Promemoria några aktiebolagsrättsliga frågor (Ju2006/2936/L1)

Transkript

1 1 (16) Justitiedepartementet Enheten för fastighetsrätt och associationsrätt STOCKHOLM Promemoria några aktiebolagsrättsliga frågor (Ju2006/2936/L1) Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Aktiespararna, har beretts möjlighet att avge synpunkter på Justitiedepartementets promemoria, Ju2006/2936/L1. Aktiespararna välkomnar promemorian och ställer sig på många områden bakom utredningens slutsatser, detta sker dock inte utan tillägg och kommentarer. Aktiespararna har för översiktlighets vinnande valt att kommentera samtliga avsnitt med samma kapitelindelning som i promemorian. 4. Ansvarsgenombrott i advokataktiebolag 5. Frågor om fusion och tvångsinlösen av aktier 5.1 Missbruk av fusionsbestämmelser Aktiespararna har erfarit en ökning av fusioner i noterade bolag. Idag möjliggör dock fusionsförfarandet ett kringgående av tvångsinlösenreglerna till nackdel för minoriteten. Tillämpningen visar hur utsatt minoriteten är när fusionsinstrumentet tillämpas. Fusionsvederlaget sätts mer eller mindre godtyckligt. Det finns inte någon regel som talar om hur eller när värderingen skall göras vilket gör att minoriteten kan erbjudas ett vederlag långt under aktiernas verkliga värde. Det finns heller inga krav på oberoende värderingar. Aktiespararna har därför i en promemoria till Justitiedepartementet föreslagit att det skall krävas nio tiondelars majoritet av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna vid beslut om fusion samt att man skall undersöka förutsättningarna för att ge minoriteten möjlighet till prövning av det erbjudna fusionsvederlaget. Aktieägarna skall vidare erbjudas två oberoende värderingar inför beslut om godkännande av fusionsplan. Aktuell promemoria tillgodoser två av Aktiespararnas förslag och går dessutom längre vad gäller majoritetskravet. Aktiespararna ställer sig positivt till att promemorian föreskriver att minst 9/10 av samtliga aktier i bolaget skall krävas vid beslut om fusion, till skillnad från det förslag som Aktiespararna lade fram, dvs. 9/10 av avgivna röster och vid stämman företrädda aktier. Precis som promemorian visar så minskas riskerna väsentligt för att fusionsinstitutet skall användas för att kringgå inlösenreglerna vid ett sådant krav. Aktiespararna välkomnar således denna korrigering. Fortfarande saknas dock möjligheten till prövning av det erbjudna fusionsvederlaget, en prövning som är av stor vikt vid denna typ av expropriationsliknande förfaranden. Skyddet för äganderätten är en fråga som Aktiespararna värnar om samt prioriterar i allra högsta grad. Kontantfusion är således en form av expropriation och därför är det viktigt att fusionsvederlaget motsvarar aktiens verkliga värde. Nedan ger Aktiespararna sina

2 2 (16) synpunkter på framlagt förslag samt de tillägg och åtgärder som bör vidtas för att skapa en tillfredsställande lagstiftning på området. Målsättningen för en budgivare eller ett moderbolag är att förvärva aktierna i ett målbolag eller dotterbolag på ett så enkelt och billigt sätt som möjligt. Näringslivet önskar även enkla regler på området. Ett fusionsförfarande är idag, men kommer även att förbli så med promemorians förslag, mer skyndsamt samt mindre kostsamt för budgivare/moderbolaget än tvångsinlösen. När ett moderbolag de facto har 9/10 av aktierna i ett dotterbolag så kan moderbolaget idag vid det tillfället välja att använda sig av fusionsreglerna istället för att påkalla tvångsinlösen. Denna möjlighet kvarstår även med promemorians förslag. För närvarande är situationen den att seriösa moderbolag avstår från att använda möjligheten till kontantfusion. Detta torde vara en effekt av dels regeringens uttalande i propositionen avseende den nuvarande aktiebolagslagen, av lagrådet och av Näringslivets Börskommitté, dels av att Aktiespararna har klandrat två bolagsstämmobeslut om kontantfusioner. Om promemorians förslag genomförs sanktioneras kontantfusioner med ett för moderbolaget jämfört med tvångsinlösen betydligt enklare och billigare förfarande i vilket minoriteten fråntas rätten att få prövat om den ersättning moderbolaget skall utge (fusionslikviden) motsvarar aktiernas verkliga värde av en oavhängig och opartisk domstol enligt artikel 6 i Europakonventionen. Aktiespararna anser att det är viktigt att slå vakt om de svenska tvångsinlösenreglerna och därför får inte de nya fusionsreglerna rubba tvångsinlösenförfarandet genom att tidigare missbruk ersätts med nya missbruk. Möjligheten att välja fusionsinstitutet istället för att påkalla tvångsinlösen kan med promemorians förslag på regler dock inte utnyttjas förrän bolaget har 9/10 av samtliga aktier i bolaget. Att använda fusionsinstitutet efter det att bolaget har uppnått gränsen för att påkalla tvångsinlösen har så vitt Aktiespararna vet aldrig utnyttjats. Det indikerar att något reellt behov av kontantfusion annat än som en metod att undvika tvångsinlösen inte torde föreligga. Att få moderbolagen att inte kringgå reglerna om tvångsinlösen kan lösas på flera olika sätt. Aktiespararna kommer slutligen att förespråka en väg som i praktiken motsvarar ett tvångsinlösenförfarande. En möjlighet är att lagstiftningsvägen slå fast att när ett bolag har erhållit mer än 90 procent av samtliga aktier i ett bolag, vid t ex ett bud, så skall alltid tvångsinlösen påkallas. En sådan regel kan dock kringgås genom att budgivaren lägger ett bud med en negativ budpremie för att garantera sig att bolaget inte blir ägare till mer än 90 procent av samtliga aktier i målbolaget. En annan väg att kringgå reglerna skulle kunna vara att moderbolaget indirekt genom en närstående eller bulvan skaffar sig en s.k. corner vilket resulterar i att bolaget aldrig kommer upp till 90 procentgränsen. Därefter tillämpas fusionsinstitutet. Ett sådant lagförslag är således inte till fullo tillfredsställande och rekommenderas inte av Aktiespararna. Avsaknaden av en prövning av fusionsvederlaget kvarstår likaså en sådan reglering, oavsett två oberoende värderingsmän. Ett annat alternativ, och ett alternativ som Aktiespararna förespråkar, är att kräva att fusionsbeslut skall fattas på bolagsstämman med det majoritetskrav som promemorian föreslår, dvs. 9/10 av samtliga aktier i bolaget. På bolagsstämman skall även fusionsvederlaget bestämmas i sedvanlig ordning. För ett ge aktieägarna en möjlighet till prövning av fusionsvederlaget skall en aktieägare inom en viss tidsfrist ha möjlighet att påkalla ett skiljeförfarande som motsvarar dagens tvångsinlösenregler. Skiljenämnden skall under ett sådant förfarande utgå från de värderingsprinciper som Aktiespararna förespråkar nedan under rubriken Lösenbeloppet. Denna rätt, dvs. rätten att påkalla ett skiljeförfarande skall även moderbolaget åtnjuta. Vid formella fel skall aktieägarna fortfarande kunna klandra fusionsbeslutet enligt aktiebolagslagens regler. Anledningen till denna uppdel-

