Män wördad hand fägnar mig med sina bref, är mer, än iag wäl kan uttyda, och den ähran, som mig skier med en sådan brefwäxling, gifwer mitt sinne en wärkelig glädie-rörelse. Sielfwa blygslen öfwer olikheten är mäktig, at upfriska min hemliga åtanka och gifwa mig mod. Jag är så försäkrad om Högwyrdige Herr Doctorens och Biskopens gunst och Ädla Skaplynne, at min ringa wälmening dristar häruti tilwälla sig en frihet, som blotta Stånd-skillnaden skulle förneka; men dock i föllie med en ödmiuk och wördsam tacksamhet, som aldrig uti mig skall utslockna. De mogna råd och tanckar, som Högwyrdige Herr Doctoren och Biskopen behagat gifwa mig angående wårt modersmål, erkänner iag med wördnad, och önskar at min förmåga woro deruti så stark som min Håg. Större delen, som iag hört, af de här i landet brukelige utlåtelser, och sedt, af de wanlige skrifwelser, giör mig liksom häpen öfwer Språkets wanskiötzel: Sielfwa wårt Cancellie Collegium, som äfwen deruti borde föregå oß med goda bewis, är mäst främmande i en så inhemsk sak. Det wärsta är, at man intet tål nå 1 2

66 1 2 gon ändring. Som rättelse utbiuder man henne intet. Utom gamla trallen tror man ingen laglig mening kunna utsäijas eller äga wärkan på wederbörliga ställen. Tyska sammanhang måste nödwändigt ha öfwerwälden i skriffterne, och de billigaste mena sig giöra mycket til Språkets tienst, när de deruti införa Latinske ordningar. Wäl nog, men wårt språk har sin egen gamla art, som i ingen måtto efftergifwer de äldstas. Det är Högwyrdige Herr Doctoren och Biskopen så bekant, at iag intet behöfwer säija för läkaren hwar hiärtat sitter. De påminnelser, som Högwyrdige Herr Doctoren och Biskopen be hagat giöra, äro oemotsäijeliga; Här begynna nu många talesätt taga öfwerhanden, som i tid borde mötas: til prof: man säijer: Om Han behagar, i stelle för, Om honom behagar, Mästadelen blefwo glade, i stelleför, Mästadelen blef glad, til manliga namn lägger man hon, til qwinliga Han, och mångfaldigt sådant. De utbördingar, som med rätta skulle utrensas, äro ganska månge; derföre hade iag tänkt (:om intet annat tilfälle blir, at någorlunda wisa Swenskans renhet) at arbeta småningom på en Ordebok, hwaraf andra folkeslag i sina språk ha så goda förråd. Jag wet wäl, at detta är ens mans höfwa, om icke fleras; men mig tycks dock, det skulle intet skada at böriat. Märkwärdigt nytt ha wj intet i deße dagar at förkunna, ty Stockholm är nu så upmärksamt på den uträknade cometen, at det om intet annat är bekymradt. Döden och domen äro säkrare, men mindre effterfrågade. Jag innesluter mig i Högwyrdige Herr Biskopens Gunst, och framhärdar med hiärtelig wördnad Högwyrdige Herr Doctorens och Biskopens Stockholm Ödmiukaste och Lydigste d: 18 Ian: 173. Tienare Olof:Dalin. 1. Brev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 1 januari 1736 Högwälborna Fru Grefwinna, 30 Tillåt mig, Nådigste Fru, at betiena mig af en mycket mißbrukad wahna, til at uttyda den redeligaste mening i werlden: Min upwaktning tar sig wäl en Pålsk frihet, som giör så dristigt steg; men hon är alde

67 21 les Swensk, och upmuntrad af Eders Nådes Ädla Sinne. Jag önskar hiärteligen, at den Alsmäktiga Handen, som skyddat och wäl signat Hans Excellence och Eders Nåde til denna dag, täktes äfwen i detta nu ingångne och många sälla åhr leda och stödia dem til sin Ähra och alla redeligas glädie! At de med Sinnes Förnöijelse och Kroppens hälsa må fägna sig af de Sinas wältrefnad til deß det Ny åhr upklarnar, som iag önskar mig intet få see! Jag begär intet, Nådiga Fru Grefwinna, at denna Önskan, som iag intet kunde hind ra at utbrista, blir så nådigt uptagen, som hon är upriktig: det woro för mycket: jag utbeder mig allenast den Nåden, at altid få wara Eders Nådes Stockholm d: 1 Ian: 1736 undergifnaste och allerödmiukaste tienare OlofDalin Brev till Eric Benzelius d.y. 1 januari 1736 [Påteckning av Benzelius: Ianu. bes.... febr.] Högwördige Herr Doctor och Biskop, Jag dristar mig i min lilla minnesbok räkna Högwördige Herr Doctoren och Biskopen bland detta Rikets utwalda, och den Hopen, som iag wördar: dertil har iag större orsak, äfwen å egne wägnar, än iag här kan uttyda: Jag håller derföre för min skyldighet, at af alt hiärta önska Högwördige Herr Doctoren och Biskopen tillika, med sitt förnäma hus, wid detta åhrets börian all Sällhet och wältrefnad, och at Högwördige Herr Doctoren och Biskopen i Sinnes roo och Kropps hälsa må tällia många nyåhr, til den Högstas ähra, fäderneslandets bästa och många redeligas fägnad. Som iag är försäkrad, at Högwördige Herr Doctoren och Biskopen ännu täcks unna mig et rum i sin ynnest, så skall det ock, ehuru swaga mina Kraffter äro, 2

68 22 wara mig en Ähra, at på alt uptänkeligt sätt gå den samma tilhanda, och framhärda med wördnad til min dödsstund Högwördige Herr Doctorens och Biskopens Stockholm Allerödmiukaste och d. 1 Ian: lydigste tienare Olof:Dalin. 17. Versbrev till okänd mottagare 19 augusti 1736 [Rubrik i WA: Människans ombyteliga sinnelag: Utdrag af et bref, dat. Örebro och Högsjö den 19 Aug. 1736] 1 2 Nytt är aldeles intet bekant på denna orten; det som är händt, förskrifwes från Stockholm: wi måste derföre kasta tankarna på hwad som kan hända: den Gazetten följer oß in de djupaste ensligheter; men den betraktelsen är något widlyftig: när jag ingår deruti, råkar iag ibland en så stor mängd af olikheter, at jag ej wet hwar jag är hemma. Så många åtskilliga ansikten förwilla mig, och ämnets ymnighet gör mig ämnet fattig. Jag börjar et, jag får i ögnablicket se et annat som mera glindrar: knapt behagar mig den ena saken, förr än den andra sticker henne ut, och det som löjeligast är, rätt som jag wänder omkring, får jag se tusende mina likar, så förwirrade och obeslutade deraf som jag. Wi komme öfwerens deruti, at wi äro människor. Jag wil i hast göra wår afmålning; men äfwen så ostadigt och wårdslöst som wi fäste wåra tankar. Kom min wän och sätt Ehr ner, tag ehr ro som andra: Wärlden nog bekymmer gier. lycklig den åt henne leer! Giärna: men hwad är det mer? Kom och lät oß wandra.

69 23 Öfwer alt iag följer ehr, Det will iag ehr lofwa: Orter sku wi skåda fleer, än dem sielfwa solen seer, Gärna men hwad är det mer Kom och lät oß sofwa. Om eij olycks buller skier, Kan oß intet fela, Att ju drömmen nöije gier, Sofwa är ett skiönt maner. Giärna men hwad är det mer? Kom och lät oß spela. Harpor, Lutor och Clawer wäl i öron låta. Men tag Korten fram iag beer, Där sig lyckan mild beteer. Giärna men hwad är thet mer kom och lät oß gråta. Salig Malin, Påhl och Pehr är i grafwen satte: Ack hwad hierta lust det är, sörja den man har så kiär Giärna men det är beswär, Kom och lät oß skratta. Lät oß i wår Glädie tid pläga oß och äta, bort med omak, Swett och Id som förstörer roo och frid, dock det må nu bli derwid Kom och lät oß träta

70 24 1 Hwem kan altid wara blid, när man seer sig swikas Neij dig skal jag störta nid, som så skamlöst söker strid. dock det må nu bli derwid Kom lät oß förlikas. Lät oß nu til högsta grad, med wår macht upröra Hof och Rike land och stad dock iag blir deraf ej glad. Kom lät oß iag wet eij hwad, Lät oß alting giöra. Så Plär menniskians sinnelag ändras och förnöttas. swart i morgon hwitt i dag Nu förtret och nu behag Gråt och löije menar iag I munwiken mötas. 18. Brev till Eric Benzelius d.y. 4 januari 1737 [Påteckning av Benzelius: Ianu. bes. 24 ] Högwördige HerrDoctor och Biskop, 2 Om jag intet förlustade mig i den tanken, at Högwördige Herr Doctoren och Biskopen är försäkrad om sin tienares upriktige wälmening, så studerade jag alla Balsacske wärk til at hopsättia en Nyårs önskan: Nu lärer jag, Gudi lof, intet annat behöfwa, än enfaldigt säija, at jag behr Gud afhiärtat för Högwördige Herr Doctorens och Biskopens sällhet och wälgång, både i detta ingångna åhr och många

71 2 flera. Sådant skier intet, Högwördige Herre, så mycket för eget interesse skull som för fäderneslandets och de många ährlige Hiärtans, hwilka ser Högwördige HerrDoctorens och Biskopens wälmåga med glädie. För min del skulle jag ingen ting hellre önska, än den wälsignelsen af Gud, at kunna tiena Högwördige Hr Biskopen så mycket som mitt Sinne och trogne lydnad fordrar: ty jag är afhiärtans grund med skyldig wördnad til mitt yttersta Högwördige Herr Doctorens och Biskopens Stockholm d: 4 Ian ödmiukaste och lydigste tienare Olof:Dalin. [Tillägg av Benzelius: Argus.] 19. Skrivelse till Kungl. Maj:t juni 1737 [Påteckning, ej av Dalin: upl. i Coll. 4 Oct ] [Ytterligare påteckning, ej av Dalin, med numrering 37, datering juni 1737 och att charta sigillata, d.v.s. stämpelavgift, om fyra daler smt betalts.] Högwälborne Herr Grefwe, Sweriges Rikes Råd, och Præsident, Högwälborne Herr Grefwe, Sweriges Riks Råd, och CantzlieRåd, Högwälborne Herrar Baroner, Herr HofCantzler och Herrar StatsSecreterare, samt Wälborne Herrar CantzlieRåder, 1 2 Sedan Hans Kongl: Maij t i nåder behagat förordna Kl. Bibliothecarien Benzelstierna, at wara Censor Librorum, anhåller jag allerödmiu

