Islandshästar på Åland

Transkript

1 Islandshästar på Åland Text: Sven Forsström Foto: Inger Lantz Så här års kan det kanske vara skönt att drömma sig bort till lite varma årstider med hjälp av detta reportage med fina sommarbilder. Åland ligger på gränsen mellan Bottenhavet och Östersjön mellan Uppland och Åbo och är ett självstyrt landskap som hör till Finland. På ön finns ca 150 islandshästar och i somras besökte Sven Forsström och Inger Lantz Ålands största islandshäststall. En solig och varm sommardag landstiger vi på Åland. Vi styr bilen längs väg 1 genom det sommarfagra landskapet. Efter en stund viker vi in på väg 2 i riktning från Mariehamn, passerar Godby och fortsätter ytterligare omkring 15 km till en by, som heter Tranvik. Den ligger i Sund, ungefär 30 km från Mariehamn, och i Tranvik finns Midgårds Islandsstall, Ålands största stall för islandshästar. Det är förmodligen det enda stall jag någonsin besökt, som finns utmärkt med en särskild symbol på en officiell karta. Vi kör in bilen på stallbacken, Midgårds Islandsstall, Ålands största islandsstall ligger i Tranvik i Sund, omkring 30 km från Mariehamn. Det finns ingen godkänd hingst på Åland ännu, men Tove har förhoppningar på sin egen uppfödning efter Askur, Freyr från Midgård (isabellen till höger). Freyr är en s k BLUP hingst. Som tvååring fick han därför tillstånd att betäcka ett begränsat antal ston. Nu skickas han till Johan Häggberg för fortsatt utbildning. kliver ur och går in i stallet. Där möts vi av Tove Pahlman, som äger och driver Midgårds Islandsstall sedan dryga tio år tillbaka. Som så ofta tidigare är den första känslan, när man möter en öbo, att tiden verkar stanna på något sätt. Tove ger också ett mjukt och behagligt, nästan försynt intryck. Stallet är luftigt, rymligt och påfallande välskött. Det rymmer tjugo hästar, varav sexton i spiltor och fyra i boxar. Alla spiltor och boxar är prydligt mockade och ströade med spån. Stallgången är bred och rymlig och sadelkammaren likaså. All utrustning hänger i prydlig ordning på sina platser. Tove berättar att hon var i tioårsåldern när hon började rida vanliga hästar på ridskola. Vid 18 års ålder fick hon ta hand om en islandshäst över vintern. Den reds som en vanlig häst i dressyr och hoppning. Efter utbildning vid Ålands naturbruksgymnasium såg Tove till att få göra sin lantbrukspraktik på Island. Där fick hon en häst som egen över sommaren. Hästen kunde varken trava, galoppera eller tölta, utan tog sig fram i skritt och grisepass. Gångartsridning var helt okänt för henne, så Tove red hästen på det enda sätt hon kunde. Det slutade med att både hon och hästen lärde sig inte bara att trava och galoppera, utan också att tölta. Något år senare, 1990, besökte hon Landsmót på Island och köpte sin första islandshäst. Hästen var ett sto. Omkring ett halvår efter hemkomsten till Åland visade det sig att stoet var dräktigt med ett stoföl, hon hade blivit det med en unghingst på rymmen.

2 Under sommaren består verksamheten mest av turridning och ridläger, men övriga delar av året dominerar lektioner. Kurser för instruktörer från Sverige och Island anordnas regelbundet. Nu hade Tove plötsligt två islandshästar. Tillsammans med en väninna besökte hon VM i Norrköping 1991 och NM i Finland 1994 och efter det bestämde de sig för att tillsammans starta islandshästverksamhet. Så träffade hon sin man och flyttade till honom i Tranvik. Hon tog med sig både hästar och verksamhet dit. Idag finns tjugoåtta egna hästar och fyra inackorderingar i stallet. Plötsligt inser jag att det bakom den mjuka och försynta ytan finns en tuff, hårt arbetande och mycket målmedveten kvinna. Tove berättar att hon är utbildad domare och B- instruktör. Instruktörsutbildningen, inklusive ridning, började tre veckor efter att hon hade fött ett av sina barn. Hon berättar också att hon två gånger har suttit på ridbanan och haft lektioner kvällen innan hon födde barn. När Tove började arbeta med islandshästar fanns ett tjugotal av dem på Åland. Under de dryga tio år, som gått sedan dess, har antalet ökat till åtminstone etthundrafemtio. Någon officiell statistik över antalet hästar på Åland finns inte, antalet hästar beräknas av den lokala islandshästföreningen. Etthundrafemtio islandshästar låter kanske inte särskilt mycket, men då ska man komma ihåg att det totala antalet hästar på Åland uppgår till ungefär ettusen. Det betyder att omkring femton procent av alla hästar på Åland är islandshästar. I Sverige finns ungefär hästar totalt, varav omkring är islandshästar, vilket motsvarar drygt tre procent. Islandshästar är med andra ord närmare fem gånger så vanliga på Åland som i Sverige, relativt sett. De allra flesta islandshästar på Åland är importerade från Island eller Sverige, men numera föds varje år några islandshästar även på Åland. Någon godkänd hingst finns visserligen inte ännu, och Tove tycker det är beklagligt att det finns stoägare, som betäcker med ej godkända hingstar, eftersom hästmaterialet kvalitetsmässigt påverkas negativt på sikt. Det är bättre att åka till Sverige och betäcka med någon av de godkända hingstarna där. Själv har hon en lovande unghingst av egen uppfödning, Freyr från Midgård e. Askur från Håkansgården u, Erla fra Enni. Han blev godkänd BLUP-hingst som tvååring (BLUP 117) med fina bedömningssiffror och har betäckt sina tio ston i Sverige, men det är lite för tidigt att säga ännu om han kommer att utvecklas till godkänd hingst. I väntan på att man kan bedöma hur både han själv och hans tio föl utvecklas kommer han att skickas till Johan Häggberg i Sverige för fortsatt träning.