3 3 (16) ning är att det av processuella skäl blir alltför krångligt med två parallella processer, en i allmän domstol och en i skiljenämnd, om samma fråga. Ifrågasätts lösenbeloppet och en värderingsprövning påkallas inom viss tid, exempelvis 3 veckor, skall Bolagsverket frysa fusionsförfarandet till den dag skiljenämnden meddelar dom. Tiden skall räknas från det att aktieägaren blivit underrättad om fusionsbeslutet genom kungörelse och brev på posten. Det bör vidare införas möjlighet för moderbolaget att begära att fusionen fullföljs genom ett förhandstillträde, förutsatt att fusionsbeslutets giltighet inte är tvistig på annan grund än fusionslikvidens storlek och moderbolaget ställer av skiljemännen godkänd säkerhet för fusionslikviden. För att undvika ett stort antal separata värderingsförfaranden ska den genom skiljedomen fastställda fusionslikviden gälla för samtliga aktieägare och inte endast den eller de som röstar emot fusionen eller den eller de som påkallar en värderingsprövning. Om inte samtliga aktieägare gemensamt har påkallat ett värderingsförfarande och utsett en gemensam skiljeman bör det utses en god man med uppdrag att utse skiljeman och att företräda frånvarande minoritetsaktieägare. I annat fall ges bara den aktieägare som först påkallar värderingsförfarande möjlighet att utse skiljeman. Det skulle kunna missbrukas av moderbolag, genom en bulvan. Fusionen blir således med detta förslag inte definitiv förrän efter det att fusionsvederlaget har prövats av en skiljenämnd alternativt vid den dagen då tidsfristen för påkallandet av en prövning löpt ut. Vad gäller överklagandemöjligheten vid meddelad dom av skiljenämnd skall dessa regler motsvara de som gäller vid en sedvanlig tvångsinlösenprocess enligt kap 22 aktiebolagslagen. Att som komplement till detta förfarande kräva två oberoende värderingsmän utsedda av Bolagsverket kan leda till att omstruktureringar i näringslivet försvåras i allt för stor utsträckning. Aktiespararna föreslår därför att förslaget om två oberoende sakkunniga med uppgift att yttra sig om fusionsvederlaget samt reglerna däromkring utgår. Skulle framtiden utvisa att en ny typ av missbruk uppstår vid kontantfusioner bör lagstiftaren som sista alternativ överväga åtgärden att följa EGs fusionsdirektiv och således inte tillåta kontantfusioner som överstiger 10 procent av aktiernas nominella värde eller, i avsaknad av sådant värde, det bokförda värdet. Kontantfusion är en form av expropriation och skall bara av den anledningen tillämpas restriktivt. Aktiespararna väljer dock att i detta remissvar inte argumentera för en sådan åtgärd. Aktiespararna utesluter slutligen inte att fusionsreglerna där vederlaget består av aktier kan missbrukas i motsvarande omfattning som vid kontantfusioner. Aktiespararna har dock ingen erfarenhet av detta och avstår därför att lämna förslag på regler på området. Kungörelse Förslaget idag kräver att det överlåtande bolaget, om någon aktieägare begär det, inhämtar två oberoende sakkunnigyttranden. Ansvaret att inhämta sakkunnigyttranden faller därmed på de enskilda aktieägarna. För att aktieägarna inte skall missa kungörelsen i Post- och inrikes Tidningar anser Aktiespararna att kungörelsen även skall införas i den eller de tidningar, i vilka kallelser till bolagsstämma skall ske. Vidare skall förslaget sändas brevledes till alla aktieägare med känd adress. Värderingsmän Det är oklart om Bolagsverket kan ta in förslag från aktieägarna på två värderingsmän eller om ett sådant förslag skall komma från styrelsen i det överlåtande bolaget. Vidhåller Justitiedepartementet förslaget bör frågan utredas ytterligare.

4 4 (16) Delning/Fission Motsvarande regler som Aktiespararna föreslagit för kontantfusion skall även tillämpas vid delning samt fission. 5.2 Omedelbar giltighet av skiljedom om förhandstillträde Till undvikande av oklarhet bör det anges att minoritetens medgivande skall omfatta såväl moderbolagets rätt till inlösen som säkerhetens storlek. 5.3 Inlösen av konvertibler och teckningsoptioner 5.4 Säkerhet för god mans arvode Aktiespararna välkomnar förslaget men anser att skiljemännen på begäran av minoritetsaktieägare eller den gode mannen skall kunna ålägga majoritetsägaren att även ställa säkerhet för skiljemännens ersättning. Enligt 38, lagen (1999:116) om skiljeförfarande kan skiljemännen begära säkerhet för sin ersättning. I samma paragraf ges dock skiljemännen möjligheten att avsluta förfarandet om inte begärd säkerhet ställs av moderbolaget, eller av minoritetsaktieägarna. Härigenom ges moderbolaget indirekt en möjlighet att avbryta inlösenförfarandet mot minoritetsaktieägarnas vilja. En likartad situation kan uppkomma om moderbolag underlåter att ställa säkerhet för gode mannens arvode och kostnader enligt skiljemännens beslut. Detta kan få förödande konsekvenser för minoritetsaktieägarna. Aktiespararna förslår att ett undantag införs från regeln i 38 lagen om skiljeförfarande så att skiljemännen inte skall kunna avsluta förfarandet om inte säkerhet ställs av moderbolaget eller minoritetsaktieägarna. I en sådan situation bör istället tvisten av skiljemännen kunna överlämnas för vidare handläggning vid Stockholms tingsrätt, varvid moderbolaget skall äga skyldighet att svara för rättegångskostnaderna som om tvisten handlagts av skiljemännen. Ställer inte moderbolaget av skiljemännen beslutad säkerhet för gode mannens arvode och kostnader bör den gode mannen äga rätt att begära att skiljemännen i särskild skiljedom förpliktar moderbolaget att till gode mannen utge ersättning för upparbetat arvode och kostnader samt skäligt förskott. 6. Uppgift om antalet aktier i bolagsordningen 7. Sammanläggning och uppdelning av aktier Bör det införas regler om sammanläggning av aktier? Ja, och Hur bör beslut om sammanläggning fattas? Aktiespararna ställer sig bakom principen att sammanläggning av aktier skall komma till uttryck i ett särskilt beslut av bolagsstämman. Aktiespararna anser att Justitiedepartementets förslag innebär en bra lösning på de problem som många bolag med ett stort antal små aktieägare har. Förslaget medför emellertid att vissa aktieägare kommer att förlora rätten till sina aktier utan eget samtycke. Den föreslagna regeln inkräktar följaktligen på aktieägarnas äganderätt och stränga krav på minoritetsskydd måste ställas. Aktiespararna anser att det intrång i aktieägarnas äganderätt som en sammanläggning skulle kunna med-