72 26 1 kast, at af deras Excellencier och Höglofl. Kongl: Cantzlie-Collegio nåd gunstigt blifwa ihogkommen i förslaget til denna lediga Tien s tens besättiande. Jag tilbiuder mig at derwid tiena utan Lön, til deß Lönen, som derföre på staten bestås, wederbörligen dit återfaller. På de så kallade meriter kan jag mig intet beropa: jag tilstår mig hittils intet sutit i ordinarie beställning, jag har arbetat utan lön, och kan således effter mig hwarken giöra öpning eller besparing: jag har ännu intet mer än jemt 30 åhr, med flera omständigheter, som mig bör bekänna; Men altsådant kan snart ändras, så framt min allerödmiukaste begäran nådgunstigt blifwer bifallen. Det sidsta, ty wärr, är säkrast; ty de åhren, på hwilka man äger sin bästa styrka och liflighet at tiena det almänna, gå snart sin kos. Jag dristade intet anmäla mig härtil, om jag i hela min lilla lifstid intet beflitat mig, at wäl förstå de saker, som til denna beställningen höra. Jag förblifwer med diupaste wördnad Deras Excellenciers samt Höglof. Kongl: Cantzlie Collegii Underdån- och Allerödmiukaste tienare, OlofDalin.. Skrivelse till Kungl. Maj:t 7 juli 1737 Stormäktigste Allernådigste Konung, 2 30 Så framt Eders Kongl: Maij t i nåder skulle täckas anförtro mig den nu lediga Kongl: Bibliothecarie-Syßlan, kunde en sådan Nåd intet annat, än upmuntra dem, som nu äro i sina bästa arbets-åhr, til dubbel flit. Mina förtienster til den beställningen äro ganska ringa: jag kan hwarken beropa mig på ålder eller tienster, men jag har i min lilla tid beflitat mig at blifwa en sådan syßla wärdig och kunna henne wäl förstå: Det har jag oförgripeligen trodt wara angelägnare, än at bittidare få meriter af Tienste-åhr. Jag tilbiuder mig i underdånighet, at förrätta denna tiensten utan lön, til deß den i staten anslagne löhnen dit bör återfalla, och bönfaller allerunderdånigst, at nu blifwa benådad med en tienst, som så ganska wäl med mitt lilla pund

73 27 kommer öfwerens. Jag framhärdar til dödsstunden med undersåteligste wördnad Stormäktigste, Allernådigste Konung, Eders Kongl: Maij tz Allerunderdånigste och Tropliktigste undersåte OlofDalin. 21. Bibliotekarie-eden 11 oktober 1737 Jag Olof Dalin låfwar och swär wid Gud och Hans Heliga Evangelium, at jag will och skall för min rätta Lagkrönte Konung hafwa och hålla den Stormäktigste Konung, Konung Frederich, Sweriges, Göthes och Wendes Konung etc: Landt grefwe til Heßen etc: och effter Hans Kongl. Maij stz dödeliga frånfälle (hwar med Gud nådeligen länge fördröije) Hans Kongl. Maij stz manliga bröstarfwingar, arfwinge effter arfwinge der Gud dem förläna täktes, aldeles som Rikzens Ständers beslut och författade wahl act deröfwer stadgar och biuder. Jag skall ock effter berörde wahl act och den inrättade samt af Hans Kongl. Maij st stadfäste Regeringsform allan Konungsligen rätt styrka, Hans Kongl: Maij stz rätta lydno hålla och bud theß fullkomma, som swarligit wara kan både för Gudi mannom. I synnerhet skall jag intet hemligen eller uppenbarligen sielf eller igenom and ra med råd eller dåd på något sätt sökia at införa, uphiälpa och befordra det Oinstränkte Konunga Enewäldet eller den så kallade Souverainiteten, utan den samma på det Högsta med lif, Kraffter och förmåga sökia at afwärja och emotstå, skolandes jemwäl uptäcka och genast kunnigt giöra, om jag förmärker något til deß skadelige införande i Riket af andra stämplas och förehafwas. Jag skal ock wara Kongl. Maij st en Huld, redelig och trogen undersåte och tienare, i alla måtto söka at befordra Kongl. Maij stz och Riksens Ständers gagn och wälfärd, Hindra och afwärja deras skada och fördärf, samt i tid tilkänna gifwa och warna, om jag märker något sådant å färde wara. I synnerhet skall jag detta mitt ombetrodde Bibliothecarie-ämbete troligen, redeligen och effter yttersta förstånd oförsummeligen för

74 28 1 rätta, och alt hwad, som i Cantzlie-ordningen påbiudes, ställa mig i alla delar til underdånig efterlefnad. In summa, jag skall mig uti alt det, som mitt Ämbete tilkommer och min Trohets och Huldskaps plikt emot min nådigste Öfwerhet och K: fädernesland af mig fordrar, så skicka och förhålla, som jag in för Gud, Hans Kongl:Maij st, mina förmän och hwar redelig Man wil och kan tryggeligen och utan påfund och arga list, stånda til swars före, och detta alt troli gen effterkomma och icke något deraf utur aktlåta, hwarken för frändsämjo, mågsämjo, rädhåga, wänskap, weld, afwund, mutor, skiänker och gåfwor eller hwarjehanda annan orsak och fördel skull, den jag kunde af en eller annan förwänta, på hwad sätt och under hwad skien det hälst skie kunde, dermed i någon måtto at efftersättia min Ämbetes plikt. Så sant mig Gud Hiälpe til Lif och Siäl. Stockholm d: 11 Octob: OlofDalin. 22. Memorial till Awazu och Wallasis 12 oktober 1737 Ödmiukt Memorial, 2 Ordens Secreteraren anhåller om nådig permission, at få se sin fädernesbygd på en månad, den han intet sedt på et hundra femti. Sedan et landz ungdom warit så lång tid hos främmande, är det hugneligt, at få komma hem och skryta för sina enfaldige tomtegubbar. Under den tiden skall han likwäl med all andakt wörda ordens helgedomar och förkunna deß ähra til Swenska jordenes ända. Han giör sig försäkrad om et Höggunstigt bifall härtil och afreser sin Commendeurs och den Höglofl. ordens nitiske tienare och förbidiare. Stockholm d. 12 oct: OlofDalin.

75 Brev till Eric Benzelius d.y. 18 oktober 1737 [Påteckning av Benzelius: Oct. besv. 12 Ianu ] Högwördige Herr Doctor och Biskop, Jag måtte ha syndat ödet rätt mycket emot, som nu andra gången skall undergå Tantali straff: at åter wara så när Linköping och intet få den lyckan at upwakta Högwördige HerrDoctoren och Biskopen och mundteligen betyga min ödmiuka tilgifwenhet, det ängslar mig högeligen. HerrBaron och Landshöfdingen Rålamb, med hwilken jag är i föllie ned åt Halmstad, at der dröija några weckor, blef i Norköping angripen af en så häfftig fluß i hufwudet, at Han med sin Grefwinna måste taga denna wägen hit, at så mycket bättre laga omsig hos sina anhörige, och således resa Linköping förbi, hwilket äfwen giör honom ondt. Han låter anmäla sin flitiga hälsning. För min del utber jag mig wahraktigheten af HerrDoctorens och Biskopens altid emot mig betygade gunst, hwilken jag så länge jag lefwer skall hålla dyrbar. En särdeles hugnad hade det warit för mig, sedan nu Hans Maij t behagat anförtro mig sitt Bibliotheque, at inhämta Herr Doctorens och Biskopens mogna tankar om et och annat, som dertil hörer, och i synnerhet at få någon öpning til de goda correspondencer med lärdt folk i Europa in re literaria, som jag wet at HerrDoctoren och Biskopen äger och at Han intet hade wägrat sin tienare; men jag tröstar mig nu imedlertid med wäntan, at det engång fram bättre kan skie. Jag har den ähran at wara med all wördnad Högwördige HerrDoctorens och Biskopens Kungsbro d: 18 oct: 1737 lydigste tienare OlofDalin. 1 2

76 Brev till familjen Claes Rålamb med titeln»then epistel til the Högsiö boar» 1 november Kära wänner, jag har offta sömnlösa stunder, när jag tänker på Ehr, och offta drömmer jag om Ehrt bästa: Edra ansikten stå målade i mitt minne och Edra näsor i min inbillning: jag förmodar, at jag hos Ehr är i samma åtanka, och at mina swaga ögon blänka likwäl i Edra hiärnor. Intet piquet, intet Verkehrn, ingen måltid, ja ingen sömn är mig på denna orten kärare, än den hemliga fägnad jag stundom tar mig, at meddela Ehr mina tidningar och mitt hiärta. Nu kära wänner, hwad skall jag säija Ehr? Stora nouveller äro på denna orten så litet i swang som strömming och nors.... ganska få märkwärdigheter kitla de Halländska öronen; men åtskilliga kittla wåra smaker: Stora Hafwet meddelar oß sina gåfwor: Kräfftor, som i storlek femton gånger öfwergå de wingåkerske: et slags hafs frukt, som liknar gråsten; men kan öpnas och är upfyld med en wälsmakande mat: fiskar, som hwarken rå eller kokte eller stekte föras öfwer femtio mil.... dock, kära wänner, jag fruktar at sådane berättelser äro Eder obeqwäme, och at I heller willien wattnas i ögonen, än i munnarne: jag will inte taga Ehr på det ömma: hellre will jag röra Edra hiärtan, än Edra magar. Så förmanar jag nu Ehr, käre wänner, til inbördes kärlek. Älsker Systrarna, så at I icke hater bröderne: anser wrede och rädd-håga, som et par gamla skor, dem I aldrig återtagen: låter ingen syßla hindra Ehr sömn, och ingen sömn Ehr syßla. Giörer alting utan twång: sängen twinge Ehr icke från bordet eller bordet från sängen: bruken Ehr frihet til at hindra Ehr från sielfs wåld. beswären icke Edra samweten, så at Ehrt goda hull kommer til at lida: jag will gerna se Ehr sådane som jag släpte Ehr. Deßutan, kära wänner, om någon har tandwärk, han bite inga nötter. Om någon är utgången utan kläder, han gånge in igen, at taga dem på sig. Om någon lagt sig, han ligge stilla, tils han stiger up igen. Ingen dricke hastigt på soppa, om han intet bränt sig, och om någon fådt ben i halsen, han låte troget dänga sig i ryggen. Warer nu alla hälsade af mitt hiärtas cabinet. Hälser hwarannan med et heligt Ich denck mirs. I upresan hoppas jag få se then församlingen i Mariestad med glädie.... Ser til, käre wänner, at hos

77 31 Ehr är uppehälle öfwer denna wintren för Cameler och åsnor, tienare och Tjänarinnor. Farer wäl. Skickad från Halmstad med femton rede swänner på Leopoldi dag åhr Versbrev till Ulric Nils Gyldenstolpe 4 januari 1738 Högwälborne Herr Grefwe och Cammarherre, älskad och wördad af större och smärre, Herr Grefwen jag tackar med diup reverenz för deße simpliceteters excellenz, som jag til läns månd bekomma, skrefne af Svenone Dalio then fromma: jag tackar theß likes af hiärtans grund för nöijet på Forsby then afftonstund, tå wi thet gamla åhr månd valedicera och til thet nya oß preparera: taces Deo, at jag then ähran fick innan jag i winter från Sörmland gick, at giöra pænitentiam i åhr, jag nu til Stockholm och bullret går, ther folket skräckelig hoverar och mång bärgtroll innan kort inlogerar, som ropa til flere spöken: venite, och hålla et diaboliskt audite, bland skrymteri och falskt reverenz emot Kungen och Hans ordz audienz. Ack Landsbygdz stillhet, specialro, suptil, hur gerna mot sådant jag dig äga wil, men huru gerna jag här wäntar, så måst jag dock resa nolens volenter. 1 2

