Eftermiddagens lediga tid försvann och vi hann precis duscha innan det var dags för sight seeing i Kalininigrad. Den guiden måtte

Transkript

1 Höst-Öst Var är vi var ska vi samlas, när går bussen?? Några minuter och jag inser med hjälp av Runo att vi är hemma igen och jag ligger i min egen säng. Åter en häftig resa i med orientering under alla dagar ibland två gånger om da n i femton europeiska länder. Hur orkar ni undrar många och det frågar vi oss också. Men vi orkar och man måste kanske prova själv för att förstå. Det går inte att förklara men alla upplevelser, i skogen, i städer, i bussen och alla möten med kända och okända människor samt inte minst tillfredställelsen efter ett mer eller mindre lyckat lopp samt förstås de frigjorda endorfinerna är nog orsaken till att vi deltar år efter år. Strax före klockan sex på morgonen den 24 oktober möttes vi av Sven då vi var på väg ut från vår lägenhet för att samåka med paret Leandersson. Efter drygt tre timmars resa anlände vi till Landvetter inte först men inte heller sist klev vi på dubbeldäckaren och intog våra vanliga platser nere i fyrmanna- sätet. Ca kl. 14 kom vi fram till Karlshamns hamn och sprang vår första Höst-Östtävling Den gav minnen i form av taggar i benen men var kul. Fortsatte sedan till färjan, hytten och en skön dusch samt en tre rätters middag. Anlände ca kl 8.00 svensk tid (9.00 litauisk) till Klaipeda, Litauen och fortsatte ut på Kurelska näset. Tävling nr. 2 vid TC för veteran-vm 2001 Juodkrante var nästa anhalt. Där sprang vi en bana i typisk kontinental terräng härligt. Dusch på ett hotellrum och mat efteråt. Tre rätters igen! Därefter vidare mot Kaliningrad, Ryssland dit vi kom nästan i tid. Vid varje gränsövergång arrangeras en gissningstävling på hur lång tid det tar för bussen att ta sig igenom. Då segerpriset är en öl kallas tävlingen, Pivo Cup. Jag kom sist med mitt optimistiska tips på 14 minuter. Från Litauen och in i Ryssland tog det 1 tim och 43 min! Väl framme i Kaliningrad sprangs en tävling som skulle ha varit natt men blev dag brukar vara vanligare tvärtom på Höst-Öst! I området finns en sk. Trollstig med höga trästatyer. Här pågår geocashing! Upp ca kl. 7, frukost halv åtta och avfärd till tävlingen kl lokal tid. Tanken var att vi skulla vara tillbaka på hotellet kl men det var innnan vi visste att en av deltagarna i H21 E startade sent. Alla satt i bussen och väntade men vi hade en mycket trevlig timme med förfriskningar, många kommentarer och mycket skratt. När han väl kom tyckte PeO att han gärna fick vara ute lika länge varje dag då vi hade haft så kul. Han hade haft problem - bl.a. tog en 3 min sträcka 80 min Eftermiddagens lediga tid försvann och vi hann precis duscha innan det var dags för sight seeing i Kalininigrad. Den guiden måtte ha fått betalt för antalet ord men hon var rolig Några i gänget på Hänglåsbron. om än lite jobbigt guidande. PeO sov större delen men vi andra såg ett antal sevärdheter inkl. Hänglåsbron, där nygifta sätter fast ett hänglås och kastar nyckeln i ån. Det sägs att en del plockar upp den igen eller behåller en reservnyckel.