5 5 (16) föra motiverar ett högre majoritetskrav än enkel majoritet. Vidare finns möjligheten för bolagen att föreslå sammanläggningar av en viss karaktär vilket kan gynna en viss part. Ett majoritetskrav på nio tiondelars majoritet av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna skulle därför erbjuda ett minoritetsskydd i linje med Aktiebolagslagens övriga regelverk Försäljning av udda aktier Aktiespararna anser att promemorians förslag om försäljning genom bolagets försorg är ett lämpligt krav om försäljningen sker på ett sätt som tillförsäkrar aktieägarna en korrekt prissättning av deras aktier. Vid stora utförsäljningar av aktier kan aktiekursen komma att påverkas på ett sätt som inte medför en korrekt prissättning. Det måste därför finnas tydliga riktlinjer för hur försäljningen skall gå till och om vad som sker om exempelvis avslut inte kommer till stånd Verkställande av beslut om sammanläggning 7.2 Uppdelning av aktier 8. Frågor om likvidation 8.1 Rätten att överklaga beslut om förordnande av syssloman 8.2 Skyldigheten att upprätta kontrollbalansräkning efter ett resultatlöst utmätningsförsök Aktiespararna välkomnar förlaget 8.3 Preskription av styrelseledamöters personliga ansvar 9. Vinstandelslån 10. Preskription för brott mot aktiebolagslagens s.k. målvaktsbestämmelser 11. Val av styrelseordförande 12. Skadeståndsansvar för överträdelser av bestämmelser om koncernredovisning m.m.

6 6 (16) Aktiespararna vill även uppmärksamma Justitiedepartementet på följande frågor: Förutsättningar för inlösen I första hand anser Aktiespararna, att möjligheten att påkalla inlösen skall vara inskränkt till sådana personer, mot vilka minoritetsaktieägarna kan erhålla en exigibel dom. I denna del menar Aktiespararna, att Aktiebolagslagen strider mot Europakonventionens egendomsskyddsregler. Minoritetsaktieägarna blir i praktiken rättslösa, om en majoritetsägare, mot vilken verkställighet inte kan sökas, ges rätt att påkalla inlösen av deras aktier. En skiljedom i tvångsinlösen kan inte verkställas enligt New York-konventionen, då den inte grundar sig på avtal utan på aktiebolagslagen. Motsvarande torde gälla även inom EU och EESområdet då varken Bryssel I förordningen, Brysselkonventionen eller Luganokonventionen är tillämpliga på skiljeförfaranden. Förslaget torde därmed inte tillgodose kravet enligt RF 2:18, att den som tvingas avstå sin egendom skall vara tillförsäkrad ersättning för förlusten. Utvidgningen av kretsen inlösenberättigade/inlösenskyldiga har visserligen skett för att tillgodose minoritetens intresse. Den fördel för minoritetsaktieägarna som nya aktiebolagslagen innebär i detta avseende måste dock vägas mot risken för att majoritetsaktieägaren missbrukar inlösenreglerna. Risken torde dock vara stor att moderbolag utnyttjar denna möjlighet genom att parkera majoritetsposten hos någon person, mot vilken verkställighet inte kan sökas. Det möjliggör samma typ av kringgående, som om moderbolaget har rätt att återkalla påkallandet utan att minoriteten därvid har rätt till dom. Det skall vidare beaktas att utvidgningen av den inlösenberättigade kretsen innebär att skiljenämnden kan behöva pröva, om utländska dotterföretag skall anses vara ägare till aktier (exempelvis genom aktielån) med tillämpning av utländsk rätt. Detta riskerar att komplicera, fördröja och fördyra inlösenförfarandet. En lösning skulle möjligen vara att införa krav på att majoritetsaktieägare, som inte har hemvist i Sverige, till påkallelsen skall bifoga ett av honom/henne undertecknat skiljeavtal med innehåll som fastställs i lagen - avseende inlösentvisten. Denna offert till skiljeavtal kan sedan accepteras av minoritetsaktieägarna genom att de anger sin inställning i skiljeförfarandet. Skiljeavtalets existens kan vidare bekräftas i skiljedomen. Därigenom erhålles ett på avtal baserat skiljeförfarande och verkställighet kan då sökas med stöd av New York-konventionen. Lösningen begränsar sig dock till förfaranden som påkallas av majoritetsaktieägare med hemvist i stat, som har ratificerat New York-konventionen. Vidare upphör möjligheten till verkställighet enligt New York-konventionen om skiljedomen överklagas, vilket inte är en acceptabel ordning. En annan möjlig lösning skulle kunna vara att ge minoritetsaktieägarna rätt att få skiljedomen stadfäst av Stockholms tingsrätt. Därmed erhåller de en dom som är verkställbar mot majoritetsaktieägare, som har hemvist inom de stater som har ratificerat Brysseleller Luganokonventionerna. Detta torde kunna tillgodose behovet att medge inlösenrätten för personer med hemvist inom EU eller ESS-området. En tredje lösning skulle kunna vara att majoritetsaktieägare som har hemvist utanför Sverige eller mot vilka en skiljedom eller efter överklagande av en dom, inte kan verkställas skall vara skyldiga att ställa säkerhet för lösenbelopp, ränta samt rättegångskostnader