78 32 1 Herr Grefwen til slut jag valedicerar och hos Nådig Fru Grefwinnan mig recommenderar, samt hos fröken Oxenstierna thernäst, så andäktigt som trotz Östråkers Präst. Kortsagt, jag hembär en ödmiuk salut så wäl hos de mogna som iuventut, och midt för näsan på then kloka Zoil, jag intil Grefwen wara will Herr Grefwens eget och trogna Creatur, Salig Gubbens apa, et läraktigt diur man kundgiör, eij trettonde affton; men dagen för. på Högsiö gård in Wikingåkria, twå mil från Österåkria. 26. Brev till Eric Benzelius d.y. januari 1738 [Påteckning av Benzelius: Ianu. bes. 12 ] Högwördige Herr Doctor och Biskop, 2 30 Toma complimenter fara wid denna tiden i sådan myckenhet kring werlden, at en ährlig enfaldig wälmening knapt törs wisa sig, af fruktan, at bli räknad i deras föllie: Jag hoppas dock, at min har mindre orsak dertil och större lycka, som altid kunnat fägna sig af Högwördige HerrDoctor och Biskopens ynnest: hon lärer derför äfwen nu af honom bli hedrad med den tankan, at jag af upriktigaste hiärta önskar honom i detta nu ingångne och många flera åhr all sällhet och wälsignelse. Gud gifwe HerrDoctorn och Biskopen kraffter til sina ädla afsikter, sinnes ro och kropps hälsa, at genom gå hwad Gudz försyn med honom kan ha ärnat, Gudz församling och fäderneslandet til nytta och fägnad. Jag förbehåller mig Högwördige

79 33 HerrDoctorens och Biskopens wanliga Gunst, och at få wara så länge jag lefwer Högwördige HerrDoctorens och Biskopens Örebro d Högsiö d: Ian ödmiukaste och lydigste tienare OlofDalin 27. Memorial till Awazu och Wallasis 2 januari 1738 Et stycke fint såcker kan intet giöra så stor ändring i en smör kärna, som åtankan på denna Instiktelsedagen giorde i Ordens Secreterarens hiärna wid hans ankomst til Stockholm förleden lördags. Han påminde sig sin plikt, han återkallade all sin andakt at begå en sådan högtid; men fan i en sådan hast alla sina tankar och ämnen skingrade: intet olik en syßlesatt Capellan, när han långt från postillorne får weta om lördagen, at han skall predika om söndagen. I en sådan förwirring råkade han sidsta franska gazetterne; ty hwad papper will man wäl icke löpa til, när man är så rådlös? Han fan der mot förmodan en uppenbarelse af det frimästerska förbundets hemligheter, som i så många åhr warit fördolde. Sådant giorde honom bestört; men halp honom at stadga sina tankar: En sorg, som härigenom kan ha timat de gode frimästarne kring hela Europa, wiste han wäl intet skulle hända de berömlige Riddarne af Avazu; ty de frukta inga sqwallrande och illwilliga tungor och pennar; men han tog dock der af anledning at tänka, det Ordens angelägenheter borde ställas i sådant skick, at de för hela werldens ögon kunna ligga som filar, hwarpå de gnagande ormar må fritt öfwa sina tänder. Til den ändan har han härigenom i ödmiukhet understält et förslag til en Relation, som denna Illustra Orden kunde låta författa til instundande Maii månad om sina gärningar. Utan til at röra den heliga tystheten, kan Orden altid fritt bekänna sina wägar och förkunna sina menlösa afsikter allom Creaturom. Man framgifwer här allenast en träklamp, hwaraf kan bli en ängel genom bildthuggarens

80 34 hand, en Kanna rack, hwaraf kan bli god ponch, och en slagdiekne, hwaraf innom tre åhr kan bli en Doctor: kort sagt, et ämne, som kan utarbetas. Stockholm, på Ordens Instiktelsedag Dalin. 28. Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 7 februari Högwälborne Herr Grefwe och Cammarherre. Sedan jag fådt et litet anderum under et stort laß af syßlor, som öfwerhopade mig wid min hitkomst, erkänner jag nu för en af mina Käraste och billigaste skyldigheter, at aflägga hos Herr Grefwen min ödmiuka tacksäijelse för det gunstiga brefwet, som jag fick til resekost. Eller för de alt för artiga versar, som han behagade skaffa mig från Salig Gubben: de bli nu en särdeles raritet bland mina papper, och har jag intet kunnat hindra, at Gref Piper tagit en copia deraf bland sina samlingar. Jag skattar mig lyckelig, som härigenom fådt tilfälle at känna och wörda den, som har sig så många slags mästare bekanta, och kan, när han behagar, giöra deras personer så wäl som de sielfwa. Denna gången är mitt ärende intet annat, än at offra Herr Grefwen min ringa tienst och at betyga hwad särdeles fägnad det skulle wara mig, om jag til något på denna orten kunde wara nyttig. Wi lefwa i deßa dagarne i en owiß werld, och det säkraste jag effter min hitkomst kunnat utleta, är det, at alt är osäkert. Hofwet twiflar, Rådet grundar, Ämbetsfolket sätter sig i förswar och Publiquen gißar. Wid sådane omständigheter är ingen ting hugneligare, än med et ädelt och förnufftigt begrep få wäxla menlösa meningar om altsammans. Som jag förmodar, at HerrGrefwen lärer för ro skull willa biwista Riksdagen, så borde jag wäl nu säija hwilken man ärnar til Landtmarskalk etc: etc: etc: men det är äfwen så owißt som alt det andra. Gr. Axel Spens, Gr. C. E. Lewenhaupt, Præs: Palmfeldt, Præsid: Åkerhielm och Gr. Tessin äro candidater. Som wi ha sedt, at intet alt dependerar af en Landtmarskalk, utan skier alt effter som han är älskad eller hatad til, så tycks mig at man borde wara något kallsinnigare i densaken, än man nu syns wara, och med enighet och fogelighet måst sättia sig effter den öfwerheten. Skulle kanskie åstunda, hwil

81 3 ken ändå gerna har så starkt anhang, at man intet utan parti-andans tilhielp kan hindra honom. Gr. Jacob Spens har i dag bröllop med fröken Lilliestedt. Bar. Moije Posses mariage är eclateradt med en fröken af samma namn, Gr. Arveds doter på Castenhof. Hos Nådiga fru Grefwinnan aflägger jag min ödmiuka wördnad samt hos fröken Oxenstierna, och har den ähran at wara med all upriktighet Herr Grefwens och Cammarherrens Stockholm d. 7 Febr ödmiukaste och lydigste tienare OlofDalin. 29. Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 18 april 1738 Högwälborne HerrGrefwe och Cammarherre, Det är Herr Grefwen och intet jag, som har orsak at ledsna i wår bref wäxling: den, som lefwer i en så nöijsam stillhet, nögd med hela werlden, nögd med sig sielf, måtte få en kläck i bröstet, hwar gång han ser något från Stockholm. Dock, jag kan så mycket bättre aflägga Stockholms-minen i dag, som jag ingen ting har at säija om wåre Högmål: de stå ännu i sin owißhet, på Ödets nåd: Hwem Öfwerheten hälst skulle unna stafwen, wet jag ännu intet, fast det säijes öfwer alt. Hans Maij:st har denna gången intet welat utlåta sig för någon wiß, utan förklarat sig wara lika nögd, allenast man tar en ährlig och skickelig Man: Jag twiflar dock intet, at man ju kan märka deß mening några dar för riksdagen. Då hoppas jag, at Herr Grefwen har det mißnöijet och jag det nöijet, at se Forsby Herrskapet i Stockholm. Huru många lära i sommar börja, at smida på sin lycka! Wi ha så många eldar och tilfällen som trotz wid någon riksdag. Skulle intet Herr Grefwen behaga wara med? Han will förmodeligen intet swärta sig; men mig tycks, at någon ändring intet skulle minska Hans nöije: åtminstone på det sättet som en wiß alwarsam fru sade härom

82 36 dagen, då hon reste til Hofs, at hon giorde det på det hon måtte bli glad den dagen: jag frågade hwarföre: hon swarade: jag är aldrig så glad som när jag kommer från hofwet. Jag ber om min ödmiukaste respect hos nådiga fru Grefwinnan och fröken Oxenstierna, försäkrandes, at jag af det wördsamste och upriktigaste hiärta i werlden är i all min tid Högwälborne Herr Grefwens och Cammarherrens Stockholm d: 12 apr ödmiukaste tienare OlofDalin. 30. Kvitto av på inköp av Eric Julius Biörners Nordiska Kämpadater 17 juni 1738 För Kongl. Bibliothequet har jag af Herr Secreteraren Helin et exemplar af de Nordiska Kämpe dater på skrifpapper. Stockholm d. 17 Iunij OlofDalin. 31. Kvitto för Hans Gustaf Rålamb 21 augusti Unge Baron Hans Rålamb under resan till och ifrån Linköping utgifwit Trettiofem dahl r Silfwer mynt. betygas den 21 Aug tij OlofDalin.

83 Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 29 augusti 1738 Högwälborne HerrGrefwe och Cammarherre. I en så säll stillhet lär HerrGrefwen litet bry sig om hwad som kommer från denna orten; men jag skulle giöra mig samwete af, at intet lämna del af innelykte til den, som så wäl förstår och wärkställer deß innehåll. Til at skrifwa sådant med beskied, fordrades ledigare tankar, än man wäl kan ha i detta bullret. Wårt nya lär HerrGrewen weta: at Hennes Maij:st åtagit sig riksstyrelsen under Kungens siukdom, at Löwen blifwit Hofmarskalk, at Taube fådt deß lön etc. riksdagen liknar sig eij til slut ännu på et par månader. Jag ber om min ödmiukaste respect til Hennes Nåde fru Grefwinnan samt fröken Oxenstierna, och förbehåller mig at altid få wara Högwälborne HerrGrefwens och Cammarherrens Stockholm d. 29 aug ödmiukaste tienare OlofDalin Versbrev för Ulrica Christina Mörner, g. Piper, till Mariana Taube, g. Koskull (troligen februari/mars 1738) [Rubrik i WA: Bref i Fru Grefwinnan = = = namn, til en Deß Wän i Småland] Kära wänn hwad wil du höra Från en obegriplig ort? Bullret må oß snart förstöra, Yrhet blandar wåra kort. Den är född till lycklig stjerna, Som sitt wett behålla får, Dock, för din skull, will iag gierna Säija det, iag eij förstår. 2

84 Kjölden har från Norra polen Ändtlig hint, att resa ut, Och wår jord är närmar solen, Än wid Göijemånads slut: Mars och Venus dar och nätter Mot hwaran nu kjöra kring, Han är stålt, och hon är nätter; Dock jag lämnar höga ting. Stora Herrar sina Fäder Ha besökt i deßa dar: Döden inom fyra bräder Mycket wälde slutat har: All slags död bland oß nu rustar, När den ena läggs i graf. Dör den andra, fast han pustar; Ty hans heder går i qwaf. Dock, som aldrig wärcklig ära Kan af ondskan dödad bli: Ser man ingen sig förfära, Som är i sitt samwet fri. Hot och skräpp af wißa Kämpar Giör ett buller i hwar wrå, Som dock bara modet dämpar Hos de gamla och de små. Riksdagz wärck och stats balancer, Jag dig eij förkunna kan; Men en skräcklig hop vacancer Fägna redan tusend man. Lycklig du, som i det tysta, Om wårt lappri dig eij bryr, Bättre är i Småland ysta Än i Stockholm löpa yr.

