KONST AKTUELLT DALSLAND

Transkript

1 39 KONST AKTUELLT DALSLAND AKTUELLA UTSTÄLLNINGAR OCH PROJEKT PÅ DALSLANDS KONSTMUSEUM 18/8 11/ DALSLANDS KANAL 150 ÅR För att hylla jubilaren visar vi»vattenvägen«, en utställning i tre delar. Marinmåleri av Jacob Hägg är en av höjdpunkterna. Träsnideri av Elis Svensson, legendarisk slussvakt i Buterud, är en annan. Liksom kanalkamrer Herman Ahlins efterlämnade fotoskatt, ett unikt dokument över livet, båtarna och människorna kring kanalen. Foto: Herman Ahlin

2 ELIS I BUTERUD SLUSSVAKTEN SOM SNIDADE I TRÄ Buterud är namnet på den första slussen efter Håverud. Det är en enkelsluss och den enda som fortfarande drivs för hand. Här verkade Elis Svensson i 48 år. Han var inte bara slussvakt utan också en mångsysslare med stor konstnärlig begåvning. Han är bättre än Döderhultar n, menar Göran Rigemo, som samlat in materialet till utställningen om Elis i Buterud och också gjort en liten fotobok om honom. Elis Svensson snidade inte bara, han målade också tavlor och byggde båtar. Allt som bisyssla till sin anställning som slussvakt, en uppgift han tog över efter sin far Sven Magnus Johannesson, som var slussvakt i Buterud mellan åren Då var Buterud en livaktig liten by, ett tiotal hus och gårdar på västra sidan av sjön Åklången och slussen mot Råvarpen. Här bodde många skeppare och sjöfolk. Än idag ligger Buterud vid vägs ände. Efter en mils grusväg genom vackert landskap öppnar sig en glänta ner mot vattnet och den lilla röda slussvaktstugan blir synlig. Här föddes Elis Svensson Han var näst äldst i en syskonskara på tio och alla

3 växte upp i den lilla stugan (som finns av bildad på en av hans målningar). När Elis Svensson var 17 år gick han till sjöss som eldare på nordsjöfart. Efter tio år, 1907, kom han hem igen och tog över efter far sin. Elis var en flitig man, alltid sysselsatt med något. Lugna stunder blev det mest på vintern, då snidade han sina gubbar, oftast i lind som var mjukt och bra. Han avbildade människor som fanns i hans omgivning som patron Johannes Andersson, Buteruds kungen kallad, ett fint porträtt av honom i helfigur finns att se i utställningen. Elis gubbar ansågs mycket porträtt lika. Han sålde dem oftast till turisterna, båtgäster som han slussade. Av den anledningen kan man hitta hans snidade figurer runt om i Sverige, men också utomlands. Elis Svensson hade en smedja och ett litet»varv«i anslutning till slussen där han byggde ekor av en speciell sort, så kallade prômmar. En nybyggd sådan eka, kallad»elis«förstås, finns att beskåda utanför museet under utställningstiden. Vi är några stycken som bildat föreningen»elis prôm«och som låtit bygga ekan hos Per Bolin i Dals Långed, berättar Göran Rigemo roat, båtar är ett annat Några av Elis Svenssons träfigurer i museets samling. Foto: Martin Gustavsson. stort intresse. Efter 48 år som slussvakt gick Elis Svensson i pension Då hade han och hustrun Lotten redan byggt ett eget hus i backen bakom slussvaktarstugan. Idag bor släktingar där, Elis och Lotten hade en son, Gösta. Den 7 oktober håller Göran Rigemo ett föredrag på museet om Elis Svensson i Buterud. Elis Svensson omgiven av sina målningar och snidade träfigurer. Bilden är tagen 1951 av Herman Ahlins son Olle Ahlin.

4 UNIKA BILDER FRÅN LIVET RUNT KANALEN Tack vare en mycket fotointresserad kamrer på Dalslands kanal AB, Herman Ahlin, finns idag en unik samling bilder som speglar livet, båtarna och människorna runt kanalen i det tidiga 1900-talet. Över 4000 av Herman Ahlins glasplåtar finns arkiverade. Museet visar nu pärlorna ur den fina samlingen. Herman Ahlin föddes i Upperud 1879 som den näst yngste av fem syskon. Fadern, Per Adolf Ahlin, var den förste kamreren på Dalslands Kanal AB, han hade handplockats till tjänsten från Bäckefors bruk där han var bokhållare. Adolf Ahlin var en kraftfull man med stort skägg, det kan man se på de många foton som sonen tagit. Adolf gifte sig med Albertina Möllenhof och familjen bodde i Upperud. Där låg kanalkontoret i ett gråvitt trähus i kant med slussrännan, precis som det fortfarande står idag. Både Herman och hans äldre bröder Nils och Janne var fotointresserade. Det berättas att Herman byggde sina kameror själv vid 15 års ålder. När fadern pensionerades 1906 blev det Herman som övertog kamrerstjänsten och stannade där fram till sin egen pensionering Då hade far och son sammanlagt innehavt tjänsten som kanalkamrer i 79 år!