7 7 (16) redan när påkallelse sker. För att inte reglerna skall anses vara diskriminerande mot andra EU-stater kan dock detta krav behöva uppställas generellt för alla majoritetsaktieägare. En sådan generell regel riskerar dock att väsentligt försvåra inlösen för svenska moderbolag i förhållande till gällande rätt, bland annat därför att moderbolaget måste ordna finansiering vid påkallelsen, innan moderbolaget förfogar över minoritetens aktier. Lösenbeloppet En aktie är en andel i ett aktiebolag. Om inte annat föreskrivs i bolagsordningen har alla aktier lika rätt i bolaget. Enligt likhetsprincipen är således en aktieägare i alla situationer tillförsäkrad att hans aktier ger rätt till den andel av bolagets nettotillgångar som följer av bolagsordningen. Det föreligget inte något godtagbart skäl att göra avsteg från likhetsprincipen vid tvångsinlösen. Mot bakgrund av tvångsinlösenreglernas expropriationsliknande karaktär föreligger det extra starka skäl att upprätthålla likhetsprincipen vid fastställande av lösenbeloppet. Införandet av en lagregel med motsatt innebörd skulle strida mot egendomsskyddsreglerna i RF 2:18 och Artikel 1 första tilläggsprotokollet till Europakonventionen. I prop. 1975:103 uttalade departementschefen, att principerna för lösenbeloppets bestämmande överlämnades till doktrin och rättspraxis. Departementschefen framhöll dock att aktiernas värdering skall ske utan hänsyn till deras egenskap av minoritetsaktier (se NJA 1957 s. 1). Hänvisningen till rättsfallet, det s.k. Gimomålet, är en bekräftelse att likhetsprincipen skall iakttas vid fastställande av lösenbeloppet. Vidare följer enligt Aktiespararnas uppfattning av rättsfallet, att lösenbeloppet skall baseras på aktiernas andel av dotterbolagets värde. I samtliga instanser uttalades, som första och grundläggande princip, att värderingen av aktierna skall ske utan hänsyn till deras egenskap av minoritetsaktier. I domstolarna gjordes uttalandet inledningsvis och med hänvisning till de skäl som anförts av närmast föregående instans. Av hänvisningarna följer att departementschefens uttalande grundas på följande uttalande av skiljemännen: En fundamental princip i aktiebolagsrätten är att ingen skillnad får göras mellan olika aktiers rätt till andel i bolagets vinst och övriga tillgångar, bortsett från de skillnader som bestämmas i lag och bolagsordning. Sitt mest pregnanta uttryck har denna princip fått i 76 2 st. aktiebolagslagen, där det stadgas, att bolagsstämma ej må, med mindre annat följer av vad i aktiebolagslagen eller bolagsordningen är stadgat, besluta om sådan användning av bolagets tillgångar eller eljest om sådan åtgärd, att uppenbarligen fördel beredes vissa aktieägare till nackdel för bolaget eller övriga aktieägare. Det synes uppenbart, att nu angivna princip skulle åsidosättas, därest löseskillingen för minoritetsaktier, vilken ju icke är annat än ekvivalenten för dessas andel i bolagets tillgångar, skulle beräknas efter en annan och ofördelaktigare värderingsgrund än som kan ifrågakomma för andra aktier i bolaget. Den omständigheten att en minoritetsaktie vid försäljning på allmänna marknaden ofta torde betinga ett lägre pris än övriga aktier i bolaget eller kanske rentav sakna varje saluvärde kan till följd av principen om aktiernas likställighet icke heller tillmätas någon betydelse i ett fall som detta, då fråga är om en uppgörelse mellan olika aktieägare inom ett och samma bolag. På grund av vad sålunda anförts finner skiljenämnden, att vid bestämmandet av ifrågavarande aktiers värde bör bortses ifrån att de utgöra en så obetydlig del av hela aktiestocken i Gimobolaget att de icke kunna medföra något praktiskt inflytande på bolagets åtgöranden. Då värderingen av aktierna sålunda bör ske utan hänsyn till deras egenskap av minoritetsaktier, följer därav också, att man vid värderingen måste bortse från att Korsnäsbolaget genom sitt bestämmande inflytande över Gimobolaget äger

8 8 (16) möjlighet att företaga vinstöverflyttningar och andra åtgärder inom koncernen, vilka kunna leda till minskning av värdet av dotterbolagets aktier. Å andra sidan synes uppskattningen av aktiernas värde icke kunna baseras på en ren uppdelning på samtliga aktier av nettovärdet utav bolagets samtliga tillgångar, eftersom aktievärdet normalt är avhängigt jämväl av andra faktorer än det på dylikt sätt framräknade matematiska värdet. I stället bör man enligt skiljenämndens mening söka utfinna det pris som aktierna i Gimobolaget med hänsyn tagen till samtliga de faktorer som gemenligen påverkar aktievärdet kunde tänkas betinga, därest bolaget dreves såsom ett fullt självständigt företag. Reglerna i ABL bygger, till stora delar på rättsfallet NJA 1996 s. 293 ( Balken II-målet ). I rättsfallet fastställde Högsta domstolen ( HD ), dels att lösenbeloppet inte skall baseras aktiens andel i bolaget, dels att aktier, som är noterade vid börs eller föremål för liknande notering, skall värderas baserat på börskursen. HD hänvisar därvid till såväl Gimomålet som departementschefens uttalande, vilket är anmärkningsvärt då HD:s uttalanden i Balken II-målet på flera punkter direkt strider mot uttalandena i Gimomålet. Således uttalar HD att likhetsprincipen gäller aktieägarnas rättigheter i förhållande till bolaget och att den inte är omedelbart tillämplig på aktieägarnas inbördes relationer. Vidare uttalar HD, att det inte är ett uttryck för likhetsprincipen att minoritetsaktier skall värderas utan hänsyn till att de är just minoritetsaktier. I Balken II-målet uttalas vidare att då substansvärdet i bolaget överstiger det totala marknadspriset på bolagets aktier, kan skillnaden mot börskursen (övervärdet) komma aktieägarna till godo endast i samband med bolagets upplösning samt att minoritetsaktieägarna normalt inte kan genomdriva en sådan åtgärd. HD:s uttalande, att minoritetsaktieägarna skäligen kan nöja sig med börskursen då ett eventuellt övervärde är oåtkomligt för minoriteten är särskilt anmärkningsvärt. Det är visserligen korrekt att en enskild minoritetsaktieägare inte kan genomdriva en likvidation av dotterbolaget och därigenom komma i åtnjutande av hans/hennes aktiers andel av bolagets substansvärde. Motsvarande gäller för övrigt avseende beslut om vinstutdelning eller nedsättning och utskiftning av aktiekapitalet. Om majoritetsaktieägaren beslutar om en sådan åtgärd skall dock, i enlighet med likhetsprincipen, alla aktier erhålla samma andel av likvidationslikviden eller vinstutdelningen, om inte annat följer bolagsordningen. Det är orimligt att införa en värderingsregel, som försämrar minoritetsaktiernas rätt vid tvångsinlösen. I Balken II-målet har HD även uttalat att börskursen i de allra flest fall bör kunna godtas som en korrekt värdemätare. HD:s antagande kan i och för sig vara riktigt i många fall, dock inte rimligt såvitt avser börskursen per påkallandedagen. HD:s antagande synes bygga på förutsättningen, att börskursen utgör ett mått på aktiernas marknadsvärde fastställt genom frivilliga försäljningar. Per påkallandedagen genomförs dock få frivilliga försäljningar. Moderbolagets stora ägarandel medför att mycket få aktier finns tillgängliga för omsättning. Har påkallelsen föregåtts av ett offentligt erbjudande är kursen i praktiken styrd av budet. Den enda reella köparen är moderbolaget, som dock på grund av budreglerna inte kan betala ett högre pris än budet. Någon annan köpare torde inte förekomma när påkallelsen är nära förestående. En potentiell köpare vet nämligen att en påkallelse omedelbart efter köpet medför att han/hon skall erhålla ett lösenbelopp motsvarande avslutskursen. Mot bakgrund av osäkerheten avseende när lösenbeloppet utbetalas och att räntan i normalfallet understiger en placerares avkastningskrav på en aktie, genomförs inga normala köp. Eventuella säljare kan antas vara aktieägare, som inte önskar omfattas av en inlösentvist med oviss utgång med ej disponibla pengar. Per påkallandedagen styrs således börskursen av det förväntade lösenbeloppet. I den situationen blir