85 Brev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 2 januari 1739 [Påteckning, ej av Dalin: d: 2. Januarii] Högwälborna Fru Grefwinna, Sedan jag warit en tid liksom orren när han leker, döf och blind mot alla mina skyldigheter omkring mig, hwarmed jag hoppas intet ha giort mig illa recommenderad i denna fromma och wänliga tiden, så waknar jag midt på landswägen lik den ur en dwala, at önska Eders Nåde af et upriktigt sinne i detta nya åhret all sällhet, hälsa och lycka. Detta är nu denna gången mitt ährende och intet annat, som wäl kan dömas af orten, der jag är; ty från Nazaret kan intet mycket godt komma, effter de gamla Israeliters mening: Knapt har jag här en penna, mindre andra nödigheter och än mindre disposition til at skicka Juletankar. Capit: Clerks död och en annan accident förstörde dem för några dagar sen, och nu harjag intet hiärta til at tänka på det för bi gångna, utan endast på det närwarande och det tilkomman de. I Stockholm skall jag ha den ähran at gifwa Eders Nåde tionde af alt det jag äger: I Telje woro det at ohelga et sådant offer. Nytt wäntar jag at få weta bland det ängsliga bullret, dit jag kommer om et par timar, och hwarifrån jag lyckeligen warit skild i 14 dar. Gud beware nu EdersNåde med sin Nådiga frumor, Herre, Barn och anhöriga, hos hwilka jag aflägger min ödmiukaste wördnad. Den lilla Riddaren war frisk, när jag reste från Stockholm, och gaf mig med et stycke bröd i näfwen en stor compliment. Jag har den ähran at wara så länge jag lefwer Eders Nådes 1 SöderTelje d. 2. Jan allerödmiukaste tienare OlofDalin. 2

86 40 3. Memorial till Kanslikollegium 17 april 1739 [Kanslipåteckning: upl. d. 3 Maij 1739.] Underdån ödmiukt Memorial, Om deras Excellencers och Höglofl. Kongl. Cancellie-Collegii Höggunstiga tilstånd anhåller jag underdånödmiukeligen, at på halfftannat åhrs tid, wid paß, få bese utrikes orter, hwarigenom jag förmodeligen kunde giöra någon nytta, så i anseende til min tienst, som min egen upbyggelse och min upriktiga åstundan, at tiena mitt fädernesland. Hwad min syßlas förrättande i min frånwaro angår, så lärer, om deras Excellencer och Höglofl. Kongl. Collegio så behagar, Ammanuensen HerrAnders Rydelius derom draga all wederbörlig försorg, och med deras Excellencers och Höglofl. Kongl. Collegii tillåtelse sig dertil en vice Ammanuensis antaga. Stockholm d: 17 Apr OlofDalin./. 36. Kvittens 21 april Undertecknad har af Censore Librorum Wälborne Herr Gustaf Benzelstierna emottagit Bokförarens i Utrecht Broedelets bref til honom af d 30 Maji deruti han för de till honom öfwer Remit terade medel til böckers inkiöp rewerserar sig för en hos honom ännu innestående rest af Twå Hundrade Femton Gyllen 6 styfw. Holländskt mynt, som härmed betygas. Stockholm d 21 April Olof Dalin. Med originalet lika lydande betyga C:Carlsson. A. M. Sahlstedt.

87 Brev med versinslag till Catharina Charlotta Taube 24 april 1739 Underdån Ödmiukt Memorial: Undertecknad anhåller underdån ödmiukeligen om sin nådiga Chefs permission, at på 18 eller månader få fara omkring en del af werlden och bese deß galenskaper. Han menar, at derigenom giöra sig så mycket skickeligare til sin tienst. Himmelen wet, at han ogierna skillier sig från sina ämbets förrättningar på så lång tid; men medan han gerna åstundar fullborda de stora wärk, som han har under händer, til Lifsquadronens heder; så kan han dermed intet så wäl gå i land, innan han betraktat Lifsquadronerne i Dannemark, Holland, Engeland, Frankrike, Italien och Tyskland, och jämfört dem med den illustra Swenska Troppen, hwilken med denna fullkomlighet lik wäl torde behöfwa en och annan underrättelse: Han will liksom et Bj sin lilla börda bära från alla blomsterfält til hela swärmens ähra, han will få fara kring och så försedder bli, at wjsen må få se han eij är wattubj. Dock, om förmågan, när alt kommer omkring, intet skulle swara mot wiljan och Chefen wid hans återkomst skulle i stelle för en menniska få se en petitmaitre; så ber han underdån ödmiukeligen, at sådant må i nåder bli til det bästa uttydt, som en mycket gängse sak, förmodandes, at han derföre ingenting i sin lycka kommer til at lida. Stockholm d. 24 april 1739 OlofDalin, fältsecreterare wid Lifsquadronen. 1 2

88 Versbrev till Awazu och Wallasis 9 maj 1739 Ödmiukt Memorial. Nå, jag tror det är förgiordt, at man liksom waken drömmer och man altid något glömmer, När man skall sig skynda fort. Heller jag från Stockholm nu had från hatt och myßa farit, än at jag så glömsker warit af min plikt mot Avazu. 1 Tänk, jag har eij än deß lof, at til andra länder draga! hwart skall jag nu wägen taga? far nu wäl med andra hof. Påfwen med sin helga kyß lär nu ta mig för en sloker, England för en fransker toker och fransosen för en Ryß. Dock, jag har ännu det hopp, ber ock Commendeuren mycke, at med Ordens gunst och tycke jag fullborda får mitt lopp. I fyrsprång af Gimmerstad d: 9 Maii OlofDalin.

89 Versbrev (troligen till Ulrica Christina Mörner, g. Piper) 1 juli 1739 Bref från Köpenhamn d: 1. Iulii Här är nu wårt största nöije, dricka Swenska wänners skål; ty wi se med harm och löije blott et yfwigt borgarprål: mycket stolta, mycket rara ser man folk; men utan smak: det, som bör wid sidan wara, sitter framför eller bak. Twungna, säwerliga seder ser man här hos hög och låg: Rangen är den enda heder, som betager folkets håg. Dannebrogens högmod swäfwar under Elefantens brask, och fast man för hofwet bäfwar, skryter man dock för patrask. Folket mår wäl intet illa; men här tiggs dock i hwar wrå: fuhlhet råkar man alt stilla, knapt kan man en skiönhet få; men så tänder dock naturen suckar up och ögonbloß; ty bland sielfwa willa diuren brukas kärlek, som hos oß. 1 2

90 Brev med versinslag till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 6 /17 juli 1739 [Adressidan:] A Madame La Comtesse Ulrica Mörner à Stockholm Högwälborna Fru Grefwinna, Åter finner jag några dars hwila igen, och den kan jag intet bättre anwända, än til en så skyldig upwaktning. Jag giör intet många complimenter derom; ty jag förmodar allerödmiukast, at Eders Nåde täcks wara öfwertygad om min upriktiga och beständiga wördnad. Men hwarom skall jag då skrifwa? Nytt har jag intet, som kan interessera Eders Nåde, och det [mindre textförlust] inte är [textförlust] ha [text förlust] annor [lunda?] [större textförlust] samlat oß igen här i Hamburg, wi fyra fölljeslagare, och roa oß som wi kunna. All wår sorg går af med löije, blott man är från siukdom frj, och man äger Prinsars nöije, bara pungen will stå bj: fram för wårt ha andra länder sådan ro, som glimmar mäst; men Gud wet, hwart jag mig wänder, tycks mig dock, är hemma bäst. Fördenskull jag kan än intet stort säija derom: jag har intet kommit långt ännu. Jag tör kanskie, jag som flera bli utländsk nog. Wi fara nu härfrån nästk de tisdag til Holland, der wi bli något längre. Gref Tessin kom hit i går middags och reser i morgon kl. bort igen. Han uppehåller sig nu ingenstedz, innan han kommer til Paris. Det roligaste sällskap wi ha här i Hamburg är hos Änke Hertiginnan af Ho[lstein]-Eutin [textförlust] hennes doter Prin[seßan] [fler textförluster] skaste fruen [stora textförluster] timmar jag sedt, sedan jag for hemmanifrån. Gud wet hwar deßa rader lära få den ähran at råka Eders Nåde, antingen wid Munkbron, eller på Kungsholmen eller wid någon brunn eller på Engsö: ehwar det nu blir, så önskar jag, at hälsan må wara der med. Bar. Falkenberg ber anmäla sin trogna respect hos sin fästmö och jag hos min Nådiga Mor.

91 4 Min upriktiga wördnad tar jag mig den friheten at aflägga hos Eders Nådes frumor och Min gracieusacommendeur, förblifwer så länge jag lefwer Eders Nådes Hamburg d. 6 /17 I[ulii 1739.] [Undertecknad text i övrigt förlorad.] [PS på tvären på brevets bl. 2:] Jag ber om en gunstig ursäkt hos H [textförlust] at iag denna gången eij har tid at skr[ifwa] [textförlust] 41. Brev med versinslag till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 27 augusti /7 september 1739 [Påteckning, ej av Dalin: Hag. d. 27 aug./7 septr.] Högwälborna Fru Grefwinna, När jag nu står resefärdig, at fara från den ena Orten til den andra, är billigt, at jag effter befallning giör Eders Nåde reda för min wandring: En mycket onödig underrättelse; men jag är försäkrad at Eders Nåde nödgas offta om dagen höra äfwen så stort lappri i Stockholm: Påhl är bortrest, Pehr är kommen i staden, Toinette har catharre, hennes hund lungsot, Marcus fick i dag et rus hos Alexander, och Phillis sade i går en sottise til Isabelle. Hwad är det mer? när man wet sådant, är man deß klokare? Så är det med mina epistlar: men, sanningen at säija, jag har icke en gång så mycket at förkunna. Jag har rest från Hamburg genom 1/2 dusin särskilta Herrskaper, genom 1/2 hundra Tull bomar, och 1/2 tusend rökstugor: jag har kommit til Amsterdam på jutwagn, i täckwagn, på skuta, i skiepp, på släda och til fot: jag har warit i Holland i sex weckor: jag har wäl orkat äta, dricka, bliga och prata... se der är altsammans; war det icke mödan wärdt? Dock, fruktar at jag i otid giör mig alt för lik en hop af wåra resande: en sådan roar mig rätt mycket: 1 2

92 46 Han går så många trotta fiät, blott til at säija: det och det har jag med mina ögon skådat. tänk, hwilken man han en gång är, när han i Swerje, här och där, så stora saker har bebådat! Derföre will jag wara slugare och säija, at jag någorlunda betraktat deßa orterne inwärtes, och at jag funnit här mycket märkwärdigt: I sanning har här också warit mycket at i akttaga: Här kan man om frihet skrika, hwar och en är lika god, Här gå Furstar bönder lika, bönder äga Kungars mod: Slikt är stolt, men Capitaler slå här dygd och wett omkull, tusend trälar på canaler plaska här at winna gull. Här är fiålligt at begära bli med dygden gudar lik, wishet, skiönhet, dygd och ähra har man här, när man är rik. Blott med gull kan man bestrida all den plumphet man här ser: hatten på och hand i sida tycks då ropa: well Min Heer. Dock, jag lämnar dem til heder, som här mäst bland folket rå, blir man wahn wid landzens seder, kan man mycket nöije få. Sielfwa Könets kalla miner wärmas up med några ord; ty den samma Sol här skiner, som uti den kalla nord.