5 När inte arbetet på kontoret krävde närvaro var Herman Ahlin ute och dokumenterade livet på, vid, och runt kanalen med säkert öga och konstnärlig blick. Han fotograferade de många fraktbåtarna som seglade på kanalen, fabrikerna som låg i anslutning till den, men också människorna som jobbade på båtarna, flottade timmer, eller bara lät sig transporteras på de många passagerarfartygen som gick på kanalen. Även landskapet runt vattenvägen dokumenterades, liksom familjen och vännerna. Herman Ahlin och hans hustru Lily fick fem barn; Olle, Karl Göran, Åke, Gunnel och Bertil, också de är kära motiv för Herman. Han är själv med på många av bilderna, både i större sällskap och med familjen. Då bör han ha använt självutlösare, eller är det möjligen brodern Janne som står bakom kameran? Janne emigrerade senare till Amerika och det berättas att Herman fick ta över broderns glasplåtar då. Herman upprättade ett arkiv över alla sina foton med noggranna beskrivningar av vad bilderna föreställde och när de var tagna. Hela hans samling skänktes senare av Herman Ahlins barn till Dalslands Fornminnesoch Hembygdsförbund ett unikt kulturhistoriskt dokument. Idag finns stora delar av samlingen digitaliserad. Bilderna är sökbara på

6 JACOB HÄGG MARINMÅLERIETS NESTOR Bankfiskeflotta från 1860-talet. Tavlan är ett beställningsverk och målades inför Jubileumsutställningen i Göteborg Sjöfolk vill ha ett porträtt av sitt fartyg, det är en känd sanning. Så föddes marinmåleriet. På 1800-talet stod genren i topp och Jacob Hägg var kanske den främste i Sverige. Genom inlån från Sjöfartsmuseet i Göteborg kan vi nu visa några av hans största och mest imponerande dukar. I utställningen ingår också fartygsmodeller, bland annat en modell av Dalslandskanalångaren Ellida från Varje fartyg är en unik varelse. Lever man ombord, ser man det som en individ. Har man till exempel övervarat en storm tillsammans blir det ett gemensamt band och då är det viktigt att ha det här fartygsporträttet, säger Anneli Blom, intendent på Sjöfartsmuseet i Göteborg. Museet har en stor samling fartygsporträtt. De flesta är målade under talet och betydligt mindre och»enklare«än Jacob Häggs monumentala oljemålningar. Mer naivistiskt utförda och uppbyggda på likartat, lite schablonmässigt vis; fartyget är sett från sidan och placerat i mitten på tavlan. På var sidan om båten finns något annat, till exempel en fyr till vänster och några klippor till höger. Havet och himlen målade konstnären inte sällan upp i förväg, innan fartyget placerades på duken. Så vann man tid. Men det var viktigt att alla detaljer var korrekta. De mindre fartygs porträtten är oftast målade i gouache eller akvarell. De målades snabbt under kort tid då fartyget låg i hamn. Sen gick konstnären ombord för att sälja tavlan, berättar Anneli Blom.

7 Oljemålning föreställande Göteborgs hamn år Jacob Hägg målade tavlan Det var folket med anknytning till båten skeppare, befäl och manskap som köpte tavlorna. Med Jacob Häggs marinmåleri är det annorlunda. De åtta drygt 1,7 x 3 meter stora oljemålningarna som Sjöfartsmuseet äger är ett beställningsarbete. Han målade dem på uppdrag av Jubileumsutställningen i Göteborg 1923, där de visades i den maritima paviljongen. (Dalslands konstmuseum visar nu fyra av dem.) Jacob Hägg var 79 år när han påbörjade arbetet och fortfarande i full vigör, ja i en av sina mest produktiva perioder. Denne man har en fantastisk levnadshistoria. Hans livsgärning som konstnär, sjöofficer och museiman är ofattbart stor och omfattande. Jacob Hägg ( ) föddes på en gård nära havet på Gotland. Fadern var handelsman och skeppare och Jacob fick tidigt sjövana genom att segla snipor och följa med på faderns skonare. Havet, båtar och att teckna var han stora intressen. Men ett konstnärsliv ansågs för osäkert, tryggare då att utbilda sig till sjöofficer vid Kungliga Sjökrigsskolan i Stockholm. Efter 40 år vid Flottan i olika roller krönte han sin karriär med en tjänst som amiral vid Örlogsstationen i Karlskrona. Någon konstnärlig utbildning blev det aldrig, fastän han önskat. Men behövde han det? Jacob Hägg målade ständigt, alla lediga stunder. Han behärskade tidigt de flesta tekniker; teckning, akvarell, träsnitt, tusch laveringar och etsningar i koppar plåt. Oljemåleriet kom senare. Redan under utbildningstiden sålde han sina fartygs porträtt för att få extrainkomster. Han undervisade också sina studiekamrater i teckning som var ett viktigt ämne på Sjökrigs skolan. Jacob Häggs konstnärliga produktion omfattar över 500 akvareller och cirka 220 oljemålningar, samt etsningar, laveringar och teckningar. De flesta i privat ägo. Han avbildade både historiska fartyg och samtida, både sådana han själv haft befälet på det var åtskilliga och andra. Därtill illustrerade han flera böcker och undervisningsmaterial. Han byggde också fartygsmodeller och arbetade hårt för att få till stånd ett Sjöhistoriskt museum i Stockholm. Hans stil är naturalistisk och mycket exakt i alla fartygsdetaljer. Vatten och vågor målade han med stor skicklighet, hans fartyg ligger verkligen i vattnet, inte på, som hos vissa andra fartygsporträttörer. Jacob Hägg räknas till marinmåleriets främsta företrädare i Sverige vid sidan om Herman af Sillén. Skeppet Wasa Målad till Jubileumsutställningen i Göteborg 1923.