9 9 (16) det ett cirkelresonemang att fastställa lösenbeloppet baserat på börskursen. Börskursen kan dock utgöra ett sådant värde som kan beaktas när lösenbeloppet fastställs. HD:s val av börskursen synes delvis motiverat av önskemålet att finna en enkel värderingsmetod. Detta är i och för sig ett vällovligt syfte. Detta syfte får dock inte leda till ett materiellt oacceptabelt resultat. Enligt Aktiespararnas uppfattning går det inte att, utöver särregeln, fastställa en huvudregel för värdering. Olika metoder lämpar sig bäst för olika typer av aktier. För aktier i ett fastighets- och investmentbolag kan en substansvärdering vara mest lämplig. För aktier i handels- och tjänsteföretag torde en avkastningsvärdering vara mer lämplig. Det måste dock överlåtas till skiljemännen och domstolen att avgöra vilken metod som är lämpligast i varje enskilt fall. Regeringen har möjlighet att i förarbetena göra uttalanden om viss metod skall ges företräde för viss typ av aktie. Det torde dock inte kunna komma ifråga att fastställa ett lösenbelopp, som understiger aktiernas andel av dotterbolagets beräknade likvidationsvärde. Aktiespararnas förslag har stöd i de regler som tillämpas i den amerikanska delstaten Delaware, i vilken procent av alla amerikanska publika bolag har sitt säte. Enligt dessa regler skall lösenbelopp vid fusion (motsvarande tvångsinlösen) motsvara aktiernas fair value. Fair value skall fastsällas av domstol, baserat på en oberoende värdering. Värderingen skall ske baserat på aktiens andel av bolaget. Bolagets värde fastställdes tidigare av domstolen baserat på en vägd sammanställning av tre faktorer: (i) marknadspriset på aktien före fusionsfarandet, (ii) nettovärdet på bolagets tillgångar samt (iii) bolagets genomsnittliga vinst under en viss period. Denna metod övergavs genom rättsfallet Weinberger v. UOP, Inc. Del. Supr. 457 A.2d, 701, 710 (1983). I rättsfallet konstaterade Delawares högsta domstol, att den tidigare använda metoden inte var acceptabel då den uteslöt andra generellt accepterade värderingsmetoder. Alla på finansmarknaden generellt accepterade värderingsmetoder skall kunna beaktas av domstolen. Särregeln bygger på förutsättningen att det offentliga erbjudandet skett på en fungerande marknad med fri prissättning avseende bolaget. Det offentliga erbjudandet är enbart marknadsmässigt om det föreligger förutsättning för annan köpare än budgivaren att genom ett konkurrerande bud skaffa sig kontroll över bolaget. Om majoritetsaktieägaren har eller på annat sätt än genom budet skaffar sig sådant inflytande, att någon s.k. vit riddare inte kan lämna ett konkurrerande bud, föreligger det ingen sådan fungerande marknad som är en förutsättning för att budet skall kunna presumeras motsvara aktiernas verkliga värde. Reglerna om tvångsinlösen har mycket stor betydelse för de offentliga erbjudanden, som normalt föregår inlösenförfarandena. Ett avböjande av ett offentligt erbjudande kan leda till att aktierna i stället kommer att bli föremål för inlösen. Detta uttalas också ofta i budprospektet, liksom att aktien kommer att avnoteras om budet går igenom. Lösenbeloppsreglerna har således stor betydelse för om budet skall accepteras eller ej liksom för på vilken nivå budet behöver läggas för att få accept. Aktiespararnas förslag nedan förhindrar den inte ovanliga situationen en aktieägare som sedan lång tid är huvudägare med ett bestämmande inflytande och full insyn i dotterbolaget lämnar ett offentligt erbjudande vid en för huvudägaren mycket förmånlig tidpunkt, exempelvis efter en period av stora investeringar i dotterbolaget, som kan förväntas ge en god avkastning under kommande år eller när dotterbolaget är på väg upp ur en resultatsvacka. Huvudägaren kan därvid utnyttja sitt informationsövertag avseende utvecklingen i dotterbolaget. Genom sin ägarandel kan huvudaktieägaren vidare blockera alternativa bud. Offentliga erbjudanden som accepterats i denna situation kan inte presumeras motsvara aktiernas verkliga värde, beräknat som aktiernas andel i dotterbolagets marknadsvärde.

10 10 (16) Huvudägaren kan vidare påverka övriga aktieägares benägenhet att acceptera det offentliga erbjudandet genom att ange att det offentliga erbjudandet kan följas av avnotering av aktien, fusion eller tvångsinlösen. Därigenom tvingas i praktiken många institutionella ägare, enligt placeringsvillkoren, som inte får äga aktier i onoterade bolag eller som inte kan ta risken att ha tillgångar bundna i icke likvida aktier eller fordringsrätter att acceptera budet även om de anser det vara för lågt i förhållande till aktiernas värde, om inte en opinion mot budet gör det troligt att det inte kommer att gå igenom. Skandia utgör ett exempel på hur en budgivare genom ett bud som en majoritet av aktieägare anser understiga aktiernas verkliga värde ändå uppnår en majoritet av aktierna, genom att institutionella ägare anser sig tvingade att sälja sina aktier, bl a därför att reglerna om lösenbeloppets storlek inte tillförsäkrar dem ersättning motsvarande aktiernas andel av bolagets värde vid tvångsinlösen. Sedan reglerna om budplikt infördes har det vidare förekommit att moderbolag lämnar ett eller flera offentliga erbjudanden utan s.k. budpremie i förhållande till börskursen. Ett sådant erbjudande ökar ytterligare moderbolagets ägardominans och minskar likviditeten i aktien. Sannolikheten att någon vit riddare skall lägga ett bud som överstiger moderbolagets bud minskar ytterligare. Detta får normalt till följd att börskursen ligger på den ursprungliga nivån, även om moderbolaget genom köp i marknaden successivt ökar sitt innehav till över 90 procent och påkallar tvångsinlösen. I denna situation saknar börskursen varje värde som mätare på aktiens verkliga värde. Aktiespararnas förslag skall även tillämpas på den värdering som sker vid kontantfusioner i enlighet med Aktiespararnas förslag ovan. Ränta Om ersättningen vid inlösen skall motsvara vederlaget anser Aktiespararna att räntan skall räknas från den dag vederlaget blev tillgängligt. Aktieägare i kupongbolag, som inte överlämnar sina aktiebrev med påskrift om överlåtelse eller lösenbevis, missgynnas i förhållande till andra aktieägare. Moderbolaget har rätt att erhålla nya aktiebrev. Risk finns att moderbolaget dröjer med att deponera lösenbeloppet hos länsstyrelsen för att göra en räntevinst. Registrering i aktieboken En helt ny regel bör införas, som medför skyldighet för styrelsen i dotterbolaget att omedelbart efter påkallelse av inlösen registrera i aktieboken vilka aktier, som är föremål för inlösen. För att sådan registrering skall vara möjlig måste påkallande part ange vilka aktier och vilka aktieägare, som åberopas till grund för inlösenrätten. För att möjliggöra registrering enligt ovan måste även den ändringen göras att även en minoritetsaktieägares påkallelse skall ske till styrelsen i dotterbolaget. Efter det att förordnande om förhandstillträde meddelats skall det åligga styrelsen i dotterbolaget att föra register över innehavarna av rätten till kommande lösenbelopp jämte ränta. Moderbolaget skall ha solidariskt ansvar för att sådant register förs. Det är av stor vikt att kunna fastställa exakt vilka aktier, som är föremål för inlösen. Aktierna i dotterbolaget är fritt överlåtbara efter påkallelsen. Om moderbolaget eller annan under inlösenförfarandets gång avyttrar aktier i dotterbolaget kan det vara svårt eller omöjligt att avgöra vilka aktier som omfattas av inlösenförfarandet. Detta gäller särskilt om moderbolaget återkallat sin påkallelse och avyttrat samtliga aktier.