93 47 På en bal hos Franska Ambassadeuren här i Hag: de Fenelon; såg jag på engång alla de förnämsta physionomierne här på orten, derför tycks jag nu ingenting återstå: om några dagar reser jag med diverse fölljeslagare härifrån til Paris mästa wintren. Jag recommenderar mig i Eders Nådes ynnest och ber om min Swenska och upriktiga wördnadz anmälan hos Eders Nådes Fru hos Herr Grefwen och wår Nådiga Mor, förblifwer til mitt yttersta. Eders Nådes Allerödmiukaste och ly- digste tienare OlofDalin. Hag d. 24 aug./7 sept Bar. Hamilton ber oförlikligen mycket hälsa H. Grefwen, som lär om några weckor komma til Stockholm. 42. Brev med versinslag till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 14/2 september 1739 [Påteckning, ej av Dalin: Brussel d: 14/2 Septr.] Högwälborna Fru Grefwinna, Bara et par rader, så skall Eders Nåde slippa. Jag är wäl rätt obeqwäm, som så offta beswärar med mitt lappri; men Eders Nåde har så befalt, och jag understår mig intet at wara olydig. Jag är här på en ort, der jag hwilar mig i tre eller fyra dar, derföre kan jag intet bättre anwända denna stunden. at skrifwa något nytt härifrån, det wore til at hämta watten til källan; ty det är från Norden, som wj utlänningar wänta alla wåra märkwärdigheter. Om Keijsaren blifwit twungen til en ömkelig fred eller intet, det är en sak, som kanskie lilla Luxenburg redan wet säija, derföre giör den nouvellen ingen parade. Angelägnare lär det wara til at tala om, om Swåger, Cousin, släkting, wän etc: etc: skall wid detta laget gå ut med et halfft krig i hiärtat til Finland, och det wet jag intet än. Denna orten är tämmelig olik den jag nyß kom ifrån: 1 2

94 48 1 Här är twång alt hwad man andas, Hof och Kyrkor, som man wet, späckas af widskieplighet: men man ser rätt löijligt blandas all den Spanska gravitet med den franska höflighet. Der kom en tokug vers igen, innan jag kom mig ihog. Altför ängsligt at Poëten förfölljer mig ända in emot Frankrike, liksom jag förfölljer Eders Nåde med lappar til papillotter. Jag ber om min allerödmiukaste hälsning til hela familien och har den ähran at wara så länge jag lefwer Eders Nådes Bryssel d. 14/2 Sepbr allerödmiukaste och lydigste tienare OlofDalin. 43. Versbrev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 29 september/9 oktober Om Paris må man bekänna, At det är en wacker By: Telge, Trosa, Hjo och Grenna Kunna knapt deß heder bry. Nog är der en Rådman mägtig, Derpå har man alt bewis; Men han är dock ej så präktig, Som en Wagns-Häst i Paris. Stora Bjäßar hela raden Får man se här hwar om an; Men Herr Ludwig här i staden Är en ganska mägtig Man.

95 49 Alt hwad här på jorden wankar Kan han äga, om han wil, Och han köper Folk och tankar, Som Jan Clason köper sill. Gamla Adam med sin Eva Lefwa här förträffligt wäl, Och här lärer den at lefwa, Som har näpplig wett och själ. Folket wet sig artigt skicka: Minsta steget har sin wigt. Mun och hjärna äro qwicka; Men ack! hjertat altför qwickt. Mångahanda spel här spelas: Stackar den, ej spela wet! Alt hwad här i werlden felas, Fylles up med höflighet. Konsten här Naturen öker, Så at åldren räcker til; Ty det täcka Kön sig söker Hy och skönhet, som det wil Brev till Johan Arckenholtz 21 november/2 december 1739 [Arckenholtz påteckning: Copia af H. Bibliothecarien Dalins Bref til Arckenholtz af d: 21. Nov:/2. Dec: utur Paris.] Jag hade wäl förmodat at wara frj från de wanlige etterpilarne på in emot 400. mils håll, men mig är ljkwäl berättat från Swerige, at iag skal utgifwas för fahr til en hop kringsmygande Bref, som skola röra wår berömliga H. Gref Tesssins heder, och det, som än mer förtryter mig, at de af Secreteraren skola utsprjdas. Med så rena händer och så fulkommelig oskyldighet, som min, kan iag wäl således för min del intet annat, än förklara uphofsmannen til detta ryktet för en 2 30

96 0 1 skälm och äreskändare, ehwem han ock wara må, så framt han intet är galen : men öfwertygad, at H: Secret n, äfwen så litet som iag, en så strafbar och påkwärdig förklening gillar, tror iag Bägges wår heder och säkerhet wara, at förklara wår belackare för äfwen så äreförgäten som endera af oß skulle wara, om han på sådant sätt bemötte en Herres förtienst, hwilken hela rjket älskar, hedrar och berömmer, och hwilken iag i synnerhet så högt wördar. Hans upförande är högt ofwanför et så ringa omdömme som mit: men om iag skulle säja min mening därom, så sade iag rent ut, at det intet kunde förbättras. Jag säger detta intet til at ränsa mig: det behöfwer iag intet; men til at gie H. Secret n en Sak tilkänna, som honom så nära rörer. Han har således tilfälle i några rader til swar härpå, at yttra häröfwer sin tanka, hwilken iag på behörige ställen kunde framwjsa. Därigenom gifs mig också anledning, at wjsa för hela den bekante werldenens ögon, huru en ärlig mans rykte i hwar wrå naggas af denna tjdens räfwar. Det är mig okärt, at ämnet skal wara så förtreteligt den första gången iag har den äran at skrifwa H. Secreteraren til: men det skal icke des mindre wara mig et särdeles nöje, at kunna räknas för p. p. 4. Brev till Johan Arckenholtz 1/12 februari [Arckenholtz påteckning: Copia af H. Bibliothecarien Dalins Bref til Arckenholtz dateradt Paris d: 1/12 februarii 1740.] Med sidsta post hade iag den äran at undfå H. Secreterarens Bref af d: 4. Januarii hwilket war mig så mycket kärare, som iag begynte frukta, at mit bref inte war riktigt framkommit: Jag finner at H. Secreteraren intet warit orsaken til drögsmålet, som kommit af andra omständigheter. At mit Bref skickades sub sigillo volanti, hade sådane orsaker, som H. Secreteraren intet lärer ogilla, då iag engång får den äran at tala med honom, hälst som sådant intet annat afseende hade, än både hans och min egen säkerhet. Hwad min Sagesman angår, så tror iag wj giöra bäst, om wj härmed nu en tjd låta bestå tils wjdare. Det är ock mindre nödigt at

97 1 weta, sedan både iag är af H. Secreterarens bref uplyst och äfwenwäl den, som warit min Sagesman, hwilken iag ingalunda kan exponera. H. Secreteraren sielf skulle det icke heller hwarken kunna eller willia, utan endast nöja sig därmed, at han nu intet mer en sådan mistanka hyser, hwilket är kan hända det angelägnaste i denna Saken. Jag har intet underlåtit at nyttia H. Secreterarens förklaring på de ställen, där det warit nödigt, och iag wil intet twifla om des goda wärkan. Gud wet hwarifrån så många ähreförgätne tadel och sqwaller komma i denna tjden. Ingen Swensk är frj, hwarken ut- eller inrjkes, som någorlunda är bekant. Det är et wist tekn til många uprörda Sinnen. Jag förblifwer p.p. 46. Utdrag av versbrev till Beata Douglas 1/26 mars 1740 Paris den 1/26 Martii Man har i Swerje gjort mig til Petit-maitre. Jag bör wara glad öfwer den Caracteren; ty det Folket plär intet wara det olyckligaste. Jag är ju mycket wäl i stora werlden, när jag har omskapat mig i Paris, at ingen känner igen mig? Så har ju bruket altid warit? Ack härliga Paris! Du alla nöjens Mor, du jordens Paradis! I dig har pragt och wett och skönhet slagit läger. Jag tror, parbleu, du har, hwad Himlen intet äger. Du arma Swenska bygd, bland dina magra berg Bor blott enfaldighet förutan konst och färg. Der är en Fru med Man i sällskap dar och nätter, Och Flickan, stackars fjoll, plär rådna för fleuretter. Der har man just sin hy af blott naturens spel, Och intet pensel-drag får bättra tidens fel. En Dame bör ej ha mer, som hennes tankar rörer, Än spegel, säng och bord, visiter, mediateurer;

98 Men der går mången brydd med hushåll, som et bi: Ack dumhet och bewis af gammalt barbari! Nog ser man stundom dem, som Franske Cavaillerer Ha litet höfsat up med frihet och manerer; Man ser ock, s il vous plait, intriguer, billet-doux. Och qwickt Coquetterie, men ej som här ännu. De må nu, stackars Folk, oß härma, som de willa; Så är det likwäl Swenskt och språket klär dem illa. Här har man l art de plaire, bon gout är städs wår lott, Esprit, beaux-traits, bon-mots, piff, paff, det går som skott. Här twingas intet bröst af ängslige Moraler, Och ingen panna skyr för bördan af Rivaler. Här finns ej Slott så starkt, som mot belägring står: En noble hardiesse får seger, hwart han går. Prinseßan tänker här så fryntligt, som Grizetten, Och blott man sättet wet, så felar ej Conquetten. Ack dumma kalla Nord! At bryta löften der, är nästan som et mord: Men här man flyga kan från en och til den andra, Liksom en Papillon plär mellan blomstren wandra. Adieu la Blonde i dag, i morgon la Brunette: Jag wil ej twinga dig, du gör mig samma rätt. Ack härliga Paris! Man blir ej utom dig belefwad, qwick och wis. Här lär man rätt en dans at lasta och berömma, Och som en hel Parterre om nya piecer dömma. At mönstra med förstånd en Råck, en Tabatiere, Det är just le sublime, som lärs ej utan här. I en förgylter wagn, för hwilken jorden bäfwar, Och klädd i dernier gout man til Spectacler swäfwar. Der blir man som förkjust af hwad man hör och ser: En Venus i hwar wrå åt en Adonis ler. Man har der näpplig tid för Underwerk at spotta. Man kommer klockan fem, i blixten är hon otta. Sen gör man sitt parti, en rolig, god souper, Och sen til spels igen til klockan tu och tre. Si såleds får man wett, när man alt Swenskt förgäter, Morbleu, jag tror, en kalf skull här bli Petit-maitre.