3 Verksamheten vid Midgård består till övervägande del av lektioner, men Tove kan också erbjuda turridning och ridläger, mest sommartid. Hon har även kursverksamhet med instruktörer från Sverige och Island. De flesta av Toves egna hästar används i såväl lektions- som tur- och lägerridning. Ryttarna kommer i första hand från Mariehamn, ungefär en halvtimmes bilresa bort. Toves lektioner är populära, ingen klagar över långa avstånd, inte ens den elev, som kommer från skärgårdskommunen Föglö. Hon måste först åka färja i en halvtimme och därefter med bil ytterligare 45 minuter för att komma till stallet. Och förstås samma väg tillbaka. På min fråga om hur i herrans namn hon har orkat med att bygga upp verksamheten till nuvarande omfattning och under tiden föda två barn (familjen har nu fyra) får jag svaret: Visst har det känts tungt och övermäktigt ibland. Det har hänt ett antal gånger att jag har funderat på att lägga av. Men nu har jag bestämt mig för att bygga ett ridhus och försöka anställa en instruktör, som kan hjälpa mig med barnlektionerna. Man kan ju inte göra allting själv hela tiden. I samma andetag berättar hon att hon tänker sluta att döma, försöka dra ner lite på sina egna lektioner och i stället satsa på att utbilda sig till IR-terapeut, eftersom det är en ny behandlingsform som Jag vet inte exakt hur lång tid det tog, men jag försökte avsiktligt använda så lätt tryck som möjligt, och efter tio, kanske femton minuter gick Gerpla in i transporten.

4 Islandsridning har blivit mycket populärt på Åland. Det finns ungefär trehundra ryttare i den lokala islandshästföreningen A lendskur. hon tror mycket på. En annan sak, som jag personligen tycker är väldigt viktig, är kontakten med hästarna. Kanske är jag yrkesskadad, men att få se hur relationen mellan människa och häst är och hur hästarna hanteras ger mig värdefull information. Vi går ner till en av hagarna för att fotografera Tove med unghingsten och några andra hästar. Hästarna står ett hundratal meter bort och betar av det torra och rätt magra gräset. Tove ropar på dem och de kommer lugnt och stillsamt skrittande till henne. Det ger ett lugnt och harmoniskt intryck, precis som jag vill att det ska vara. På min fråga berättar Tove med ett litet leende att hon för en tid sedan fick ett telefonsamtal, tio unghästar var på rymmen och vinglade omkring i byn. Grannarna var bekymrade och Tove undrade hur hon skulle bära sig åt för att fånga in dem. Det löste sig genom att hon åkte till stallet och ropade på hästarna, varpå allihop kom galopperande in på stallbacken. Det var bara att stänga för och släppa in hästarna i stallet. Islandsridning har blivit mycket populärt på Åland. Det finns ungefär tvåhundra ryttare i den lokala islandshästföreningen A lenskur, och de flesta av dem har fått sina första lektioner av Tove. Många är också medlemmar i svenska klubbar. Det finns en del funderingar på att starta ytterligare en islandshästförening på Åland, eftersom några ryttare anser att lektions- och fritidsryttarnas intressen inte tillvaratas i den nuvarande klubben. Tävlingsryttare tillhör Finlands Ridsportförbund, men tävlar både i Finland och Sverige. Starkt stöd för sporten får man i form av ett avancerat samarbete med Ålandstravet. Det är Ålands Landskapsregering, som har beslutat om en satsning på ett internationellt hästsportcenter, som kommer att ligga i anslutning till den nuvarande travbanan utanför Mariehamn. Där finns redan dressyroch hoppbanor och dessutom en fin ovalbana och Finska Mästerskapen för islandshästar hölls där Alla var mycket positiva till anläggningen och arrangemangen och de åländska islandsryttarna hoppas på att NM förläggs dit när det blir Finlands tur igen Dagen för vårt besök vid Midgårds Islandsstall fick en oväntad och mycket ovanlig avslutning. Efter en trivsam pratstund med Tove och några av hennes elever vid grillen i den varma sommarkvällen kom ett spontant förslag från en av ryttarna. Det slutade med att åtta ryttare red barbacka på varsin islandshäst ner till havet. Vi kom fram i solnedgången och red ut i vattnet på den långgrunda stranden och badade och simmade med hästarna. Det var en oförglömlig upplevelse, vissa av oss blev kvar i sjunde himlen till långt in på natten.

5 Tove ropar på dem och de kommer lugnt och stillsamt skrittande till henne. Det ger ett lugnt och harmoniskt intryck, Vid Ålandstravets travbana utanför Mariehamn finns dressyroch hoppbanor och dessutom en fin ovalbana. Finska Mästerskapen för islandshästar hölls där Alla var mycket positiva till anläggningen och arrangemangen och de åländska islandsryttarna hoppas på att NM förläggs dit när det blir Finlands tur igen 2010.

6 Vårt besök avslutades med att vi red ut i havet i solnedgången och badade och simmade med hästarna. En underbar upplevelse