11 11 (16) Möjligheten att fastställa vilka aktier som omfattas av inlösenförfarandet har betydelse bland annat för att avgöra vilka aktier som är bärare av rätten till lösenbelopp och ränta samt omfattas av ställd säkerhet. Om förvärvare av aktier, som ägdes av moderbolaget vid påkallelsetidpunkten, framställer anspråk på betalning av lösenbelopp och ränta ur ställd säkerhet eller ur belopp som deponerats hos länsstyrelsen, löper berättigade minoritetsaktie-ägare risk att ej erhålla betalning. Registreringen kan även få betydelse för att fastställa vilka minoritetsaktieägare som är skyldiga att ersätta moderbolagets rättegångskostnader i domstol. Enligt nuvarande regler fördelas ersättningsskyldigheten mellan minoritetsaktieägarna baserat på antalet innehavda aktier. En särskilt besvärlig situation uppkommer om dotterbolaget försätts i konkurs och/eller likvideras under pågående inlösenförfarande. Om konkursen och likvidationen avslutas upphör dotterbolaget att existera. Någon aktiebok kommer då inte längre att föras. I denna situation, som har förekommit ett antal gånger de senaste åren, skall det åligga moderbolaget att fortsätta föra registret över vilka aktier som är föremål för inlösen och dess ägare. Sätt för kungörelse Alla kungörelser skall enlig lag införas i Post- och Inrikes Tidning och brevledes sändas till aktieägare med känd adress. Vidare skall kungörelsen införas i den eller de tidningar, i vilka kallelser till bolagsstämma skall ske. Det är lämpligt att kungörelse sker i samma tidningar som aktieägarna är vana att söka information om dotterbolaget, exempelvis kallelser till bolagsstämma. Kungörelser skall inte kunna gömmas i en tidning som minoriteten inte förväntar sig genom beslut av styrelsen i dotterbolaget. Dotterbolaget kontrolleras i detta skede av majoritetsägaren. Val av god man Stockholms tingsrätt har enligt aktiebolagslagen (ABL) 22 kap 8 att på uppdrag av styrelsen utse en person som skall bevaka frånvarande aktieägares rätt. Den gode mannens uppgift är att utse skiljeman för minoriteten samt att bevaka minoritetens intressen vid en process där aktieägarna tvångsvis måste lämna sina aktier ifrån sig. Det är i en situation som denna av största vikt att minoritetsaktieägaren men inte majoritetsaktieägaren, direkt eller indirekt genom dotterbolaget, har möjlighet att påverka valet av god man och att den gode mannen har förtroende bland minoritetsaktieägarna. Dotterbolagets uppgift är således att hos tingsrätten begära förordnande av god man. Dotterbolaget, som till mer än 90 procent ägs av moderbolaget och därmed kontrolleras av minoritetens motpart, skall dock inte tillåtas påverka valet av god man eller t ex. föreslå en motkandidat till en av minoriteten föreslagen person. ABL ger ingen ledning avseende hur den gode mannen skall utses. Av förarbetena till ABL 2004/05:85, sid 818, skall den gode mannen ha integritet, gott omdöme samt kunskaper och erfarenhet av relevans för uppdraget. Mot bakgrund av att en stor del av regelverket avseende tvångsinlösen är utvecklad i skiljedomspraxis är det av avgörande betydelse att den gode mannen har stor erfarenhet av tvångsinlösenförfaranden. Vidare har Högsta Domstolen i NJA 2000 s. 41 uttalat att det oftast saknas anledning att inte tillmötesgå ett förslag från minoritets-aktieägare. Skäl att utse någon ej föreslagen kan enligt HD föreligga om den av minoriteten föreslagne gode mannen saknar nödvändiga kvalifikationer för uppdraget, om hans opartiskhet kan ifrågasättas eller om motstridiga uppfattningar föreligger mellan minoritetsaktieägare. Att minoritetens förslag skall respekteras kan även utläsas genom en analogi till utseendet av minoritetsrevisor. Departementschefen anför i förarbetena till ABL att den av minoriteten föreslagna person[en] skall förordnas till minoritetsrevisor, om han är lämplig och särskilda skäl ej talar emot (prop 1975:103 s. 420).

12 12 (16) Olika tingsrätter, bl.a. Stockholms tingsrätt, har vid flera tillfällen tillämpat reglerna i ABL om utseende av god man på ett sätt som strider mot artikel 6 (1) i Europeiska Konventionen d. 4 nov om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ("Europakonventionen"). Vid de fall minoritetsaktieägarna kommit in med ett förslag på god man och styrelsen i dotterbolaget med ett annat har detta föranlett tingsrätten att utse en tredje person och inte en av minoritetesaktieägarna föreslagen person. Den konventionsstridiga tillämpningen består i att moderbolaget indirekt tillåtits påverka vem som utses att företräda minoriteten i inlösentvisten. Tingsrätten har tillåtit att moderbolaget blockerar utseendet av en erfaren god man. Därigenom har moderbolaget men inte minoriteten fritt kunnat välja ställföreträdare i inlösentvisten. Det föreligger även en risk för att och torde redan ha förekommit att moderbolaget blockerar ett förslag till god man genom att låta en minoritetsaktieägare föreslå en annan god man, för att förmå tingsrätten att välja en tredje och mindre kompetent god man. Här anser Aktiespararna att en ändring måste ske samt att det i lagtexten förtydligas vem som kan utses som god man. Att tingsrätten väljer någon av de personer som anmält sitt intresse av god mans uppdrag enligt en förteckning som tingsrätten har är inte tillfredsställande. Den förteckning som för närvarande finns hos Stockholms tingsrätt omfattar ett mycket stort antal personer vilka anmält intresse och som helt saknar erfarenhet av tvångsinlösenförfaranden och som därför inte kan bevaka minoritetsaktieägarnas intresse på fullgott sätt. De har förekommit att sådana personer förordnas. Detta har lett till att enskilda minoritetsaktieägare, bl.a Aktiespararna, tvingats att föra sin egen talan i tvisten, med följd att moderbolagets kostnader ökat ytterligare. Utseende av god man handläggs ofta av notarier, vilka inte insett vikten av vilka stora värden som inlösentvisten kan avse. Att denna tillämpning vidare står i strid med Europakonventionen följer analogt av Europeiska kommissionens för de mänskliga rättigheterna prövning i ärendet Bramelid o Malmström./. Sverige i anledning av tvångsinlösenförfarandet avseende sökandenas aktier i AB Nordiska Kompaniet. Kommissionen konstaterade i sin rapport den 12 december 1983, att moderbolaget ägt rätt att ensamt utse sin skiljeman medan tingsrätten förordnat en gemensam skiljeman för alla minoritetsaktieägare. Kommissionen fastställde enhälligt, att denna skillnad innebar att inlösentvisten inte hade prövats av en oavhängig och opartisk domstol enligt kraven i artikel 6 (1) i Europakonventionen. Reglerna om tvångsinlösen i 14 kap. ABL (1975:1385) ansågs konventionsstridiga på denna grund. Till undvikande av en slutlig fällning i Ministerrådet, återinförde riksdagen möjligheten att överklaga skiljedom på materiell grund (prop. 1983/84:184). Ministerrådet fastslog därefter, att det förekommit ett brott mot artikel 6 (1) samt att, mot bakgrund av vad som var upplyst om lagändringen, någon ytterligare åtgärd inte var erforderlig. Av Bramelid o Malmström- fallet följer således, att förfarandereglerna i ABL avseende utseende av minoritetsskiljemannen i sig är konventionsstridiga (Sverige undgick fällning i Ministerrådet därför att kravet på prövning av en oavhängig och opartisk domstol tillgodosågs genom att möjligheten till överklagande infördes). Samma skäl gör sig gällande avseende minoritetens rätt att självt få utse god man. Det konventionsbrott, som tingsrättens rättstillämpning utgör, uppvägs dock inte av möjligheten att överklaga skiljedomen eftersom samma god man företräder minoriteten även i domstolarna. Reglerna om inlösen skall tillämpas på ett sådant sätt att de ej står i strid med egendomsskyddsreglerna i 2 kap. 18 och 2 RF och artikel 1 i tilläggsprotokoll (d. 20 mars 1952) till Europakonventionen. Vad avser konflikter mellan Europakonventionen och svensk rätt gäller, enligt principen om fördragskonform lagtolkning, att rättstillämparen, där så är möjligt, i första hand skall tolka den svenska lagregeln så att den ges ett innehåll, som svarar mot Europakonventionens krav (se motiven i prop. 1993/94:117 s. 37 m - 38). Enligt Aktiespararnas uppfattning följer redan härav att reglerna om tvångsinlösen - varmed avses såväl reglerna i ABL som reglerna i lagen om skiljeförfarande och, i den mån analogier görs, i Rättegångsbalken (RB) - skall tolkas på det sätt minoritetsaktieägarna gör gällande.