99 3 Men olyckan är, som jag fruktar, at jag är alt för oläraktig, och det kommer deraf, tror jag, at jag kom så sent til at resa ut. Intet häller har jag råd til at bli här länge. Jag hade tänkt, at tiden och wanan skulle åtminstone göra hwad principer och skickelighet intet kunde: Men ack, farwäl Paris! Från dig jag måste nu til Swerjes berg och is, Och bland enfaldigt Folk uti den tysta bygden En sorgse lämning se utaf den gamla dygden. Dock håll, jag tröstar mig: kanske, man finner der Hos en och an Esprit och eld så wäl som här. Kanske, der fins, hwad högst i wackra werlden gäller, Et artigt ingen ting, charmanta bagateller. Dock, jag måste nu wäl börja at bli alfwarsam. Af denna förklaringen hade man orsak at tro, at jag bliwit galen. Jag wil derföre säja hel upriktigt, at min leda för Petit-maitres, som lär wara bekant af det lilla, jag skrifwit i mina dar, är på denna Orten mera förökt än minskad. Man har genom detta ryktet bara gjort en Satyre öfwer min obeqwämlighet dertil Brev till Olof Estenberg 1/26 mars 1740 Wälborne Herr Cancellie-Råd, Den, som jag så länge wördat och älskat, tycks mig at jag altid har frihet til at omaka: det kommer deraf, at jag altid liter på Herr Cancellie-Rådets ynnest. Grefwinnan, til hwilken innelykte är stält, har giort mig den ähran och skrifwit mig nyligen til: Jag wet ingen bättre wäg, at skicka swaret, än til en af hennes bästa wänner i Stockholm: Då wet jag det kommer wäl fram. Jag har nu så wäl fådt mina kraffter igen, at jag menar i dagarne effter Påskhälgen kunna tillika med Baron Rålamb resa härifrån. Wi taga wägen genom Strasburg och de Tyska orterne hemåt. Jag är glad, at jag deßförinnan kunnat här giöra något gagn för Kongl. 2 30

100 4 1 Bibliothequet, hwilket Herr CancellieRådet redan lärer ha sig bekant, effter jag tagit mig den friheten, at derom tilskrifwa Hans Excellence Gr. Gyllenborg. Så mycket jag här warit frisk, har jag öfwermåttan roat mig. De stora glittrande nöijen will jag intet omtala: derwid kan man ledsna; men bekantskapen med en hop förnufftigt och lärdt folk är mer födande. Le Pere Montfaucon, Le Pere Souciet, L Abbé Sallier, L Abbé Sevin, L Abbé Allary, Mr de Ramsay och besynnerl. M r Rollin komma mig til at lämna Paris med saknad. Det nya jag kan ha at säija Herr CancellieRådet härifrån, lär han weta så wäl som jag. Alting är fredeligt på denna sidan, hwilket äfwen lär ha sin wärkan i norden, och Hans Eminence lär intet blanda sig i trätan mellan Engeland och Spanjen. Gr. S. Severin reser härifrån i deßa dagarne til Swerige tilbaka igen med sin Grefwinna. Jag förbehåller mig altid H. CancellieRådets wanliga gunst och har den ähran at beständigt wara Wälborne Herr CancellieRådets Paris d. 1/26 Mart ödmiukaste och lydigste tienare Ol. Dalin. 48. Brev till Carl Gustaf Tessin 26 september 1740 Stockholm d: 26 Sept: s.v Högwälborne HerrGrefwe och ÖfwerHof Intendent, 2 30 Denna bör naturligen wara en af de första skyldigheter, som möta mig här wid min återkomst: HerrGrefwen har, sedan jag sidst reste härifrån, hedrat mig med så mycken ynnest, at jag intet annat kan, än härmed giöra en den upriktigaste försäkran i werlden af en oryggelig wördnad och tacksamhet. Jag är i mitt sinne öfwertygad, at bland alla dem, som Herr Grefwens ädla wäsende giort sig förbundne, ingen med renare nit och tilgifwenhet kan densamma erkänna och ingen beständigare: Om jag än intet hade så många orsaker dertil, så giorde dock min plikt tilfyllest, at älska alt effter sit wärde.

101 Jag lefwer nu i godt hopp, at med första möijelighet få hit Les presens duroi, som äro äfwen en frukt af Herr Grefwens godhet. Secr. Berk lär wäl waraså god och widare underrätta mig huruwida dermed är kommit. Förlåt, HerrGrefwe, at jag ännu beswärar med enbagatelle, som längesedan bordt wara glömd; Men jag har intet annat råd: Secr: Arkenholtz öfwerligger mig: han har mitt bref i händer: han will i anledning deraf wetamin Sagesman i det målet, som han warit mißtänkt för. Fåfängt ber jag honom intet mer bry sig derom. War derför så nådig, Min HerrGrefwe, och lät mig weta, huru jag skall swara honom. Woro omständigheterne så, at han (: utan at giöra buller deraf, som han försäkrar :) kunde komma til första uphofsmannen af denna beskyllningen, så tycks mig at det kunde intet skada. Sanningen blefwe då uplyst. Dock, jag lämnar alt til Herr Grefwens mognare behag. Folket här på orten äro skräckelig upmärksamt at fråga mig, som nykommen, om Herr Grefwen kommer hit hem i winter: Af hwarjehanda och olika interessen, kan jag tänka. jag swarar, som sant är, at jag det intet wet. för min ringa del skulle jag högeligen önska en så älskelig Beskyddares närwaro. Jag understår mig, at bedia det Nådiga Fru Grefwinnan blifwer om min upriktiga wördnad erhindrad så wäl som ock Fröken Sparre, och förbehåller mig at wara af alt mitt hiärta til mitt yttersta Högwälborne HerrGrefwens och ÖfwerHof Intendentens ödmiukaste och lydigste tienare OlofDalin. Jag ber ödmiukast om förlåtelse, at jag omakar med innelykte. 1 2

102 6 49. Memorial till Kanslikollegium 18 oktober 1740 [Kanslipåteckningar, ej av Dalin: No. 48. d 18 Octobr pr. d. Oct upl. d. 22 dito] Underdån-ödmiukt Memorial, Deras Excellencier och Högl. Kongl. CancellieCollegium ha behagat infordra mitt underdånödmiuka utlåtande öfwer Bokbindaren Joh: Fredr: Klemms ingifne Klagan, deruti bestående, at honom så litet arbete för Kongl. Bibliothequet lämnas och i deß ställe andra bokbindare brukas, hwilka så mycket mer dertil skola wara obefogade som han genom Kongl. Maystz Bref af Demotica d. 2: Ian är til Kl. Cancellie-Bokbindare antagen med 0 dal r Silf mts tilökning för Bibliothequets skull, hwilket han likaledes med arbete skulle betiena, emedan Bibliotheks-bokbindare-lönen då på Staten blifwit indragen. Hwad nu Högbem te Kongl: Bref angår, så har wäl Bokbindaren Klemm derigenom fådt 0 D. S mts tilökning på lönen, med wilkor, at han äfwen skulle betiena Bibliothequet; men deraf lär hans klagan ingen styrka äga; ty jag finner ex actis, at han sedermera dels warit för Bibliothequet hela långa tiden aldeles onödig, emedan han hwarken fådt arbete eller lön, dels ock af Högl. Kongl. CancellieCollegio för Bibliotheks-Bokbindare aldeles intet erkiend. Twertom finnes, at Kongl: Collegium 1723 den 11: Ian: genom extractum protocolli förordnat Nils Alquist til Bokbindare wid Kongl. Bibliothequet, då icke et ord nämnes om Klemm, och ytterligare 1727 d. Dec: resolverat, då en wid namn Öman sökte Bokbindare tiensten wid Bibliothequet, at förbem te Alquist skulle niuta sit extractum protocolli til goda, så framt han giorde så godt arbete och gaf så godt köp som någon annan. 1729, sedan Alquist kommit af sig och bortrymt, finnes wäl, at Klemm anhållit, at bli antagen i hans ställe; Men på den emot honom af framl. Bibliothecarien Brenner til. Kl. Collegium ingifne förklaringen af d. 3 febr: samma åhr finnes intet, at deras Excellencer och Högl. Kl. Collegium något resolverat, utan lära de då förmodeligen behagat bifalla Bibliothecariens skiäl. Således finnes wäl intet Bokbindaren Klemms ansökning grunda sig på någon förordning: om derföre, i mangel af rätt, hon grunda

103 7 de sig på billighet, så skulle det wara mig kärt; men jag nödgas tilstå, effter han änteligen welat klaga, at det arbete man stundom kunnat lämna honom för Kongl. Bibliothequet, är mäst altid befunnit wårdzlöst och sämre, än de andra bokbindarnes, så at man eij trodt sig utan answar kunna hålla sig endast wid honom, när man kunnat få bättre arbete för samma köp. Jag understår mig således intet härwid ha afseende på något annat, än på bästa arbetet och bästa köpet, hwilket lättast erhålles, när man bland flera arbetare kan förorsaka en täfling. Jag underställer likwäl detta alt deras Excellenciers och Höglofl. Kongl. CancellieCollegii wälbehag underdånödmiukeligen. Stockholm d: 18 oct: OlofDalin. 0. Brev till Carl Gustaf Tessin 30/31 oktober 1740 Stockholm d. 30/31 oct: Högwälborne Herr Grefwe och ÖfwerHof Intendent. Sedan jag blifvit underrättad af Secreteraren Berch, huru vidt det redan kommit med den kongl. presenten och de öfrige, at de redan äro bortskickade från Rouen och at jag snart kan vänta dem hit, har jag intet annat kunnat, än å nyo röras af en sann och vördsam erkänsla för den, som dertil warit förnämsta orsaken: Tillåt mig, Herr Grefve, at betyga det en så ren gunst, som mig wid så många tillfällen och i synnerhet wid detta år bewist, aldrig skall gå ur mit sinne, utom där, så länge jag lefwer, hålla en ödmiuk tacksamhet lefvande. När et enfaldigt och upriktigt hiärta en gång fattat sit beslut, så blir det dervid fast. Förlåt, Herr Grefwe, den friheten jag tog mig i mit förra, at utbedia mig Herr Grefvens gunstiga nåd och hielp mot den mannen, som här ännu fortfar at hota mig med rättegång: jag som hellre will lida all förfölljelse än utan tilstånd exponera den jag så hiärteligen wördar och som giort mig häraf et så ädelsint förtroende, skall wäl söka alla medel at möta honom och åtminstone dra saken ut på