8 SVERIGES VACKRASTE VATTENVÄG Det finns bara ett»fel«med Dalslands kanal. Den kom för sent. Behovet att knyta ihop Dalslands sjöar och forsar hade uttalats redan på 1700-talet. De många järnbruken hade stort behov av en samman hängande transportled, liksom timmerflottningen. Men det tog nästan 100 år innan planerna förverkligades och man fick via 31 slussar en obruten farled på 25 mil, från Vänern upp till Silensjöarna, Foxen och Stora Le. Nu kunde man, utan omlastning mellan båtar, transportera gods till och från Göteborg (via Göta kanal och Trollhättan) genom hela Dalsland upp till Värmland och Norge. Det innebar en stor vinst för bruken i Dalsland, men också för människorna som bodde här. Kanalen bröt isoleringen i detta då mycket väglösa land. Fraktskutor och passagerarfartyg slussade sig genom landskapet och knöt ihop orter med varandra. Från Köpmannebro i sydöst till Töcksfors och Dals Ed i nordväst. Timmer flottades via kanalen, och per ångbåt befordrades posten. Kanalbygget bidrog till många arbetstillfällen i det annars så fattiga Dalsland. Här fanns få jobb förutom på järnbruken, de som sen omvandlades till pappersbruk. Alla deltog i bygget på olika sätt. Bönder, skogsarbetare och daglönare engagerades. Kvinnorna kunde bistå med matutskänkning till kanalarbetarna, berättar Göran Rigemo som i år gett ut boken Dalslands kanal Vattnet som gav arbete och välstånd. Här kan man läsa om hur kanalen blev livsnerven som gav ett uppsving till hela landskapet. Hade inte kanalen kommit, tror jag ännu fler dalslänningar hade utvandrat till Amerika, säger Göran Rigemo, som genom omfattande forskning i kyrkböcker och husförhörslängder, beskriver livet för några av de många dalslänningar som deltog i det tunga arbetet. Sammanlagt är en mil grävd eller sprängd. Resten består av naturliga sjösystem. En höjdskillnad på 66 meter forcerades. Det finns mycket skrivet om kanalen rent tekniskt; om konstruktionen och om båtarna. Mitt intresse har legat på de små människorna, de som fick slita och jobba med att få ihop kanalen. Dem vill jag lyfta fram, säger Göran Rigemo. Kanalen byggdes på fyra år, Konstruktör var den världsberömde Nils Ericson. Inte minst den imponerande akvedukten i Håverud först i Sverige i sitt slag var hans verk. Genom denna mäktiga plåtränna ihopsatt med nitar kunde man komma förbi den kraftiga Upperudsforsen skedde den högtidliga invigningen och elva år senare kom den första järnvägen till Dalsland. Den blev lite av dödsstöten. Succesivt tog järnvägen över godstransporterna och därefter kom lastbilar som ännu en konkurrent. I slutet av 1960-talet upphörde yrkestrafiken på Dalslands kanal. Idag är den enbart en sjöväg till nöje. Sveriges vackraste vattenväg! Foto: Herman Ahlin ÖPPETTIDER: Onsdag söndag kl Produktion: Dalslands konstmuseum Texter: Anna-Stina Lindén Ivarsson Form: Sara Lund, Reform Upperud Åsensbruk Museet stöds av Västra Götalandsregionen, Melleruds kommun, Håfeströms företagspark & vänförening.