13 13 (16) Skulle emellertid Hovrätten finna att reglerna i ABL, lagen om skiljeförfarande, eller RB, utgör hinder mot att bifalla minoritetsaktieägarnas talan, skall detta hinder undanröjas genom tillämpning av lex specialis-principen (avseende ABL, Europakonventionen och 2 kap. 23 RF) eller lex posterior-principen (avseende Europakonventionen och 2 kap. 23 RF). Slutligen kan Hovrätten uppnå samma resultat genom att med tillämpning av lagprövningsregeln, pröva den hindrande regeln i ABL, lagen om skiljeförfarande eller RB, mot 2 kap. 23 RF, varvid åsidosättande kan ske på den grunden att regeln strider mot grundlagens förbud mot konventionsstridig lagstiftning. Informationskrav En ny regel bör vidare införas, som anger att den gode mannen skall tillhandahålla frånvarande aktieägare information om inlösenförfarandet. Om aktierna i dotterbolaget är föremål för inte obetydlig handel, bör gode mannen ha rätt att lämna upplysningar, som är väsentliga för prissättningen, även till aktiemarknaden i övrigt. De föreslagna reglerna motiveras av, dels behovet att klargöra den gode mannens förpliktelser, dels minoritetsaktieägarnas behov av att under inösenförfarandets gång kunna avyttra sina aktier till annan än moderbolaget. Gode mannens förpliktelser är även avgörande för vilket arbete och vilka utlägg som är ersättningsgilla. Informationsarbetet kan i vissa inlösentvister vara mycket arbetskrävande och kräva betydande utlägg. Det förekommer att moderbolag under inlösenförfarandet, lämnar nya och för minoritetsaktieägarna oförmånliga erbjudanden till minoritetsaktieägarna. I dessa erbjudanden upplyser moderbolaget minoritetsaktieägarna om såväl att moderbolagets betalningsvilja väsentligt understiger den gode mannens yrkanden som att tvisten kan förväntas bli långvarig och att det därför kan dröja lång tid innan minoritetsaktieägarna erhåller lösenbeloppet även om de skulle vinna bifall till gode mannens yrkande. Vid sådana erbjudanden har det även förekommit att moderbolaget lämnat uppgifter som skapar osäkerhet om moderbolagets betalningsförmåga. I bland annat dessa situationer är det av stor vikt att gode mannen har rätt att lämna minoritetsaktieägarna samt depåförvaltare information till underlag för deras beslut att acceptera erbjudandet eller ej. Moderbolag har i den ovan beskrivna situationen gjort gällande, att den gode mannen saknar behörighet att företräda minoriteten avseende underhandserbjudandet, oaktat att det kan jämställas med ett förlikningserbjudande och att gode mannen därför inte har rätt till ersättning för det ofta betydande extra informationsarbete som moderbolagets erbjudande förorsakar. Idag torde gode män, åtminstone advokater, ha tystnadsplikt i förhållande till andra än minoritetsaktieägarna i dotterbolaget. Om inte information kan lämnas till andra än minoritetsaktieägare finns det i praktiken ingen möjlighet för minoritetsaktieägarna att under inlösenförfarandet avyttra sina aktier till annan än moderbolaget. Vidare uppkommer avgränsningsproblem avseende depåförvaltare. Det förekommer även situationer då det kan vara motiverat att gode mannen lämnar information till, eller i vart fall kommenterar information som redan är tillgänglig för, massmedia. Förhandstillträde Förhandstillträde bör även kunna ske på förslag av minoritetsaktieägare. Vidare skall skiljemännen vara skyldiga att tillse att minoritetsaktieägarna erhåller meddelande om förordnande om förhandstillträde har meddelats. Minoritetsaktieägarna har ett befogat intresse av att tillförsäkras betalning för sina aktier. Det har förekommit i flera kända fall, att under inlösenförfarandet moderbolagets betalningsförmåga försämrats eller att moderbolaget har försatts i konkurs. Minoritets-aktie-