104 8 1 längden; men kunde mig likwäl häruti gies någon säker utwäg, så wore en stor sten lyft af mit sinne. Jag will intet döma denna mannen, jag will tro, at han är oskyldig; men kanskie det kunde så wara, at han i fruktan för en efterfrågan söker allenast härmed dra sig undan et Secrete utskott, at få skyla sig undan en annan rätt, der chikanen mer är i bruk. Det wore derför alrabäst, att nu hwälfwa detta i sin rätta ort, så at det blir en fråga, som inlöper i ministèren och den omtalte uträkningen således fåfäng. Det skulle til ex: altsammans afstadna, om man bewisligen kunde swara det, som i sig sielf lär wara sant, at detta är hört af H. E. Card:s egen mun. Dock, jag underkastar alt Herr Grefwens eget uplysta wälbehag. Med hiärtelig önskan, at Herr Grefwen, Fru Grefwinnan och helafamilien måtte fägna sig af en beständig wälgång, ber jag Herr Grefwen wara försäkrad om min til döden upriktiga och wördsamma tilgifwenhet och at mig är en särdeles förnöijelse at wara Högwälborne Herr Grefwens och ÖfwerHofIntendentens ödmiukaste och lydigste tienare OlofDalin. 1. Brev till Carl Gustaf Tessin 23 januari 1741 Högwälborne Herr Grefwe och ÖfwerHofIntendent Gud wet huru jag nånsin skall kunna uttyda all den hiärteliga tacksamhet och wördnad jag är Herr Grefwen skyldig: Jag har intet annat at sättia mot så mycken och oförskylt ynnest, än en tyst och upriktig tilgifwenhet, som ingen annan ändring skall wara underkastad, än den som ingen dödelig undwiker. Tro intet, Nådige HerrGrefwe, at jag giör minsta mißbruk af det gunstige brefwet til mit förswar emot den hårda wederparten; men det syns mig likwäl billigt, at den bördan jag derigenom mist af mit sinne, nu litet oroar hans, om han intet strax utom deß will gie swikt: det will jag likwäl förmoda, fast jag tilstår at sådane Sinnen sällan trotna: de giöra nu ibland oß mästa bulret: utom dem woro alt enigt och stilla.

105 9 I allas mun är det nu, at Herr Grefwen är på hemwägen; men wahn wid at höra många owißa rykten i Swerige skrifwer jag nu derpå löst och önskar at detta må träffa Herr Grefwen med alt hwad honom tilhörer i wälmåga. Gud gifwe Herr Grefwen i wårt nya och många åhr så mycken fägnad och wälsignelse, som alla ädla Sinnen honom innerligen unna. Herr LandsHöfdingen Rålamb, hos hwilken jag nu är på landet, och Baron Hans, som nu här ligger siuk, be mig försäkra Herr Grefwen om deras högaktning och wördnad af upriktigt hiärta. Mig skall ingen skyldighet wara fägnesammare än at förblifwa til min sidsta stund Högwälborne Herr Grefwens och ÖfwerHofIntendentens Högsiö d: 23 Ian. g.st ödmiukaste och lydigste tienare OlofDalin. 2. Memorial till Kanslikollegium 17 januari 1741 [Kanslipåteckningar: N:o 60 upl. d: 6. febr ] 1 Pro Memoria d. 17 Ian Bokhandlaren Broedelet i Utrecht skrifwer mig til af den 6 huius, det han af en slump öfwerkommit et fullkomligt exemplar af deengelske Philophicals Transactions från deß början, wäl conditioneradt i Engelskt band, för Trehundradefemtio Holländske florener. Som nu et sådant wärk icke allenast är ganska nyttigt, utan ock mycket rart i denna tiden, så at man swårligen en annan gång lärer finna det för så lindrigt köp, så underställer jag deras Excellencers och Höglolf. Kongl. CancellieCollegii behag underdånödmiukast, om samma wärk nu skulle anhållas för Kongl. Bibliothequets räkning. OlofDalin. 2

106 60 3. Memorial till Kanslikollegium 4 mars 1741 [Kanslipåteckningar: 60. upl. i Canc. Coll. d:. Martii 1741.] Pro Memoria. 1 Deras Excellencer och Högl. Kongl. CancellieCollegii Höggunstiga wälbehag understår jag mig än widare underdånödmiukast at underställa, om icke de i Utrecht af Bokhandlaren Broedelet med möda och för lindrigt pris sammanskaffade Engelske Transactionerne böra för Kongl: Bibliothequets räkning anhållas, i anledning af det underdånödmiuka pro Memoria, som jag derom i sidstl. Januarii månad hade den ähran at ingifwa. Sammaledes underställer jag härmed underdånödmiukeligen, om icke betalningen för medfölljande trenne räkningar bör af mig assigneras: Lit. A. innehåller intet annat, än Continuationer af redan på begynte stora wärk, hwilka således för Kongl. Bibliothequet äro oundgängeliga. Lit: B. äro några sådane böcker, som jag elliest trodt wara för Kl. Bibliothequet goda och nyttiga, besynnerl. La Description de la Chine par du Halde, som synes wara ganska nödig. Lit. C. är räkning för en hylla, som nödwändigt bordt giöras för Les Presens duroi defrance. Stockholm d. 4 Martii OlofDalin. 4. Brev för Catharina Charlotta Taube till Christina Maria Falkenberg af Trystorp 24 maj 1741 Min älskelige Öfwerst Lieutenant. 2 At det du giör, är mig kärt, men din sista begäran behagade mig inga lunda: du begär lof, at resa bort i en tid, då din närwarelse är mig alenangelegnast. Sommaren är inne hela werlden syns röra sig, minsta gresett har nyligen födt nytt lif och du west så wäll som iag,

107 61 at lifsquadronen bör wara som hiertat af hella naturen. Likwäl will öfwerst Lieutenanten skiljas från sin öfwerste. Om iag intet kände dit milda sinne, så skulle iag tro dig ha leedt dig denna gången du warit i Stockholm at blj någodt hårdt sindt och Tyranniskt. På din tapperhet twiflar iag intet; derföre wet iag, at du intet drar dig undan för nerwarande rörelsen skull. desutan kan iag försekra dig, at lifsquadronen inte kommer på galererne; Men iag twiflar på at du kan älska din öfwerste så högt som hon dig, Hella Europa är i giäsning. Man wentar öfwer alt stor conjunctur ok på åtskilliga Ställen nya Regenter. Sådant lämnar då mig ensam tillika med hella Lifsquadron styrelsen på armarna. Dock iag har intet hierta at hindra det minsta af det du up tänder i werlden: Jag gier dig låf at wara bortta ok här förswara mästa [oläsl.] från alt intrång af änglars ok andra menniskiors fiender; Men intit på tre åhr, som du begiär: Nog af halftannet; Jag tåll intet längre at se dit ställe ledigt i Krigstienster ok wid mönstringar. Men endast med det förbehåll at skulle Lifsquadron innom den tiden af wissa Potentaters oroligheter wara nödgader at gripa till [vapen] skall du ursäckta mig, om iag wecker dig ur din roliga dwala ok [bådar] dig hit till mit bistånd. Härmed legger iag nu mina händer på dig till all wälsignelse, önskar dig en kär nöijelig resa ok förblifwer i lif och död. 1 Min älskeliga öfwerstlieutenant din trognaste tienare. I fäldtlegret på diurgården d. 24 Maij Charl. Dollfeder. 2

108 62. Kvitto på köp av myntbibliotek från Fullerö 19 september 1741 Af Hans Excellence Rikzrådet Högwälborne Herr Grefwe Iacob Cronstedt har undertecknad effter Kongl. Maijst:z och Rikzens Cancellie- Collegii befallning emottagit det til Kongl: Bibliothequet inköpte Mynt-Bibliothequet, hwilket, som det effter förberörde mig gifne Cataloguen är riktigt befunnit, jag således härmed quitterar. Fullerö d: 19 Sept: OlofDalin./. 6. Versbrev till Ulrica Christina Mörner, g. Piper, 7 maj Denna morgon Klockan tre, sen man hela natten farit, fick man Engsö sömnig se, som til mycken frögd oß warit, om eij Stockholm re n förmått hindra lusten, sömnen, sången och om wj eij denna gången saknat här så mycke godt. Men wj bli eij länge här, flyktig nog är denna färden: lite hwila, nog beswär, är den äldsta Sed i werlden: dock, så swårt jag inte wet, hwart ock Ödet med oß fiker, som en trogen Siäl undwiker, när hon giör sin skyldighet: Bland de fägnesammaste räknar jag den ähran at wara Eders Nådes allerödmiukaste tienare O.D.

109 63 7. Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 18 maj 1742 Stockholm d: 18. Maii Högwälborne Herr Grefwe och CammarHerre, Jag hade med sidsta post hafft den ähran, at beswara HerrGrefwens Gunstiga bref af d: 30 apr. om jag intet då warit på resan med Gref Piper til Ervalla i Nerike, at der låta begrafwa Hans Sal. Fru Swärmoder. Jag kom för fyra dar sen hem med honom derifrån, sen wj litet hwilat oß på Engsö. Det grofwa ryktet om stackars kyrkioherden Strengbom har nu äfwen här fådt sin ända, sedan alla fådt weta huru falskt och Ogudaktigt det är; men sådant är intet underligt i wår tid. ÖfwerstePahlen är nu ned i Östergötland, derhan lär bli i fiorton dar: här talade han ingenting om sakerne i Finland; men hwad han gifwit i Rådet tilkänna, lär befrämja Riksdag. BaronMats Ungern är nu på wägen hem, sen han fådt permission, at litet se effter sina domestique affairer. I Finland är hwarken fred eller krig eller stillestånd, utan alt i mörker och oreda; Men så lära wj dock få någon uplysning, när Öfwerste Marks i deße dagar kommer tilbaka. Så mycket wete wj, at sakerne äro i alt för slätt tilstånd. Förutan all annan jämmer, giöra nu dalkarlarna, som härifrån sku embarqueras i deße dagar, sig uproriska, så at HansMaij st och Rådet nu äro rätt bekymrade; hittils ha inga bewekelser hulpit: Gud låte det intet komma til extremiteter; ty här äro wj förswaga mot hela flocken, som de då wänta effter sig från Dalarne. De klaga öfwer, at här äro för många Kungar, at den wj ha, är för swag, at wj äro sålde til Frankrike och Gud wet alt. Kanskie likwäl, at de i dag låta öfwertala sig. Jag ber om min allerödmiukaste hälsning til HennesNåd frugrefwinnan och fröken Oxenstiernasamt hela familien, försäkrandes jemte mycken hälsning från Gref Piper, at i all min dag ha den ähran at wara Högwälborne HerrGrefwens och CammarHerrens Ödmiuka tienare OlofDalin.