2 Efter denna busstur inkl. två små promenader var det dags för mat på en restaurant. Vi var 52 personer som skulle beställa mat och dryck individuellt viket förstås inte fungerade. Vi beställde lax med aubergine och fick bakad gös med tomat och så småningom även kokt potatis. En del fick sin Pommes Frites först då de skulle gå hem. Även drycken dröjde och varken glas eller bestick kom fram spontant men maten var god. Efter denna tålamodsprövning gick vi de två km till hotellet. Nästa morgon åkte vi till Ladushkin strax utanför Kaliningrad där vi sprang en lång bana på 2,1 resp. 2,4 km. Vid frågan om var toaletterna finns ordnade man snabbt fram ett par genom att några ryssar grävde ett hål och satte upp en plast omkring!! Tävlingen gick bra och efter avklarad prisutdelning vid ett krigsmonument (med varsin medalj i guld och silver till Johanssons) startade chaufför Ingemar bussen så snabbt att alla inte hann med - anledningen till den snabba starten var att polisen kom, ditkallad av någon, som ansåg det stötande att vi åt vår beställda lunch vid ett krigsminnesmärke. Nytillverkad toalett! Mot Warszawa i Polen och framme ca 22 då vi åt en sen middag före dusch och sänggående. Upp tidigt och tävling före frukost. Start inom gångavstånd från hotellet och mål vid hotellet. Runo blev tvåa och fick rädisor i pris. Efter avslutad tävling fortsatte vi i Carlunds buss. En lång bussresa väntade mot Kolice i Slovakien där vi bodde på hotell Bankov 4 km utanför centrum. Ett riktigt lyxhotell med stora rum och stilig inredning. Kvällsmål på kvällen med vanlig öststatsmeny i form av olika slags köttbitar med soppa och vitkålssallad före, smakade bra så här tidigt på resan. Det skulle bli samma mat många kvällar och en aning tröttsamt på slutet Under tisdagen väntade en OL-bana på 4,2 km i en härlig kontinental terräng men häng på några herrar förstörde dagen för mig. Bestämde mig för att inte hänga någon hädanefter. Runo bommade också så orienteringen fungerade väl inte till 100 % för någon av oss men bra träning blev det. Efter loppet vidare mot Cluj i Rumänien, en bussresa på 42 mil innan vi nådde vårt hotell, Grand Hotell Napoca. Dagen efter sprang vi en kort bana på 1,5 km med stiftklämmor ute i en park nära hotellet och efter detta morgonlopp åt vi frukost. Sedan en längre bana som från början var alltför lång och kortades av på PeO:s begäran. Ca 4 km i kuperad terräng är fullt tillräckligt! Den absolut jobbigaste banan. Att befinna sig på ett svagt lutande gärde och nästan se kontrollen men ändå inte orka springa kändes fruktansvärt!! Därefter sight-seeing med en guide som pratade oavbrutet i 1,5 tim. Om vad? Förutom om gamla byggnader och en kyrka berättade hon att en extremt rumänsknationalistisk borgmästare ville städa staden från ungrare, zigenare och hundar Detta skedde så sent som i slutet av 1990 talet och han är sedan början av 2000-talet avsatt, tack och lov. Den 31 oktober åkte vi buss 15 km från Cluj och sprang en bana på 2,9 km i brant men härlig terräng. Alla kontroller satt dock inte där de skulle. Två var helt borta. Men, men vad

3 begär vi - dessa länder har fortfarande för små resurser och mycket att lära. Arrangörena skylde på tjuvar och nämnde även vilkennationalitet tjuvarna hörde till. Mitt förslag om att informera om att kontrollerna inte går att sälja togs inte ad notam! Efter målgång på ett soligt gärde kunde vi se hur invånare drog hem ved från skogen på sina hästkärror. Fin middag i Ramnicul Valcea och nytt hotell för natten. Efter god sömn och frukost sprang vi en lång bana som gick bra för oss bägge förutom varsin rejäl bom. Efter utkörd lunch åkte vi till Paraćin, Serbien där Zoran mötte. Här sprang vi en långdistans i gropterräng. Bussen parkerades ca 1500 m från arenan och vi gick i tät dimma uppför till Finish. Därifrån ca 400 m till start även det uppför. Härlig terräng