14 14 (16) ägarna har således ett befogat intresse av att moderbolaget kan tvingas ställa säkerhet för sin kommande betalningsförpliktelse. I vart fall är detta befogat i inlösentvister som påkallats av moderbolaget. Vidare skall beaktas att tvångsinlösenreglernas expropriationsliknande karaktär gör sig gällande redan vid moderbolagets påkallelse. Från denna tidpunkt är minoritetsaktieägarnas möjlighet att fritt avyttra aktierna starkt beskuren. Under normala omständigheter är ingen köpare beredd att förvärva aktier som är föremål för tvångsinlösen till ett pris som överstiger det av moderbolaget erbjudna lösenbeloppet, med diskontering, dels för att köparens avkastningskrav ofta överstiger den ränta som utgår på lösenbeloppet, dels för osäkerheten om när lösenbeloppet betalas ut. Efter påkallelsen styrs prissättningen på aktien av det förväntade lösenbeloppet. Minoritetsaktieägarna har vidare ett befogat intresse av att omgående erhålla information om att äganderätten till aktierna har övergått. I denna situation erhålles ingen utbetalning av lösenbelopp eller erbjudande om sådan betalning, som visar att inlösenförfarandet är avslutat och att äganderätten har övergått. Säkerhet Om särskild skiljedom meddelas enligt 22 kap 15 andra stycket bör majoritetsaktieägaren ha rätt att få frågan om säkerhetens storlek omprövad av skiljemännen. Moderbolaget kan behöva utnyttja den egendom som utgör säkerhet för att fullgöra betalningsskyldigheten enligt deldomen. Någon direkt minskning av säkerheten motsvarande det belopp som erlagts är dock inte acceptabel. Skiljemännen skall därför få ta ny ställning till vilken säkerhet som är skälig, baserad på parternas inställning avseende lösenbelopp, rådande ränteläge och den tid som kan förväntas återstå innan inlösentvisten är slutligt avgjord. Kostnader för skiljeförfarande Skiljemännen skall inte kunna avträda om varken moderbolaget eller minoritetsaktieägarna ställer säkerhet enligt 38 lagen om skiljeförfarande enligt ovan. Denna ändring motiverar möjlighet för skiljemännen att förpliktiga moderbolaget att utge förskott till skiljemännen. Den omständigheten, att moderbolaget inte kan betala kostnaderna för skiljeförfarandet, skall inte medföra att minoritetsaktieägarna blir skyldiga att utge ersättning till skiljemännen och gode mannen, om inte minoritetsaktieägarna har begärt inlösen. Om skiljemännen finner att annan aktieägare än minoritetsaktieägaren skall svara för delar av ersättningen till gode mannen eller skiljemännen, skall skiljemännen kunna ålägga moderbolaget att utge sådan ersättning i avräkning på det lösenbelopp och ränta, som skall betalas till minoritetsaktieägarna. På yrkande skall skiljemännen få förplikta majoritetsaktieägaren att utge förskott eller ställa säkerhet för rättegångskostnaderna. Kostnaderna för ett inlösenförfarande är ofta betydande. Det förekommer att kostnaderna överstiger det totala lösenbeloppet. Om minoritetsaktieägarna kan åläggas att ersätta kostnaderna för inlösenförfarandet på den grunden, att moderbolaget saknar betalningsförmåga, kan inlösenförfarandet medföra att minoritetsaktieägarna åläggs en betalningsskyldighet avseende rättegångskostnader som överstiger vad de erhåller i lösenbelopp och ränta. En sådan ordning skulle strida mot RF 2:18.

15 15 (16) Antalet minoritetsaktieägare kan uppgår till flera tiotusental. Om skiljemännen och gode mannen ska erhålla ersättning från minoritetsaktieägarna kan kostnaderna för att driva in denna ersättning från var och en av minoritetsaktieägarna vara så höga att de överstiger ersättningen. Det förekommer även att vissa minoritetsaktieägare är okända varför betalning inte kan krävas från dessa. Det är därför ett praktiskt förfarande att moderbolaget åläggs att utge sådan betalning till skiljemännen och gode mannen samt att moderbolaget samtidigt ges rätt att avräkna det sålunda utbetalade beloppet, utslaget på samtliga berörda aktier, i avräkning på lösenbelopp och ränta. En inlösentvist kan pågå under många år och längre tid än normala skiljetvister. Under denna tid upparbetas betydande ersättningsanspråk hos skiljemännen och den gode mannen. Gode mannen kan även tvingas göra betydande utlägg för exempelvis värderingar och utskick till minoritetsaktieägarna. Enligt gällande rätt anses inte moderbolaget kunna förpliktigas att utge förskott till skiljemännen eller den gode mannen. Någon möjlighet för gode mannen att erhålla förskott från minoritetsaktieägare föreligger i praktiken inte. Denna ordning riskerar att medföra att den gode mannen av finansiella skäl underlåter att vidta åtgärder som är befogade för att bevaka minoritetsaktieägarnas rätt. En regel som möjliggör förskott motsvarande vad som gäller för konkursförvaltare enligt 14 kap. 12 konkurslagen är därför motiverad. Bevis och utredningsbördan En ny regel skall införas enligt vilken styrelsen i dotterbolaget och majoritetsaktieägaren skall vara skyldiga att på begäran tillhandahålla minoritetsaktieägare och gode mannen de uppgifter och handlingar som är nödvändiga för att minoriteten skall kunna utföra sin talan. Detta inkluderar även allt material som ligger till grund för en fairness opinion. Underlåter majoritetsaktieägaren att tillhandahålla uppgift, som kan antas vara relevant i inlösentvisten och som är tillgänglig för majoritetsaktieägaren, skall bevisbördan i denna del övergå på majoritetsaktieägaren. Moderbolaget har genom sin ägardominans ett stort informationsövertag jämfört med minoritetsaktieägarna avseende dotterbolaget. Detta motiverar en regel som förpliktigar dotterbolaget och moderbolaget att till minoritetsaktieägarna lämna den information som är nödvändig för att de bland annat skall kunna göra en värdering av dotterbolaget eller bedöma om särregeln är tillämplig. Detta gäller särskilt avseende sådan information om dotterbolaget som är tillgänglig för moderbolaget. Vidare är det motiverat att sanktionera nämnda bestämmelse med en överföring av bevisbördan, enligt modell från RB. I denna del förtjänar även att beaktas att moderbolaget har erhållit en väsentlig fördel redan genom bestämmelsen, att värderingen skall ske per påkallandedagen. Detta medger att moderbolaget, som kontrollerar när det egna aktieinnehavet uppnår den för inlösen erforderliga nivån, väljer en lämplig värderingsdag. Stämmoprotokoll Aktiespararna vill slutligen nämna något om utformningen av stämmoprotokoll. Frågan berörs inte av promemorian. Enligt aktiebolagslagen skall ett stämmoprotokoll vara ett beslutsprotokoll och inte ett diskussionsprotokoll. Idag finns det inget som hindrar att protokollet ändå förs i form av ett diskussionsprotokoll eller att aktieägare får sina synpunkter upptagna till protokollet eller att aktieägare ges möjligheten att reservera sig vid olika beslut. Så som lagen är utformad kan alltså stämmoordföranden neka en aktieägare att få en avvikande mening antecknad till protokollet. Så sker även i praktiken. Aktiespararna önskar en ändring på denna punkt. Aktiespararna anser det vara av vikt att välformulerade och relevanta avvikande meningar antecknas till protokollet. Detta kan även vara en metod för att minska tidsödande omröstningar som begärs i syfte att få protokollet

16 16 (16) att utvisa aktieägarnas olika ståndpunkter. Omfattningen samt relevansen av den avvikande meningen bör vara en fråga för stämmoordföranden att avgöra. SVERIGES AKTIESPARARES RIKSFÖRBUND Stockholm den 14 augusti 2006 Lars-Erik Forsgårdh Verkställande direktör