110 64 8. Memorial om bokinköp till Kanslikollegium 27 oktober 1742 [Kanslipåteckning: Upl. i Cancellie Coll. d:2:nov: 1742] Underdån Ödmiukt Memorial. [Kanslipåteckning: Resol: bifalles. Utsupra Ad mandatum. C. Carlsson.] 1 2 Deras Excellencer och Högl: Kongl. Cancellie Collegium behagade för en tid sedan tillåta mig at förskrifwa Les tresor des Antiquitès d Italie et de Sicile 4 vol. in fol. för det pris, som då i kundgiörelsen från Holland derpå war utsatt til. Holl. gyllen, hwilket ock strax af mig blef wärkstält; Men den olyckan hände, at fahrtyget förgicks, hwarpå detta wärk under wederbörlig Assecurance skulle hitföras. Jag skref wäl derföre strax effter et annat exemplar; men nu får jag af min bokhandlare i Utrecht weta, atsedan den i Holländska Kundgiörelsen utsatte terminen förflutit, neml. den 1. April innewarande åhr, är omöijeligt, at få något exemplar häraf för mindre, än 400 florener i stelle för. til följe af närlagde Avis. Som nu det förolyckade och bärgade exemplaret kommer här i Stockholm för Assecuranternes räkning at försäljas jemte flera böcker på en Auction d. 4. nästk de Novembris, och jag finner det samma intet lidit sådan skada, at det ju förtienar inlösas til Kl. Bibliothequet; Så underställar jag deras Excellencers och Högl. Kongl. Cancellie-Collegii behag underdånödmiukeligen, om icke detta wärk för Kl. Bibliothequet får inropas på bem te Auction, hälst som priset förmodeligen lär blifwa där anseenligen lindrigare, än det första lindrigaste i Holländska Kundgiörelsen. Stockholm d: 27 Oct Olof:Dalin./.

111 6 9. Brev till Ulric Nils Gyldenstolpe 1 november 1742 Högwälborne HerrGrefwe och CammarHerre, Stockholm d. 1 Nov Här innelykt har jag den ähran at skicka min ringa afgifft för detta åhret, bediandes ödmiukel. at den må hållas til goda offer här äro swåra tider. Wår riksdag har ännu intet kommit til särdeles mognad för de dageliga stötstenar, som kastas i wägen af folk, som älska buller och derunder den förmån, at slippa giöra reda för det förbigångne. Jag hoppas dock medgudz hielp at Sanningen segrar til slut. I den owißheten man är här om wj få Wår declarerade Successor eller eij, tar man dock alla nödiga mått i begge fallen. I fredags utnämnde HansMaij st och rådet Gr. Nils Bonde at gå til Ryßland med denna declarations complimenten och med honom Bar. Carl Scheffer. Men i lördags kom en Deputation af Borgare och bönder til Adelen, med påstående at Conference-rådet B. Carl Otto Hamilton bor de skickas och intet Gr. Bonde. Adelen, som begynte ledsna, at föreskrif was lagar af de Stånden, deßutan fan at aldrig Ständer böra gå i detail med sådane saker, skred äntel. til en votering, der B. Hamilton blef utvoterad genom 24 röster mot 218. Prästen höll med Adelen och således kommer nu Gr. Bonde at resa til Muscow. Gr. Levenhaupt war igår i krigsrätten och fick sin libell, som skall wara alfwarsam. Jag ber om min allerödmiukaste hälsning til Nådiga fru Gref winnan, fröken Oxenstierna och helafamilien, förbehållandes mig den ähran at altid wara 1 2 Högwälborne Herr Grefwens och CammarHerrens ödmiukaste tienare OlofDalin.

112 Memorial till Ridderskapet och adeln om adlande, uppläst 30 november 1742 [Ärendespåteckning om uppläsning hos adeln: Upl. hos R: och A: d 30 Now 1742.] Högwälborne och Wälborne Herrar, Grefwar, Friherrar och Samtel. Höglofl. Ridderskap och Adel Sedan jag förnummit huru Höglofl. Ridderskapet och Adelen i sit sidsta pleno icke allenast behagat gilla och med ynnest uptaga hwad min swaga penna kunnat bringa i liuset, utan ock warit omtänkte om belöning til deß upmuntran; Så skulle jag tro mig alt för mycket bryta emot all skyldighets Lag, om jag intet deremot för dem nedlade min allerödmiukaste tacksäijelse. Den högsta belöning jag derföre kan önska, är et så Ädelt Stånds bifall och tycke. När Sanningen lyckas i så angelägna mål, är hon sin frambärare äfwen så fägnesam som hon i sig sielf är rar: hon bewisar, at hon finner för sig dygd och rena Sinnen. Jag tilstår, at mina wilkor äro af den art, som intet gerna förliks med lediga, lifliga och snille-rika betraktelser, så at jag ingalunda kan klaga, at tienst eller ägendom förkiusa mig från en så liuflig möda; men när jag besinnar det almännas närwarande tilstånd, då Samtel: Rikzens Höglofl: Ständer intet böra beswäras med tidspillande omsorg för en så liten medlem i det almänna; så har jag härmed den ähran at försäkra det mit största nöije härwid och den krafftigaste upmuntran skulle wara, om denna Höglofl. Ridderskapets och Adelens för mig yttrade ynnest intet sträckte sig utom Riddarhuset. Det skulle mer fägna mig, at ibland Höglofl. Ridderskapet och Adelen wara den minste, än winna största förmån Samtelige Ständerne och Rikettil last. I brist af de stora dertil hörande egenskaper skall mig likwäl genom Gudz bistånd den enda intet fattas, at til sidsta blodzdroppen med tro- och redelighet gå så wäl Höglofl. Ridderskapet och Adelen, som hela mit kära fädernesland tilhanda, förblifwandes med ouphörlig wördnad Höglofl. Ridderskapets och Adelens allerödmiukaste tienare Olof:Dalin.

113 Intyg vid Beata (Margareta) Stenbocks arvsskifte 1 december 1742 At jag underteknad war närwarande, då Respective H rr Interessenterne af framledne Grefwinnans Högwälborna Fru Beata Stenbocks Sterbhus, til at desto bättre sins emellan alting med wänlighet och förening i arfskifftet och delningen afgiöra, läto upbränna et convolut af wexlar, som sades, at Herrar Grefwarne Wilhelm och Gustav Duglas, då de warit utrikes stadde, af sin Sal. Frumoder bekomit, det kan jag härmed witna at, om så påfordras, redeligen betyga. Stockholm d: 1 Dec: OlofDalin./. 62. Versbrev för Beata Catharina Ribbing till flickorna Falkenberg 1743 Bref från Stockholm i Fröken = = = Namn, til en deß Wän på Landet Wackra Ljungeld, kära Wän, Ämbets-Bror wid Löpar-stafwen, Warar ej wårt Sällskap än? Jo, från waggan och til grafwen. Lät oß löpa städs ihop Til wårt sidsta fall och grop. Derför Ljungeld, tag din staf, Här är jag, at dig förbida: Fast ej altid går i traf, Sjutton mil dock hastigt lida: Kom nu hit, at Staden ser, Hwad för Goßar Landet ger. Sen du skådat Stockholms ståt, Kan du hastigt hemåt wända; Eller lät oß följas åt, Om du wil, til werldens ända. 1 2

114 68 Skull ej wåra ben förmå; Kunna wåra tankar gå. Nyårs-Bref från Fröken B. C. R. til Fröken C. M. F. 1 Er Höghet uptar intet illa, Mitt Nyårs-Bref är något sent; Men fast jag tegat aldels stilla, Det lika wäl dock warit ment: Min kärlek är ej på det sätt Mot Prinsen, som en etiquette. Min käre Prins, mångfaldig Lycka Jag önskar Er i detta år: At mot all ting, som wil förtrycka Wår ALEXANDER tappert rår: Står stadigt på sin Höghets brink, Och agar Hjeltar med en wink. Kort sagt, min Prins, at I må smaka All Dygdens Frukt och lycklig bli, Och at i snart må få den Maka, Som har den Religion som I. Hwad godt jag endast unnar Er. Kan wara nog för twå och fler. Bref i samma Ämne från samma Fröken til Fröken U. F Käre Styrbjörn, jag bekänner, Ödet lär åt Mänskor le, När de aldrabästa Wänner Få hwaran så sällan se. Är det ej en ängslig sjuka? Den så hurtig Körswän har, Och dig likwäl ej får bruka I de bästa körsel-dar?

115 69 Käcka Styrbjörn, köp dig swärta, Sätt din päls och myßa på, Bruka piskan af alt hjerta, Swär och sup och smäll och slå. Moses lät ju Manna rägna, Kan då du ej skaffa snö, At wi må ihop oß fägna Innan wi af längtan dö. Dock mit hopp lär fåfängt wara: Jag wil önska slätt och rätt, GUD i år dig wäl bewara, Och förnöje på alt sätt! Då tycks mig kan aldrig fela, At wi dock, ehur det sker, Något med hwaran få dela Af det nöje GUD oß ger. 1 Bref til Fröken F. F. i samma Frökens Namn. Lärkewinge, kära Bror, Fast et år nu början tagit, Som wårt hopp i bästa flor, Likt en ros til marken slagit, Fast wi ej fått se hwaran, All ting sig dock ändra kan. Jag dig önskar lefwa sält, I det år, som nu inträder, At du dig på Lyckans fält Långsamt skyndar, altid gläder; Blomstre sig din Löpar-staf Från din wagga til din graf! 2

116 Brev med versinslag till Carl Fredrik Piper 17 april 1743 Stockholm d: 17. Apr På landswägen emellan Stockholm och Enköping är nyligen et bylte funnit, nästan rundt, med knut ofwanpå, som förmodeligen är borttappadt af någon resande. Det är af en sådan figur, som denna ritning utwisar: 1 2 Som detta knyte tyktes til äfwentyrs innehålla något contrabande,så kunde tullen eij tillåta at det infördes i staden igen, förän ägaren angåfwo sig til deß öpning. Men i detsamma hände dermed alt för underligt: af någon deruti inknuten förborgad anda eller trulldoms krafft rullade det ifrån tullen in åt staden, just på den stunden då voteringen ändades på riddarhuset förleden torsdags affton, liksom det derwid skulle fådt lif. Nog ser detta byltet ut som det skulle wara upfylt med en pluralitet af förgifftige idèer och willoandar eller med någon depeche från det mörka riket, twert emot det som hwar ährlig Swensk i deße dagar önskar och wäntar. Dock, kanhända, at det är et ganska menlöst knyte, fullt af bagateller, eller ock bara en kappsäck eller wäska, som aldeles inte angår det Ja, som triumpherade i sidsta voteringen. Ehuru nu härmed är, så understår man sig likwäl atfråga Herr HofCanzleren Gref Piper, som kommer resandes från Enköpings sidan, om han intet wet, hwem som kan ha förloradt denna kappsäck, på det man i saken må få mer uplysning. I alt fall kan man härwid eij annat än citera en vers ur en Psalm, som så lyder: Inga knyten wj behöfwa af den trulldom och förtret, som oß nog ändå bedröfwa med en ond pluralitet.