med inte alltför svåra kontroller som ändå gick att missa. Runo gjorde ett parallellfel och läste fel mot fyran. Det kostade ett antal minuter. Jag gick någorlunda rätt och var nöjd. Längsvägen ner syntes hus och vi undrade om det bor folk i dem!? Efter denna tävling lunch i det vackra vädret utanför bussen. Firade med busschaufför Marlis våffla. Bor någon här? Sista biten in mot hotell Fontana stod en bil parkerad i hörnet på ett övergångsställe vilket spärrade vägen till hotellets parkering. Ut och lyft beordrade chaufför Ingemar och efter en kort stund var bilen flyttad upp på trottoaren till många lokalinnevånares häpnad och bussen kunde passera. Väl framme på hotell Fontana väntade en som vi trodde skön dusch men.. vattnet var snålt tilltaget och det varma nådde inte upp till 6:e våningen så det blev deodusch och sen finkläder på inför middag. Upp tidigt nästa morgon för frukost kl. 7 men då frukosten inte var buffé utan bords- tog det sin tid och starten sköts till kl.10 istället för 9. Promenad från hotellet till starten. Korta banor och inte alltför svårt men några klurigheter och brant vilket gjorde att en av de ännu äldre än oss stod länge vid en sänka och väntade på att kunna skicka medstämpelpinnen till kontrollen för stämpling. Då ingen kom fick han själv ta sig ner genom att krypa baklänges. Tillbaka till hotellet och ut på sta n för att luncha. Hittade till slut ett ställe där vi fick öl, salladstallrik och pannkakor för en femtiolapp. Vidare mot nästa tävling, en nattorientering i Raska där jag sprang min absolut kortaste bana någonsin, 500 m med 5 kontroller på 4 min, 57 sek. Efter prisutdelning där tiden på de 3 tävlingarna i Serbien räknades samman åkte vi vidare mot Prishtina i Kosovo med varsin pris T-shirt i bagaget. Efter rekordsnabb gränspassage mellan Serbien och Kosovo som egentligen är samma land enligt serberna men olika enligt kosovoalbanerna kom vi till ett annat stopp där militärer i full krigsmundering och k-pister stoppade bussen genom att lägga ut taggtrådshinder över vägen. Det visade sig vara polacker som tillhörde KFOR och hade till uppgift att förhindra oroligheter. Vi fick dock fortsätta som tur var och anlände till en sen middag på Grand hotell Prishtina, 5 stjärnigt för övrigt. Det märkte vi inget av tvärtom. Kallt vatten i duschen, ingen TV antenn

4 till tjocktv;n och endast en sänglampa var några av bristerna men att klaga är synd med tanke på att det nyss har varit krig här. Upp till frukost halv 8 och promenad de 100 m till starten för orientering på stadens gator. Dubbel banlängd jämfört med gårdagen dvs. 1,1 km med 11 kontroller. Jag startade nästan först och såg ingen kontroll vid ettan. Efter lite sökande runt bilarna insåg vi att den var borta och fortsatte. Emellertid fanns övriga 10 kvar som tur var. Efter lunch på rummet åkte vi buss ut till eftermiddagens tävling som arrangerades i Parku i Germise en park där man för EU pengar byggde upp en konstgjord sjö, tennisbanor och en promenadstig. Just nu höll arbetare på att plantera träd på båda sidor om gången. Kartan har ritats med medel från WWOP och bestod av ett höjdparti med högsta punkten på ca 200 m och brant dessutom. Det blev en tuff tävling om än kort! Arrangemangen var inte av högsta klass förstås - de är ju nybörjare men OK ändå. Soligt väder och skön temperatur förlåter det mesta. Bland annat letade jag efter en brant när skärmen satt vid en jordhög knappt 1 m hög och vi hade enligt angivelsen tre näsor på slutet men där skärmarna satt i sänkor. Stenkröken var även den en rolig definition. Upp halv 7 och tidig frukost. Avfärd kl. 8 till en stadssprint i Prizren, där ett förbjudet område ställde till det för mig. Riktigt soligt och varmt tvärtemot vad norrmännen hade sett på Yr.no. Efter prisutdelning på alla de tre etapperna i Kosovo åkte vi vidare till Skhoder i Albanien till ett riktigt lyxhotell, Grand hotell Europa. På vägen ner mot Skhoder åkte vi genom ett naturskönt område som vi inte såg så mycket av då regnet nu hade nått oss. Onsdagen startade med en tävling före frukost med fyra banor som togs i olika ordning. Trots att det var lätt blev det lite tvekan på sina ställen. Därefter frukost och avfärd mot Kotor i Monte Negro. Här väntade en klurig orientering i gammal bebyggelse med smala gator och en svår kontroll uppe på en mur. Få förstod hur man skulle ta sig dit och många gav upp. Här bjöds vi på en tävling som enligt kartan såg enkel ut men ack vad fel vi hade. Jag sprang runt bland uteserveringar och fick t.o.m. fråga personalen på ett ställe hur man kunde ta sig till 6:e kontrollen på muren. Det fanns endast två möjligheter att ta sig dit visade det sig. Efter att ha försökt på flera ställen bl.a. genom en grind, trappor upp och hamnat hos en advokat men utan att hitta ut på muren var jag nästan inne på att ge upp men det gör man ju bara inte. Efter en tid på 17 minuter på sträckans 135 m kom jag äntligen upp. Runo försökte komma upp med hjälp av en stege som gick sönder och även han hittade till slut. Torsdag den 7 november hade vi första start i Igman, Bosnien/ Herzegovina kl.10 där Zoran Milovanovic hade ordnat tävling i bra terräng. En bom förstås men kul ändå. Bäst av damerna trots ett uruselt lopp och medalj till pris! Egen lunch ute i det fria i ett soligt väder innan vi åkte in till Sarajevo och sprang en kort bana med start och mål i en park. Tävlingen gick inge vidare då jag inte hittade ut från kontroll 3 men resten fungerade. Runo gick bra. Prisutdelning efter tävlingen på kommunhuset i närvaro av stadens pampar!!

5 På kvällen middag med levande musik av tre herrar förmodligen folkmusik. Zoran underhöll genom dans först ensam och därefter först med några av våra svenska damer och sedan med flera i en långdans. Efter denna uppvisning blev det lite pardans av oss lite äldre. Dagen efter en urtidig frukost kl.6 och avfärd 6.30 till Zagreb, Kroatien där vi sprang en långdistans 3,3 km, 10 kontroller alla sänkor! Det gick urdåligt men kul ändå. Runo blev trea och var nöjd. Vi hade start i ett vandringsområde med vildsvin i ett hägn. Där fanns även en restaurang där vi åt efteråt. Dock ingen dusch. Fortsatt bussresa till nästa hotell nu i Lipica i Slovenien, känt för sin hästuppfödning av Lippizanerhästar av vilka en del hamnar i Wien och Spanska ridskolan. Här sprang vi i en inte alltför kuperad gropterräng men trots att det inte var så svårt gick det att bomma ett parallellfel blev mitt öde medan Runo klarade sig bättre. Därefter bussen till Venedig i Italien och en natt-sprint på en ö utanför, Murano. Kul med natt-ol i sta n och skönt att det inte fanns så många turister som var ivägen! Dagen efter på bussen igen och färd till andra tävlingen i Venedig denna helg. Nu i Conegliano ca 3 mil NO Venedig. Därefter lång bussresa mot Nürnberg i Tyskland där vi skulle bo nästa natt nu gott om plats på bussen då många valt att flyga hem från Venedig. Strax utanför Göttingen i det inre av Tyskland sprang vi sista tävlingen på denna resa. En typisk terräng för att vara i detta område. Lite kuperat med långa sluttande lövskogar och alltså en härlig kontinental terräng att springa i. Vår värd för dagen var en i orienteringskretsar känd OL skribent och några av oss inhandlade böcker skrivna av honom. Efter avslutad tävling duschade!!! vi i ett sportpalats och efter det åt vi så mycket pizza vi orkade på en restaurang. Rena och mätta drog vi hemåt de 120 milen och anlände Landvetter ca halv fyra på natten där vi bytte till bil och var i Kristinehamn kl. 7 på morgonen. En stolleresa var det men kul och denna gång hade vi skönt väder med mycket sol och temperaturer mellan 14 och 20 grader. / Birgitta och Runo Vår banläggare och orienteringsförfattare i mitten på bilden.